SFS 2013:757 Förordning om ändring i förordningen (2006:1273) om producentansvar för förpackningar

1

Svensk författningssamling

Förordning
om ändring i förordningen (2006:1273) om
producentansvar för förpackningar;

utfärdad den 3 oktober 2013.

Regeringen föreskriver

1 i fråga om förordningen (2006:1273) om produ-

centansvar för förpackningar

dels att bilagorna 1–3 ska upphöra att gälla,
dels att nuvarande 1, 2–2 f, 3, 4 och 5–15 §§ ska betecknas 2, 4–10, 11, 22

och 25–35 §§,

dels att de nya 2, 4, 9, 11, 22, 25–32, 34 och 35 §§ ska ha följande lydelse,
dels att rubrikerna närmast före nuvarande 1, 2, 3, 4, 8, 9, 11, 12, 13 och

14 §§ ska sättas närmast före de nya 2, 4, 11, 22, 28, 29, 31, 32, 33 och 34 §§,

dels att det i förordningen ska införas fjorton nya paragrafer, 1, 3, 12–21,

23 och 24 §§, samt närmast före de nya 3 och 12 §§ nya rubriker av följande
lydelse.

Förordningen kommer därför att ha följande lydelse från och med den dag

då denna förordning träder i kraft.

1 §

Förordningen är meddelad

1. med stöd av 15 kap. 6 § miljöbalken i fråga om 29 och 34 §§,
2. med stöd av 15 kap. 7 § miljöbalken i fråga om 22–24, 26, 31 och 34 §§,
3. med stöd av 15 kap. 7 a § miljöbalken i fråga om 25 och 34 §§,
4. med stöd av 15 kap. 9 § miljöbalken i fråga om 28, 29 och 34 §§,
5. med stöd av 15 kap. 11 § andra stycket miljöbalken i fråga om 32 §,
6. med stöd av 15 kap. 16 § miljöbalken i fråga om 35 §,
7. med stöd av 15 kap. 21 § andra stycket miljöbalken i fråga om 30 §,
8. med stöd av 15 kap. 26 § miljöbalken i fråga om 26 och 27 §§,
9. med stöd av 15 kap. 27 § miljöbalken i fråga om 27 §, och
10. i övrigt med stöd av 8

kap. 7 § regeringsformen. Förordning

(2013:757)

Syfte

2 §

Syftet med denna förordning är att

1. förpackningar ska framställas på ett sådant sätt att deras volym och vikt

begränsas till den nivå som krävs för att upprätthålla en god säkerhets- och
hygiennivå,

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om
förpackningar och förpackningsavfall (EGT L

365, 31.12.1994, s.

10, Celex

31994L0062), senast ändrat genom kommissionens direktiv 2013/2/EU (EUT L 37,
8.2.2013, s. 10, Celex 32013L0002).

SFS 2013:757

Utkom från trycket
den 15 oktober 2013
Omtryck

2

SFS 2013:757

2. producenter ska ordna system för insamling av allt förpackningsavfall

som uppkommer och som är hänförligt till producenterna,

3. förpackningsavfall ska tas om hand på ett miljömässigt godtagbart sätt,

och

4. nå de återvinningsmål för insamlat förpackningsavfall som anges i denna

förordning. Förordning (2013:757).

Återvinningsmål

3 §

Återvinningsmålen för insamlat förpackningsavfall är att av

1. allt förpackningsavfall 60 procent ska återvinnas varav minst 55 procent-

enheter utgör materialutnyttjande,

2. förpackningar av metall, dock inte dryckesförpackningar, 70 procent ska

utgöra materialutnyttjande,

3. förpackningar av papp, papper, kartong och wellpapp 65 procent ska ut-

göra materialutnyttjande,

4. förpackningar av plast, dock inte dryckesförpackningar, 70 procent ska

återvinnas varav minst 30 procentenheter utgör materialutnyttjande tillbaka
till plast,

5. förpackningar av glas 70 procent ska utgöra materialutnyttjande,
6. dryckesförpackningar av metall 90 procent ska utgöra materialutnytt-

jande,

7. dryckesförpackningar av polymera material 90 procent ska utgöra mate-

rialutnyttjande,

8. förpackningar av trä 70 procent ska återvinnas varav minst 15 procenten-

heter utgör materialutnyttjande, och

9. förpackningar av övriga material 30 procent ska återvinnas per material-

slag, varav minst 15 procentenheter utgör materialutnyttjande. Förordning
(2013:757).

Definitioner

4 §

2 Med förpackning avses i denna förordning en produkt som har fram-

ställts för att

1. innehålla, skydda eller presentera en vara eller för att användas för att le-

verera eller på annat sätt hantera en vara, från råmaterial till slutlig produkt
och från producent till användare, om produkten är en

a) konsumentförpackning genom att den på försäljningsstället utgör en sälj-

enhet för den slutliga användaren eller konsumenten av varan,

b) gruppförpackning genom att den på försäljningsstället omfattar en grupp

av ett visst antal säljenheter och kan tas bort utan att det påverkar varan eller
varorna, oavsett om säljenheterna säljs som en sådan grupp till den slutliga
användaren eller konsumenten eller om produkten endast används som kom-
plement till hyllorna på försäljningsstället, eller

c) transportförpackning genom att den underlättar hantering och transport

av ett antal säljenheter eller gruppförpackningar för att förhindra skador vid
fysisk hantering eller transportskador, eller

2. som engångsartikel användas i ett sådant syfte som anges i 1. Förord-

ning (2013:757).

2 Senaste lydelse av tidigare 2 § 2011:1243.

3

SFS 2013:757

5 § Med producent avses i denna förordning den som yrkesmässigt till-
verkar, säljer eller till Sverige för in en förpackning eller en vara som är inne-
sluten i en förpackning. Förordning (2011:1243).

6 § I denna förordning avses med

förpackningsavfall: förpackningar eller förpackningsmaterial som är avfall

enligt 15 kap. 1 § miljöbalken, och

hantering av förpackningsavfall: sådan hantering som avses i 15 kap. 3 §

miljöbalken och som avser förpackningsavfall. Förordning (2011:1243).

7 § Med återanvändning, återvinning och bortskaffande avses i denna för-
ordning detsamma som i avfallsförordningen (2011:927). Förordning
(2011:1243).

8 § Med biologisk behandling avses i denna förordning en aerob (syrekrä-
vande) eller anaerob (icke syrekrävande) behandling av de biologiskt ned-
brytbara delarna av ett förpackningsavfall, om behandlingen

1. sker under kontrollerade förhållanden och med användning av mikro-

organismer, och

2. innebär att stabiliserade organiska restprodukter eller metan produceras.
Vid tillämpningen av denna förordning ska deponering av avfallet inte an-

ses vara en biologisk behandling. Förordning (2011:1243).

9 §

3 Med energiutvinning avses i denna förordning en användning av bränn-

bart förpackningsavfall för att generera energi genom direkt förbränning, med
eller utan annat avfall, men med utnyttjande av värme. Förordning
(2013:757).

10 § Med materialutnyttjande avses i denna förordning en upparbetning i en
produktionsprocess av ett avfallsmaterial till materialets ursprungliga ända-
mål eller till andra ändamål. En sådan upparbetning med biologisk behandling
ska vid tillämpningen av förordningen anses vara ett materialutnyttjande.

Vid tillämpningen av denna förordning ska energiutvinning inte anses vara

ett materialutnyttjande. Förordning (2011:1243).

Tillämpningsområde

11 §

4 Denna förordning ska

1. inte tillämpas på vägcontainrar, järnvägscontainrar, fartygscontainrar

eller flygfraktcontainrar,

2. i fråga om 2 § 1–3 samt i fråga om 11–30 och 32–35 §§ inte tillämpas på

sådana flaskor eller burkar som omfattas av förordningen (2005:220) om
retursystem för plastflaskor och metallburkar, och

3. i fråga om 25–30 §§ inte tillämpas på förpackningar som på grund av sitt

tidigare eller resterande innehåll utgör farligt avfall enligt avfallsförordningen
(2011:927). Förordning (2013:757).

3 Senaste lydelse av tidigare 2 e § 2011:1243.

4 Senaste lydelse av tidigare 3 § 2011:1243.

4

SFS 2013:757

Bedömningen av om en produkt är en förpackning

12 §

En produkt ska anses vara en förpackning enligt denna förordning även

om produkten också har andra funktioner än de som anges i 4 §.

Första stycket gäller inte om produkten är en fast del av den vara som den

omsluter, skyddar eller presenterar och om produkten behövs för att omfatta,
stödja eller bevara varan under hela dess livslängd och alla delar är avsedda
att användas, konsumeras eller bortskaffas tillsammans. Förordning
(2013:757).

13 §

Vid tillämpningen av 12 § ska följande slag av produkter anses vara

förpackningar:

1. blomkrukor som är avsedda endast för försäljning och transport av väx-

ter och inte är avsedda att följa med växten under hela dess livstid,

2. cd-spindlar som saluförs med cd-skivor och inte är avsedda för förva-

ring,

3. glasflaskor för injektionslösningar,
4. kapslar för kaffe-, kakao- eller mjölkdryckessystem eller andra dryckes-

system och som lämnas tomma efter användning,

5. klädhängare som saluförs med ett klädesplagg,
6. konfektaskar,
7. plastfolier kring cd-fodral,
8. postpåsar som är avsedda för kataloger och tidskrifter och som innehål-

ler en tidskrift,

9. rullar, tuber och cylindrar som böjligt material är upprullat på, dock inte

rullar, tuber eller cylindrar som är avsedda som delar i en tillverkningsutrust-
ning och som inte används för att presentera en vara som en säljenhet,

10. sterilbarriärsystem i form av påsar, brickor eller annat material som

krävs för att bevara varans sterilitet,

11. tårtpapper som saluförs med ett bakverk,
12. tändsticksaskar,
13. återfyllbara stålcylindrar för gas, dock inte brandsläckare, och
14. andra produkter än de som anges i 1–13, om produkterna uppfyller kri-

terierna för att anses som förpackningar. Förordning (2013:757).

14 §

Vid tillämpningen av 12 § ska följande slag av produkter inte anses

vara förpackningar:

1. blomkrukor avsedda för att följa med växten under hela dess livstid,
2. cd-, dvd- och videofilmfodral som saluförs innehållande cd-skivor, dvd-

skivor eller videofilmer,

3. cd-spindlar som saluförs tomma och är avsedda för förvaring,
4. gravlyktor som är behållare för ljus,
5. kaffekapslar för dryckessystem, foliepåsar för kaffe och kaffekuddar av

filterpapper som slängs tillsammans med den använda kaffeprodukten,

6. klädhängare som saluförs separat,
7. korvskinn,
8. mekaniska kvarnsystem som är integrerade i återfyllbara behållare som

återfyllbara pepparkvarnar,

9. skrivarpatroner,
10. tepåsar,
11. vattenlösliga påsar för rengöringsmedel,

5

SFS 2013:757

12. vaxskikt som exempelvis finns runt ost,
13. verktygslådor, och
14. andra produkter än de som anges i 1–13, om produkterna inte uppfyller

kriterierna för att anses som förpackningar. Förordning (2013:757).

15 §

En produkt ska anses vara en förpackning enligt denna förordning om

produkten är utformad och avsedd att fyllas vid försäljningsstället och fyller
en förpackningsfunktion.

Om en engångsartikel är fylld när den säljs vid försäljningsstället, ska även

den anses vara en förpackning enligt denna förordning. Förordning
(2013:757).

16 §

Vid tillämpningen av 15 § ska följande slag av produkter anses vara

förpackningar:

1. aluminiumfolier,
2. bärkassar av papper eller plast,
3. engångstallrikar och engångskoppar,
4. plastfolier,
5. plastfolier för tvättade kläder i tvätterier,
6. smörgåspåsar, och
7. andra produkter än de som anges i 1–6, om produkterna uppfyller kriteri-

erna för att anses som förpackningar. Förordning (2013:757).

17 §

Vid tillämpningen av 15 § ska följande slag av produkter inte anses

vara förpackningar:

1. bakformar av papper som saluförs utan innehåll,
2. engångsbestick,
3. omrörare,
4. omslagspapper som saluförs separat,
5. tårtpapper som saluförs utan bakverk, och
6. andra produkter än de som anges i 1–5, om produkterna inte uppfyller

kriterierna för att anses som förpackningar. Förordning (2013:757).

18 §

Förpackningskomponenter och underordnade element som är integre-

rade i förpackningar ska räknas som en del av den förpackning i vilken de är
integrerade. Underordnade element som är hängda på eller fästa vid en pro-
dukt och som fyller en förpackningsfunktion ska anses vara förpackningar en-
ligt denna förordning.

Första stycket gäller inte förpackningskomponenter eller underordnade ele-

ment som är fasta delar av produkten, om alla delar är avsedda att konsumeras
eller bortskaffas tillsammans. Förordning (2013:757).

19 §

Vid tillämpningen av 18 § ska följande slag av produkter anses vara

del av förpackningar:

1. doseringsmått som utgör en del av tillslutningen på förpackningen för

rengöringsmedel,

2. häftklamrar,
3. mascaraborstar som utgör en del av förpackningens tillslutning,
4. mekaniska kvarnsystem som är integrerade i fyllda engångsbehållare

som pepparkvarnar fyllda med peppar,

5. plastmanschetter,

6

SFS 2013:757

6. självhäftande etiketter fästa på annat förpackningsföremål, och
7. andra produkter än de som anges i 1–6, om produkterna uppfyller kriteri-

erna för att anses som del av förpackningar. Förordning 2013:757).

20 §

Etiketter hängda direkt på eller fästa på en vara ska vid tillämpningen

av 18 § anses vara förpackningar. Förordning (2013:757).

21 §

Radiofrekvensidentifieringsetiketter (RFID-taggar) ska vid tillämp-

ningen av 18 § inte anses vara förpackningar. Förordning (2013:757).

Krav på producenter

22 §

För de syften som anges i 2 § ska en producent se till att de förpack-

ningar som producenten tillverkar, för in till Sverige eller säljer utformas,
framställs och saluförs på ett sådant sätt att de är återanvändbara eller återvin-
ningsbara så att

1. utsläppen av skadliga ämnen minimeras när förpackningarna, förpack-

ningsavfallet eller restprodukter från hanteringen deponeras eller förbränns,
och

2. inverkan i övrigt på miljön begränsas när förpackningsavfallet eller rest-

produkter från hanteringen av förpackningsavfallet bortskaffas. Förordning
(2013:757).

23 §

Vid tillämpningen av 22 § ska en förpackning anses återanvändbar om

dess fysiska egenskaper och utformning gör det möjligt att

1. under normalt förutsebara användningsförhållanden återanvända för-

packningen flera gånger,

2. behandla den använda förpackningen i enlighet med hygien- och säker-

hetskrav för arbetstagare, och

3. återvinna förpackningen när den inte längre används. Förordning

(2013:757).

24 §

Vid tillämpningen av 22 § ska en förpackning anses återvinningsbar

genom

1. materialutnyttjande, om förpackningen är framställd på ett sådant sätt att

det är möjligt att utnyttja en viss viktprocent av de material som används vid
framställningen av säljbara produkter,

2. energiutvinning, om förpackningsavfallet har ett lägsta värmevärde för

att ge optimal energiutvinning, eller

3. kompostering, om förpackningsavfallet är biologiskt nedbrytbart i sådan

grad att det inte hindrar separat insamling eller hindrar den komposterings-
process eller komposteringsaktivitet som avfallet underkastas samt är av så-
dan art att det kan underkastas fysisk, kemisk, termisk eller biologisk nedbryt-
ning på ett sådant sätt att det mesta av den färdiga komposten slutligen bryts
ned till koldioxid, biomassa och vatten. Förordning (2013:757).

25 §

En producent ska se till att det finns ett lämpligt insamlingssystem för

förpackningar som är hänförliga till producenten.

Ett insamlingssystem ska anses som lämpligt om det är lättillgängligt,

underlättar för den som innehar förpackningsavfall att lämna ifrån sig detta

7

SFS 2013:757

och i övrigt ger god service åt dem som ska lämna förpackningsavfall till sys-
temet.

Vid bedömningen av om insamlingssystemet är att anse som lämpligt ska

särskild hänsyn tas till det som vid samråd enligt 26 § framkommit om förhål-
landena i kommunen. Förordning (2013:757).

26 §

En producent som ska tillhandahålla ett insamlingssystem enligt 25 §

ska samråda med berörd kommun i frågor som rör insamlingssystemet. Med
berörd kommun avses en kommun där skyldigheten enligt 25 § att genom in-
samlingssystem ta hand om förpackningar ska fullgöras.

Samrådet ska syfta till att med hänsyn till de lokala förhållandena i kom-

munen samordna producentens ansvar med kommunens renhållningsskyldig-
het i frågor om

1. hur kommunen kan underlätta uppbyggnaden av producentens insam-

lingssystem, exempelvis genom att anvisa platser för insamling av förpack-
ningsavfall,

2. vilka åtgärder mot nedskräpning runt platserna för insamling som bör

vidtas, och

3. hanteringen av förpackningar som lämnas i producentens insamlings-

system men som inte är hänförliga till producenten. Förordning (2013:757).

27 §

Producenten ska fullgöra sin samrådsskyldighet genom att självmant

eller på kommunens begäran

1. lämna en utförlig redogörelse till kommunen för hur producenten fullgör

eller avser att fullgöra de skyldigheter som följer av 25 §, och

2. ge kommunen tillfälle att överlägga med producenten om de föränd-

ringar eller den samordning som kommunen anser behövs. Förordning
(2013:757).

Skyldighet för innehavare av avfall att sortera ut förpackningar

28 §

Hushåll och andra förbrukare ska sortera ut förpackningar från hus-

hållsavfall och annat avfall och lämna dem för borttransport i de insamlings-
system som producenterna eller kommunen tillhandahåller för sådant avfall.
Förordning (2013:757).

Hanteringen av utsorterade förpackningar

29 §

En producent ska se till att utsorterade förpackningar som hushållen

och andra förbrukare har lämnat i producentens insamlingssystem transporte-
ras bort samt återanvänds, återvinns eller tas om hand på ett annat miljömäs-
sigt godtagbart sätt. Förordning (2013:757).

30 §

När utsorterade förpackningar enligt 29 § ska transporteras genom en

producents försorg, får inte någon annan än producenten eller den producen-
ten anlitar för ändamålet ta befattning med transporten. Förordning
(2013:757).

8

SFS 2013:757

Producentens uppgiftsskyldighet

31 §

5

En producent ska till Naturvårdsverket lämna

1. uppgift om resultatet av insamlingsverksamheten, återanvändningen,

återvinningen och materialutnyttjandet samt andra förhållanden som rör bort-
skaffandet av utsorterade förpackningar,

2. de uppgifter om tillverkning, införsel till Sverige, utförsel från Sverige

till ett land utanför Europeiska unionen, försäljning och andra förhållanden
som Naturvårdsverket behöver för att

a) beräkna uppfyllelsen av målen i denna förordning, och
b rapportera till Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 12 i och

bilaga 3 till Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 de-
cember 1994 om förpackningar och förpackningsavfall

6, senast ändrat genom

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 219/2009

7.

När det gäller uppfyllelse av målen i denna förordning för sådant förpack-

ningsavfall som förs ut från Sverige till ett land utanför Europeiska unionen
ska producenten kunna visa att återvinning och materialutnyttjande skett på
det sätt som anges i denna förordning.

I fråga om förpackningar för konsumtionsfärdig dryck tillverkade av poly-

mera material eller metall gäller uppgiftsskyldigheten den som yrkesmässigt
tappar eller till Sverige för in konsumtionsfärdig dryck i plastflaska eller me-
tallburk. Förordning (2013:757).

Ett särskilt avsnitt om förpackningar i kommunala avfallsplaner

32 §

En kommunal avfallsplan ska innehålla ett särskilt avsnitt om förpack-

ningar och platser för insamling av förpackningsavfall. Planen ska även inne-
hålla uppgifter om åtgärder för att förebygga att förpackningsavfall uppstår
och åtgärder för att främja återanvändning av förpackningar. Förordning
(2013:757).

Tillsyn

33 §

Bestämmelser om tillsyn finns i 26 kap. miljöbalken och i miljötill-

synsförordningen (2011:13). Bestämmelser om det operativa tillsynsansvar
som hör samman med denna förordning finns i 26 kap. 3 § tredje stycket mil-
jöbalken samt 2 kap. 4, 29 och 30 §§ miljötillsynsförordningen. Förordning
(2011:43).

Bemyndiganden

34 §

Naturvårdsverket får meddela närmare föreskrifter om de skyldigheter

som avses i 25, 29 och 31 §§.

Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om särskilt omhändertagande i

fråga om vissa slag av förpackningar, om det finns särskilda skäl för det från
miljö- och hälsoskyddssynpunkt. Förordning (2013:757).

5 Senaste lydelse av tidigare 11 § 2010:1197.

6 EGT L 365, 31.12.1994, s. 10 (Celex 31994L0062).

7 EUT L 70, 16.3.2005, s. 17 (Celex 32005L0020).

9

SFS 2013:757

35 §

En kommun får meddela föreskrifter om att en producent ska lämna de

uppgifter i fråga om förpackningsavfallets art, sammansättning, mängd och
hantering som behövs som underlag för kommunens renhållningsordning.
Förordning (2013:757).

Denna förordning träder i kraft den 12 november 2013.

På regeringens vägnar

ESKIL ERLANDSSON

Egon Abresparr
(Miljödepartementet)

Bilaga 1

Har upphävts genom förordning (2013:757).

Bilaga 2

Har upphävts genom förordning (2013:757).

Bilaga 3

Har upphävts genom förordning (2013:757).

Norstedts Juridik AB/Fritzes

Elanders Sverige AB, 2013