SFS 2015:852 Lag om ändring i kulturmiljölagen (1988:950)

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i kulturmiljölagen (1988:950);

utfärdad den 3 december 2015.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs2 i fråga om kulturmiljölagen

(1988:950)

3

dels att bilaga 1 ska upphöra att gälla,
dels att 6 kap. 2, 6 och 7 §§ ska ha följande lydelse.

6 kap.

2 §

4

Med ett kulturföremål avses i detta kapitel ett föremål som i den stat det

förts bort från betraktas som en nationell skatt av konstnärligt, historiskt eller
arkeologiskt värde enligt lagar eller administrativa förfaranden som är fören-
liga med artikel 36 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

6 §

5

Talan om återlämnande ska väckas inom tre år från det att den återkrä-

vande staten har fått kännedom om var föremålet finns och om vem som inne-
har det. Talan får dock inte väckas senare än trettio år efter det att föremålet
olagligt fördes bort. I fråga om föremål som är en integrerad del av en offent-
lig samling och är upptaget i inventarieförteckningen hos ett museum, ett
arkiv eller en bibliotekssamling eller som är en integrerad del av inventarierna
hos en kyrklig eller annan religiös institution och har ett särskilt skydd enligt
det återkrävande landets lag, får dock talan väckas inom sjuttiofem år efter
bortförseln.

Med en offentlig samling avses en samling som ägs av
– en stat som avses i 1 §,
– en lokal eller regional myndighet i en sådan stat, eller
– en offentlig institution i en sådan stat vilken ägs eller till stor del finansie-

ras av staten eller av en lokal eller regional myndighet.

Om bortförseln inte längre är olaglig när talan väcks, ska talan ogillas.

1 Prop. 2015/16:6, bet. 2015/16:KrU3, rskr. 2015/16:54.

2 Jfr Europaparlamentet och rådets direktiv 2014/60/EU av den 15 maj 2014 om åter-
lämnande av kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium
och en ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 med bestämmelser om informations-
systemet för den inre marknaden (IMI) (omarbetning), i den ursprungliga lydelsen.

3 Lagen omtryckt 2002:620.
Senaste lydelse av bilaga 1 2011:782.

4 Senaste lydelse 2011:782.

5 Senaste lydelse 2011:782.

SFS 2015:852

Utkom från trycket
den 15 december 2015

2

SFS 2015:852

Wolters Kluwer

Elanders Sverige AB, 2015

7 §

6

Om ett kulturföremål ska återlämnas, är den som innehar föremålet för

egen räkning berättigad till skälig ersättning av den återkrävande staten. Detta
förutsätter att innehavaren visar att han eller hon visat vederbörlig omsorg
och uppmärksamhet vid anskaffandet av föremålet.

Vid bedömningen av om innehavaren visat vederbörlig omsorg och upp-

märksamhet ska det tas hänsyn till alla omständigheter i samband med
anskaffandet, däribland dokumentation om föremålets proveniens, de tillstånd
för utförsel som krävs enligt den återkrävande medlemsstatens lagstiftning,
parternas karaktär, det pris som betalats, om innehavaren kontrollerat till-
gängliga register över stulna föremål och all relevant information som inne-
havaren rimligen kunnat erhålla, eller om innehavaren vidtagit andra sådana
åtgärder som en omdömesgill person skulle ha vidtagit under samma omstän-
digheter.

Den som förvärvat föremålet genom arv, testamente, gåva eller bodelning

är berättigad till ersättning endast om den som föremålet förvärvats från
skulle ha varit det.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

På regeringens vägnar

ALICE BAH KUHNKE

Daniel Ström
(Kulturdepartementet)

6 Senaste lydelse 2011:782.