SFS 2013:940 Förordning om ändring i förordningen (1982:789) om ersättning för polisbevakning och för anslutning av larmanläggningar till polisen m.m.

1

Svensk författningssamling

Förordning
om ändring i förordningen (1982:789) om
ersättning för polisbevakning och för anslutning av
larmanläggningar till polisen m.m.;

utfärdad den 21 november 2013.

Regeringen föreskriver att 1 och 2 §§ förordningen (1982:789) om ersätt-

ning för polisbevakning och för anslutning av larmanläggningar till polisen
m.m.

1 ska ha följande lydelse.

1 §

2

Avgifter för polisbevakning med belopp som anges i 3 § ska betalas i

följande fall:

1. När polismyndigheten har beslutat om ersättningsskyldighet med stöd av

2 kap. 27 § ordningslagen (1993:1617).

2. När polisbevakning har uppställts som villkor i ett beslut enligt 13 kap.

3 § trafikförordningen (1998:1276) som avser undantag från 4 kap. 2, 3, 12–
15 a, 17, 17 a eller 18 § eller från lokala trafikföreskrifter som avses i 10 kap.
1 § andra stycket 15 eller 16 samma förordning eller motsvarande bestäm-
melse i äldre författning.

3. När polisbevakning av värdetransport har begärts.
Avgifter med samma belopp ska betalas när polismyndigheten med stöd av

8 § andra stycket lagen (1983:1097) med vissa bestämmelser om larmanlägg-
ningar m.m. har beslutat om ersättningsskyldighet för polisutryckning. Vad
som anges i denna förordning om bevakning gäller för sådant fall utryckning.

De belopp som anges i 3 § ska också tillämpas när en part, en målsägande

eller ett vittne, med stöd av en bestämmelse i rättegångsbalken, ska förpliktas
att ersätta statsverkets kostnader för att polismyndigheten har hämtat honom
eller henne till förhandling inför domstol. Vad som anges i 3 § om bevakning
gäller för sådant fall hämtning.

2 §

3

Av 2 kap. 27 § ordningslagen (1993:1617) framgår att en avgift som

avses i 1 § 1 ska betalas av den som anordnar den allmänna sammankomst
eller offentliga tillställning som det är fråga om. I fall som avses i 1 § 2 ska
avgiften betalas av den som ansökt om beslutet och i fall som avses i 1 § 3 av
den som är ansvarig för transporten.

1 Förordningen omtryckt 1984:729.

2 Senaste lydelse 2009:586.

3 Senaste lydelse 1993:1629.

SFS 2013:940

Utkom från trycket
den 3 december 2013

2

SFS 2013:940

Norstedts Juridik AB/Fritzes

Elanders Sverige AB, 2013

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2014. Äldre föreskrifter gäller

fortfarande för allmänna sammankomster och offentliga tillställningar som
ägt rum före ikraftträdandet.

På regeringens vägnar

BEATRICE ASK

Annika Waller
(Justitiedepartementet)