SFS 2020:1174 Lag om ändring i miljöbalken

1

Svensk författningssamling

Lag

om ändring i miljöbalken

Utfärdad den 3 december 2020

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs i fråga om miljöbalken

dels att 15 kap. 37 §, 16 kap. 2 c §, 24 kap. 20 §, 26 kap. 9 § och 29 kap.

11 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 26 kap. 14 a §, av följande lydelse.

15 kap.
37 §2 Tillstånd till geologisk lagring av koldioxid ska för sin giltighet
göras beroende av att verksamhetsutövaren ställer säkerhet eller vidtar
någon annan lämplig åtgärd för att säkerställa fullgörandet av de skyldig-
heter som gäller för verksamheten enligt denna balk, lagen (2020:1173) om
vissa utsläpp av växthusgaser samt de föreskrifter och tillståndsvillkor som
har meddelats med stöd av dessa lagar. En säkerhet får ställas efter hand
enligt en plan som vid varje tid tillgodoser det aktuella behovet av säkerhet.

När en säkerhet ställs ska den prövas av tillståndsmyndigheten. Säker-

heten ska godtas om den visas vara betryggande för sitt ändamål.

Staten, kommuner, regioner och kommunalförbund behöver inte ställa

säkerhet.

16 kap.
2 c §3 I fråga om utsläpp av koldioxid, dikväveoxid eller perfluorkolväten
som innebär att en verksamhet omfattas av tillståndsplikt enligt lagen
(2020:1173) om vissa utsläpp av växthusgaser, får det med stöd av 2 § inte
beslutas villkor om begränsning av utsläppen eller villkor som genom att
reglera använd mängd fossilt bränsle syftar till en begränsning av koldioxid-
utsläpp.

Första stycket gäller inte villkor som i fråga om
1. koldioxid behövs för att hindra utsläpp från en verksamhet med geolo-

gisk lagring av koldioxid eller verksamhet med avskiljning, komprimering
eller transport av koldioxid för sådan lagring, eller

2. dikväveoxid eller perfluorkolväten behövs för att hindra betydande

lokala föroreningar.

1 Prop. 2020/21:27, bet. 2020/21:MJU4, rskr. 2020/21:84.
2 Senaste lydelse 2019:842.
3 Senaste lydelse 2018:1407.

SFS

2020:1174

Publicerad
den

11 december 2020

2

SFS

2020:1174

24 kap.
20 §4 En verksamhet som omfattas av tillståndsplikt enligt lagen (2020:1173)
om vissa utsläpp av växthusgaser får släppa ut koldioxid, dikväveoxid och
perfluorkolväten enligt vad som följer av de tillstånd till utsläpp som getts
med stöd av den lagen även om det med stöd av miljöbalken eller äldre
miljölagstiftning har beslutats villkor om begränsning av utsläpp av
koldioxid, dikväveoxid eller perfluorkolväten eller villkor som genom att
reglera använd mängd fossilt bränsle syftar till en begränsning av koldioxid-
utsläpp. Detta gäller inte villkor om begränsning av utsläpp av dikväveoxid
eller perfluorkolväten som beslutats för att hindra betydande lokala för-
oreningar.

26 kap.
9 §5 En tillsynsmyndighet får i det enskilda fallet besluta om de före-
lägganden och förbud som behövs för att denna balk samt föreskrifter,
domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken ska följas.

Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet får inte

tillgripas.

Förelägganden och förbud får inte begränsa ett beslut eller en dom om

tillstånd i ansökningsmål som har rättskraft enligt 24 kap. 1 §.

Ett tillståndsbeslut eller en tillståndsdom hindrar dock inte en tillsyns-

myndighet från att meddela sådana förelägganden eller förbud som

1. är brådskande och nödvändiga för att undvika att ohälsa eller allvarlig

skada på miljön uppkommer, eller

2. gäller säkerhetshöjande åtgärder vid en damm som klassificerats enligt

11 kap. 24 och 25 §§.

I fråga om utsläpp av koldioxid, dikväveoxid eller perfluorkolväten som

innebär att en verksamhet omfattas av tillståndsplikt enligt lagen (2020:1173)
om vissa utsläpp av växthusgaser, får det inte beslutas förelägganden om
begränsning av utsläppen eller förelägganden som genom att reglera använd
mängd fossilt bränsle syftar till en begränsning av koldioxidutsläpp. Detta
gäller inte förelägganden som i fråga om dikväveoxid eller perfluorkolväten
behövs för att hindra betydande lokala föroreningar.

14 a § Om det finns anledning att anta att den som omfattas av tillsynen
eller, i förekommande fall dennes ställföreträdare, har begått brott, får denne
inte föreläggas vid vite att medverka i en utredning av en fråga som har sam-
band med det misstänkta brottet.

29 kap.
11 §6 Om en gärning som avses i 2, 2 a, 2 b, 2 c, 3, 3 a eller 3 b §, 4 § första
stycket 2, 4 a §, 5 § 1 eller 7 a, 8 eller 9 § är att anse som ringa, döms det
inte till ansvar. En gärning är att anse som ringa om den framstår som
obetydlig med hänsyn till det intresse som är avsett att skyddas genom straff-
bestämmelsen.

Till ansvar enligt detta kapitel döms inte om gärningen är belagd med

samma eller strängare straff i brottsbalken. Om gärningen är straffbar både
enligt detta kapitel och enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling

4 Paragrafen fick sin nuvarande beteckning genom 2018:1407.
5 Senaste lydelse 2014:114.
6 Senaste lydelse 2019:496.

3

SFS

2020:1174

men ansvar inte kan dömas ut enligt den lagen, döms till ansvar enligt detta
kapitel.

Om ett vitesföreläggande har överträtts och överträdelsen ligger till grund

för en ansökan om att döma ut vitet, döms det inte till ansvar enligt detta
kapitel för en gärning som omfattas av föreläggandet.

Om en gärning som avses i 1–9 §§ kan föranleda miljösanktionsavgift och

inte kan antas föranleda annan påföljd än böter, får åtal väckas av åklagare
endast om åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2021.

På regeringens vägnar

ISABELLA LÖVIN

Susanne Gerland
(Miljödepartementet)