SFS 2013:986 Lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364)

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364);

utfärdad den 28 november 2013.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs2 i fråga om fartygssäkerhetslagen

(2003:364)

dels att 1 kap. 5 §, 3 kap. 1, 2 och 7 §§, 5 kap. 3 och 7 §§, 6 kap. 1 §,

7 kap. 1 och 11 §§ samt rubrikerna närmast före 1 kap. 5 § och 7 kap. 1 § ska
ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas fyra nya paragrafer, 1 kap. 7 §, 3 kap. 1 a och

1 b §§ och 7 kap. 11 a §, samt närmast före 1 kap. 7 § och 3 kap. 1 a § nya
rubriker av följande lydelse.

1 kap.

Erkänd organisation och erkänt klassificeringssällskap

5 §

3

Med erkänd organisation avses i denna lag en organisation som har er-

känts i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 391/
2009 av den 23 april 2009 om gemensamma regler och standarder för organi-
sationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg.

Med erkänt klassificeringssällskap avses i denna lag ett sällskap som har

erkänts i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/87/EG av
den 12 december 2006 om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart och
om upphävande av rådets direktiv 82/714/EEG

4, senast ändrat genom rådets

direktiv 2013/22/EU av den 13 maj 2013 om anpassning av vissa direktiv när
det gäller transportpolitik med anledning av Republiken Kroatiens anslut-
ning

5.

Fartområden och zoner

7 §

För sjöfarten ska Sveriges sjöterritorium delas in i fartområden och

zoner.

1 Prop. 2012/13:177, bet. 2013/14:TU2, rskr. 2013/14:52.

2 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (2006/87/EG) av den 12 december 2006
om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart och om upphävande av rådets direk-
tiv 82/714/EEG (EUT L 389, 30.12.2006, s. 1, Celex 32006L0087), senast ändrat ge-
nom rådets direktiv 2013/22/EU (EUT L 158, 10.6.2013, s. 356 (Celex 32013L0022).

3 Senaste lydelse 2011:549.

4 EUT L 389, 30.12.2006, s. 1 (Celex 32006L0087).

5 EUT L 158, 10.6.2013, s. 356 (Celex 32013L0022).

SFS 2013:986

Utkom från trycket
den 6 december 2013

2

SFS 2013:986

3 kap.

1 §

6

Ett svenskt fartyg som har en bruttodräktighet av minst 20 eller är ett

passagerarfartyg ska ha ett fartcertifikat. Fritidsfartyg behöver dock ha fart-
certifikat endast om bruttodräktigheten är minst 100.

Ett fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som används uteslu-

tande för statsändamål och inte för affärsdrift behöver inte ha fartcertifikat.

Transportstyrelsen får befria ett fartyg från skyldigheten att ha fartcertifi-

kat, om ett passagerarfartygscertifikat har utfärdats för fartyget enligt 2 §.

Fartyg och flytande utrustning som har ett gemenskapscertifikat för

inlandssjöfart enligt 1 a § behöver inte ha något fartcertifikat vid trafik på inre
vattenvägar.

Gemenskapscertifikat för inlandssjöfart

1 a §

Följande fartyg ska när de trafikerar inre vattenvägar ha ett gemen-

skapscertifikat för inlandssjöfart enligt direktiv 2006/87/EG eller ett certifikat
utfärdat i enlighet med artikel 22 i den reviderade konventionen för sjöfarten
på Rhen:

1. passagerarfartyg,
2. bogserfartyg och skjutbogserare som är avsedda att bogsera, sidobogsera

eller skjuta på antingen sådana fartyg som avses i 3 eller flytande utrustning,
och

3. andra fartyg som har en längd av minst 20 meter, eller för vilka produk-

ten av längd, bredd och djupgående ger en volym på minst 100 m

3.

Flytande utrustning ska också ha något av de certifikat som anges i första

stycket vid trafik på inre vattenvägar.

Havsgående fartyg som har giltiga certifikat för havsgående trafik behöver

trots första stycket inte ha något av de certifikat som där anges när de tillfäl-
ligt trafikerar inre vattenvägar.

1 b §

Fartyg eller flytande utrustning som endast trafikerar svenska vatten-

vägar utan förbindelse med en vattenväg i någon annan medlemsstat i EU via
en inre vattenväg behöver inte ha något gemenskapscertifikat enligt 1 a §.

2 §

Ett svenskt passagerarfartyg ska ha ett passagerarfartygscertifikat. Vid

utfärdandet av passagerarfartygscertifikat ska det högsta tillåtna antalet passa-
gerare bestämmas så att säkerheten för passagerarna är betryggande. Avse-
ende ska fästas särskilt vid fartygets stabilitet och bärighet, vid de åtgärder
som har vidtagits för utrymning och övergivande av fartyget samt vid skyddet
mot ohälsa och olycksfall ombord.

Ett utländskt passagerarfartyg ska ha ett certifikat eller en annan handling

som anger det högsta tillåtna antalet passagerare.

Fartyg och flytande utrustning som har något av de certifikat som anges i

1 a § första stycket behöver inte ha något passagerarfartygscertifikat vid trafik
på inre vattenvägar.

6 Senaste lydelse 2008:1378.

3

SFS 2013:986

7 §

Ett fartyg som ska ha fribordsmärken enligt 5 § ska också ha ett fri-

bordscertifikat. Fartyg som har ett gemenskapscertifikat för inlandssjöfart
enligt 1 a § behöver inte ha något fribordscertifikat.

5 kap.

3 §

7

Om tillsyn i form av besiktning eller inspektion har utövats av en er-

känd organisation eller ett erkänt klassificeringssällskap för att fastställa
minsta tillåtna fribord, eller för att utfärda eller förnya certifikat för fartyg
eller utrustning, har denna tillsyn samma giltighet som om den utövats av
Transportstyrelsen.

7 §

Ett fartyg som har besiktigats enligt 6 § ska besiktigas om det har

genomgått någon större ombyggnad, reparation eller förnyelse eller har ska-
dats på ett sätt som kan inverka menligt på sjövärdigheten. En sådan besikt-
ning ska göras inom tre månader från det att ombyggnaden, reparationen eller
förnyelsen har avslutats. För fartyg som har ett gemenskapscertifikat för in-
landssjöfart ska en besiktning, i stället för inom den tid som anges i andra me-
ningen, göras innan fartyget gör någon ny resa.

6 kap.

1 §

8

Ett fartygs resa får förbjudas, om det finns skälig anledning att anta att

1. fartyget inte är sjövärdigt för en resa i den avsedda farten eller zonen,
2. fartyget i något väsentligt avseende har brister i skyddet mot ohälsa,

olycksfall eller otrygghet i fråga om arbets- och levnadsförhållanden,

3. fartyget inte är lastat eller barlastat på ett betryggande sätt,
4. fartyget medför fler passagerare än det högsta tillåtna antalet,
5. fartyget inte är bemannat på ett betryggande sätt för den avsedda resan,
6. rederiet eller fartyget inte uppfyller kraven på säkerhetsorganisation

enligt denna lag, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller
enligt förordning (EG) nr 336/2006,

7. bestämmelserna i lagen (1998:958) om vilotid för sjömän inte följs och

detta innebär en uppenbar fara för sjömännens eller arbetstagarnas hälsa och
säkerhet,

8. väder- eller sjöförhållandena är så ogynnsamma att resan skulle innebära

allvarliga risker för människor eller miljön,

9. fartyget inte uppfyller föreskrivna krav på märkning med IMO- identifi-

kationsnummer, eller

10. fartyget inte uppfyller föreskrivna krav på sådana handlingar med far-

tygshistorik som ska finnas ombord på fartyget.

Om det är fråga endast om brister i anordningar för arbetet eller i arbetsred-

skap får i stället användningen av anordningarna eller redskapen förbjudas
tills rättelse har skett.

Likaså får, i stället för förbud enligt första stycket, användningen av en viss

lokal, arbetsprocess eller arbetsmetod eller av ett visst ämne förbjudas tills
rättelse har skett om det finns skälig anledning att anta att användningen inne-
bär risk för ohälsa eller olycksfall.

7 Senaste lydelse 2008:1378.

8 Senaste lydelse 2012:97 (jfr 2013:285).

4

SFS 2013:986

Norstedts Juridik AB/Fritzes

Elanders Sverige AB, 2013

7 kap.

Fartområden och zoner

1 §

9

Regeringen får meddela föreskrifter om vilka fartområden som ska fin-

nas och omfattningen av de olika områdena. Regeringen får också meddela
föreskrifter om rätt för Transportstyrelsen att i särskilda fall bestämma att ett
fartygs fartområde ska ha annan omfattning än vad som följer av föreskrifter
som har meddelats med stöd av första meningen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om vilka zoner som ska finnas och vilka inre vattenvägar som ska
ingå i varje zon.

11 §

10

Transportstyrelsen får överlåta åt en erkänd organisation att utfärda

och förnya andra certifikat än gemenskapscertifikat för inlandssjöfart och att i
sådant syfte fastställa minsta tillåtna fribord.

Innehållet i överlåtelsen ska regleras genom ett avtal. Avtalet får innehålla

en begränsning av statens rätt att kräva ersättning från organisationen för ska-
destånd som staten ålagts att betala på grund av organisationens vållande. En
sådan begränsning ska vara förenlig med vad som anges i detta avseende i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/15/EG av den 23 april 2009 om
gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner
och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i
förbindelse därmed.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Transportstyrelsen får

uppdra åt någon annan än en erkänd organisation att utfärda och förnya certi-
fikat som bara avser utrustning till fartyg och personlig skyddsutrustning,
samt föreskriva eller för särskilda fall besluta att sådana certifikat ska ha
samma giltighet som certifikat som utfärdas av Transportstyrelsen.

11 a §

Transportstyrelsen får överlåta åt ett erkänt klassificeringssällskap

att utfärda och förnya gemenskapscertifikat för inlandssjöfart. Om fartyget
uteslutande trafikerar inre vattenvägar i Sverige får Transportstyrelsen i stäl-
let överlåta uppgifterna åt en erkänd organisation.

1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2014.
2. För fartyg som vid ikraftträdandet har giltiga certifikat för aktuell fart

ska lagen tillämpas när certifikatets giltighet har upphört, dock senast fr.o.m.
den 30 december 2018.

På regeringens vägnar

CATHARINA ELMSÄTER-SVÄRD

Lennart Renbjer
(Näringsdepartementet)

9 Senaste lydelse 2008:1378.

10 Senaste lydelse 2011:549.