SFS 2015:853 Förordning om ändring i kulturmiljöförordningen (1988:1188)

1

Svensk författningssamling

Förordning
om ändring i kulturmiljöförordningen
(1988:1188);

utfärdad den 3 december 2015.

Regeringen föreskriver

1 i fråga om kulturmiljöförordningen (1988:1188)

dels att 35 a § ska upphöra att gälla,
dels att 35 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 35 c §, av följande lydelse.

35 §

2

Riksantikvarieämbetet ska som central myndighet

1. efter ansökan av en annan stat som ingår i Europeiska ekonomiska sam-

arbetsområdet (EES) söka efter närmare angivna kulturföremål som olagligt
har förts bort från den staten och identifiera den som innehar föremålet,

2. underrätta berörda stater som ingår i EES då kulturföremål påträffats i

Sverige som kan antas ha olagligt förts bort från en annan stat som ingår i
EES samt ta emot motsvarande underrättelser,

3. göra det möjligt för de behöriga myndigheterna i den stat som kan åter-

kräva ett sådant föremål enligt 6 kap. kulturmiljölagen (1988:950) att kontrol-
lera att det är fråga om ett kulturföremål och vara en sådan behörig myndighet
i Sverige,

4. i samarbete med den berörda staten vidta nödvändiga åtgärder för att

bevara ett enligt 2 påträffat kulturföremål,

5. vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra handlingar som syftar till att

undvika ett återlämnande,

6. agera som förmedlare mellan den återkrävande staten och den som inne-

har föremålet med avseende på återlämnandet,

7. underrätta den centrala myndigheten i den stat där svenska staten väckt

talan om återlämnande och ta emot motsvarande underrättelser,

8. underrätta centrala myndigheter i andra stater om att talan om återläm-

nande väckts i Sverige och ta emot motsvarande underrättelser, och

9. i övrigt samarbeta med centrala myndigheter i andra stater.
Kontroll enligt första stycket 3 ska göras inom sex månader från det att

underrättelse skett enligt samma stycke 2. Annars ska det som sägs i samma
stycke 4 och 5 inte tillämpas.

1 Jfr Europaparlamentet och rådets direktiv 2014/60/EU av den 15 maj 2014 om åter-
lämnande av kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium
och en ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 med bestämmelser om informations-
systemet för den inre marknaden (IMI) (omarbetning), i den ursprungliga lydelsen.

2 Senaste lydelse 2013:554.

SFS 2015:853

Utkom från trycket
den 15 december 2015

2

SFS 2015:853

Wolters Kluwer

Elanders Sverige AB, 2015

35 c §

Informationssystemet för den inre marknaden (IMI) ska användas för

utbyte av information mellan behöriga myndigheter i Sverige och i andra sta-
ter inom EES enligt kulturmiljölagen (1988:950) och denna förordning.

Behöriga att använda IMI för kulturföremål är Riksantikvarieämbetet,

Kungl. biblioteket, Riksarkivet, Nationalmuseum med Prins Eugens Walde-
marsudde och Stiftelsen Nordiska museet. Riksantikvarieämbetet ska vara
samordnare för IMI för kulturföremål, vilket innefattar att för Sveriges räk-
ning ansvara för att ta emot och sända iväg ansökningar och underrättelser i
förhållande till andra stater inom EES och att fungera som samtalspartner för
Europeiska kommissionen i IMI-frågor om kulturföremål.

Bestämmelser om IMI finns i förordningen (2009:1078) om tjänster på den

inre marknaden och i föreskrifter meddelade med stöd av den förordningen
samt i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1024/2012 av den
25 oktober 2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet
för den inre marknaden och om upphävande av kommissionens beslut 2008/
49/EG.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2016.

På regeringens vägnar

ALICE BAH KUHNKE

Daniel Ström
(Kulturdepartementet)