SFS 2014:201 Lag om ändring i konsumentkreditlagen (2010:1846)

140201.PDF

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i konsumentkreditlagen (2010:1846);

utfärdad den 10 april 2014.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs att 33, 34 och 36 §§ konsumentkredit-

lagen (2010:1846) ska ha följande lydelse.

33 §

Kreditgivaren har rätt att få betalning i förtid endast om det har gjorts

förbehåll om detta i avtalet och

1. konsumenten sedan mer än en månad är i dröjsmål med betalning av ett

belopp som överstiger tio procent av kreditfordran,

2. konsumenten sedan mer än en månad är i dröjsmål med betalning av ett

belopp som överstiger fem procent av kreditfordran och dröjsmålet avser två
eller flera poster som förfallit vid olika tidpunkter,

3. konsumenten på något annat sätt är i väsentligt dröjsmål med betalning,
4. säkerhet som ställts för krediten har avsevärt försämrats, eller
5. det står klart att konsumenten genom att avvika, skaffa undan egendom

eller förfara på något annat sätt undandrar sig att betala sin skuld.

Om säkerhet som ställts för krediten utgörs av förbehåll om återtagande-

rätt, har kreditgivaren rätt till betalning i förtid på grund av försämrad säker-
het endast om konsumenten uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet har
orsakat att säkerheten avsevärt försämrats.

Om en kredit är förenad med panträtt i fast egendom, tomträtt eller bostads-

rätt eller liknande rätt eller är förenad med motsvarande rätt i byggnad som
inte hör till fastighet, har kreditgivaren rätt till betalning i förtid på grund av
försämrad säkerhet endast om säkerheten har avsevärt försämrats till följd av
någon annan orsak än en allmän prisnedgång på den relevanta marknaden.

I fråga om kredit som är förenad med panträtt i fast egendom, tomträtt eller

bostadsrätt eller liknande rätt eller som är förenad med motsvarande rätt i
byggnad som inte hör till fastighet och räntan för krediten är bunden för hela
eller en del av avtalstiden, dock minst tre månader, har kreditgivaren trots
första�tredje styckena rätt att få betalning i förtid på den dag då den tid för
vilken räntan är bunden löper ut. Detta gäller dock endast om det har gjorts
förbehåll om det i avtalet och det finns synnerliga skäl.

34 §

Om kreditgivaren vill få betalt i förtid enligt 33 § första stycket 1�3

eller fjärde stycket, gäller en uppsägningstid av minst fyra veckor räknat från
den tidpunkt då kreditgivaren sänder ett meddelande om uppsägningen i
rekommenderat brev till konsumenten under dennes vanliga adress eller upp-
sägningen utan en sådan åtgärd kommer konsumenten till handa.

1 Prop. 2013/14:44, bet. 2013/14:CU15, rskr. 2013/14:189.

SFS 2014:201

Utkom från trycket
den 24 april 2014

background image

2

SFS 2014:201

Norstedts Juridik AB/Fritzes

Elanders Sverige AB, 2014

Om kreditgivaren har krävt betalning i förtid enligt 33 § första stycket 1�3,

är konsumenten ändå inte skyldig att betala i förtid, om han eller hon före
utgången av uppsägningstiden betalar det belopp som förfallit jämte dröjs-
målsränta. Detsamma gäller om konsumenten vid uppsägning enligt 33 §
första stycket 4 eller 5 eller enligt andra eller tredje stycket i samma paragraf
genast efter uppsägningen eller inom medgiven uppsägningstid ställer god-
tagbar säkerhet för fordran.

Om konsumenten tidigare med stöd av andra stycket har befriats från skyl-

digheten att betala skulden i förtid, gäller inte det stycket.

36 §

Vid förtidsbetalning enligt 32�35 §§ ska konsumenten betala ränta och

andra kostnader för krediten för tiden fram till förtidsbetalningen men inte för
tiden därefter. När kreditgivarens fordran beräknas ska de grunder som står i
överensstämmelse med god kreditgivningssed tillämpas.

Kreditgivaren får inte tillgodoräkna sig någon ersättning för att skulden

betalas i förtid. Om krediträntan är bunden när förtidsbetalningen sker, har
kreditgivaren dock rätt att ta ut ränteskillnadsersättning av kredittagaren för
den tid som återstår, om förbehåll har gjorts om detta och i den utsträckning
som det överensstämmer med god kreditgivningssed.

Ränteskillnadsersättningen får
1. för kredit som är förenad med panträtt i fast egendom, tomträtt eller

bostadsrätt eller liknande rätt eller som är förenad med motsvarande rätt i
byggnad som inte hör till fastighet högst motsvara skillnaden mellan räntan
på krediten och den ränta som vid betalningstillfället i allmänhet gäller för
bostadsobligationer med en löptid som motsvarar återstående räntebindnings-
tid ökad med en procentenhet, och

2. för annan kredit högst motsvara en procent av det förtidsbetalade belop-

pet eller, om det vid tidpunkten för förtidsbetalningen är kortare tid än ett år
kvar av kreditavtalets löptid, en halv procent av det förtidsbetalade beloppet.
Ersättningen får dock inte vara större än det belopp som konsumenten skulle
ha betalat i ränta under den återstående löptiden enligt kreditavtalet.

Ränteskillnadsersättning får inte tas ut för den del av räntan som motsvaras

av en kreditgarantiavgift, när statlig kreditgaranti har lämnats och avgift tas ut
för garantin. Ersättning får inte heller tas ut vid en betalning av en kontokredit
eller vid en betalning från en försäkring som garanterar återbetalning av kre-
diten.

Om kreditgivaren utnyttjar en rätt att återta varan enligt 38 §, tillämpas 40

och 41 §§ vid den uppgörelse som då ska ske mellan parterna.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014.
2. De nya bestämmelserna gäller även för kreditavtal som har ingåtts före

ikraftträdandet. För kreditavtal med en kreditränta som är bunden vid ikraft-
trädandet gäller dock äldre bestämmelser om ränteskillnadsersättning till dess
räntebindningstiden löper ut.

På regeringens vägnar

BEATRICE ASK

Mikael Forsgren
(Justitiedepartementet)