SFS 2016:1091 Lag om budget och ekonomiadministration för riksdagens myndigheter

1

Svensk författningssamling

Lag
om budget och ekonomiadministration för
riksdagens myndigheter;

utfärdad den 24 november 2016.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens tillämpningsområde

1 §

I denna lag finns bestämmelser i anslutning till 9 kap. regeringsformen.

2 §

Bestämmelserna i lagen gäller för sådan verksamhet som Riksdagsför-

valtningen, Riksdagens ombudsmän och Riksrevisionen ansvarar för. Be-
stämmelser om Riksbanken finns i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank.

Vad som sägs om resultatredovisning i 9 kap. 3 § andra stycket ska dock

inte gälla för Riksdagsförvaltningen i fråga om resultatet för riksdagens
nämndmyndigheter.

Effektivitet och resultat

3 §

I myndighetens verksamhet ska hög effektivitet eftersträvas och god

hushållning iakttas.

4 §

Myndigheten ska för riksdagen redovisa verksamhetens mål och de re-

sultat som uppnåtts.

2 kap. Budgetering och redovisning mot inkomsttitlar och anslag

Inkomsttitlar och anslag

1 §

För budgetering och redovisning av myndighetens inkomster på statens

budget ska inkomsttitlar för olika slag av inkomster användas.

2 §

För budgetering och redovisning av myndighetens utgifter för bestämda

ändamål på statens budget ska ramanslag användas.

1 Framst. 2015/16:RS5, bet. 2016/17:KU4, rskr. 2016/17:40

SFS 2016:1091

Utkom från trycket
den 2 december 2016

2

SFS 2016:1091

Budgetering och redovisning på statens budget

3 §

Myndighetens inkomster och utgifter ska budgeteras och redovisas

brutto på inkomsttitlar och anslag med de undantag som anges i 4 §.

4 §

Inkomster som myndigheten får disponera ska inte budgeteras och redo-

visas mot inkomsttitlar.

Ska inkomsterna helt eller till en bestämd del täcka utgifterna i en viss

verksamhet ska inkomsterna och motsvarande utgifter inte heller budgeteras
eller redovisas mot anslag. Om inkomsterna till en obestämd del ska täcka ut-
gifter i en verksamhet ska inkomsterna redovisas mot anslag (nettoredovis-
ning).

Villkor för ramanslag

5 §

Myndigheten får tillfälligt överskrida ett anslag genom att en kredit

motsvarande högst tre procent av det anvisade anslaget (anslagskredit) tas i
anspråk. Följande år ska tillgängliga medel reduceras med ett belopp motsva-
rande den ianspråktagna anslagskrediten.

6 §

Myndigheten får använda outnyttjade medel på ett anslag (anslags-

sparande) under följande år. Outnyttjade medel får dock användas längst två
år efter det att anslaget senast var uppfört på statens budget.

7 §

Myndigheten får besluta att medel på ett anvisat anslag inte ska använ-

das.

8 §

Bestämmelserna i 5–7 §§ gäller inte om riksdagen för ett visst anslag

beslutar om andra villkor.

Redovisning mot inkomsttitlar och anslag

9 §

Redovisning mot inkomsttitlar och anslag ska göras enligt 10 och 11 §§,

om inte riksdagen beslutar annat.

10 §

Inkomster av avgifter ska redovisas mot inkomsttitel det budgetår som

intäkterna hänför sig till. Övriga inkomster ska redovisas det budgetår som in-
komsterna hänför sig till.

Om inkomster med stöd av 4 § andra stycket redovisas mot anslag, ska

redovisningen dock göras på samma grund som gäller för de utgifter som
redovisas mot anslaget enligt 11 §.

11 §

Utgifter för transfereringar ska redovisas mot anslag det budgetår då

betalning sker. Utgifter för transfereringar av varor och tjänster ska dock
redovisas det budgetår som kostnaderna hänför sig till.

Förvaltningsutgifter ska redovisas mot anslag det budgetår som kostna-

derna hänför sig till. Utgifter för särskilda ekonomiska avgångsförmåner ska
dock redovisas det budgetår som utgifterna hänför sig till.

Övriga utgifter ska redovisas mot anslag det budgetår som utgifterna hän-

för sig till.

12 §

Redovisning ska ske löpande.

3

SFS 2016:1091

3 kap. Ekonomiska åtaganden

Beställningsbemyndiganden

1 §

Myndigheten får för det ändamål och intill det belopp som riksdagen be-

slutat för budgetåret beställa varor eller tjänster samt besluta om bidrag, er-
sättning, lån eller liknande som medför utgifter under senare budgetår än det
budgeten avser.

Myndigheten får dock utan särskilt bemyndigande göra ekonomiska

åtaganden för staten om dessa uppgår till högst tio procent av ett anvisat an-
slag, dock högst tio miljoner kronor.

När myndigheten begär ett bemyndigande enligt första stycket ska den

ange under vilka år det ekonomiska åtagandet beräknas medföra utgifter.

Åtaganden i den löpande verksamheten

2 §

Myndigheten får utan särskilt bemyndigande från riksdagen göra sådana

ekonomiska åtaganden för staten som är nödvändiga för att den löpande verk-
samheten ska fungera tillfredsställande.

Myndigheten får dock som hyresgäst eller arrendator inte utan riksdagens

bemyndigande ingå hyres- eller arrendeavtal med längre löptid än sex år.

4 kap. Finansiering av investeringar

Anläggningstillgångar som används i myndighetens verksamhet

1 §

Anläggningstillgångar som används i myndighetens verksamhet ska,

med de undantag som anges i 2–5 §§, inom de låneramar som riksdagen be-
slutat för budgetåret finansieras med lån i Riksgäldskontoret. Riksgäldskonto-
ret beslutar om ränta och andra villkor för sådana lån.

2 §

En anläggningstillgång som används i myndighetens verksamhet får

helt eller delvis finansieras med bidrag som mottagits från icke-statliga
givare.

3 §

En anläggningstillgång som används i myndighetens verksamhet får an-

skaffas genom att myndigheten ingår ett avtal om hyra eller hyrköp (leasing).
Ett sådant avtal får endast ingås om det, sett över tillgångens hela ekonomiska
livslängd, leder till en lägre kostnad för staten än anskaffning genom köp.

4 §

En anläggningstillgång som används i myndighetens verksamhet och

som ingår i en sådan investeringsplan som avses i 5 kap. 3 § får finansieras
med sådana försäljningsinkomster som avses i 5 kap. 11 §.

5 §

Konstföremål, bostadsrätter och mark samt sådana investeringar som

huvudsakligen syftar till att bevara riksbyggnaderna ska oavsett om tillgången
används i myndighetens verksamhet eller inte finansieras med anslag.

Andra tillgångar

6 §

Tillgångar som inte omfattas av bestämmelserna i 1–5 §§ ska finansie-

ras med anslag.

4

SFS 2016:1091

Rörelsekapital

7 §

Myndigheten ska använda ett räntekonto i Riksgäldskontoret för de lik-

vida medel som myndigheten disponerar för sin verksamhet. Myndigheten får
disponera de ränteintäkter och ska finansiera de räntekostnader som uppstår
på räntekontot.

8 §

Rörelsekapital i myndighetens verksamhet får finansieras med kredit på

räntekontot. Krediten får, om inte riksdagen beslutar annat, uppgå till högst
tio procent av de anslagsmedel som anvisats under året och som myndigheten
disponerar för sin verksamhet. Riksgäldskontoret beslutar om ränta och andra
villkor för krediten.

Övriga bestämmelser

9 §

Bestämmelserna i 1–6 och 8 §§ gäller inte om riksdagen för en viss

myndighet eller anskaffning beslutar om någon annan finansiering.

5 kap. Förvärv och överlåtelse av egendom

Inledande bestämmelser

1 §

I 2–12 §§ anges grunder för myndighetens förfogande över statens

egendom. Bestämmelserna gäller dock inte sådana avgifter som myndigheten
får disponera med stöd av 6 kap. 5 § eller försäljning av varor för vilka sådana
avgifter tas ut.

Vad som sägs om fast egendom i 2–4 §§ ska även gälla för tomträtt och

byggnad som är lös egendom.

Med försäljning avses i 4, 5 och 7–9 §§ även byte.

Fast egendom och bostadsrätt

2 §

Riksdagsförvaltningen får förvärva och förvalta fast egendom och bo-

stadsrätt.

3 §

Riksdagsförvaltningen ska årligen till riksdagen lämna förslag till en in-

vesteringsplan. Planen ska innehålla uppgifter om förvärv och ny- och om-
byggnad av fast egendom och bostadsrätt samt förslag till finansiering av in-
vesteringarna.

Om kostnaderna för ett investeringsprojekt överstiger 20 miljoner kronor

ska projektet särredovisas i investeringsplanen.

4 §

Riksdagsförvaltningen får inte utan riksdagens bemyndigande sälja fast

egendom.

5 §

Riksdagsförvaltningen får besluta att sälja bostadsrätt om egendomen

inte längre behövs för myndighetens verksamhet.

Aktier och andelar

6 §

Myndigheten får inte utan riksdagens bemyndigande använda statens

medel eller övriga tillgångar till att

5

SFS 2016:1091

1. bilda bolag, stiftelser, föreningar eller liknande rättssubjekt,
2. förvärva aktier eller andelar i företag, eller
3. göra kapitaltillskott i sådana rättssubjekt som avses i 1 och 2.

7 §

Myndigheten får inte utan riksdagens bemyndigande sälja aktier eller

andelar i ett företag.

Annan lös egendom

8 §

Myndigheten får besluta att överlåta annan lös egendom än sådan som

anges i 5 och 7 §§ om egendomen inte längre behövs för myndighetens verk-
samhet eller blivit obrukbar eller om den inte anskaffats med statens medel.

Affärsmässighet

9 §

Förvärv genom köp eller byte och försäljning ska genomföras affärs-

mässigt, om inte särskilda skäl talar mot det.

Disposition av försäljningsinkomster

10 §

Har riksdagen beslutat om försäljning av egendom som myndigheten

förvaltar ska myndigheten redovisa inkomsten mot en inkomsttitel, om inte
riksdagen beslutar annat.

11 §

Har Riksdagsförvaltningen beslutat om försäljning av bostadsrätt får

förvaltningen disponera inkomsten för att finansiera investeringar som ingår i
en sådan investeringsplan som avses i 3 §.

12 §

Om myndigheten i annat fall än vad som avses i 11 § har beslutat om

försäljning av lös egendom får myndigheten disponera försäljningsinkoms-
terna enligt följande. Har egendomen finansierats

1. med anslag får myndigheten disponera det som återstår av försäljnings-

inkomsten sedan medel motsvarande egendomens bokförda värde redovisats
mot en inkomsttitel,

2. med lån får myndigheten disponera det som återstår av försäljningsin-

komsten sedan lånet har lösts,

3. på något annat sätt får myndigheten disponera hela försäljningsinkom-

sten.

Om inkomsten från en försäljning av egendom som avses i första stycket 1

uppgår till ett mindre belopp får myndigheten disponera hela inkomsten.

Inkomster får endast disponeras i den verksamhet där den sålda egendomen

har använts.

6 kap. Avgifter

Rätten att ta ut och beräkna avgifternas storlek

1 §

Myndigheten får ta ut avgifter och bestämma avgifternas storlek för va-

ror och tjänster som den tillhandahåller endast om det följer av 2 eller 3 §, av
en annan lag eller av ett särskilt bemyndigande av riksdagen.

6

SFS 2016:1091

2 §

Myndigheten får, om det är förenligt med myndighetens uppgifter enligt

lag, mot avgift tillhandahålla

1. tidskrifter och andra publikationer,
2. informations- och kursmaterial,
3. konferenser och kurser,
4. lokaler,
5. utrustning,
6. offentlig inköps- och resurssamordning, och
7. information i elektronisk form.
Varor och tjänster enligt första stycket får tillhandahållas bara om verksam-

heten är av tillfällig natur eller av mindre omfattning.

3 §

Riksdagsförvaltningen och Riksrevisionen får ta ut avgifter för kopior,

avskrifter och utskrifter av allmänna handlingar.

För Riksdagens ombudsmän finns särskilda bestämmelser om sådana av-

gifter som avses i första stycket i 27 § lagen (1986:765) med instruktion för
Riksdagens ombudsmän.

4 §

Avgifter ska, om inte riksdagen beslutar annat, beräknas så att de högst

täcker myndighetens kostnader för verksamheten. Avgifter som avses i 3 §
första stycket ska dock bestämmas med ledning av de regler som gäller för
statliga myndigheter i allmänhet.

Disposition av avgiftsinkomster

5 §

Myndigheten får disponera avgiftsinkomster enligt 2 och 3 §§ samt av-

giftsinkomster från frivilligt efterfrågade varor och tjänster som myndigheten
tillhandahåller.

7 kap. Donationer

Mottagande av donationer

1 §

Myndigheten får ta emot en donation, om ändamålet med donationen

har ett nära samband med myndighetens verksamhet. En donation får inte tas
emot om den kan rubba förtroendet för myndigheten eller skada myndig-
hetens anseende.

Riksdagens ombudsmän och Riksrevisionen får inte ta emot en donation

om den riskerar att begränsa självständigheten i den granskande verksam-
heten.

2 §

Myndigheten får inte ta emot en donation utan riksdagens medgivande

om den överlåtna egendomen

1. utgörs av fast egendom, tomträtt, byggnad som är lös egendom eller bo-

stadsrätt och egendomen ska behållas av staten längre än två år efter det att
myndigheten får fri dispositionsrätt till egendomen,

2. utgörs av aktier eller andelar i ett företag,
3. inte får avyttras, eller
4. skulle medföra ett ökat behov av medel från statens budget för myndig-

heten.

7

SFS 2016:1091

Om egendomen utgörs av ett kulturföremål får myndigheten ta emot egen-

domen trots att den inte får avyttras.

8 kap. Kompensation för ingående mervärdesskatt

1 §

Myndigheten har rätt till kompensation för belopp, motsvarande ingå-

ende skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200), som hänför sig till verk-
samheten.

Myndigheten har dock inte rätt till kompensation om den ingående skatten

omfattas av begränsningar i avdragsrätten enligt 8 kap. 9, 10, 15 eller 16 §
mervärdesskattelagen.

9 kap. Redovisningsskyldighet och revision

Allmänt om redovisningen

1 §

Myndigheten är redovisningsskyldig inför riksdagen för den verksamhet

den bedriver och för de tillgångar som myndigheten förvaltar och förfogar
över. Redovisningsskyldigheten omfattar även myndighetens skulder och
övriga ekonomiska åtaganden.

God redovisningssed och rättvisande bild

2 §

Myndigheten är bokföringsskyldig. Bokföring och redovisning i myn-

digheten ska fullgöras på ett sätt som stämmer överens med god redovisnings-
sed.

Redovisningen ska ge en rättvisande bild av verksamheten, det ekonomiska

resultatet och ställningen samt förvaltningen av myndighetens tillgångar.

Årsredovisning

3 §

Myndigheten ska senast den 22 februari varje år lämna en årsredovis-

ning till riksdagen för det senast avslutade räkenskapsåret.

Årsredovisningen ska bestå av resultatredovisning, resultaträkning, balans-

räkning, anslagsredovisning och noter. Myndigheten ska i årsredovisningen
även lämna information om andra förhållanden av väsentlig betydelse för
riksdagens uppföljning och prövning av verksamheten.

4 §

Årsredovisningen ska skrivas under av myndighetens ledning.

Underskriften innebär att ledningen intygar att årsredovisningen ger en

rättvisande bild av verksamhetens resultat och av kostnader, intäkter och
myndighetens ekonomiska ställning.

Ledningen ska i anslutning till underskriften lämna en bedömning av om

den interna styrningen och kontrollen vid myndigheten är betryggande.

Revision

5 §

Myndighetens verksamhet ska granskas genom revision. Bestämmelser

om revision finns i lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m.
och lagen (2002:1023) med instruktion för Riksrevisionen.

8

SFS 2016:1091

6 §

Myndigheten ska årligen redovisa för riksdagen vilka åtgärder som

myndigheten har vidtagit eller avser att vidta med anledning av revisionens
iakttagelser.

Intern styrning och kontroll

7 §

Myndighetens ledning ska säkerställa att det vid myndigheten finns en

intern styrning och kontroll som fungerar på ett betryggande sätt.

Internrevision

8 §

Vid myndigheten ska det finnas en internrevision.

Myndigheten får samordna sin internrevision med en annan myndighet.

9 §

Internrevisionen ska utifrån en analys av verksamhetens risker själv-

ständigt granska om ledningens interna styrning och kontroll är utformad så
att myndigheten med rimlig säkerhet fullgör sitt verksamhetsansvar.

10 §

Internrevisionen ska bedrivas enligt god sed för internrevision och in-

ternrevisorer.

11 §

Myndighetens ledning ska besluta om riktlinjer och revisionsplan för

internrevisionen och om åtgärder med anledning av internrevisionens iaktta-
gelser och rekommendationer.

Rapportering till statens informationssystem för budgetering och
uppföljning

12 §

Rapportering till statens informationssystem för budgetering och upp-

följning ska ske på det sätt och i den omfattning som gäller för statliga myn-
digheter i allmänhet.

10 kap. Övriga bestämmelser

Föreskrifter

1 §

Riksdagsförvaltningen får, efter att ha gett Riksdagens ombudsmän och

Riksrevisionen tillfälle att yttra sig, meddela föreskrifter om tillämpningen av
denna lag. Sådana föreskrifter får inte begränsa Riksdagens ombudsmäns
eller Riksrevisionens självständighet i den granskande verksamheten.

Överklagande

2 §

Beslut enligt denna lag får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017, då lagen (2006:999) med eko-

nomiadministrativa bestämmelser m.m. för Riksdagsförvaltningen, Riksda-
gens ombudsmän och Riksrevisionen upphör att gälla.

9

SFS 2016:1091

På regeringens vägnar

STEFAN LÖFVEN

MAGDALENA ANDERSSON
(Finansdepartementet)

Wolters Kluwer

Elanders Sverige AB, 2016