SFS 2013:1150 Förordning om ändring i gränssjukvårdsförordningen (1962:390)

1

Svensk författningssamling

Förordning
om ändring i gränssjukvårdsförordningen
(1962:390);

utfärdad den 19 december 2013.

Regeringen föreskriver att 1 och 2 §§ gränssjukvårdsförordningen

(1962:390)

1 ska ha följande lydelse.

1 §

2

Har någon som är försäkrad för bosättningsbaserade förmåner enligt 4

och 5 kap. socialförsäkringsbalken fått behov av läkarvård eller fysiotera-
peutisk behandling under vistelse inom en svensk kommun vid riksgränsen
mot Finland eller Norge och fått sådan vård eller behandling i det an-
gränsande landet, ska Försäkringskassan lämna ersättning för den försäkrades
utgift för vården eller behandlingen.

2 §

3

Ersättning för utgift för läkarvård lämnas högst med ett belopp som

motsvarar det arvode som en privatpraktiserande läkare med ersättning enligt
lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning skulle ha fått tillgodoräkna sig för
vården. Utgift för fysioterapi ersätts högst med ett belopp som motsvarar det
arvode som en privatpraktiserande fysioterapeut med ersättning enligt lagen
(1993:1652) om ersättning för fysioterapi skulle ha fått tillgodoräkna sig för
behandlingen.

Från ersättning för utgift för vård eller behandling görs avdrag med ett be-

lopp som motsvarar den patientavgift som gäller för vården eller behand-
lingen i patientens hemlandsting.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2014.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för behandling som har lämnats

före ikraftträdandet.

På regeringens vägnar

GÖRAN HÄGGLUND

Lars Hedengran
(Socialdepartementet)

1 Förordningen omtryckt 1986:435.
Senaste lydelse av förordningens rubrik 1986:435.

2 Senaste lydelse 2010:1649.

3 Senaste lydelse 1993:1666.

SFS 2013:1150

Utkom från trycket
den 27 december 2013

Norstedts Juridik AB/Fritzes

Elanders Sverige AB, 2013