SFS 2011:782 Lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

110782.PDF

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen
m.m.;

utfärdad den 16 juni 2011.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs i fråga om lagen (1988:950) om

kulturminnen m.m.

2

dels att nuvarande bilaga ska betecknas bilaga 1,
dels att 1 kap. 2 §, 6 kap. 2�7, 14 och 15 §§ samt rubriken till 6 kap. ska

ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 6 kap. 14 a §, två nya kapi-

tel, 7 och 8 kap., samt en ny bilaga, bilaga 2, av följande lydelse.

1 kap.

2 §

I denna lag finns bestämmelser om ortnamn, fornminnen, byggnads-

minnen och kyrkliga kulturminnen samt om utförsel och återlämnande av
kulturföremål.

Länsstyrelsen har tillsyn över kulturminnesvården i länet.
Riksantikvarieämbetet har överinseende över kulturminnesvården i

landet. Riksantikvarieämbetet får överklaga beslut av domstol eller annan
myndighet enligt 1�5 kap.

6 kap. �&terlämnande av kulturföremål som olagligt förts bort
från en stat som ingår i EES

2 §

Med ett kulturföremål avses i detta kapitel ett föremål som

1. i den stat det förts bort från betraktas som en nationell skatt av konst-

närligt, historiskt eller arkeologiskt värde enligt lagar eller administrativa
förfaranden som är förenliga med artikel 36 i Fördraget om Europeiska unio-
nens funktionssätt, och

2. tillhör någon av de kategorier som anges i bilaga 1 till denna lag eller är

en integrerad del av inventarierna hos en kyrklig institution eller en integre-
rad del av en offentlig samling och upptagen i inventarieförteckningen hos
ett museum, ett arkiv eller en bibliotekssamling.

Med en offentlig samling avses en samling som ägs av
� en stat som avses i 1 §,
� en lokal eller regional myndighet i en sådan stat, eller

1 Prop. 2010/11:83, bet. 2010/11:KrU10, rskr. 2010/11:285.

2 Lagen omtryckt 2002:620.

SFS 2011:782

Utkom från trycket
den 27 juni 2011

background image

2

SFS 2011:782

� en offentlig institution i en sådan stat vilken ägs eller till stor del finan-

sieras av staten eller av en lokal eller regional myndighet.

3 §

Med att ett kulturföremål olagligt förts bort avses i detta kapitel att

1. föremålet förts från en stats territorium i strid med den statens regler

som har till syfte att skydda nationella skatter, eller

2. föremålet efter en tidsbegränsad laglig bortförsel inte har återlämnats

eller något annat villkor för bortförseln har överträtts.

4 §

Den stat från vars territorium kulturföremålet olagligt förts bort får vid

allmän domstol väcka talan om återlämnande. Talan ska riktas mot den som
innehar föremålet.

Till en ansökan om stämning i mål som avses i första stycket ska det fogas

dels en handling som beskriver föremålet och som anger att det är ett kultur-
föremål, dels en förklaring av den behöriga myndigheten i den återkrävande
staten om att föremålet olagligt har förts bort.

�r någon annan än den som innehar föremålet ägare till det, ska domsto-

len, om ägaren är känd, underrätta honom eller henne om att talan väckts.
Den som har en särskild rätt till föremålet ska också underrättas, om han el-
ler hon är känd.

5 §

Domstolen får på ansökan av den stat från vars territorium ett kultur-

föremål olagligt förts bort besluta om säkerhetsåtgärd beträffande föremålet.
I sådana fall ska 15 kap. 2, 5, 7, 8 och 10 §§ rättegångsbalken tillämpas. Med
bättre rätt till viss egendom ska i det sammanhanget avses rätt att få egen-
dom återlämnad.

6 §

Talan om återlämnande ska väckas inom ett år från det att den återkrä-

vande staten har fått kännedom om var föremålet finns och om vem som
innehar det. Talan får dock inte väckas senare än trettio år efter det att före-
målet olagligt fördes bort. I fråga om föremål som enligt 2 § tillhör en
offentlig samling och kyrkliga föremål som har ett särskilt skydd enligt det
återkrävande landets lag, får dock talan väckas inom sjuttiofem år efter bort-
förseln.

Om bortförseln inte längre är olaglig när talan väcks, ska talan ogillas.

7 §

3

Om ett kulturföremål ska återlämnas, är den som innehar föremålet för

egen räkning berättigad till skälig ersättning av den återkrävande staten.
Detta förutsätter att innehavaren visat tillräcklig omsorg och uppmärksamhet
vid anskaffandet av föremålet och i fråga om hur föremålet förts bort från
den återkrävande staten. Den som förvärvat föremålet genom arv, testa-
mente, gåva eller bodelning är berättigad till ersättning endast om den som
föremålet förvärvats från skulle ha varit det.

14 §

Vid rättegången i mål enligt detta kapitel tillämpas vad som är före-

skrivet i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning är tillåten.

I rättegång om återlämnande får ersättning enligt 7 § yrkas utan stämning.

3 �ndringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

background image

3

SFS 2011:782

�ver återlämnande och ersättning får i samma rättegång dömas endast i

ett sammanhang.

14 a §

Vid handläggningen av frågor som avses i 8 och 11 §§ gäller lagen

(1996:242) om domstolsärenden.

Om inte annat sägs i detta kapitel, avgörs frågan om behörig domstol

enligt 10 kap. rättegångsbalken.

15 §

I mål enligt detta kapitel gäller i fråga om rättegångskostnaderna

18 kap. rättegångsbalken med följande avvikelser. Om den återkrävande
statens motpart inte insett eller bort inse att föremålet olagligt förts bort, ska
den återkrävande staten svara för kostnaderna vid tingsrätten. Detsamma
gäller under sådana omständigheter kostnaderna i högre rätt, om de har orsa-
kats av att staten överklagat. För kostnad som avses i 18 kap. 6 § rättegångs-
balken svarar dock alltid den part som orsakat kostnaden.

7 kap. �&terlämnande av kulturföremål som olagligt förts ut från
en stat som har tillträtt Unidroit-konventionen

1 §

Ett kulturföremål som finns i Sverige och som, efter det att Unidroit-

konventionen av den 24 juni 1995 om kulturföremål som stulits eller förts ut
olagligt trätt i kraft för Sveriges del, har förts ut olagligt från en stat som till-
trätt konventionen ska återlämnas till den staten, om den begär det. Om den
olagliga utförseln skett från en konventionsstat som är en EES-stat, ska före-
målet dock återlämnas endast om det inte omfattas av definitionen i 6 kap.
2 § första stycket.

Trots första stycket ska föremålet inte återlämnas, om det har förts ut ur

staten under upphovsmannens livstid eller inom femtio år från dennes död.
Kulturföremål som har tillverkats av en eller flera medlemmar av en stam
eller ursprungsbefolkning för stammens eller befolkningens traditionella
eller rituella bruk ska dock alltid återlämnas till stammen eller befolkningen.

Definitioner

2 §

Med ett kulturföremål avses i detta kapitel ett föremål som är av bety-

delse för arkeologin, förhistorien, historien, litteraturen, konsten eller veten-
skapen och som tillhör någon av de kategorier som anges i bilaga 2 till denna
lag.

3 §

Med att ett kulturföremål olagligt förts ut avses i detta kapitel att

1. föremålet förts ut från en stats territorium i strid med den statens regler

om utförsel av kulturföremål som har till syfte att skydda statens kulturarv,
eller

2. föremålet efter en tidsbegränsad laglig utförsel inte har återlämnats

eller något annat villkor för utförseln har överträtts.

Väckande av talan

4 § Den stat från vars territorium kulturföremålet olagligt förts ut får vid
allmän domstol väcka talan om återlämnande. Talan ska riktas mot den som
innehar föremålet.

background image

4

SFS 2011:782

Till en ansökan om stämning i mål som avses i första stycket ska det fogas

dels en handling som beskriver föremålet och som anger att det är ett kultur-
föremål, dels en förklaring av den behöriga myndigheten i den återkrävande
staten om att föremålet olagligt har förts ut.

�r någon annan än den som innehar föremålet ägare till det, ska domsto-

len, om ägaren är känd, underrätta honom eller henne om att talan väckts.
Den som har en särskild rätt till föremålet ska också underrättas, om han el-
ler hon är känd.

5 §

Domstolen får på ansökan av den stat från vars territorium ett kultur-

föremål olagligt förts ut besluta om säkerhetsåtgärd beträffande föremålet.
I sådana fall ska 15 kap. 2, 5, 7, 8 och 10 §§ rättegångsbalken tillämpas. Med
bättre rätt till viss egendom ska i det sammanhanget avses rätt att få egen-
dom återlämnad.

6 § Talan om återlämnande ska väckas inom tre år från det att den återkrä-
vande staten har fått kännedom om var föremålet finns och om vem som
innehar det. Talan får dock inte väckas senare än femtio år efter det att före-
målet olagligt fördes ut.

Om utförseln inte längre är olaglig när talan väcks, ska talan ogillas.

Ersättning

7 §

Om ett kulturföremål ska återlämnas, är den som innehar föremålet

berättigad till skälig ersättning av den återkrävande staten. Detta förutsätter
att innehavaren visat tillräcklig omsorg och uppmärksamhet vid anskaffan-
det av föremålet och i fråga om hur föremålet förts ut från den återkrävande
staten. Den som förvärvat föremålet genom arv, testamente, gåva eller
bodelning är berättigad till ersättning endast om den som föremålet förvär-
vats från skulle ha varit det.

Rättegångsbestämmelser

8 §

Vid rättegången i mål enligt detta kapitel tillämpas vad som är före-

skrivet i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning är tillåten.

I rättegång om återlämnande får ersättning enligt 7 § yrkas utan stämning.
�ver återlämnande och ersättning får i samma rättegång dömas endast i

ett sammanhang.

Kostnader

9 §

I mål enligt detta kapitel gäller i fråga om rättegångskostnaderna

18 kap. rättegångsbalken med följande avvikelser. Om den återkrävande
statens motpart inte insett eller bort inse att föremålet olagligt förts ut, ska
den återkrävande staten svara för kostnaderna vid tingsrätten. Detsamma
gäller under sådana omständigheter kostnaderna i högre rätt, om de har orsa-
kats av att staten överklagat. För kostnad som avses i 18 kap. 6 § rättegångs-
balken svarar dock alltid den part som orsakat kostnaden.

background image

5

SFS 2011:782

10 §

Den återkrävande staten svarar för kostnaderna för verkställigheten

av en dom om återlämnande av ett kulturföremål.

Lagval

11 §

Om ett kulturföremål som olagligt förts ut från en stat återlämnats,

ska äganderätten till föremålet bestämmas enligt den återkrävande statens
lag.

8 kap. �&terlämnande av kulturföremål som stulits utomlands i
en stat som har tillträtt Unidroit-konventionen

1 §

För föremål som utgör kulturföremål enligt definitionen i 7 kap. 2 §

och som har stulits utomlands i en stat som tillträtt Unidroit-konventionen av
den 24 juni 1995 om kulturföremål som stulits eller förts ut olagligt gäller
lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre med den avvikelse som anges
i 2 §.

2 §

I stället för de tidsfrister som anges i 3 och 5 §§ lagen (1986:796) om

godtrosförvärv av lösöre ska tidsfrister om tre år gälla.

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
2. Bestämmelsen i 8 kap. 2 § tillämpas inte i fråga om sådana förvärv som

har gjorts före ikraftträdandet.

På regeringens vägnar

LENA ADELSOHN LILJEROTH

Maria Eka
(Kulturdepartementet)

Bilaga 2

De kategorier som avses i 7 kap. 2 § är följande.
1. Sällsynta zoologiska, botaniska, mineralogiska och anatomiska exem-

plar eller samlingar samt föremål av paleontologiskt intresse.

2. Föremål med historisk anknytning, innefattande vetenskapens och tek-

nologins historia samt krigs- och samhällshistoria, föremål med anknytning
till nationella ledares, filosofers, vetenskapsmäns och konstnärers liv samt
till händelser av nationell betydelse.

3. Fynd från tillåtna eller otillåtna arkeologiska utgrävningar eller från

arkeologiska upptäckter.

4. Delar av konstnärliga eller historiska monument eller fornlämningar

som tagits sönder.

5. Antikviteter som är äldre än 100 år, såsom inskriptioner, mynt och

graverade sigill.

6. Föremål av etnologiskt intresse.
7. Föremål av konstnärligt intresse, såsom

background image

6

SFS 2011:782

� tavlor, målningar och teckningar som gjorts helt för hand, oavsett under-

lag och material, med undantag för industridesign och industritillverkade
föremål som dekorerats för hand,

� originalverk i form av statyer och skulpturer, oavsett material,
� gravyrer, tryck och litografier i original, och
� konstnärliga assemblage och montage i original, oavsett material.
8. Enstaka exemplar eller samlingar av sällsynta handskrifter och inkuna-

bler, äldre böcker, dokument och publikationer av särskilt intresse, såsom
historiskt, konstnärligt, vetenskapligt eller litterärt intresse.

9. Frimärken eller stämpelmärken och liknande märken, i enstaka exem-

plar eller i samlingar.

10. Arkiv, inklusive samlingar av ljudupptagningar, fotografier och film-

upptagningar.

11. Möbler som är äldre än 100 år och äldre musikinstrument.