SFS 2013:252 Förordning om stora förbränningsanläggningar

130252.PDF

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

1

Svensk författningssamling

Förordning
om stora förbränningsanläggningar;

utfärdad den 8 maj 2013.

Regeringen föreskriver

1 följande.

1 §

Denna förordning innehåller bestämmelser om försiktighetsmått för

stora förbränningsanläggningar.

Förordningen är meddelad med stöd av 9 kap. 5 § miljöbalken i fråga om

16�19, 21�24, 26�34, 36�82, 86, 88, 91 och 94 §§ och i övrigt med stöd av
8 kap. 7 § regeringsformen.

Definitioner

2 §

I denna förordning avses med

bränsle: ett fast, flytande eller gasformigt brännbart material,
naturgas: naturligt förekommande metan med högst 20 volymprocent ädel-

gaser och andra beståndsdelar, och

raffineringsrestbränsle: en destillations- eller omvandlingsrest från råolje-

raffinering som används i ett raffinaderi för raffinaderiets egen förbrukning.

3 §

Med biomassa avses i denna förordning

1. vegetabiliskt material som kommer från jord- eller skogsbruk och som

kan användas som bränsle för utvinning av materialets energiinnehåll,

2. vegetabiliskt jord- eller skogsbruksavfall,
3. vegetabiliskt avfall från livsmedelsindustrin, om den energi som alstras

vid förbränningen tas till vara,

4. vegetabiliskt fiberhaltigt avfall som har uppkommit vid produktion av

nyfiberpappersmassa eller vid pappersproduktion från massa, om avfallet
samförbränns på produktionsplatsen och den energi som alstras vid förbrän-
ningen tas till vara,

5. korkavfall, och
6. träavfall, dock inte träavfall som kan innehålla organiska halogenför-

eningar eller tungmetaller till följd av behandling med träskyddsmedel eller
till följd av ytbehandling.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om
industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar)
(EUT L 334, 17.12.2010, s. 17, Celex 2010L0075).

SFS 2013:252

Utkom från trycket
den 21 maj 2013

background image

2

SFS 2013:252

4 §

Med tillstånd avses i denna förordning ett tillstånd som har getts enligt

miljöbalken eller föreskrifter som har meddelats med stöd av miljöbalken el-
ler enligt motsvarande äldre bestämmelser.

5 §

I denna förordning avses med

förbränningsanläggning: teknisk utrustning i vilken ett eller flera bränslen

oxideras för att den frigjorda energin ska kunna utnyttjas, och

flerbränsleanläggning: förbränningsanläggning där två eller flera typer av

bränslen används samtidigt eller växelvis.

6 §

Med stor förbränningsanläggning avses i denna förordning en förbrän-

ningsanläggning där den sammanlagda installerade tillförda effekten är 50
megawatt eller större. Bestämmelser som innebär att flera förbränningsan-
läggningar tillsammans kan anses vara en stor förbränningsanläggning finns i
36 §.

7 §

Med anläggningseffekten avses i denna förordning den stora förbrän-

ningsanläggningens sammanlagda installerade tillförda effekt.

8 §

Med 2013-anläggning avses i denna förordning en stor förbränningsan-

läggning som har tagits i drift före den 7 januari 2014, om anläggningen före
den 7 januari 2013 omfattades av ett tillstånd eller av en fullgjord och full-
ständig ansökan om tillstånd.

9 §

Med 2002-anläggning avses i denna förordning en 2013-anläggning

som

1. fick sitt första tillstånd före den 27 november 2002 och har tagits i drift

före den 27 november 2003, eller

2. omfattas av en komplett ansökan om tillstånd som gavs in till tillstånds-

myndigheten före den 27 november 2002 och har tagits i drift före den 27 no-
vember 2003.

10 §

Med 1987-anläggning avses i denna förordning en 2013-anläggning

som fick sitt första tillstånd före den 1 juli 1987.

11 §

Med ny förbränningsanläggning avses i denna förordning en stor för-

bränningsanläggning som inte är en 2013-anläggning.

12 §

I denna förordning avses med

CEN-standard: en standard som har tagits fram av Europeiska standardise-

ringsorganisationen, och

ISO-standard: en standard som har tagits fram av Internationella standardi-

seringsorganisationen.

13 §

I denna förordning avses med

drifttimmar: den tid uttryckt i timmar under vilken en förbränningsanlägg-

ning helt eller delvis är i drift och orsakar utsläpp till luften, med undantag för
start- och stopperioder,

ottomotor: en intern förbränningsmotor som arbetar enligt ottocykeln och

där gnisttändning eller, i fråga om en tvåbränslemotor, kompressionständning
används för förbränning av bränslet,

background image

3

SFS 2013:252

skorsten: en konstruktion som innehåller en eller flera rökgaskanaler ge-

nom vilka rökgaser leds ut i luften,

normal torr gas: torr rökgas normaliserad till temperaturen 273,15 kelvin

och trycket 101,3 kilopascal, och

ISO-verkningsgrad: verkningsgrad som är fastställd vid grundbelastnings-

betingelser enligt en ISO-standard.

14 §

Med tillsynsmyndigheten avses i denna förordning den som enligt mil-

jötillsynsförordningen (2011:13) utövar den operativa tillsynen över förbrän-
ningsanläggningen.

Undantag från förordningen

15 §

Denna förordning ska inte tillämpas på

1. en förbränningsanläggning där förbränningsprodukterna används för di-

rekt uppvärmning, torkning eller annan behandling av föremål eller material,

2. en förbränningsanläggning för rening av gaser genom förbränning och

som inte används som separat förbränningsanläggning (efterförbränningsan-
läggning),

3. en anordning för regenerering av katalysatorer för katalytisk krackning,
4. en anordning för omvandling av vätesulfid till svavel,
5. en reaktor som används inom den kemiska industrin,
6. ett koksugnsblock,
7. en cowperapparat,
8. en teknisk anordning som används för att driva fordon, fartyg eller flyg-

plan,

9. en gasturbin eller ottomotor som används på en offshoreplattform, eller
10. en förbränningsanläggning där det bränsle eller de bränslen som an-

vänds utgörs av annat fast eller flytande avfall än sådant som avses i 3 § 2�6.

Villkor i tillstånd och förelägganden

16 §

Denna förordning gäller utöver de villkor som gäller för verksamheten

enligt en dom eller ett beslut om tillstånd eller ett föreläggande enligt miljö-
balken eller motsvarande äldre bestämmelser.

Krav på utsläpp genom en skorsten

17 §

Om rökgaser släpps ut i luften från en stor förbränningsanläggning, ska

utsläppet ske kontrollerat genom en skorsten och har den höjd som behövs för
att skydda människors hälsa och miljön.

Driftstörningar och haverier i reningsutrustningen

18 §

Om det inträffar en driftstörning i reningsutrustningen eller om re-

ningsutrustningen havererar, ska verksamhetsutövaren

1. se till att förbränningsanläggningen inte drivs utan fungerande reningsut-

rustning i mer än sammanlagt 120 timmar under en tolvmånadersperiod, och

2. underrätta tillsynsmyndigheten inom 48 timmar.

background image

4

SFS 2013:252

19 §

Om reningsutrustningen för utsläpp till luft av de föroreningar som

regleras genom denna förordning havererar, ska verksamhetsutövaren

1. begränsa eller upphöra med driften, om den normala driften inte kan

återupptas inom 24 timmar, eller

2. driva förbränningsanläggningen med bränslen som har ett lågt innehåll

av föroreningar.

20 §

Tillsynsmyndigheten får ge dispens från tidsfristerna i 18 § första

stycket 1 och 19 §, om

1. det behövs för att upprätthålla energiförsörjningen och detta behov är

tvingande, eller

2. förbränningen annars skulle komma att ersättas med förbränning i en an-

nan anläggning och detta skulle medföra större utsläpp av föroreningar.

Kontinuerlig kontroll av utsläpp

21 §

Halterna av svaveldioxider, kväveoxider och stoft i rökgasen från en

stor förbränningsanläggning ska mätas kontinuerligt, om anläggningseffekten
är 100 megawatt eller större.

Kontinuerlig mätning krävs dock inte
1. om förbränningsanläggningens återstående livslängd är kortare än

10 000 drifttimmar,

2. i fråga om svaveldioxid och stoft från förbränning av naturgas,
3. i fråga om svaveldioxid från förbränning av en olja vars innehåll av sva-

vel är känt, om förbränningsanläggningen saknar utrustning för svavelrening,
eller

4. i fråga om svaveldioxid från förbränning av biomassa, om verksamhets-

utövaren kan visa att utsläppen av svaveldioxid under inga omständigheter
kan överskrida det gällande begränsningsvärdet.

22 §

Halten av kolmonoxid i rökgasen från en stor förbränningsanläggning

ska mätas kontinuerligt, om gasformigt bränsle används och anläggnings-
effekten är 100 megawatt eller större.

Kontinuerlig mätning krävs dock inte, om förbränningsanläggningens åter-

stående livslängd är kortare än 10 000 drifttimmar.

23 §

Om det krävs kontinuerlig mätning enligt 21 eller 22 §, ska mätningen

omfatta också rökgasens syrehalt, temperatur, tryck och innehåll av vatten-
ånga.

Vattenångan behöver dock inte mätas kontinuerligt, om den insamlade rök-

gasen torkas innan den analyseras.

Annan kontroll av utsläpp

24 §

Om det inte krävs kontinuerlig mätning enligt 21 eller 22 §, ska

1. halterna av svaveldioxider, kväveoxider och stoft i rökgasen mätas minst

en gång var sjätte månad,

2. halten av kolmonoxid i rökgasen mätas minst en gång var sjätte månad,

om bränslet är gasformigt, och

3. utsläppen av totalkvicksilver via rökgasen mätas minst en gång varje år

om bränslet är stenkol.

background image

5

SFS 2013:252

25 §

Tillsynsmyndigheten får i fråga om svaveldioxid och kväveoxider ge

dispens från 24 § 1. En sådan dispens ska förenas med villkor att mäta utsläp-
pen på ett sätt som har en likvärdig vetenskaplig kvalitet och överensstämmer
med

1. en CEN-standard, eller
2. en ISO-standard eller annan internationell eller nationell standard, om

det inte finns någon relevant CEN-standard.

Kvalitetssäkring av utsläppskontrollen

26 §

Utsläppskontroll enligt denna förordning ska ske på ett sätt som över-

ensstämmer med relevanta och aktuella CEN-standarder i fråga om

1. provtagning och analys av föroreningar,
2. mätning av driftsparametrar,
3. kvalitetssäkring av automatiska mätsystem, och
4. metoder för referensmätning för att kalibrera automatiska mätsystem.
Om det inte finns någon relevant och aktuell CEN-standard, ska kontrollen

ske på ett sätt som har en likvärdig vetenskaplig kvalitet och överensstämmer
med en ISO-standard eller annan internationell eller nationell standard.

27 §

Automatiska mätsystem som används för utsläppskontrollen ska minst

en gång varje år kontrolleras genom parallella mätningar med referensmätme-
toder.

28 §

Verksamhetsutövaren ska underrätta tillsynsmyndigheten om resulta-

ten från kontroller av automatiska mätsystem enligt 27 §.

29 §

Automatiska mätsystem ska vara så konstruerade att vid ett begräns-

ningsvärde som enligt denna förordning avser genomsnitt under ett dygn är
mätosäkerheten, uttryckt som 95-procentigt konfidensintervall för enskilda
mätvärden, i fråga om

1. kolmonoxid högst 10 procent av begränsningsvärdet,
2. svaveldioxid högst 20 procent av begränsningsvärdet,
3. kväveoxider högst 20 procent av begränsningsvärdet, och
4. stoft högst 30 procentandelar av begränsningsvärdet.

30 §

Genomsnittsvärden för timmar, dygn och månader ska valideras för

mätosäkerhet genom att multiplicera uppmätta genomsnittsvärden i fråga om

1. kolmonoxid med 0,90,
2. svaveldioxid med 0,80,
3. kväveoxider med 0,80, och
4. stoft med 0,70.
Dessa validerade värden är de värden som ska jämföras med begränsnings-

värdena.

31 §

Om fler än tre timmedelvärden under ett dygn är ogiltiga på grund av

att ett automatiskt mätsystem inte fungerar eller på grund av underhåll, ska
alla värden under det dygnet anses vara ogiltiga.

background image

6

SFS 2013:252

32 §

Om alla värden under fler än tio dygn är ogiltiga enligt 31 §, ska verk-

samhetsutövaren vidta de åtgärder som är lämpliga för att förbättra det auto-
matiska mätsystemets tillförlitlighet.

33 §

Mätresultat som tas fram för utsläppskontrollen enligt denna förord-

ning ska registreras, bearbetas och presenteras på ett sätt som gör det möjligt
för tillsynsmyndigheten att kontrollera att krav enligt denna förordning för ut-
släpp till luft följs.

Provtagnings- och mätpunkter

34 §

Om placeringen av provtagnings- och mätpunkter inte är bestämd i ett

tillstånd för en stor förbränningsanläggning, ska den som driver anläggningen
föreslå en placering och lämna förslaget till tillsynsmyndigheten.

35 §

I ett ärende som avses i 34 § ska tillsynsmyndigheten besluta var prov-

tagnings- och mätpunkter ska vara placerade samt förelägga verksamhetsut-
övaren att följa beslutet.

Sammanlagda utsläpp från flera förbränningsanläggningar

36 §

Vid tillämpningen av denna förordning ska två eller flera separata för-

bränningsanläggningar anses vara en enda förbränningsanläggning, om

1. rökgaser från förbränningsanläggningarna släpps ut genom en gemen-

sam skorsten, eller

2. förbränningsanläggningarna har fått sina första tillstånd den 30 juni 1987

eller senare och är installerade så att det med hänsyn till de tekniska och eko-
nomiska förutsättningarna skulle vara möjligt att släppa ut rökgaser från för-
bränningsanläggningarna genom en gemensam skorsten.

Om flera förbränningsanläggningar enligt första stycket ska anses vara en

enda förbränningsanläggning, ska summan av förbränningsanläggningarnas
kapaciteter läggas till grund för beräkningen av den sammanlagda förbrän-
ningsanläggningens totala installerade tillförda effekt. Förbränningsanlägg-
ningar med en installerad tillförd effekt som är mindre än 15 megawatt ska
dock inte ingå i beräkningen.

Begränsningsvärden och beräkning av utsläpp

37 §

Begränsningsvärdena i 44�73 §§ gäller för utsläpp från varje skorsten

som enligt 36 § första stycket 1 är gemensam för en eller flera förbrännings-
anläggningar samt för de sammanlagda utsläpp från flera skorstenar som det
enligt 36 § första stycket 2 vore möjligt att släppa ut genom en gemensam
skorsten.

Bestämmelser om begränsningsvärden för flerbränsleanläggningar finns i

74�79 §§. Bestämmelser om begränsningsvärdenas tillämpning på förbrän-
ningsanläggningar som ändras finns i 80 och 81 §§.

38 §

De begränsningsvärden som med hänsyn till anläggningseffekten gäl-

ler enligt 44�73 §§ ska i fråga om en sådan sammanlagd förbränningsanlägg-
ning som avses i 36 § tillämpas på hela förbränningsanläggningen inklusive

background image

7

SFS 2013:252

de enskilda förbränningsanläggningar som inte ingått i beräkningen enligt
36 §.

39 §

Begränsningsvärdena i 44�74 §§ gäller inte stationära dieselmotorer

eller återvinningspannor inom massaindustrin.

40 §

Vid tillämpningen av 44�73 §§ ska beräkningen av utsläpp ske så att

värdena motsvarar de värden som gäller för normal torr gas vid

1. syrehalten 6 procent, om bränslet är ett fast bränsle,
2. syrehalten 3 procent, om bränslet är flytande eller gasformigt och inte

används i en gasturbin eller ottomotor, och

3. syrehalten 15 procent, om bränslet är flytande eller gasformigt och an-

vänds i en gasturbin eller ottomotor.

Krav för utsläpp till luft

41 §

För ett kalenderår ska det anses att ett krav för utsläpp till luft enligt

begränsningsvärdena i denna förordning följs, om kontinuerliga mätningar av
utsläppen under förbränningsanläggningens faktiska drifttid det kalenderåret
visar att

1. inget validerat månadsmedelvärde överskrider begränsningsvärdet,
2. inget validerat dygnsmedelvärde överskrider 110 procent av begräns-

ningsvärdet,

3. minst 95 procent av de validerade timmedelvärdena understiger 200 pro-

cent av begränsningsvärdet, och

4. inget dygnsmedelvärde överstiger 150 procent av begränsningsvärdet,

om bränslet är kol i förbränningsanläggningens alla pannor och ingen av pan-
norna har en installerad tillförd effekt som överstiger 50 megawatt.

42 §

I beräkningen av de medelvärden som avses i 41 § ska det inte ingå

mätvärden som har uppmätts under

1. en dispensperiod som avses i 82 eller 83 §,
2. en period som avses i 18, 19 eller 20 § då förbränningsanläggningens re-

ningsutrustning havererat eller det inträffat en driftstörning, eller

3. en start- eller stopperiod.

43 §

Om det inte krävs kontinuerliga mätningar av utsläppen, ska det anses

att ett krav för utsläpp till luft som gäller för en stor förbränningsanläggning
följs, om resultaten från varje serie mätningar eller från de andra förfaranden
som används för att kontrollera utsläppen visar att begränsningsvärdena inte
har överskridits.

Svaveldioxid från 2013-anläggningar

44 §

Från en 2013-anläggning med biomassa som bränsle får det inte släp-

pas ut mer än 200 milligram svaveldioxid per kubikmeter normal torr gas.

45 §

Från en 2013-anläggning med torv som bränsle får det inte släppas ut

1. mer än 200 milligram svaveldioxid per kubikmeter normal torr gas, om

anläggningseffekten är större än 300 megawatt, eller

background image

8

SFS 2013:252

2. mer än 300 milligram svaveldioxid per kubikmeter normal torr gas, om

anläggningseffekten inte överstiger 300 megawatt.

46 §

Från en 2013-anläggning med ett annat fast bränsle än biomassa eller

torv får det inte släppas ut

1. mer än 200 milligram svaveldioxid per kubikmeter normal torr gas, om

anläggningseffekten är större än 300 megawatt,

2. mer än 250 milligram svaveldioxid per kubikmeter normal torr gas, om

anläggningseffekten är större än 100 megawatt men inte överstiger 300 mega-
watt, eller

3. mer än 400 milligram svaveldioxid per kubikmeter normal torr gas, om

anläggningseffekten inte överstiger 100 megawatt.

47 §

Från en 2013-anläggning med flytande bränsle får det inte släppas ut

1. mer än 200 milligram svaveldioxid per kubikmeter normal torr gas, om

anläggningseffekten är större än 300 megawatt,

2. mer än 250 milligram svaveldioxid per kubikmeter normal torr gas, om

anläggningseffekten är större än 100 megawatt men inte överstiger 300 mega-
watt, eller

3. mer än 350 milligram svaveldioxid per kubikmeter normal torr gas, om

anläggningseffekten inte överstiger 100 megawatt.

Första stycket gäller inte gasturbiner eller ottomotorer.

48 §

Trots 44�47 §§ får svaveldioxid släppas ut från en 2002-anläggning

som inte är i drift mer än 1 500 timmar per år beräknat som ett rullande
medelvärde under en femårsperiod om utsläppen uppgår till

1. högst 800 milligram svaveldioxid per kubikmeter normal torr gas, om

bränslet är fast,

2. högst 400 milligram svaveldioxid per kubikmeter normal torr gas, om

bränslet är flytande och anläggningseffekten är större än 300 megawatt, eller

3. högst 850 milligram svaveldioxid per kubikmeter normal torr gas, om

bränslet är flytande och anläggningseffekten inte överstiger 300 megawatt.

Första stycket får tillämpas även på utsläpp från en del av en 2002-anlägg-

ning, om

1. rökgaserna från förbränningsanläggningsdelen leds ut genom en eller

flera rökgaskanaler genom en gemensam skorsten, och

2. utsläppen genom var och en av rökgaskanalerna mäts separat.
Första stycket gäller inte gasturbiner och ottomotorer.

49 §

Från en 2013-anläggning med gas som bränsle får det inte släppas ut

1. mer än 5 milligram svaveldioxid per kubikmeter normal torr gas, om

bränslet är en flytande gas,

2. mer än 400 milligram svaveldioxid per kubikmeter normal torr gas, om

bränslet är en gas med lågt värmevärde från en koksugn,

3. mer än 200 milligram svaveldioxid per kubikmeter normal torr gas, om

bränslet är en gas med lågt värmevärde från en masugn, eller

4. mer än 35 milligram svaveldioxid per kubikmeter normal torr gas, om

bränslet är någon annan gas än de som avses i 1�3.

background image

9

SFS 2013:252

Trots första stycket får 800 milligram svaveldioxid per kubikmeter normal

torr gas släppas ut från en 2002-anläggning, om bränslet är en gas med lågt
värmevärde från förgasning av raffinaderirestprodukter.

Första stycket gäller inte gasturbiner eller ottomotorer.

Svaveldioxid från nya förbränningsanläggningar

50 §

Från en ny förbränningsanläggning med biomassa som bränsle får det

inte släppas ut

1. mer än 150 milligram svaveldioxid per kubikmeter normal torr gas, om

anläggningseffekten är större än 300 megawatt, eller

2. mer än 200 milligram svaveldioxid per kubikmeter normal torr gas, om

anläggningseffekten inte överstiger 300 megawatt.

51 §

Från en ny förbränningsanläggning med torv som bränsle får det inte

släppas ut

1. mer än 150 milligram svaveldioxid per kubikmeter normal torr gas, om

anläggningseffekten är större än 300 megawatt och förbränningen inte sker i
en fluidiserad bädd,

2. mer än 200 milligram svaveldioxid per kubikmeter normal torr gas, om

anläggningseffekten är större än 300 megawatt och förbränningen sker i en
fluidiserad bädd,

3. mer än 250 milligram svaveldioxid per kubikmeter normal torr gas, om

anläggningseffekten är större än 100 megawatt men inte överstiger 300 mega-
watt och förbränningen sker i en fluidiserad bädd, eller

4. mer än 300 milligram svaveldioxid per kubikmeter normal torr gas, om
a) anläggningseffekten är större än 100 megawatt men inte överstiger 300

megawatt och förbränningen inte sker i en fluidiserad bädd, eller

b) anläggningseffekten inte överstiger 100 megawatt.

52 §

Från en ny förbränningsanläggning med ett annat fast bränsle än bio-

massa eller torv får det inte släppas ut

1. mer än 150 milligram svaveldioxid per kubikmeter normal torr gas, om

anläggningseffekten är större än 300 megawatt och förbränningen inte sker i
en cirkulerande eller trycksatt bädd,

2. mer än 200 milligram svaveldioxid per kubikmeter normal torr gas, om
a) anläggningseffekten är större än 300 megawatt och förbränningen sker i

en cirkulerande eller trycksatt bädd, eller

b) anläggningseffekten är större än 100 megawatt men inte överstiger 300

megawatt, eller

3. mer än 400 milligram svaveldioxid per kubikmeter normal torr gas, om

anläggningseffekten inte överstiger 100 megawatt.

53 §

Från en ny förbränningsanläggning med flytande bränsle får det inte

släppas ut

1. mer än 150 milligram svaveldioxid per kubikmeter normal torr gas, om

anläggningseffekten är större än 300 megawatt,

2. mer än 200 milligram svaveldioxid per kubikmeter normal torr gas, om

anläggningseffekten är större än 100 megawatt men inte överstiger 300 mega-
watt, eller

background image

10

SFS 2013:252

3. mer än 350 milligram svaveldioxid per kubikmeter normal torr gas, om

anläggningseffekten inte överstiger 100 megawatt.

Första stycket gäller inte gasturbiner eller ottomotorer.

54 §

Från en ny förbränningsanläggning med gasformigt bränsle får det inte

släppas ut

1. mer än 5 milligram svaveldioxid per kubikmeter normal torr gas, om

bränslet är en flytande gas,

2. mer än 200 milligram svaveldioxid per kubikmeter normal torr gas, om

bränslet är en gas med lågt värmevärde från en koksugn,

3. mer än 400 milligram svaveldioxid per kubikmeter normal torr gas, om

bränslet är en gas med lågt värmevärde från en masugn, eller

4. mer än 35 milligram svaveldioxid per kubikmeter normal torr gas, om

bränslet är någon annan gas än de som avses i 1�3.

Första stycket gäller inte gasturbiner eller ottomotorer.

Kväveoxider och kolmonoxid från 2013-anläggningar

55 §

Från en 2013-anläggning med biomassa eller torv som bränsle får det

inte släppas ut

1. mer än 200 milligram kväveoxider per kubikmeter normal torr gas, om

anläggningseffekten är större än 300 megawatt,

2. mer än 250 milligram kväveoxider per kubikmeter normal torr gas, om

anläggningseffekten är större än 100 megawatt men inte överstiger 300 mega-
watt, eller

3. mer än 300 milligram kväveoxider per kubikmeter normal torr gas, om

anläggningseffekten inte överstiger 100 megawatt.

56 §

Från en 2013-anläggning med ett annat fast bränsle än biomassa eller

torv får det inte släppas ut

1. mer än 200 milligram kväveoxider per kubikmeter normal torr gas, om

anläggningseffekten är större än 100 megawatt,

2. mer än 300 milligram kväveoxider per kubikmeter normal torr gas, om

anläggningseffekten inte överstiger 100 megawatt och förbränningen inte ut-
görs av pulvereldning av brunkol, eller

3. mer än 450 milligram kväveoxider per kubikmeter normal torr gas, om

anläggningseffekten inte överstiger 100 megawatt och förbränningen utgörs
av pulvereldning av brunkol.

57 §

Från en 2013-anläggning med ett flytande bränsle får det inte släppas

ut

1. mer än 150 milligram kväveoxider per kubikmeter normal torr gas, om

anläggningseffekten är större än 300 megawatt,

2. mer än 200 milligram kväveoxider per kubikmeter normal torr gas, om

anläggningseffekten är större än 100 megawatt men inte överstiger 300 mega-
watt, eller

3. mer än 450 milligram kväveoxider per kubikmeter normal torr gas, om

anläggningseffekten inte överstiger 100 megawatt.

Första stycket gäller inte gasturbiner eller ottomotorer.

background image

11

SFS 2013:252

58 §

Trots 57 § första stycket 1 och 2 får det från en 2002-anläggning där

anläggningseffekten inte är större än 500 megawatt släppas ut upp till 450
milligram kväveoxider per kubikmeter normal torr gas, om

1. bränslet är ett flytande raffineringsrestbränsle, eller
2. förbränningsanläggningen är belägen i en kemisk anläggning och bräns-

let är ett icke-kommersiellt bränsle som utgörs av flytande rester från produk-
tionen vilka används för egen förbrukning på platsen.

Första stycket gäller inte gasturbiner eller ottomotorer.

59 §

Trots 55�57 §§ får kväveoxider släppas ut från en stor förbränningsan-

läggning som inte är i drift mer än 1 500 timmar per år beräknat som ett rul-
lande medelvärde under en femårsperiod om utsläppen uppgår till

1. högst 400 milligram kväveoxider per kubikmeter normal torr gas, om

bränslet är flytande och förbränningsanläggningen är en 2002-anläggning där
anläggningseffekten är större än 500 megawatt,

2. högst 450 milligram kväveoxider per kubikmeter normal torr gas, om
a) bränslet är fast eller flytande och förbränningsanläggningen är en 2002-

anläggning där anläggningseffekten inte överstiger 500 megawatt, eller

b) bränslet är fast och förbränningsanläggningen är en 1987-anläggning där

anläggningseffekten är större än 500 megawatt.

Första stycket får tillämpas även på utsläpp från en del av en 2002-anlägg-

ning, om rökgaserna från förbränningsanläggningsdelen leds ut genom en el-
ler flera rökgaskanaler genom en gemensam skorsten och utsläppen genom
var och en av rökgaskanalerna mäts separat.

Första stycket gäller inte gasturbiner eller ottomotorer.

60 §

Från en gasturbin som är eller ingår i en 2013-anläggning får det inte

släppas ut

1. mer än 100 milligram kolmonoxid och 90 milligram kväveoxider per

kubikmeter normal torr gas, om bränslet är ett flytande bränsle som är ett lätt
eller medeltungt destillat,

2. mer än 100 milligram kolmonoxid och 75 milligram kväveoxider per

kubikmeter normal torr gas, om bränslet är naturgas och gasturbinen

a) används för en mekanisk drivanordning,
b) används i ett kraftvärmesystem och har en total ISO-verkningsgrad som

överstiger 75 procent, eller

c) är en gasturbin i kombicykel och har en total elektrisk ISO-verknings-

grad som räknat över året överstiger 55 procent,

3. mer än 100 milligram kolmonoxid och det antal milligram kväveoxider

som bestäms genom att det procenttal som uttrycker gasturbinens ISO-verk-
ningsgrad divideras med talet 35 och kvoten multipliceras med talet 50, om
bränslet är naturgas och gasturbinen används i en enkel process och med en
ISO-verkningsgrad som överstiger 35 procent och inte omfattas av 2,

4. mer än 100 milligram kolmonoxid och 50 milligram kväveoxider per

kubikmeter normal torr gas, om bränslet är naturgas och gasturbinen inte om-
fattas av 2 eller 3, eller

5. mer än 120 milligram kväveoxider per kubikmeter normal torr gas, om

bränslet är en annan gas än naturgas.

Första stycket gäller inte gasturbiner för reservdrift med en registrerad

drifttid som inte överstiger 500 drifttimmar per år.

Första stycket 2�5 gäller inte vid lägre last än 70 procent.

background image

12

SFS 2013:252

61 §

Trots 60 § får kväveoxider släppas ut från en gasturbin som är eller in-

går i en 2002-anläggning och inte är i drift mer än 1 500 timmar per år beräk-
nat som ett rullande medelvärde under en femårsperiod, om utsläppen uppgår
till

1. högst 150 milligram kväveoxider per kubikmeter normal torr gas, om

bränslet är naturgas, eller

2. högst 200 milligram kväveoxider per kubikmeter normal torr gas, om

bränslet är flytande eller är en annan gas än naturgas.

Första stycket får tillämpas även på utsläpp från en del av en 2002-anlägg-

ning, om rökgaserna från förbränningsanläggningsdelen leds ut genom en el-
ler flera rökgaskanaler och genom en gemensam skorsten och utsläppen ge-
nom var och en av rökgaskanalerna mäts separat.

Första stycket gäller inte gasturbiner för reservdrift med en registrerad

drifttid som inte överstiger 500 drifttimmar per år.

62 §

Från en 2013-anläggning med gas som bränsle och som inte är en gas-

turbin får det inte släppas ut

1. mer än 100 milligram kolmonoxid och 100 milligram kväveoxider per

kubikmeter normal torr gas, om

a) bränslet är naturgas, eller
b) förbränningsanläggningen är en ottomotor, eller
2. mer än 200 milligram kväveoxider per kubikmeter normal torr gas, om

bränslet är en annan gas än naturgas och förbränningsanläggningen inte är en
ottomotor.

Första stycket 1 gäller inte ottomotorer för reservdrift med en registrerad

drifttid som inte överstiger 500 drifttimmar per år.

Trots första stycket 2 får 300 milligram kväveoxider per kubikmeter nor-

mal torr gas släppas ut, om förbränningsanläggningen är en 2002-anläggning
där anläggningseffekten inte överstiger 500 megawatt och bränslet är en an-
nan gas än naturgas, masugnsgas, gas från en koksugn eller gas med ett lågt
värmevärde från förgasning av raffinaderirestprodukter.

Kväveoxider och kolmonoxid från nya förbränningsanläggningar

63 §

Från en ny förbränningsanläggning med biomassa eller torv som

bränsle får det inte släppas ut

1. mer än 150 milligram kväveoxider per kubikmeter normal torr gas, om

anläggningseffekten är större än 300 megawatt,

2. mer än 200 milligram kväveoxider per kubikmeter normal torr gas, om

anläggningseffekten är större än 100 megawatt men inte överstiger 300 mega-
watt, eller

3. mer än 250 milligram kväveoxider per kubikmeter normal torr gas, om

anläggningseffekten inte överstiger 100 megawatt.

64 §

Från en ny förbränningsanläggning med ett annat fast bränsle än bio-

massa eller torv får det inte släppas ut

1. mer än 150 milligram kväveoxider per kubikmeter normal torr gas, om

anläggningseffekten är större än 300 megawatt och förbränningen inte utgörs
av pulvereldning av brunkol,

2. mer än 200 milligram kväveoxider per kubikmeter normal torr gas, om

background image

13

SFS 2013:252

a) anläggningseffekten är större än 300 megawatt och förbränningen utgörs

av pulvereldning av brunkol, eller

b) anläggningseffekten är större än 100 megawatt men inte överstiger 300

megawatt,

3. mer än 300 milligram kväveoxider per kubikmeter normal torr gas, om

anläggningseffekten inte överstiger 100 megawatt och förbränningen inte ut-
görs av pulvereldning av brunkol, eller

4. mer än 400 milligram kväveoxider per kubikmeter normal torr gas, om

anläggningseffekten inte överstiger 100 megawatt och förbränningen utgörs
av pulvereldning av brunkol.

65 §

Från en ny förbränningsanläggning med ett flytande bränsle får det inte

släppas ut

1. mer än 100 milligram kväveoxider per kubikmeter normal torr gas, om

anläggningseffekten är större än 300 megawatt,

2. mer än 150 milligram kväveoxider per kubikmeter normal torr gas, om

anläggningseffekten är större än 100 megawatt men inte överstiger 300 mega-
watt, eller

3. mer än 300 milligram kväveoxider per kubikmeter normal torr gas, om

anläggningseffekten inte överstiger 100 megawatt.

Första stycket gäller inte gasturbiner eller ottomotorer.

66 §

Från en ny förbränningsanläggning som är en gasturbin i kombicykel

eller annan gasturbin får det inte släppas ut

1. mer än 100 milligram kolmonoxid och det antal milligram kväveoxider

som bestäms genom att det procenttal som uttrycker gasturbinens ISO-verk-
ningsgrad divideras med talet 35 och kvoten multipliceras med talet 50, om
bränslet är gasformigt och gasturbinen används i enkel process och med en
ISO-verkningsgrad som överstiger 35 procent, eller

2. mer än 100 milligram kolmonoxid och 50 milligram kväveoxider per

kubikmeter normal torr gas, om bränslet

a) är flytande och utgörs av lätta eller medeltunga destillat, eller
b) är gasformigt och förbränningsanläggningen inte omfattas av 1.
Första stycket gäller inte gasturbiner för reservdrift med en registrerad

drifttid som inte överstiger 500 drifttimmar per år.

Första stycket 1 och 2 b gäller inte vid lägre last än 70 procent.

67 §

Från en ny förbränningsanläggning med gas som bränsle och som inte

är en gasturbin får det inte släppas ut

1. mer än 100 milligram kolmonoxid och 75 milligram kvävoxider per ku-

bikmeter normal torr gas, om förbränningsanläggningen är en ottomotor, eller

2. mer än 100 milligram kolmonoxid och 100 milligram kväveoxider per

kubikmeter normal torr gas, om förbränningsanläggningen inte är en ottomo-
tor.

Första stycket 1 gäller inte ottomotorer för reservdrift med en registrerad

drifttid som inte överstiger 500 drifttimmar per år.

Stoft från 2013-anläggningar

68 §

Från en 2013-anläggning med biomassa eller torv som bränsle får det

inte släppas ut

background image

14

SFS 2013:252

1. mer än 20 milligram stoft per kubikmeter normal torr gas, om anlägg-

ningseffekten är större än 100 megawatt, eller

2. mer än 30 milligram stoft per kubikmeter normal torr gas, om anlägg-

ningseffekten inte överstiger 100 megawatt.

69 §

Från en 2013-anläggning med ett flytande bränsle eller med ett annat

fast bränsle än biomassa eller torv får det inte släppas ut

1. mer än 20 milligram stoft per kubikmeter normal torr gas, om anlägg-

ningseffekten är större än 300 megawatt,

2. mer än 25 milligram stoft per kubikmeter normal torr gas, om anlägg-

ningseffekten är större än 100 megawatt men inte överstiger 300 megawatt,
eller

3. mer än 30 milligram stoft per kubikmeter normal torr gas, om anlägg-

ningseffekten inte överstiger 100 megawatt.

Trots första stycket får 50 milligram stoft per kubikmeter normal torr gas

släppas ut, om förbränningsanläggningen är en 2002-anläggning och bränslet
är ett flytande raffineringsrestbränsle.

Första och andra styckena gäller inte gasturbiner eller ottomotorer.

70 §

Från en 2013-anläggning med gasformigt bränsle får det inte släppas ut

1. mer än 30 milligram stoft per kubikmeter normal torr gas, om bränslet är

en gas från stålindustrin som kan användas utanför anläggningen,

2. mer än 10 milligram stoft per kubikmeter normal torr gas, om bränslet är

en masugnsgas, eller

3. mer än 5 milligram stoft per kubikmeter normal torr gas, om bränslet är

en annan gas än som anges i 1 och 2.

Första stycket gäller inte gasturbiner eller ottomotorer.

Stoft från nya förbränningsanläggningar

71 §

Från en ny förbränningsanläggning med biomassa eller torv som

bränsle får det inte släppas ut mer än 20 milligram stoft per kubikmeter nor-
mal torr gas.

72 §

Från en ny förbränningsanläggning med ett flytande bränsle eller med

ett annat fast bränsle än biomassa eller torv får det inte släppas ut

1. mer än 10 milligram stoft per kubikmeter normal torr gas, om anlägg-

ningseffekten är större än 300 megawatt, eller

2. mer än 20 milligram stoft per kubikmeter normal torr gas, om anlägg-

ningseffekten inte överstiger 300 megawatt.

Första stycket gäller inte gasturbiner eller ottomotorer.

73 §

Från en ny förbränningsanläggning med gas som bränsle får det inte

släppas ut

1. mer än 30 milligram stoft per kubikmeter normal torr gas, om bränslet är

en gas från stålindustrin som kan användas utanför anläggningen,

2. mer än 10 milligram stoft per kubikmeter normal torr gas, om bränslet är

masugnsgas, eller

3. mer än 5 milligram stoft per kubikmeter normal torr gas, om bränslet är

en annan gas än som anges i 1 och 2.

Första stycket gäller inte gasturbiner eller ottomotorer.

background image

15

SFS 2013:252

Flerbränsleanläggningar

74 §

Om det i en stor förbränningsanläggning används mer än ett bränsle

och detta medför att det för någon av föroreningarna svaveldioxid, kväveoxi-
der, kolmonoxid och stoft gäller flera olika begränsningsvärden enligt 44�
73 §§, ska i stället det bränslevägda begränsningsvärde som följer av 75�
79 §§ gälla för föroreningen.

75 §

För varje förorening som vid tillämpningen av 44�73 §§ omfattas av

olika begränsningsvärden för utsläpp från en flerbränsleanläggning ska det
bestämmas ett bränslevägt begränsningsvärde genom att

1. för varje bränsle som används i förbränningsanläggningen identifiera

vilket begränsningsvärde som enligt 44�73 §§ gäller för anläggningseffekten
(bränslets ingångsvärde),

2. för varje bränsle som används i förbränningsanläggningen multiplicera

bränslets ingångsvärde med ett tal som anger den genom bränslet tillförda ef-
fekten (effektvärde) och på så sätt få fram bränslets andelsvärde,

3. för varje bränsle som används i förbränningsanläggningen dividera

bränslets andelsvärde med summan av alla använda bränslens effektvärden
och på så sätt få fram bränslets avvägningsvärde, och

4. addera alla använda bränslens avvägningsvärden och på så sätt få fram

det bränslevägda begränsningsvärde (det antal milligram per kubikmeter nor-
mal torr gas) som gäller för utsläpp av föroreningen från flerbränsleanlägg-
ningen.

76 §

Om en flerbränsleanläggning är en 2013-anläggning och något av

bränslena är ett raffineringsrestbränsle som används separat eller tillsammans
med andra bränslen ska det för varje förorening identifieras vilket av de an-
vända bränslena som är det bestämmande bränslet. Det bestämmande bränslet
är det bränsle som ger högsta begränsningsvärdet enligt 44�49 §§ (förore-
ningen svaveldioxid), 55�62 §§ (föroreningarna kväveoxider och kolmon-
oxid) och 68�70 §§ (föroreningen stoft). Om det är två eller fler bränslen som
för samma förorening ger det högsta begränsningsvärdet, ska det bränsle som
har den största tillförda effekten anses vara det bestämmande bränslet för den
föroreningen.

När det bestämmande bränslet för föroreningen är identifierat, ska ett

bränslevägt begränsningsvärde för föroreningen bestämmas enligt 77 eller
78 § i stället för det som sägs i 75 §.

77 §

Om det bestämmande bränslet enligt 76 § motsvarar 50 procent eller

mer av bränslenas sammanlagda tillförda effekt, ska som bränslevägt be-
gränsningsvärde gälla samma begränsningsvärde som gäller för det slags
bränsle som det bestämmande bränslet utgör.

78 §

Om det bestämmande bränslet enligt 76 § motsvarar mindre än

50 procent av bränslenas sammanlagda tillförda effekt, ska det bränslevägda
begränsningsvärdet bestämmas genom att

1. för varje bränsle som används i förbränningsanläggningen identifiera

vilket begränsningsvärde som gäller enligt 44�49, 55�62 och 68�70 §§
(bränslets ingångsvärde),

background image

16

SFS 2013:252

2. multiplicera det bestämmande bränslets begränsningsvärde med talet 2

och på så sätt få fram det bestämmande bränslets dubbla ingångsvärde,

3. minska det bestämmande bränslets dubbla ingångsvärde med det tal som

motsvarar det lägsta av de använda bränslenas ingångsvärden och på så sätt få
fram det bestämmande bränslets justerade ingångsvärde,

4. multiplicera det bestämmande bränslets justerade ingångsvärde med ett

tal som motsvarar det bestämmande bränslets tillförda effekt (effektvärde)
och på så sätt få fram det bestämmande bränslets andelsvärde,

5. för varje annat bränsle som används i förbränningsanläggningen multi-

plicera bränslets ingångsvärde med ett tal som motsvarar bränslets tillförda
effekt (effektvärde) och på så sätt få fram bränslets andelsvärde,

6. för varje bränsle som används i förbränningsanläggningen dividera

bränslets effektvärde med summan av alla använda bränslens tillförselvärden
och på så sätt få fram bränslets avvägningsvärde, och

7. addera alla använda bränslens avvägningsvärden och på så sätt få fram

det bränslevägda begränsningsvärde (det antal milligram per kubikmeter nor-
mal torr gas) som gäller för utsläpp av föroreningen från flerbränsleanlägg-
ningen.

79 §

För utsläpp av svaveldioxid från en flerbränsleanläggning som är en

2013-anläggning i ett raffinaderi och något av bränslena är ett raffinerings-
restbränsle som används separat eller tillsammans med andra bränslen ska, i
stället för det som sägs i 74�78 §§, som begränsningsvärde gälla att det inte
får släppas ut

1. mer än 1 000 milligram svaveldioxid per kubikmeter normal torr gas, om

anläggningen är en 2002-anläggning, eller

2. mer än 600 milligram svaveldioxid per kubikmeter normal torr gas i öv-

riga fall.

Första stycket gäller inte gasturbiner eller ottomotorer.

Anläggningar som ändras

80 §

Om en 2013-anläggnings kapacitet utökas, ska de begränsningsvärden

som gäller för nya förbränningsanläggningar tillämpas på den del av förbrän-
ningsanläggningen som påverkas av utökningen. De utsläppskrav ska tilläm-
pas som gäller anläggningseffekten.

81 §

Om en 2013-anläggning ändras på ett sätt som kan medföra konse-

kvenser för miljön och på ett sätt som påverkar en sådan del av förbrännings-
anläggningen som har en installerad tillförd effekt som är större än 50 mega-
watt, ska de begränsningsvärden som gäller för nya förbränningsanläggningar
tillämpas på den ändrade förbränningsanläggningsdelen. De utsläppskrav ska
tillämpas som gäller anläggningseffekten.

Dispenser på grund av avbrott i bränsleförsörjningen

82 §

Tillsynsmyndigheten får ge dispens från en skyldighet enligt denna

förordning att följa ett begränsningsvärde, om

1. det enda bränsle som normalt används i förbränningsanläggningen är en

gas,

background image

17

SFS 2013:252

2. ett plötsligt avbrott i gasförsörjningen gör att det i förbränningsanlägg-

ningen undantagsvis behöver användas en annan typ av bränsle som skulle
innebära att förbränningsanläggningen vid en normal användning av det
bränslet skulle behöva vara utrustad med rökgasrening.

Dispensen ska vara tidsbegränsad och får gälla i högst tio dagar. Dispensen

får dock ges för längre tid, om det behövs för att upprätthålla energiförsörj-
ningen och detta behov är tvingande.

När tillsynsmyndigheten ger en dispens enligt första stycket ska tillsyns-

myndigheten utan dröjsmål informera Naturvårdsverket.

83 §

Tillsynsmyndigheten får ge dispens från en skyldighet enligt denna

förordning att följa ett begränsningsvärde för svaveldioxid enligt någon av
44�54 §§, om

1. det bränsle som normalt används i förbränningsanläggningen har en låg

svavelhalt,

2. begränsningsvärdet inte kan följas på grund av ett avbrott i försörjningen

av lågsvavligt bränsle, och

3. avbrottet beror på en allvarlig brist i bränslet.
Dispensen ska vara tidsbegränsad och får gälla i högst sex månader.
När tillsynsmyndigheten ger en dispens enligt första stycket ska tillsyns-

myndigheten utan dröjsmål informera Naturvårdsverket.

Dispenser för anläggningar med kort återstående livstid

84 §

Tillsynsmyndigheten får ge dispens från en skyldighet enligt denna

förordning att för en del av en stor förbränningsanläggning följa ett begräns-
ningsvärde som gäller för 2013-anläggningar enligt någon av 44�49, 55�62,
68�70 och 74�79 §§ om verksamhetsutövaren senast den 1 januari 2014 an-
sökt om dispens och i en skriftlig försäkran till tillsynsmyndigheten har

1. förbundit sig att inte driva förbränningsanläggningen under mer än

17 500 timmar under perioden från och med den 1 januari 2016 till och med
den 31 december 2023, och

2. angett anläggningseffekten, de typer av bränslen som används i förbrän-

ningsanläggningen samt de begränsningsvärden för svaveldioxid, kväveoxi-
der och stoft som enligt denna förordning gäller för förbränningsanlägg-
ningen.

Om anläggningseffekten är större än 500 megawatt och bränslet är fast, får

dispensen avse utsläpp av kväveoxider endast om förbränningsanläggningen
är en 1987-anläggning.

Dispensen får ges endast för en tidsperiod som börjar tidigast den 1 januari

2016 och slutar senast den 31 december 2023. Dispensen får inte tillåta högre
begränsningsvärden än vad som följer av villkor i det tillstånd som gäller för
anläggningen och inte heller högre än vad som den 17 juni 2013 gällde för an-
läggningen enligt föreskrifter som Naturvårdsverket har meddelat med stöd
av förordningen (1998:998) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.

85 §

Tillsynsmyndigheten ska fatta beslut i dispensfrågan senast den 30

september 2014.

Tillsynsmyndigheten ska senast den 30 juni 2015 informera Naturvårdsver-

ket om de dispenser som ges enligt 84 § och om uppgifterna i verksamhetsut-
övarens försäkran.

background image

18

SFS 2013:252

86 §

Under den tid som en dispens enligt 84 § gäller ska verksamhetsutöva-

ren minst en gång varje år ge in uppgifter till tillsynsmyndigheten om det an-
tal drifttimmar som förbränningsanläggningen drivits efter den 31 december
2015.

87 §

Tillsynsmyndigheten ska informera Naturvårdsverket om de uppgifter

som getts in till tillsynsmyndigheten enligt 86 § senast den 30 juni året efter
det år som uppgifterna avser.

88 §

Om en stor förbränningsanläggning omfattas av en dispens enligt 84 §,

ska de begränsningsvärden som gäller för nya förbränningsanläggningar till-
lämpas på anläggningen efter den 31 december 2023.

Dispens för fjärrvärme

89 §

Tillsynsmyndigheten får ge dispens från en skyldighet enligt denna

förordning att för en stor förbränningsanläggning följa ett begränsningsvärde
som gäller för en 2002-anläggning enligt någon av 44�49, 55�62, 68�70 och
74�79 §§ om

1. produktionen av användbar värme från förbränningsanläggningen helt

eller delvis levereras i form av ånga eller varmvatten till ett öppet fjärrvärme-
nät som inte är begränsat till en eller ett fåtal användare,

2. anläggningseffekten inte överstiger 200 megawatt, och
3. ansökan om dispens har getts in till tillsynsmyndigheten senast den 31

mars 2015 och innehåller uppgifter om anläggningens sammanlagda installe-
rade tillförda effekt, de typer av bränsle som används samt gällande begräns-
ningsvärden för svaveldioxid, kväveoxider och stoft.

Dispensen ska vara tidsbegränsad och som längst gälla fram till den 1 juli

2018. Dispensen ska förenas med villkor om att åtminstone 50 procent av an-
läggningens produktion av användbar värme under varje kalenderår som dis-
pensen gäller ska levereras i form av ånga eller varmvatten till ett öppet fjärr-
värmenät som inte är begränsat till en eller ett fåtal användare.

Dispensen får inte tillåta högre begränsningsvärden än vad som följer av

villkor i det tillstånd som gäller för anläggningen och inte heller högre än vad
som den 17 juni 2013 gällde för anläggningen enligt föreskrifter som Natur-
vårdsverket har meddelat med stöd av förordningen (1998:998) om miljöfar-
lig verksamhet och hälsoskydd.

90 §

Tillsynsmyndigheten ska senast den 30 juni 2015 informera Natur-

vårdsverket om

1. de dispenser som ges enligt 89 §, och
2. de uppgifter verksamhetsutövaren lämnat i sin ansökan om dispens.

91 §

Under den tid som dispensen gäller enligt 89 § ska verksamhetsutöva-

ren minst en gång varje år ge in uppgifter till tillsynsmyndigheten om den an-
del av anläggningens produktion av användbar värme som under året levere-
rats i form av ånga eller varmvatten till ett öppet fjärrvärmenät som inte är be-
gränsat till en eller ett fåtal användare.

background image

19

SFS 2013:252

92 §

Tillsynsmyndigheten ska informera Naturvårdsverket om de uppgifter

som getts in till tillsynsmyndigheten enligt 91 § senast den 30 juni året efter
det år som uppgifterna avser.

Information till Europeiska kommissionen

93 §

När Naturvårdsverket fått information från tillsynsmyndigheten enligt

82 § tredje stycket eller 83 § tredje stycket ska verket utan dröjsmål informera
Europeiska kommissionen.

Verket ska senast den 31 december 2015 informera kommissionen om de

uppgifter som tillsynsmyndigheten gett in till verket enligt 85 § andra stycket
eller 90 §.

Verket ska årligen informera kommissionen om de uppgifter som tillsyns-

myndigheten gett in till verket enligt 87 eller 92 §.

Uppgifter i miljörapporten

94 §

De uppgifter om utsläpp som verksamhetsutövaren lämnar i den miljö-

rapport som avses i 26 kap. 20 § miljöbalken ska avse genomsnittsvärden före
validering enligt 30 §.

Uppgifter till Naturvårdsverket

95 §

Tillsynsmyndigheten ska lämna uppgifter om de stora förbränningsan-

läggningar som omfattas av denna förordning till Naturvårdsverket, om ver-
ket begär det.

1. Denna förordning träder i kraft den 18 juni 2013.
2. En förbränningsanläggning som vid ikraftträdandet är en 2013-anlägg-

ning behöver inte uppfylla andra krav i förordningen än de som anges i 34 §
förrän den 1 januari 2016.

3. För en förbränningsanläggning som avses vara i drift efter den 30 juni

2014 ska ett förslag till placering av provtagnings- och mätpunkter enligt 34 §
lämnas till tillsynsmyndigheten senast den 30 juni 2014.

4. I ett ärende som avses i 3 ska tillsynsmyndigheten besluta ett föreläg-

gande om provtagnings- och mätpunkter som ska börja gälla senast den 31
mars 2015.

På regeringens vägnar

LENA EK

Egon Abresparr
(Miljödepartementet)

background image

Norstedts Juridik AB/Fritzes

Elanders Sverige AB, 2013