SFS 2024:7 Lag om preventiva vistelseförbud

1

1 2 3 4 5 6 7 8 9 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 0

Svensk författningssamling

Lag

om preventiva vistelseförbud

Utfärdad den 25 januari 2024

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs följande.

Förutsättningar för preventiva vistelseförbud

1 § Enligt denna lag får en person förbjudas att inom ett avgränsat område
vistas på allmän plats, på skolgårdar och motsvarande områden utomhus vid
förskolor och fritidshem samt i fordon på allmän plats (vistelseförbud).

Ett vistelseförbud får inte avse den som är under 15 år.
Lagen påverkar inte rätten som den som förfogar över en plats inom

området har att begränsa tillträdet till platsen.

2 § Ett vistelseförbud omfattar inte tillträde till och vistelse på en plats
endast i syfte att rösta i val till riksdagen, regionfullmäktige, kommun-
fullmäktige, Europaparlamentet eller Sametinget eller i en folkomröstning.

3 § Ett vistelseförbud får meddelas om det med hänsyn till omständig-
heterna

1. finns en påtaglig risk för att det inom en grupp kommer att utövas sådan

brottslig verksamhet som avses i 4 § inom det område där förbudet avses
gälla, och

2. kan befaras att en person som tillhör eller verkar för gruppen medvetet

kommer att främja den brottsliga verksamheten.

4 § Ett vistelseförbud får meddelas endast om den brottsliga verksamheten

1. har bakgrund i eller är ägnad att framkalla en konflikt mellan grupper

av personer i vilken det finns risk för att skjutvapen eller sprängämne eller
annat liknande ämne kan komma till användning, eller

2. på något annat sätt är ägnad att allvarligt skada tryggheten hos all-

mänheten inom området.

5 § Ett vistelseförbud får inte avse ett större område än vad som är
nödvändigt.

Ett vistelseförbud får meddelas endast om skälen för ett sådant förbud

väger tyngre än det intrång eller men i övrigt som förbudet innebär för den
enskilde.

6 § Ett vistelseförbud ska förses med de begränsningar och undantag som
är påkallade med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet.

1 Prop. 2023/24:57, bet. 2023/24:JuU12, rskr. 2023/24:117.

SFS

2024:7

Publicerad
den

26 januari 2024

2

SFS

2024:7

7 § Ett vistelseförbud som meddelas avseende brottslig verksamhet som
avses i 4 § första stycket 1 får förenas med villkor om elektronisk över-
vakning om det behövs för att kontrollera att förbudet följs.

När ett beslut om vistelseförbud med villkor om elektronisk övervakning

har meddelats, är den som förbudet gäller mot skyldig att medverka till att
den elektroniska övervakningen kommer till stånd och kan fortgå.

Vistelseförbudets längd

8 § Ett vistelseförbud ska gälla för en viss tid, högst sex månader.

Vistelseförbudet gäller omedelbart, om inte annat beslutas.
Ett vistelseförbud får förlängas med högst sex månader i taget om förut-

sättningarna i 3–5 §§ är uppfyllda. Ett förbud med villkor om elektronisk
övervakning får dock förlängas med högst tre månader i taget.

Delgivning och handläggningstid

9 § Ett beslut om vistelseförbud ska delges den som förbudet avser.
Delgivning får inte ske enligt 34–38 eller 47–51 §§ delgivningslagen
(2010:1932).

10 § Frågor om vistelseförbud ska handläggas skyndsamt.

Förfarandet hos åklagaren

11 § Allmän åklagare prövar frågor om vistelseförbud.

En fråga om vistelseförbud tas upp på skriftlig anmälan av Polis-

myndigheten. Polismyndigheten är inte part i det ärende som anmälan gett
upphov till.

Om anmälan avser någon som är under 21 år, ska Polismyndigheten

genast underrätta socialnämnden.

12 § För den som ett vistelseförbud gäller eller avses gälla mot och som är
under 18 år ska ett offentligt biträde förordnas, om det inte måste antas att
behov av biträde saknas. Detsamma gäller för den som ett vistelseförbud
med villkor om elektronisk övervakning gäller eller avses gälla mot.

Frågan om förordnande ska prövas så snart som möjligt.
Ett offentligt biträde har samma rättigheter som en offentlig försvarare.

13 § Frågor om vistelseförbud prövas av åklagaren i den ort där förbudet
helt eller huvudsakligen avses gälla eller där den som förbudet avses gälla
mot har sin hemvist eller mera varaktigt uppehåller sig. Om personen är
misstänkt för brott som har betydelse för frågan om vistelseförbud, får
frågan prövas även av åklagare som är behörig att väcka åtal för brottet.

I fråga om åklagare tillämpas 7 kap. rättegångsbalken.

14 § Åklagaren får anlita hjälp av Polismyndigheten för utredning av
frågor om vistelseförbud. Socialnämnden ska på begäran av åklagaren lämna
ett yttrande över den som förbudet avses gälla mot och som är under 18 år.
Yttrandet ska innehålla uppgifter om vilka åtgärder nämnden tidigare har
vidtagit eller avser att vidta i fråga om personen samt uppgifter om dennes
personliga utveckling och levnadsomständigheter i övrigt.

I fråga om utredningen tillämpas följande bestämmelser i 23 kap. rätte-

gångsbalken:

– 4 § om objektivitet,

3

SFS

2024:7

– 6 § om rätt att hålla förhör,
– 7 § om hämtning till förhör,
– 9 § om skyldighet att stanna kvar för förhör,
– 10 § om vilka som får närvara vid förhör,
– 11 § om möjlighet att ställa frågor vid förhör, och
– 12 § om förbud mot otillbörliga åtgärder vid förhör.
Vid tillämpningen av 23 kap. 4 och 11 §§ rättegångsbalken ska

bestämmelserna om den som är misstänkt i stället avse den som förbudet
avses gälla mot.

15 § Innan en fråga om vistelseförbud avgörs, ska den som förbudet avses
gälla mot underrättas om en uppgift som har tillförts ärendet genom någon
annan än honom eller henne själv och få tillfälle att yttra sig över den. Frågan
får dock avgöras utan att detta har gjorts, om åtgärden är uppenbart
obehövlig eller om avgörandet inte kan skjutas upp.

Åklagaren bestämmer hur underrättelsen ska ske.
Underrättelseskyldigheten gäller med de begränsningar som följer av

10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

16 § Åklagarens beslut i fråga om vistelseförbud ska vara skriftligt och
ange

1. den som förbudet avses gälla mot,
2. om vistelseförbud ska gälla och, i så fall, förbudets innebörd och

omfattning samt när det upphör att gälla,

3. de skäl som har bestämt utgången,
4. de bestämmelser som åberopas,
5. vad som kan bli följden av att bryta mot förbudet, och
6. att ett beslut kan hävas eller ändras enligt 19 § och prövas av domstol

enligt 21 §.

17 § Ett beslut om vistelseförbud med villkor om elektronisk övervakning
ska, utöver det som anges i 16 §, ange

1. när den elektroniska övervakningen ska inledas och hur det ska ske,
2. vad den som förbudet gäller mot är skyldig att göra för att medverka

till att övervakningen kommer till stånd och kan fortgå, och

3. vilken påföljd som hindrande av elektronisk övervakning av vistelse-

förbud enligt 30 § kan medföra.

18 § Vid åklagarens handläggning av ärenden om vistelseförbud tillämpas
följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900):

– 5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet,
– 6 § om service,
– 7 § om tillgänglighet,
– 8 § om samverkan,
– 9 § om utgångspunkter för handläggningen,
– 13 § om tolkning och översättning,
– 14 och 15 §§ om ombud och biträde,
– 23 § första stycket om utredningsansvaret,
– 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt,
– 27 § om dokumentation av uppgifter,
– 31 § om dokumentation av beslut,
– 32 § första stycket, andra stycket 2 och 3 och tredje stycket om motiver-

ing av beslut, och

– 36 § om rättelse av skrivfel och liknande.

4

SFS

2024:7

19 § Om det på grund av ändrade förhållanden finns skäl till det, får
åklagaren häva eller ändra ett beslut om vistelseförbud som har fattats av
åklagaren eller domstolen. Åklagaren får dock utvidga ett förbud endast
efter anmälan av Polismyndigheten.

Åklagaren får inte häva eller ändra ett beslut om vistelseförbud om

förbudet är föremål för domstolsprövning.

20 § När ett beslut om vistelseförbud med villkor om elektronisk över-
vakning har meddelats, är Polismyndigheten ansvarig för verkställigheten
av den elektroniska övervakningen.

Domstolsprövning

21 § Tingsrätten ska pröva åklagarens beslut i fråga om vistelseförbud på
begäran av den som förbudet gäller mot, om beslutet har gått honom eller
henne emot. En sådan begäran ska göras skriftligen hos åklagaren, som ska
överlämna ärendet till tingsrätten.

22 § Behörig domstol är den tingsrätt där den åklagare som har prövat
frågan om vistelseförbud ska föra talan i brottmål i allmänhet.

23 § Åklagaren är motpart till den enskilde sedan handlingarna i ärendet
överlämnats till domstolen.

24 § Domstolen får besluta att ett vistelseförbud tills vidare inte ska gälla.

25 § Domstolen ska hålla sammanträde, om en part begär det.

26 § När tingsrätten avgör saken, ska den bestå av en lagfaren domare och
tre nämndemän. Vid annan handläggning ska tingsrätten bestå av en lagfaren
domare.

Vid omröstning tillämpas bestämmelserna i 29 kap. rättegångsbalken.

27 § Vid domstolens handläggning av ärenden om vistelseförbud till-
lämpas i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden. I fråga om begäran
om prövning enligt 21 § tillämpas vad som anges i den lagen om ansökan.

Rättens beslut att meddela någon ett vistelseförbud ska innehålla de

uppgifter som anges i 16 och 17 §§.

28 § När domstolen ska pröva ett beslut i fråga om vistelseförbud och den
som förbudet gäller mot är misstänkt för brott som har betydelse för
prövningen av förbudet, får beslutet prövas i mål om allmänt åtal för brottet.
I ett sådant fall tillämpas bestämmelserna om rättegången i brottmål.

Straffansvar

29 § Den som bryter mot ett vistelseförbud döms för överträdelse av
vistelseförbud till fängelse i högst ett år. Om brottet är ringa, döms till böter.

30 § Den som har meddelats ett vistelseförbud med villkor om elektronisk
övervakning och som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet hindrar att den
elektroniska övervakningen kommer till stånd eller kan fortgå döms för
hindrande av elektronisk övervakning av vistelseförbud till böter eller
fängelse i högst ett år.

5

SFS

2024:7

Uppgifter om den övervakades position

31 § Uppgifter om den övervakades position vid elektronisk övervakning
får registreras och tas fram endast när

1. den övervakade träder in i eller vistas inom det område som avses i 1 §,

eller

2. en beslutad elektronisk övervakning hindras.

32 § Uppgifter om den övervakades position, som tagits fram enligt 31 §,
får bevaras i högst två månader.

När uppgifterna inte längre får bevaras ska de omedelbart förstöras.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2024.

På regeringens vägnar

ULF KRISTERSSON

PÅL JONSON
(Justitiedepartementet)