SFS 2015:708 Lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m.;

utfärdad den 19 november 2015.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs att 10 a och 35 §§ lagen (1967:531) om

tryggande av pensionsutfästelse m.m. ska ha följande lydelse.

10 a §

2

En pensionsstiftelses styrelse svarar för att förmögenheten är place-

rad på ett nöjaktigt sätt och för att stiftelsens medel inte används för annat än
stiftelsens ändamål.

För en sådan pensionsstiftelse som avses i 9 a § ska i fråga om placering av

förmögenheten i stället för första stycket bestämmelserna i tredje–femte
styckena gälla.

Pensionsstiftelsen ska placera tillgångarna på ett sådant sätt att lämplig

riskspridning uppnås. Tillgångarna ska placeras på det sätt som bäst gagnar
dem som omfattas av stiftelsens ändamål och också i övrigt på ett aktsamt
sätt. Av tillgångarna får högst

1. fem procent utgöras av aktier och andra värdepapper som kan jämställas

med aktier samt obligationer och andra skuldförbindelser, om värdepapperen
eller skuldförbindelserna getts ut av arbetsgivaren, och

2. tio procent utgöras av sådana tillgångar som avses i 1 och som getts ut av

företag i en grupp av emittenter eller låntagare med inbördes anknytning, vari
arbetsgivaren ingår. Med en sådan grupp avses två eller flera fysiska eller ju-
ridiska personer som utgör en helhet från risksynpunkt därför att någon av
dem har direkt eller indirekt ägarinflytande över en eller flera av de övriga i
gruppen eller därför att de utan att stå i sådant förhållande har sådan inbördes
anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan råka i betalningssvårig-
heter om en av dem drabbas av finansiella problem.

Begränsningarna i tredje stycket 1 och 2 gäller inte sådana tillgångar som

svenska staten eller en utländsk stat svarar för.

Optioner och terminskontrakt eller andra liknande finansiella instrument

får användas för att sänka den finansiella risken i en pensionsstiftelse eller för
att i övrigt effektivisera förvaltningen av stiftelsens tillgångar. Pensionsstiftel-
sen ska tillämpa föreskrifter som har meddelats med stöd av bestämmelserna i
6 kap. 14 § 3 försäkringsrörelselagen (2010:2043) om användning av derivat-
instrument, utom när föreskrifterna gäller effektivisering av förvaltningen av
skulderna.

1 Prop. 2015/16:9, bet. 2015/16:FiU7, rskr. 2015/16:38.

2 Senaste lydelse 2010:2045.

SFS 2015:708

Utkom från trycket
den 1 december 2015

2

SFS 2015:708

Wolters Kluwer

Elanders Sverige AB, 2015

35 §

3

Finansinspektionen får meddela de anmärkningar i fråga om en pen-

sionsstiftelses förvaltning som inspektionen anser behövs.

Finansinspektionen ska förelägga pensionsstiftelsen eller styrelsen att vidta

rättelse, om inspektionen finner att

1. avvikelse skett från någon av de bestämmelser som anges i 34 § första

stycket,

2. placeringsriktlinjerna inte längre är tillfredsställande med hänsyn till

omfattningen och beskaffenheten av stiftelsens förvaltning, eller

3. stiftelsen använder olämpliga kreditvärderingsförfaranden eller hänvis-

ningar i placeringsriktlinjerna till kreditbetyg som har utfärdats av ett kredit-
värderingsinstitut.

Om Finansinspektionen bedömer att en stiftelse förvaltar medel som av-

satts till stiftelsen för personer som anges i 9 a § första stycket på ett sådant
sätt som innebär att dessa personers intressen hotas, får inspektionen besluta
om att utse en särskild företrädare att sköta hela eller delar av driften av stif-
telsen.

Finansinspektionen får även begränsa pensionsstiftelsens förfoganderätt el-

ler förbjuda stiftelsen att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om det be-
döms vara nödvändigt för att skydda de personer som anges i tredje stycket.
Finansinspektionen får besluta hur pensionsstiftelsen ska förvaltas efter ett
sådant beslut.

I fråga om styrelsens skyldighet att lämna upplysningar och hålla tillgångar

och handlingar tillgängliga för granskning och beträffande tillsynen i övrigt
ska bestämmelserna i 17 kap. 5 §, 7 § andra stycket, 8 § 1, 13 § första stycket
första meningen och andra stycket, 29 § samt 18 kap. 9, 15 och 27 §§ försäk-
ringsrörelselagen (2010:2043) samt föreskrifter som meddelats med stöd av
17 kap. 30 § samma lag tillämpas på motsvarande sätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

På regeringens vägnar

MORGAN JOHANSSON

Torbjörn Malm
(Justitiedepartementet)

3 Senaste lydelse 2014:1016.