SFS 2014:1073 Förordning om producentansvar för förpackningar

1

Svensk författningssamling

Förordning
om producentansvar för förpackningar;

utfärdad den 28 augusti 2014.

Regeringen föreskriver följande.

1 §

Syftet med denna förordning är att

1. förpackningar ska framställas på ett sådant sätt att deras volym och vikt

begränsas till den nivå som krävs för att upprätthålla en god säkerhets- och
hygiennivå,

2. producenter ska ta ansvar för förpackningar när de blir avfall,
3. förpackningsavfall ska tas om hand på ett hälso- och miljömässigt god-

tagbart sätt, och

4. nå förordningens mål för materialutnyttjande.

2 §

Denna förordning är meddelad med stöd av

– 15 kap. 6 § miljöbalken i fråga om 37 §,
– 15 kap. 7 § miljöbalken i fråga om 34–36, 51 och 52 §§,
– 15 kap. 7 a § miljöbalken i fråga om 37–42, 47, 48, 50, 53–54, 60 och

61 §§,

– 15 kap. 9 § miljöbalken i fråga om 55–58 §§,
– 8 kap. 11 § regeringsformen i fråga om 63 §, och
– 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser.

3 §

Bestämmelser om att kommunen ska ansvara för transport samt återvin-

ning och bortskaffande av hushållsavfall finns i 15 kap. 8 § miljöbalken.
Detta ansvar inskränks av denna förordning endast i fråga om avfall som läm-
nas till någon som med stöd av denna förordning får samla in avfallet.

4 §

Bestämmelser om skyldighet att sortera ut förpackningsavfall från annat

avfall och vart man ska lämna förpackningsavfallet finns i 24 a och 24 b §§
avfallsförordningen (2011:927).

Uttryck i förordningen

5 §

Med förpackning avses i denna förordning en produkt som har fram-

ställts för att

1. innehålla, skydda eller presentera en vara eller för att användas för att le-

verera eller på annat sätt hantera en vara, från råmaterial till slutlig produkt
och från producent till användare, om produkten är en

a) konsumentförpackning genom att den på försäljningsstället utgör en säl-

jenhet för den slutliga användaren eller konsumenten av varan,

SFS 2014:1073

Utkom från trycket
den 16 september 2014

2

SFS 2014:1073

b) gruppförpackning genom att den på försäljningsstället omfattar en grupp

av ett visst antal säljenheter och kan tas bort utan att det påverkar varan eller
varorna, oavsett om säljenheterna säljs som en sådan grupp till den slutliga
användaren eller konsumenten eller om produkten endast används som kom-
plement till hyllorna på försäljningsstället, eller

c) transportförpackning genom att den underlättar hantering och transport

av ett antal säljenheter eller gruppförpackningar för att förhindra skador vid
fysisk hantering eller transportskador, eller

2. som engångsartikel användas i ett sådant syfte som anges i 1.

6 §

Med producent avses i denna förordning den som yrkesmässigt tillver-

kar, säljer eller till Sverige för in en förpackning eller en vara som är inneslu-
ten i eller skyddas eller presenteras av en förpackning.

7 §

Med förpackningsavfall avses i denna förordning förpackningar eller

förpackningsmaterial som är avfall enligt 15 kap. 1 § miljöbalken.

8 §

I denna förordning avses med

samla in: hämta eller ta emot förpackningsavfall samt sortera, lagra eller på

annat sätt hantera det hämtade eller mottagna avfallet innan det transporteras
vidare till behandling, och

insamlingssystem: yrkesmässig insamling av förpackningsavfall.

9 §

I denna förordning avses med

återanvända: vidta en åtgärd som innebär att något som inte har blivit av-

fall kan användas igen för att fylla samma funktion som det ursprungligen var
avsett för,

återvinna: hantera avfall på ett sådant sätt att det förbereds för att kunna

återanvändas eller kommer till nytta som ersättning för annat material eller
förbereds för att komma till nytta som ersättning för annat material,

bortskaffa: göra sig av med något som är avfall utan att återvinna det eller

lämna det till någon som samlar in eller transporterar bort det, och

behandla: återvinna eller bortskaffa.

10 §

Med materialutnyttjande avses i denna förordning återvinning av av-

fall genom en upparbetning i en produktionsprocess av ett avfallsmaterial till
materialets ursprungliga ändamål eller till andra ändamål. En sådan upparbet-
ning med biologisk behandling ska vid tillämpningen av förordningen anses
vara materialutnyttjande.

Vid tillämpningen av denna förordning ska energiutvinning inte anses vara

materialutnyttjande.

11 §

Med energiutvinning avses i denna förordning återvinning av avfall

genom en användning av brännbart förpackningsavfall för att generera energi
genom direkt förbränning, med eller utan annat avfall men med utnyttjande av
värme.

12 §

Med biologisk behandling avses i denna förordning en aerob (syrekrä-

vande) eller anaerob (icke syrekrävande) behandling av de biologiskt ned-
brytbara delarna av ett förpackningsavfall, om behandlingen

3

SFS 2014:1073

1. sker under kontrollerade förhållanden och med användning av mikro-

organismer, och

2. innebär att stabiliserade organiska restprodukter eller metan produceras.
Vid tillämpningen av denna förordning ska deponering av avfallet inte an-

ses vara en biologisk behandling.

Tillämpningsområde

13 §

Denna förordning ska

1. inte tillämpas på vägcontainrar, järnvägscontainrar, fartygscontainrar

eller flygfraktcontainrar,

2. i fråga om 1 § 1–3, 2–4, 13, 16, 17, 19, 20, 22–64 §§ inte tillämpas på så-

dana flaskor eller burkar som omfattas av förordningen (2005:220) om retur-
system för plastflaskor och metallburkar, och

3. i fråga om 37–50, 53–57, 60 och 61 §§ inte tillämpas på förpackningar

som på grund av sitt tidigare eller resterande innehåll utgör farligt avfall en-
ligt avfallsförordningen (2011:927).

Mål för materialutnyttjande

14 §

Bestämmelserna i 15–23 §§ anger mål för materialutnyttjande. För att

beräkna om målen nås ska det tal som motsvarar den mängd avfall som har
materialutnyttjats under ett kalenderår (materialutnyttjandemängden) divide-
ras med det tal som motsvarar den mängd förpackningar som har tillverkats i
Sverige eller förts in till Sverige under samma kalenderår (produktionsmäng-
den). Mängderna ska anges i vikt. Vid beräkningen av produktionsmängden
ska inte sådana förpackningar som yrkesmässigt förts ut från Sverige ingå.
Resultatet av divisionen är materialutnyttjandegraden, som ska anges i pro-
cent.

Vid beräkningen får avfall som har transporterats till ett land utanför EU

anses materialutnyttjat endast om det visas att avfallet har materialutnyttjats
under villkor som motsvarar kraven i denna förordning.

15 §

I fråga om allt förpackningsavfall är målet att före den 1 januari 2020

ska materialutnyttjandegraden vara minst 55 procent och därefter minst 65
procent.

16 §

I fråga om förpackningsavfall av papp, papper, kartong och wellpapp

är målet att före den 1 januari 2020 ska materialutnyttjandegraden vara minst
65 procent och därefter minst 85 procent.

17 § I fråga om förpackningsavfall av plast som inte är dryckesförpack-
ningar är målet att före den 1 januari 2020 ska materialutnyttjandegraden vara
minst 30 procent och därefter minst 50 procent.

18 §

I fråga om förpackningsavfall som är dryckesförpackningar av poly-

mera material är målet att materialutnyttjandegraden ska vara minst 90 pro-
cent.

4

SFS 2014:1073

19 §

I fråga om förpackningsavfall av glas är målet att före den 1 januari

2020 ska materialutnyttjandegraden vara minst 70 procent och därefter minst
90 procent.

20 §

I fråga om förpackningsavfall av metall som inte är dryckesförpack-

ningar är målet att före den 1 januari 2020 ska materialutnyttjandegraden vara
minst 70 procent och därefter minst 85 procent.

21 §

I fråga om förpackningsavfall som är dryckesförpackningar av metall

är målet att materialutnyttjandegraden ska vara minst 90 procent.

22 §

I fråga om förpackningsavfall av trä är målet att materialutnyttjande-

graden ska vara minst 15 procent.

23 §

I fråga om förpackningsavfall av andra material än de som anges i 16–

22 §§ är målet att materialutnyttjandegraden ska vara minst 15 procent.

Bedömningen av om en produkt är en förpackning

24 §

En produkt ska anses vara en förpackning enligt denna förordning om

produkten har de funktioner som anges i 5 § även om produkten också har
andra funktioner.

Första stycket gäller inte om
1. produkten är en fast del av den vara som produkten omsluter, skyddar

eller presenterar,

2. produkten behövs för att omfatta, stödja eller bevara varan under hela

dess livslängd, och

3. alla delar är avsedda att användas, konsumeras eller bortskaffas tillsam-

mans.

25 §

Vid tillämpningen av 24 § ska följande slag av produkter anses vara

förpackningar:

1. blomkrukor som är avsedda endast för försäljning och transport av väx-

ter och inte är avsedda att följa med växten under hela dess livstid,

2. cd-spindlar som saluförs med cd-skivor och inte är avsedda för förva-

ring,

3. glasflaskor för injektionslösningar,
4. kapslar som används i kaffe-, kakao- eller mjölkdryckessystem eller

andra dryckessystem och som lämnas tomma efter användning,

5. klädhängare som saluförs med ett klädesplagg,
6. konfektaskar,
7. plastfolier kring cd-fodral,
8. postpåsar som är avsedda för kataloger och tidskrifter och som innehål-

ler en tidskrift,

9. rullar, tuber och cylindrar som böjligt material är upprullat på, dock inte

rullar, tuber eller cylindrar som är avsedda som delar i en tillverkningsutrust-
ning och som inte används för att presentera en vara som en säljenhet,

10. sterilbarriärsystem i form av påsar, brickor eller annat material som

krävs för att bevara varans sterilitet,

11. tårtpapper som saluförs med ett bakverk,
12. tändsticksaskar,

5

SFS 2014:1073

13. återfyllbara stålcylindrar för gas, dock inte brandsläckare, och
14. andra produkter än de som anges i 1–13, om produkterna uppfyller kri-

terierna för att anses som förpackningar.

26 §

Vid tillämpningen av 24 § ska följande slag av produkter inte anses

vara förpackningar:

1. blomkrukor som är avsedda att följa med växten under hela dess livstid,
2. cd-, dvd- och videofilmfodral som saluförs innehållande cd-skivor, dvd-

skivor eller videofilmer,

3. cd-spindlar som saluförs tomma och är avsedda för förvaring,
4. gravlyktor som är behållare för ljus,
5. kaffekapslar för dryckessystem, foliepåsar för kaffe och kaffekuddar av

filterpapper som slängs tillsammans med den använda kaffeprodukten,

6. klädhängare som saluförs separat,
7. korvskinn,
8. mekaniska kvarnsystem som är integrerade i återfyllbara behållare som

återfyllbara pepparkvarnar,

9. skrivarpatroner,
10. tepåsar,
11. vattenlösliga påsar för rengöringsmedel,
12. vaxskikt som exempelvis finns runt ost,
13. verktygslådor, och
14. andra produkter än de som anges i 1–13, om produkterna inte uppfyller

kriterierna för att anses som förpackningar.

27 §

En produkt ska anses vara en förpackning enligt denna förordning, om

produkten är utformad för och avsedd att fyllas vid försäljningsstället och fyl-
ler en förpackningsfunktion.

Om en engångsartikel är fylld när den säljs vid försäljningsstället, ska även

den anses vara en förpackning enligt denna förordning.

28 §

Vid tillämpningen av 27 § ska följande slag av produkter anses vara

förpackningar:

1. aluminiumfolier,
2. bärkassar av papper eller plast,
3. engångstallrikar och engångskoppar,
4. plastfolier,
5. plastfolier för tvättade kläder i tvätterier,
6. smörgåspåsar, och
7. andra produkter än de som anges i 1–6, om produkterna uppfyller krite-

rierna för att anses som förpackningar.

29 §

Vid tillämpningen av 27 § ska följande slag av produkter inte anses

vara förpackningar:

1. bakformar av papper som saluförs utan innehåll,
2. engångsbestick,
3. omrörare,
4. omslagspapper som saluförs separat,
5. tårtpapper som saluförs utan bakverk, och
6. andra produkter än de som anges i 1–5, om produkterna inte uppfyller

kriterierna för att anses som förpackningar.

6

SFS 2014:1073

30 §

Förpackningskomponenter och underordnade element som är integre-

rade i förpackningar ska räknas som en del av den förpackning i vilken de är
integrerade. Underordnade element som är hängda på eller fästa vid en pro-
dukt och som fyller en förpackningsfunktion ska anses vara förpackningar en-
ligt denna förordning.

Första stycket gäller inte förpackningskomponenter eller underordnade ele-

ment som är fasta delar av produkten, om alla delar är avsedda att konsumeras
eller bortskaffas tillsammans.

31 §

Vid tillämpningen av 30 § ska följande slag av produkter anses vara

del av förpackningar:

1. doseringsmått som utgör en del av tillslutningen på förpackningen för

rengöringsmedel,

2. häftklamrar,
3. mascaraborstar som utgör en del av förpackningens tillslutning,
4. mekaniska kvarnsystem som är integrerade i fyllda engångsbehållare

som pepparkvarnar fyllda med peppar,

5. plastmanschetter,
6. självhäftande etiketter fästa på annat förpackningsföremål, och
7. andra produkter än de som anges i 1–6, om produkterna uppfyller kriteri-

erna för att anses som del av förpackningar.

32 §

Etiketter hängda direkt på eller fästa på en vara ska vid tillämpningen

av 30 § anses vara förpackningar.

33 §

Radiofrekvensidentifieringsetiketter (RFID-taggar) ska vid tillämp-

ningen av 30 § inte anses vara förpackningar.

Producentansvar för utformning av förpackningar

34 §

För de syften som anges i 1 § ska en producent se till att de förpack-

ningar som producenten tillverkar, säljer eller för in till Sverige utformas,
framställs och saluförs på ett sådant sätt att de är återanvändbara eller återvin-
ningsbara så att

1. utsläppen av skadliga ämnen minimeras när förpackningsavfallet be-

handlas, och

2. inverkan i övrigt på miljön begränsas när förpackningsavfallet eller rest-

produkter från hanteringen av förpackningsavfallet bortskaffas.

35 §

Vid tillämpningen av 34 § ska en förpackning anses återanvändbar om

dess fysiska egenskaper och utformning gör det möjligt att

1. under normalt förutsebara användningsförhållanden återanvända för-

packningen flera gånger,

2. behandla den använda förpackningen i enlighet med hygien- och säker-

hetskrav för arbetstagare, och

3. återvinna förpackningen när den inte längre används.

36 §

Vid tillämpningen av 34 § ska en förpackning anses återvinningsbar

genom

7

SFS 2014:1073

1. materialutnyttjande, om förpackningen är framställd på ett sådant sätt att

det är möjligt att utnyttja en viss viktprocent av förpackningsmaterialet för
framställning av säljbara produkter,

2. energiutvinning, om förpackningsavfallet har ett lägsta värmevärde för

att ge optimal energiutvinning, eller

3. kompostering, om förpackningsavfallet är biologiskt nedbrytbart i sådan

grad att det inte hindrar separat insamling eller hindrar den komposterings-
process eller komposteringsaktivitet som avfallet underkastas samt är av så-
dan art att det kan underkastas fysisk, kemisk, termisk eller biologisk nedbryt-
ning på ett sådant sätt att det mesta av den färdiga komposten slutligen bryts
ned till koldioxid, biomassa och vatten.

Producentansvar för hantering av förpackningsavfall

37 §

När en producent yrkesmässigt tillverkar, säljer eller till Sverige för in

en förpackning eller en vara som är innesluten i eller skyddas eller presenteras
av en förpackning ska producenten

1. tillhandahålla ett insamlingssystem som innebär att förpackningen tas

om hand när den blir avfall och se till att systemet uppfyller kraven i denna
förordning, eller

2. se till att någon annan som har tillstånd enligt 38 § att driva ett insam-

lingssystem har åtagit sig att ta hand om förpackningen när den blir avfall.

Insamlingssystem

38 §

Det krävs tillstånd för att driva ett insamlingssystem.

Tillstånd krävs inte för
1. en kommuns insamling av förpackningsavfall inom kommunen, eller
2. insamling av utsorterat förpackningsavfall som uppkommit i eller i sam-

band med yrkesmässig verksamhet.

39 §

Ett insamlingssystem som kräver tillstånd enligt 38 § ska vara lämpligt

och rikstäckande.

För att ett system ska anses lämpligt ska
1. det i systemet ingå
a) lättillgängliga insamlingsplatser där den som har använt en förpackning

och vill lämna den som förpackningsavfall kan göra det enkelt och utan att
behöva betala något till systemet,

b) en tjänst som innebär att systemet utan att ta betalt hämtar eller tar emot

förpackningsavfall som kommunen har samlat in,

c) en tjänst som innebär att den som har samlat in förpackningsavfall som

uppkommit i yrkesmässig verksamhet kan lämna avfallet till systemet utan att
behöva betala något till systemet, och

d) en tjänst som innebär att andra än hushåll får sådan information som av-

ses i 58 §,

2. insamlingen ske på ett sätt som inte försvårar materialutnyttjande,
3. det förpackningsavfall som samlas in behandlas på ett hälso- och miljö-

mässigt godtagbart sätt,

4. verksamheten bedrivas så att den effektivt bidrar till att nå målen för ma-

terialutnyttjande i denna förordning,

8

SFS 2014:1073

5. det finnas en betryggande säkerhet som motsvarar kostnaderna för att

samla in och behandla sådant förpackningsavfall som systemet ska ta hand
om enligt ett sådant åtagande som avses i 37 §,

6. den som driver systemet samverka med andra som har tillstånd att driva

insamlingssystem om hur kostnader för hanteringen av det förpackningsavfall
som har samlats in ska fördelas,

7. den som driver systemet ge producenter möjlighet att låta förpackningar

omfattas av systemet utan villkor som diskriminerar någon producent, och

8. systemet i övrigt drivas på ett hälso- och miljömässigt godtagbart sätt.
För att ett system ska anses rikstäckande ska det i systemet finnas insam-

lingsplatser i varje kommun med en geografisk spridning inom kommunen
som är skälig med hänsyn till befolkningstäthet, verksamheters lokalisering
och övriga omständigheter.

40 §

Vid bedömning av om ett insamlingssystem ska anses lämpligt och

rikstäckande ska hänsyn tas till det som kommit fram vid samråd enligt 42
och 54 §§.

Förberedande samråd om insamlingssystem

41 §

Den som avser att driva ett insamlingssystem ska innan den ansöker

om ett tillstånd enligt 38 § samråda med andra som har tillstånd att driva in-
samlingssystem och i det samrådet undersöka möjligheterna att samordna
systemen.

42 §

Den som avser att driva ett insamlingssystem ska innan den ansöker

om ett tillstånd enligt 38 § samråda med kommunerna och i det samrådet

1. utförligt redogöra för hur systemet ska organiseras och drivas,
2. utförligt redogöra för hur systemet ska samordnas med andra insam-

lingssystem som har tillstånd och med kommunernas renhållningsskyldighet,

3. redogöra för vilka dispenser, tillstånd och lov som finns eller ska sökas

för verksamheten, och

4. undersöka vilka möjligheter kommunerna har att underlätta uppbyggna-

den av systemet genom att anvisa platser för insamling eller vidta andra åtgär-
der.

Kommunen ska ges tillfälle att lämna synpunkter på redogörelsen enligt

första stycket 1–3.

Prövning av ansökan om tillstånd att driva ett insamlingssystem

43 §

Frågor om tillstånd enligt 38 § prövas av Naturvårdsverket.

44 §

En ansökan om tillstånd ska vara skriftlig och innehålla uppgifter

1. om sökandens namn, kontaktuppgifter och person- eller organisations-

nummer eller, om sådant inte finns, sökandens nationella eller europeiska
skatteregistreringsnummer,

2. om hur insamlingssystemet ska utformas och drivas,
3. om hur betryggande säkerhet ska ställas för de kostnader som är för-

enade med att samla in och behandla det förpackningsavfall som systemet ska
ta hand om enligt ett sådant åtagande som avses i 37 §,

4. om vad som har kommit fram vid samråd enligt 42 §, och

9

SFS 2014:1073

5. som i övrigt behövs för en prövning av om systemet är lämpligt och riks-

täckande enligt 39 §.

45 §

Ett tillstånd får ges endast till den som

1. har personella, tekniska, organisatoriska och ekonomiska förutsättningar

att driva ett insamlingssystem som uppfyller kraven i 39 §,

2. är producent eller enligt 37 § 2 har åtagit sig att ta hand om förpack-

ningsavfall, och

3. har samrått enligt 42 §.

46 §

Ett tillstånd ska förenas med de villkor som behövs för att insamlings-

systemet under hela tillståndstiden ska uppfylla kraven i 39 §.

Motsvarande tillstånd i andra länder

47 §

Den som i ett annat land inom EU eller Europeiska ekonomiska samar-

betsområdet har rätt att samla in förpackningsavfall enligt ett tillstånd eller
annat godkännande som getts i det landet (utländskt tillstånd) får, i stället för
att ansöka om tillstånd enligt 38 §, begära att Naturvårdsverket prövar om det
utländska tillståndet motsvarar ett tillstånd enligt 38 § och uppfyller kraven i
39 §.

48 §

Om ett utländskt tillstånd motsvarar ett tillstånd enligt 38 § och uppfyl-

ler kraven i 39 §, ska Naturvårdsverket besluta att det utländska tillståndet
gäller som ett tillstånd enligt 38 §.

Information om givna tillstånd

49 §

Naturvårdsverket ska informera allmänheten om vilka som enligt 38

eller 48 § har tillstånd att driva ett insamlingssystem.

Driften av ett insamlingssystem

50 §

Den som driver ett insamlingssystem ska

1. fortlöpande se till att systemet uppfyller kraven i 39 §,
2. snarast underrätta Naturvårdsverket om sådana förändringar i systemet

som kan påverka bedömningen av hur systemet uppfyller kraven i 39 §,

3. snarast underrätta Naturvårdsverket om vad som kommer fram vid sam-

råd enligt 54 §, och

4. lämna de uppgifter till kommunen som den behöver för att uppfylla kra-

ven i 58 § denna förordning och i 76 a § avfallsförordningen (2011:927).

51 §

Den som driver ett insamlingssystem ska senast den 31 mars varje år

till Naturvårdsverket lämna

1. uppgifter om vilka producenter som låter förpackningar omfattas av sys-

temet med uppgift om varje producents person- eller organisationsnummer,
eller om sådant inte finns, producentens nationella eller europeiska skatte-
registreringsnummer,

2. uppgifter om den totala mängd förpackningar som de producenter som

avses i 1 yrkesmässigt har tillverkat i Sverige eller fört in till Sverige under

10

SFS 2014:1073

det närmast föregående kalenderåret, dock inte förpackningar som yrkesmäs-
sigt förts ut från Sverige,

3. i fråga om det förpackningsavfall som hanteras av systemet, uppgifter

om den mängd avfall som under det närmast föregående kalenderåret har

a) samlats in,
b) behandlats i Sverige,
c) transporterats till ett annat land för behandling, och
d) behandlats i ett annat land, och
4. uppgifter som i övrigt behövs för att rapportera till Europeiska kommis-

sionen i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av
den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall i lydelsen
enligt kommissionens direktiv 2013/2/EU.

Uppgifter om mängder enligt första stycket ska anges i vikt. Uppgifter en-

ligt första stycket 3 b och d ska specificeras i hur mycket som har materialut-
nyttjats, hur mycket som har återvunnits på annat sätt och hur mycket som har
bortskaffats.

52 §

När det gäller uppfyllelse av målen i denna förordning för sådant för-

packningsavfall som förs ut från Sverige till ett land utanför EU ska den som
driver insamlingssystemet kunna visa att materialutnyttjande skett på det sätt
som anges i denna förordning.

Samråd under driften av ett insamlingssystem

53 §

Den som driver ett insamlingssystem ska, om det behövs, samråda med

andra som har tillstånd att driva insamlingssystem om hur systemen kan sam-
ordnas.

54 §

Den som driver ett insamlingssystem ska, om det behövs eller om en

kommun begär det, samråda med kommunen om

1. hur systemet organiseras och drivs,
2. hur systemet samordnas med andra insamlingssystem och kommunens

renhållningsskyldighet, och

3. andra väsentliga frågor som rör systemet.

Kommuners insamling av förpackningsavfall

55 §

En kommun får samla in utsorterat förpackningsavfall på uppdrag av

ett insamlingssystem som har tillstånd enligt 38 §.

56 §

En kommun som samlar in utsorterat förpackningsavfall på annat sätt

än enligt 55 § ska

1. göra det på ett lämpligt sätt så att insamlingen inte försvårar materialut-

nyttjande,

2. informera den som driver ett insamlingssystem med tillstånd enligt 38 §

om kommunens insamling och hur den sker, och

3. lämna avfallet till ett insamlingssystem som har tillstånd enligt 38 §.
Kommunen får begära ersättning för att lämna avfallet endast om det mel-

lan kommunen och den som driver insamlingssystemet finns en överenskom-
melse om sådan ersättning.

11

SFS 2014:1073

Insamling av förpackningsavfall från yrkesmässig verksamhet

57 §

Utsorterat förpackningsavfall som uppkommit i eller i samband med

yrkesmässig verksamhet får samlas in även av andra än en kommun och den
som har tillstånd enligt 38 §, om insamlingen görs på ett lämpligt sätt så att
den inte försvårar materialutnyttjande och den som samlar in

1. ser till att
a) avfallet behandlas på ett hälso- och miljömässigt godtagbart sätt,
b) bedriva avfallshanteringen så att den effektivt bidrar till att nå förord-

ningens mål för materialutnyttjande, och

c) Naturvårdsverket senast den 31 mars varje år får uppgifter motsvarande

de som ska lämnas enligt 51 § första stycket 3 och 4, eller

2. lämnar förpackningsavfallet till ett insamlingssystem som har tillstånd

enligt 38 § utan att begära någon betalning, om inte annat har avtalats.

Kommunens ansvar att informera

58 §

Kommunen ska informera hushåll om

1. skyldigheten enligt 24 a och 24 b §§ avfallsförordningen (2011:927) att

sortera ut förpackningsavfall från annat avfall,

2. hur sorteringen ska gå till,
3. tillgängliga insamlingssystem,
4. hur hushållen kan bidra till ökat materialutnyttjande, och
5. de återvinningsresultat som sorteringen bidrar till.
Kommunen ska ge den som driver ett insamlingssystem möjlighet att

lämna synpunkter på informationens utformning.

Rapportering

59 §

Naturvårdsverket ska rapportera till Europeiska kommissionen i enlig-

het med artikel 17 i direktiv 94/62/EG, i lydelsen enligt kommissionens direk-
tiv 2013/2/EU.

Omprövning och återkallelse av tillstånd

60 §

Naturvårdsverket får på eget initiativ ompröva ett tillstånd enligt 38 §,

om det behövs för att insamlingssystemet ska uppfylla kraven i 39 §.

61 §

Naturvårdsverket får återkalla ett tillstånd enligt 38 §, om insamlings-

systemet inte uppfyller kraven i denna förordning.

Ett tillstånd får inte återkallas om bristerna endast har ringa betydelse.

Tillsyn

62 §

Bestämmelser om tillsyn finns i 26 kap. miljöbalken och i miljötill-

synsförordningen (2011:13). Bestämmelser om det operativa tillsynsansvar
som hör samman med denna förordning finns i 26 kap. 3 § tredje stycket mil-
jöbalken samt 2 kap. 4, 24, 29 och 30 §§ miljötillsynsförordningen.

12

SFS 2014:1073

Norstedts Juridik AB/Fritzes

Elanders Sverige AB, 2014

Bemyndigande

63 §

Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av

denna förordning.

Överklagande

64 §

Bestämmelser om överklagande finns i 19 kap. 1 § tredje stycket mil-

jöbalken.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 november 2014.
2. Bestämmelserna i 37 § tillämpas första gången i fråga om förpackningar

och varor som är inneslutna i eller skyddas eller presenteras av en förpack-
ning som tillverkas, säljs eller förs in i Sverige efter utgången av mars 2017.

3. Bestämmelserna i 38–42, 49–54, 60 och 61 §§ tillämpas första gången i

fråga om insamlingssystem som avses att drivas efter utgången av mars 2017.

4. Bestämmelserna i 43–48 §§ tillämpas första gången i fråga om ansök-

ningar om tillstånd som skickas in efter utgången av mars 2016.

5. Bestämmelserna i 55–57 §§ tillämpas första gången i fråga om förpack-

ningsavfall som samlas in efter utgången av mars 2017.

6. Bestämmelsen i 58 § tillämpas första gången i fråga om information som

ges efter utgången av mars 2017.

7. För tid före utgången av december 2016 ska vid tillämpningen av 14–

23 §§ materialutnyttjandegraden beräknas genom att det tal som motsvarar
den mängd avfall som har materialutnyttjats under ett kalenderår divideras
med det tal som motsvarar den mängd avfall som har samlats in separat under
samma kalenderår.

8. Genom förordningen upphävs förordningen (2006:1273) om producent-

ansvar för förpackningar.

9. Bestämmelserna i 25–27 §§ i den upphävda förordningen gäller dock

fortfarande för förpackningar och varor som är inneslutna i eller skyddas eller
presenteras av en förpackning som tillverkas, säljs eller förs in i Sverige före
utgången av mars 2017.

10. Bestämmelsen i 28 § i den upphävda förordningen gäller dock fortfa-

rande för avfall som har uppstått före utgången av mars 2017.

11. Bestämmelserna i 29 och 30 §§ i den upphävda förordningen gäller

dock fortfarande för förpackningsavfall som har samlats in före utgången av
mars 2017.

12. Bestämmelserna i 31 § i den upphävda förordningen gäller dock fortfa-

rande för uppgifter som avser kalenderåren fram till och med 2016.

På regeringens vägnar

LENA EK

Egon Abresparr
(Miljödepartementet)