SFS 2017:1019 Förordning om en europeisk utredningsorder

1

Svensk författningssamling

Förordning
om en europeisk utredningsorder;

utfärdad den 9 november 2017.

Regeringen föreskriver följande.

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 §

Denna förordning innehåller bestämmelser om tillämpningen av lagen

(2017:1000) om en europeisk utredningsorder.

2 §

De termer och uttryck som används i denna förordning har samma bety-

delse som i lagen (2017:1000) om en europeisk utredningsorder.

3 §

All kommunikation och allt samråd i samband med erkännande och

verkställighet av en europeisk utredningsorder i en annan medlemsstat i Euro-
peiska unionen eller Sverige ska ske mellan svensk åklagare eller domstol och
den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten.

Kommunikationen eller samrådet får ske på det sätt som är lämpligast i det

enskilda fallet.

4 §

Riksåklagaren bestämmer vilka åklagare som, i förekommande fall,

enligt lagen (2017:1000) om en europeisk utredningsorder är behöriga

1. att utfärda en europeisk utredningsorder, och
2. att erkänna och verkställa en europeisk utredningsorder i Sverige.

5 §

Åklagarmyndigheten får, efter samråd med Ekobrottsmyndigheten,

meddela ytterligare föreskrifter om verkställigheten av lagen (2017:1000) om
en europeisk utredningsorder och denna förordning.

2 kap. Utfärdande i Sverige av en europeisk utredningsorder

Översändande av en utredningsorder

1 §

En utredningsorder som sänds över från Sverige ska vara upprättad i

enlighet med formuläret i bilaga A till Europaparlamentets och rådets direktiv
2014/41/EU av den 3 april 2014 om en europeisk utredningsorder på det
straffrättsliga området, i den ursprungliga lydelsen.

Utredningsordern ska skrivas på eller översättas till den verkställande sta-

tens officiella språk eller något annat språk som den staten godtar.

SFS 2017:1019

Utkom från trycket
den 21 november 2017

2

SFS 2017:1019

2 §

En utredningsorder ska sändas över till den andra medlemsstatens behö-

riga myndighet med post eller bud. Efter överenskommelse med den behöriga
myndigheten i den andra staten får dock utredningsordern sändas över med
telefax, elektronisk post eller på annat sätt.

3 §

Den åklagare eller domstol som har utfärdat utredningsordern ska sam-

råda med den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten

1. om huruvida det vid förhör genom ljudöverföring eller ljud- och bild-

överföring behöver vidtas särskilda åtgärder för att skydda den person som
ska höras eller att anlita tolk för den som ska höras,

2. i sådana frågor vid överförande av en frihetsberövad person som rör tid-

punkten för personens överförande och återförande samt under vilka förut-
sättningar den berörda personen ska vara frihetsberövad i Sverige eller i den
andra medlemsstaten, och

3. om huruvida hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation eller

hemlig övervakning av elektronisk kommunikation ska verkställas genom
omedelbar överföring till Sverige av meddelanden eller uppgifter om medde-
landen eller genom upptagning eller uppteckning i den andra medlemsstaten
av meddelanden eller uppgifter om meddelanden.

4 §

Utöver vad som följer av 3 § ska åklagaren eller domstolen vid behov

samråda med den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten inför
översändandet av en utredningsorder och i övriga frågor som rör erkännande
och verkställighet av utredningsordern i den andra staten.

Inhämtande av yttrande

5 §

Innan en utredningsorder för överförande av en i Sverige frihetsberövad

person utfärdas, ska åklagaren eller domstolen inhämta ett yttrande från den
myndighet som svarar för verkställigheten av frihetsberövandet, om det inte
är uppenbart att det inte behövs.

Underrättelse till enskild

6 §

I fråga om underrättelser som avses i 2 kap. 18 § andra meningen lagen

(2017:1000) om en europeisk utredningsorder finns föreskrifter i 14 b § för-
undersökningskungörelsen (1947:948).

Återkallelse av en utredningsorder

7 §

Om utredningsordern helt eller delvis ska återkallas, ska åklagaren eller

domstolen genast underrätta den andra medlemsstatens behöriga myndighet
om detta.

3 kap. Erkännande och verkställighet i Sverige av en europeisk
utredningsorder

Översändande av en utredningsorder till Sverige

1 §

En utredningsorder ska sändas över genom post eller bud. Behörig åkla-

gare eller domstol får dock komma överens med den behöriga myndigheten i

3

SFS 2017:1019

den andra medlemsstaten om att en utredningsorder får sändas över med tele-
fax, elektronisk post eller på annat sätt.

Om det kommer fram att utredningsordern har sänts över till en åklagare

eller domstol som inte är behörig ska, utöver vad som följer av 3 kap. 11 §
tredje stycket lagen (2017:1000) om en europeisk utredningsorder, utred-
ningsordern överlämnas till behörig åklagare eller domstol.

Bekräftelse av mottagande av en utredningsorder

2 §

Den åklagare eller domstol som är behörig att handlägga ärendet om

erkännande och verkställighet av en översänd utredningsorder ska skyndsamt
och inom en vecka bekräfta mottagandet av utredningsordern genom att fylla
i och översända formuläret i bilaga B till Europaparlamentets och rådets di-
rektiv 2014/41/EU av den 3 april 2014 om en europeisk utredningsorder på
det straffrättsliga området, i den ursprungliga lydelsen, till den myndighet i
den andra medlemsstaten som har utfärdat utredningsordern.

Skyldigheten att bekräfta att utredningsordern har tagits emot gäller även i

de fall utredningsordern har sänts över till en åklagare eller domstol som inte
är behörig att handlägga ärendet om erkännande och verkställighet av utred-
ningsordern.

Samråd med Justitiekanslern

3 §

Om en utredningsorder som sänts över till Sverige för erkännande och

verkställighet rör en gärning på tryckfrihetsförordningens eller yttrandefri-
hetsgrundlagens områden ska samråd ske med och vid behov yttrande inhäm-
tas från Justitiekanslern, i de fall domstol är ansvarig för handläggningen.

Samråd med den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten

4 §

Åklagaren eller domstolen ska samråda med den behöriga myndigheten

i den andra medlemsstaten

1. om hur en utredningsorder, som till form eller innehåll är bristfällig, be-

höver kompletteras,

2. i sådana frågor vid överförande av en frihetsberövad person som rör tid-

punkten för personens överförande och återförande samt under vilka förut-
sättningar den berörda personen ska vara frihetsberövad i Sverige eller i den
andra medlemsstaten,

3. i samband med att uppskov med verkställigheten av utredningsordern

beslutas,

4. innan ett beslut att inte erkänna utredningsordern meddelas, och
5. innan ett beslut att upphäva en verkställbarhetsförklaring meddelas

enligt 3 kap. 42 § första stycket 1–3 lagen (2017:1000) om en europeisk ut-
redningsorder.

Den åklagare eller domstol som enligt 3 kap. 8 § lagen om en europeisk

utredningsorder handlägger ärendet om erkännande och verkställighet av
utredningsordern ansvarar för det samråd som föreskrivs i första stycket.

I de fall åklagaren enligt andra stycket ansvarar för samrådet, men frågan

om samråd enligt första stycket 4 eller 5 uppkommer först i samband med
domstolens prövning av om utredningsordern ska erkännas eller verkställas

4

SFS 2017:1019

eller om en verkställbarhetsförklaring ska upphävas, ska domstolen underrätta
åklagaren om att sådant samråd behövs.

5 §

Utöver vad som följer av 4 § ska åklagaren eller domstolen vid behov

samråda med den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten i frågor
som rör erkännande och verkställighet av utredningsordern i Sverige och i
frågor som rör överlämnande av bevismaterial till den behöriga myndigheten
i den andra staten.

Samråd med svenska myndigheter

6 §

Åklagaren eller domstolen ska vid behov samråda med andra svenska

myndigheter i frågor som rör erkännande och verkställighet av en utrednings-
order i Sverige.

Inhämtande av yttrande

7 §

Innan en utredningsorder för överförande av en i Sverige frihetsberövad

person till en annan medlemsstat erkänns, ska åklagaren inhämta den frihets-
berövade personens inställning till överförandet.

Åklagaren ska dessutom inhämta ett yttrande från den myndighet som sva-

rar för verkställigheten av frihetsberövandet, om det inte är uppenbart att det
inte behövs.

Underrättelse till den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten

8 §

Åklagaren eller domstolen ska utan dröjsmål underrätta den behöriga

myndigheten i den andra medlemsstaten

1. när en annan utredningsåtgärd vidtas än den som utredningsordern avser

enligt 3 kap. 5 § andra stycket och 18 § lagen (2017:1000) om en europeisk
utredningsorder,

2. när beslut i fråga om erkännande av en utredningsorder inte kan medde-

las inom den tid som anges 3 kap. 16 eller 17 § lagen om en europeisk utred-
ningsorder eller när verkställighet av en utredningsåtgärd inte kan ske inom
den tid som anges i 3 kap. 23 § första stycket i samma lag,

3. när ett särskilt formkrav eller särskilt förfarande som har angetts i utred-

ningsordern inte kan tillgodoses enligt 3 kap. 15 § lagen om en europeisk
utredningsorder,

4. om beslut om uppskov eller förlängning av uppskov enligt 3 kap. 24 §

lagen om en europeisk utredningsorder och när skälen för uppskov har upp-
hört,

5. vid överlämnande av beslagtaget bevismaterial om att en prövning av

verkställbarhetsförklaringen kan komma ske vid en senare tidpunkt, och

6. om beslut att vägra erkännande och verkställighet eller om att upphäva

verkställbarhetsförklaringen.

En underrättelse enligt första stycket 2 ska innehålla skälen till förseningen

och uppgift om när beslut kommer att meddelas eller när verkställighet kan
äga rum. Om beslut om uppskov eller förlängning av uppskov meddelas, ska
en underrättelse enligt första stycket 4 innehålla uppgift om hur långt uppsko-
vet förväntas bli.

5

SFS 2017:1019

Den åklagare eller domstol som enligt 3 kap. 8 § lagen om en europeisk

utredningsorder handlägger ärendet om erkännande och verkställighet av
utredningsordern ansvarar för den underrättelse som föreskrivs i första
stycket.

9 §

Protokoll som upprättas vid förhör genom ljudöverföring eller ljud- och

bildöverföring ska översändas till den andra medlemsstatens behöriga myn-
dighet.

Underrättelse till enskilda och till Säkerhets- och
integritetsskyddsnämnden

10 §

Underrättelseskyldighet som avses i 3 kap. 36 § andra stycket lagen

(2017:1000) om en europeisk utredningsorder ska fullgöras av den åklagare
som handlägger eller har handlagt ärendet om erkännande och verkställighet
av utredningsordern.

Om underrättelse inte har lämnats enligt första stycket, ska åklagaren infor-

mera Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden om detta.

Om den åklagare som avses i denna paragraf inte kan fullgöra underrättel-

seskyldigheten enligt första och andra styckena, ska denna i stället fullgöras
av en annan åklagare.

4 kap. Övriga frågor

Underrättelser

1 §

Om ett beslut enligt 2 kap. 14 och 16 §§ eller 3 kap. 9, 32 och 33 §§

lagen (2017:1000) om en europeisk utredningsorder överklagas, ska åklaga-
ren underrätta den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten om
detta. Den andra statens behöriga myndighet ska också underrättas om avgö-
randet som följer av överklagandet.

2 §

Underrättelse om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation eller

hemlig övervakning av elektronisk kommunikation enligt 4 kap. 12 § lagen
(2017:1000) om en europeisk utredningsorder ska upprättas i enlighet med
formuläret i bilaga C till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/41/EU
av den 3 april 2014 om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga om-
rådet, i den ursprungliga lydelsen.

Underrättelsen ska skrivas på eller översättas till den andra medlemsstatens

officiella språk eller till något annat språk som den staten godtar.

3 §

Om en underrättelse enligt 4 kap. 13 § lagen (2017:1000) om en europe-

isk utredningsorder har översänts till Sverige, ska åklagaren genast bekräfta
mottagandet till den andra statens behöriga myndighet.

Kostnader

4 §

Kostnader med anledning av verkställigheten av en europeisk utred-

ningsorder ska betalas av den svenska staten om inte annat anges i 5 §.

6

SFS 2017:1019

Wolters Kluwer

Elanders Sverige AB, 2017

5 §

Följande kostnader får krävas tillbaka av den andra staten:

1. kostnader för transport vid tillfälligt överförande av en frihetsberövad

person från Sverige,

2. kostnader för transkribering, avkodning eller dekryptering av avlyssnade

eller övervakade meddelanden vid hemlig avlyssning av elektronisk kommu-
nikation och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, eller

3. extraordinära kostnader.
Om kostnader enligt första stycket 3 uppstår i ett ärende som åklagaren

handlägger och det finns skäl att kräva tillbaka dessa, ska åklagaren i samråd
med den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten fastställa vilka
kostnader som ska krävas tillbaka.

6 §

Innan kostnader krävs tillbaka enligt 5 §, ska Regeringskansliet (Justi-

tiedepartementet) informeras om det.

Denna förordning träder i kraft den 1 december 2017.

På regeringens vägnar

MORGAN JOHANSSON

Sonja Ahlgren
(Justitiedepartementet)