SFS 1992:627

SFS 1992:627

Utkom från tryc ket

den 23 juni 1992

1324

Lag

om ändring i la gen (1968:430) om mervärdeskatt;

utfärdad den 1 i juni 1992.

Enligt riksdagens beslut' föreskrivs i fråga om lagen (1968:430) om

mervärdeskatt^

dels att 64 e § skall upph öra att gälla,
dels att 42, 46—49, 51 och 70 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 44 a och 50 §§, av

följande lydelse.

42 § Skatt för viss redovisningsperiod förfaller till betalning den dag då
deklarationen senast skall lämnas enligt 22 § tredje stycket eller, om an­

stånd medgetts enligt 22 a §, senast den dag då deklarationen skall lämnas
enligt anståndsbeslutet.

Skatten betalas genom insättning på särskilt postgirokonto.

44 a § Ränta {respitränta) skall tas ut på skatt som avses i 43 § om
skatten inte uppskattats med stöd av 30 § andra stycket i avsaknad av
deklaration. Ränta beräknas från den dag då skatten skulle ha betalats
enligt 42 § till och med den dag skatten skall betalas enligt skattemyndighe­

tens beslut. Ränta på skatt, som motsvarar tidigare återbetalat skattebe­
lopp, skall dock beräknas från utgången av den månad då beloppet återbe­
talades. Vid ränteberäkningen gäller bestämmelserna i 32 § uppbördslagen
(1953:272) i tillämpliga d elar.

Skattemyndigheten får befria en skattskyldig helt eller delvis från skyl­

digheten att betala respitränta, om det finns synnerliga skäl.

Bestämmelserna i d enna lag om beskattningsbes lut gäller för beslut om

respitränta.

46 § Om ett beskattningsbeslut överklagats, den skattskyldige begärt
omprövning eller det annars kan antas att skatten kommer att sättas ned,

kan den skattskyldige av skattemyndigheten få anstånd med att betala

skatten. Bestämmelserna i 49 § 1, 2 och 3 mom. uppbördslagen (1953:272)
gäller då i tillämpliga delar.

Den som fått anstånd enligt första stycket skall betala ränta {anstånds-

ränta) för den del av anståndsbeloppet som skall betalas senast vid an-

' Prop. 1991/92:93, SkU19, rskr. 269.

^ Lagen omtryckt 1990:576.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:885.

¬

ständstidens utgång. Vid rän teberäkningen gäller bestämmelserna i 49 § 4

SFS 1992:627

mom. uppbördslagen.

Skattemyndigheten får befria en skattskyldig helt eller delvis från skyl­

digheten att betala anståndsränta om det finns synnerliga skäl.

Bestämmelserna i den na lag om beskattningsbeslut gäller for beslut om

anståndsränta.

47 § En avgift {dröjsmålsavgift) skall tas ut på

1. skatt som tagits upp i en deklaration men inte betalas inom den tid

som anges i 42 §,

2. skatt som beräknats med stöd av 30 § andra stycket i a vsaknad av

deklaration,

3. skatt i övri gt, ränta och skattetillägg som inte betalas inom den tid

som har bestämts enligt 43 §.

Har anstånd med betalning av skatten medgetts enligt 45 eller 46 §, tas

dröjsmålsavgift ut endast på det belopp som inte har betalats senast vid
anståndstidens utgång.

Dröjsmålsavgiften beräknas enligt 58 § 2-5 mom. uppbördslagen

(1953:272). När dröjsmålsavgift tas ut enligt första stycket 2 anses skatten

ha forfallit till betalning inom tid som anges i 42 §.

Skattemyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten

att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl.

Bestämmelserna i denna lag om beskattningsbeslut gäller i tillämpliga

delar i fråga om beslut om dröjsmålsavgift.

48 § ' Betalas inte skatt i behörig tid och ordning skall skatten och den

ränta och dröjsmålsavgift, som belöper på denna, drivas in.

Bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272) om indrivning, avkortning

och avskrivning gäller i tillämpliga delar i fråga om mervärdeskatt. Inför­
sel enligt 15 kap. utsökningsbalken får äga rum vid indrivning av mervär­
deskatt, ränta och dröjsmålsavgift.

48 a §" Har någon, i egenskap av företrädare for skattskyldig som är
juridisk person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala

in skatt i den tid och ordning som anges i 22, 22 a och 42 §§, är han

tillsammans med den skattskyldige betalningsskyldig for skattebeloppet,
ränta och dröjsmålsavgift enligt 47 §. Betalningsskyldigheten får jämkas

eller efterges om det föreligger särskilda skäl.

Talan om att ålägga betalningsskyldighet skall föras vid allmän domstol.

Talan får inte väckas sedan den skattskyldiges betalningsskyldighet for

skattebeloppet har bortfallit enligt lagen (1982:188) om preskription av

skattefordringar m.m. Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet

får indrivning ske i samm a ordning som gäller för skatt.

Den som fullgjort betalningsskyldighet for skattebelopp, ränta eller

dröjsmålsavgift enligt första stycket får söka beloppet åter av den skatt­

skyldige.

Bestämmelsen i 4§ preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om

regressfordran enligt tredje stycket.

'Senaste lydelse 1990:1319.

•* Senaste lydelse 1990:1319.

1325

¬

SFS 1992:627

49 § Överstiger ingående avdragsgill skatt enligt deklaration den utgåen­

de skatten, återbetalar skattemyndigheten det överskjutande beloppet i
den mån kvittning inte skett enligt 17 § nionde stycket.

Överstiger skatt som skattskyldig betalat för viss redovisningsperiod

beslutad skatt, återbetalar skattemyndigheten det överskjutande beloppet.

Den som i annat fall får nedsättning i eller befrielse från skatt som

avkrävts honom, återfår av skattemyndigheten vad han betalat för mycket.

Står den skattskyldige i skuld för mervärdeskatt, har han vid återbetal­

ning enligt första, andra eller tredje stycket rätt att återfå bara vad som

överstiger skulden och de räntor och avgifter som belöper på denna. I lag en
(1985; 146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns
också föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning.

Fordran på överskjutande ingående skatt eller ränta på sådan skatt får ej

särskilt överlåtas eller utmätas.

I övrigt gäller uppbördslagens (1953:272) bestämmelser om restitution

av skatt i tillämpliga delar beträffande återbetalning av mervärdeskatt.

50 § Ränta {restitutionsräntä) skall bet alas på skatt, skattetillägg, ränta
och dröjsmålsavgift som skall återbetalas enligt 49 § första och andra
styckena.

Ränta beräknas från utgången av den första månaden efter den då

deklarationen för den redovisningsperiod skatten avser skall lämnas enligt
22 § tredje stycket. Har deklaration lämnats senare eller har betalning skett
efter den tidpunkt som anges i 42 §, beräkn as ränta från utgången av den

första månaden efter den då deklaration lämnats eller betalning skett.
Ränta beräknas till och med den månad då beloppet återbetalas. Vid
ränteberäkningen gäller 69 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272) i tillämp­

liga delar.

Vid återbetalning som skett med stöd av 76 — 76 b §§ betalas inte ränta.
Bestämmelserna i d enna lag om besk attningsbeslut gäller för beslut om

restitutionsräntä.

51 § Följande beslut av skattemyndighet får överklagas hos länsrätten:

1. beskattningsbeslut i en fråga s om kan ha betydelse för beskattningen,
2. beslut att avvisa en begäran om omprövning av beskattningsbeslut,
3. beslut enligt 19 § fjärde och femte styckena i fråga om registrering,

samt

4. beslut om skattskyldighet eller anstånd med att lämna deklaration

eller betala skatt.

Följande beslut får inte överklagas:
1. beslut om skatterev ision, samt
2. skattemyndighetens beslut i fråga om föreläggande av vite.

Skattemyndighetens beslut i övrigt enligt denna lag överklagas hos riks-

skatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.

1326

70 § Belopp som avser omsättning, skatt, ränta eller dröjsmålsavgift

enligt denna lag anges i helt krontal så att öretal bortfaller.

Skattebelopp under 25 kronor behöver icke betalas in till staten och

återbetalas ej heller.

¬

i

'

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre före skrifter gäll er

SFS 1992:627

dock fortfarande i fråga om mervärdeskatt och avgift som förfallit till

betalning före ikraftträdandet. Restitutionsränta, respitränta och an­

ståndsränta skall inte beräknas för tid före ikraftträdandet.

På regeringens vägnar

BO LUNDGREN

Gunnar Skarell

(Finansdepartementet)

¬