SFS 2018:2103 Förordning om ändring i förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön

1

Svensk författningssamling

Förordning

om ändring i förordningen (2004:660) om förvaltning av

kvaliteten på vattenmiljön

Utfärdad den 21 december 2018

Regeringen föreskriver1 i fråga om förordningen (2004:660) om förvaltning
av kvaliteten på vattenmiljön

dels att nuvarande 4 kap. 12 och 13 §§ ska betecknas 4 kap. 15 och 16 §§,
dels att förordningens rubrik ska ha följande lydelse,
dels att 1 kap. 1 §, 2 kap. 1 och 2 §§, 4 kap. 3, 9–11 och nya 15 och 16 §§,

6 kap. 1, 2 och 7 §§, rubriken till 1 kap. och rubriken närmast före 4 kap. 9 §
ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas tre nya paragrafer, 4 kap. 12–14 §§, av följande

lydelse.

Vattenförvaltningsförordning

1 kap. Bestämmelser för förordningens tillämpning
1 §2 Denna förordning gäller förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön
enligt 5 kap. miljöbalken.

Förordningen är meddelad med stöd av
– 5 kap. 1 § miljöbalken i fråga om 4 kap. 1–10 §§,
– 5 kap. 6 § miljöbalken i fråga om 4 kap. 11–13 §§,
– 5 kap. 10 § första stycket miljöbalken i fråga om 6 kap. 4 §,
– 5 kap. 10 § andra stycket miljöbalken i fråga om 6 kap. 1–3, 5–8 och

10 §§,

– 5 kap. 15 § miljöbalken i fråga om 3 kap. 1–4 §§, 4 kap. 14 §, 5 kap. 1–5

och 7 §§, 6 kap. 1–3, 5–8 och 10 §§ samt 7 kap. 1 och 2 §§, och

– 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser.

2 kap.
1 § De vattendistrikt som avses i 5 kap. 13 § miljöbalken är avgränsade
enligt följande.

Bottenvikens vattendistrikt omfattar huvudavrinningsområdena från och

med Torneälven till och med Öreälven, mellanliggande kustområden samt
områden mellan Bottenvikens och Bottenhavets vattendistrikt som dränerar
direkt till Örefjärden eller Österfjärden.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 31 oktober 2000 om upprättande

av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område, i lydelsen enligt kommissio-

nens direktiv 2014/101/EU.

2 Senaste lydelse 2011:634.

SFS

2018:2103

Publicerad
den

27 december 2018

2

SFS

Bottenhavets vattendistrikt omfattar huvudavrinningsområdena från och

med Leduån till och med Dalälven, inklusive Vefsna, mellanliggande kust-
områden samt områden mellan Bottenvikens och Bottenhavets vattendistrikt
som dränerar direkt till Nordmalingsfjärden eller Yttre Nordmalingsfjärden
och områden mellan Bottenhavets och Norra Östersjöns vattendistrikt som
dränerar direkt till Skutskärsfjärden eller Gävlebuktens utsjövatten.

Norra Östersjöns vattendistrikt omfattar huvudavrinningsområdena från

och med Tämnarån till och med Kilaån, mellanliggande kustområden samt
områden mellan Bottenhavets och Norra Östersjöns vattendistrikt som drä-
nerar direkt till Lövstabukten eller Karlsholmsfjärden och områden mellan
Norra Östersjöns och Södra Östersjöns vattendistrikt som dränerar direkt till
Stadsfjärden, Mellanfjärden, Sjösafjärden, Örsbaken, Aspafjärden, Ålöfjär-
den eller Furöområdet.

Södra Östersjöns vattendistrikt omfattar huvudavrinningsområdena från

och med Motala ström till och med Råån, Gotland, Gotska Sandön, mellan-
liggande och anslutande kustområden samt områden mellan Norra Öster-
sjöns och Södra Östersjöns vattendistrikt som dränerar direkt till Inre Brå-
viken, Mellersta Bråviken, Yttre Bråviken, Bråvikens kustvatten, Sillöfjärden
eller Marsviken och områden mellan Södra Östersjöns och Västerhavets
vattendistrikt som dränerar direkt till Norra mellersta Öresunds kustvatten
eller Norra Öresunds kustvatten.

Västerhavets vattendistrikt omfattar huvudavrinningsområdena från och

med Vege å till och med Enningdalsälven, mellanliggande kustområden
samt områden mellan Södra Östersjöns och Västerhavets vattendistrikt som
dränerar direkt till Skälderviken.

Den närmare gränsdragningen samt övriga områdens fördelning mellan

vattendistrikten framgår av kartor i bilaga 2 till denna förordning.

2 §3 Av 5 kap. 13 § första stycket miljöbalken framgår att för förvalt-
ningen av kvaliteten på vattenmiljön ska Sveriges landområden och kust-
vattenområden delas in i fem vattendistrikt.

För varje vattendistrikt ska i enlighet med 5 kap. 14 § miljöbalken en läns-

styrelse vara vattenmyndighet med ansvar för den förvaltning av kvaliteten
på vattenmiljön i distriktet som avses i denna förordning.

De länsstyrelser som ska vara vattenmyndigheter är
1. Länsstyrelsen i Norrbottens län för Bottenvikens vattendistrikt,
2. Länsstyrelsen i Västernorrlands län för Bottenhavets vattendistrikt,
3. Länsstyrelsen i Västmanlands län för Norra Östersjöns vattendistrikt,
4. Länsstyrelsen i Kalmar län för Södra Östersjöns vattendistrikt, och
5. Länsstyrelsen i Västra Götalands län för Västerhavets vattendistrikt.

4 kap.

3 §4 Vattenmyndigheten ska förklara en ytvattenförekomst som konst-
gjord eller kraftigt modifierad, om den har skapats genom mänsklig verk-
samhet eller på grund av mänsklig verksamhet har ändrat sin fysiska karak-
tär på ett väsentligt sätt och

1. de hydromorfologiska förändringar som behövs för att vattenförekoms-

ten ska uppnå god ekologisk status kan antas på ett betydande sätt negativt
påverka

a) miljön i stort,
b) sjöfart eller hamnanläggning,

3 Senaste lydelse 2017:873.

4 Senaste lydelse 2007:770.

2018:2103

3

SFS

c) rekreationsintressen,
d) kraftproduktion, dricksvattenförsörjning, bevattning eller annan verk-

samhet som vatten lagras för,

e) verksamhet eller åtgärd för skydd mot översvämning, markavvattning

eller annan vattenreglering, eller

f) annan verksamhet av väsentlig betydelse från allmän synpunkt, och
2. det av tekniska skäl eller på grund av höga kostnader inte är rimligt att

på något annat sätt som är ett väsentligt bättre alternativ för miljön åstad-
komma den nytta som följer av att vattenförekomsten är konstgjord eller
kraftigt modifierad.

Avvikelser, undantag och ändringar för att möjliggöra rimliga och

ändamålsenliga miljövillkor

9 §5 Vattenmyndigheten ska besluta att kvalitetskraven ska uppfyllas vid
en senare tidpunkt än vad som följer av 2–6 §§, om

1. syftet är att vattenmiljön stegvis ska förbättras så att kvalitetskraven

blir uppfyllda vid den senare tidpunkten,

2. det inte är möjligt av tekniska skäl eller med rimliga kostnader att

åstadkomma de förbättringar av vattenmiljön som behövs för att uppfylla
kvalitetskraven inom den tid som anges i 2–6 §§, och

3. vattnets kvalitet inte riskerar att försämras ytterligare.
Ett beslut enligt första stycket får innebära att kvalitetskraven blir upp-

fyllda senare än den 22 december 2027, endast om det på grund av naturliga
förhållanden är omöjligt att åstadkomma förbättringarna dessförinnan.

10 § Vattenmyndigheten ska för en viss vattenförekomst besluta om mind-
re stränga kvalitetskrav än vad som följer av 2–6 §§, om

1. det på grund av sådan mänsklig verksamhets påverkan som avses i

3 kap. 1 § första stycket 2 eller på grund av vattenförekomstens naturliga
tillstånd är omöjligt eller skulle medföra orimliga kostnader att uppnå de
strängare kraven,

2. de miljömässiga eller samhällsekonomiska behov som verksamheten

fyller inte utan orimliga kostnader kan tillgodoses på ett sätt som är väsent-
ligt bättre för miljön,

3. alla möjliga åtgärder vidtas för att med hänsyn till verksamhetens

karaktär eller vattenförekomstens naturliga tillstånd uppnå

a) bästa möjliga ekologiska och kemiska status, om vattenförekomsten är

ett ytvatten, och

b) bästa möjliga status, om vattenförekomsten är ett grundvatten, och
4. vattnets kvalitet inte riskerar att försämras ytterligare.

11 § Trots 5 kap. 4 § miljöbalken får en myndighet eller kommun tillåta
en verksamhet eller åtgärd som

1. ändrar en ytvattenförekomsts fysiska karaktär eller en grundvatten-

förekomsts nivå, eller

2. medför en risk att en ytvattenförekomsts kvalitet försämras från hög

status till god status och verksamheten eller åtgärden är en hållbar mänsklig
utvecklingsverksamhet.

12 § En verksamhet eller åtgärd får tillåtas enligt 11 § endast om

1. verksamheten eller åtgärden
a) behöver vidtas för att tillgodose ett allmänintresse av större vikt, eller

5 Senaste lydelse 2008:983.

2018:2103

4

SFS

b) innebär att dess fördelar för människors hälsa och säkerhet eller för

hållbar utveckling uppväger nackdelarna med en sådan ändring eller för-
sämring som avses i 11 §,

2. det av tekniska skäl eller på grund av orimliga kostnader inte är möjligt

att uppfylla syftet med verksamheten eller åtgärden på något annat sätt som
är väsentligt bättre för miljön, och

3. alla genomförbara åtgärder vidtas för att mildra de negativa konsekven-

serna för vattenförekomstens status.

13 § Den myndighet eller kommun som prövar en fråga om att tillåta en
verksamhet eller åtgärd enligt 11 § ska

1. ge vattenmyndigheten i det vattendistrikt där verksamheten ska bedri-

vas eller åtgärden vidtas tillfälle att yttra sig innan frågan avgörs, och

2. om verksamheten eller åtgärden tillåts, snarast informera vattenmyn-

digheten om detta.

14 § När vattenmyndigheten har tagit del av en sådan utredning som avses
i 22 kap. 13 § första stycket 1 miljöbalken eller informerats om att en verk-
samhet eller åtgärd har tillåtits enligt 11 §, ska vattenmyndigheten fatta de
beslut om förvaltningen av vattenmiljön som utredningen eller tillåtandet
föranleder.

Om vattenmyndigheten finner att det inte finns förutsättningar för att

ändra en miljökvalitetsnorm i enlighet med en sådan redogörelse som avses
i 22 kap. 13 § andra stycket miljöbalken, ska vattenmyndigheten

1. anmäla detta till regeringen och i anmälan redovisa sin bedömning, det

som kommit fram i ändringsfrågan och de skäl som talar för respektive emot
en ändring,

2. informera den som har begärt vattenmyndighetens yttrande om att änd-

ringsfrågan har anmälts till regeringen, och

3. avvakta med sitt slutliga yttrande till dess regeringen har beslutat i

ändringsfrågan.

15 § Om en vattenförekomsts kvalitet försämras tillfälligt av exceptionella
naturliga orsaker eller av naturliga orsaker som inte rimligen hade kunnat
förutses eller till följd av olyckor som inte rimligen hade kunnat förutses,
ska vattenmyndigheten

1. besluta de åtgärder som, utan att äventyra återställandet av vattenföre-

komstens kvalitet när orsaken till försämringen inte längre föreligger, behö-
ver vidtas för att förebygga ytterligare försämringar av kvaliteten eller för
att inte äventyra uppnåendet av kvalitetskraven för andra vattenförekomster,
och

2. årligen se över effekterna och, om förhållandena inte är sådana som

avses i 9 §, se till att alla genomförbara åtgärder vidtas för att återställa
vattenförekomstens kvalitet som den var innan försämringen inträffade.

16 §6 Tillämpningen av 3, 9, 10, 11, 12, 13 eller 15 § får inte permanent
hindra eller äventyra uppfyllandet av kvalitetskraven för andra vattenföre-
komster inom vattendistriktet.

6 Senaste lydelse av tidigare 4 kap. 13 § 2015:516.

2018:2103

5

SFS

6 kap.

1 § Vattenmyndigheten ska upprätta förslag till och fastställa ett åtgärds-
program för vattendistriktet och i det arbetet beakta de beskrivningar, kart-
läggningar och analyser som avses i 3 kap. samt artikel 11.3 och 11.4 i direk-
tiv 2000/60/EG. Åtgärdsprogrammet ska ange de åtgärder som behöver vid-
tas för att miljökvalitetsnormerna som avses i 4 kap. ska kunna uppfyllas.

I 5 kap. 7–11 §§ miljöbalken finns bestämmelser om åtgärdsprogram.

2 §7 De åtgärder som anges i ett åtgärdsprogram som har omprövats enligt
5 kap. 9 § tredje stycket miljöbalken ska ha vidtagits senast tre år efter det
att programmet omprövades och fastställdes.

7 §8 Vid samråd enligt 5 kap. 7 § tredje stycket miljöbalken ska den tid
under vilken synpunkter kan lämnas på förslaget till åtgärdsprogram för ett
vattendistrikt vara minst sex månader och bestämmas så att det efter sam-
rådstidens utgång finns skälig tid för en sådan prövning som avses i 4 §.

Av kungörelsen av förslaget till åtgärdsprogram ska det framgå var hand-

lingarna finns tillgängliga samt inom vilken tid och till vem synpunkter ska
lämnas.

Förslaget till åtgärdsprogram ska finnas tillgängligt för allmänheten hos

vattenmyndigheten och samtliga länsstyrelser och kommuner inom det om-
råde som programmet omfattar.

Denna förordning träder i kraft den 11 januari 2019.

På regeringens vägnar

KAROLINA SKOG

Egon Abresparr

(Miljö- och energidepartementet)

7 Senaste lydelse 2015:516.

8 Senaste lydelse 2009:529.

2018:2103