SFS 2017:722 Lag om ändring i sjölagen (1994:1009)

170722.PDF

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i sjölagen (1994:1009);

utfärdad den 22 juni 2017.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs i fråga om sjölagen (1994:1009)

dels att 7 kap. 1 och 2 a §§, 19 kap. 1 § och 20 kap. 14 § ska ha följande

lydelse,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 11 a kap., av följande lydelse.

7 kap.

1 §

2

Redaren är ansvarig för skada som befälhavaren, en medlem av besätt-

ningen eller en lots orsakar genom fel eller försummelse i tjänsten. Redaren är
också ansvarig, om skada vållas av någon annan, när denne på redarens eller
befälhavarens uppdrag utför arbete i fartygets tjänst.

Skadestånd enligt första stycket som redaren har betalat har redaren rätt att

kräva tillbaka av den som vållat skadan.

Särskilda bestämmelser om ansvar och om inskränkning av ansvar finns i

9�10 a, 11 a och 13�15 kap.

2 a §

3

Redarens skyldighet enligt 2 § att ha en försäkring eller ställa en

annan säkerhet gäller inte sådana anspråk på ersättning som omfattas av far-
tygsägarens motsvarande skyldighet enligt 10 a kap. 11 eller 12 § eller 11 a
kap. 20 eller 21 §. Skyldigheten gäller inte heller sådana anspråk på ersättning
som omfattas av transportörens skyldighet att ha en försäkring eller ställa en
annan säkerhet enligt artikel 4a.1 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 392/2009 av den 23 april 2009 om transportörens skade-
ståndsansvar i samband med olyckor vid passagerarbefordran till sjöss, i den
ursprungliga lydelsen, eller enligt artikel 4a.1 i 2002 års Atenkonvention om
befordran till sjöss av passagerare och deras resgods.

1 Prop. 2016/17:178, bet. 2016/17:CU18, rskr. 2016/17:307.

2 Senaste lydelse 2013:328 (jfr 2013:543).

3 Senaste lydelse 2015:256 (jfr 2015:412).

SFS 2017:722

Utkom från trycket
den 4 juli 2017

background image

2

SFS 2017:722

11 a kap. Om ansvar för vrak

Inledande bestämmelser

Definitioner

1 §

I detta kapitel avses med

vrak:
a) ett fartyg som till följd av en sjöolycka har sjunkit eller strandat, eller en

del av ett sådant fartyg, inbegripet varje föremål som finns eller har funnits
ombord på fartyget,

b) varje föremål som till följd av en sjöolycka har kommit bort från ett far-

tyg och som har sjunkit, strandat eller är på drift till sjöss, eller

c) ett fartyg som håller på att, eller rimligen kan förväntas, sjunka eller

stranda till följd av en sjöolycka, om effektiva räddningsåtgärder inte redan
pågår,

sjöolycka: en sammanstötning mellan fartyg, en strandning eller en annan

händelse vid sjöfart eller en händelse som inträffar ombord på eller utanför ett
fartyg, om händelsen orsakar en skada på ett fartyg eller dess last eller fram-
kallar ett omedelbart förestående hot om en sådan skada,

fara: varje förhållande som innebär eller kan innebära en risk eller ett hin-

der för sjöfart eller som rimligen kan förväntas leda till betydande skada på
den marina miljön, skada på kusten eller skada för berörda intressen för en
eller flera stater,

berörda intressen: en kuststats intressen som direkt påverkas eller hotas av

ett vrak, såsom

a) verksamhet till sjöss vid kust, i hamn eller i flodmynning, inbegripet

yrkesmässigt fiske,

b) turistattraktioner och andra ekonomiska intressen i det berörda området,
c) kustbefolkningens hälsa och välbefinnandet i området, inbegripet beva-

randet av levande marina tillgångar och djurliv, samt

d) byggnader, anläggningar eller anordningar utanför kusten och under

vattnet,

ägare av fartyg: den som vid tidpunkten för sjöolyckan är registrerad som

fartygets ägare eller, om registrering inte har skett, den som äger fartyget; i
fråga om ett fartyg som ägs av en stat och brukas av ett bolag, vilket i den sta-
ten är registrerat som fartygets brukare, ska dock bolaget anses som ägare,

konventionsstat: en stat som har tillträtt 2007 års internationella Nairo-

bikonvention om avlägsnande av vrak (vrakkonventionen), och

konventionsområde: en konventionsstats exklusiva ekonomiska zon eller

territorium där vrakkonventionen är tillämplig.

Vid tillämpningen av detta kapitel ska med fartyg jämställas varje annan

anordning som används till sjöss, med undantag för flytande plattformar när
de finns på en plats där de används för undersökning, utvinning eller produk-
tion som avser havsbottens mineraltillgångar.

Tillämpningsområde

2 §

Detta kapitel tillämpas på vrak i Sverige eller dess ekonomiska zon. I

fråga om svenska fartyg tillämpas bestämmelserna om skyldigheter för farty-
gets ägare, redare och befälhavare även på vrak i andra staters konventions-
områden.

background image

3

SFS 2017:722

3 §

Detta kapitel tillämpas inte på örlogsfartyg eller andra fartyg som vid

den aktuella tidpunkten ägs eller brukas av en stat och som används uteslu-
tande för statsändamål.

Kapitlet tillämpas inte heller i den utsträckning en tillämpning skulle vara

oförenlig med Sveriges åtaganden enligt ett internationellt fördrag.

4 §

I den utsträckning åtgärder kan vidtas enligt 7 kap. 5 eller 9 § lagen

(1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg eller bestämmelserna om
räddningstjänst i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor tillämpas inte 7�14
och 16�19 §§.

5 §

Om en åtgärd med anledning av ett vrak omfattas av ansvaret för olje-

skada enligt 10 kap., bunkeroljeskada enligt 10 a kap. eller atomskada enligt
atomansvarighetslagen (1968:45), tillämpas inte 16�19 §§. Undantaget för
oljeskada enligt 10 kap. gäller dock inte sådana fall som avses i 10 kap. 19 §
andra stycket, om inte åtgärden omfattas av 10 a kap.

Om åtgärden utgör bärgning enligt 16 kap., bestäms ersättning till bärgaren

enligt det kapitlet.

Rapporteringsskyldighet

6 §

Befälhavaren för ett fartyg som har varit inblandat i en sjöolycka som

har orsakat ett vrak i Sverige eller dess ekonomiska zon ska utan dröjsmål
rapportera detta till Sjöfartsverket, om inte befälhavaren är skyldig att lämna
rapport om olyckan enligt 6 kap. 14 §.

Om vraket finns i en annan stats konventionsområde, ska rapporteringen

ske till behörig myndighet i den staten. Det gäller även om olyckan ska rap-
porteras enligt 6 kap. 14 §.

Om befälhavaren låter bli att rapportera olyckan enligt denna paragraf, sva-

rar redaren för rapporteringen.

�&tgärder med anledning av ett vrak

Varning om och lokalisering av vrak

7 §

När Sjöfartsverket får kännedom om ett vrak, ska verket utan dröjsmål

varna sjöfarare och berörda stater om vraket.

Om det finns anledning att anta att vraket utgör en fara, ska Sjöfartsverket

vidta varje rimlig åtgärd för att fastställa vrakets position.

Fastställande av fara

8 §

Sjöfartsverket ska fastställa om ett vrak utgör en fara.

Utmärkning av vrak

9 §

Om ett vrak utgör en fara, ska Sjöfartsverket vidta varje rimlig åtgärd

för att märka ut vraket.

background image

4

SFS 2017:722

Underrättelser om vrak

10 §

Om ett vrak utgör en fara, ska Sjöfartsverket utan dröjsmål underrätta

fartygets ägare om detta. �r det fråga om ett utländskt fartyg, ska även den
behöriga myndigheten i fartygets registreringsstat underrättas.

Sjöfartsverket ska bestämma en rimlig tidsfrist inom vilken fartygets ägare

ska avlägsna vraket eller vidta annan åtgärd för att undanröja faran. Sjöfarts-
verket ska skriftligen underrätta ägaren om detta.

Avlägsnande och annan åtgärd för att undanröja fara

11 §

Fartygets ägare ska avlägsna ett vrak som utgör en fara eller vidta

annan åtgärd för att undanröja faran inom den tidsfrist som har bestämts av
Sjöfartsverket enligt 10 § andra stycket eller, om vraket finns i en annan stats
konventionsområde, av behörig myndighet i den staten.

För vrak i Sverige eller dess ekonomiska zon får Sjöfartsverket uppställa

villkor för ägarens åtgärder eller ingripa i åtgärderna, om det behövs för att
säkerställa att tillräckliga åtgärder för att undanröja faran vidtas eller att till-
räcklig hänsyn tas till sjösäkerheten och skyddet för den marina miljön.

12 §

Om ett vrak som finns i Sverige eller dess ekonomiska zon utgör en

fara, ska Sjöfartsverket avlägsna vraket eller vidta annan åtgärd för att undan-
röja faran, om

1. fartygets ägare inte har undanröjt faran inom den tidsfrist som har be-

stämts av Sjöfartsverket enligt 10 § andra stycket,

2. fartygets ägare inte kan nås, eller
3. det behövs omedelbar åtgärd.

13 §

Sjöfartsverkets åtgärder och uppställda villkor för fartygsägarens åt-

gärder enligt 11 § andra stycket och 12 § ska stå i proportion till den fara som
vraket medför.

14 §

I fråga om tillträde till en fastighet för Sjöfartsverkets åtgärder enligt

11 § andra stycket och 12 § tillämpas 28 kap. 1, 6 och 8 §§ och 31 kap. 10 §
miljöbalken, i den utsträckning åtgärden är nödvändig för att avlägsna vraket
eller på annat sätt undanröja faran.

Bemyndigande m.m.

15 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela föreskrifter om rapporteringsskyldighet och om avlägsnande av vrak och
andra åtgärder för att undanröja faran.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd

av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om utfärdande av var-
ningar, fastställande av vrakets position, fastställande av fara och utmärkning.

background image

5

SFS 2017:722

Kostnader

Ansvar för kostnader

16 §

Fartygets ägare ska ansvara för kostnader för sådana åtgärder för fast-

ställandet av vrakets position och utmärkningen av vraket som avses i 7 §
andra stycket respektive 9 § samt för vrakets avlägsnande och andra åtgärder
som avses i 11 och 12 §§.

�garen är dock fri från ansvar, om denne visar att sjöolyckan
1. orsakats av en krigshandling eller liknande handling under väpnad kon-

flikt, inbördeskrig eller uppror eller av en naturhändelse av osedvanlig karak-
tär, som inte kunnat undvikas och vars följder inte kunnat förhindras,

2. i sin helhet vållats av tredje man med avsikt att orsaka skada, eller
3. i sin helhet orsakats genom fel eller försummelse av en svensk eller

utländsk myndighet vid fullgörandet av skyldighet att svara för underhåll av
fyrar eller andra hjälpmedel för navigering.

17 §

Ett anspråk på ersättning för kostnader som avses i 16 § första stycket

får göras gällande mot fartygets ägare endast med stöd av bestämmelserna i
detta kapitel.

Bestämmelserna i detta kapitel inskränker inte ägarens rätt att återkräva

utgiven ersättning från tredje man.

Ansvarsbegränsning

18 §

I fråga om rätten för fartygets ägare att begränsa sitt ansvar gäller

9 kap.

Preskription

19 §

Bestämmelser om preskription av en fordran på ersättning för kostna-

der som avses i 16 § första stycket finns i 19 kap. 1 §.

Försäkring

Försäkringsskyldighet för svenska fartyg

20 §

�garen av ett svenskt fartyg, med en dräktighet av minst 300, ska ha en

försäkring eller ställa annan betryggande säkerhet för att täcka sitt ansvar
enligt 16 § eller motsvarande lagstiftning i en annan konventionsstat intill det
ansvarsbelopp som anges i 9 kap. 5 §. Staten har dock inte en sådan skyldig-
het.

En försäkring eller säkerhet som avses i första stycket ska godkännas av

den myndighet som regeringen bestämmer.

Om ägaren uppfyller kraven enligt första stycket, ska den myndighet som

regeringen bestämmer utfärda ett certifikat som visar detta. För ett fartyg som
ägs av svenska staten ska den myndighet som regeringen bestämmer utfärda
ett certifikat som visar att fartyget ägs av svenska staten och att statens ansvar
är täckt intill det ansvarsbelopp som anges i 9 kap. 5 §. Certifikaten ska med-
föras ombord på fartyget.

background image

6

SFS 2017:722

Försäkringsskyldighet för utländska fartyg

21 §

För ett utländskt fartyg som anlöper eller lämnar en svensk hamn eller

en tilläggsplats på svenskt sjöterritorium och har en dräktighet av minst 300
ska det finnas en försäkring eller en annan betryggande säkerhet som täcker
ägarens ansvar enligt 16 § eller motsvarande lagstiftning i en annan konven-
tionsstat intill det ansvarsbelopp som anges i 9 kap. 5 §. Skyldigheten gäller
dock inte för ett fartyg som ägs av en främmande stat.

Ombord på fartyget ska det medföras ett certifikat som visar att det finns en

sådan försäkring eller annan betryggande säkerhet som avses i första stycket.
I fråga om ett fartyg som inte är registrerat i någon konventionsstat får certifi-
kat utfärdas av den myndighet som regeringen bestämmer. Om fartyget ägs av
en främmande konventionsstat, ska det ombord på fartyget medföras ett certi-
fikat som visar att fartyget ägs av den staten och att statens ansvar är täckt in-
till det ansvarsbelopp som gäller enligt 9 kap. 5 §.

Avgift vid certifiering

22 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela föreskrifter om avgifter för prövningen av ansökningar om certifikat.

Krav mot försäkringsgivaren

23 §

En försäkring som avses i 20 eller 21 § ska för den som är berättigad

till ersättning för kostnader som avses i 16 § första stycket medföra rätt att få
ut ersättningen direkt av försäkringsgivaren.

Försäkringsgivaren är fri från ansvar, om fartygets ägare är fri från ansvar

enligt 16 § andra stycket eller om denne själv har vållat sjöolyckan uppsåtli-
gen. Försäkringsgivarens ansvar ska inte i något fall överstiga det ansvarsbe-
lopp som gäller enligt 9 kap. 5 §.

Försäkringsgivaren kan inte för att befria sig från sitt ansvar, i vidare

utsträckning än som följer av andra stycket, mot någon annan än fartygets
ägare åberopa omständigheter som hade kunnat åberopas mot ägaren.

24 §

Om försäkringsgivaren inte har gjort något annat förbehåll, gäller för-

säkringen för fartygets ägare mot dennes ansvar för kostnader som avses i
16 § första stycket eller motsvarande lagstiftning i en annan konventionsstat.

25 §

Det som sägs i 23 och 24 §§ tillämpas också i fråga om en sådan säker-

het av annat slag som avses i 20 eller 21 §.

�&sidosättande av försäkringsskyldigheten m.m.

26 §

Bestämmelser om ansvar för åsidosättande av försäkringsskyldigheten

och vissa andra skyldigheter i detta kapitel finns i 20 kap. 14 §.

background image

7

SFS 2017:722

19 kap.

1 §

4

Följande fordringar upphör, vare sig ansvarigheten för dem är begrän-

sad eller obegränsad, om talan inte väcks i laga ordning i fråga om

1. en fordran på bärgarlön eller på sådan särskild ersättning som avses i

16 kap. 9 §: inom två år från det bärgningsföretaget slutfördes,

2. en fordran på andel i bärgarlön enligt 16 kap. 11 § andra stycket: inom

ett år från det vederbörande av redaren fått underrättelse om bärgarlönens och
andelens storlek; fordringen upphör dock tidigast två år efter det bärgnings-
företaget slutfördes,

3. en fordran på ersättning för sammanstötning: inom två år från den dag

skadan inträffade,

4. en fordran på belopp som någon betalat utöver vad som belöper på denne

enligt 8 kap. 1 §: inom ett år från det beloppet betalades,

5. en fordran på ersättning på grund av att gods har skadats, gått förlorat

eller försenats vid befordran eller på grund av att det i konossement har läm-
nats oriktiga eller ofullständiga uppgifter: inom ett år från det godset lämna-
des ut eller skulle ha lämnats ut,

6. en fordran på ersättning för personskada eller försening vid passagerar-

transport: inom två år från ilandstigningen eller, om passageraren avlidit
under transporten, från den dag ilandstigning skulle ha ägt rum, eller, om pas-
sageraren avlidit efter ilandstigningen, inom två år från dödsfallet men inte
senare än tre år från ilandstigningen,

7. en fordran på ersättning på grund av att resgods har skadats, gått förlorat

eller försenats vid transport: inom två år från det godset fördes i land eller, om
det har gått förlorat, skulle ha förts i land,

8. en fordran på bidrag till gemensamt haveri eller en annan kostnad som

ska fördelas enligt samma grund (13 kap. 15 § tredje stycket, 14 kap. 40 § och
17 kap. 6 §): inom ett år från den dag dispaschen vann laga kraft,

9. en fordran på ersättning för en oljeskada eller bunkeroljeskada enligt 10

eller 10 a kap.: inom tre år från den dag då skadan uppkom, dock senast inom
sex år från dagen för den olycka som orsakade skadan eller, om olyckan
utgjordes av en serie av händelser, från dagen för den första av dessa,

10. en fordran på ersättning för kostnader som avses i 11 a kap. 16 § första

stycket: inom tre år från dagen då det fastställdes att vraket utgör en fara, dock
senast inom sex år från dagen för den sjöolycka som orsakade vraket eller, om
sjöolyckan utgjordes av en serie av händelser, från dagen för den första av
dessa.

Svarar gäldenären i andra fall än som avses i första stycket för ersättning

eller för någon annan fordran med begränsning av redareansvaret eller endast
med inlastat gods upphör fordringen, om talan inte väcks i laga ordning, i
fråga om en fordran på ersättning inom två år från den dag skadan inträffade
och i fråga om någon annan fordran inom ett år efter det att fordringen förföll
till betalning. Om borgenären har rätt att för fordringen hålla sig även till
redare, lastägare eller någon annan utan att begränsning av ansvarigheten äger
rum, gäller en sådan rätt under samma tid som för en fordran i allmänhet.

Om en fordran som avses i första eller andra stycket har kommit under

behandling av dispaschör, anses talan om fordringen väckt.

4 Senaste lydelse 2015:256 (jfr 2015:412).

background image

8

SFS 2017:722

Wolters Kluwer

Elanders Sverige AB, 2017

Den som infriat en fordran som avses i första stycket 5 får väcka återkrav

mot tredje man efter utgången av den där angivna tiden. En sådan talan får
dock inte väckas senare än ett år från den dag huvudanspråket infriades eller
talan väcktes om det.

Ett avtal om förlängning av preskriptionstid som avses i första stycket 1�8

är giltigt endast om det har ingåtts efter fordringens tillkomst. Om avtalet gäl-
ler preskription i något annat fall än som avses i första stycket 1 eller 2, har
det inte verkan för längre tid än tre år åt gången, räknat från dagen för avtalet.
En sådan preskriptionstid får inte i något fall genom avtal förlängas med sam-
manlagt mer än tio år eller, i fall som avses i första stycket 6 eller 7, med mer
än tre år från det ilandstigning eller ilandföring har ägt rum eller skulle ha ägt
rum. I 13 kap. 4 § första stycket och 14 kap. 2 § andra stycket finns föreskrif-
ter om ogiltighet av avtalsvillkor som avviker från bestämmelserna i första
stycket 5 och fjärde stycket. I 15 kap. 35 § andra och tredje styckena finns
föreskrifter om ogiltighet av avtalsvillkor som inskränker en passagerares
rättigheter enligt första stycket 6 och 7.

Frågor om preskription av en fordran som avses i denna paragraf bedöms

här i landet enligt svensk lag även om utländsk lag i övrigt är tillämplig på
rättsförhållandet.

Särskilda bestämmelser om preskription av sådana fordringar som avses i

första stycket 6 och 7 finns i artikel 16 i bilaga I till Europaparlamentets och
rådets förordning (EG) nr 392/2009 av den 23 april 2009 om transportörens
skadeståndsansvar i samband med olyckor vid passagerarbefordran till sjöss
och artikel 16 i 2002 års Atenkonvention om befordran till sjöss av passage-
rare och deras resgods.

20 kap.

14 §

5

En fartygsägare som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad

som sägs i 10, 10 a eller 11 a kap. om försäkringsskyldighet eller skyldighet
att ställa säkerhet, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff döms en redare som låter använda ett fartyg för sjöfart,

trots att redaren insett eller borde ha insett att försäkringsskyldigheten eller
skyldigheten att ställa säkerhet enligt 10, 10 a eller 11 a kap. inte har full-
gjorts. Detsamma gäller den som handhar fartygets drift i redarens ställe samt
befälhavaren.

Om ett certifikat som avses i 10 kap. 12 eller 13 §, 10 a kap. 11 eller 12 §

eller i 11 a kap. 20 eller 21 § inte medförs ombord på ett fartyg, när det
används för sjöfart, döms befälhavaren till böter.

1. Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
2. Lagen tillämpas inte på sjöolyckor som har inträffat före ikraftträdandet.

På regeringens vägnar

MORGAN JOHANSSON

Amina Lundqvist
(Justitiedepartementet)

5 Senaste lydelse 2013:328 (jfr 2013:543).