SFS 2016:1142 Förordning om ändring i förordningen (2003:1178) om överlämnande till Sverige enligt en europeisk arresteringsorder

1

Svensk författningssamling

Förordning
om ändring i förordningen (2003:1178) om
överlämnande till Sverige enligt en europeisk
arresteringsorder;

utfärdad den 1 december 2016.

Regeringen föreskriver att 2–4, 7–10, 11 a–13, 15 och 17 §§ förordningen

(2003:1178) om överlämnande till Sverige enligt en europeisk arresterings-
order ska ha följande lydelse.

2 §

1

De begrepp som används i denna förordning har samma betydelse som

i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arres-
teringsorder.

Med en svensk arresteringsorder avses en sådan arresteringsorder som

anges i 1 kap. 3 § samma lag och som utfärdas av en svensk åklagare. Riks-
åklagaren bestämmer vilka åklagare som är behöriga att utfärda en svensk
arresteringsorder.

3 §

2

En svensk arresteringsorder för lagföring får utfärdas för brott för

vilket den eftersökte är häktad på sannolika skäl misstänkt för brottet och för
vilket det är föreskrivet fängelse i ett år eller mer. För en gärning som legat
till grund för ett beslut om övervakningsåtgärder som följs upp i en annan
medlemsstat i Europeiska unionen får en arresteringsorder utfärdas även om
det för gärningen inte är föreskrivet fängelse i ett år eller mer.

En arresteringsorder som utfärdas för brott som avses i första stycket får

uppta också andra brott som den eftersökte misstänks för (accessoriskt över-
lämnande).

4 §

3

En svensk arresteringsorder för verkställighet av en frihetsberövande

påföljd utfärdas på begäran av

– Kriminalvården för verkställighet av fängelse,
– Socialstyrelsen för verkställighet av rättspsykiatrisk vård, och
– Statens institutionsstyrelse för verkställighet av sluten ungdomsvård.
En arresteringsorder får utfärdas för en dom som har fått laga kraft, om en

frihetsberövande påföljd i minst fyra månader eller utan tidsbegränsning har
dömts ut.

En arresteringsorder som utfärdas för en dom som avses i andra stycket får

uppta också andra domar som gäller den eftersökte och som har fått laga kraft,

1 Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.

2 Senaste lydelse 2015:489. Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort.

3 Senaste lydelse 2014:1164.

SFS 2016:1142

Utkom från trycket
den 9 december 2016

2

SFS 2016:1142

om domstolen där har dömt till en frihetsberövande påföljd (accessoriskt
överlämnande).

7 §

4

En svensk arresteringsorder får registreras i Schengens informations-

system (SIS) eller i ett annat system för eftersökning av personer som är miss-
tänkta för brott. Registreringen ska utföras av Polismyndigheten, som också
ska förvara arresteringsordern.

Om det är känt i vilken annan medlemsstat den eftersökte uppehåller sig,

får arresteringsordern sändas direkt till den verkställande myndigheten i den
staten. Åklagaren ansvarar då för åtgärder enligt 11 §. En kopia av arreste-
ringsordern ska sändas till Polismyndigheten.

8 §

5

När det inte längre finns skäl att begära den eftersökte överlämnad, ska

arresteringsordern återkallas. Den verkställande myndigheten i den andra
medlemsstaten och Polismyndigheten ska omedelbart underrättas om åter-
kallelsen.

9 §

6

När åklagaren får information om att den eftersökte har anträffats, ska

åklagaren omedelbart vidarebefordra informationen till Polismyndigheten,
om den inte redan har fått informationen.

Om en annan myndighet än Åklagarmyndigheten får information om att

den eftersökte har anträffats, ska den myndigheten omedelbart vidarebefordra
informationen till åklagaren.

10 §

Om den andra medlemsstaten meddelar att ett utlämningsförfarande

ska tillämpas, ska förordningen (1982:306) med vissa bestämmelser om
utlämning för brott tillämpas i stället för denna förordning. Åklagaren ska
omedelbart överlämna ärendet till den myndighet som, enligt samma förord-
ning, är behörig att göra framställningar om utlämning till den andra med-
lemsstaten.

I fall som avses i första stycket behöver någon ny framställning inte göras,

om den andra staten godtar arresteringsordern som en framställning om
utlämning.

11 a §

7

Om den verkställande myndigheten i den andra medlemsstaten

informerar åklagaren om att den eftersökte vill utse en försvarare eller ett
biträde i Sverige, ska åklagaren så snart som möjligt ge den eftersökte infor-
mation som underlättar för honom eller henne att utse en försvarare eller ett
biträde. Om den eftersökte har en offentlig försvarare förordnad i Sverige, ska
åklagaren informera den eftersökte om det.

12 §

Åklagaren prövar frågor om garantier som den verkställande myndig-

heten kräver för överlämnande. Vid överlämnande för lagföring prövar dock
Riksåklagaren frågor om garantier som hänför sig till villkor om återförande
av den eftersökte.

4 Senaste lydelse 2014:1164.

5 Senaste lydelse 2014:1164.

6 Senaste lydelse 2014:1164.

7 Senaste lydelse 2016:933.

3

SFS 2016:1142

13 §

8

Åklagaren ansvarar för att den eftersökte förs till Sverige när den

andra medlemsstaten har beslutat om överlämnande hit. Åklagaren ska se till
att den eftersökte hämtas till Sverige inom den utsatta tiden, om inte annat har
överenskommits. Åklagaren får begära hjälp av Polismyndigheten om det
behövs.

15 §

9

Om en begäran om överlämnande till Sverige för verkställighet av en

frihetsberövande påföljd har avslagits på den grunden att den andra medlems-
staten övertar verkställigheten av påföljden, ska åklagaren omedelbart under-
rätta Kriminalvården och

– Socialstyrelsen, om påföljden är rättspsykiatrisk vård, eller
– Statens institutionsstyrelse, om påföljden är sluten ungdomsvård.

17 §

Om överlämnande till Sverige har beviljats och fråga uppkommer om

att begära den andra statens tillstånd till en sådan åtgärd som avses i 6 kap. 8 §
första stycket 1 lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en
europeisk arresteringsorder, gäller andra–tredje styckena. Detsamma gäller
om någon har utlämnats till Sverige från en medlemsstat i Europeiska unio-
nen och en sådan fråga därefter uppkommer.

Begäran ska innehålla de uppgifter som avses i 6 §. Den ska översättas till

ett språk som avses i 11 § 1 och sändas till den verkställande myndigheten i
den andra medlemsstaten.

Följande föreskrifter i denna förordning ska tillämpas:
– 2 § andra stycket om behörig åklagare,
– 8 § om återkallelse,
– 10 § om förhållandet till utlämning,
– 12 § om garantier, och
– 14 och 15 §§ om överförande av straffverkställighet.

1. Denna förordning träder i kraft den 19 december 2016.
2. Polismyndigheten ska fram till och med den 30 april 2017 bistå åklaga-

ren vid utfärdandet av en svensk arresteringsorder enligt 4 §.

På regeringens vägnar

ANDERS YGEMAN

Ulf Wallentheim
(Justitiedepartementet)

8 Senaste lydelse 2014:1164.

9 Senaste lydelse 2015:110.

Wolters Kluwer

Elanders Sverige AB, 2016