SFS 2010:950 Lag om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor
Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.
1
Svensk författningssamling
Lag
om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor;
utfärdad den 1 juli 2010.
Enligt riksdagens beslut
1 föreskrivs följande.
1 §
Denna lag innehåller bestämmelser om skadeståndsansvar vid radio-
logiska olyckor, om skyldighet att försäkra eller på annat sätt ekonomiskt
säkerställa ansvaret och om ersättning av statsmedel i vissa fall.
Definitioner
2 §
Med kärnämne avses i denna lag
1. uran, plutonium eller ett annat ämne som används eller kan användas
för utvinning av kärnenergi (kärnbränsle),
2. en förening som innehåller ett sådant ämne som avses i 1, och
3. använt kärnbränsle som inte har placerats i slutförvar.
Med kärnämne avses inte naturligt uran eller utarmat uran när det trans-
porteras eller förvaras tillfälligt.
3 §
Med kärnavfall avses i denna lag
1. använt kärnbränsle som har placerats i slutförvar,
2. ett radioaktivt ämne som har bildats i en kärnteknisk anläggning och
inte har framställts eller tagits ur anläggningen för att användas i undervis-
nings- eller forskningssyfte eller för medicinska, jordbrukstekniska, industri-
ella eller kommersiella ändamål,
3. material eller annat som har blivit radioaktivt förorenat i en kärnteknisk
anläggning och inte längre ska användas i en sådan anläggning, och
4. radioaktiva delar av en kärnteknisk anläggning som avvecklas.
4 §
Med kärnreaktor avses i denna lag en anordning som innehåller kärn-
bränsle under sådana förhållanden att klyvning av atomkärnor i en själv-
underhållande kedjereaktion kan uppkomma i anordningen utan tillskott av
neutroner från en annan källa.
5 §
Med kärnteknisk anläggning avses i denna lag
1. en kärnreaktor som inte har infogats i ett fartyg eller annat transport-
medel för att användas som kraftkälla för transportmedlet,
1 Prop. 2009/10:173, bet. 2009/10:CU29, rskr. 2009/10:360.
SFS 2010:950
Utkom från trycket
den 13 juli 2010
2
SFS 2010:950
2. en anläggning för utvinning, framställning, hantering eller bearbetning
av kärnämne,
3. en anläggning för hantering eller bearbetning av kärnavfall,
4. en anläggning för slutförvaring av kärnämne eller kärnavfall,
5. en anläggning för förvaring eller lagring av kärnämne eller kärnavfall,
om anläggningen inte är avsedd endast för tillfällig förvaring under trans-
port, och
6. en kärnreaktor eller annan kärnteknisk anläggning som avvecklas.
6 §
Med radiologisk olycka avses i denna lag en händelse eller serie av
händelser med samma ursprung som orsakar en skada till följd av
1. joniserande strålning från en strålningskälla i en kärnteknisk anlägg-
ning,
2. radioaktiva egenskaper hos kärnämne eller kärnavfall, eller
3. radioaktiva egenskaper i förening med giftiga, explosiva eller andra
farliga egenskaper hos kärnämne eller kärnavfall.
7 §
Med radiologisk skada avses i denna lag en skada som har orsakats av
eller uppkommit till följd av en radiologisk olycka och är
1. en personskada eller sakskada,
2. en ekonomisk förlust som är en direkt följd av en personskada eller sak-
skada,
3. en inkomstförlust som inte omfattas av 1 eller 2 men till följd av en
betydande försämring av miljön har orsakats av en skada på ett ekonomiskt
intresse som är direkt knutet till miljön, och
4. en kostnad för att återställa miljön eller kompensera för förlorade miljö-
värden, om det är en miljöskada som inte är obetydlig och den eller de åtgär-
der som kostnaden avser har godkänts som rimliga av den myndighet som
regeringen bestämmer.
Med radiologisk skada avses också en kostnad för att, efter en radiologisk
olycka eller vid en allvarlig och överhängande fara för en sådan olycka, vidta
rimliga åtgärder för att förebygga en skada som avses i första stycket 1, 2, 3
eller 4 och en skada till följd av sådana förebyggande åtgärder.
8 §
I denna lag avses med
Pariskonventionen: den i Paris den 29 juli 1960 avslutade konventionen
om skadeståndsansvar på atomenergins område i dess lydelse enligt det i
Paris den 28 januari 1964 avslutade tilläggsprotokollet eller nämnda konven-
tion i dess lydelse enligt detta protokoll och de i Paris den 16 november 1982
och den 12 februari 2004 avslutade ändringsprotokollen,
tilläggskonventionen: den i Bryssel den 31 januari 1963 avslutade till-
läggskonventionen till Pariskonventionen i den lydelse som tilläggskonven-
tionen har fått genom det i Paris den 28 januari 1964 avslutade tilläggsproto-
kollet samt de i Paris den 16 november 1982 och den 12 februari 2004 avslu-
tade ändringsprotokollen,
Wienkonventionen: den i Wien den 21 maj 1963 avslutade konventionen
om civilrättsligt ansvar för atomskada eller denna konvention i dess lydelse
enligt det i Wien den 29 september 1997 avslutade ändringsprotokollet,
3
SFS 2010:950
det gemensamma protokollet: det i Wien den 21 september 1988 under-
tecknade protokollet rörande tillämpningen av Wienkonventionen och Paris-
konventionen,
konventionsstat: en stat som har tillträtt Pariskonventionen,
tilläggskonventionsstat: en stat som har tillträtt tilläggskonventionen,
anläggningsstat: den konventionsstat inom vars område en kärnteknisk
anläggning ligger eller, om anläggningen inte ligger inom någon stats områ-
de, den konventionsstat som driver eller har godkänt anläggningen,
innehavare av en svensk anläggning: den som driver eller innehar en
kärnteknisk anläggning i Sverige,
innehavare av en utländsk anläggning: den som i fråga om en kärnteknisk
anläggning utanför Sverige är att anse som anläggningens innehavare enligt
lagen i anläggningsstaten,
anläggningshavare: innehavare av en kärnteknisk anläggning,
säkerhet: en ansvarsförsäkring eller annan ekonomisk säkerhet för full-
görande av ersättningsansvar vid radiologiska olyckor, och
den som har ställt säkerhet: den som utan att vara ansvarig anläggnings-
havare har utfärdat en ansvarsförsäkring eller ställt annan ekonomisk säker-
het för fullgörande av anläggningshavarens ersättningsansvar enligt denna
lag.
Tillämpning
9 §
Om inte annat följer av denna lag, ska lagen tillämpas på radiologiska
skador som har uppkommit i
1. Sverige eller inom Sveriges ekonomiska zon,
2. en annan konventionsstat, dess ekonomiska zon eller en annan maritim
zon som staten har inrättat enligt internationell rätt, eller
3. ett annat land, dess ekonomiska zon eller en annan maritim zon som
landet har inrättat enligt internationell rätt, om landet
a) har tillträtt Wienkonventionen och det gemensamma protokollet och
den ansvariga anläggningshavarens anläggning är belägen i en konventions-
stat som har tillträtt det gemensamma protokollet,
b) vid tidpunkten för den radiologiska olyckan inte har någon kärnteknisk
anläggning på sitt territorium, i sin ekonomiska zon eller i en annan maritim
zon som landet har inrättat enligt internationell rätt, eller
c) vid tidpunkten för den radiologiska olyckan har en lagstiftning som
erbjuder motsvarande ersättningsförmåner och som bygger på samma princi-
per som bestämmelserna i Pariskonventionen och tilläggskonventionen.
Lagen ska tillämpas även om den radiologiska skadan har uppkommit på
ett fartyg eller ett luftfartyg som är registrerat i Sverige, i en annan konven-
tionsstat eller i ett land som avses i första stycket 3, dock inte om fartyget
eller luftfartyget befann sig inom ett område som tillhör någon annan stat än
dem som avses i första stycket.
10 §
Om det samtidigt med en radiologisk olycka som har medfört en
radiologisk skada har inträffat en annan händelse som medfört en skada, ska
denna lag tillämpas på den skadan i den utsträckning skadan inte kan särskil-
jas från den radiologiska skadan. Detta gäller dock inte i fråga om ansvar
4
SFS 2010:950
som någon annan än anläggningshavaren kan ha enligt särskilda bestämmel-
ser om skador till följd av joniserande strålning.
11 §
Denna lag gäller inte skador orsakade av en radiologisk olycka som är
en direkt följd av en krigshandling eller en liknande handling under väpnad
konflikt, inbördeskrig eller uppror.
12 §
Vid tillämpningen av denna lag ska två eller flera svenska kärnteknis-
ka anläggningar anses som en anläggning, om anläggningarna har samma
innehavare och ligger nära varandra. Denna anläggning ska också anses
omfatta anläggningar som innehåller kärnämne eller kärnavfall men som
inte är kärntekniska anläggningar, om anläggningarna har samma innehavare
som de kärntekniska anläggningarna och ligger nära dem.
13 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om eller i det enskilda fallet besluta att denna lag inte ska
tillämpas i fråga om kärntekniska anläggningar, kärnämnen och kärnavfall
där den risk som är förenad med anläggningarna, ämnena eller avfallet är
liten.
14 §
Regeringen får meddela föreskrifter om att ett land eller en del av ett
land ska likställas med en konventionsstat vid tillämpningen av denna lag.
Huvudregel om ansvaret vid radiologiska olyckor
15 §
Om det inträffar en radiologisk olycka i en kärnteknisk anläggning
eller med kärnämne eller kärnavfall från en sådan anläggning, ska anlägg-
ningshavaren ersätta de radiologiska skador som olyckan medför.
Första stycket gäller inte
1. skador på den kärntekniska anläggningen, en närbelägen kärnteknisk
anläggning eller en kärnteknisk anläggning som uppförs i närheten,
2. skador på annan egendom som finns inom anläggningsområdet för en
anläggning som avses i 1 och som används eller avses att användas i anslut-
ning till anläggningen, eller
3. om annat följer av 16–25 §§.
Ansvaret vid transporter
16 §
Om det inträffar en radiologisk olycka under en transport eller tillfäl-
lig förvaring i samband med en transport av kärnämne eller kärnavfall
mellan kärntekniska anläggningar, ska den anläggningshavare som är avsän-
dare ersätta de radiologiska skador som olyckan medför. Detta gäller dock
inte om annat följer av 17–25 §§.
17 §
Vid transport mellan anläggningar i Sverige eller andra konventions-
stater gäller avsändarens ersättningsansvar enligt 16 § inte i fråga om
olyckor som inträffar efter den tidpunkt då ansvaret enligt ett skriftligt avtal
mellan avsändaren och mottagaren övergår på mottagaren eller, om det inte
finns något sådant avtal, då mottagaren övertar kärnämnet eller kärnavfallet.
5
SFS 2010:950
Ansvaret för en transport får övergå på en annan anläggningshavare
genom ett avtal enligt första stycket endast om denne har ett direkt ekono-
miskt intresse i de kärnämnen eller det kärnavfall som transporteras.
18 §
Vid transport från Sverige eller annan konventionsstat till ett land
som inte är en konventionsstat gäller avsändarens ersättningsansvar enligt
16 § inte i fråga om olyckor som inträffar efter den tidpunkt då kärnämnet
eller kärnavfallet har lossats från det transportmedel som ämnet eller avfallet
anlänt till mottagarlandet med.
19 §
Vid transport till Sverige eller annan konventionsstat från ett land
som inte är en konventionsstat, ska den anläggningshavare som är mottagare
av transporten ersätta de radiologiska skador som olyckan medför, om
1. mottagaren skriftligen har samtyckt till transporten, och
2. olyckan inträffar efter den tidpunkt då kärnämnet eller kärnavfallet har
lastats på det transportmedel som ämnet eller avfallet ska transporteras med.
Transporter till eller från reaktordrivna transportmedel
20 §
Om det inträffar en radiologisk olycka under en transport mellan å
ena sidan en kärnteknisk anläggning i Sverige eller en annan konventionsstat
och å andra sidan en kärnreaktor som används som kraftkälla i ett fartyg eller
annat transportmedel, ska innehavaren av den kärntekniska anläggningen
ersätta de radiologiska skador som olyckan medför.
Ersättningsansvaret gäller dock inte i fråga om olyckor som
1. vid transport från den kärntekniska anläggningen inträffar efter den tid-
punkt då kärnämnet eller kärnavfallet övertas av den som driver eller innehar
den mottagande reaktorn, eller
2. vid transport till den kärntekniska anläggningen inträffar före den tid-
punkt då kärnämnet eller kärnavfallet övertas av innehavaren av den kärn-
tekniska anläggningen.
Transporter mellan länder som inte är konventionsstater
21 §
Om det inträffar en radiologisk olycka under en transport eller tillfäl-
lig förvaring i samband med en transport av kärnämne eller kärnavfall mel-
lan länder som inte är konventionsstater, ska den som har tillstånd till trans-
porten enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet ersätta de radio-
logiska skador som olyckan medför. Det som i denna lag gäller i fråga om en
anläggningshavares ansvar ska då gälla tillståndshavaren.
Andra fall där olyckan inträffar utanför en anläggning
22 §
Om det i ett fall som inte omfattas av 16–21 §§ inträffar en radiolo-
gisk olycka med kärnämne eller kärnavfall som inte finns i en kärnteknisk
anläggning, ska den anläggningshavare som vid tidpunkten för olyckan har
eller senast haft ämnet eller avfallet i sin besittning ersätta de radiologiska
skador som olyckan medför. Detta gäller dock endast om kärnämnet eller
kärnavfallet har
6
SFS 2010:950
1. kommit från en kärnteknisk anläggning i Sverige eller en annan kon-
ventionsstat, eller
2. transporterats till Sverige från ett land som inte är en konventionsstat.
En anläggningshavares ersättningsansvar enligt första stycket gäller inte
om en annan anläggningshavare genom ett skriftligt avtal har övertagit
ansvaret.
Andra fall där olyckan inträffar i en anläggning
23 §
Om det i ett fall som inte omfattas av 16–22 §§ inträffar en radiolo-
gisk olycka med kärnämne eller kärnavfall som förvaras tillfälligt i en kärn-
teknisk anläggning vid transport till eller från en annan kärnteknisk anlägg-
ning, ska den som innehar den kärntekniska anläggning där kärnämnet eller
kärnavfallet förvaras ersätta de radiologiska skador som olyckan medför
endast om ersättningsansvaret följer av ett skriftligt avtal som anläggnings-
havaren är bunden av.
Transportörers ansvar
24 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
besluta att en transportör i stället för en eller flera anläggningshavare ska
vara ersättningsansvarig för de radiologiska skador som uppkommer till
följd av en radiologisk olycka under eller i anslutning till transporten, om
1. transportören har ansökt om ett sådant beslut och visat att det för trans-
porten finns en säkerhet som krävs enligt denna lag, och
2. anläggningshavarna har samtyckt till detta.
I fråga om den transport som omfattas av beslutet ska det som i denna lag
gäller i fråga om en anläggningshavares ansvar gälla transportören.
25 §
Om det i en annan konventionsstat har meddelats ett beslut som mot-
svarar ett beslut enligt 24 §, gäller det beslutet i samma utsträckning som om
det hade varit meddelat enligt 24 §.
Anläggningshavares ansvar
26 §
Om en anläggningshavare är ersättningsansvarig enligt denna lag, får
anspråk på ersättning enligt lagen eller motsvarande bestämmelser i ett annat
land riktas endast mot anläggningshavaren, om inte annat följer av lagen
eller Sveriges internationella åtaganden.
27 §
Om en anläggningshavare är ersättningsansvarig enligt denna lag,
gäller ansvaret även om anläggningshavaren eller någon som denne ansvarar
för inte har vållat skadan.
Ersättningsansvaret är obegränsat, om inte annat följer av 28 eller 29 §.
28 §
Om en innehavare av en utländsk anläggning är ersättningsansvarig
och ansvaret är begränsat enligt de bestämmelser som gäller i anläggnings-
staten, ska den begränsningen gälla för ersättning enligt denna lag.
7
SFS 2010:950
29 §
För skador i ett land utanför Sverige ska ersättningsansvaret enligt
denna lag begränsas så att ersättningen inte överstiger det belopp som enligt
det landets bestämmelser gäller i fråga om ersättning för skador i Sverige.
Första stycket gäller inte skador i länder som saknar kärntekniska anlägg-
ningar eller om annat följer av lagen (1974:268) med anledning av miljö-
skyddskonventionen den 19 februari 1974 mellan Danmark, Finland, Norge
och Sverige.
Säkerhet för ersättningsansvaret
30 §
En innehavare av en svensk anläggning ska ha en ansvarsförsäkring
eller se till att annan ekonomisk säkerhet ställs som vid varje tidpunkt täcker
ersättningsansvaret enligt denna lag upp till ett belopp som
1. motsvarar 700 miljoner euro, eller
2. om anläggningen är en kärnkraftsreaktor i drift för att utvinna kärnener-
gi, motsvarar 1 200 miljoner euro.
31 §
Regeringen får i det enskilda fallet besluta att en säkerhet som avses i
30 § inte behöver täcka
1. mer än 70 miljoner euro för varje radiologisk olycka, om beslutet inte
gäller en kärnkraftsreaktor i drift för att utvinna kärnenergi och begränsning-
en är lämplig med hänsyn till slaget av anläggning och den sannolika omfatt-
ningen av en radiologisk olycka, eller
2. mer än 80 miljoner euro för varje radiologisk olycka, om beslutet gäller
en transport av kärnämne eller kärnavfall och begränsningen är lämplig med
hänsyn till ämnenas eller avfallets karaktär och de risker som transporten
innebär.
32 §
Ersättningsansvaret för skador till följd av en radiologisk olycka
under en transport får täckas av en särskild försäkring.
33 §
Den som har rätt till ersättning enligt denna lag har rätt att få ut ersätt-
ningen direkt av den som har ställt säkerhet.
För att befria sig från ansvar får den som har ställt säkerhet inte mot den
skadelidande åberopa omständigheter som beror på någon annan än den
skadelidande.
34 §
Även om en säkerhet som har ställts enligt denna lag har sagts upp
eller på annat sätt upphört att gälla, är den som har ställt säkerheten skyldig
att fullfölja sitt åtagande, om en radiologisk olycka som omfattades av
åtagandet inträffar
1. inom två månader från det att den myndighet som regeringen bestäm-
mer har underrättats om att säkerheten har sagts upp eller annars upphört att
gälla, eller
2. under en transport som har påbörjats innan säkerheten sades upp eller
annars upphörde att gälla.
35 §
Om den som har ställt säkerhet inte har gjort något annat förbehåll,
gäller säkerheten för anläggningshavarens ersättningsansvar enligt denna lag
eller motsvarande lagstiftning i en annan konventionsstat.
8
SFS 2010:950
36 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska pröva
om säkerheter enligt 30–32 §§ är tillräckliga.
37 §
Om ett ersättningsansvar enligt denna lag säkerställs med såväl en
eller flera ansvarsförsäkringar som andra ekonomiska säkerheter, ska de an-
dra säkerheterna användas för att fullgöra ersättningsansvaret endast i den
mån ansvarsförsäkringarna inte räcker för att betala full ersättning.
38 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om vad som krävs för att en säkerhet ska kunna godtas
enligt denna lag.
Statlig återförsäkring
39 §
Regeringen får i fråga om ansvaret vid radiologiska olyckor göra eko-
nomiska åtaganden för staten. Det ska göras genom att statliga garantier i
form av återförsäkringsåtaganden ställs ut.
För statens åtaganden ska anläggningshavare betala en avgift för den eko-
nomiska risk som staten bär för kostnader som kan uppkomma i händelse av
radiologiska olyckor.
Regeringen får meddela föreskrifter om avgiftens storlek och betalning.
Transportcertifikat
40 §
En anläggningshavare som är ersättningsansvarig enligt 15–23 §§ ska
till transportören lämna över ett certifikat om den eller de säkerheter som
gäller för transporten. Certifikatet ska vara utställt av den eller de som har
ställt säkerheterna och innehålla uppgifter om
1. anläggningshavarens namn och adress,
2. säkerheternas belopp, typ och varaktighet, och
3. vilka slag av kärnämnen eller kärnavfall och vilken transport som
säkerheterna avser.
Certifikatet ska vara försett med ett intyg om att anläggningshavaren är
innehavare av en kärnteknisk anläggning i Pariskonventionens mening. Inty-
get ska vara utfärdat av den myndighet som regeringen bestämmer.
Solidariskt ansvar
41 §
Om två eller flera är ersättningsansvariga för samma skada, ska de
solidariskt svara för ersättningen. Ingen av de ansvariga är dock skyldig att
betala mer än vad som följer av att dennes ansvar är begränsat.
Om ersättningsansvaret grundas på någon av bestämmelserna om trans-
port eller tillfällig förvaring i 16–25 §§ och transporten eller förvaringen
avser flera partier kärnämnen eller kärnavfall i ett och samma transport-
medel eller på en och samma förvaringsplats, är det sammanlagda ersätt-
ningsansvaret begränsat till det högsta belopp som gäller för någon av de
ersättningsansvariga.
De ersättningsansvarigas inbördes ansvar ska bestämmas med utgångs-
punkt i de olika anläggningarnas bidrag till skadans uppkomst och övriga
omständigheter.
9
SFS 2010:950
Statlig ersättning
42 §
Staten ska betala ersättning till en skadelidande som har rätt till ersätt-
ning enligt denna lag, om den skadelidande visar att ersättningen inte kan fås
från den ansvarige anläggningshavarens säkerhet.
Statens sammanlagda ersättningsansvar enligt första stycket är för varje
radiologisk olycka begränsat till 1 200 miljoner euro plus ränta. Ansvaret
gäller upp till detta belopp även om den ansvarige anläggningshavarens
ansvar är begränsat enligt 30 § 1 eller 31 §.
43 §
Om en skadelidande som har rätt till ersättning enligt denna lag inte
får skadan fullt ersatt från den ansvarige anläggningshavarens säkerhet
enligt 30–32 §§ eller från staten enligt 42 §, ska staten med bidrag från andra
stater enligt tilläggskonventionen betala den ytterligare ersättning som
behövs för att ersätta skadan.
Det sammanlagda ersättningsansvar som staten har tillsammans med
andra stater enligt första stycket är för varje radiologisk olycka begränsat till
300 miljoner euro plus ränta.
44 §
För ersättning enligt 43 § krävs att
1. den ansvarige anläggningshavarens anläggning finns i Sverige eller
annan tilläggskonventionsstat och används endast för fredliga ändamål, och
2. svensk domstol enligt 58 § är behörig att pröva ersättningsanspråket.
45 §
För ersättning enligt 43 § krävs också att skadan har uppkommit
1. i Sverige eller annan tilläggskonventionsstat,
2. i eller över marina områden utanför Sveriges eller en annan tilläggskon-
ventionsstats territorium och
a) ombord på ett fartyg som seglar under en tilläggskonventionsstats flagg
eller ett luftfartyg som är registrerat i en tilläggskonventionsstat,
b) på en konstgjord ö, anläggning eller konstruktion som omfattas av en
tilläggskonventionsstats jurisdiktion, eller
c) drabbat en medborgare i Sverige eller annan tilläggskonventionsstat,
eller
3. i eller över den ekonomiska zon eller på den kontinentalsockel som hör
till Sverige eller annan tilläggskonventionsstat i samband med utvinning
eller forskning av naturtillgångar inom den ekonomiska zonen eller på konti-
nentalsockeln.
Det som enligt första stycket 2 c gäller i fråga om en medborgare ska ock-
så tillämpas på ett bolag, en förening eller ett annat samfund, en stiftelse
eller annan sådan inrättning som är hemmahörande i Sverige eller annan till-
läggskonventionsstat. Detsamma gäller en person som är stadigvarande
bosatt i en annan tilläggskonventionsstat och som enligt den statens lagstift-
ning i fråga om rätten till ersättning är jämställd med en medborgare.
Ersättningens storlek och betalning
46 §
Ersättning enligt denna lag ska bestämmas med tillämpning av
allmänna skadeståndsrättsliga regler, om inte annat följer av lagen.
10
SFS 2010:950
47 §
Ersättning enligt denna lag får jämkas efter vad som är skäligt, om
den skadelidande har medverkat till skadan uppsåtligen eller genom grov
vårdslöshet.
48 §
Om de medel som ska användas för betalning av ersättning enligt
denna lag inte räcker till full ersättning åt alla skadelidande, ska betalningen
fördelas proportionellt så att förhållandet mellan varje skadelidandes fordran
och den ersättning som betalas är detsamma för alla skadelidande.
49 §
Om det efter en radiologisk olycka kan befaras att de medel som ska
användas för att betala ersättning enligt denna lag inte kommer att räcka till
full ersättning åt alla skadelidande, ska ersättningen betalas ut i delbetal-
ningar som fördelas proportionellt på det sätt som anges i 48 §.
Den ersättningsansvarige får med stöd av första stycket inte dröja med en
betalning längre än vad som är skäligt med hänsyn till olyckans omfattning
och omständigheterna i övrigt.
50 §
Omräkning till svensk valuta ska göras efter den kurs som gällde den
dag då den radiologiska olyckan inträffade.
Preskription
51 §
Rätten till ersättning enligt denna lag går förlorad om den skadeli-
dande inte anmäler sitt anspråk hos eller väcker talan mot den som är ersätt-
ningsansvarig inom tre år efter det att den skadelidande fått kännedom om
eller rimligen borde ha fått kännedom om skadan och vem som är ansvarig
för den. En talan om ersättning ska väckas senast tio år efter den radio-
logiska olyckan, om anspråket avser en annan skada än personskada, eller
senast trettio år efter olyckan, om anspråket avser en personskada.
52 §
Regeringen får meddela föreskrifter om eller i det enskilda fallet
besluta att en skadelidande trots 51 § ska ha kvar rätten att väcka talan när
det råder tvist om vilken stats domstol som är behörig att pröva anspråket.
Återkrav och regress
53 §
Ersättning enligt denna lag som har betalats till en skadelidande, får
inte krävas tillbaka från den skadelidande, om inte annat följer av 54 §.
54 §
Den som enligt denna lag har betalat ersättning eller bidragit till en
ersättning för en radiologisk skada har rätt att i sin tur kräva ersättning
endast från
1. den ansvarige anläggningshavaren,
2. en fysisk person som uppsåtligen har orsakat skadan,
3. den som i ett skriftligt avtal med den ansvarige anläggningshavaren har
åtagit sig att ersätta skadan, eller
4. en annan anläggningshavare, i den utsträckning som följer av 41 §
tredje stycket.
11
SFS 2010:950
55 §
Den som har betalat ersättning eller bidragit till en ersättning för en
radiologisk skada har i den skadelidandes ställe rätt till ersättning av den
ansvarige anläggningshavaren eller staten, om betalningen avsett en skada
som ger rätt till ersättning enligt
1. rådets förordning (EG) nr 2027/97 av den 9 oktober 1997 om lufttrafik-
företags skadeståndsansvar avseende lufttransport av passagerare och deras
bagage
2,
2. lagen (2010:510) om lufttransporter,
3. lagen (2003:778) om skydd mot olyckor,
4. ett internationellt fördrag, eller
5. lagstiftning i ett annat land än Sverige.
Den som uppsåtligen har orsakat skadan eller i ett skriftligt avtal har åtagit
sig att ersätta skadan har inte rätt till ersättning enligt första stycket för det
som denne har betalat enligt 54 § 2 eller 3.
Tillsyn
56 §
Tillsyn över att denna lag och anslutande föreskrifter följs ska utövas
av den myndighet som regeringen bestämmer.
Straff
57 §
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sin skyldighet
enligt denna lag att ha en ansvarsförsäkring eller annan ekonomisk säkerhet
upp till den nivå som följer av 30 eller 31 §, döms till böter eller fängelse i
högst sex månader.
Behörig domstol
58 §
Talan om ersättning enligt denna lag får väckas i Sverige, om den
radiologiska olyckan har inträffat
1. helt eller delvis i Sverige eller inom Sveriges ekonomiska zon, eller
2. i sin helhet utanför en konventionsstats områden eller på en plats som
det inte är möjligt att med säkerhet bestämma och den ansvarige anlägg-
ningshavarens anläggning är belägen i Sverige.
Talan enligt första stycket ska väckas genom ansökan om stämning vid
Nacka tingsrätt (miljödomstolen).
Ett mål om ersättning enligt denna lag ska handläggas enligt de bestäm-
melser som gäller för stämningsmål enligt miljöbalken.
Ränta och rättegångskostnader
59 §
Ränta och ersättning för rättegångskostnader som följer av domstols
dom eller beslut i mål om ersättning enligt denna lag ska inte anses som
ersättning enligt lagen utan ska betalas av den ersättningsskyldige utöver
ersättningen enligt lagen.
2 EGT L 285, 17.10.1997, s. 1 (Celex 31997R2027).
12
SFS 2010:950
Thomson Reuters Professional AB, tel. 08-587 671 00
Edita Västra Aros, Västerås 2010
Verkställighet av dom
60 §
En dom om ersättning för radiologisk skada som har meddelats av en
behörig domstol i en annan konventionsstat ska, när domen har vunnit laga
kraft och får verkställas i den stat där den har meddelats, på ansökan verk-
ställas i Sverige utan att en ny prövning sker av den sak som avgjorts genom
domen.
61 §
En ansökan om verkställighet enligt 60 § görs hos Svea hovrätt och
ska innehålla
1. domen i original eller i en kopia som har bestyrkts av en myndighet,
och
2. en förklaring av en behörig myndighet i den stat där domen har medde-
lats att domen avser ersättning enligt Pariskonventionen samt att domen har
vunnit laga kraft och kan verkställas i den staten.
Handlingarna ska vara försedda med bevis om utfärdarens behörighet.
Beviset ska vara utställt av en svensk beskickning eller konsul eller av
chefen för justitieförvaltningen i den stat där domen har meddelats.
Handlingar på andra språk än svenska, danska eller norska ska ges in ock-
så i översättning till svenska. Översättningen ska vara bestyrkt av en diplo-
matisk eller konsulär tjänsteman eller av en svensk notarius publicus.
62 §
Vid handläggningen i Svea hovrätt tillämpas bestämmelserna i rätte-
gångsbalken om överklagande av tingsrätts beslut. En ansökan om verkstäl-
lighet får inte bifallas utan att motparten har fått tillfälle att yttra sig över
ansökan.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till Högsta domstolen. Vid
handläggningen i Högsta domstolen tillämpas bestämmelserna i rättegångs-
balken om överklagande av hovrätts beslut.
63 §
Om Svea hovrätt bifaller ansökan, verkställs domen som en svensk
domstols dom som har vunnit laga kraft. Detta gäller dock inte om Högsta
domstolen efter överklagande av hovrättens beslut bestämmer något annat.
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Genom lagen
upphävs atomansvarighetslagen (1968:45).
2. Äldre föreskrifter gäller i fråga om radiologiska olyckor som inträffat
före ikraftträdandet.
På regeringens vägnar
FREDRIK REINFELDT
ANDREAS CARLGREN
(Miljödepartementet)
