SFS 2011:775 Lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster

110775.PDF

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster;

utfärdad den 9 juni 2011.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs att 1 kap. 3 och 4 §§, 2 kap. 2 §,

3 kap. 2 §, 5 kap. 2 § och 6 kap. 5 § samt rubriken närmast före 5 kap. 2 §
lagen (2010:751) om betaltjänster ska ha följande lydelse.

1 kap.

3 §

Med betaltjänstleverantörer avses i denna lag följande tillhandahållare

av betaltjänster:

1. banker och kreditmarknadsföretag enligt lagen (2004:297) om bank-

och finansieringsrörelse,

2. institut för elektroniska pengar och de företag som har undantagits från

tillståndsplikt enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar,

3. betalningsinstitut och de fysiska eller juridiska personer som har undan-

tagits från tillståndsplikt enligt 2 kap. 3 §,

4. statliga och kommunala myndigheter, när de inte ägnar sig åt myndig-

hetsutövning,

5. utländska fysiska och juridiska personer samt myndigheter inom EES,

motsvarande dem i 1�4 med undantag av sådana fysiska eller juridiska per-
soner som har undantagits från tillståndsplikt enligt nationella bestämmelser
som genomför Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG om be-
taltjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiven 97/7/EG,
2002/65/EG, 2005/60/EG och 2006/48/EG samt upphävande av direktiv 97/
5/EG,

6. Europeiska centralbanken och nationella centralbanker i andra EES-

länder, när de inte agerar i egenskap av monetär eller offentlig myndighet,

7. postgiroinstitut inom EES som enligt nationell lagstiftning har rätt att

tillhandahålla betaltjänster, och

8. filialer till kreditinstitut från länder utanför EES.

4 §

I denna lag betyder

1. autogiro: en betaltjänst för debitering av en betalares betalkonto, där in-

itiativet till en betalningstransaktion tas av betalningsmottagaren på grund-
val av betalarens samtycke till mottagaren, mottagarens betaltjänstleverantör
eller betalarens egen betaltjänstleverantör,

1 Prop. 2010/11:124, bet. 2010/11:FiU39, rskr. 2010/11:280.

SFS 2011:775

Utkom från trycket
den 21 juni 2011

background image

2

SFS 2011:775

2. bankdag: en dag på vilken en betaltjänstleverantör har öppet för verk-

samhet i den utsträckning som krävs för genomförande av en betalnings-
transaktion,

3. betalare: en fysisk eller juridisk person som är antingen betal-

kontoinnehavare och som godkänner en betalningsorder från detta betal-
konto, eller en fysisk eller juridisk person som lämnar en betalningsorder,

4. betalkonto: ett konto som innehas i en eller flera betaltjänstanvändares

namn och som är avsett för genomförandet av betalningstransaktioner,

5. betalningsinstitut: ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som har

fått tillstånd att tillhandahålla betaltjänster enligt 2 kap.,

6. betalningsinstrument: ett kontokort eller något annat personligt instru-

ment eller en personlig rutin som används för att initiera en betalningsorder,

7. betalningsmottagare: en fysisk eller juridisk person som är den avsedda

mottagaren av medel vid en betalningstransaktion,

8. betalningsorder: varje instruktion som en betalare eller betalnings-

mottagare ger sin betaltjänstleverantör om att en betalningstransaktion ska
genomföras,

9. betalningssystem: ett generellt betalsystem enligt 1 kap. 3 § andra

stycket lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

10. betalningstransaktion: insättning, uttag eller överföring av medel som

initieras av betalaren eller betalningsmottagaren, oberoende av eventuella
underliggande förpliktelser mellan betalaren och betalningsmottagaren,

11. betaltjänstanvändare: en fysisk eller juridisk person som utnyttjar en

betaltjänst,

12. debitera: att medel dras från ett konto,
13. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även

ett utländskt betalningsinstituts etablering av flera driftställen ska anses som
en enda filial,

14. grupp: detsamma som i 1 kap. 7 § lagen (2006:531) om särskild till-

syn över finansiella konglomerat,

15. hemland: det land där ett företag har fått tillstånd att driva sådan verk-

samhet som avses i denna lag,

16. konsument: en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål

som faller utanför näringsverksamhet,

17. kreditera: att medel tillförs ett konto,
18. kvalificerat innehav: detsamma som i 1 kap. 5 § 14 lagen (2004:297)

om bank- och finansieringsrörelse,

19. medel: sedlar och mynt, kontotillgodohavanden samt elektroniska

pengar enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar,

20. penningöverföring: en betaltjänst där medel tas emot från en betalare,

utan att något betalkonto öppnas i betalarens eller betalningsmottagarens
namn, uteslutande i syfte att överföra motsvarande belopp till en mottagare
eller en annan betaltjänstleverantör som agerar på mottagarens vägnar, eller
där dessa medel tas emot på mottagarens vägnar och ställs till mottagarens
förfogande,

21. ramavtal: ett avtal om betaltjänster som reglerar genomförandet av

kommande enskilda och successiva betalningstransaktioner och som kan
innehålla skyldigheter och villkor för att öppna ett betalkonto,

background image

3

SFS 2011:775

22. referensväxelkurs: den växelkurs som ligger till grund för beräkningen

av eventuell valutaväxling och görs tillgänglig av betaltjänstleverantören
eller härrör från en offentligt tillgänglig källa,

23. referensräntesats: den räntesats som ligger till grund för beräkningen

av eventuell tillämplig ränta och som härrör från en offentligt tillgänglig käl-
la som kan kontrolleras av båda parterna i ett avtal om betaltjänster,

24. registrerad betaltjänstleverantör: en betaltjänstleverantör som undan-

tagits från krav på tillstånd enligt 2 kap. 3 §,

25. startkapital: detsamma som i 1 kap. 5 § 17 lagen om bank- och finan-

sieringsrörelse,

26. unik identifikationskod: en kombination av bokstäver, siffror eller

symboler som tillhandahållits av en betaltjänstleverantör, och som en betal-
tjänstanvändare ska uppge för att otvetydigt identifiera en annan betal-
tjänstanvändare eller dennes betalkonto,

27. valuteringsdag: den referenstidpunkt som används av en betal-

tjänstleverantör för att beräkna räntan på de medel som debiterats eller kredi-
terats ett betalkonto.

2 kap.

2 §

Tillstånd enligt denna lag behövs inte för

1. banker och kreditmarknadsföretag enligt lagen (2004:297) om bank-

och finansieringsrörelse,

2. institut för elektroniska pengar och de företag som har undantagits från

tillståndsplikt enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar,

3. statliga och kommunala myndigheter, när de inte ägnar sig åt myndig-

hetsutövning,

4. utländska fysiska och juridiska personer samt myndigheter inom EES,

motsvarande dem i 1�3 med undantag av sådana fysiska eller juridiska per-
soner som har undantagits från tillståndsplikt enligt nationella bestämmelser
som genomför Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG,

5. Europeiska centralbanken och nationella centralbanker i andra EES-

länder, när de inte agerar i egenskap av monetär eller offentlig myndighet,

6. postgiroinstitut inom EES som enligt nationell lagstiftning har rätt att

tillhandahålla betaltjänster, och

7. filialer till kreditinstitut från länder utanför EES.

3 kap.

2 §

Ett betalningsinstitut ska vid varje tidpunkt ha en kapitalbas som mot-

svarar minst startkapitalet enligt 1 § eller ett kapitalkrav beräknat enligt 3
eller 4 §. Betalningsinstitutets kapitalbas får inte underskrida det högsta av
dessa två belopp.

Vid beräkningen av kapitalbasen och dess sammansättning gäller 3 kap.

lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar och föreskrif-
ter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 6 samma lag.

Ett betalningsinstitut som tillhör samma grupp som ett annat betal-

ningsinstitut, eller ett kreditinstitut, värdepappersföretag, fondbolag, försäk-
ringsföretag eller institut för elektroniska pengar får inte vid beräkning av

background image

4

SFS 2011:775

Thomson Reuters Professional AB, tel. 08-587 671 00

Edita Västra Aros, Västerås 2011

kapitalbasen ta med sådana poster som ingår i beräkningen av något av dessa
företags kapitalbas.

Ett betalningsinstitut som driver annan verksamhet i enlighet med 5 § får

inte vid beräkningen av kapitalbasen ta med sådana poster som ingår i beräk-
ningen av kapitalbasen i sådan annan verksamhet.

För ett betalningsinstitut som har bytt redovisningsvaluta gäller att kapi-

talbasen inte får understiga det högsta av de belopp som följer av 6 och 7 §§
lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag.

5 kap.

Elektroniska pengar och betalningsinstrument som avser låga belopp

2 §

För elektroniska pengar och sådana betalningsinstrument som avses i

4

kap. 19 § första stycket får betaltjänstleverantören och betaltjänst-

användaren i ramavtal komma överens om

1. att leverantören inte behöver underrätta användaren att betalnings-

ordern har avvisats, om det av sammanhanget klart framgår att den inte har
utförts,

2. att betalaren inte får återkalla betalningsordern efter att ha godkänt att

den genomförs,

3. andra tidsgränser för genomförandet än de som anges i 18�22 §§, eller
4. att det inte ska vara möjligt att spärra betalningsinstrumentet.

6 kap.

5 §

Om misstanke om bedrägeri kvarstår efter närmare analys, får uppgif-

ter om alla omständigheter som kan tyda på bedrägeri i samband med till-
handahållande eller användning av betaltjänster lämnas till en polismyndig-
het eller �&klagarmyndigheten.

Uppgifter i ett register som avses i 1 § får lämnas ut till betal-

tjänstleverantörer och de som har ansvar för ett betalningssystem när uppgif-
terna har lämnats till en polismyndighet eller �&klagarmyndigheten.

Utlämnande av uppgifter enligt andra stycket får ske trots 3 kap. 12 §

denna lag, 1 kap. 10 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse
eller 3 kap. 12 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.

På regeringens vägnar

PETER NORMAN

Mats Walberg
(Finansdepartementet)