1
Svensk författningssamling
Förordning
om ändring i kulturmiljöförordningen
(1988:1188);
utfärdad den 3 december 2015.
Regeringen föreskriver
1 i fråga om kulturmiljöförordningen (1988:1188)
dels att 35 a § ska upphöra att gälla,
dels att 35 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 35 c §, av följande lydelse.
35 §
2
Riksantikvarieämbetet ska som central myndighet
1. efter ansökan av en annan stat som ingår i Europeiska ekonomiska sam-
arbetsområdet (EES) söka efter närmare angivna kulturföremål som olagligt
har förts bort från den staten och identifiera den som innehar föremålet,
2. underrätta berörda stater som ingår i EES då kulturföremål påträffats i
Sverige som kan antas ha olagligt förts bort från en annan stat som ingår i
EES samt ta emot motsvarande underrättelser,
3. göra det möjligt för de behöriga myndigheterna i den stat som kan åter-
kräva ett sådant föremål enligt 6 kap. kulturmiljölagen (1988:950) att kontrol-
lera att det är fråga om ett kulturföremål och vara en sådan behörig myndighet
i Sverige,
4. i samarbete med den berörda staten vidta nödvändiga åtgärder för att
bevara ett enligt 2 påträffat kulturföremål,
5. vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra handlingar som syftar till att
undvika ett återlämnande,
6. agera som förmedlare mellan den återkrävande staten och den som inne-
har föremålet med avseende på återlämnandet,
7. underrätta den centrala myndigheten i den stat där svenska staten väckt
talan om återlämnande och ta emot motsvarande underrättelser,
8. underrätta centrala myndigheter i andra stater om att talan om återläm-
nande väckts i Sverige och ta emot motsvarande underrättelser, och
9. i övrigt samarbeta med centrala myndigheter i andra stater.
Kontroll enligt första stycket 3 ska göras inom sex månader från det att
underrättelse skett enligt samma stycke 2. Annars ska det som sägs i samma
stycke 4 och 5 inte tillämpas.
1 Jfr Europaparlamentet och rådets direktiv 2014/60/EU av den 15 maj 2014 om åter-
lämnande av kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium
och en ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 med bestämmelser om informations-
systemet för den inre marknaden (IMI) (omarbetning), i den ursprungliga lydelsen.
2 Senaste lydelse 2013:554.
SFS 2015:853
Utkom från trycket
den 15 december 2015
2
SFS 2015:853
Wolters Kluwer
Elanders Sverige AB, 2015
35 c §
Informationssystemet för den inre marknaden (IMI) ska användas för
utbyte av information mellan behöriga myndigheter i Sverige och i andra sta-
ter inom EES enligt kulturmiljölagen (1988:950) och denna förordning.
Behöriga att använda IMI för kulturföremål är Riksantikvarieämbetet,
Kungl. biblioteket, Riksarkivet, Nationalmuseum med Prins Eugens Walde-
marsudde och Stiftelsen Nordiska museet. Riksantikvarieämbetet ska vara
samordnare för IMI för kulturföremål, vilket innefattar att för Sveriges räk-
ning ansvara för att ta emot och sända iväg ansökningar och underrättelser i
förhållande till andra stater inom EES och att fungera som samtalspartner för
Europeiska kommissionen i IMI-frågor om kulturföremål.
Bestämmelser om IMI finns i förordningen (2009:1078) om tjänster på den
inre marknaden och i föreskrifter meddelade med stöd av den förordningen
samt i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1024/2012 av den
25 oktober 2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet
för den inre marknaden och om upphävande av kommissionens beslut 2008/
49/EG.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2016.
På regeringens vägnar
ALICE BAH KUHNKE
Daniel Ström
(Kulturdepartementet)