SFS 2017:496 Lag om internationellt polisiärt samarbete

1

Svensk författningssamling

Lag
om internationellt polisiärt samarbete;

utfärdad den 24 maj 2017.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens tillämpningsområde och innehåll

1 §

Denna lag tillämpas på polisiärt samarbete mellan Sverige och andra

stater i den utsträckning Sverige i en internationell överenskommelse har
gjort sådana åtaganden som avses i lagen.

2 §

Lagen innehåller bestämmelser om operativt samarbete (2–5 kap.) och

uppgiftsutbyte (6–10 kap.).

Uttryck i lagen

3 §

I lagen avses med

– Schengenkonventionen: konventionen om tillämpning av Schengenavta-

let av den 14 juni 1985,

– avtalet med Danmark: avtalet av den 6 oktober 1999 mellan Konunga-

riket Sveriges regering och Konungariket Danmarks regering om polisiärt
samarbete i Öresundsregionen,

– Öresundsförbindelsen: den fasta förbindelsen över Öresund som den

definieras i artikel 2 i avtalet med Danmark,

– Prümrådsbeslutet: rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett

fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism
och gränsöverskridande brottslighet,

– Atlasrådsbeslutet: rådets beslut 2008/617/RIF av den 23 juni 2008 om

förbättrat samarbete i krissituationer mellan Europeiska unionens medlems-
staters särskilda insatsgrupper,

– referensuppgifter: registeruppgifter som inte röjer identiteten på en per-

son, antingen i form av en sifferbeteckning och ett fingeravtryck eller en sif-
ferbeteckning och en dna-profil från den ickekodifierande delen av personens
dna,

– CBE-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/413

av den 11 mars 2015 om underlättande av gränsöverskridande informations-
utbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott, i den ursprungliga lydelsen,

1 Prop. 2016/17:139, bet. 2016/17:JuU27, rskr. 2016/17:273.

SFS 2017:496

Utkom från trycket
den 7 juni 2017

2

SFS 2017:496

– VIS-rådsbeslutet: rådets beslut 2008/633/RIF av den 23 juni 2008 om

åtkomst till informationssystemet för viseringar (VIS) för sökningar för med-
lemsstaternas utsedda myndigheter och för Europol i syfte att förhindra, upp-
täcka och utreda terroristbrott och andra grova brott, och

– avtalet med USA: avtalet av den 16 december 2011 mellan Konungariket

Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering om ett förstärkt sam-
arbete för att förebygga och bekämpa brottslighet.

2 kap. Operativt samarbete enligt Schengenkonventionen

Gränsöverskridande övervakning

1 §

Om det i en stat som deltar i det polisiära samarbetet enligt avdelning III

i Schengenkonventionen pågår en utredning om ett brott som kan föranleda
överlämnande eller utlämning, får utländska tjänstemän fortsätta en i sin stat
påbörjad övervakning av en misstänkt gärningsman in på svenskt territorium,
om en behörig svensk myndighet samtycker till det.

Under de förutsättningar som anges i första stycket får en påbörjad över-

vakning fortsätta även beträffande någon annan än en misstänkt gärningsman,
om det är nödvändigt för den pågående utredningen och det finns starka skäl
att anta att åtgärden kan medverka till att identifiera eller spåra en misstänkt
gärningsman.

2 §

Övervakningen av en misstänkt gärningsman får fortsätta utan före-

gående samtycke, om saken är så brådskande att samtycke inte kan inhämtas i
förväg och den utländska utredningen avser misstanke om sådana brott som
sägs i artikel 40.7 i Schengenkonventionen, nämligen

– mord,
– dråp,
– grovt sexualbrott,
– mordbrand,
– penningförfalskning och förfalskning av betalningsmedel,
– grov stöld,
– grovt häleri,
– penningtvätt,
– grovt bedrägeri,
– utpressning,
– människorov och tagande av gisslan,
– olaglig människohandel,
– människosmuggling,
– olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen,
– brott mot lagbestämmelser angående vapen och sprängämnen,
– ödeläggelse genom användande av sprängämnen,
–

olaglig transport av giftigt och skadligt avfall,

– olaglig handel med nukleära och radioaktiva ämnen,
– sådan brottslighet som avses i rådets gemensamma åtgärd 98/733/RIF av

den 21 december 1998 om att göra deltagande i en kriminell organisation i
Europeiska unionens medlemsstater till ett brott, och

– terroristbrott enligt rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002

om bekämpande av terrorism.

3

SFS 2017:496

För att övervakningen ska få fortsätta krävs också att överskridandet av

gränsen anmäls till en behörig svensk myndighet så snart det är möjligt och
att den utländska myndigheten utan dröjsmål begär bistånd i utredningen.

3 §

Övervakning enligt 1 eller 2 § ska genast upphöra om en behörig svensk

myndighet begär det. Övervakning enligt 2 § ska även upphöra om samtycke
inte har lämnats inom fem timmar från gränsöverskridandet.

Gränsöverskridande förföljande

4 §

Om en person har upptäckts på bar gärning när han eller hon begår ett

brott som kan föranleda överlämnande eller utlämning, eller om någon som är
häktad eller som avtjänar ett frihetsstraff har rymt, får utländska tjänstemän
fortsätta ett i sin stat påbörjat förföljande av personen över en landsgräns in på
svenskt territorium, om en behörig svensk myndighet samtycker till det.

5 §

Förföljandet får fortsätta utan föregående samtycke om det på grund av

sakens brådskande natur inte har varit möjligt att underrätta en behörig svensk
myndighet i förväg, eller om svenska tjänstemän inte har kunnat ta över för-
följandet i tid. De förföljande tjänstemännen ska anhålla om bistånd av en
behörig svensk myndighet senast vid tidpunkten för gränsöverskridandet.

6 §

Förföljande enligt 4 eller 5 § ska genast upphöra om en behörig svensk

myndighet begär det.

Behöriga tjänstemän

7 §

Gränsöverskridande övervakning och förföljande får utföras av utländ-

ska tjänstemän som har anmälts vara behöriga att utföra sådant arbete.

Befogenheter

8 §

Om utländska tjänstemän som utför gränsöverskridande förföljande be-

gär det, ska svenska polismän omhänderta den flyende.

De utländska tjänstemännen får stoppa och omhänderta den flyende tills

svenska polismän kan överta omhändertagandet eller identifiera honom eller
henne.

9 §

När en person omhändertas enligt 8 § andra stycket får utländska tjäns-

temän

1. kroppsvisitera den som har omhändertagits, om det görs av säkerhetsskäl

eller för att söka efter föremål som anges i 2,

2. omhänderta föremål som kan förverkas enligt 36 kap. 3 § 2 brottsbalken

eller kan antas ha betydelse för en utredning om brott eller ha avhänts någon
genom brott, och

3. belägga den som har omhändertagits med handfängsel.
Föremål som har omhändertagits enligt första stycket 2 ska så snart det är

möjligt överlämnas till en svensk polisman för prövning av fråga om beslag
enligt 10 § andra stycket.

4

SFS 2017:496

10 §

En person som har omhändertagits enligt 8 § får tas i förvar av

Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen under högst sex timmar, tiden mel-
lan klockan 24 och 9 oräknad. Därefter ska personen omedelbart friges, om
det inte har kommit in en begäran om en åtgärd som avses i

1. 23 § lagen (1957:668) om utlämning för brott,
2. 1 kap. 2 § lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en

nordisk arresteringsorder,

3. 25 c eller 25 d § lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande

verkställighet av brottmålsdom,

4. 5 a eller 5 b § lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland,

Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.,

5. 8 § lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller

Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling, om framställ-
ningen kommer från en dansk myndighet,

6. 6 § lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tri-

bunalerna för brott mot internationell humanitär rätt,

7. 6 § lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsdom-

stolen,

8. 1 kap. 3 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en

europeisk arresteringsorder, eller

9. 3 kap. 15 § lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihets-

berövande påföljder inom Europeiska unionen.

En svensk polisman får, i avvaktan på en framställning om en sådan åtgärd

som avses i 4 kap. 19 § lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i
brottmål, ta i beslag föremål som har omhändertagits enligt 9 § första stycket
2, enligt de förutsättningar som gäller för en motsvarande åtgärd enligt rätte-
gångsbalken eller annan lag eller författning.

Användning av vapen

11 §

Utländska tjänstemän som utför gränsöverskridande övervakning eller

förföljande får bara använda tjänstevapen i nödvärnssituationer. De får inte
bereda sig tillträde till bostäder eller andra platser som inte är tillgängliga för
allmänheten.

Behöriga svenska myndigheter

12 §

Polismyndigheten beslutar om gränsöverskridande övervakning och

förföljande in på svenskt territorium. Säkerhetspolisen får besluta om gräns-
överskridande övervakning inom den verksamhet som den bedriver.
Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen får i ett enskilt fall överlämna ett
ärende om gränsöverskridande övervakning till Kustbevakningen.

En framställning eller anmälan från en utländsk myndighet om gränsöver-

skridande övervakning in på svenskt territorium ska göras till Polismyndig-
heten. Om framställningen eller anmälan avser sådan övervakning inom den
verksamhet som Säkerhetspolisen bedriver, får den i stället göras till Säker-
hetspolisen.

Andra kontakter med anledning av gränsöverskridande övervakning eller

förföljande in på svenskt territorium ska äga rum direkt mellan de utländska
tjänstemännen och Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller Kustbevak-
ningen.

5

SFS 2017:496

Föreskrifter

13 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med

stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om operativt sam-
arbete enligt Schengenkonventionen.

3 kap. Operativt samarbete enligt avtalet med Danmark

Gränsöverskridande förföljande

1 §

Danska polismän får fortsätta ett i Danmark påbörjat förföljande över en

landsgräns in på svenskt territorium, om förföljandet avser en person som har
upptäckts på bar gärning när han eller hon begår en gärning som hör under
allmänt åtal enligt svensk och dansk rätt. De får även fortsätta ett förföljande
av en person som har avvikit från ett frihetsberövande på grund av brott eller,
i den mån utlämning till Danmark kan komma i fråga enligt lagen (1970:375)
om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av
beslut om vård eller behandling, ett annat frihetsberövande. Ett förföljande
ska genomföras på de villkor som i övrigt framgår av 2 kap. 4–6 §§.

Danska polismän får på svenskt territorium på Öresundsförbindelsen även

inleda ett förföljande som avses i första stycket. De ska i ett sådant fall ome-
delbart anhålla om bistånd av Polismyndigheten.

Vid ett förföljande enligt denna paragraf har danska polismän de befogen-

heter och den rätt att använda tjänstevapen som framgår av 2 kap. 8, 9 och
11 §§.

Vissa ingripanden på Öresundsförbindelsen

2 §

Danska polismän har på svenskt territorium på Öresundsförbindelsen

samma befogenheter att ingripa mot hot mot den allmänna ordningen och
säkerheten som en svensk polisman har enligt lag eller annan författning. Vid
ett sådant ingripande får de bara använda tjänstevapen i nödvärnssituationer.

Om en dansk polisman vidtar en åtgärd enligt första stycket, ska Polismyn-

digheten omedelbart underrättas. Åtgärden får pågå tills Polismyndigheten
övertar genomförandet eller begär att den ska avbrytas.

Föreskrifter

3 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med

stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om operativt sam-
arbete enligt avtalet med Danmark.

4 kap. Operativt samarbete enligt Prümrådsbeslutet och
Atlasrådsbeslutet

Initiativ till samarbete enligt Prümrådsbeslutet

1 §

Regeringen, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen får begära bistånd

från en myndighet i en annan stat enligt artikel 17 i Prümrådsbeslutet.

Biståndet får inte lämnas av en särskild insatsgrupp. Det kan bestå av inrät-

tandet av gemensamma patruller eller genomförandet av andra gemensamma
insatser där utländska tjänstemän deltar.

6

SFS 2017:496

2 §

Regeringen och Polismyndigheten får vid större evenemang och lik-

nande viktiga händelser, katastrofer och allvarliga olyckor som har gränsöver-
skridande verkningar begära bistånd från en myndighet i en annan stat enligt
artikel 18 i Prümrådsbeslutet.

Biståndet kan bestå av tjänstemän eller utrustning.

3 §

Bistånd enligt artiklarna 17 och 18 i Prümrådsbeslutet får begäras om

det är lämpligt och för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verk-
samhet eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet.

Initiativ till samarbete enligt Atlasrådsbeslutet

4 §

Regeringen, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen får begära bistånd

från en särskild insatsgrupp i en annan stat enligt artikel 3 i Atlasrådsbeslutet.

Biståndet ska lämnas till en svensk särskild insatsgrupp och kan bestå av

utrustning, expertis eller genomförandet av operationer där utländska tjänste-
män agerar i en stödfunktion.

5 §

För att Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen ska få begära bistånd

enligt artikel 3 i Atlasrådsbeslutet krävs att regeringen har lämnat sitt medgiv-
ande. Polismyndigheten och Säkerhetspolisen ska samråda med varandra
innan regeringens medgivande begärs.

Regeringens medgivande behövs inte i brådskande fall som kan innebära

fara för människors liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av egen-
dom. Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen ska i ett sådant fall omedelbart
underrätta regeringen om att bistånd har begärts. Den myndighet som begärt
biståndet ska även underrätta den andra myndigheten om det. Regeringen ska
pröva om beslutet att begära bistånd ska undanröjas eller bestå.

6 §

Bistånd enligt artikel 3 i Atlasrådsbeslutet får begäras om det är lämpligt

och för att förhindra eller på annat sätt ingripa mot en handling som kan ut-
göra brott enligt lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Överlåtelser av förvaltningsuppgifter

7 §

Regeringen, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen får överlåta för-

valtningsuppgifter till andra stater vid samarbete enligt Prümrådsbeslutet och
Atlasrådsbeslutet. Uppgifterna får i de fall som avses i 10 § innefatta myndig-
hetsutövning.

Överenskommelser om samarbete

8 §

Innan ett samarbete enligt Prümrådsbeslutet eller Atlasrådsbeslutet på-

börjas ska en överenskommelse om samarbetet ingås med den andra staten.
Överenskommelsen får ingås av regeringen eller, efter regeringens bestäm-
mande, av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen.

En överenskommelse som innebär att utländska tjänstemän ska delta i sam-

arbete i Sverige ska avse en särskild insats som är klart avgränsad och reglera

1. det särskilda syftet med samarbetet,
2. vilket bistånd den utländska myndigheten ska ge,
3. på vilken tid och plats samarbetet ska genomföras,

7

SFS 2017:496

4. vilka utländska tjänstemän som ska delta,
5. hur ledning ska utövas,
6. vilka befogenheter utländska tjänstemän ska ha, och
7. vilka vapen och vilken annan liknande utrustning utländska tjänstemän

ska få inneha.

Behöriga tjänstemän och ledning

9 §

Utländska tjänstemän får delta i samarbete enligt Prümrådsbeslutet och

Atlasrådsbeslutet om de är lämpliga för uppgiften och anställda vid en sam-
verkande myndighet.

Tjänstemännen ska stå under ledning av Polismyndigheten eller Säkerhets-

polisen.

Befogenheter

10 §

Utländska tjänstemän får ges polisiära befogenheter vid gemensamma

insatser enligt artikel 17 i Prümrådsbeslutet och vid operationer enligt artikel
3 i Atlasrådsbeslutet. För att få ges sådana befogenheter ska tjänstemännen
vara polismän respektive ha polisiära befogenheter i sina hemstater.

Tjänstemännen får ges de befogenheter som en svensk polisman har enligt

polislagen (1984:387) och de befogenheter som en svensk polisman har att

1. gripa någon enligt 24 kap. 7 § första stycket rättegångsbalken,
2. ta föremål i beslag enligt 27 kap. 4 § rättegångsbalken,
3. förbjuda tillträde till ett visst område eller vidta andra åtgärder enligt

27 kap. 15 § rättegångsbalken, och

4. besluta om kroppsvisitation enligt 28 kap. 13 § rättegångsbalken.
Vid gemensamma insatser enligt artikel 17 i Prümrådsbeslutet ska befogen-

heterna i regel utövas i närvaro av svenska polismän.

Användning av vapen

11 §

Utländska tjänstemän som getts befogenheter enligt 10 § har samma

rätt att använda tjänstevapen och annan liknande utrustning som en svensk
polisman har enligt lag eller annan författning. Andra utländska tjänstemän
får bara använda tjänstevapen och annan liknande utrustning i nödvärnssitua-
tioner.

För att få användas ska utrustningen motsvara den utrustning svenska

polismän använder.

Föreskrifter

12 §

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer kan med stöd

av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om operativt samarbete
enligt Prümrådsbeslutet och Atlasrådsbeslutet.

8

SFS 2017:496

5 kap. Gemensamma bestämmelser för operativt samarbete enligt
Schengenkonventionen, avtalet med Danmark, Prümrådsbeslutet
och Atlasrådsbeslutet

Skyldigheter

1 §

Utländska tjänstemän ska, när de utövar befogenheter enligt denna lag,

följa svensk lag och annan författning samt instruktioner som meddelas av
Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen. De ska alltid kunna styrka sin behö-
righet och identitet.

Straffrättsligt skydd och ansvar

2 §

Utländska tjänstemän som utövar myndighet i Sverige enligt denna lag

ska vara skyddade enligt 17 kap. 1, 2 och 4 §§ brottsbalken på motsvarande
sätt som om det varit fråga om svensk myndighetsutövning.

Utländska tjänstemän som utför uppgifter i Sverige enligt denna lag ska

vara ansvariga för olaga diskriminering enligt 16 kap. 9 § brottsbalken på
motsvarande sätt som den som är anställd i svensk allmän tjänst. Innefattar
uppgifterna myndighetsutövning ska tjänstemännen även vara ansvariga för
tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken på motsvarande sätt som om det varit
fråga om svensk myndighetsutövning.

Skadestånd

3 §

Om utländska tjänstemän utför uppgifter i Sverige enligt denna lag, ska

svenska staten i stället för den utländska myndigheten eller tjänstemannen
ersätta skador som uppkommer i samband med utförandet av uppgiften och
som den utländska myndigheten eller tjänstemannen skulle ha varit skade-
ståndsskyldig för om svensk lag varit tillämplig på dem. Svenska staten ska
dock inte ersätta skador som uppkommer hos den utländska myndigheten
eller tjänstemannen.

4 §

Bestämmelser om svenska statens skyldighet att ersätta skador som

svenska tjänstemän vållar ska inte vara tillämpliga när skadorna vållas i en
annan stat i samband med gränsöverskridande övervakning eller förföljande
enligt Schengenkonventionen. Detsamma ska gälla när skadorna vållas i sam-
band med samarbete enligt avtalet med Danmark, Prümrådsbeslutet eller
Atlasrådsbeslutet.

6 kap. Allmänna bestämmelser om uppgiftsutbyte

Förhållandet till andra bestämmelser om personuppgiftsbehandling

1 §

Om inte annat följer av denna lag eller föreskrifter som regeringen har

meddelat i anslutning till lagen gäller

– polisdatalagen (2010:361) för polisens behandling av personuppgifter vid

internationellt polisiärt samarbete,

– kustbevakningsdatalagen (2012:145) för Kustbevakningens behandling

av personuppgifter vid internationellt polisiärt samarbete, och

– tullbrottsdatalagen (2017:447) för Tullverkets behandling av personupp-

gifter vid internationellt polisiärt samarbete.

9

SFS 2017:496

2 §

I lagen (2013:329) med vissa bestämmelser om skydd för personuppgif-

ter vid polissamarbete och straffrättsligt samarbete inom Europeiska unionen,
och i föreskrifter som regeringen har meddelat i anslutning till den lagen,
finns det särskilda bestämmelser om behandling av personuppgifter som inom
ramen för polissamarbete eller straffrättsligt samarbete har överförts från eller
gjorts tillgängliga av

1. en stat som är medlem i Europeiska unionen (EU),
2. Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein,
3. ett EU-organ, eller
4. ett EU-informationssystem.
Om det i de författningar som anges i första stycket finns avvikande

bestämmelser, ska de tillämpas i stället för bestämmelserna i denna lag och i
föreskrifter som regeringen har meddelat i anslutning till lagen. Detta gäller
dock inte vid behandling av personuppgifter som utbyts eller har utbytts med
stöd av Prümrådsbeslutet, CBE-direktivet eller VIS-rådsbeslutet.

Villkor om användningsbegränsningar

3 §

Om en svensk myndighet har fått uppgifter eller bevisning från en annan

stat för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda
brott eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet, ska svenska myndigheter
följa villkor som begränsar möjligheten att använda uppgifterna eller bevis-
ningen, om villkoren gäller på grund av en överenskommelse med den andra
staten eller en mellanfolklig organisation.

Första stycket gäller oavsett vad som är föreskrivet i lag eller annan författ-

ning.

4 §

En svensk brottsbekämpande myndighet får i enskilda fall ställa upp

villkor som begränsar möjligheten att använda uppgifter eller bevisning som
lämnas till en annan stat eller en mellanfolklig organisation, om det krävs med
hänsyn till enskildas rätt eller från allmän synpunkt. Sådana villkor får inte
strida mot en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

7 kap. Uppgiftsutbyte enligt Prümrådsbeslutet

Utbyte av dna-profiler

1 §

Vid samarbete enligt Prümrådsbeslutet får ett utländskt kontaktställe

medges direktåtkomst till referensuppgifter i de svenska registren över dna-
profiler.

Efter en överenskommelse mellan Sverige och en annan stat får kontakt-

stället i den andra staten göra en automatisk jämförelse mellan sina oidentifie-
rade dna-profiler och referensuppgifter i de svenska registren över dna-profi-
ler.

Första och andra styckena gäller endast de register över dna-profiler som

regleras i polisdatalagen (2010:361).

2 §

Vid en förundersökning eller en annan utredning som handläggs enligt

bestämmelserna i 23 kap. rättegångsbalken får det svenska kontaktstället i
enskilda fall genom direktåtkomst söka uppgifter i en annan stats dna-register.
Uppgifter får behandlas endast i den utsträckning den andra staten tillåter det

10

SFS 2017:496

och om behandlingen i motsvarande fall hade varit tillåten i de svenska regist-
ren över dna-profiler.

Efter en överenskommelse mellan Sverige och en annan stat får det

svenska kontaktstället, i syfte att utreda brott, göra en automatisk jämförelse
mellan dna-profiler i spårregistret och referensuppgifter i den andra statens
dna-register.

Utbyte av fingeravtryck

3 §

Vid samarbete enligt Prümrådsbeslutet får ett utländskt kontaktställe

medges direktåtkomst till referensuppgifter i svenska fingeravtrycksregister
som förs med stöd av polisdatalagen (2010:361).

4 §

I syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller

utreda brott får det svenska kontaktstället i enskilda fall genom direktåtkomst
söka uppgifter i en annan stats fingeravtrycksregister. Uppgifter får behandlas
endast i den utsträckning den andra staten tillåter det och om behandlingen i
motsvarande fall hade varit tillåten i svenska fingeravtrycksregister som förs
med stöd av polisdatalagen (2010:361).

Det svenska kontaktstället ansvarar för att kontrollera om det mottagna

fingeravtrycket stämmer överens med det fingeravtryck sökningen avsåg.

Utbyte av fordonsuppgifter

5 §

I lagen (2001:558) om vägtrafikregister finns bestämmelser om möjlig-

het att medge ett utländskt kontaktställe direktåtkomst enligt Prümrådsbeslu-
tet till uppgifter i vägtrafikregistret.

6 §

I syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet,

utreda brott eller upprätthålla allmän säkerhet får det svenska kontaktstället i
enskilda fall genom direktåtkomst söka uppgifter i en annan stats fordons-
register. Uppgifter får behandlas endast i den utsträckning den andra staten
tillåter det och om behandlingen i motsvarande fall hade varit tillåten i det
svenska vägtrafikregistret. Vid sökning får endast ett fordons fullständiga
chassinummer eller fullständiga registreringsnummer användas som sökbe-
grepp.

Rättelse och skadestånd

7 §

Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och ska-

destånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt detta kapitel eller
enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till kapitlet.

Föreskrifter

8 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med

stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om uppgiftsutbyte
enligt Prümrådsbeslutet.

11

SFS 2017:496

8 kap. Uppgiftsutbyte enligt CBE-direktivet

1 §

I lagen (2001:558) om vägtrafikregister finns bestämmelser om möjlig-

het att medge ett utländskt kontaktställe direktåtkomst enligt CBE-direktivet
till uppgifter i vägtrafikregistret.

2 §

I syfte att utreda ett sådant trafiksäkerhetsrelaterat brott som omfattas av

artikel 2 i CBE-direktivet får det svenska kontaktstället i enskilda fall genom
direktåtkomst söka uppgifter i en annan stats fordonsregister. Uppgifter får
behandlas endast i den utsträckning den andra staten tillåter det och om
behandlingen i motsvarande fall hade varit tillåten i det svenska vägtrafik-
registret. Vid sökning får endast ett fordons fullständiga registreringsnummer
användas som sökbegrepp.

3 §

Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och ska-

destånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt detta kapitel eller
enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till kapitlet.

4 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med

stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om uppgiftsutbyte
enligt CBE-direktivet.

9 kap. Uppgiftsutbyte enligt VIS-rådsbeslutet

1 §

På begäran av behöriga myndigheter får den centrala åtkomstpunkten

genom direktåtkomst söka uppgifter i informationssystemet för viseringar
(VIS), om det i enskilda fall finns skäl att anta att uppgifter i systemet väsent-
ligen kan komma att bidra till att utreda ett sådant terroristbrott eller annat
grovt brott som omfattas av definitionerna i artikel 2.1 i VIS-rådsbeslutet.

Detsamma gäller om det i enskilda fall finns skäl att anta att uppgifter i sys-

temet väsentligen kan komma att bidra till att förebygga, förhindra eller upp-
täcka brottslig verksamhet som innefattar brott som anges i första stycket.

2 §

Vid sökning i VIS får endast följande uppgifter användas som sökbe-

grepp:

1. nuvarande och tidigare efternamn, förnamn, kön, födelsedatum, födelse-

ort och födelseland,

2. nuvarande medborgarskap och medborgarskap vid födseln,
3. resehandlingens typ och nummer, utfärdande myndighet, dag för utfär-

dande och sista giltighetsdag,

4. huvuddestination och den planerade vistelsens varaktighet,
5. syftet med resan,
6. planerad ankomst och avresedag,
7. planerad gränsövergång för första inresa eller transiteringsväg,
8. bostad,
9. fingeravtryck,
10. typ av visering och viseringsmärkets nummer, och
11. den person som bjudit in eller åtagit sig att stå för sökandens levnads-

kostnader under vistelsen.

12

SFS 2017:496

3 §

Personuppgifter som har hämtats från VIS får behandlas för det ändamål

som uppgifterna hämtades för. De får också behandlas för att utreda eller
beivra brott i det enskilda fall som sökningen avsåg.

4 §

Det är förbjudet att till tredjeland eller en internationell organisation

överföra eller göra tillgängliga sådana personuppgifter som har hämtats från
VIS och som har lagts in i systemet av en annan stat.

Detta är dock tillåtet i brådskande fall om
1. de villkor för sökning som anges i 1 § andra stycket är uppfyllda,
2. det är förenligt med svenska intressen att uppgifterna lämnas ut,
3. den stat som har lagt in uppgifterna i systemet samtycker till det, och
4. förutsättningarna i 33 och 34 §§ personuppgiftslagen (1998:204) är upp-

fyllda.

5 §

Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och ska-

destånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt detta kapitel eller
enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till kapitlet.

6 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med

stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om uppgiftsutbyte
enligt VIS-rådsbeslutet.

10 kap. Uppgiftsutbyte enligt avtalet med USA

1 §

Vid samarbete enligt avtalet med USA får ett amerikanskt kontaktställe

trots 33 § personuppgiftslagen (1998:204) medges direktåtkomst till referens-
uppgifter i svenska fingeravtrycksregister som förs med stöd av polisdata-
lagen (2010:361).

2 §

På begäran av behöriga myndigheter får ett svenskt kontaktställe i en-

skilda fall genom direktåtkomst söka uppgifter i amerikanska fingeravtrycks-
register i syfte att utreda ett brott för vilket det enligt svensk lag är föreskrivet
fängelse i mer än ett år. Detsamma gäller om sökningen görs i syfte att före-
bygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar ett sådant
brott.

Uppgifter får behandlas endast om behandlingen i motsvarande fall hade

varit tillåten i svenska fingeravtrycksregister som förs med stöd av polisdata-
lagen (2010:361).

Det svenska kontaktstället ansvarar för att kontrollera om det mottagna

fingeravtrycket stämmer överens med det fingeravtryck sökningen avsåg.

3 §

Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och ska-

destånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt detta kapitel eller
enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till kapitlet.

4 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med

stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om uppgiftsutbyte
enligt avtalet med USA.

13

SFS 2017:496

1. Denna lag träder i kraft den 2 juli 2017.
2. Genom lagen upphävs lagen (2000:343) om internationellt polisiärt sam-

arbete.

3. Genom lagen utgår lagen (2016:484) om ändring i lagen om internatio-

nellt polisiärt samarbete.

På regeringens vägnar

STEFAN LÖFVEN

ANDERS YGEMAN
(Justitiedepartementet)

Wolters Kluwer

Elanders Sverige AB, 2017