SFS 2011:551 Förordning om ändring i förordningen (1990:717) om undersökning av olyckor

110551.PDF

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

1

Svensk författningssamling

Förordning
om ändring i förordningen (1990:717) om
undersökning av olyckor;

utfärdad den 23 maj 2011.

Regeringen föreskriver

1 i fråga om förordningen (1990:717) om under-

sökning av olyckor

2

dels att 1, 3, 8, 13, 15, 20 och 27 §§ samt rubriken närmast före 13 § ska

ha följande lydelse,

dels att det i förordningen ska införas fjorton nya paragrafer, 1 a, 2 b,

8 c�i, 13 a�d och 17 a §§, och närmast före 8 c § en ny rubrik av följande ly-
delse.

1 §

Undersökningar av olyckor eller olyckstillbud enligt 2 och 2 a §§ lagen

(1990:712) om undersökning av olyckor görs av Statens haverikommission.

1 a §

En undersökning av sjöolycka och tillbud till sjöss enligt lagen

(1990:712) om undersökning av olyckor och denna förordning utgör en
sådan säkerhetsutredning som avses i Europaparlamentets och rådets direk-
tiv 2009/18/EG av den 23 april 2009 om grundläggande principer för utred-
ning av olyckor i sjötransportsektorn och om ändring av rådets direktiv
1999/35/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG

3.

2 b §

Statens haverikommission får inte överlåta åt någon annan svensk

myndighet att göra undersökningar av sjöolyckor eller tillbud till sjöss. Det-
samma gäller sådana preliminära och andra bedömningar om att inleda en
undersökning som avses i 2 a § lagen (1990:712) om undersökning av
olyckor.

Första stycket gäller inte i fråga om den militära sjöfarten.

3 §

4

Olyckor eller tillbud som inte är av den art som anges i 2 och 2 a §§

lagen (1990:712) om undersökning av olyckor ska ändå undersökas enligt
lagen, om det är motiverat från säkerhetssynpunkt att undersökningen görs.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/18/EG av den 23 april 2009 om
grundläggande principer för utredning av olyckor i sjötransportsektorn och om änd-
ring av rådets direktiv 1999/35/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv
2002/59/EG (EUT L 131, 28.5.2009, s. 114, Celex 32009L0018).

2 Förordningen omtryckt 2007:491.

3 EUT L 131, 28.5.2009, s. 114 (Celex 32009L0018).

4 Senaste lydelse 2008:1157.

SFS 2011:551

Utkom från trycket
den 31 maj 2011

background image

2

SFS 2011:551

Undersökningen görs av
1. Transportstyrelsen, när det gäller olyckor och tillbud som berör vägtra-

fiken eller annan luftfart än militär luftfart,

2. Försvarsmakten, när det gäller olyckor och tillbud som berör den mili-

tära luft- eller sjöfarten,

3. Statens haverikommission, när det gäller olyckor och tillbud som inte

berör vägtrafiken eller luftfarten.

Statens haverikommission har rätt att undersöka olyckor och tillbud som

avses i andra stycket 1 och 2, om det finns särskilda skäl.

8 §

5

I fråga om underrättelser till utländska myndigheter och internatio-

nella organisationer om undersökning av en olycka eller ett tillbud som berör
ett luftfartyg samt sådana myndigheters och organisationers medverkan vid
undersökningarna, ska Statens haverikommission beakta 15 § samt sådana
bestämmelser i 1944 års Chicagokonvention om den civila luftfarten som är
bindande för Sverige och, om det inte strider mot lag eller är olämpligt på
annat sätt, även andra bestämmelser i konventionen.

Samarbete vid sjöolyckor m.m.

8 c §

Om en olycka eller ett tillbud som berör ett fartyg ska undersökas

enligt lagen (1990:712) om undersökning av olyckor, ska Statens haveri-
kommission i fråga om samarbete med utländska myndigheter beakta den av
Internationella sjöfartsorganisationen den 16 maj 2008 antagna resolutionen
MSC.255(84) (IMO-koden för utredning av sjöolyckor), om det inte strider
mot lag eller är olämpligt på annat sätt.

8 d §

Varje sjöolycka eller tillbud till sjöss ska som huvudregel vara före-

mål för endast en olycksundersökning som utförs av en medlemsstat i den
Europeiska unionen.

Av 5 § tredje stycket lagen (1990:712) om undersökning av olyckor och

av 1 § följer att Statens haverikommission får överlåta förvaltningsuppgifter
gällande undersökningen av en sjöolycka eller ett tillbud till sjöss till ett ut-
ländskt organ som fullgör utredningsskyldighet enligt Europaparlamentets
och rådets direktiv 2009/18/EG eller enligt IMO-koden för utredning av sjö-
olyckor. Av bestämmelserna följer att Statens haverikommission får överlåta
ledningen av en undersökning eller särskilda uppgifter till en annan med-
lemsstat.

Det följer vidare av 5 § tredje stycket lagen (1990:712) om undersökning

av olyckor och av 1 § att Statens haverikommission inte får överlåta förvalt-
ningsuppgifter avseende svenska statsfartyg eller förvaltningsuppgifter som
innefattar myndighetsutövning.

8 e §

När Statens haverikommission leder en undersökning av en sjö-

olycka eller ett tillbud till sjöss som inte involverar svenska statsfartyg, ska
annan medlemsstat i Europeiska unionen med väsentligt intresse i olyckan
eller tillbudet ha samma tillgång till vittnesmål och bevis som haveri-

5 �ndringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

background image

3

SFS 2011:551

kommissionen, samt ha rätt att få sina ståndpunkter beaktade av haveri-
kommissionen.

8 f §

Av 5 § tredje stycket lagen (1990:712) om undersökning av olyckor

och av 1 § följer att ett tredje land med väsentligt intresse i en sjöolycka eller
ett tillbud till sjöss efter överlåtelse från Statens haverikommission får med-
verka i undersökningen av olyckan eller tillbudet.

Ett samarbete med ett tredje land med väsentligt intresse i en sjöolycka el-

ler ett tillbud till sjöss får inte påverka genomförandet och uppfyllandet av
Statens haverikommissions rapportering enligt 13 och 13 b §.

Av 5 § tredje stycket lagen (1990:712) om undersökning av olyckor och

av 1 § följer att, om ett tredje land med väsentligt intresse i en sjöolycka eller
ett tillbud till sjöss leder en undersökning som berör svenska intressen, kan
Statens haverikommission besluta att inte genomföra en parallell undersök-
ning under förutsättning att undersökningen som leds av det tredje landet ge-
nomförs i enlighet med IMO-koden för utredning av sjöolyckor.

8 g §

Statens haverikommission ska delta i den permanenta samarbets-

struktur som anges i artikel 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv
2009/18/EG.

8 h §

Vid undersökning av sjöolyckor eller tillbud till sjöss som inbegriper

fler än en medlemsstat i Europeiska unionen ska Statens haverikommission
stå för sina kostnader. Om bistånd begärs från en medlemsstat som inte är
inblandad i undersökningen ska Statens haverikommission komma överens
med de inblandade medlemsstaterna om fördelningen av de kostnader som
detta medför.

8 i §

Vid samarbete med annat land i undersökning av sjöolycka eller till-

bud till sjöss får Statens haverikommission ingå avtal med behörig myndig-
het i det landet angående villkor för hantering av utredningsmaterial och
annan information som överlämnas från Statens haverikommission till den
behöriga myndigheten.

Tidpunkter för och rapporter om undersökningen

13 §

6

Statens haverikommission ska slutföra undersökningen snarast möj-

ligt, och om möjligt inom tolv månader från dagen för olyckan eller tillbu-
det. Haverikommissionen ska om möjligt inom samma tid upprätta en rap-
port med redogörelse för undersökningen och utlåtande i de avseenden som
anges i 6 § lagen (1990:712) om undersökning av olyckor.

I rapporter som tas fram med anledning av tillbud ska inblandade perso-

ners namn inte anges.

13 a §

Vid sjöolyckor eller tillbud till sjöss ska undersökningen inledas så

snart det är praktiskt möjligt efter det att olyckan eller tillbudet inträffat och
under alla omständigheter senast två månader efter denna tidpunkt.

6 �ndringen innebär bl.a. att tredje stycket upphävs.

background image

4

SFS 2011:551

13 b §

Statens haverikommission ska när det gäller undersökningar av sjö-

olyckor eller tillbud till sjöss som inte rör statsfartyg offentliggöra en rapport
i enlighet med en av haverikommissionen framtagen mall som innehåller re-
levanta avsnitt av bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv
2009/18/EG (slutrapport).

Statens haverikommission får i stället för en slutrapport enligt första

stycket besluta att offentliggöra en förenklad rapport i de fall under-
sökningen inte avser en mycket allvarlig, en med sådan likställd eller en all-
varlig sjöolycka och vars resultat inte kan bidra till att förhindra framtida
olyckor och tillbud.

Statens haverikommission ska offentliggöra en slutrapport senast inom

den tid som anges i 13 § första stycket. Om en sådan rapport inte är färdig-
ställd inom denna tid ska inom samma tid i stället en delrapport offentliggö-
ras.

13 c §

Om Statens haverikommission vid en preliminär bedömning enligt

2 a § lagen (1990:712) om undersökning av olyckor beslutar att inte genom-
föra en undersökning, ska haverikommissionen ange skälen för sitt beslut
och göra en anmälan till Europeiska kommissionen i enlighet med artikel
17.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/18/EG. Statens haveri-
kommission ska även i övrigt angående sjöolyckor och tillbud till sjöss an-
svara för inrapportering av de uppgifter till kommissionen som krävs enligt
direktivet.

Första stycket gäller inte i fråga om svenska statsfartyg.

13 d §

En rapport om en järnvägsolycka eller ett tillbud till en sådan

olycka ska utformas på ett sätt som lämpar sig för olyckans eller tillbudets
typ och omfattning och för resultatets betydelse samt, i så stor utsträckning
som möjligt, struktureras i enlighet med vad som fastställs i bilaga V till Eu-
ropaparlamentets och rådets direktiv 2004/49/EG av den 29 april 2004 om
säkerhet på gemenskapens järnvägar och om ändring av rådets direktiv
95/18/EG om tillstånd för järnvägsföretag och direktiv 2001/14/EG om till-
delning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av järn-
vägsinfrastruktur och utfärdande av säkerhetsintyg (järnvägssäkerhets-
direktivet). Rapporten ska, i tillämpliga fall, innehålla säkerhetsrekommen-
dationer som ska riktas till tillsynsmyndigheten och, om det behövs, till an-
dra organ eller myndigheter eller till en annan stat inom EES eller till
Schweiz. Tillsynsmyndigheten och den som enligt 7 § ska underrättas om in-
träffad järnvägsolycka, ska ges möjlighet att yttra sig över informationen i
utkastet till rapport.

15 §

7

Om det inte strider mot lag, ska en kopia av rapporten sändas till de

myndigheter och organisationer som med stöd av 8 § har getts tillfälle att
närvara vid undersökningen, samt till Europeiska kommissionen. Skulle
översändandet av en sådan kopia strida mot lag ska i stället ytterligare en
rapport tas fram utan de uppgifter som inte får översändas och sändas till Eu-
ropeiska kommissionen.

7 Senaste lydelse 2010:776.

background image

5

SFS 2011:551

Om undersökningen avser en sjöolycka eller ett tillbud till sjöss som inte

involverar svenska statsfartyg ska Statens haverikommission skicka en kopia
av slutrapporten, den förenklade rapporten eller delrapporten enligt 13 b §
till Europeiska kommissionen.

Om undersökningen avser en olycka eller ett tillbud som berör ett danskt,

finskt eller norskt fartyg eller luftfartyg, ska en kopia av rapporten sändas till
säkerhetsmyndigheten i den andra staten.

Om undersökningen avser en olycka eller ett tillbud som berör ett fartyg

som är registrerat i en annan stat än som anges i tredje stycket och om under-
sökningen har begärts av en myndighet i den andra staten, ska rapporten
överlämnas till den myndigheten genom Regeringskansliets (Utrikesdeparte-
mentets) försorg.

17 a §

Angående sjöolyckor och tillbud till sjöss som inte involverar

svenska statsfartyg ska Statens haverikommission även, om det bedöms
lämpligt, göra en sådan anmälan som avses i 17 § eller lämna en säkerhets-
rekommendation till utländsk myndighet och andra som bäst kan omsätta
rekommendationen i praktiken.

Angående sjöolyckor och tillbud till sjöss som inte involverar svenska

statsfartyg ska Statens haverikommission, om den anser att det krävs ett
snabbt ingripande på gemenskapsnivå för att förebygga uppkomsten av nya
olyckor, utan dröjsmål till Europeiska kommissionen anmäla behovet av en
förvarning.

20 §

8

Rapportering enligt 5 kap. 8 § luftfartslagen (2010:500) eller enligt

6 kap. 14 § första eller andra stycket sjölagen (1994:1009) ska omedelbart
göras till tillsynsmyndigheten. Detsamma gäller för verksamhetsutövare i
fråga om olyckor och tillbud som avses i 2 § första stycket 3 lagen
(1990:712) om undersökning av olyckor vid drift av järnväg, tunnelbana el-
ler spårväg. En muntlig rapport ska så snart som möjligt följas av en skriftlig
rapport.

En befälhavare på ett svenskt luftfartyg, handelsfartyg, fiskefartyg eller

statsfartyg och en befälhavare på ett utländskt handelsfartyg eller fiskefartyg
på svenskt territorium samt den som driver verksamhet på järnväg, tunnel-
bana eller spårväg ska på begäran av tillsynsmyndigheten rapportera även i
andra fall än som avses i första stycket, om en olycka eller ett tillbud har in-
träffat eller kan antas ha inträffat som kan vara av betydelse för flygsäker-
heten, sjösäkerheten eller säkerheten i spårtrafik.

Tillsynsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om rapportering

enligt första och andra styckena. Innan myndigheten meddelar sådana före-
skrifter ska den inhämta yttrande från Statens haverikommission.

27 §

Den som på annat sätt än som anges i 20 kap. 10 § första stycket 3

sjölagen (1994:1009) uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 20 § första
eller andra stycket eller mot föreskrifter som har meddelats med stöd av
20 § tredje stycket döms till böter. I ringa fall ska dock inte dömas till straff.

Denna förordning träder i kraft den 17 juni 2011.

8 Senaste lydelse 2010:776.

background image

6

SFS 2011:551

Thomson Reuters Professional AB, tel. 08-587 671 00

Edita Västra Aros, Västerås 2011

På regeringens vägnar

CATHARINA ELMS�TER-SV�RD

Lennart Renbjer
(Näringsdepartementet)