SFS 2014:114 Lag om ändring i miljöbalken

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i miljöbalken;

utfärdad den 6 mars 2014.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs i fråga om miljöbalken

dels att 11 kap. 4 § ska upphöra att gälla,
dels att 11 kap. 2 och 3 §§ ska betecknas 11 kap. 3 och 4 §§,
dels att de nya 11 kap. 3 och 4 §§, 11 kap. 5 och 18 §§, 21 kap. 1 § samt 26

kap. 9 § ska ha följande lydelse,

dels att det i balken ska införas fem nya paragrafer, 11 kap. 2, 24, 25 och

26 §§, 26 kap. 19 a § samt närmast före 11 kap. 24 § en ny rubrik av följande
lydelse.

11 kap.

2 §

I detta kapitel avses med

vattenområde: ett område som täcks av vatten vid högsta förutsebara vat-

tenstånd, och

markavvattning: en åtgärd som utförs för att avvattna mark, när det inte är

fråga om avledande av avloppsvatten, eller som utförs för att sänka eller tappa
ur ett vattenområde eller för att skydda mot vatten, när syftet med åtgärden är
att varaktigt öka en fastighets lämplighet för något visst ändamål.

3 §

Med vattenverksamhet avses i detta kapitel

1. uppförande, ändring, lagning eller utrivning av en anläggning i ett vat-

tenområde,

2. fyllning eller pålning i ett vattenområde,
3. bortledande av vatten från ett vattenområde,
4. grävning, sprängning eller rensning i ett vattenområde,
5. en annan åtgärd i ett vattenområde som syftar till att förändra vattnets

djup eller läge,

6. bortledande av grundvatten eller utförande av en anläggning för detta,
7. tillförsel av vatten för att öka grundvattenmängden eller utförande av en

anläggning eller en annan åtgärd för detta, eller

8. markavvattning.

1 Prop. 2013/14:38, bet. 2013/14:FöU8, rskr. 2013/14:155.

SFS 2014:114

Utkom från trycket
den 18 mars 2014

2

SFS 2014:114

4 §

I detta kapitel avses med

vattenanläggning: en anläggning, som har kommit till genom en vatten-

verksamhet, tillsammans med manöveranordningar som hör till en sådan an-
läggning,

damm: en vattenanläggning vars syfte är att dämma upp eller utestänga

vatten eller blandningar av vatten och annat material,

dammhaveri: ett okontrollerat utströmmande av det vatten eller den bland-

ning av vatten och annat material som dammen är avsedd att dämma upp eller
utestänga.

5 §

I detta kapitel avses med

vattentäkt: bortledande av ytvatten eller grundvatten för vattenförsörjning,

värmeutvinning eller bevattning,

vattenreglering: ändring av vattenföringen i ett vattendrag till förmån för

annan vattenverksamhet, och

vattenöverledning: vattenreglering genom överföring av ytvatten från ett

vattenområde till ett annat.

18 §

Den som är skyldig att underhålla en damm för vattenreglering ska er-

sätta skada som orsakas av att anläggningen inte ger avsett skydd mot damm-
haveri. Detta gäller även om varken den underhållsskyldige eller någon som
den underhållsskyldige svarar för har vållat skadan.

En underhållsskyldig som visar att dammhaveriet orsakats av en krigshand-

ling eller liknande handling under väpnad konflikt, inbördeskrig eller uppror
är dock fri från ansvar.

Säkerhetsklassificering av dammar

24 §

En damm ska vara klassificerad i en dammsäkerhetsklass, om dammen

vid ett dammhaveri kan medföra

1. förlust av människoliv,
2. förstörelse av områden som är av riksintresse för kulturmiljövården en-

ligt 3 kap. 6 § andra stycket,

3. störning i elförsörjningen,
4. förstörelse av infrastruktur,
5. förstörelse av eller störning i samhällsviktig verksamhet,
6. miljöskada, eller
7. ekonomisk skada.
Första stycket gäller inte dammar som har uppförts för att tillfälligt torr-

lägga ett område i samband med ett bygg- eller anläggningsarbete.

Första stycket 1 gäller inte om risken för förlust av människoliv är försum-

bar. Första stycket 2–7 gäller inte konsekvenser som har liten betydelse från
samhällelig synpunkt.

25 §

Vid klassificering enligt 24 § ska dammen vara klassificerad i

1. dammsäkerhetsklass A, om ett dammhaveri kan leda till en kris som

drabbar många människor och stora delar av samhället samt hotar grundläg-
gande värden och funktioner,

2. dammsäkerhetsklass B, om ett dammhaveri kan leda till stora regionala

och lokala konsekvenser eller störningar och dammen inte ska vara klassifice-
rad i dammsäkerhetsklass A, och

3

SFS 2014:114

3. dammsäkerhetsklass C, om dammen inte ska vara klassificerad i damm-

säkerhetsklass A eller B.

Om ett dammhaveri kan medföra förlust av människoliv och risken för

detta inte är försumbar, ska dammen klassificeras i dammsäkerhetsklass A
eller B.

26 §

Klassificeringen enligt 24 och 25 §§ ska göras av den myndighet som

utövar tillsyn över dammens säkerhet.

21 kap.

1 §

2 Mark och miljödomstol prövar som första instans mål om

1. miljöfarlig verksamhet som är ansökningsmål enligt 1 a § första stycket,
2. vattenverksamhet och vattenanläggningar enligt 11 kap. samt lagen

(1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, utom verk-
samheter som avser markavvattning vilka ska prövas av länsstyrelsen och sä-
kerhetsklassificering av dammar,

3. markavvattningar som enligt lagen med särskilda bestämmelser om vat-

tenverksamhet har överlämnats från länsstyrelsen eller anmälts av en lantmä-
terimyndighet,

4. ersättning för skada och intrång enligt 28 kap. 2–5 §§,
5. ersättning och inlösen vid ingripande av det allmänna enligt denna balk

och vid vattenverksamhet, om inte annat har särskilt föreskrivits,

6. ersättning för miljöskador och inlösen enligt 32 kap., talan om förbud

eller försiktighetsmått enligt 32 kap. 12 § samt grupptalan enligt 32 kap. 13 §,

7. fördelning av solidariskt ansvar mellan flera enligt 10 kap. 6 och 7 §§ på

talan av någon av de solidariskt ansvariga,

8. utdömande av vite enligt ett föreläggande som har förenats med vite med

stöd av balken, efter särskild ansökan av den myndighet som har beslutat
vitesföreläggandet eller, om vitesföreläggandet har beslutats i förfarandet,
med tillämpning av 6 § andra stycket lagen (1985:206) om viten,

9. fördelning av kostnader för gemensamt utnyttjande av information enligt

vad som följer av artiklarna 27.6 och 30.3 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, ut-
värdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande
av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och
upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens för-
ordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissio-
nens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG, och

10. kostnadsansvar för fastighetsägare enligt 10 kap. 9 §.
Mark- och miljödomstol prövar, om inte annat är föreskrivet, efter överkla-

gande enligt 19 kap. 1 § tredje stycket, länsstyrelsens och andra statliga myn-
digheters beslut enligt denna balk eller föreskrifter som har meddelats med
stöd av balken samt enligt lagen med särskilda bestämmelser om vattenverk-
samhet. Att mark- och miljödomstol efter överklagande prövar Kronofogde-
myndighetens beslut om handräckning framgår av 26 kap. 17 § andra stycket.

2 Senaste lydelse 2012:907.

4

SFS 2014:114

Norstedts Juridik AB/Fritzes

Elanders Sverige AB, 2014

26 kap.

9 §

3 En tillsynsmyndighet får i det enskilda fallet besluta om de föreläggan-

den och förbud som behövs för att denna balk samt föreskrifter, domar och
andra beslut som har meddelats med stöd av balken ska följas.

Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet får inte till-

gripas.

Förelägganden och förbud får inte begränsa ett beslut eller en dom om till-

stånd i ansökningsmål som har rättskraft enligt 24 kap. 1 §.

Ett tillståndsbeslut eller en tillståndsdom hindrar dock inte en tillsynsmyn-

dighet från att meddela sådana förelägganden eller förbud som

1. är brådskande och nödvändiga för att undvika att ohälsa eller allvarlig

skada på miljön uppkommer, eller

2. gäller säkerhetshöjande åtgärder vid en damm som klassificerats enligt

11 kap. 24 och 25 §§.

I fråga om utsläpp av koldioxid, dikväveoxid eller perfluorkolväten som

innebär att en verksamhet omfattas av tillståndsplikt enligt lagen (2004:1199)
om handel med utsläppsrätter, får det inte beslutas förelägganden om begräns-
ning av utsläppen eller förelägganden som genom att reglera använd mängd
fossilt bränsle syftar till en begränsning av koldioxidutsläpp. Detta gäller inte
förelägganden som i fråga om dikväveoxid eller perfluorkolväten behövs för
att hindra betydande lokala föroreningar.

19 a §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i

fråga om dammar som ska klassificeras enligt 11 kap. 24 och 25 §§ meddela
föreskrifter om

1. skyldighet att se till att det finns dokumenterade och aktuella utredningar

och bedömningar av dammarnas säkerhet och de konsekvenser enligt 11 kap.
24 § första stycket som ett dammhaveri kan medföra samt skyldighet att
lämna förslag till klassificering,

2. upprättande och dokumentation av övergripande mål och handlingsprin-

ciper för dammsäkerheten,

3. upprättande och dokumentation av säkerhetsledningssystem till säker-

ställande av att de övergripande målen om dammsäkerheten uppnås,

4. rapportering avseende dammsäkerhet till den myndighet som utövar till-

syn över dammens säkerhet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014.

På regeringens vägnar

ESKIL ERLANDSSON

Egon Abresparr
(Miljödepartementet)

3 Senaste lydelse 2011:1102.