SFS 2011:1241 Förordning om ändring av förordningen (2002:1060) om avfallsförbränning;

1

Svensk författningssamling

Förordning
om ändring av förordningen (2002:1060) om
avfallsförbränning;

utfärdad den 1 december 2011.

Regeringen föreskriver att 2, 5 och 6 a–8 §§ förordningen (2002:1060) om

avfallsförbränning ska ha följande lydelse.

2 §

Ordet avfall har i denna förordning samma betydelse som i 15 kap. 1 §

miljöbalken.

Uttrycket farligt avfall har i denna förordning samma betydelse som i

avfallsförordningen (2011:927).

5 §

De bestämmelser i denna förordning eller i föreskrifter som har med-

delats med stöd av förordningen som endast gäller farligt avfall ska inte till-
lämpas på

1. brännbart flytande avfall inklusive spillolja enligt definitionen i avfalls-

förordningen (2011:927), om

a) massainnehållet av polyklorerade aromatiska kolväten, t.ex. polyklore-

rade bifenyler (PCB) eller pentaklorfenol (PCP), inte överstiger 2 milligram
per kilogram,

b) det i avfallet inte finns kadmium, nickel, krom, koppar, vanadin, bly,

klor eller fluor i mängder eller i koncentrationer som kan medföra risk för
skada på miljön eller fara för människors hälsa, och

c) det effektiva värmevärdet uppgår till minst 30 megajoule per kilogram,

och

2. brännbart flytande avfall, om det i rökgasen från förbränningen av

avfallet inte släpps ut andra ämnen eller ämnen i högre koncentrationer än
vad som på samma sätt skulle släppas ut vid förbränning av sådan gasolja
som avses i förordningen (1998:946) om svavelhaltigt bränsle.

6 a §

1

Bestämmelser om krav på förbehandling för att få bränna avfall som

utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter finns i 28 §
avfallsförordningen (2011:927). För batterier finns det i 26 § samma förord-
ning en bestämmelse om förutsättningar för att få bränna avfall som inne-
håller eller utgörs av batterier.

1 Senaste lydelse 2008:840.

SFS 2011:1241

Utkom från trycket
den 9 december 2011

2

SFS 2011:1241

Karnov Group Sweden AB, tel. 08-587 671 00

Edita Västra Aros, Västerås 2011

7 §

Den som bedriver verksamhet med förbränning av avfall i en förbrän-

ningsanläggning ska skaffa sig kunskap om vilka mängder av varje slag av
avfall som tas emot för förbränning. Detta ska göras innan avfallet definitivt
har tagits emot.

Verksamhetsutövaren ska se till att uppgifter om mängden i varje slag av

avfall antecknas. Om det är möjligt, ska uppgifterna avse de avfallstyper
som anges i bilaga 4 till avfallsförordningen (2011:927). Anteckningarna ska
bevaras i minst två år och ska på begäran lämnas till tillsynsmyndigheten.

8 §

2

Den som bedriver verksamhet med förbränning av avfall i en förbrän-

ningsanläggning ska i fråga om farligt avfall som tas emot för förbränning

1. kontrollera de handlingar som krävs enligt
a) avfallsförordningen (2011:927),
b) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den

14 juni 2006 om transport av avfall

3, och

c) lagen (2006:263) om transport av farligt gods och föreskrifter som har

meddelats med stöd av den lagen,

2. skaffa sig information om den fysikaliska och, så långt det är möjligt,

den kemiska sammansättningen av avfallet samt den information som i
övrigt behövs för att bedöma avfallets lämplighet för den avsedda förbrän-
ningsprocessen,

3. skaffa sig information om avfallets farliga egenskaper, om de ämnen

med vilka avfallet inte får blandas och om de försiktighetsåtgärder som
behöver vidtas vid hanteringen av avfallet,

4. ta representativa prover, om det inte är olämpligt, för att säkerställa att

avfallet överensstämmer med den information som avses i 2 och 3.

Dessa skyldigheter ska fullgöras innan avfallet definitivt har tagits emot.

Prover som avses i första stycket 4 ska bevaras i minst en månad efter det att
avfallet har bränts och ska på begäran lämnas till tillsynsmyndigheten.

Denna förordning träder i kraft den 1 februari 2012.

På regeringens vägnar

LENA EK

Egon Abresparr
(Miljödepartementet)

2 Senaste lydelse 2006:315.

3 EUT L 190, 12.7.2006, s. 1 (Celex 32006R1013).