SFS 2011:752 Lag om ändring i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar

110752.PDF

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning
och stora exponeringar;

utfärdad den 9 juni 2011.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs2 i fråga om lagen (2006:1371) om ka-

pitaltäckning och stora exponeringar

dels att 1 kap. 3 §, 2 kap. 4 §, 3 kap. 2 §, 4 kap. 2 och 12 §§, 7 kap. 1, 3�

8 §§, 8 kap. 2 och 3 §§, 9 kap. 2, 7 och 10 §§, 10 kap. 3, 4, 9, 12 och 15 §§,
11 kap. 3 §, 12 kap. 4 § samt 13 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas ett nytt kapitel, 7 a kap., fem nya paragra-

fer, 7 kap. 1 a § och 10 kap. 6 a�6 d §§, samt närmast före 10 kap. 6 a § en
ny rubrik, av följande lydelse.

1 kap.

3 §

3

I denna lag betyder

1. anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvudsakliga

verksamhet består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla data-
tjänster eller driva annan liknande verksamhet som har samband med den
huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut, värdepappersbolag,
institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländska företag,

2. behörig myndighet: Finansinspektionen eller en annan myndighet inom

EES som utövar tillsyn över institut, institut för elektroniska pengar eller
motsvarande utländska företag,

3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

1 Prop 2010/11:110, bet. 2010/11:FiU40, rskr. 2010/11:273.

2 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätt-
ten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning), (EUT L 177,
30.6.2006, s. 1, Celex 32006L0048) samt Europaparlamentets och rådets direktiv
2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditin-
stitut (omarbetning), (EUT L 177, 30.6.2006, s. 201, Celex 32006L0049), senast änd-
rade genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU av den 24 november
2010 om ändring av direktiven 98/26/EG, 2002/87/EG, 2003/6/EG, 2003/41/EG,
2003/71/EG, 2004/39/EG, 2004/109/EG, 2005/60/EG, 2006/48/EG, 2006/49/EG och
2009/65/EG, vad gäller befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europe-
iska bankmyndigheten), Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och
tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värde-
pappers- och marknadsmyndigheten), (EUT L 331, 15.12.2010, s. 120, Celex
32010L0078).

3 Senaste lydelse 2009:364.

SFS 2011:752

Utkom från trycket
den 21 juni 2011

background image

2

SFS 2011:752

4. exponeringar: poster som redovisas som tillgång i balansräkningen,

derivatavtal som redovisas som skulder eller åtaganden utanför balansräk-
ningen,

5. finansiellt holdingföretag: ett finansiellt institut som inte är ett blandat

finansiellt holdingföretag enligt 1 kap. 3 § 3 lagen (2006:531) om särskild
tillsyn över finansiella konglomerat och

a) som har minst ett dotterföretag som är kreditinstitut, värde-

pappersbolag, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländskt
företag, och

b) vars dotterföretag uteslutande eller huvudsakligen utgörs av sådana

företag som avses i a eller finansiella institut,

6. finansiellt institut: ett svenskt eller utländskt företag som inte är kredit-

institut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar eller motsva-
rande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att

a) förvärva eller inneha aktier eller andelar,
b) driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra

stycket 2�10 och 12 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § samma lag, eller

c) driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap.

1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

7. finansiellt instrument: ett avtal som ger upphov till en finansiell till-

gång för en part samtidigt som en annan part får en finansiell skuld eller
utfärdar ett egetkapitalinstrument,

8. finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES etablerat

finansiellt holdingföretag, som inte är dotterföretag till ett institut eller ett
motsvarande utländskt företag som auktoriserats inom EES eller till ett annat
finansiellt holdingföretag som är etablerat inom EES,

9. holdingföretag med blandad verksamhet: ett svenskt eller utländskt

moderföretag som inte är kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för elek-
troniska pengar, motsvarande utländskt företag, finansiellt holdingföretag
eller ett blandat finansiellt holdingföretag enligt 1 kap. 3 § 3 lagen om sär-
skild tillsyn över finansiella konglomerat, men som har minst ett dotterföre-
tag som är kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar
eller motsvarande utländskt företag,

10. institut: kreditinstitut och värdepappersbolag,
11. kapitalkravsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/

49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kre-
ditinstitut (omarbetning)

4, senast ändrat genom Europaparlamentets och

rådets direktiv 2010/78/EU

5,

12. kreditinstitut: bank, kreditmarknadsföretag och Svenska skepps-

hypotekskassan,

13. kreditinstitutsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/

48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kredit-
institut (omarbetning)

6, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets

direktiv 2010/78/EU

7,

4 EUT L 177, 30.6.2006, s. 201 (Celex 32006L0049).

5 EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078).

6 EUT L 177, 30.6.2006, s. 1, (Celex 32006L0048).

7 EUT L 331, 14.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078).

background image

3

SFS 2011:752

14. medverkande institut: institut, annat än det institut som är originator,

som upprättar och förvaltar ett tillgångsbaserat certifikatprogram eller någon
annan värdepapperisering och som förvärvar exponeringar från tredje man,

15. moderinstitut inom EES: ett institut eller motsvarande utländskt före-

tag som auktoriserats inom EES och som

a) har ett institut, ett finansiellt institut eller ett motsvarande utländskt fö-

retag som dotterföretag eller som har ett ägarintresse i ett sådant företag, och

b) inte är dotterföretag till ett annat institut eller ett motsvarande utländskt

företag som auktoriserats inom EES eller till ett finansiellt holdingföretag
som är etablerat inom EES,

16. operativa risker: risker för förluster till följd av inte ändamålsenliga

eller inte fungerande interna förfaranden eller system eller på grund av
mänskliga fel eller yttre händelser, samt rättsliga risker,

17. originator: ett företag som
a) självt eller via anknutna företag, direkt eller indirekt, var part i det

ursprungliga avtal som gav upphov till de förpliktelser eller potentiella för-
pliktelser för gäldenären, eller den potentiella gäldenären, som ligger till
grund för den exponering som värdepapperiseras, eller

b) förvärvar tredje mans exponeringar, tar upp dem i sin balansräkning

och därefter värdepapperiserar dem,

18. riskvikt: en procentsats som beskriver en risknivå hos en exponering,
19. värdepapperisering: en transaktion eller ett program varigenom den

kreditrisk som är förenad med en exponering eller en grupp exponeringar
delas upp i delar, och som har följande egenskaper:

a) betalningarna inom ramen för transaktionen eller programmet är bero-

ende av utvecklingen av exponeringen eller gruppen av exponeringar, och

b) prioriteringen av delarna avgör hur förluster fördelas under den tid

transaktionen eller programmet pågår,

20. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att

driva värdepappersrörelse enligt lagen om värdepappersmarknaden, och

21. återvärdepapperisering: en värdepapperisering i vilken den risk som

är förenad med en underliggande grupp av exponeringar delas upp i delar
och minst en av de underliggande exponeringarna är en värdepapperiserings-
position.

2 kap.

4 §

För marknadsrisker krävs ett kapital som uppgår till summan av kapi-

talkraven för

1. motpartsrisker för verksamhet i handelslagret,
2. avvecklingsrisker för hela verksamheten,
3. positionsrisker (ränte- och aktiekursrisk) för verksamhet i handels-

lagret, och

4. valutakursrisker och råvarurisker i hela verksamheten.
Något kapitalkrav behöver inte beräknas för positioner som dragits av från

kapitalbasen.

background image

4

SFS 2011:752

3 kap.

2 §

I det primära kapitalet får följande ingå:

1. Eget kapital enligt 5 kap. 4 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i

kreditinstitut och värdepappersbolag, om det helt kan täcka förluster i en
fortlevnadssituation och om det vid konkurs eller likvidation prioriteras efter
alla andra krav,

a) för bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag, dock

inte uppskrivningsfonder,

b) för sparbanker, dock endast reservfonder,
c) för medlemsbanker och kreditmarknadsföreningar, dock inte förlagsin-

satser och uppskrivningsfonder,

2. För Svenska skeppshypotekskassan: kassans reservfond.
3. För banker, kreditmarknadsföretag och värdepappersbolag: kapital-

andelen av skatteutjämningsreserv och periodiseringsfond.

4. För banker och kreditmarknadsföretag: kapitalandelen av det belopp

som svarar mot bankens eller företagets reserver till följd av avskrivning på
egendom som upplåtits till nyttjande.

Från summan av posterna enligt första stycket ska följande räknas av
1. förluster under löpande räkenskapsår,
2. immateriella anläggningstillgångar enligt bilaga 1 till lagen om årsredo-

visning i kreditinstitut och värdepappersbolag, punkten 9 under rubriken till-
gångar, och

3. den nettovinst som hos ett institut som är originator till en värdepappe-

risering uppkommer till följd av kapitalisering av framtida inkomster av de
värdepapperiserade tillgångarna och som ger en kreditförstärkning till posi-
tioner i värdepapperiseringen.

4 kap.

2 §

Ett kapitalkrav för kreditrisker ska beräknas även för exponeringar som

ett institut har värdepapperiserat eller för instrument som sålts från handels-
lagret till ett specialföretag för värdepapperisering, om värdepapperiseringen
eller försäljningen fått till följd att institutet inte behöver inneha någon kapi-
talbas för den risk som är förenad med dessa instrument, och institutet

1. inte i samband med värdepapperiseringen har överfört en betydande

kreditrisk till tredje man,

2. har gett stöd till värdepapperiseringen utöver sina avtalsmässiga för-

pliktelser, eller

3. inte tillämpar riskvikten 1 250 procent på samtliga positioner i värde-

papperiseringen eller räknar av dessa positioner från kapitalbasen.

Om ett institut medverkar vid en värdepapperisering av ett annat instituts

exponeringar, ska det beräkna ett kapitalkrav för exponeringarna, om det har
gett stöd till värdepapperiseringen utöver sina avtalsmässiga förpliktelser.
Detsamma gäller om ett institut har sålt instrument från sitt handelslager till
ett specialföretag för värdepapperisering med följden att någon kapitalbas
inte behöver innehas för den risk som är förenad med dessa instrument.

12 §

Ett kreditvärderingsföretag får ansöka hos Finansinspektionen om att

det ska godkännas. När ett kreditvärderingsföretag godkänts får dess kredit-

background image

5

SFS 2011:752

värderingar användas av institut för att bestämma riskvikter. Ett godkännan-
de får avse kreditvärderingar i syfte att bestämma

1. riskvikter för positioner i värdepapperiseringar eller vissa exponeringar

som institutet har värdepapperiserat, eller

2. riskvikter för andra exponeringsklasser enligt schablonmetoden.
Ett kreditvärderingsföretag får godkännas, om
1. dess kreditvärderingsmetod är objektiv, oberoende och genomlysbar,
2. kreditvärderingarna ses över löpande, och
3. kreditvärderingarna uppfattas som trovärdiga och är tillgängliga på lik-

värdiga villkor för dem som har ett berättigat intresse av kredit-
värderingarna.

Om ett kreditvärderingsföretag har godkänts av en utländsk behörig myn-

dighet för ett av syftena i första stycket, får Finansinspektionen godkänna
kreditvärderingsföretaget för samma syfte utan att göra någon egen prövning
enligt andra stycket.

Om ett kreditvärderingsföretag är registrerat som ett kreditvärderings-

institut enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009
av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut

8, ska kraven i andra

stycket 1 och 2 anses vara uppfyllda.

När förutsättningarna i andra, tredje eller fjärde stycket inte längre är upp-

fyllda, ska Finansinspektionen återkalla godkännandet.

7 kap.

1 §

Detta kapitel tillämpas inte på Svenska skeppshypotekskassan och

sådana värdepappersbolag som avses i 2 kap. 8 och 9 §§.

1 a §

När ett institut beräknar värdet på sina exponeringar mot ett annat

institut enligt detta kapitel, avses med sistnämnda institut även motsvarande
utländska företag.

3 §

Värdet av ett instituts exponering gentemot en kund eller en grupp av

kunder med inbördes anknytning får inte överstiga 25 procent av institutets
kapitalbas.

Om kunden är ett institut eller om det i gruppen av kunder med inbördes

anknytning ingår ett eller flera institut, får värdet av institutets exponeringar
vara högst 25 procent av institutets kapitalbas eller högst 150 miljoner euro.
Summan av exponeringsvärdena gentemot en grupps alla kunder med inbör-
des anknytning som inte är institut får inte heller överstiga 25 procent av in-
stitutets kapitalbas.

Om beloppet 150 miljoner euro överstiger 25 procent av institutets kapi-

talbas, får värdet på exponeringen inte överstiga ett av institutet bestämt
gränsvärde på högst 100 procent av institutets kapitalbas.

4 §

Med en grupp av kunder med inbördes anknytning avses två eller flera

fysiska eller juridiska personer som, om inte annat visas, utgör en helhet från
risksynpunkt därför att

8 EUT L 302, 17.11.2009, s. 1 (Celex 32009R1060).

background image

6

SFS 2011:752

1. någon av dem har, direkt eller indirekt, ägarinflytande över den eller de

andra i gruppen, eller

2. de utan att stå i sådant förhållande som avses i 1 har sådan inbördes

anknytning att någon av de övriga kan befaras råka i finansierings- eller
betalningssvårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem.

Med kund avses i fråga om placeringar i finansiella instrument emittenten

eller, om instrumentet har andra finansiella instrument som underliggande
tillgång, emittenten av denna tillgång och i fråga om andra fordringar eller
åtaganden den som svarar för fordringen eller åtagandet.

5 §

9

En stor exponering är en exponering som ett institut har gentemot en

kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning när värdet av expo-
neringen är 10 procent eller mer av institutets kapitalbas.

6 §

Vid beräkningen av ett instituts exponeringar enligt 3 och 5 §§ ska föl-

jande exponeringar inte räknas in:

1. exponeringar som vid valutatransaktioner uppkommer i samband med

normal avveckling av en transaktion under två bankdagar efter betalning,

2. exponeringar som vid köp eller försäljning av finansiella instrument

uppkommer i samband med normal avveckling av en transaktion under fem
bankdagar efter den tidpunkt då antingen betalning har skett eller de finan-
siella instrumenten har levererats,

3. exponeringar som uppkommer genom kundaktiviteter, om exponering-

arna inte varar längre än från en bankdag till nästa och uppkommer i sam-
band med

a) penningöverföring, däribland betaltjänster, clearing och avveckling av

valutor samt korrespondentbanktjänster, eller

b) clearing, avveckling eller förvaring av finansiella instrument,
4. intradagexponeringar som uppkommer i samband med tillhandahållan-

de av tjänsten penningöverföring, däribland betaltjänster, clearing och
avveckling i valutor samt korrespondentbanktjänster, om exponeringen är
mot den som tillhandahåller tjänsten i fråga och som står under tillsyn av
behörig myndighet,

5. exponeringar som ett institut har mot ett annat koncernföretag, om före-

tagen är föremål för gruppbaserad tillsyn som utövas av en behörig myndig-
het eller likvärdig tillsyn i tredje land, och

6. poster som räknats av från institutets kapitalbas.
Andra poster än de som anges i första stycket får helt eller delvis undantas

från beräkningarna enligt 3 och 5 §§, om kreditrisken är låg.

7 §

Under de förutsättningar som framgår av föreskrifter meddelade med

stöd av 13 kap. 1 § 32 får ett institut uppskatta exponeringens värde

1. med stöd av internmetoden, eller
2. med beaktande av ett kreditriskskydds riskreducerande effekt.
Om ett institut utnyttjar möjligheten i första stycket, ska den del av expo-

neringen som täcks av en säkerhet behandlas som en exponering mot emit-
tenten av säkerheten och inte mot kunden.

9 �ndringen innebär att första stycket upphävs.

background image

7

SFS 2011:752

8 §

Värdet av ett instituts exponeringar i handelslagret mot en kund eller

en grupp av kunder med inbördes anknytning får, efter tillstånd av Finansin-
spektionen, överstiga de gränsvärden som anges i 3 §, om institutet uppfyller
det särskilda kapitalkrav och de övriga villkor som framgår av föreskrifter
meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 33.

7 a kap. Exponeringar mot värdepapperiseringar

1 §

Ett kreditinstitut får exponera sig mot en värdepapperisering bara om

originatorn, ett medverkande institut eller den ursprungliga långivaren har
åtagit sig att fortlöpande behålla ett ekonomiskt intresse om minst 5 procent
netto i värdepapperiseringen och underrättat kreditinstitutet om åtagandet.

Finansinspektionen får meddela undantag från kravet i första stycket på

att behålla ett ekonomiskt intresse.

2 §

Ett kreditinstitut ska innan det investerar i en värdepapperisering ha en

heltäckande och grundlig förståelse för investeringen och ha skriftliga
interna riktlinjer och instruktioner i den omfattning som behövs för att möj-
liggöra analys och dokumentation av kreditinstitutets positioner.

Såväl före som efter det att ett kreditinstitut har investerat i en värdepap-

perisering, ska institutet kunna redovisa för Finansinspektionen att kraven
enligt första stycket är uppfyllda när investeringen görs.

3 §

Ett kreditinstitut ska ha rutiner för att löpande övervaka information

om utvecklingen av sina värdepapperiseringspositioners underliggande
exponeringar. Ett kreditinstitut ska ha en grundlig förståelse för alla struktu-
rella drag hos värdepapperiseringen som kan ha en väsentlig inverkan på
resultatet av kreditinstitutets exponeringar mot värdepapperiserings-
transaktionen.

4 §

När ett moderkreditinstitut inom EES eller ett finansiellt holdingföre-

tag inom EES, eller ett dotterföretag till ett sådant institut eller företag, i
egenskap av originator eller medverkande institut värdepapperiserar expone-
ringar från flera kreditinstitut eller finansiella institut som omfattas av
gruppbaserad tillsyn får kravet i 1 § uppfyllas på gruppnivå, om de institut
eller finansiella institut som gett upphov till de värdepapperiserade expone-
ringarna

1. har åtagit sig att följa de krav som anges i 5 §, och
2. har lämnat den information som anges i 6 §.

5 §

Medverkande institut och kreditinstitut som är originatorer ska tilläm-

pa samma kriterier för kreditgivning i fråga om exponeringar som ska värde-
papperiseras som de tillämpar i fråga om de exponeringar som avses utgöra
egna positioner.

När det gäller ägarandelar eller emissionsgarantier i värdepapperiserings-

emissioner som köpts från tredje part ska ett kreditinstitut tillämpa samma
analysstandarder oavsett om andelarna eller garantierna är avsedda att ingå i
handelslagret eller i den övriga verksamheten.

background image

8

SFS 2011:752

Om kraven i första och andra styckena inte är uppfyllda, får en originator

som är ett kreditinstitut inte utesluta de värdepapperiserade exponeringarna
från beräkningen av sitt kapitalkrav för kreditrisker enligt 4 kap. 2 §.

6 §

Medverkande institut och kreditinstitut som är originatorer ska upplysa

investerare om nivån på sina åtaganden enligt 1 § och säkerställa att framtida
investerare har tillgång till all relevant information om utvecklingen av värde-
papperiseringspositionernas underliggande exponeringar samt om kassaflö-
den och säkerheter för värdepapperiseringen. Informationen om kassaflöden
och säkerheter ska vara så omfattande att det blir möjligt att stresstesta dem.

Vad som enligt första stycket är relevant information ska fastställas den

dag då värdepapperiseringen sker, och därefter justeras om det behövs med
anledning av värdepapperiseringens art.

7 §

Om ett kreditinstitut inte uppfyller kraven i 2, 3 eller 6 §, ska Finans-

inspektionen besluta att en förhöjd riskvikt ska gälla för relevanta värde-
papperiseringspositioner.

8 §

Finansinspektionen får besluta att tillfälligt upphäva de krav som avses

i 1 och 4 §§ under perioder av allmänna likviditetsstörningar på marknaden.

8 kap.

2 § Ett institut ska offentliggöra information som

1. rör dess kapitaltäckning, och
2. ger en heltäckande bild av dess
a) strategier,
b) system,
c) målsättningar för hantering av risker och exponeringar, och
d) riskprofil.
Sådan information som inte är väsentlig, som utgör en företagshemlighet

eller som är konfidentiell behöver dock inte offentliggöras.

Om ett institut beslutar att inte offentliggöra information därför att den

utgör en företagshemlighet eller är konfidentiell, ska institutet offentliggöra
beslutet och skälen för det och dessutom offentliggöra mer allmänna upplys-
ningar om det som informationskravet gäller.

3 §

Styrelsen i ett institut ska se till att det finns skriftliga riktlinjer och

instruktioner för hur institutet ska uppfylla kraven på offentliggörande av
information enligt 2 § och utvärdera om den offentliggjorda informationen
är tillfredsställande, offentliggörs tillräckligt ofta och ger en heltäckande bild
av institutets riskprofil.

9 kap.

2 §

Om det framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 40,

ska bestämmelserna om finansiella företagsgrupper gälla även för

1. ett institut eller ett finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES

och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska före-

background image

9

SFS 2011:752

tag eller finansiella institut som det finns andra ägarintressen i än sådana
som anges i 1 § första stycket 2,

2. ett institut eller ett finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES

och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska före-
tag eller finansiella institut, som det inledningsvis nämnda institutet eller
holdingföretaget har andra former av kapitalbindningar till, eller

3. ett institut eller ett finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES

och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska före-
tag eller finansiella institut, som det inledningsvis nämnda institutet eller
holdingföretaget utövar ett väsentligt inflytande över.

Om bestämmelserna om finansiella företagsgrupper ska gälla för företag

som avses i första stycket, ska även ett anknutet företag som är dotterföretag
eller som det finns ägarintresse i anses ingå i gruppen.

7 §

Ett institut som är moderinstitut inom EES eller vars moderföretag är

ett finansiellt moderholdingföretag inom EES ska uppfylla kraven i 8 kap.
om offentliggörande av information på gruppnivå. Om ett moderinstitut har
ett betydande dotterföretag som är institut, ska även dotterföretaget offent-
liggöra sådan information om bland annat kapitalbasen och kapitalkravet
samt institutets riskhantering som framgår av föreskrifter meddelade med
stöd av 13 kap. 1 § 42.

Finansinspektionen får efter ansökan i ett enskilt fall besluta om undantag

från första stycket, om ett institut omfattas av information som ska offentlig-
göras av ett moderföretag utanför EES och den informationen är likvärdig
med den information som ska offentliggöras enligt denna lag.

10 §

Vid upprättande av den redovisning som avses i 9 § ska

1. dotterföretagen konsolideras fullständigt,
2. ägarintressen som avses i 1 § första stycket 2 konsolideras med tillämp-

ning av klyvningsmetoden enligt 7 kap. 30 § årsredovisningslagen
(1995:1554), och

3. konsolideringen i de övriga fall som avses i 1 eller 2 § ske på det sätt

som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 44.

10 kap.

3 §

När Finansinspektionen enligt 2 § första stycket 3�5 ska utöva till-

synen, får inspektionen komma överens med övriga berörda behöriga myn-
digheter om att en annan behörig myndighet inom EES än inspektionen ska
ansvara för tillsynen. Finansinspektionen får ingå en sådan överenskommel-
se, om det är olämpligt att inspektionen ansvarar för tillsynen med hänsyn
till de institut det gäller och den relativa betydelsen av deras verksamheter i
de olika länderna.

I ett sådant fall ska moderinstitutet inom EES, det finansiella moder-

holdingföretaget inom EES eller det institut som har den största balans-
omslutningen, beroende på vad som är tillämpligt, ges tillfälle att yttra sig
innan Finansinspektionen och de övriga berörda behöriga myndigheterna
ingår överenskommelsen. Europeiska kommissionen ska underrättas om
sådana överenskommelser.

background image

10

SFS 2011:752

4 §

Om det skulle vara olämpligt med hänsyn till de institut det gäller och

den relativa betydelsen av deras verksamheter i de olika länderna, att till-
synen utövas av den myndighet som enligt artikel 126.1 och 126.2 i kredit-
institutsdirektivet ska utöva tillsynen över en finansiell företagsgrupp, får
Finansinspektionen komma överens med de övriga berörda behöriga myn-
digheterna om att inspektionen eller någon annan behörig myndighet ska
ansvara för tillsynen.

I ett sådant fall ska moderinstitutet inom EES, det finansiella moderhol-

dingföretaget inom EES eller det institut som har den största balansomslut-
ningen, beroende på vad som är tillämpligt, ges tillfälle att yttra sig innan
Finansinspektionen och de övriga berörda behöriga myndigheterna ingår
överenskommelsen. Europeiska kommissionen ska underrättas om sådana
överenskommelser.

Beslut på gruppnivå om kapitalbasen

6 a §

När Finansinspektionen ansvarar för tillsynen över en finansiell före-

tagsgrupp som består av ett moderinstitut inom EES eller ett institut vars
moderföretag är ett finansiellt moderholdingföretag inom EES, ska inspek-
tionen lämna en rapport som innehåller en riskvärdering av gruppen till övri-
ga behöriga myndigheter.

Inom fyra månader från det att Finansinspektionen har lämnat en sådan

rapport som avses i första stycket, ska inspektionen försöka komma överens
med övriga behöriga myndigheter om vilket beslut som bör fattas i fråga om
huruvida nivån på gruppens kapitalbas är tillräcklig. �verenskommelsen ska
grundas på en bedömning av gruppens finansiella situation och riskprofil
och den nivå på gruppens kapitalbas som krävs för att tillämpa 2 kap. 2 § på
var och en av enheterna inom gruppen och på gruppnivå.

Finansinspektionen ska härefter fatta ett beslut i enlighet med överens-

kommelsen. Beslutet och skälen för det ska redovisas skriftligt och skickas
till övriga behöriga myndigheter och till moderinstitutet inom EES.

Om en överenskommelse inte kan nås, ska Finansinspektionen på begäran

av någon av de övriga behöriga myndigheterna samråda med Europeiska
bankmyndigheten. Inspektionen får även samråda med Europeiska bank-
myndigheten på eget initiativ.

6 b §

Om en överenskommelse enligt 6 a § inte har träffats inom fyra

månader, ska Finansinspektionen, med beaktande av de behöriga myndig-
heternas bedömning av risken hos dotterföretagen, ensam fatta ett beslut på
gruppnivå.

Om Finansinspektionen ansvarar för tillsynen över dotterföretag till ett

moderinstitut inom EES eller till ett finansiellt moderholdingföretag inom
EES, ska inspektionen fatta ett sådant beslut som avses i 6 a § tredje stycket
på individuell nivå eller undergruppsnivå. Inför beslutet ska inspektionen
beakta synpunkter som framförts av den utländska behöriga myndighet som
ansvarar för den gruppvisa tillsynen.

6 c §

Ett sådant beslut som avses i 6 a § som fattas av en utländsk behörig

myndighet efter en överenskommelse med övriga behöriga myndigheter
eller på grund av att de behöriga myndigheterna inte har kommit överens

background image

11

SFS 2011:752

inom fyra månader gäller i Sverige. Beslutet är bindande för det berörda
institutet och för Finansinspektionen, och det ska ligga till grund för inspek-
tionens tillsyn.

6 d §

Beslut som fattats enligt 6 a eller 6 b § ska omprövas årligen. Ett

beslut enligt 6 a § om tillämpning av 2 kap. 2 § får även, i undantagsfall,
omprövas om en behörig myndighet som ansvarar för tillsynen av dotterfö-
retag till ett moderinstitut inom EES eller ett finansiellt moderholdingföretag
inom EES skriftligen begär det hos Finansinspektionen och samtidigt anger
skälen för begäran.

9 §

Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta

information med andra behöriga myndigheter och med myndigheter inom
EES som har tillsyn över försäkringsföretag i den utsträckning som följer av
kreditinstitutsdirektivet och kapitalkravsdirektivet.

Om en kritisk situation uppstår i Sverige som kan äventyra likviditeten på

finansmarknaden eller stabiliteten i det finansiella systemet i någon stat
inom EES, ska Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet samarbeta och
utbyta information även med övriga berörda myndigheter inom EES i den
utsträckning som följer av kreditinstitutsdirektivet och kapitalkravs-
direktivet.

12 §

Ett institut och ett finansiellt holdingföretag som avses i 9 kap. 3 §

ska upprätta och ge in den gruppbaserade redovisningen till Finansinspektio-
nen för de räkenskapsperioder och vid de tidpunkter som framgår av före-
skrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 47. I fråga om en finansiell före-
tagsgrupp enligt 9 kap. 2 §, ska redovisningen upprättas och ges in av de
företag som anges i föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 48.

Ett holdingföretag med blandad verksamhet ska upprätta och ge in den

samlade informationen till Finansinspektionen för de räkenskapsperioder
och vid de tidpunkter som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av
13 kap. 1 § 47.

15 §

Ett institut och det företag i en finansiell företagsgrupp som enligt

11 § ska upprätta den gruppbaserade redovisningen ska fortlöpande rappor-
tera stora exponeringar till Finansinspektionen.

Om ett instituts eller en finansiell företagsgrupps exponeringar överstiger

något av de i 7 kap. angivna gränsvärdena, ska institutet eller det företag som
enligt 12 § ska upprätta den gruppbaserade redovisningen omgående anmäla
detta till Finansinspektionen. Inspektionen får i ett beslut ange en viss tid
inom vilken exponeringarna ska sänkas till de tillåtna gränsvärdena. Om
7 kap. 3 § tredje stycket är tillämpligt, får Finansinspektionen i varje enskilt
fall besluta att institutet får överskrida gränsvärdet på 100 procent.

11 kap.

3 §

Om tillsynen inte bedöms likvärdig, ska Finansinspektionen tillämpa

bestämmelserna om finansiella företagsgrupper i 9 och 10 kap. som om mo-
derföretaget haft sitt huvudkontor inom EES.

background image

12

SFS 2011:752

Efter att ha hört övriga berörda behöriga myndigheter får Finansinspektio-

nen i stället besluta att använda sig av andra tillsynsmetoder som säkerställer
att instituten i företagsgruppen är föremål för tillräcklig tillsyn. Inspektionen
får då förelägga en ägare till institutet att inrätta ett finansiellt holdingföretag
med huvudkontor inom EES och tillämpa bestämmelserna i denna lag på
instituten i den företagsgrupp som leds av detta holdingföretag.

Finansinspektionen ska underrätta de berörda behöriga myndigheterna

och Europeiska kommissionen när sådana andra tillsynsmetoder som anges i
andra stycket används.

12 kap.

4 §

Om ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag

med blandad verksamhet med huvudkontor i Sverige inte i tid lämnar upp-
lysningar enligt föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 46, 49 och
50, får Finansinspektionen besluta att företaget ska betala en försenings-
avgift med högst 100 000 kronor.

Avgiften tillfaller staten.

13 kap.

1 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela föreskrifter om

1. vilka positioner som ska ingå i handelslagret enligt 1 kap. 7 § och om-

fattningen av dessa,

2. vilka positioner som får ingå i handelslagret enligt 1 kap. 9 § och vill-

koren för det,

3. vilka åtgärder ett institut ska vidta för att dess riktlinjer och instruktio-

ner ska uppfylla kraven i 1 kap. 10 § första stycket,

4. villkoren för att beräkna kapitalkravet enligt 2 kap. 6 § och hur kapital-

kravet enligt den paragrafen ska beräknas,

5. beräkningen av fasta omkostnader enligt 2 kap. 10 §,
6. villkoren för att räkna in poster i kapitalbasen och räkna av poster från

densamma enligt 3 kap., omfattningen av dessa poster och hur kapitalbasen i
övrigt ska beräknas enligt samma kapitel,

7. hur ett institut som har tillstånd att använda en internmetod för kredit-

risker ska beräkna förväntade förlustbelopp och de avsättningar och värde-
regleringar som gjorts för att täcka förlusterna samt hur förväntade förlust-
belopp för aktieexponeringar och positiva eller negativa belopp som upp-
kommer vid en jämförelse mellan förväntade förlustbelopp i övrigt och
gjorda avsättningar och värderegleringar ska behandlas enligt 3 kap. 9 § när
kapitalbasens storlek beräknas,

8. när ett institut som värdepapperiserat sina tillgångar och ett medver-

kande institut ska beräkna ett kapitalkrav för exponeringarna enligt 4 kap.
2 §,

9. vilka krav ett institut ska uppfylla för att få tillstånd att använda meto-

den med interna modeller enligt 4 kap. 4 § andra stycket,

10. hur ett institut som använder schablonmetoden enligt 4 kap. 5 § ska

beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen och vilka förutsättningar som

background image

13

SFS 2011:752

ska vara uppfyllda för att ett exportkreditorgans kreditvärderingar ska få
användas för att bestämma riskvikter enligt 4 kap. 6 §,

11. hur ett institut som har tillstånd att använda internmetoden ska beräk-

na de riskvägda exponeringsbeloppen enligt 4 kap. 7 §,

12. vilka krav ett institut ska uppfylla för att få tillstånd att använda intern-

metoden enligt 4 kap. 7 §,

13. i vilken omfattning moder- och dotterföretag får betraktas som en

enhet enligt 4 kap. 8 § andra stycket,

14. under vilka förutsättningar ett institut får kombinera schablon- och

internmetoderna eller införa en internmetod stegvis enligt 4 kap. 9 §,

15. vilka krav kreditvärderingsföretagens metoder och kreditvärderingar

ska uppfylla för att kreditvärderingsföretagen ska godkännas enligt 4 kap.
12 §,

16. hur ett institut får använda kreditvärderingar gjorda av kreditvärde-

ringsföretag för att beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen,

17. vilka kreditriskskydd som får användas för att reducera ett riskvägt

exponeringsbelopp, under vilka förutsättningar olika kreditriskskydd får
beaktas och hur kreditriskskyddets riskreducerande effekter ska beräknas
enligt 4 kap. 15 § för ett institut som använder schablonmetoden eller den
grundläggande internmetoden för exponeringen,

18. hur kapitalkravet för motpartsrisker som ingår i marknadsrisker ska

beräknas enligt 5 kap. 1 §,

19. hur ett institut som använder någon av schablonmetoderna för posi-

tionsrisk, avvecklingsrisk, valutakursrisk eller råvarurisk ska beräkna kapi-
talkravet för marknadsrisker enligt 5 kap. 2 §,

20. vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett institut ska få tillstånd att

använda egna riskberäkningsmodeller enligt 5 kap. 3 §,

21. hur ett institut som använder basmetoden ska beräkna kapitalkravet

enligt 6 kap. 2 §,

22. hur ett institut som använder schablonmetoden för operativa risker ska

beräkna kapitalkravet enligt 6 kap. 3 och 5 §§,

23. vilka krav som ställs på ett institut som använder schablonmetoden för

operativa risker enligt 6 kap. 4 §,

24. vilka villkor ett institut ska uppfylla för att få använda en annan beräk-

ningsgrund för vissa affärsområden enligt 6 kap. 5 §,

25. vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett institut ska få tillstånd att

använda internmätningsmetoden enligt 6 kap. 7 §,

26. i vilken omfattning moder- och dotterföretag får betraktas som en

enhet enligt 6 kap. 7 § andra stycket,

27. vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett institut ska få tillstånd att

kombinera olika metoder för operativ risk enligt 6 kap. 8 §,

28. hur exponeringarna ska värderas vid beräkningen av ett instituts expo-

neringar enligt 7 kap. 3 och 5 §§,

29. under vilka förutsättningar en grupp av kunder med inbördes anknyt-

ning föreligger enligt 7 kap. 4 § första stycket och hur instituten ska analy-
sera sina exponeringar för att avgöra om det föreligger en grupp av kunder
med inbördes anknytning,

30. vilka exponeringar som ska anses utgöra exponeringar enligt 7 kap.

6 § första stycket 3,

background image

14

SFS 2011:752

31. vilka poster som helt eller delvis får undantas vid beräkningen av ett

instituts stora exponeringar enligt 7 kap. 6 § andra stycket,

32. under vilka förutsättningar ett institut i de fall som avses i 7 kap. 7 §

får beräkna en exponerings värde med stöd av internmetoden eller med
beaktande av kreditriskskydd och vilka krav ett institut som använder någon
av dessa beräkningsmetoder ska uppfylla,

33. vilket särskilt kapitalkrav och vilka övriga villkor ett institut ska upp-

fylla enligt 7 kap. 8 §,

34. vad som ska utgöra ett behållande av ett ekonomiskt intresse netto och

när undantag från behållande av ett ekonomiskt intresse får göras enligt
7 a kap. 1 §,

35. vilka krav som ett institut ska uppfylla enligt 7 a kap. 2 § innan det får

ta position i en värdepapperisering,

36. vilka krav som ett institut löpande ska uppfylla enligt 7 a kap. 3 § efter

det att institutet investerat i en värdepapperisering,

37. vilken information som ska lämnas av medverkande institut eller ori-

ginator enligt 7 a kap. 6 §,

38. vilken förhöjd riskvikt som ska gälla för värdepapperiseringen enligt

7 a kap. 7 §,

39. vilken information som ska offentliggöras enligt 8 kap. 2 §, vid vilken

tidpunkt, på vilken plats och med vilka intervall informationen ska lämnas
och hur informationens riktighet ska kontrolleras,

40. i vilka fall bestämmelserna om finansiella företagsgrupper ska gälla

enligt 9 kap. 2 §,

41. under vilka förutsättningar tillstånd att räkna in vissa dotterföretag

enligt 9 kap. 4 § får ges,

42. vilken information som ska offentliggöras enligt 9 kap. 7 §, vid vilken

tidpunkt, på vilken plats och med vilka intervall informationen ska lämnas
och hur informationens riktighet ska kontrolleras,

43. hur gruppbaserad redovisning enligt 9 kap. 9 § ska upprättas för såda-

na institut som tillämpar Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovis-
ningsstandarder

10,

44. hur konsolideringen ska ske enligt 9 kap. 10 §,
45. hur kapitalbasen ska beräknas enligt 9 kap. 11 §,
46. innehållet, utformningen och omfattningen av den redovisning eller

information som ska lämnas enligt 10 kap. 11 §,

47. vilka räkenskapsperioder den gruppbaserade redovisningen och den

samlade informationen ska avse och vid vilka tidpunkter den gruppbaserade
redovisningen och den samlade informationen ska ges in enligt 10 kap. 12 §,

48. vilka företag som enligt 10 kap. 12 § ska upprätta och ge in den grupp-

baserade redovisningen, om det finns en finansiell företagsgrupp enligt 9
kap. 2 §,

49. omfattningen och fullgörandet av skyldigheten att rapportera stora

exponeringar enligt 10 kap. 15 §, och

50. omfattningen och fullgörandet av skyldigheten att rapportera kapital-

bas och kapitalkrav enligt 10 kap. 16 §.

10 EGT L 243, 11.9.2002, s. 1 (Celex 32002R1606).

background image

15

SFS 2011:752

Denna lag träder i kraft den 30 juni 2011 i fråga om 1 kap. 3 §, 3 kap. 2 §,

4 kap. 12 §, 7 kap. 1, 1 a, och 3�8 §§, 7 a kap., 9 kap. 2, 7 och 10 §§, 10 kap.
3, 4, 6 a�6 d, 9, 12 och 15 §§, 11 kap. 3 §, 12 kap. 4 § samt 13 kap. 1 § och i
övrigt den 31 december 2011.

På regeringens vägnar

PETER NORMAN

Mats Walberg
(Finansdepartementet)

background image

Thomson Reuters Professional AB, tel. 08-587 671 00

Edita Västra Aros, Västerås 2011