SFS 2011:108 Tillkännagivande av överenskommelser som avses i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål

110108.PDF

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

1

Svensk författningssamling

Tillkännagivande
av överenskommelser som avses i lagen (2000:562)
om internationell rättslig hjälp i brottmål;

beslutat den 10 februari 2011.

Regeringen ger till känna följande.

Vid tillämpningen av följande bestämmelser i lagen (2000:562) om inter-

nationell rättslig hjälp i brottmål avses de överenskommelser som anges
nedan.

1 kap. 5 § andra stycket

I följande överenskommelser finns bestämmelser om att rättslig hjälp skall
lämnas i ärenden som handläggs i ett administrativt förfarande eller i ett
annat förfarande än ett straffrättsligt förfarande:

1. artikel 49 a i konventionen av den 19 juni 1990 (S� 1998:49) om till-

lämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985,

2. artikel 9.1 i konventionen av den 17 december 1997 (S� 1999:33) om

bekämpande av bestickning av utländska offentliga tjänstemän i internatio-
nella affärsförbindelser, och

3. artikel 3 i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp

i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater (konventionstexten
finns publicerad i prop. 2004/05:144).

2 kap. 3 §

I följande överenskommelser finns bestämmelser om vem som får göra en
ansökan om rättslig hjälp i Sverige:

1. artikel 24 i den europeiska konventionen av den 20 april 1959 (S�

1968:15, 1969:71, 1977:88, 1992:4 och 2000:41) om inbördes rättshjälp i
brottmål,

2. artikel 24 i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig

hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater (konventions-
texten finns publicerad i prop. 2004/05:144), och

3. artikel 6 i avtalet av den 15 december 2009 mellan Europeiska unionen

och Japan om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål (EUT L 39, 12.2.2010,
s. 20, Celex 22010A0212[01]).

SFS 2011:108

Utkom från trycket
den 22 februari 2011

background image

2

SFS 2011:108

2 kap. 6 § andra stycket

I följande överenskommelser finns bestämmelser om att en ansökan i vissa
fall kan skickas direkt till svensk åklagare eller domstol:

1. artikel 15.2�15.5 i den europeiska konventionen av den 20 april 1959

(S� 1968:15, 1969:71, 1977:88, 1992:4 och 2000:41) om inbördes rättshjälp
i brottmål,

2. artikel 24.2, 24.3 och 24.5 i den europeiska konventionen av den 8 no-

vember 1990 (S� 1996:19, 1999:50 och 2000:36) om penningtvätt, efter-
forskning, beslag och förverkande av vinning av brott, och

3. artikel 30.2, 30.3 och 30.5 i Europarådets straffrättsliga konvention av

den 27 januari 1999 (S� 2004:15) om korruption.

2 kap. 14 § tredje stycket

I följande överenskommelser finns bestämmelser om att en ansökan om
rättslig hjälp inte får avslås endast på den grunden att gärningen har karaktär
av politiskt brott:

1. artikel 8 i den europeiska konventionen av den 27 januari 1977 (S�

1977:12) om bekämpande av terrorism,

2. artikel 11 i Förenta nationernas konvention av den 15 december 1997

(S� 2001:22) om bekämpande av bombattentat av terrorister, och

3. artikel 14 i Förenta nationernas konvention av den 9 december 1999

(S� 2002:44) om bekämpande av finansiering av terrorism.

3 kap. 1 § första stycket

I följande överenskommelser finns bestämmelser om vad en ansökan om
rättslig hjälp utomlands skall innehålla:

1. artikel 3.2 och 14 i den europeiska konventionen av den 20 april 1959

(S� 1968:15, 1969:71, 1977:88, 1992:4 och 2000:41) om inbördes rättshjälp
i brottmål,

2. artikel 11.2 och 12.3 i överenskommelsen av den 28 september 1983

(S� 1986:5) mellan Sverige och Ungern om inbördes rättshjälp i brottmål,

3. artikel 7.10 i Förenta nationernas konvention av den 20 december 1988

(S� 1991:41 och 2000:35) mot olaglig hantering av narkotika och psyko-
tropa ämnen,

4. artikel 11.2 i överenskommelsen av den 10 februari 1989 (S� 1990:9)

mellan Sverige och Polen om inbördes rättshjälp i brottmål,

5. artikel 6.2 i överenskommelsen av den 14 december 1989 (S� 1992:5)

mellan Sverige och Storbritannien och Nordirland om tvångsåtgärder och
förverkande avseende vinning av brott,

6. artikel 27 i den europeiska konventionen av den 8 november 1990 (S�

1996:19, 1999:50 och 2000:36) om penningtvätt, efterforskning, beslag och
förverkande av vinning av brott,

7. artikel 5 och 10.3 i överenskommelsen av den 18 december 1998 (S�

2001:47) mellan Sverige och Australien om inbördes rättshjälp i brottmål,

8. artikel 11 i överenskommelsen av den 15 februari 2000 (S� 2001:43)

mellan Sverige och Kanada om inbördes rättshjälp i brottmål,

background image

3

SFS 2011:108

9. artikel 18.15 i Förenta nationernas konvention av den 15 november

2000 (S� 2004:21) mot gränsöverskridande organiserad brottslighet,

10. artikel 10.3, 11.4, 18.3, 18.4, 20.3 och 20.4 c i konventionen av den 29

maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens
medlemsstater (konventionstexten finns publicerad i prop. 2004/05:144),

11. artikel 1.4, 2.3, 3.2 och 6.1 i protokollet av den 16 oktober 2001 till

konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål
mellan Europeiska unionens medlemsstater (konventionstexten finns publi-
cerad i prop. 2004/05:144), och

12. artikel 8.3�8.6 i avtalet av den 15 december 2009 mellan Europeiska

unionen och Japan om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål (EUT L 39,
12.2.2010, s. 20, Celex 22010A0212[01]).

3 kap. 2 § andra stycket

I följande överenskommelser finns bestämmelser om att en ansökan kan
skickas direkt till behörig myndighet i den andra staten:

1. artikel 15.2�15.5 i den europeiska konventionen av den 20 april 1959

(S� 1968:15, 1969:71, 1977:88, 1992:4 och 2000:41) om inbördes rättshjälp
i brottmål,

2. artikel 53 i konventionen av den 19 juni 1990 (S� 1998:49) om tillämp-

ning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985,

3. artikel 24.2, 24.3 och 24.5 i den europeiska konventionen av den 8 no-

vember 1990 (S� 1996:19, 1999:50 och 2000:36) om penningtvätt, efter-
forskning, beslag och förverkande av vinning av brott,

4. artikel 30.2, 30.3 och 30.5 i Europarådets straffrättsliga konvention av

den 27 januari 1999 (S� 2004:15) om korruption,

5. artikel 6.1, 6.5, 6.6 och 6.8 b i konventionen av den 29 maj 2000 om

ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemssta-
ter (konventionstexten finns publicerad i prop. 2004/05:144), och

6. artikel 6.2 i protokollet av den 16 oktober 2001 till konventionen av den

29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unio-
nens medlemsstater (konventionstexten finns publicerad i prop. 2004/
05:144).

4 kap. 9 § tredje stycket

I följande överenskommelse finns bestämmelser om förhör med någon i ut-
landet genom telefonkonferens:

1. artikel 11 i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig

hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater (konventions-
texten finns publicerad i prop. 2004/05:144).

4 kap. 13 § första stycket

I följande överenskommelser finns bestämmelser om förhör med någon i ut-
landet genom videokonferens:

1. artikel 10 i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig

hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater (konventions-
texten finns publicerad i prop. 2004/05:144), och

background image

4

SFS 2011:108

2. artikel 16 i avtalet av den 15 december 2009 mellan Europeiska unio-

nen och Japan om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål (EUT L 39, 12.2.2010,
s. 20, Celex 22010A0212[01]).

4 kap. 26 c § första stycket

I följande överenskommelse finns bestämmelser om gränsöverskridande
hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning:

1. artikel 20 i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig

hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater (konventions-
texten finns publicerad i prop. 2004/05:144).

5 kap. 1 §

I följande överenskommelser finns bestämmelser som innehåller villkor som
begränsar möjligheten att använda uppgifter och bevisning som har erhållits
från en annan stat:

1. artikel 7.13 i Förenta nationernas konvention av den 20 december 1988

(S� 1991:41 och 2000:35) mot olaglig hantering av narkotika och psyko-
tropa ämnen,

2. artikel 50.3 i konventionen av den 19 juni 1990 (S� 1998:49) om till-

lämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985,

3. artikel 32 i den europeiska konventionen av den 8 november 1990 (S�

1996:19, 1999:50 och 2000:36) om penningtvätt, efterforskning, beslag och
förverkande av vinning av brott,

4. artikel 8.2 och 8.3 i överenskommelsen av den 18 december 1998 (S�

2001:47) mellan Sverige och Australien om inbördes rättshjälp i brottmål,

5. artikel 14 i överenskommelsen av den 15 februari 2000 (S� 2001:43)

mellan Sverige och Kanada om inbördes rättshjälp i brottmål,

6. artikel 18.19 i Förenta nationernas konvention av den 15 november

2000 (S� 2004:21) mot gränsöverskridande organiserad brottslighet,

7. artikel 7.2, 18.9, 20.4 b, 20.5 och 23 i konventionen av den 29 maj 2000

om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlems-
stater (konventionstexten finns publicerad i prop. 2004/05:144), och

8. artikel 13 och 26.2 i avtalet av den 15 december 2009 mellan Europe-

iska unionen och Japan om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål (EUT L 39,
12.2.2010, s. 20, Celex 22010A0212[01]).

5 kap. 2 § andra stycket

I följande överenskommelser finns bestämmelser om att rättslig hjälp som
lämnas till en annan stat får förenas med villkor i vissa fall:

1. artikel 13.4 i överenskommelsen av den 28 september 1983 (S�

1986:5) mellan Sverige och Ungern om inbördes rättshjälp i brottmål,

2. artikel 7.14 i Förenta nationernas konvention av den 20 december 1988

(S� 1991:41 och 2000:35) mot olaglig hantering av narkotika och psyko-
tropa ämnen,

3. artikel 13.4 i överenskommelsen av den 10 februari 1989 (S� 1990:9)

mellan Sverige och Polen om inbördes rättshjälp i brottmål,

background image

5

SFS 2011:108

4. artikel 5.3 i överenskommelsen av den 14 december 1989 (S� 1992:5)

mellan Sverige och Storbritannien och Nordirland om tvångsåtgärder och
förverkande avseende vinning av brott,

5. artikel 32.1 och 33.2 i den europeiska konventionen av den 8 november

1990 (S� 1996:19, 1999:50 och 2000:36) om penningtvätt, efterforskning,
beslag och förverkande av vinning av brott,

6. artikel 7 och 8.2 i överenskommelsen av den 18 december 1998 (S�

2001:47) mellan Sverige och Australien om inbördes rättshjälp i brottmål,

7. artikel 5.1, 13.1 och 14.2 i överenskommelsen av den 15 februari 2000

(S� 2001:43) mellan Sverige och Kanada om inbördes rättshjälp i brottmål,

8. artikel 18.20 i Förenta nationernas konvention av den 15 november

2000 (S� 2004:21) mot gränsöverskridande organiserad brottslighet,

9. artikel 7.2, 9.2, 11.5 andra stycket, 18.5 b, 18.6 och 20.4 a i konventio-

nen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Euro-
peiska unionens medlemsstater (konventionstexten finns publicerad i prop.
2004/05:144),

10. artikel 1.5 och 2.4 i protokollet av den 16 oktober 2001 till konventio-

nen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Euro-
peiska unionens medlemsstater (konventionstexten finns publicerad i prop.
2004/05:144), och

11. artikel 13, 14.2 och 26.2 i avtalet av den 15 december 2009 mellan Eu-

ropeiska unionen och Japan om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål (EUT L
39, 12.2.2010, s. 20, Celex 22010A0212[01]).

5 kap. 5 och 7 §§

I följande överenskommelser finns bestämmelser om immunitet:

1. artikel 12 i den europeiska konventionen av den 20 april 1959 (S�

1968:15, 1969:71, 1977:88, 1992:4 och 2000:41) om inbördes rättshjälp i
brottmål,

2. artikel 9 i överenskommelsen av den 28 september 1983 (S� 1986:5)

mellan Sverige och Ungern om inbördes rättshjälp i brottmål,

3. artikel 7.18 i Förenta nationernas konvention av den 20 december 1988

(S� 1991:41 och 2000:35) mot olaglig hantering av narkotika och psyko-
tropa ämnen,

4. artikel 9 i överenskommelsen av den 10 februari 1989 (S� 1990:9)

mellan Sverige och Polen om inbördes rättshjälp i brottmål,

5. artikel 14 i överenskommelsen av den 18 december 1998 (S� 2001:47)

mellan Sverige och Australien om inbördes rättshjälp i brottmål,

6. artikel 9 i överenskommelsen av den 15 februari 2000 (S� 2001:43)

mellan Sverige och Kanada om inbördes rättshjälp i brottmål,

7. artikel 18.27 i Förenta nationernas konvention av den 15 november

2000 (S� 2004:21) mot gränsöverskridande organiserad brottslighet,

8. artikel 9.5 i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig

hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater (konventions-
texten finns publicerad i prop. 2004/05:144), och

9. artikel 23 i avtalet av den 15 december 2009 mellan Europeiska unio-

nen och Japan om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål (EUT L 39, 12.2.2010,
s. 20, Celex 22010A0212[01]).

background image

6

SFS 2011:108

Thomson Reuters Professional AB, tel. 08-587 671 00

Edita Västra Aros, Västerås 2011

5 kap. 8 §

I följande överenskommelser finns bestämmelser om att immunitet skall gäl-
la även när en frihetsberövad person förts över till Sverige:

1. artikel 11.1 första stycket och 12 i den europeiska konventionen av den

20 april 1959 (S� 1968:15, 1969:71, 1977:88, 1992:4 och 2000:41) om in-
bördes rättshjälp i brottmål,

2. artikel 7.4 och 7.18 i Förenta nationernas konvention av den 20 decem-

ber 1988 (S� 1991:41 och 2000:35) mot olaglig hantering av narkotika och
psykotropa ämnen,

3. artikel 13.3 i Förenta nationernas konvention av den 15 december 1997

(S� 2001:22) om bekämpande av bombattentat av terrorister,

4. artikel 14 i överenskommelsen av den 18 december 1998 (S� 2001:47)

mellan Sverige och Australien om inbördes rättshjälp i brottmål,

5. artikel 16.3 i Förenta nationernas konvention av den 9 december 1999

(S� 2002:44) om bekämpande av finansiering av terrorism,

6. artikel 9 i överenskommelsen av den 15 februari 2000 (S� 2001:43)

mellan Sverige och Kanada om inbördes rättshjälp i brottmål,

7. artikel 18.10 och 18.27 i Förenta nationernas konvention av den 15

november 2000 (S� 2004:21) mot gränsöverskridande organiserad brottslig-
het,

8. artikel 9.5 i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig

hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater (konventions-
texten finns publicerad i prop. 2004/05:144), och

9. artikel 24.5 i avtalet av den 15 december 2009 mellan Europeiska unio-

nen och Japan om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål (EUT L 39, 12.2.2010,
s. 20, Celex 22010A0212[01]).

Detta tillkännagivande ersätter tillkännagivandet (2005:1207) av överens-

kommelser som avses i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i
brottmål. Tillkännagivandet är föranlett av att avtalet av den 15 december
2009 mellan Europeiska unionen och Japan om ömsesidig rättslig hjälp i
brottmål har trätt i kraft.

På regeringens vägnar

BEATRICE ASK

Ulf Wallentheim
(Justitiedepartementet)