SFS 2021:1107 Lag om ändring i rättegångsbalken

SFS2021-1107.pdf

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

1

Svensk författningssamling

Lag

om ändring i rättegångsbalken

Utfärdad den 25 november 2021

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs i fråga om rättegångsbalken

dels att 23 kap. 15 §, 35 kap. 14 § och 36 kap. 16, 19 och 24 §§ ska ha

följande lydelse,

dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 23 kap. 15 a, 15 b och 18 c §§

och 35 kap. 15 §, av följande lydelse.

23 kap.
15 §
2 På yrkande av undersökningsledaren eller den misstänkte får rätten
ta upp bevis under förundersökningen om

1. det finns en risk att ett bevis som ska åberopas vid huvudförhandlingen

dessförinnan går förlorat eller blir svårt att ta upp vid förhandlingen, eller

2. någon är skäligen misstänkt för brottet och har underrättats om

misstanken enligt 18 § och det är lämpligt att ta upp bevis.

Vid bedömningen av om det enligt första stycket 2 är lämpligt att ta upp

bevis ska rätten beakta utredningens omfattning, brottets beskaffenhet,
bevisupptagningens betydelse för frågan om att häva ett häktningsbeslut
eller restriktioner enligt 24 kap. 5 a § och övriga omständigheter.

15 a § Ett sammanträde för bevisupptagning enligt 15 § ska hållas
skyndsamt. Om bevisupptagningen kan antas få betydelse för frågan om att
häva ett häktningsbeslut eller restriktioner ska sammanträdet hållas före eller
vid en ny förhandling i häktningsfrågan, dock senast inom två veckor efter
det att yrkandet har framställts.

15 b § Bestämmelserna om bevis som tas upp utom huvudförhandling
gäller i tillämpliga delar även för bevis som tas upp av rätten under
förundersökningen. Ska en misstänkt höras enligt 15 § gäller dock att rätten,
om det är nödvändigt med hänsyn till utredningen, får besluta om undantag
i fråga om kallelse och närvaro när det gäller andra misstänkta och deras
försvarare i samma mål.

Kostnaden för bevisupptagningen och för den misstänktes inställelse ska

betalas av allmänna medel.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare

föreskrifter om ersättning för den misstänktes inställelse.

1 Prop. 2020/21:209, bet. 2021/22:JuU6, rskr. 2021/22:37.
2 Senaste lydelse 1996:1624.

SFS

2021:1107

Publicerad
den

30 november 2021

background image

2

SFS

1 2 3 4 5 6

7 8 9 0

1

2

3

4

5

6

7

8

9

0

18 c § Om den misstänkte eller försvararen ska närvara vid ett förhör med
någon annan än den misstänkte för att ställa frågor, har de rätt att ta del av
det som förekommit vid förundersökningen i den utsträckning det behövs
för att den misstänkte ska kunna ta tillvara sin rätt vid förhöret. Detsamma
gäller om förhöret ska ske inför rätten enligt 15 § på yrkande av
undersökningsledaren.

Rätten enligt första stycket att ta del av det som har förekommit vid

förundersökningen gäller med de begränsningar som följer av 10 kap. 3 §
offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

35 kap.


14 §3 En berättelse som någon har lämnat skriftligen med anledning av en
redan inledd eller förestående rättegång, eller en uppteckning av en
berättelse som någon med anledning av en sådan rättegång har lämnat inför
åklagare eller Polismyndigheten eller annars utom rätta, får åberopas som
bevis i rättegången

1. om det är särskilt föreskrivet,
2. om förhör med den som lämnat berättelsen inte kan hållas vid eller

utom huvudförhandling eller i övrigt inför rätten,

3. om det finns särskilda skäl med hänsyn till de kostnader eller

olägenheter som ett förhör vid eller utom huvudförhandling kan antas
medföra, fördelarna med ett sådant förhör, berättelsens betydelse och övriga
omständigheter, eller

4. om parterna godtar det och det inte är uppenbart olämpligt.
Det som sägs i första stycket om en skriftlig eller upptecknad berättelse

ska också tillämpas i fråga om en ljudupptagning eller en ljud- och
bildupptagning av en berättelse.

15 § I brottmål får en berättelse som lämnats vid ett förhör inför en
brottsbekämpande myndighet och som dokumenterats genom en ljud- och
bildupptagning åberopas som bevis i rättegången även i andra fall än de som
anges i 14 §, om det är lämpligt.

36 kap.


16 §4 Ett vittne ska lämna sin berättelse muntligen. Vittnet får dock med
rättens medgivande använda sig av anteckningar till stöd för minnet.

Vid ett vittnesförhör får, om inte berättelsen åberopas enligt 35 kap. 15 §,

det som vittnet tidigare har berättat inför rätten eller inför åklagare eller
Polismyndigheten läggas fram endast när vittnets berättelse vid förhöret
avviker från vad han eller hon tidigare har berättat eller när vittnet vid
förhöret förklarar att han eller hon inte kan eller inte vill yttra sig. Avser
förhöret någon som tidigare har hörts inför rätten och har det förra förhöret
dokumenterats genom en ljud- och bildupptagning, ska dock förhöret
inledas med en uppspelning av upptagningen om det inte är olämpligt.

19 §5 Förhör med ett vittne får ske utom huvudförhandling,

1. om vittnet inte kan infinna sig vid huvudförhandlingen,


3 Senaste lydelse 2014:649.
4 Senaste lydelse 2016:37.
5 Senaste lydelse 2016:37.

2021:1107

background image

3

SFS

1 2 3 4 5 6

7 8 9 0

1

2

3

4

5

6

7

8

9

0

2. om en inställelse vid huvudförhandlingen skulle medföra kostnader

eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att
förhöret hålls vid huvudförhandlingen, eller

3. om det kan antas att målet kommer att avgöras utan huvudförhandling.
I brottmål får förhör med ett vittne utom huvudförhandling dessutom ske

om åklagaren eller en part i ansvarsfrågan yrkar det och det är lämpligt. Vid
bedömningen av om det är lämpligt ska rätten beakta målets omfattning,
brottets beskaffenhet och övriga omständigheter.

I 43 kap. 3 § och 46 kap. 3 § finns bestämmelser om när rätten får ta upp

muntlig bevisning om en huvudförhandling ställs in.

24 §6 Ett vittne har rätt till ersättning.

I de fall ett vittne har åberopats av en enskild part ska ersättningen betalas

av parten. I annat fall ska ersättningen betalas av allmänna medel. �ven i de
fall ett vittne har åberopats av en enskild part får rätten besluta att
ersättningen ska betalas av allmänna medel om

1. det är skäligt med hänsyn till partens ekonomiska förhållanden, eller
2. det i brottmål finns särskilda skäl med hänsyn till den tilltalades

möjligheter att ta tillvara sin rätt.

Ersättning som ska betalas av en part ska avse nödvändiga kostnader för

resa, uppehälle och tidsspillan efter vad rätten bedömer är skäligt. Ersättning
som ska betalas av allmänna medel fastställs av rätten.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare

föreskrifter om ersättning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022.

På regeringens vägnar

MIKAEL DAMBERG

Emma Pleiner

(Justitiedepartementet)


6 Senaste lydelse 1996:1624.

2021:1107