SFS 2016:1193 Förordning om ändring i förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd

1

Svensk författningssamling

Förordning
om ändring i förordningen (1998:899) om
miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd;

utfärdad den 1 december 2016.

Regeringen föreskriver att 11, 20 a och 26 a §§, rubriken närmast före

20 a § och bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet
och hälsoskydd ska ha följande lydelse.

11 §

1

Den som i en dom eller ett beslut har avgjort en fråga om tillstånd som

avses i 9 kap. 6, 6 a eller 6 b § miljöbalken ska skicka domen eller beslutet till

1. Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, länsstyrelsen och den

kommunala nämnden,

2. Statens jordbruksverk, om domen eller beslutet rör en verksamhet som

beskrivs i 2 kap. miljöprövningsförordningen (2013:251), och

3. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, om domen eller beslutet

rör en verksamhet som omfattas av lagen (1999:381) om åtgärder för att före-
bygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor.

Om samråd har skett med någon annan myndighet i ett ärende, ska beslutet

skickas också till den myndigheten.

Särskilda bestämmelser för lagring som en del av insamling,
återvinning eller bortskaffande av farligt avfall

20 a §

2

En ansökan om tillstånd till lagring som en del av insamling, åter-

vinning eller bortskaffande av farligt avfall ska, utöver det som anges i
22 kap. 1 § miljöbalken, alltid innehålla

1. uppgifter om art och mängd av det farliga avfall som sökanden avser att

lagra, återvinna eller bortskaffa,

2. uppgifter om varifrån avfallet kommer, och
3. uppgifter om var och på vilket sätt avfallet ska lagras, återvinnas eller

bortskaffas.

26 a §

3

Den myndighet som handlägger en anmälan enligt miljöprövnings-

förordningen (2013:251) ska pröva om verksamheten eller åtgärden behöver
tillståndsprövas, om det är fråga om en verksamhet eller åtgärd som avses i
2 kap. 3 eller 4 §, 3 kap. 2 §, 4 kap. 5, 10 eller 17 §, 5 kap. 3, 6, 7, 10, 11, 16,
19, 21, 23, 25, 27 eller 28 §, 6 kap. 3 §, 7 kap. 3 §, 12 kap. 40, 41, 46 eller

1 Senaste lydelse 2015:237.

2 Senaste lydelse 2001:1064.

3 Senaste lydelse 2013:262.

SFS 2016:1193

Utkom från trycket
den 9 december 2016

2

SFS 2016:1193

47 §, 13 kap. 2, 4 eller 6 §, 14 kap. 4, 5, 8 eller 20 §, 15 kap. 10 §, 16 kap. 3
eller 10 §, 18 kap. 1, 2, 4, 5 eller 10 §, 20 kap. 2 eller 4 §, 21 kap. 11, 12 eller
15 §, 24 kap. 2 eller 5 §, 28 kap. 4 §, 29 kap. 17, 31, 33 eller 37 § eller 30 kap.
3 §.

Vid den prövningen ska myndigheten ta hänsyn till de kriterier som anges i

bilaga 2 till förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar. Om
myndigheten finner att verksamheten eller åtgärden ska antas medföra en
betydande miljöpåverkan, ska myndigheten förelägga verksamhetsutövaren
att ansöka om tillstånd.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2017.

På regeringens vägnar

ALICE BAH KUHNKE

Egon Abresparr
(Miljö- och energidepartementet)

3

SFS 2016:1193

Bilaga

4

Verksamheter och farliga ämnen

Denna bilaga innehåller en förteckning med beskrivningar av verksamheter
och åtgärder som är tillståndspliktiga enligt 5 § och en förteckning över så-
dana farliga ämnen i utsläpp som avses i 11 a §.

AVDELNING 4
VERKSAMHETER MED HANTERING AV KEMISKA ÄMNEN

Följande gäller för tillämpningen av denna avdelning.

1. I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den

16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen
och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och
1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006, finns bestäm-
melser om klassificering och märkning av ämnen och blandningar.

2. Blandningar ska jämställas med rena ämnen förutsatt att de hålls inom de

koncentrationsgränser som på grund av ämnenas egenskaper fastställs i för-
ordning (EG) nr 1272/2008, eller dess senaste anpassning till den tekniska ut-
vecklingen, utom om en procentsammansättning eller annan beskrivning an-
ges specifikt.

3. Farliga ämnen som inte omfattas av förordning (EG) nr 1272/2008, in-

klusive avfall, men som förekommer eller sannolikt förekommer vid en verk-
samhet och vid de förhållanden som råder vid verksamheten har eller sanno-
likt har motsvarande egenskaper när det gäller möjligheter att orsaka allvar-
liga olyckshändelser, ska provisoriskt hänföras till den farokategori i Del 1
som är mest analog eller det farliga ämne i Del 2 som är mest analogt.

4. Om ett farligt ämne uppvisar egenskaper som medför flera klassifice-

ringar enligt förordning (EG) nr 1272/2008, ska den klassificering som mot-
svarar den lägsta mängden farligt ämne gälla. I de fall ett farligt ämne omfat-
tas av Del 1 och även förtecknas i Del 2, ska de mängder som anges i Del 2
tillämpas.

5. Om något av de ämnen som anges i Del 2 punkterna 42–48 ingår i en

brandfarlig vätska som avses i Del 1 punkterna P5a eller P5b ska de mängder
som anges i de sistnämnda punkterna tillämpas.

Del I – Kategorier av farliga ämnen

4 Senaste lydelse 2015:237.

P8 Oxiderande vätskor och fasta ämnen
– Oxiderande vätskor, kategori 1, 2 eller 3, eller
– Oxiderande fasta ämnen, kategori 1, 2 eller 3

200

4

SFS 2016:1193

Anmärkning till punkten P1a tredje strecksatsen: Testning av explosiva

egenskaper hos ämnen och blandningar behövs bara om den screening som
görs enligt bilaga 6 del III i FN:s rekommendationer om transport av farligt
gods, Manual of Tests and Criteria, visar att ämnet eller blandningen kan ha
explosiva egenskaper. Mer vägledning om när testning inte behövs finns i be-
skrivningen av metoden A.14 i kommissionens förordning (EG) nr 440/2008
av den 30 maj 2008 om testmetoder enligt Europaparlamentets och rådets för-
ordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och
begränsning av kemikalier (Reach).

Anmärkning till punkterna P1a och P1b: Faroklassen Explosiva ämnen,

blandningar och föremål inbegriper explosiva föremål enligt avsnitt 2.1. i bi-
laga I till förordning (EG) nr 1272/2008. För föremål som innehåller explo-
siva ämnen eller blandningar är det ämnets eller blandningens mängd som ska
gälla, om den är känd. Om mängden inte är känd, ska hela föremålet betraktas
som explosivt.

Anmärkning till punkten P1b: Om explosiva ämnen, blandningar och före-

mål i riskgrupp 1.4 packas upp eller omförpackas, ska de tilldelas posten P1a,
utom om det kan visas att faran fortfarande ingår i riskgrupp 1.4 i förordning
(EG) nr 1272/2008.

Anmärkning till punkterna P3a och P3b: Brandfarliga aerosoler klassifice-

ras i enlighet med rådets direktiv 75/324/EEG av den 20 maj 1975 om till-
närmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar beträffande aero-
solbehållare. ”Extremt brandfarliga” och ”brandfarliga aerosoler” enligt di-
rektiv 75/324/EEG motsvarar ”brandfarliga aerosoler kategori 1” respektive
”brandfarliga aerosoler kategori 2” i förordning (EG) nr 1272/2008.

Anmärkning till punkten P3b: När denna post används måste det finns

dokumentation på att aerosolbehållaren inte innehåller brandfarlig gas i kate-
gori 1 eller 2, eller brandfarlig vätska i kategori 1.

Anmärkning till punkten P5a tredje strecksatsen och P5b andra streck-

satsen: Vid klassificering av brandfarliga vätskor gäller enligt punkt 2.6.4.5 i
bilaga I till förordning (EG) nr 1272/2008 att vätskor med en flampunkt över
35°C inte behöver klassificeras i kategori 3 om negativa resultat har erhållits
vid testet för underhåll av förbränning L.2, del III, avsnitt 32 i FN:s rekom-
mendationer om transport av farligt gods, Manual of Tests and Criteria. Detta
gäller dock inte under förhöjda förhållanden såsom hög temperatur eller högt
tryck. Därför omfattas dessa vätskor av P5a eller P5b.

Avsnitt E – Miljöfarlighet

Del 2 – Namngivna farliga ämnen

Anmärkning till punkten 1: Detta gäller blandade/sammansatta ammonium-

nitratbaserade gödselmedel (blandade/sammansatta gödselmedel innehåller
ammoniumnitrat med fosfat och/eller pottaska) som kan undergå självunder-
hållande sönderfall i enlighet med FN:s ”trough test” (se FN:s Manual of
Tests and Criteria, del III, punkt 38.2) och hos vilka kvävehalten på grund av
ammoniumnitrat uppgår till

5

SFS 2016:1193

– mellan 15,75 och 24,5 viktprocent, och vilka antingen innehåller sam-

manlagt högst 0,4 % brännbara/organiska material eller uppfyller kraven i bi-
laga III-2 till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2003/2003 av
den 13 oktober 2003 om gödselmedel (15,75 viktprocent kväve på grund av
att ammoniumnitratet motsvarar 45 % ammoniumnitrat och 24,5 viktprocent
kväve på grund av att ammoniumnitratet motsvarar 70 % ammoniumnitrat),
eller

– 15,75 viktprocent eller mindre utan begränsning för brännbart material.
Anmärkning till punkten 2: Detta gäller enkla ammoniumnitratbaserade

gödselmedel och ammoniumnitratbaserade blandade/sammansatta gödsel-
medel som uppfyller kraven i bilaga III-2 till förordning (EG) nr 2003/2003,
och där kvävehalten på grund av ammoniumnitrat

– överstiger 24,5 viktprocent, med undantag för blandningar av enkla

ammoniumnitratbaserade gödselmedel med dolomit, kalksten och/eller
kalciumkarbonat med en renhetsgrad på minst 90 %,

Anmärkning till punkten 4: Detta gäller
– kasserat material från tillverkningsprocessen, ammoniumnitrat och

blandningar av ammoniumnitrat, enkla ammoniumnitratbaserade gödsel-
medel och blandade/sammansatta ammoniumnitratbaserade gödselmedel en-
ligt anmärkningen till punkterna 2 och 3 som returneras eller har returnerats
från slutanvändaren till en tillverkare, en anläggning för tillfällig lagring eller
upparbetning för att omarbetas, återvinnas eller behandlas för säker använd-
ning eftersom de inte längre uppfyller kraven i anmärkningen till punkterna 2
och 3, eller

– gödselmedel enligt anmärkningen till punkten 1 första strecksatsen, och

anmärkningen till punkten 2 som inte uppfyller kraven i bilaga III-2 till för-
ordning (EG) nr 2003/2003.

Anmärkning till punkterna 5 och 6: Detta gäller gödselmedel som är sam-

mansatta och baserade på kaliumnitrat och som har samma farliga egenskaper
som rent kaliumnitrat.

Wolters Kluwer

Elanders Sverige AB, 2016