1
Svensk författningssamling
Lag
om mark- och miljödomstolar;
utfärdad den 1 juli 2010.
Enligt riksdagens beslut
1 föreskrivs följande.
1 kap. Inledande bestämmelser
1 §
Denna lag gäller handläggningen av mål och ärenden i mark- och mil-
jödomstol och Mark- och miljööverdomstolen samt sådan handläggning i
Högsta domstolen som följer av bestämmelser i denna lag.
Regeringen meddelar föreskrifter om vilka tingsrätter som ska vara mark-
och miljödomstolar samt om mark- och miljödomstolarnas domsområden.
Mark- och miljööverdomstol är Svea hovrätt.
2 §
En mark- och miljödomstols domar och beslut får överklagas till Mark-
och miljööverdomstolen, om inte annat är föreskrivet.
Mark- och miljööverdomstolens domar och beslut får överklagas till Hög-
sta domstolen, om inte annat är föreskrivet.
3 §
En mark- och miljödomstol handlägger mål och ärenden enligt det som
föreskrivs i miljöbalken, fastighetsbildningslagen (1970:988), plan- och
bygglagen (2010:900) och annan lag.
Ett mål eller ärende vid en mark- och miljödomstol inleds genom
1. en ansökan om stämning eller en annan ansökan till mark- och miljö-
domstolen, eller
2. att en förvaltningsmyndighets eller en kommuns beslut överklagas till
mark- och miljödomstolen.
2 kap. Domstolarna och deras sammansättning
1 §
I mark- och miljödomstol och Mark- och miljööverdomstolen ska det
finnas lagfarna domare och tekniska råd.
I mark- och miljödomstolen dömer också särskilda ledamöter.
2 §
Ett tekniskt råd ska ha teknisk eller naturvetenskaplig utbildning och
erfarenhet av sådana sakfrågor som domstolen prövar.
1 Prop. 2009/10:215, bet. 2009/10:JuU27 och bet. 2009/10:CU25, rskr. 2009/10:364
och rskr. 2009/10:366.
SFS 2010:921
Utkom från trycket
den 13 juli 2010
2
SFS 2010:921
En särskild ledamot ska ha erfarenhet av sådana sakfrågor som faller inom
Naturvårdsverkets, Boverkets eller Lantmäteriets verksamhetsområde eller
av industriell, kommunal eller areell verksamhet.
3 §
2
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer anställer
vikarie för tekniska råd samt förordnar de särskilda ledamöterna i mark- och
miljödomstol.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utser vilka av
de lagfarna domarna i tingsrätt och Svea hovrätt som ska tjänstgöra i mark-
och miljödomstol respektive Mark- och miljööverdomstolen.
4 §
I mål eller ärende där mark- och miljödomstolen är första instans ska
rätten vid huvudförhandling eller sammanträde bestå av en lagfaren domare,
som är rättens ordförande, ett tekniskt råd och två särskilda ledamöter. En av
de särskilda ledamöterna ska ha erfarenhet av sådana sakfrågor som faller
inom Naturvårdsverkets, Boverkets eller Lantmäteriets verksamhetsområde.
Den andra särskilda ledamoten ska ha erfarenhet av industriell, kommunal
eller areell verksamhet eller av sådana sakfrågor som faller inom nämnda
förvaltningsmyndigheters verksamhetsområden. I stället för en av de särskil-
da ledamöterna får ytterligare en lagfaren domare eller ett tekniskt råd ingå i
rätten, om målets eller ärendets beskaffenhet föranleder det.
Första stycket gäller också när ett mål eller ärende avgörs i sak utan
huvudförhandling eller sammanträde, om inte rätten finner att det är tillräck-
ligt med ordföranden och ett tekniskt råd och parterna samtycker till det eller
målet eller ärendet är av enkel beskaffenhet.
Utöver vad som sägs i första stycket får ytterligare en eller två ledamöter
ingå i rätten. Utökas rätten med två ledamöter ska den ena ledamoten vara
lagfaren domare och den andra tekniskt råd eller särskild ledamot.
5 §
I mål och ärenden där mark- och miljödomstolen är första instans får
rätten vid annan handläggning än som avses i 4 § bestå av en lagfaren
domare. Detsamma gäller vid huvudförhandling i fall som avses i 1 kap.
3 a § andra och tredje styckena rättegångsbalken. Om det finns skäl för det
får rättens sammansättning utökas med en lagfaren ledamot eller ett tekniskt
råd.
Det som föreskrivs i första stycket första meningen gäller också i mål om
utdömande av vite på särskild talan av myndighet.
6 §
I mål som har överklagats till mark- och miljödomstolen ska, om inte
annat följer av andra eller tredje stycket eller 7 §, rätten vid avgörande i sak
bestå av en lagfaren domare, som är rättens ordförande, och ett tekniskt råd.
I stället för det tekniska rådet får ytterligare en lagfaren domare ingå i rätt-
ten, om målets beskaffenhet föranleder det. Om målets svårighetsgrad eller
omfattning föranleder det, får rätten ha den sammansättning som enligt 4 §
gäller vid huvudförhandling.
Vid avgörande i sak av en tillståndsfråga enligt miljöbalken ska rätten ha
den sammansättning som enligt 4 § gäller vid huvudförhandling, om målet
inte är av enkel beskaffenhet.
2 Se bet. 2009/10:JuU24 och bet. 2009/10:JuU27.
3
SFS 2010:921
7 §
I mål som har överklagats till mark- och miljödomstolen får rätten vid
annan handläggning än som avses i 6 § bestå av en lagfaren domare. Det-
samma gäller vid avgörande i sak av sådana mål som är av enkel beskaffen-
het, utom i de fall som avses i 6 § tredje stycket.
8 §
Om det i rätten ska ingå andra än lagfarna domare, bestämmer rättens
ordförande med hänsyn till de frågor som prövas i målet och med iaktta-
gande av vad som föreskrivs i 4 § första stycket om de särskilda ledamöterna
vilka som ska ingå i rätten.
9 §
Om mark- och miljödomstolen består av fler än två ledamöter och en
av ledamöterna får förhinder sedan huvudförhandling eller motsvarande
handläggning har påbörjats, är rätten ändå domför om en av de kvarvarande
ledamöterna är lagfaren domare.
10 §
I mål som har överklagats till Mark- och miljööverdomstolen ska rätt-
ten bestå av minst fyra ledamöter, av vilka minst tre ska vara lagfarna
domare. Minst fyra lagfarna domare ska dock alltid delta i rätten, om tre lag-
farna domare har ingått i rätten i mark- och miljödomstolen. Om en av de
lagfarna domarna får förhinder sedan huvudförhandling eller annan hand-
läggning har påbörjats, är rätten ändå domför. Fler än fem ledamöter får inte
delta. Tekniskt råd ska alltid ingå i rätten, om det inte är uppenbart obehöv-
ligt. En av de lagfarna domarna ska vara rättens ordförande.
Vid behandling av frågor om prövningstillstånd ska Mark- och miljööver-
domstolen bestå av tre lagfarna domare. Ett tekniskt råd får dock ingå i rätt-
ten i stället för en av de lagfarna domarna.
Om det i rätten ska ingå andra än lagfarna domare bestämmer rättens ord-
förande med hänsyn till de frågor som prövas i målet vilka som ska ingå.
Vid avskrivning efter återkallelse får rätten bestå av en lagfaren domare.
11 §
I fråga om åtgärder som avser endast beredningen av ett mål eller
ärende tillämpas 1 kap. 3 e § rättegångsbalken i en mark- och miljödomstol
och 2 kap. 4 § femte och sjätte styckena rättegångsbalken i Mark- och
miljööverdomstolen.
3 kap. Allmänna bestämmelser
1 §
Mål om utövande av miljöfarlig verksamhet, vattenverksamhet, vatten-
anläggningar och ersättning vid vattenverksamhet samt om utdömande av
vite enligt miljöbalken efter särskild ansökan av myndighet prövas av den
mark- och miljödomstol inom vars område verksamheten i huvudsak
bedrivs, har bedrivits eller kommer att bedrivas. Mål om utövande av verk-
samhet vid anläggningar som ingår i ett sammanhängande system för hante-
ring, bearbetning, lagring och slutförvaring av använt kärnbränsle eller kärn-
avfall prövas av den mark- och miljödomstol inom vars område någon av
anläggningarna ligger eller är avsedd att ligga.
Mål om ersättning vid skada eller intrång enligt 28 kap. 2� 5 §§ miljöbal-
ken och vid ingripande av det allmänna enligt miljöbalken prövas av den
mark- och miljödomstol inom vars område skadan eller intrånget i huvudsak
har inträffat eller kommer att inträffa.
4
SFS 2010:921
Mål om ersättning för miljöskador enligt 32 kap. miljöbalken prövas av
den mark- och miljödomstol inom vars område den skadegörande verksam-
heten i huvudsak bedrivs eller har bedrivits. Den som bedriver eller avser att
bedriva en verksamhet som kan medföra en sådan skada som avses i 32 kap.
3 § miljöbalken kan begära prövning av ersättningsfrågan vid den mark- och
miljödomstol inom vars område verksamheten i huvudsak bedrivs eller kom-
mer att bedrivas.
Mål om utdömande av vite enligt plan- och bygglagen (2010:900) efter
särskild ansökan av myndighet prövas av den mark- och miljödomstol inom
vars område myndigheten ligger.
Mål som har överklagats till mark- och miljödomstol prövas av den mark-
och miljödomstol inom vars område förvaltningsmyndigheten eller kommu-
nen som först har prövat ärendet ligger, om inte annat följer av bestämmelser
som avses i sjätte stycket.
Särskilda bestämmelser om vilken mark- och miljödomstol som är behö-
rig finns i annan lag.
2 §
En mark- och miljödomstol får för gemensam handläggning lämna
över ett mål eller ärende till en annan mark- och miljödomstol, om det vid
den andra mark- och miljödomstolen finns ett mål eller ärende som har nära
samband med det förstnämnda målet eller ärendet och ett överlämnande kan
ske utan avsevärd olägenhet för någon part. En mark- och miljödomstol får
också överlämna ett mål eller ärende till en annan mark- och miljödomstol,
om den andra mark- och miljödomstolen tidigare har prövat ett ansöknings-
mål som avsåg samma verksamhet som det förstnämnda målet eller ärendet.
�verlämnande av ett mål eller ärende mellan mark- och miljödomstolar
får också ske om det annars finns särskilda skäl och det kan ske utan avse-
värd olägenhet för någon part.
�verlämnande får inte ske om ett sådant beslut har fattats som avses i
5 kap. 2 § expropriationslagen (1972:719).
Ett mål eller ärende får inte överlämnas enligt första eller andra stycket,
om den andra domstolen motsätter sig överlämnandet.
3 §
Frågor om mark- och miljödomstolarnas inbördes behörighet får inte
självmant tas upp av högre rätt.
4 §
Om det är lämpligt får rätten uppdra åt en eller flera ledamöter att göra
en undersökning på platsen. Parterna ska ges tillfälle att vara närvarande vid
en sådan undersökning. Vid undersökningen ska protokoll föras.
En undersökning som gäller en fråga av teknisk art får inte läggas till
grund för dom eller beslut utan att parterna har getts tillfälle att yttra sig över
undersökningen. Detta gäller dock inte om undersökningen i endast oväsent-
lig utsträckning avviker från vad som har framkommit tidigare i målet.
5 §
Mark- och miljödomstolen ska hålla syn på stället, om det behövs.
6 §
Vid omröstning ska först de lagfarna domarna säga sin mening, däref-
ter de tekniska råden och sist de särskilda ledamöterna. I fråga om omröst-
ning gäller i övrigt 16 kap. rättegångsbalken.
5
SFS 2010:921
7 §
Statliga myndigheter och kommuner är skyldiga att utan ersättning till
domstolarna låna ut de lokaler som domstolarna behöver för sina samman-
träden, förutsatt att lokalerna inte är upptagna för sina huvudsakliga ända-
mål. Upplåtaren har dock rätt till ersättning för de särskilda kostnader som
sammanträdet medför.
4 kap. Handläggningen av mål och ärenden där mark- och
miljödomstol är första instans
1 §
I mål där mark- och miljödomstol är första instans tillämpas vad som
är föreskrivet om tvistemål i allmän domstol, om inte annat föreskrivs i
denna lag eller annan lag.
Vid handläggningen av ärenden i första instans tillämpas lagen
(1996:242) om domstolsärenden.
2 §
I mål om viten tillämpas, i stället för 1 § första stycket, bestämmel-
serna i 5 kap. 1� 4 §§.
5 kap. Handläggningen av mål som har överklagats till mark-
och miljödomstol
1 §
I mål som har överklagats till mark- och miljödomstol tillämpas lagen
(1996:242) om domstolsärenden, om inte annat föreskrivs i denna lag eller
annan lag.
Följande bestämmelser i lagen om domstolsärenden ska inte tillämpas:
� 11 § om förvaltningsmyndighet som motpart,
� 26 § första stycket om säkerhetsåtgärder,
� 32 § om rättegångskostnadsansvar, och
� 34 och 35 §§ om omprövning.
2 §
Om en enskild överklagar en förvaltningsmyndighets avgörande är den
förvaltningsmyndighet som först beslutat i saken motpart till den enskilde
sedan handlingarna i målet överlämnats till mark- och miljödomstolen, om
inte annat är särskilt föreskrivet.
I mål om planer enligt plan- och bygglagen (2010:900) är kommunen den
enskildes motpart.
Det som föreskrivs i första stycket gäller inte när det är en lantmäteri-
myndighets beslut som har överklagats eller när en ideell förening eller en
annan juridisk person som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken har överklagat.
3 §
Vid tillämpning av 15 och 18 §§ lagen (1996:242) om domstols-
ärenden ska sakägare och annan mot vilken åtgärd ifrågasätts anses som
motparter.
4 §
Ett avgörande av saken i målet sker genom dom. Domen ska under-
tecknas av de lagfarna domare som har deltagit i avgörandet.
5 §
Domar och beslut av Mark- och miljööverdomstolen i mål som har
överklagats till mark- och miljödomstol får inte överklagas. Mark- och
miljööverdomstolen får dock tillåta att en dom eller ett beslut i annat mål än
6
SFS 2010:921
Thomson Reuters Professional AB, tel. 08-587 671 00
Edita Västra Aros, Västerås 2010
mål enligt miljöbalken överklagas till Högsta domstolen, om det är av vikt
för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta dom-
stolen.
Denna lag träder i kraft den 2 maj 2011.
På regeringens vägnar
FREDRIK REINFELDT
TOBIAS BILLSTR�M
(Justitiedepartementet)