1
Svensk författningssamling
Lag
om ersättning för kostnader till följd av vård i ett
annat land inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet;
utfärdad den 13 juni 2013.
Enligt riksdagens beslut
1 föreskrivs2 följande.
Inledande bestämmelser och tillämpningsområde
1 §
Denna lag innehåller bestämmelser om ersättning till patienter för kost-
nader som uppkommit till följd av att de har tagit emot vård i ett annat land
inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).
Bestämmelser om ersättning till patienter för kostnader för vård finns även
i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april
2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen
3.
2 §
Denna lag ska inte tillämpas i de fall en patients rätt till ersättning grun-
dar sig på förordning (EG) nr 883/2004.
3 §
I denna lag avses med
1. vård: de åtgärder och produkter som omfattas av definitionerna i punk-
terna 2, 3 och 5� 9,
2. hälso- och sjukvård: åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och
behandla sjukdomar och skador samt sjuktransporter,
3. tandvård: åtgärder som avses i 1 § tandvårdslagen (1985:125),
4. hälso- och sjukvårdspersonal: läkare, sjuksköterska med ansvar för all-
män hälso- och sjukvård, tandläkare, barnmorska eller farmaceut i den me-
ning som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG
4 av den
7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, senast ändrat ge-
nom kommissionens förordning (EU) nr 213/2011
5 eller annan person som ut-
övar yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvård som är begränsad till ett reg-
lerat yrke enligt definitionen i artikel 3.1 a i direktiv 2005/36/EG, eller en per-
son som anses som hälso- och sjukvårdspersonal enligt den behandlande
medlemsstatens lagstiftning,
1 Prop. 2012/13:150, bet. 2012/13:SoU23, rskr. 2012/13:269.
2 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om till-
lämpning av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård (EUT L 88,
4.4.2011, s. 45, Celex 32011L0024).
3 EUT L 166, 30.4.2004, s. 1 (Celex 32004R0883).
4 EUT L 255, 30.9.2005, s. 22 (Celex 32005L0036).
5 EUT L 59, 4.3.2011, s. 4 (Celex 32011R0213).
SFS 2013:513
Utkom från trycket
den 24 juni 2013
2
SFS 2013:513
5. läkemedel: sådana läkemedel som enligt läkemedelslagen (1992:859) är
avsedda att tillföras människor,
6. andra varor: sådana varor som avses i 18 och 20 §§ lagen (2002:160)
om läkemedelsförmåner m.m.,
7. hjälpmedel: sådana hjälpmedel som avses i 3 b § hälso- och sjukvårdsla-
gen (1982:763),
8. förbrukningsartiklar: sådana förbrukningsartiklar som avses i 3 d §
hälso- och sjukvårdslagen,
9. övriga vårdprodukter: produkter som inte omfattas av definitionerna i
punkterna 5� 8 men som tillhandahålls vid hälso- och sjukvård eller tandvård
och som en patient får vid vårdtillfället.
4 §
Det som i denna lag sägs om ett landsting gäller även en kommun som
inte ingår i ett landsting.
Rätten till ersättning
5 §
En patient har rätt till ersättning för kostnader som har uppkommit till
följd av att han eller hon har tagit emot vård i ett annat land inom EES om
1. patienten när kostnaderna uppkom tillhörde den personkrets för vilken
Sverige är behörigt att meddela sådant tillstånd till vård utanför bosättnings-
medlemsstaten som avses i artikel 20 i förordning (EG) nr 883/2004,
2. vården har tillhandahållits av hälso- och sjukvårdspersonal, och
3. patienten skulle haft rätt att få vården bekostad av det allmänna om den
tillhandahållits i Sverige.
Ersättningens storlek
6 §
Ersättning lämnas med högst det belopp som motsvarar de faktiska kost-
nader för vården som har uppkommit för patienten.
7 §
För hälso- och sjukvård och för annan tandvård än sådan som avses i
10 § ska ersättningen bestämmas till ett belopp som motsvarar den vårdkost-
nad som skulle ha uppkommit om patientens vård hade tillhandahållits i Sve-
rige. Detsamma gäller för läkemedel, andra varor, hjälpmedel, förbruknings-
artiklar och övriga vårdprodukter som en patient har tagit emot vid vårdtillfäl-
let.
Vid bestämmande av ersättningens storlek ska avdrag göras med ett belopp
som motsvarar de avgifter som patienten skulle ha betalat för vården i Sve-
rige.
8 §
För hjälpmedel och förbrukningsartiklar som en patient har införskaffat
vid någon annan tidpunkt än vårdtillfället ska ersättningen bestämmas på
samma sätt som anges i 7 §.
9 §
För läkemedel och andra varor som en patient har införskaffat vid en an-
nan tidpunkt än vårdtillfället, och för vilka det finns en åtminstone likvärdig
produkt inom läkemedelsförmånerna enligt lagen (2002:160) om läkemedels-
förmåner m.m., ska ersättningen bestämmas till ett belopp som motsvarar den
kostnadsreducering som patienten skulle haft rätt till om läkemedlet eller va-
ran hade ingått i läkemedelsförmånerna.
3
SFS 2013:513
Vid bestämmandet av ersättning enligt första stycket ska för varje läkeme-
del eller vara ett kostnadsbelopp fastställas som motsvarar det lägsta försälj-
ningspris som har fastställts för en produkt som är åtminstone likvärdig och
som ingår i läkemedelsförmånerna. Om det finns medicinska skäl, får dock ett
högre försäljningspris fastställas. Det belopp som vid en jämförelse mellan
det fastställda kostnadsbeloppet och den faktiska kostnad som patienten har
haft är lägst, ska läggas till grund för ersättningens bestämmande.
10 §
För tandvård som hade berättigat till stöd enligt lagen (2008:145) om
statligt tandvårdsstöd om den hade tillhandahållits i Sverige ska ersättningen
bestämmas till ett belopp som motsvarar vad Försäkringskassan skulle ha be-
talat om tandvården tillhandahållits i Sverige. Detsamma gäller för läkemedel
och övriga vårdprodukter som en patient har tagit emot vid vårdtillfället.
Förhandsbesked
11 §
Om en patient ansöker om det, ska Försäkringskassan lämna förhands-
besked om
1. huruvida patienten har rätt till ersättning enligt denna lag för viss vård
som han eller hon avser att ta emot vid ett visst vårdtillfälle i ett annat EES-
land, och
2. det högsta belopp ersättning kan betalas ut med för denna vård.
Har förhandsbesked lämnats enligt första stycket är Försäkringskassan
skyldig att vid senare prövning av frågan om ersättning till patienten för den
angivna vården betala ut minst det belopp som angetts i förhandsbeskedet.
Utrednings- och uppgiftsskyldighet
12 §
Försäkringskassan ska, om det inte är uppenbart obehövligt, i ett
ärende om ersättning eller förhandsbesked enligt denna lag inhämta ett ytt-
rande från det landsting som enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) har
ansvar för patientens vård i Sverige.
Om ett landsting ska yttra sig i ett ärende som avser ersättning för hjälpme-
del som berör en kommun som ingår i landstinget, ska landstinget inför ytt-
randet samråda med kommunen.
13 §
Myndigheter ska inom ramen för ett förfarande enligt 12 § eller på be-
gäran lämna Försäkringskassan, landsting och kommuner sådana uppgifter
som är av betydelse för tillämpningen av denna lag.
Beslut om ersättning och förhandsbesked
14 §
Försäkringskassan prövar, efter ansökan från en patient, frågor om er-
sättning enligt denna lag.
Ett beslut om ersättning eller förhandsbesked ska alltid innehålla de skäl
som ligger till grund för beslutet.
Beslutade ersättningar betalas ut av Försäkringskassan.
15 §
Beslut om ersättning eller förhandsbesked ska fattas så snart det är
möjligt och senast 90 dagar från det att en fullständig ansökan har kommit in
till Försäkringskassan. Om det finns särskilda skäl, får denna tid överskridas.
4
SFS 2013:513
Norstedts Juridik AB/Fritzes
Elanders Sverige AB, 2013
�verklagande
16 §
Försäkringskassans beslut om ersättning eller förhandsbesked enligt
denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2013.
2. Lagen ska inte tillämpas för vårdkostnader som har uppkommit före la-
gens ikraftträdande.
På regeringens vägnar
FREDRIK REINFELDT
G�RAN H� GGLUND
(Socialdepartementet)