SFS 2013:253 Förordning om förbränning av avfall

130253.PDF

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

1

Svensk författningssamling

Förordning
om förbränning av avfall;

utfärdad den 8 maj 2013.

Regeringen föreskriver

1 följande.

1 §

Denna förordning gäller verksamheter med förbränning av fast eller fly-

tande avfall i en förbränningsanläggning och verksamheter med behandling
av avloppsvatten från rening av rökgaser från en förbränningsanläggning.
Förordningen innehåller bestämmelser om

� förordningens tillämpning (2�20 §§),
� avfall och restprodukter (21�26 §§),
� vissa förebyggande åtgärder (27�30 §§),
� skorsten, temperatur, stödbrännare, absoluta begränsningsvärden och

värmeåtervinning (31�37 §§),

� mätningar och mätresultat (38�53 §§),
� beräkningar av dioxiner och furaner (54 §),
� beräkningar vid procentuell syrehalt (55 §),
� utsläpp till luft från avfallsförbränningsanläggningar (56�66 §§),
� utsläpp till luft från samförbränning i cementugnar (67�70 §§),
� blandningsberäkning vid samförbränning (71�79 §§),
� utsläpp till luft från energianläggningar (80�96 §§),
� utsläpp till luft från industrianläggningar (97�99 §§),
� utsläpp genom avloppsvatten (100�103 §§),
� ändring av en verksamhet (104 §),
� dispenser (105 §),
� uppgifter i miljörapport (106 §), och
� information till Naturvårdsverket och Europeiska kommissionen (107�

109 §§).

Förordningen är meddelad med stöd av 9 kap. 5 § miljöbalken i fråga om

17�47 och 49�103 §§, med stöd av 9 kap. 6 § miljöbalken i fråga om 104 §
och i övrigt med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen.

Definitioner

2 §

Med avfall och hushållsavfall avses i denna förordning detsamma som i

15 kap. miljöbalken.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om
industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar)
(EUT L 334, 17.12.2010, s. 17, Celex 32010L0075).

SFS 2013:253

Utkom från trycket
den 21 maj 2013

background image

2

SFS 2013:253

3 §

Med farligt avfall och spillolja avses i denna förordning detsamma som

i avfallsförordningen (2011:927).

4 §

Med avfallsförbränning avses i denna förordning värmebehandling av

avfall genom oxidation eller andra värmebehandlingsprocesser som pyrolys,
förgasning eller plasmaprocess, i den mån som ämnena från behandlingen se-
dan förbränns.

5 §

Med förbränningsanläggning avses i denna förordning en stationär eller

mobil teknisk anläggning där avfall förbränns. I en förbränningsanläggning
enligt denna förordning ingår

1. hela anläggningen och det område som hör till anläggningen med samt-

liga förbränningslinjer, utrymmen, utrustning och system som hör samman
med avfallets behandling, och

2. allt i anläggningen som hör samman med termisk behandling av avfallet

genom oxidering eller någon därefter följande förbränningsprocess.

6 §

Med avfallsförbränningsanläggning avses i denna förordning en för-

bränningsanläggning

1. som är avsedd för avfallsförbränning med eller utan återvinning av

alstrad energi,

2. där förbränning av avfall sker på ett sådant sätt att det huvudsakliga än-

damålet med anläggningen inte kan anses vara produktion av energi eller ma-
terial,

3. där mer än 40 procent av den alstrade värmen kommer från förbränning

av farligt avfall, eller

4. där det förbränns annat hushållsavfall än avfall som enligt bilaga 4 till

avfallsförordningen (2011:927) omfattas av någon av avfallstyperna i under-
kapitel 20 01 och är källsorterat eller omfattas av någon av avfallstyperna i
underkapitel 20 02.

7 §

Med samförbränningsanläggning avses i denna förordning en förbrän-

ningsanläggning som

1. huvudsakligen är avsedd för produktion av energi eller material men där

avfall används som normalt bränsle eller tillskottsbränsle eller värmebehand-
las i syfte att kunna bortskaffas, och

2. inte är en avfallsförbränningsanläggning.

8 §

I denna förordning avses med

energianläggning: samförbränningsanläggning som huvudsakligen produ-

cerar energi, och

industrianläggning: samförbränningsanläggning som inte är en energian-

läggning eller cementugn.

9 §

Med skorsten avses i denna förordning en konstruktion som innehåller

en eller flera rökgaskanaler genom vilka rökgaserna leds ut i luften.

10 §

Med tillsynsmyndigheten avses i denna förordning den som enligt mil-

jötillsynsförordningen (2011:13) utövar den operativa tillsynen över en för-
bränningsanläggning.

background image

3

SFS 2013:253

11 §

I denna förordning avses med

tillstånd: ett sådant tillstånd som avses i 9 kap. miljöbalken eller motsva-

rande äldre bestämmelser,

tillståndsvillkor: ett villkor i ett tillstånd som gäller för en förbränningsan-

läggning, och

föreläggandevillkor: ett villkor i ett föreläggande från tillsynsmyndigheten

riktat till den som bedriver verksamheten på en förbränningsanläggning.

12 §

Med 2002-anläggning avses i denna förordning en förbränningsan-

läggning som

1. före den 28 december 2002 var i drift och omfattades av ett tillstånd,
2. före den 28 december 2002 omfattades av ett tillstånd eller av en anmä-

lan enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 9 kap. 6 § miljöbalken och
var i drift senast den 28 december 2003,

3. före den 28 december 2002 omfattades av en fullgjord och fullständig

ansökan om tillstånd och var i drift senast den 28 december 2004, eller

4. är en samförbränningsanläggning där avfallsförbränning påbörjades före

den 28 december 2004, om anläggningen då var i drift som en stationär eller
mobil anläggning avsedd för produktion av energi eller material och omfatta-
des av de tillstånd som krävdes för anläggningen innan förbränningen av av-
fall påbörjades.

13 §

Med 2013-anläggning avses i denna förordning en förbränningsan-

läggning som har tagits i drift före den 7 januari 2014, om anläggningen före
den 7 januari 2013 omfattades av ett tillstånd eller av en fullgjord och full-
ständig ansökan om tillstånd.

14 §

Med normal torr gas avses i denna förordning torr rökgas normalise-

rad till temperaturen 273,15 kelvin och trycket 101,3 kilopascal.

15 §

I denna förordning avses med

antimon: antimon och antimonföreningar uttryckt som antimon,
arsenik: arsenik och arsenikföreningar uttryckt som arsenik,
bly: bly och blyföreningar uttryckt som bly,
kadmium: kadmium och kadmiumföreningar uttryckt som kadmium,
kobolt: kobolt och koboltföreningar uttryckt som kobolt,
koppar: koppar och kopparföreningar uttryckt som koppar,
krom: krom och kromföreningar uttryckt som krom,
kvicksilver: kvicksilver och kvicksilverföreningar uttryckt som kvicksilver,
kväveoxider: kvävedioxid och kvävemonoxid uttryckt som kvävedioxid,
mangan: mangan och manganföreningar uttryckt som mangan,
nickel: nickel och nickelföreningar uttryckt som nickel,
suspenderat material: organiska eller oorganiska partiklar som kan sedi-

mentera, och

vanadin: vanadin och vanadinföreningar uttryckt som vanadin.

16 §

Med restprodukt avses i denna förordning flytande eller fast avfall som

uppstår i en avfallsförbränningsanläggning eller samförbränningsanläggning.

background image

4

SFS 2013:253

Undantag från förordningens tillämpning

17 §

Denna förordning ska inte tillämpas på anläggningar där det avfall som

behandlas endast är

1. avfall som är vegetabiliskt material från jord- eller skogsbruk och kan

användas som bränsle för återvinning av energiinnehåll,

2. vegetabiliskt jord- och skogsbruksavfall,
3. vegetabiliskt avfall från livsmedelsindustrin, om den värme som alstras

vid förbränningen återvinns,

4. vegetabiliskt fiberhaltigt avfall som har uppkommit vid produktion av

nyfiberpappersmassa eller vid pappersproduktion från massa, om avfallet
samförbränns på produktionsplatsen och den värme som alstras vid förbrän-
ningen återvinns,

5. korkavfall,
6. träavfall, om träavfallet inte är ett sådant avfall som på grund av att det

är bygg- eller rivningsavfall eller av någon annan anledning kan antas inne-
hålla organiska halogenföreningar eller tungmetaller till följd av behandling
med träskyddsmedel eller till följd av ytbehandling,

7. radioaktivt avfall,
8. djurkroppar, om inte annat följer av andra föreskrifter om djurkroppar,

eller

9. avfall från prospektering eller utvinning av en olje- eller gasfyndighet

från en offshoreplattform, om avfallet förbränns på plattformen.

18 §

Denna förordning ska inte tillämpas på

1. experimentanläggningar för forskning, utveckling och provning i syfte

att förbättra förbränningsprocessen, om de behandlar mindre än 50 ton avfall
per år,

2. förgasnings- eller pyrolysanläggningar, om gaserna från förgasnings- el-

ler pyrolysbehandlingen renas i sådan omfattning att de, när de i sin tur för-
bränns, inte medför större utsläpp än förbränning av naturgas, eller

3. kasserade sprängämnen som av säkerhetsskäl inte kan förbrännas i en

anläggning som uppfyller kraven i denna förordning eller föreskrifter medde-
lade med stöd av förordningen.

Villkor i tillstånd och förelägganden

19 §

Denna förordning gäller utöver tillståndsvillkor och föreläggandevill-

kor.

Drift, skötsel och kontroll av förbränningsanläggningar

20 §

Den som bedriver verksamhet med förbränning av avfall på en för-

bränningsanläggning ska se till att

1. driften och kontrollen av anläggningen genomförs av minst en fysisk

person som har kompetens att sköta anläggningen, och

2. de åtgärder i övrigt vidtas som behövs för att följa denna förordning.

background image

5

SFS 2013:253

Mottagning av avfall

21 §

Den som driver en förbränningsanläggning ska för det avfall som tas

emot eller avses att tas emot för förbränning

1. skaffa sig kännedom om vilken avfallstyp som avfallet är hänförligt till

enligt bilaga 4 till avfallsförordningen (2011:927),

2. kontrollera att avfallet är lämpligt att förbränna i anläggningen och får

förbrännas i den,

3. anteckna den mängd som tas emot inom varje avfallstyp eller, i den mån

det inte är möjligt att hänföra avfallet till en viss avfallstyp, i anteckningarna
beskriva avfallets fysiska, fysikaliska och kemiska egenskaper samt eventu-
ella farliga egenskaper,

4. spara anteckningarna i tre år, och
5. lämna anteckningarna till tillsynsmyndigheten, om myndigheten begär

det.

22 §

Den som driver en förbränningsanläggning ska innan farligt avfall tas

emot för förbränning

1. skaffa sig den information om avfallet och dess uppkomst som finns i de

handlingar som krävs enligt

a) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14

juni 2006 om transport av avfall

2,

b) lagen (2006:263) om transport av farligt gods eller föreskrifter som har

meddelats med stöd av den lagen, eller

c) avfallsförordningen (2011:927),
2. skaffa sig den ytterligare information som i fråga om avfallets fysika-

liska och kemiska sammansättning, i fråga om avfallets farliga egenskaper, i
fråga om ämnen som avfallet inte får blandas med, i fråga om försiktighets-
mått som krävs vid hanteringen av avfallet eller i övrigt behövs för att be-
döma avfallets lämplighet för den avsedda förbränningen,

3. förvissa sig om att avfallet överensstämmer med informationen enligt 1

och 2 genom att ta representativa prover och analysera dem,

4. spara proverna till dess en månad har gått från det att avfallet brändes,

och

5. lämna proverna till tillsynsmyndigheten, om myndigheten begär det.
Prover enligt första stycket 3 ska tas innan avfallet lossas vid anläggningen,

om detta inte är olämpligt. Proverna ska tas och analyseras på ett sätt som gör
det möjligt för verksamhetsutövaren och tillsynsmyndigheten att fastställa av-
fallets art.

23 §

Ett tillståndsvillkor eller föreläggandevillkor som innebär att kraven i

21 och 22 §§ helt eller delvis inte behöver uppfyllas får tillämpas, om villko-
ret avser sådan förbränning av avfall som

1. sker i en verksamhet som omfattas av 2 kap. 1 §, 4 kap. 12 eller 16 §,

5 kap. 1, 4, 10, 18, 19, 34, 35, 37 eller 39 §, 6 kap. 1 §, 7 kap. 1 §, 8 kap. 1 el-
ler 6 §, 9 kap. 1 eller 2 §, 11 kap. 2 eller 4 §, 12 kap. 1, 2, 3, 5 eller 14 §,
14 kap. 1, 5, 8, 10 eller 14 §, 15 kap. 1, 3, 6, 9, 10 eller 14 §, 16 kap. 1 §,
17 kap. 4 §, 19 kap. 1 §, 21 kap. 1, 5 eller 6 §, 28 kap. 3 § eller 29 kap. 3, 18,

2 EUT L 190, 12.7.2006, s. 1 (Celex 32006R1013).

background image

6

SFS 2013:253

19, 22, 23, 24, 25, 30, 35, 36, 38, 39, 49, 50, 54 eller 58 § miljöprövningsför-
ordningen (2013:251), och

2. endast omfattar avfall som uppkommit i den tillståndspliktiga verksam-

heten och på den plats där förbränningen sker.

Hantering av avfall

24 §

Den som driver en förbränningsanläggning ska i fråga om att ta emot

avfall och lämna avfall vidta de åtgärder som behövs för att så långt det är
möjligt hindra eller begränsa förorening av luft, mark, ytvatten och grund-
vatten, andra negativa effekter på miljön samt dålig lukt, buller och andra olä-
genheter för människors hälsa.

25 §

Avfall från hälso- och sjukvården som enligt föreskrifter meddelade av

Socialstyrelsen är smittförande avfall får inte sammanblandas eller förvaras
med andra avfallstyper. Det ska placeras direkt i ugnen utan direkt hantering.

26 §

Den som driver en förbränningsanläggning ska i fråga om restproduk-

ter vidta de åtgärder som behövs för att

1. minimera restprodukternas mängd och skadlighet,
2. transportera torrt stoft på ett sådant sätt att det inte sprids i miljön,
3. analysera restprodukterna för att bestämma deras fysikaliska och ke-

miska egenskaper samt föroreningspotential, och

4. återvinna restprodukterna i eller utanför anläggningen, om detta är möj-

ligt.

Analyserna enligt första stycket 3 ska avse restprodukternas totala lösliga

fraktion och den lösliga fraktionen av tungmetaller. Analyserna ska göras
innan beslut fattas om på vilket sätt restprodukterna ska återvinnas eller bort-
skaffas.

�&tgärder för att hindra otillåtna eller oavsiktliga utsläpp

27 §

En förbränningsanläggning samt de avfallsupplag och andra områden

som hör till anläggningen ska ha den utformning och verksamheten på dem
bedrivas så

1. att anläggningen, områdena och driften är ändamålsenliga för att hindra

otillåtna eller oavsiktliga utsläpp av förorenande ämnen till mark, ytvatten
och grundvatten,

2. att det finns kapacitet att lagra förorenat dagvatten från anläggningen

och de områden som hör till den samt lagra sådant vatten på områdena som
har förorenats i samband med spill eller brandbekämpning, och

3. att den kapacitet som avses i 2 är tillräcklig för att vattnet vid behov ska

kunna analyseras och renas innan det släpps ut.

28 §

En förbränningsanläggning ska vara försedd med ett fungerande auto-

matiskt system som förhindrar tillförsel av avfall under tidsperioder när

1. anläggningen startar till dess att den temperatur nås i rökgaserna som

krävs enligt denna förordning,

2. den temperatur i rökgaserna som krävs enligt denna förordning inte upp-

rätthålls, och

background image

7

SFS 2013:253

3. de kontinuerliga mätningar som krävs enligt denna förordning visar att

ett begränsningsvärde för utsläpp överskrids och överskridandet beror på stör-
ningar eller fel i rökgasreningsutrustningen.

Om ett tillståndsvillkor eller föreläggandevillkor i fråga om en viss av-

fallskategori eller en viss termisk process innebär krav på annan temperatur
än den som avses i första stycket 1 och 2, ska den temperatur som anges i vill-
koret gälla när första stycket 1 och 2 tillämpas på den avfallskategorin eller
processen. Villkoret får dock inte tillämpas så att det medför mer restproduk-
ter eller högre halter av förorenande organiska ämnen i restprodukterna.

29 §

En förbränningsanläggning ska ha en utformning och verksamheten på

den bedrivas så att

1. om ett begränsningsvärde för utsläpp enligt 56�100 §§ överskrids
a) förbränning av avfall aldrig oavbrutet fortsätter med överskridet be-

gränsningsvärde längre än fyra timmar i anläggningen eller i en enskild ugn
som är ansluten till den utrustning för rökgasrening som överskridandet är
hänförligt till, och

b) den tid som förbränningen fortsätter med överskridet begränsningsvärde

inte sammanlagt överskrider 60 timmar per år, och

2. vid ett haveri driften inskränks eller stoppas så snart det är praktiskt möj-

ligt och till dess att normal drift kan återupptas.

En bestämmelse om absoluta begränsningsvärden under perioder som av-

ses i första stycket finns i 34 §.

�&tgärder för att minska slagg, bottenaska och glödningsförlust

30 §

Vid förbränning i en avfallsförbränningsanläggning ska de åtgärder

vidtas i fråga om förbehandling av avfallet och driften av anläggningen som
behövs för att

1. den totala mängden organiskt kol i slagg och bottenaska ska bli mindre

än tre procent räknat på torr vikt, eller

2. glödningsförlusten ska bli mindre än fem procent räknat på torr vikt.

Skorsten

31 §

Utsläpp av rökgaser från en förbränningsanläggning ska ske på ett kon-

trollerat sätt genom en skorsten som har den höjd som behövs för att skydda
människors hälsa och miljön samt med hänsyn till miljökvalitetsnormer för
luftkvalitet.

Rökgasernas temperatur

32 §

En förbränningsanläggning ska vara konstruerad, utrustad och byggd

samt drivas på ett sådant sätt att, även under de mest ogynnsamma förhållan-
dena, temperaturen hos rökgaserna i förbränningsprocessen höjs på ett kon-
trollerat och homogent sätt till

1. minst 850 grader Celsius och håller minst den nivån under minst två sek-

under, eller

2. minst 1 100 grader Celsius och håller minst den nivån under minst två

sekunder, om förbränningen avser farligt avfall som innehåller mer än 1 pro-
cent organiska halogenföreningar uttryckt som klor.

background image

8

SFS 2013:253

I en avfallsförbränningsanläggning ska temperaturen mätas nära förbrän-

ningskammarens innersta vägg. Mätningen får dock göras på en annan repre-
sentativ punkt i förbränningskammaren, om en sådan mätpunkt är angiven i
ett tillståndsvillkor eller föreläggandevillkor. I en avfallsförbränningsanlägg-
ning ska kravet i första stycket om två sekunders uppehållstid för rökgaserna
gälla efter den sista tillförseln av förbränningsluft.

Ett tillståndsvillkor eller föreläggandevillkor som i fråga om en viss av-

fallskategori eller en viss termisk process avviker från det som sägs i första
och andra styckena får tillämpas. I fråga om avfallsförbränningsanläggningar
får en sådan tillämpning dock inte medföra mer restprodukter eller högre hal-
ter av förorenande organiska ämnen i restprodukterna.

Stödbrännare

33 §

I en avfallsförbränningsanläggning ska varje linje vara utrustad med

minst en stödbrännare som ska

1. starta automatiskt när temperaturen hos rökgaserna efter den sista tillför-

seln av förbränningsluft

a) understiger 850 grader Celsius, eller
b) understiger 1 100 grader Celsius, om förbränningen avser farligt avfall

som innehåller mer än en procent organiska halogenföreningar uttryckt som
klor, och

2. användas under perioder då anläggningen tas i drift eller tas ur drift så att

den temperatur som krävs enligt 1 upprätthålls när det finns oförbränt avfall i
förbränningskammaren.

Under perioder som avses i första stycket 2 får stödbrännaren inte eldas

med ett bränsle som kan orsaka större utsläpp än vad som uppkommer vid
förbränning av sådana gasoljor som anges i 2 § 5 och 8 förordningen
(1998:946) om svavelhaltigt bränsle.

Ett tillståndsvillkor eller föreläggandevillkor som i fråga om en viss av-

fallskategori eller en viss termisk process avviker från det som sägs i första
och andra styckena får tillämpas, om det inte medför mer restprodukter eller
högre halter av förorenande organiska ämnen i restprodukterna.

Absoluta begränsningsvärden

34 §

Under en sådan period som avses i 29 § då ett överskridande av ett be-

gränsningsvärde pågår eller vid ett haveri får utsläpp till luft från en avfalls-
förbränningsanläggning inte under några omständigheter i genomsnitt under
varje halvtimme i fråga om

1. stoft innehålla mer än 150 milligram per kubikmeter normal torr gas,
2. totalt organiskt kol innehålla mer än det som sägs i 59 §, och
3. kolmonoxid innehålla mer än det som sägs i 66 § första stycket 2 a.

35 §

Om det i fråga om en samförbränningsanläggning tillämpas något så-

dant tillståndsvillkor eller föreläggandevillkor som avses i 28, 32 eller 33 §,
får utsläpp till luft från anläggningen inte innehålla

1. mer totalt organiskt kol än det som motsvarar kraven på en avfallsför-

bränningsanläggning i 57 § 2 och 59 §, eller

2. mer kolmonoxid än det som motsvarar kraven på en avfallsförbrännings-

anläggning i 66 §.

background image

9

SFS 2013:253

36 §

Från en samförbränningsanläggning som är en barkpanna inom pap-

pers- och massaindustrin får utsläpp till luft inte innehålla mer totalt organiskt
kol än det som motsvarar kraven på en avfallsförbränningsanläggning i 57 § 2
och 59 §, om

1. barkpannan var i drift och omfattades av ett tillstånd före den 28 decem-

ber 2002, och

2. ett sådant tillståndsvillkor eller föreläggandevillkor som avses i 28, 32

eller 33 § tillämpas på barkpannan.

�&tervinning av värme

37 §

All värme som alstras i en förbränningsanläggning ska återvinnas i så

stor utsträckning som möjligt.

Mätningar

38 §

På en förbränningsanläggning ska den mätutrustning och teknik använ-

das som behövs för att övervaka och kontrollera att denna förordning följs.

39 §

De mätningar som görs för att enligt denna förordning kontrollera för-

oreningar i utsläpp till luft och vatten ska göras på ett sådant sätt att mätresul-
taten blir representativa för den faktiska koncentrationen av föroreningarna.

Utsläppskontroll enligt denna förordning ska ske på ett sätt som överens-

stämmer med relevanta och aktuella standarder som har tagits fram av Euro-
peiska standardiseringsorganisationen CEN i fråga om

1. provtagning och analys av föroreningar,
2. kvalitetssäkring av automatiska mätsystem, och
3. metoder för referensmätning för att kalibrera automatiska mätsystem.
Om det inte finns någon relevant och aktuell CEN-standard, ska kontrollen

ske på ett sätt som har en likvärdig vetenskaplig kvalitet och överensstämmer
med en standard som har tagits fram av Internationella Standardiseringsorga-
nisationen ISO eller någon annan internationell eller nationell standard.

40 §

Automatiska mätsystem som används för utsläppskontrollen ska minst

en gång varje år kontrolleras med avseende på installation och funktion ge-
nom parallella mätningar med referensmätmetoder.

41 §

Automatiska mätsystem ska vara så konstruerade att vid ett begräns-

ningsvärde som enligt denna förordning avser genomsnitt under ett dygn är
mätosäkerheten, uttryckt som 95-procentigt konfidensintervall för enskilda
mätvärden, i fråga om

1. kolmonoxid högst 10 procent av begränsningsvärdet,
2. svaveldioxid högst 20 procent av begränsningsvärdet,
3. kvävedioxid högst 20 procent av begränsningsvärdet,
4. stoft högst 30 procent av begränsningsvärdet,
5. totalt organiskt kol högst 30 procent av begränsningsvärdet,
6. väteklorid högst 40 procent av begränsningsvärdet, och
7. vätefluorid högst 40 procent av begränsningsvärdet.

background image

10

SFS 2013:253

Mätning av rökgaserna

42 §

Mätningar av rökgaserna i en förbränningsanläggning ska

1. i fråga om temperatur, tryck, syrehalt och halt av vattenånga göras konti-

nuerligt, och

2. i fråga om uppehållstid, minimitemperatur och syrehalt göras på lämp-

ligt sätt minst en gång i samband med att anläggningen tas i drift samt under
de mest ogynnsamma förhållanden som kan förutses.

Trots första stycket 1 behöver halten av vattenånga inte mätas kontinuer-

ligt, om rökgasprovet torkas innan utsläppen analyseras.

Mätning av föroreningar i utsläpp till luft

43 §

Mätningar av utsläpp till luft från en förbränningsanläggning ska

1. i fråga om stoft, totalt organiskt kol, väteklorid, vätefluorid, svaveldi-

oxid, kväveoxider och kolmonoxid göras kontinuerligt, och

2. i fråga om kvicksilver, kadmium, tallium, arsenik, bly, krom, koppar,

nickel, zink, dioxiner och furaner göras minst en gång var tredje månad under
anläggningens tolv första driftmånader och därefter minst två gånger per år.

Trots första stycket 1 behöver mätningar av vätefluorid inte göras konti-

nuerligt, om sådana behandlingssteg används som säkerställer att begräns-
ningsvärdet för utsläpp av väteklorid följs och utsläpp av vätefluorid i stället
mäts periodiskt enligt det som gäller för de föroreningar som anges i första
stycket 2.

44 §

Ett tillståndsvillkor eller föreläggandevillkor som innebär att det inte

krävs kontinuerlig mätning av väteklorid, vätefluorid eller svaveldioxid får
tillämpas, om utsläpp av föroreningen under inga omständigheter kan över-
skrida begränsningsvärdena i denna förordning.

Mätning av föroreningar i avloppsvatten

45 §

Avloppsvatten från en förbränningsanläggning ska kontrolleras vid

den punkt där avloppsvattnet släpps ut och genom att

1. kontinuerligt mäta vattnets surhetsgrad (pH), temperatur och flöde,
2. minst en gång per dag ta stickprov avseende totalt suspenderat material

eller ta representativa flödesproportionella dygnsprover,

3. minst en gång i månaden ta ett representativt flödesproportionellt dygns-

prov avseende kvicksilver, kadmium, tallium, arsenik, bly, krom, koppar,
nickel och zink, och

4. minst en gång var tredje månad under anläggningens första tolv driftmå-

nader och därefter minst en gång per halvår mäta dioxiner och furaner.

Mätningar enligt första stycket 2�4 ska göras med ofiltrerade stickprov. I

fråga om suspenderat material ska mätningarna göras på det sätt som krävs
enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 9 kap. 5 § miljöbalken om
kontroll av utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse.

46 §

Om avloppsvattnet från reningen av rökgaser behandlas på en förbrän-

ningsanläggning tillsammans med avloppsvatten från andra källor på anlägg-
ningen, ska mätningar enligt 45 § göras

background image

11

SFS 2013:253

1. på avloppsflödet från rökgasreningen innan det leds vidare till den ge-

mensamma anläggningen för behandling av avloppsvatten,

2. på övriga avloppsflöden innan de leds vidare till den gemensamma an-

läggningen för behandling av avloppsvatten, och

3. vid den punkt där avloppsvattnet släpps ut efter slutförd rening.

Provtagnings- och mätpunkter

47 §

Om placeringen av provtagnings- och mätpunkter inte är bestämd i ett

tillstånd för en förbränningsanläggning, ska den som driver anläggningen fö-
reslå en placering och lämna förslaget till tillsynsmyndigheten.

48 §

I ett ärende som avses i 47 § ska tillsynsmyndigheten besluta var prov-

tagnings- och mätpunkter ska vara placerade samt förelägga verksamhetsut-
övaren att följa beslutet.

Mätresultat

49 §

Alla mätresultat från den kontroll av utsläpp som behövs för att följa

denna förordning eller för att följa det tillstånd som anläggningen omfattas av
ska registreras, bearbetas och presenteras på ett sätt som gör det möjligt för
tillsynsmyndigheten att kontrollera att förordningen och tillståndet följs.

50 §

Resultaten av mätningar enligt 43 och 44 §§ ska räknas om med hän-

syn till de syrehalter som enligt denna förordning gäller för det aktuella be-
gränsningsvärdet och enligt beräkningsregeln i 55 §.

För en anläggning där farligt avfall förbränns och utsläppen av förorenande

ämnen minskas med rökgasrening ska omräkning enligt första stycket göras
endast om den syrehalt som mätts upp i samband med mätningen av det för-
orenande ämnet överskrider den syrehalt som avses i första stycket.

Ett tillståndsvillkor eller föreläggandevillkor som innebär att omräkning

ska ske till en annan bestämd syrehalt än den som avses i första stycket får
tillämpas, om avfallet förbränns i en syreanrikad atmosfär och den syrehalt
som anges i villkoret avspeglar de särskilda omständigheter som lagts till
grund för den.

51 §

Genomsnittsvärden för dygn, halvtimmesperioder och tiominuterspe-

rioder enligt denna förordning ska avse perioder då anläggningen är i drift.
Perioder när anläggningen sätts i drift eller tas ur drift ska omfattas endast om
avfall förbränns under en sådan period.

Genomsnittsvärden för halvtimmesperioder och tiominutersperioder ska

valideras för mätosäkerhet genom att multiplicera genomsnittsvärdet för dygn
i fråga om

1. kolmonoxid med 0,90,
2. svaveldioxid med 0,80,
3. kväveoxider med 0,80,
4. stoft med 0,70,
5. totalt organiskt kol med 0,70,
6. väteklorid med 0,60, och
7. vätefluorid med 0,60.

background image

12

SFS 2013:253

Dessa validerade värden är de värden som ska jämföras med begränsnings-

värdena.

52 §

Ett genomsnittsvärde för dygn är ogiltigt om fler än fem av halvtim-

mesmedelvärdena under dygnet har förkastats på grund av funktionsfel i det
automatiska mätsystemet eller underhåll av systemet.

53 §

Under ett år får högst tio genomsnittsvärden för dygn förkastas på

grund av funktionsfel i det automatiska mätsystemet eller underhåll av syste-
met.

Beräkning av dioxiner och furaner

54 §

Bestämmelserna i denna förordning om dioxiner och furaner avser po-

lyklorerade dibenso-p-dioxiner och dibensofuraner. Vid tillämpningen av för-
ordningen ska den totala koncentrationen av dioxiner och furaner beräknas
med hänsyn till de ingående dioxinernas och furanernas toxicitet så att den to-
tala koncentrationen anges som summan av

1. koncentrationen av 2, 3, 7, 8-tetraklordibensodioxin (TCDD) multiplice-

rad med den toxiska ekvivalensfaktorn 1,

2. koncentrationen av 1, 2, 3, 7, 8-pentaklordibensodioxin (PeCDD) mul-

tiplicerad med den toxiska ekvivalensfaktorn 0,5,

3. koncentrationen av 1, 2, 3, 4, 7, 8-hexaklordibensodioxin (HxCDD)

multiplicerad med den toxiska ekvivalensfaktorn 0,1,

4. koncentrationen av 1, 2, 3, 6, 7, 8-hexaklordibensodioxin (HxCDD)

multiplicerad med den toxiska ekvivalensfaktorn 0,1,

5. koncentrationen av 1, 2, 3, 7, 8, 9-hexaklordibensodioxin (HxCDD)

multiplicerad med den toxiska ekvivalensfaktorn 0,1,

6. koncentrationen av 1, 2, 3, 4, 6, 7, 8-heptaklordibensodioxin (HpCDD)

multiplicerad med den toxiska ekvivalensfaktorn 0,01,

7. koncentrationen av oktaklordibensodioxin (OCDD) multiplicerad med

den toxiska ekvivalensfaktorn 0,001,

8. koncentrationen av 2, 3, 7, 8-tetraklordibensofuran (TCDF) multiplice-

rad med den toxiska ekvivalensfaktorn 0,1,

9. koncentrationen av 2, 3, 4, 7, 8-pentaklordibensofuran (PeCDF) multi-

plicerad med den toxiska ekvivalensfaktorn 0,5,

10. koncentrationen av 1, 2, 3, 7, 8-pentaklordibensofuran (PeCDF) mul-

tiplicerad med den toxiska ekvivalensfaktorn 0,05,

11. koncentrationen av 1, 2, 3, 4, 7, 8-hexaklordibensofuran (HxCDF) mul-

tiplicerad med den toxiska ekvivalensfaktorn 0,1,

12. koncentrationen av 1, 2, 3, 6, 7, 8-hexaklordibensofuran (HxCDF) mul-

tiplicerad med den toxiska ekvivalensfaktorn 0,1,

13. koncentrationen av 1, 2, 3, 7, 8, 9-hexaklordibensofuran (HxCDF) mul-

tiplicerad med den toxiska ekvivalensfaktorn 0,1,

14. koncentrationen av 2, 3, 4, 6, 7, 8-hexaklordibensofuran (HxCDF) mul-

tiplicerad med den toxiska ekvivalensfaktorn 0,1,

15. koncentrationen av 1, 2, 3, 4, 6, 7, 8-heptaklordibensofuran (HpCDF)

multiplicerad med den toxiska ekvivalensfaktorn 0,01,

16. koncentrationen av 1, 2, 3, 4, 7, 8, 9-heptaklordibensofuran (HpCDF)

multiplicerad med den toxiska ekvivalensfaktorn 0,01, och

background image

13

SFS 2013:253

17. koncentrationen av oktaklordibensofuran (OCDF) multiplicerad med

den toxiska ekvivalensfaktorn 0,001.

Beräkning av utsläpp vid procentuell syrehalt

55 §

Om ett utsläpp vid tillämpningen av denna förordning bestäms genom

beräkning av utsläppskoncentration vid procentuell syrehalt, ska utsläppskon-
centrationen anses ha det värde som motsvarar resultatet av att

1. minska talet 21 med det tal som anger den procentuella syrehalten,
2. minska talet 21 med det tal som anger den uppmätta procentuella syre-

halten,

3. dividera resultatet av beräkningen enligt 1 med resultatet av beräkningen

enligt 2, och

4. multiplicera resultatet av beräkningen enligt 3 med det tal som anger den

procentuella utsläppskoncentration som har uppmätts vid den uppmätta syre-
halten.

Utsläpp till luft från avfallsförbränningsanläggningar

56 §

Begränsningsvärdena i 57�66 §§ avser normal torr gas med 11 pro-

cents syrehalt. Vid förbränning av spillolja avser begränsningsvärdena dock 3
procents syrehalt.

I 50 § finns en bestämmelse om att omräkning till syrehalt inte ska göras

vid förbränning av farligt avfall i vissa fall.

57 §

Från en avfallsförbränningsanläggning får utsläpp till luft i genomsnitt

under varje dygn inte innehålla

1. stoft med mer än 10 milligram per kubikmeter normal torr gas,
2. totalt organiskt kol med mer än det som motsvarar 10 milligram per ku-

bikmeter normal torr gas,

3. väteklorid med mer än 10 milligram per kubikmeter normal torr gas,
4. vätefluorid med mer än 1 milligram per kubikmeter normal torr gas,
5. svaveldioxid med mer än 50 milligram per kubikmeter normal torr gas,

och

6. kväveoxider med mer än
a) 400 milligram per kubikmeter torr rökgas, om anläggningen är en 2002-

anläggning vars förbränningskapacitet är högst 6 ton per timme, eller

b) 200 milligram per kubikmeter torr rökgas, om anläggningen inte omfat-

tas av a.

58 §

Från en avfallsförbränningsanläggning får utsläpp till luft i fråga om

stoft

1. i genomsnitt under varje halvtimme i 97 procent av alla halvtimmesperi-

oder under ett år inte innehålla mer än 10 milligram per kubikmeter normal
torr gas, eller

2. i genomsnitt under varje halvtimme inte innehålla mer än 30 milligram

per kubikmeter normal torr gas.

59 §

Från en avfallsförbränningsanläggning får utsläpp till luft i fråga om

totalt organiskt kol

background image

14

SFS 2013:253

1. i genomsnitt under varje halvtimme i 97 procent av alla halvtimmesperi-

oder under ett år inte innehålla mer än 10 milligram per kubikmeter normal
torr gas, eller

2. i genomsnitt under varje halvtimme inte innehålla mer än 20 milligram

per kubikmeter normal torr gas.

60 §

Från en avfallsförbränningsanläggning får utsläpp till luft i fråga om

väteklorid

1. i genomsnitt under varje halvtimme i 97 procent av alla halvtimmesperi-

oder under ett år inte innehålla mer än 10 milligram per kubikmeter normal
torr gas, eller

2. i genomsnitt under varje halvtimme inte innehålla mer än 60 milligram

per kubikmeter normal torr gas.

61 §

Från en avfallsförbränningsanläggning får utsläpp till luft i fråga om

vätefluorid

1. i genomsnitt under varje halvtimme i 97 procent av alla halvtimmesperi-

oder under ett år inte innehålla mer än 2 milligram per kubikmeter normal torr
gas, eller

2. i genomsnitt under varje halvtimme inte innehålla mer än 4 milligram

per kubikmeter normal torr gas.

62 §

Från en avfallsförbränningsanläggning får utsläpp till luft i fråga om

svaveldioxid

1. i genomsnitt under varje halvtimme i 97 procent av alla halvtimmesperi-

oder under ett år inte innehålla mer än 50 milligram per kubikmeter normal
torr gas, eller

2. i genomsnitt under varje halvtimme inte innehålla mer än 200 milligram

per kubikmeter normal torr gas.

63 §

Från en avfallsförbränningsanläggning får utsläpp till luft i fråga om

kväveoxider

1. i genomsnitt under varje halvtimme i 97 procent av alla halvtimmesperi-

oder under ett år inte innehålla mer än 200 milligram per kubikmeter normal
torr gas, eller

2. i genomsnitt under varje halvtimme inte innehålla mer än 400 milligram

per kubikmeter normal torr gas.

Första stycket gäller inte om anläggningen är en 2002-anläggning vars för-

bränningskapacitet är högst 6 ton per timme.

64 §

Från en avfallsförbränningsanläggning får utsläpp till luft i genomsnitt

under varje period som är minst 30 minuter och högst 8 timmar lång inte inne-
hålla, vare sig i fast form, flytande form eller gasform,

1. mer kadmium eller tallium än sammanlagt 0,05 milligram per kubikme-

ter normal torr gas,

2. mer kvicksilver än sammanlagt 0,05 milligram per kubikmeter normal

torr gas, eller

3. mer antimon, arsenik, bly, krom, kobolt, koppar, mangan, nickel eller

vanadin än sammanlagt 0,5 milligram per kubikmeter normal torr gas.

background image

15

SFS 2013:253

65 §

Från en avfallsförbränningsanläggning får utsläpp till luft i genomsnitt

under varje period som är minst 6 timmar och högst 8 timmar lång inte inne-
hålla mer dioxiner eller furaner, vare sig i fast form, flytande form eller gas-
form, än sammanlagt 0,1 nanogram per kubikmeter normal torr gas.

66 §

Från en avfallsförbränningsanläggning får utsläpp till luft i fråga om

kolmonoxid

1. i genomsnitt under varje dygn i 97 procent av alla dygn under ett år inte

innehålla mer än 50 milligram per kubikmeter torr gas, och

2. i genomsnitt under
a) varje halvtimme i en tjugofyratimmarsperiod inte innehålla mer än 100

milligram per kubikmeter normal torr gas, eller

b) varje tiominutersperiod i 95 procent av alla tiominutersperioder i en tju-

gofyratimmarsperiod inte innehålla mer än 150 milligram per kubikmeter torr
gas.

Trots första stycket 2 b får utsläpp i genomsnitt under varje tiominuterspe-

riod i 95 procent av alla tiominutersperioder under en sjudygnsperiod inne-
hålla 150 milligram kolmonoxid per kubikmeter torr gas, om förbrännings-
processen innebär att den gas som uppstår upphettas till minst 1 100 grader
Celsius under minst två sekunder.

Ett tillståndsvillkor eller föreläggandevillkor som i fråga om en avfallsför-

bränningsanläggning med fluidiserad bäddteknik innebär högre begräns-
ningsvärden för utsläpp av kolmonoxid än det som sägs i första stycket får
tillämpas, om villkoret innebär att utsläppen i genomsnitt under varje timme
får innehålla högst 100 milligram kolmonoxid per kubikmeter normal torr
gas.

Utsläpp till luft från samförbränning i cementugnar

67 §

Begränsningsvärdena i 68�70 §§ avser normal torr gas med 10 pro-

cents syrehalt.

68 §

Från en cementugn som är en samförbränningsanläggning får utsläpp

till luft i genomsnitt under varje dygn inte innehålla mer

1. stoft än det som motsvarar 30 milligram per kubikmeter normal torr gas,
2. totalt organiskt kol än det som motsvarar 10 milligram organiskt kol per

kubikmeter normal torr gas,

3. väteklorid än det som motsvarar 10 milligram per kubikmeter normal

torr gas,

4. vätefluorid än det som motsvarar 1 milligram per kubikmeter normal torr

gas,

5. svaveldioxid än det som motsvarar 50 milligram per kubikmeter normal

torr gas, och

6. kväveoxider än det som motsvarar 500 milligram per kubikmeter normal

torr gas.

Trots första stycket 2 och 5 får totalt organiskt kol och svaveldioxid släppas

ut med de större mängder som anges i ett tillståndsvillkor eller föreläggande-
villkor, om det totala organiska kolet och svaveldioxiden inte härrör från för-
bränning av avfall.

background image

16

SFS 2013:253

69 §

Från en cementugn som är en samförbränningsanläggning får utsläpp

till luft i genomsnitt under varje period som är minst 30 minuter och högst
8 timmar lång inte innehålla, vare sig i fast form, flytande form eller gasform,
mer

1. kadmium eller tallium än det som sammanlagt motsvarar 0,05 milligram

per kubikmeter normal torr gas,

2. kvicksilver än det som sammanlagt motsvarar 0,05 milligram per kubik-

meter normal torr gas, eller

3. antimon, arsenik, bly, krom, kobolt, koppar, mangan, nickel eller vana-

din än det som sammanlagt motsvarar 0,5 milligram per kubikmeter normal
torr gas.

70 §

Från en cementugn som är en samförbränningsanläggning får utsläpp

till luft i genomsnitt under varje period som är minst 6 timmar och högst 8
timmar lång inte innehålla mer dioxiner eller furaner, vare sig i fast form, fly-
tande form eller gasform, än det som sammanlagt motsvarar 0,1 nanogram
per kubikmeter normal torr gas.

Blandningsberäkning vid samförbränning

71 §

I fråga om sådana utsläpp till luft från samförbränningsanläggningar

som avses i 80�93 och 97 §§ ska det tal som anger högsta tillåtna förorenings-
mängd bestämmas genom en blandningsberäkning som ska innehålla

1. de avfallsflödesvärden som avses i 72 §,
2. de avfallsgränsvärden för den aktuella föroreningen som anges i 81�93

och 97 §§,

3. ett standardsyreavfallsvärde för spillolja, om spillolja förbränns i anlägg-

ningen, som beräknas genom att avfallsflödesvärdet för spillolja multipliceras
med avfallsgränsvärdet för spillolja,

4. ett standardsyreavfallsvärde för annat avfall än spillolja, om sådant av-

fall förbränns i anläggningen, som beräknas genom att avfallsflödesvärdet för
avfallet multipliceras med avfallsgränsvärdet för avfallet,

5. avfallsvärdet, som är summan av alla standardsyreavfallsvärden beräk-

nade enligt 4,

6. de processflödesvärden som avses i 73 §,
7. de processgränsvärden som följer av 74�76 och 79 §§,
8. ett bränsleprocessvärde för varje bränsle, som beräknas genom att pro-

cessflödesvärdet för bränslet multipliceras med processgränsvärdet för bräns-
let,

9. processvärdet, som är summan av alla bränsleprocessvärden beräknade

enligt 8,

10. samförbränningsflödesvärdet, som är summan av alla avfallsflödesvär-

den och alla processflödesvärden, och

11. samförbränningsvärdet, som är summan av avfallsvärdet och pro-

cessvärdet.

Blandningsberäkningen ska göras genom att dividera samförbränningsvär-

det med samförbränningsflödesvärdet efter det att alla värden normaliserats
till samma syrehalt i enlighet med 55 §.

Vid tillämpningen av denna paragraf och 72�79 §§ ska avfall som avses i

17 § betraktas som annat bränsle än avfall.

background image

17

SFS 2013:253

72 §

Vid blandningsberäkning enligt 71 § ska ett avfallsflödesvärde be-

stämmas för spillolja, om spillolja får förbrännas i anläggningen, och ett av-
fallsflödesvärde bestämmas för annat avfall som får förbrännas i anlägg-
ningen. Avfallsflödesvärdet ska vara det tal som anger största flöde av rökgas
som förbränning av avfallet ger upphov till i kubikmeter normal torr gas per
dygn.

Om farligt avfall förbränns i anläggningen och den förbränningen ger upp-

hov till mindre än tio procent av den totala alstrade värmen, ska den del av
rökgasflödet som kommer från det farliga avfallet i beräkningarna bestämmas
så att det representerar rökgasflödet från den mängd av det farliga avfallet
som behövs för att ge upphov till tio procent av den totala alstrade värmen
från förbränning i anläggningen.

73 §

Vid blandningsberäkning enligt 71 § ska det bestämmas ett processflö-

desvärde för det fasta bränsle och ett processflödesvärde för det flytande
bränsle som får förbrännas i anläggningen. Processflödesvärdet ska vara det
tal som anger minsta flöde av rökgas som förbränning av andra bränslen än
avfall ger upphov till i kubikmeter normal torr gas per dygn och beräknat vid
den syrehalt i gasen som ett begränsningsvärde i denna förordning avser eller,
om någon syrehalt inte är angiven för begränsningsvärdet, den syrehalt som
gasen har utan spädning genom tillförsel av luft som inte behövs för proces-
sen.

74 §

Processgränsvärden som anges i 81�93 och 97 §§ eller som bestäms

enligt denna förordning ska avse milligram per kubikmeter normal torr gas
med sex procents syrehalt, om bränslet är fast, och tre procents syrehalt, om
bränslet är flytande.

Avfallsgränsvärden i 81�93 och 97 §§ eller som bestäms enligt denna för-

ordning ska avse milligram per kubikmeter normal torr gas med elva procents
syrehalt. Vid förbränning av spillolja avser avfallsgränsvärdena dock normal
torr gas med tre procents syrehalt.

75 §

Vid blandningsberäkning enligt 71 § ska som processgränsvärde an-

vändas det tal som anges i 81�93 och 97 §§. Om ett tillståndsvillkor eller fö-
reläggandevillkor anger ett strängare processgränsvärde, ska dock det värdet
användas.

Om processgränsvärdet inte framgår av 81�93 och 97 §§, ska
1. det processgränsvärde som har bestämts i ett tillståndsvillkor eller före-

läggandevillkor användas, eller

2. det begränsningsvärde som anges i ett tillståndsvillkor eller föreläggan-

devillkor användas som processgränsvärde, om anläggningen inte omfattas av
något tillståndsvillkor eller föreläggandevillkor som anger ett processgräns-
värde och begränsningsvärdet är uttryckt som ett dygnsmedelvärde för ut-
släpp av föroreningen vid förbränning av andra bränslen än avfall.

Det processgränsvärde som avses i andra stycket 1 får inte medföra en ut-

släppsbegränsning som är orimlig jämfört med vad som skulle ha gällt om
förbränningen avsåg enbart andra bränslen än avfall.

76 §

Om inget processgränsvärde kan bestämmas på det sätt som anges i

75 §, ska de verkliga koncentrationerna användas vid blandningsberäkningen.

background image

18

SFS 2013:253

77 §

I 19 kap. 5 § andra stycket och 22 kap. 25 b § miljöbalken finns be-

stämmelser om att ett beslut eller en dom som innebär att tillstånd ges till en
verksamhet ska innehålla villkor om begränsningsvärden för utsläpp som ska
beräknas enligt föreskrifter meddelade med stöd av 9 kap. 5 § miljöbalken.
Om ett sådant villkor om begränsningsvärde anger ett processgränsvärde för
blandningsberäkningen som har bestämts i enlighet med 75 §, ska villkorets
processgränsvärde tillämpas. Om tillståndsvillkoret anger det begränsnings-
värde som en blandningsberäkning enligt 71 § ger och detta framgår av till-
ståndsvillkoret, ska verksamhetsutövaren tillämpa villkorets begränsnings-
värde i stället för det som följer av 71�76, 79�93 och 97 §§.

78 §

I fråga om utsläpp som inte omfattas av ett tillståndsvillkor som avses i

77 § ska tillsynsmyndigheten i ett föreläggandevillkor besluta om ett process-
gränsvärde eller begränsningsvärde, om verksamhetsutövaren begär det. Om
föreläggandevillkoret anger ett processgränsvärde för blandningsberäkningen
och villkoret uppfyller kraven i 75 §, ska villkorets processgränsvärde tilläm-
pas. Om föreläggandevillkoren anger det begränsningsvärde som en bland-
ningsberäkning enligt 71 § ger och detta framgår av föreläggandevillkoret,
ska verksamhetsutövaren tillämpa villkorets begränsningsvärde i stället för
det som följer av 71�76, 79�93 och 97 §§.

79 §

De processgränsvärden som anges i 81�92 §§ ska inte tillämpas på

gasturbiner eller ottomotorer.

Sammanlagda utsläpp från energianläggningar

80 §

Vid tillämpningen av bestämmelserna i 81�92 §§ ska två eller flera se-

parata samförbränningsanläggningar anses vara en enda samförbränningsan-
läggning, om

1. rökgaser från samförbränningsanläggningarna släpps ut genom en ge-

mensam skorsten, eller

2. samförbränningsanläggningarna har fått sitt första tillstånd den 30 juni

1987 eller senare och är installerade så att det med hänsyn till de tekniska och
ekonomiska förutsättningarna skulle vara möjligt att släppa ut rökgaser från
förbränningsanläggningarna genom en gemensam skorsten.

Om flera samförbränningsanläggningar enligt första stycket ska anses vara

en enda förbränningsanläggning, ska summan av samförbränningsanlägg-
ningarnas kapaciteter läggas till grund för beräkningen av installerad tillförd
effekt.

Stoft från energianläggningar

81 §

Från en energianläggning med en installerad tillförd effekt som är

lägre än 50 megawatt får utsläpp till luft i genomsnitt under varje dygn inte
innehålla stoft med mer än det antal milligram per kubikmeter normal torr gas
som bestäms genom en blandningsberäkning enligt 71 § med avfallsgränsvär-
det 10 och processgränsvärdet 50.

82 §

Från en energianläggning med en installerad tillförd effekt som är 50

megawatt eller högre, dock högst 100 megawatt, får utsläpp till luft i genom-
snitt under varje dygn inte innehålla mer stoft än det antal milligram per ku-

background image

19

SFS 2013:253

bikmeter normal torr gas som bestäms genom en blandningsberäkning enligt
71 § med

1. avfallsgränsvärdet 10,
2. processgränsvärdet 30, om anläggningen är en 2013-anläggning, och
3. processgränsvärdet 20, om anläggningen inte omfattas av 2.

83 §

Från en energianläggning med en installerad tillförd effekt som är

högre än 100 megawatt, dock högst 300 megawatt, får utsläpp till luft i ge-
nomsnitt under varje dygn inte innehålla mer stoft än det antal milligram per
kubikmeter normal torr gas som bestäms genom en blandningsberäkning en-
ligt 71 § med

1. avfallsgränsvärdet 10,
2. processgränsvärdet 25, om anläggningen är en 2013-anläggning och

bränslet varken är torv eller biomassa, och

3. processgränsvärdet 20, om anläggningen inte omfattas av 2.

84 §

Från en energianläggning med en installerad tillförd effekt som är

högre än 300 megawatt får utsläpp till luft i genomsnitt under varje dygn inte
innehålla mer stoft än det antal milligram per kubikmeter normal torr gas som
bestäms genom en blandningsberäkning enligt 71 § med

1. avfallsgränsvärdet 10,
2. processgränsvärdet 20, om anläggningen är en 2013-anläggning eller om

bränslet är torv eller biomassa, och

3. processgränsvärdet 10, om anläggningen inte omfattas av 2.

Svaveldioxid från energianläggningar

85 §

Från en energianläggning med en installerad tillförd effekt som är

lägre än 50 megawatt får utsläpp till luft i genomsnitt under varje dygn inte
innehålla mer svaveldioxid än det antal milligram per kubikmeter normal torr
gas som bestäms genom en blandningsberäkning enligt 71 § med avfalls-
gränsvärdet 50 och det processgränsvärde som följer av 75�78 §§.

86 §

Från en energianläggning med en installerad tillförd effekt som är 50

megawatt eller högre, dock högst 100 megawatt, får utsläpp till luft i genom-
snitt under varje dygn inte innehålla mer svaveldioxid än det antal milligram
per kubikmeter normal torr gas som bestäms genom en blandningsberäkning
enligt 71 § med

1. avfallsgränsvärdet 50,
2. processgränsvärdet 400, om bränslet är fast men inte torv eller biomassa,
3. processgränsvärdet 350, om bränslet är flytande,
4. processgränsvärdet 300, om bränslet är torv, och
5. processgränsvärdet 200, om bränslet är biomassa.

87 §

Från en energianläggning med en installerad tillförd effekt som är

högre än 100 megawatt, dock högst 300 megawatt, får utsläpp till luft i ge-
nomsnitt under varje dygn inte innehålla mer svaveldioxid än det antal milli-
gram per kubikmeter normal torr gas som bestäms genom en blandningsbe-
räkning enligt 71 § med

1. avfallsgränsvärdet 50,

background image

20

SFS 2013:253

2. processgränsvärdet 300, om anläggningen inte är en 2013-anläggning,

om bränslet är torv och om förbränningen inte sker i fluidiserad bädd,

3. processgränsvärdet 250, om
a) anläggningen är en 2013-anläggning och bränslet är flytande, eller
b) anläggningen inte är en 2013-anläggning, om bränslet är torv och om

förbränningen sker i fluidiserad bädd, och

4. processgränsvärdet 200, om anläggningen inte omfattas av 2 eller 3.

88 §

Från en energianläggning med en installerad tillförd effekt som är

högre än 300 megawatt får utsläpp till luft i genomsnitt under varje dygn inte
innehålla mer svaveldioxid än det antal milligram per kubikmeter normal torr
gas som bestäms genom en blandningsberäkning enligt 71 § med

1. avfallsgränsvärdet 50,
2. processgränsvärdet 200, om
a) bränslet är torv och förbränningen sker i fluidiserad bädd,
b) bränslet är ett annat fast bränsle än torv och förbränningen sker i cirkule-

rande eller trycksatt bädd, eller

c) anläggningen är en 2013-anläggning, och
3. processgränsvärdet 150, om anläggningen inte omfattas av 2.

Kväveoxider från energianläggningar

89 §

Från en energianläggning med en installerad tillförd effekt som är

lägre än 50 megawatt får utsläpp till luft i genomsnitt under varje dygn inte
innehålla mer kväveoxider än det antal milligram per kubikmeter normal torr
gas som bestäms genom en blandningsberäkning enligt 71 § med

1. avfallsgränsvärdet 400, om anläggningen är en 2002-anläggning vars

förbränningskapacitet är högst 6 ton per timme,

2. avfallsgränsvärdet 200, om anläggningen inte omfattas av 1, och
3. det processgränsvärde som följer av 75�78 §§.

90 §

Från en energianläggning med en installerad tillförd effekt som är 50

megawatt eller högre, dock högst 100 megawatt, får utsläpp till luft i genom-
snitt under varje dygn inte innehålla mer kväveoxider än det antal milligram
per kubikmeter normal torr gas som bestäms genom en blandningsberäkning
enligt 71 § med

1. avfallsgränsvärdet 400, om anläggningen är en 2002-anläggning vars

förbränningskapacitet är högst 6 ton per timme,

2. avfallsgränsvärdet 200, om anläggningen inte omfattas av 1,
3. processgränsvärdet 400, om
a) bränslet är flytande, eller
b) anläggningen är en 2013-anläggning och bränslet är brunkolspulver,
4. processgränsvärdet 250, om anläggningen inte är en 2013-anläggning

och bränslet är torv eller biomassa, och

5. processgränsvärdet 300, om anläggningen inte omfattas av 3 eller 4.

91 §

Från en energianläggning med en installerad tillförd effekt som är

högre än 100 megawatt, dock högst 300 megawatt, får utsläpp till luft i ge-
nomsnitt under varje dygn inte innehålla mer kväveoxider än det antal milli-
gram per kubikmeter normal torr gas som bestäms genom en blandningsbe-
räkning enligt 71 § med

background image

21

SFS 2013:253

1. avfallsgränsvärdet 400, om anläggningen är en 2002-anläggning vars

förbränningskapacitet är högst 6 ton per timme,

2. avfallsgränsvärdet 200, om anläggningen inte omfattas av 1,
3. processgränsvärdet 250, om anläggningen är en 2013-anläggning och

bränslet är biomassa,

4. processgränsvärdet 150, om anläggningen inte är 2013-anläggning och

bränslet är flytande, och

5. processgränsvärdet 200, om anläggningen inte omfattas av 3 eller 4.

92 §

Från en energianläggning med en installerad tillförd effekt som är

högre än 300 megawatt får utsläpp till luft i genomsnitt under varje dygn inte
innehålla mer kväveoxider än det antal milligram per kubikmeter normal torr
gas som bestäms genom en blandningsberäkning enligt 71 § med

1. avfallsgränsvärdet 400, om anläggningen är en 2002-anläggning vars

förbränningskapacitet är högst 6 ton per timme,

2. avfallsgränsvärdet 200, om anläggningen inte omfattas av 1,
3. processgränsvärdet 200, om
a) anläggningen är en 2013-anläggning och bränslet inte är flytande, eller
b) anläggningen inte omfattas av a och bränslet är brunkolspulver,
4. processgränsvärdet 100, om anläggningen inte är en 2013-anläggning

och bränslet är flytande, och

5. processgränsvärdet 150, om anläggningen inte omfattas av 3 eller 4.

Kolmonoxid, totalt organiskt kol, väteklorid och vätefluorid från
energianläggningar

93 §

Från en energianläggning får utsläpp till luft i genomsnitt under varje

dygn inte innehålla

1. mer kolmonoxid än det antal milligram per kubikmeter normal torr gas

som bestäms genom en blandningsberäkning enligt 71 § med avfallsgränsvär-
det 50 och det processgränsvärde som följer av 75�78 §§,

2. mer totalt organiskt kol än det antal milligram per kubikmeter normal

torr gas som bestäms genom en blandningsberäkning enligt 71 § med avfalls-
gränsvärdet 10 och det processgränsvärde som följer av 75�78 §§,

3. mer väteklorid än det antal milligram per kubikmeter normal torr gas

som bestäms genom en blandningsberäkning enligt 71 § med avfallsgränsvär-
det 10 och det processgränsvärde som följer av 75�78 §§, och

4. mer vätefluorid än det antal milligram per kubikmeter normal torr gas

som bestäms genom en blandningsberäkning enligt 71 § med avfallsgränsvär-
det 1 och det processgränsvärde som följer av 75�78 §§.

Tungmetaller, dioxiner och furaner från energianläggningar

94 §

Begränsningsvärden som anges i 95 och 96 §§ ska avse normal torr gas

med sex procents syrehalt, om bränslet är fast, och tre procents syrehalt, om
bränslet är flytande.

95 §

Från en energianläggning får utsläpp till luft i genomsnitt under varje

period som är minst 30 minuter och högst 8 timmar lång inte innehålla, vare
sig i fast form, flytande form eller gasform,

background image

22

SFS 2013:253

1. mer kadmium eller tallium än sammanlagt 0,05 milligram per kubikme-

ter normal torr gas,

2. mer kvicksilver än sammanlagt 0,05 milligram per kubikmeter normal

torr gas, eller

3. mer antimon, arsenik, bly, krom, kobolt, koppar, mangan, nickel eller

vanadin än sammanlagt 0,5 milligram per kubikmeter normal torr gas.

96 §

Från en energianläggning får utsläpp till luft i genomsnitt under varje

period som är minst 6 timmar och högst 8 timmar lång inte innehålla mer di-
oxiner eller furaner, vare sig i fast form, flytande form eller gasform, än sam-
manlagt 0,1 nanogram per kubikmeter normal torr gas.

Utsläpp till luft från industrianläggningar

97 §

Från en industrianläggning får utsläpp till luft i genomsnitt under varje

dygn inte innehålla

1. mer stoft än det antal milligram per kubikmeter normal torr gas som be-

stäms genom en blandningsberäkning enligt 71 § med avfallsgränsvärdet 10
och det processgränsvärde som följer av 75�78 §§,

2. mer kväveoxider än det antal milligram per kubikmeter normal torr gas

som bestäms genom en blandningsberäkning enligt 71 § med

a) avfallsgränsvärdet 400 och det processgränsvärde som följer av 75�

78 §§, om anläggningen är en 2002-anläggning vars förbränningskapacitet är
högst 6 ton per timme, eller

b) avfallsgränsvärdet 200 och det processgränsvärde som följer av 75�

78 §§, om anläggningen inte omfattas av a,

3. mer svaveldioxid än det antal milligram per kubikmeter normal torr gas

som bestäms genom en blandningsberäkning enligt 71 § med avfallsgränsvär-
det 50 och det processgränsvärde som följer av 75�78 §§,

4. mer totalt organiskt kol än det antal milligram per kubikmeter normal

torr gas som bestäms genom en blandningsberäkning enligt 71 § med avfalls-
gränsvärdet 10 och det processgränsvärde som följer av 75�78 §§,

5. mer väteklorid än det antal milligram per kubikmeter normal torr gas

som bestäms genom en blandningsberäkning enligt 71 § med avfallsgränsvär-
det 10 och det processgränsvärde som följer av 75�78 §§,

6. mer vätefluorid än det antal milligram per kubikmeter normal torr gas

som bestäms genom en blandningsberäkning enligt 71 § med avfallsgränsvär-
det 1 och det processgränsvärde som följer av 75�78 §§, eller

7. mer antimon, arsenik, bly, krom, kobolt, koppar, mangan, nickel eller

vanadin än sammanlagt det antal milligram per kubikmeter normal torr gas
som bestäms genom en blandningsberäkning enligt 71 § med avfallsgränsvär-
det 0,5 och det processgränsvärde som följer av 75�78 §§.

98 §

Från en industrianläggning får utsläpp till luft i genomsnitt under varje

period som är minst 30 minuter och högst 8 timmar lång inte innehålla, vare
sig i fast form eller gasform,

1. mer kadmium eller tallium än sammanlagt 0,05 milligram per kubikme-

ter normal torr gas, eller

2. mer kvicksilver än sammanlagt 0,05 milligram per kubikmeter normal

torr gas.

background image

23

SFS 2013:253

99 §

Från en industrianläggning får utsläpp till luft i genomsnitt under varje

period som är minst 6 timmar och högst 8 timmar lång inte innehålla mer di-
oxiner eller furaner, vare sig i fast form, flytande form eller gasform, än sam-
manlagt 0,1 nanogram per kubikmeter normal torr gas.

Avloppsvatten från rening av rökgaser

100 §

Från rening av rökgaser i en förbränningsanläggning ska utsläpp av

avloppsvatten till vattenmiljön begränsas så långt som det är möjligt. Det av-
loppsvatten som släpps ut får inte innehålla

1. mer än 0,3 nanogram dioxiner och furaner per liter,
2. mer än 0,03 milligram kvicksilver per liter,
3. mer än 0,05 milligram kadmium per liter,
4. mer än 0,05 milligram tallium per liter,
5. mer än 0,15 milligram arsenik per liter,
6. mer än 0,2 milligram bly per liter,
7. mer än 0,5 milligram krom per liter,
8. mer än 0,5 milligram koppar per liter,
9. mer än 0,5 milligram nickel per liter,
10. mer än 1,5 milligram zink per liter, eller
11. mer organiska eller oorganiska partiklar som kan sedimentera (suspen-

derat material) än 45 milligram per liter vid varje mätning som görs för att
kontrollera föroreningshalten och 30 milligram per liter vid 95 procent av alla
sådana mätningar.

101 §

Ett begränsningsvärde i 100 § 2�10 får överskridas vid högst

1. ett stickprov per år, eller
2. fem procent av de stickprov som tas under ett år, om det i ett tillstånds-

villkor eller föreläggandevillkor har bestämts att fler än tjugo stickprov ska
göras per år.

102 §

Begränsningsvärdena i 100 § avser ofiltrerade stickprov vid den

punkt där avloppsvattnet släpps ut från förbränninganläggningen eller från en
anläggning som behandlar avloppsvatten från rening av rökgaser.

I fråga om avloppsvatten från en anläggning där avloppsvatten från rening

av rökgaser behandlas tillsammans med annat avloppsvatten ska det beräknas
vilka utsläppsmängder i det slutrenade avloppsvattnet från behandlingsan-
läggningen som kan hänföras till den del av avloppsvattnet som kommer från
reningen av rökgaser. Beräkningen ska göras med hjälp av massbalansberäk-
ningar och med utgångspunkt i resultaten av de mätningar av utsläpp till luft
som görs enligt 42�44 och 50 §§.

103 §

Avloppsvatten får inte spädas ut för att uppfylla begränsningsvärdena

i 100 §.

�ndring av en verksamhet

104 §

Om en verksamhet på en förbränningsanläggning som är tillstånds-

pliktig enligt miljöprövningsförordningen (2013:251) ändras genom att från
förbränning av enbart icke-farligt avfall övergå till förbränning av farligt av-
fall, krävs det tillstånd för ändringen oavsett det som sägs i 1 kap. 4 § miljö-

background image

24

SFS 2013:253

prövningsförordningen. Tillstånd för ändringen krävs dock inte om det ut-
tryckligen framgår av det gällande tillståndet att det omfattar den avsedda för-
bränningen av farligt avfall.

Dispenser

105 §

Tillsynsmyndigheten får ge dispens från bestämmelserna om

1. mottagning av avfall i 21 och 22 §§, om dispensen förenas med föreläg-

gandevillkor som motsvarar det som enligt 23 § krävs för att få tillämpa vill-
koret,

2. temperatur i rökgaserna i 28 § första stycket, om dispensen förenas med

föreläggandevillkor som motsvarar det som enligt 28 § andra stycket krävs
för att få tillämpa villkoret,

3. rökgasernas temperatur och uppehållstid i 32 § första och andra styck-

ena, om dispensen förenas med föreläggandevillkor som motsvarar det som
enligt 32 § tredje stycket krävs för att få tillämpa villkoret,

4. stödbrännare i 33 § första och andra styckena, om dispensen förenas med

föreläggandevillkor som motsvarar det som enligt 33 § tredje stycket krävs
för att få tillämpa villkoret,

5. mätning av utsläpp till luft i 43 §, om dispensen inte går utöver det som

enligt 44 § krävs för att få tillämpa ett föreläggandevillkor och dispensen för-
enas med ett sådant villkor,

6. omräkning av mätresultat i 50 § första stycket, om dispensen förenas

med föreläggandevillkor som motsvarar det som enligt 50 § tredje stycket
krävs för att få tillämpa villkoret,

7. utsläpp av kolmonoxid i 66 § första stycket, om dispensen förenas med

föreläggandevillkor som motsvarar det som enligt 66 § tredje stycket krävs
för att få tillämpa villkoret, och

8. utsläpp av totalt organiskt kol och svaveldioxid i 68 § första stycket 2

och 5, om dispensen förenas med föreläggandevillkor som motsvarar det som
enligt 68 § andra stycket krävs för att få tillämpa villkoret.

Uppgifter i miljörapporten

106 §

De uppgifter om utsläpp som verksamhetsutövaren lämnar i den mil-

jörapport som avses i 26 kap. 20 § miljöbalken ska avse genomsnittsvärden
före validering enligt 51 §.

Information till Naturvårdsverket och Europeiska kommissionen

107 §

När en dom eller beslut i ett tillståndsmål eller tillståndsärende

skickas till Naturvårdsverket enligt 11 § förordningen (1998:899) om miljö-
farlig verksamhet och hälsoskydd ska prövningsmyndigheten särskilt upp-
märksamma verket på om beslutet eller domen innehåller ett sådant tillstånds-
villkor som avses i 28, 32 eller 33 §.

När tillsynsmyndigheten ger en dispens enligt 105 § 2, 3 eller 4 eller beslu-

tar om ett sådant föreläggandevillkor som avses i 28, 32 eller 33 § ska till-
synsmyndigheten informera Naturvårdsverket om detta.

108 §

Naturvårdsverket ska informera Europeiska kommissionen om alla

tillståndsvillkor och föreläggandevillkor som tillämpas enligt 28, 32 eller 33 §

background image

25

SFS 2013:253

samt om resultaten av de kontroller som görs för att i fråga om de villkoren
uppfylla kraven i denna förordning.

109 §

Tillsynsmyndigheten ska lämna uppgifter om de förbränningsanlägg-

ningar som omfattas av denna förordning till Naturvårdsverket, om verket be-
gär det.

1. Denna förordning träder i kraft den 18 juni 2013.
2. Förordningen (2002:1060) om avfallsförbränning ska upphöra att gälla

den 17 juni 2013.

3. För en förbränningsanläggning som är i drift vid ikraftträdandet ska ett

förslag till placering av provtagnings- och mätpunkter enligt 47 § lämnas till
tillsynsmyndigheten senast den 30 juni 2014.

4. I ett ärende som avses i 3 ska tillsynsmyndigheten besluta ett föreläg-

gande om provtagnings- och mätpunkter som ska börja gälla senast den 31
mars 2015.

5. För tiden före den 1 januari 2016 får utsläpp från en Lepolugn eller lång

roterugn trots 68 § 6 innehålla högst 800 milligram kväveoxider per kubikme-
ter normal torr gas, om så mycket kväveoxider totalt får släppas ut från ugnen
enligt ett tillståndsvillkor eller föreläggandevillkor.

6. För tiden före den 1 januari 2016 ska i fråga om 2013-anläggningar
a) processgränsvärdet 50 gälla i stället för det som sägs i 82 § 2,
b) processgränsvärdet 30 gälla i stället för det som sägs i 83 § 2 och 3 samt

84 § 2,

c) processgränsvärdet 850 gälla i stället för det som sägs i 86 § 2�4,
d) processgränsvärdet 400 med linjär minskning till 200 gälla i stället för

det som sägs i 87 § 3 a och den linjära minskningen tillämpas så att process-
gränsvärdet 400 gäller för anläggningar med en installerad tillförd effekt som
är 300 megawatt och processgränsvärdet 200 gäller för anläggningar med en
installerad tillförd effekt som inte är mer än obetydligt högre än 100 mega-
watt,

e) processgränsvärdet 350 gälla i stället för det som sägs i 90 § 5, om

bränslet är biomassa,

f) processgränsvärdet 400 gälla i stället för det som sägs i 90 § 5, om bräns-

let är ett fast bränsle som inte är biomassa,

g) processgränsvärdet 300 gälla i stället för det som sägs i 91 § 3, och
h) processgränsvärdet 200 gälla i stället för det som sägs i 92 § 5.
7. Anläggningar som är tillståndspliktiga enligt 29 kap. 18, 19, 22, 23, 24

eller 25 § miljöprövningsförordningen (2013:251) och som vid ikraftträdan-
det är 2013-anläggningar behöver inte uppfylla kraven i denna förordning för-
rän den 7 januari 2014.

På regeringens vägnar

LENA EK

Egon Abresparr
(Miljödepartementet)

background image

Norstedts Juridik AB/Fritzes

Elanders Sverige AB, 2013