SFS 2010:959 Förordning om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken

1

Svensk författningssamling

Förordning
om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter
för prövning och tillsyn enligt miljöbalken;

utfärdad den 1 juli 2010.

Regeringen föreskriver att 1 kap. 1 §, 3 kap. 8 §, 7 kap. 11 §, 8 kap. 1 §

samt 9 kap. 1, 3 och 6 §§ förordningen (1998:940) om avgifter för prövning
och tillsyn enligt miljöbalken ska ha följande lydelse.

1 kap.

1 §

1

Denna förordning gäller avgifter som ska betalas för mark- och miljö-

domstolars och statliga förvaltningsmyndigheters kostnader för prövning
och tillsyn enligt miljöbalken och bestämmelser meddelade med stöd av
miljöbalken samt för förvaltningsmyndigheters kostnader i övrigt som rör
sådan prövning och tillsyn.

Avgift betalas inte för handläggning som föranleds av att ett beslut enligt

miljöbalken eller bestämmelser meddelade med stöd av miljöbalken över-
klagas.

3 kap.

8 §

2

Om en ansökan enligt 2 § prövas av en mark- och miljödomstol, ska

domstolen fastställa avgiften för prövningen, såvida inte länsstyrelsen har
debiterat avgift. Sökanden ska lämna de uppgifter som behövs för att
bestämma avgiftens storlek.

Avgiften ska betalas när domstolen har fastställt den. Bestämmelser om

avvisning på grund av utebliven betalning av avgiften finns i 42 kap. 4 §
rättegångsbalken och 10 § lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Motsvarande bestämmelser för länsstyrelsens verksamhet enligt detta

kapitel finns i 9 kap.

7 kap.

11 §

Sökanden ska svara för kostnaderna för myndigheters arbete i ett

ärende som prövas av regeringen enligt 17 kap. 1, 3 eller 4 § miljöbalken.

Avgiftsskyldighet enligt första stycket gäller inte
1. i fråga om en mark- och miljödomstols arbete,

1 Senaste lydelse 2010:3.

2 Senaste lydelse 1998:1363.

SFS 2010:959

Utkom från trycket
den 13 juli 2010

2

SFS 2010:959

2. om den åtgärd som arbetet avser omfattas av en avgift enligt 2 kap. 1 §

1, eller

3. om kostnaderna kan täckas genom ersättning för rättegångskostnader

enligt miljöbalken.

8 kap.

1 §

3

I ett ärende om ansökan om ett sådant tillstånd till miljöfarlig verk-

samhet som avses i 9 kap. miljöbalken är sökanden skyldig att ersätta läns-
styrelsens kostnader enligt 19 kap. 4 och 5 §§ miljöbalken för sakkunniga
som har tillkallats av länsstyrelsen, för lokaler för sammanträden, för kungö-
relser i ärendet samt för aktförvarare.

Motsvarande betalningsskyldighet gäller i ärenden enligt 10 kap. miljö-

balken för den som enligt 10 kap. 16 § miljöbalken är kostnadsansvarig för
utredningen beträffande miljöriskområden.

Sökanden är skyldig att ersätta en myndighets kostnad för kungörelser och

aktförvarare

1. i ärenden om miljökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap. 8 § miljö-

balken,

2. i ärenden om ansökan om tillstånd eller dispens enligt 7 kap. miljö-

balken, och

3. i ärenden om markavvattning enligt 11 kap. 13 eller 14 § miljöbalken.
På begäran av myndigheten ska förskott på ersättningen betalas.
Bestämmelser om skyldighet för sökanden att ersätta en mark- och miljö-

domstols kostnader för kungörelser m.m. finns i 25 kap. 8 § miljöbalken.

9 kap.

1 §

4

För avgifter enligt 1–8 kap. gäller bestämmelserna i 10–12 §§ avgifts-

förordningen (1992:191), om inte annat är föreskrivet.

Andra avgifter än ansökningsavgifter ska betalas efter debitering av

myndigheten.

Om en avgift enligt denna förordning har fördelats på två eller flera betal-

ningstillfällen, ska ränta enligt vad som föreskrivs i fråga om statens utlå-
ningsränta betalas på de delbelopp för vilka betalningsuppskov har medgetts.

Om avgiften inte betalas inom den tid som anges i beslutet, ska dröjsmåls-

avgift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. Bestämmelser om
betalningsanstånd finns i förordningen (1993:1138) om hantering av statliga
fordringar.

Bestämmelser om avgifter vid mark- och miljödomstol finns även i

förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna.

3 §

5

En mark- och miljödomstol eller förvaltningsmyndighet får i det

enskilda fallet, med hänsyn till prövningens omfattning, tillsynsbehovet eller
annan särskild omständighet, minska eller efterskänka en avgift som har
beslutats med stöd av denna förordning.

3 Senaste lydelse 2007:668.

4 Senaste lydelse 2010:3.

5 Senaste lydelse 1998:1363.

3

SFS 2010:959

I fråga om en vattenverksamhet som avses i 3 kap. 3–5 §§ ska domstolen i

samband med att handläggningen avslutas pröva avgiftens skälighet enligt
första stycket med särskilt beaktande av prövningens omfattning.

De myndigheter som enligt förordningen (1998:900) om tillsyn enligt

miljöbalken har ett centralt ansvar för tillsynsvägledning får på samma grun-
der och inom sina ansvarsområden meddela föreskrifter om nedsättning eller
efterskänkning av avgift.

6 §

Bestämmelser om överklagande av beslut enligt denna förordning

finns i 19 kap. 1 § miljöbalken samt 1 kap. 2 § första stycket och 5 kap.
lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar.

Denna förordning träder i kraft den 2 maj 2011.

På regeringens vägnar

ANDREAS CARLGREN

Magnus Blücher
(Miljödepartementet)

Thomson Reuters Professional AB, tel. 08-587 671 00

Edita Västra Aros, Västerås 2010