SFS 2017:1172 Förordning om ändring i förordningen (2017:820) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare

171172.PDF

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

1

Svensk författningssamling

Förordning
om ändring i förordningen (2017:820) om
etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare;

utfärdad den 23 november 2017.

Regeringen föreskriver i fråga om förordningen (2017:820) om etable-

ringsinsatser för vissa nyanlända invandrare

dels att 13 och 29 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas tretton nya paragrafer, 13 a�13 d §§ och 23 a�

23 i §§, och närmast före 23 a och 23 d §§ nya rubriker av följande lydelse.

13 §

En nyanländ får inom ramen för etableringsprogrammet, efter det att

en individuell handlingsplan har upprättats och om det bedöms arbetsmark-
nadspolitiskt motiverat, även ta del av

1. sådana insatser som följer av 5 § förordningen (2000:628) om den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten som den nyanlände uppfyller förut-
sättningarna för, med undantag för åldersgränser,

2. utbildning inom kommunal vuxenutbildning på grundläggande eller

gymnasial nivå, särskild utbildning för vuxna eller motsvarande utbildning
inom folkhögskolan,

3. eftergymnasial utbildning,
4. jobbsökaraktiviteter,
5. arbetsträning,
6. förstärkt arbetsträning,
7. bristyrkesutbildning, och
8. andra insatser som kan påskynda den nyanländes etablering i arbets- och

samhällslivet.

En nyanländ får dock inte inom ramen för etableringsprogrammet delta i

program enligt förordningen (2007:414) om jobb- och utvecklingsgarantin
eller förordningen (2007:813) om jobbgaranti för ungdomar.

En nyanländ får inte heller inom ramen för programmet ha ett förvärvs-

arbete med subvention enligt förordningen (2015:503) om särskilt anställ-
ningsstöd, förordningen (2017:462) om särskilda insatser för personer med
funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga, förordningen
(2013:1157) om stöd för yrkesintroduktionsanställningar eller förordningen
(2006:1481) om stöd för nystartsjobb.

13 a §

Med arbetsträning enligt 13 § första stycket 5 avses att den nyan-

lände får arbetsträna på en arbetsplats. Arbetsträning får anordnas av den som
Arbetsförmedlingen ingår överenskommelse med.

Arbetsträning får pågå under längst sex månader.

SFS 2017:1172

Utkom från trycket
den 5 december 2017

background image

2

SFS 2017:1172

13 b §

Med förstärkt arbetsträning enligt 13 § första stycket 6 avses att den

nyanlände erbjuds en arbetsplats för utredning av arbetsförmåga eller för
arbetsträning. Förstärkt arbetsträning får anordnas av den som Arbetsförmed-
lingen ingår överenskommelse med. Arbetsgivaren har inget inflytande över
vilken person som erbjuds arbetsplatsen.

Förstärkt arbetsträning får pågå under längst tolv månader.

13 c §

Inför varje period av arbetsträning eller förstärkt arbetsträning ska

Arbetsförmedlingen pröva om insatsen är den mest lämpliga för att uppnå
syftet med programmet.

13 d §

Med bristyrkesutbildning enligt 13 § första stycket 7 avses sådan

yrkesinriktad utbildning på folkhögskola under längst 24 månader, som syftar
till att underlätta för den nyanlände att få eller behålla ett arbete och som mot-
verkar brist på arbetskraft inom ett visst yrke på arbetsmarknaden.

Ekonomiskt stöd till anordnare

23 a §

Ekonomiskt stöd får lämnas till den som anordnar arbetsträning eller

förstärkt arbetsträning enligt 13 a och 13 b §§. Arbetsförmedlingen beslutar
om och betalar ut stödet.

När ekonomiskt stöd lämnas till privata arbetsgivare eller offentliga arbets-

givare vid drift av affärsverksamhet, ska Arbetsförmedlingen säkerställa att
inte vissa företag eller viss produktion gynnas på det sätt som framgår av arti-
kel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

23 b §

Stöden betalas ut månadsvis i efterskott eller på det sätt som Arbets-

förmedlingen beslutar. Belopp som understiger femtio kronor betalas inte ut.

Om ett stöd kan betalas ut till en anordnare först sedan anordnaren lämnat

underlag för beräkningen av stödbeloppet, ska anordnaren lämna sådant
underlag till Arbetsförmedlingen inom 180 dagar efter den period som stödet
avser. Lämnas inte underlaget inom denna tid, förlorar anordnaren rätten till
det stödbeloppet. Om det finns särskilda skäl, får Arbetsförmedlingen besluta
om undantag från den fristen. Arbetsförmedlingen ska i sådant fall ange vad
de särskilda skälen består i och dokumentera den information som ligger till
grund för beslutet.

23 c §

Arbetsförmedlingen ska se till att stöd enligt denna förordning an-

vänds på föreskrivet sätt.

�&terbetalning och återkrav

23 d §

En mottagare av ekonomiskt stöd enligt denna förordning är återbe-

talningsskyldig om han eller hon genom att lämna oriktiga uppgifter eller på
något annat sätt har förorsakat att stöd har lämnats på felaktig grund eller med
ett för högt belopp.

Om stöd i annat fall har lämnats på felaktig grund eller med ett för högt be-

lopp, är mottagaren återbetalningsskyldig endast om han eller hon insett eller
skäligen borde ha insett felet.

background image

3

SFS 2017:1172

23 e §

Om en mottagare av ekonomiskt stöd är återbetalningsskyldig enligt

23 d §, ska Arbetsförmedlingen besluta att återkräva det felaktigt utbetalda
beloppet.

23 f §

Vid återkrav enligt 23 e § får Arbetsförmedlingen bevilja anstånd

med betalningen eller träffa avtal med den återbetalningsskyldige om en av-
betalningsplan. Arbetsförmedlingen ska i sådana fall ta ut ränta på det obe-
talda beloppet.

Ränta ska tas ut från den dag då anståndet beviljades eller avtalet om avbe-

talningsplan träffades, dock inte för tid innan det återkrävda beloppet har för-
fallit till betalning.

Ränta ska tas ut efter en räntesats som vid varje tidpunkt överstiger statens

utlåningsränta med två procentenheter.

23 g §

Om ett belopp som har återkrävts med stöd av 23 d § inte betalas i

rätt tid, ska dröjsmålsränta enligt räntelagen (1975:635) tas ut på beloppet.
Detsamma gäller när den återbetalningsskyldige beviljats anstånd med betal-
ningen eller träffat ett avtal om en avbetalningsplan enligt 23 f § och betal-
ning inte sker inom den tid som följer av beslutet om anstånd eller avtalet.

23 h §

Om det med hänsyn till den återbetalningsskyldiges personliga eller

ekonomiska förhållanden eller andra omständigheter finns särskilda skäl för
det, får Arbetsförmedlingen helt eller delvis efterge ett krav på återbetalning
enligt 23 e § eller ett krav på ränta enligt 23 f eller 23 g §. Myndigheten ska i
sådant fall i beslutet ange vilka de särskilda skälen är och dokumentera den
information som ligger till grund för beslutet.

23 i §

Vid återkrav enligt 23 e § får Arbetsförmedlingen, vid en senare utbe-

talning av stöd till den återbetalningsskyldige, besluta att dra av ett skäligt be-
lopp i avräkning på vad som har betalats ut för mycket. Detsamma gäller skyl-
dighet att betala ränta enligt 23 f eller 23 g §.

29 §

I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överkla-

gande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än beslut enligt 28 § om
omprövning av beslut enligt 18, 20, 21 och 23 i §§ får dock inte överklagas.

Om ett beslut överklagas innan det har omprövats ska överklagandet anses

som en begäran om omprövning.

Denna förordning träder i kraft den 2 januari 2018.

På regeringens vägnar

YLVA JOHANSSON

Catharina Nordlander
(Arbetsmarknadsdepartementet)

background image

Wolters Kluwer

Elanders Sverige AB, 2017