SFS 2009:992 Lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård;

utfärdad den 22 oktober 2009.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs att 17 § lagen (1988:1465) om ersätt-

ning och ledighet för närståendevård ska ha följande lydelse.

17 §

2

Försäkringskassan ska besluta om återbetalning av ersättning, om

den som mottagit ersättning genom oriktiga uppgifter eller genom underlå-
tenhet att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på något an-
nat sätt har förorsakat att ersättning har lämnats felaktigt eller lämnats med
för högt belopp. Detsamma gäller om ersättning i annat fall har lämnats fel-
aktigt eller med för högt belopp och mottagaren skäligen borde ha insett
detta. Om det finns särskilda skäl, får Försäkringskassan helt eller delvis ef-
terge belopp som ska återbetalas.

Om återbetalningsskyldighet har ålagts någon enligt första stycket, får

Försäkringskassan vid senare utbetalning till denne hålla inne ett skäligt be-
lopp i avräkning på vad som har utgetts för mycket.

Avdrag på en ersättning enligt denna lag får vidare göras om någon enligt

beslut av Försäkringskassan är återbetalningsskyldig för en ersättning som
har utgetts på grund av en annan författning.

Om en person som har befunnits återbetalningsskyldig enligt första

stycket har träffat avtal med Försäkringskassan om en avbetalningsplan eller
har medgetts anstånd med betalningen av det återkrävda beloppet, ska ränta
tas ut på beloppet. Räntan ska tas ut efter en räntesats som vid varje tidpunkt
överstiger statens utlåningsränta med två procentenheter. Räntan ska beräk-
nas från den dag då avtalet om avbetalningsplanen träffades eller anstånd
medgavs, dock inte för tid innan återkravet förfallit till betalning.

Om ett belopp som har återkrävts enligt första stycket inte betalas i rätt

tid, ska dröjsmålsränta tas ut på beloppet. För uttag av dröjsmålsränta gäller i
tillämpliga delar räntelagen (1975:635).

Om det finns särskilda skäl, får Försäkringskassan helt eller delvis efterge

kravet på ränta enligt fjärde och femte styckena.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

1 Prop. 2008/09:202, bet. 2009/10:SfU3, rskr. 2009/10:4.

2 Senaste lydelse 2007:198.

SFS 2009:992

Utkom från trycket
den 3 november 2009

2

SFS 2009:992

Thomson Reuters Professional AB, tel. 08-587 671 00

Edita Västra Aros, Västerås 2009

2. Under åren 2010 och 2011 ska de äldre bestämmelserna fortfarande

gälla. Det som sägs om Premiepensionsmyndigheten ska därvid i stället gäl-
la Pensionsmyndigheten.

På regeringens vägnar

CRISTINA HUSMARK PEHRSSON

Kjell Rempler
(Socialdepartementet)