SFS 1988:870

880870.pdf

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

SFS 1988; 870

Lag

Utkom från trycket

om vård av missbrukare i vissa fall;

den 12 juli 1988

utfärdad den 14 juni 1988.

Enligt riksdagens beslut' föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § De i 1 § socialtjänstlagen (1980:620) angivna målen f ör samhällets

socialtjänst skall ^'ara vägledande för all vård som syftar till att hjälpa
enskilda människor att komma ifrån missbruk av alkohol, narkotika eller
flyktiga l ösningsmedel. Vården skall bygga på respekt för den enskildes
självbestämmanderätt och integritet och skall så långt det är möjligt utfor­

mas och genomföras i samverkan med den enskilde.

2 § Vård inom socialtjänsten ges en missbrukare i samförstånd med
honom enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen (1980:620). En missbru­

kare skall dock beredas vård oberoende av eget samtycke under de förut­

sättningar som anges i denna lag (tvångsvård).

För tvångsvårdens innehåll och utformning gäller bestämmelserna i so­

cialtjänstlagen, om inte något annat anges i denna lag.

3 § Tvångsvården skall syfta till att motivera missbrukaren så att han

kan antas vara i st ånd att frivilligt medverka till fortsatt behandling och ta

emot stöd för att komma ifrån sitt missbruk.

Beredande av vård
4 § Tvångsvård skall beslutas, om någon till följd av ett fortgående

missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel är i behov av
vård för att komma ifrån sitt missbruk och vårdbehovet inte kan tillgodo­

ses enligt socialtjänstlagen (1980:620) eller på något annat sätt och han till

följd av missbruket

1. utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara,
2. löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv, eller
3. kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon närståen­

de.

Om någon för kortare tid ges vård med stöd av lagen (1966:293) om

beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, hindrar detta inte ett
beslut om t vångsvård enligt denna lag.

5 § Länsrätten beslutar om beredande av tvångsvård.

6 § Myndigheter som i sin verksamhet regelbundet kommer i kontakt

med missbrukare är skyldiga att anmäla till länsstyrelsen om de får känne­

dom om att någon kan antas vara i behov av vård enligt d enna lag. Detta

1858

' Prop. 1987/88: 147, SoU 25, rskr. 382.

¬

background image

skall dock inte gälla myndigheter inom hälso- och sjukvården i vidare mån

SFS 1988:870

än som följer av andra stycket.

En läkare skall göra anmälan till länsstyrelsen, om han i sin v erksamhet

kommer i k ontakt med någon som kan a ntas vara i behov av vård enligt

denna lag och han bedömer att denne inte kan beredas tillfredsställande

vård eller behandling genom läkarens egen försorg eller i övrigt inom

hälso- och sjukvården.

7 § Länsstyrelsen skall inleda utredning, när den genom anmälan enligt
6 § eller på något annat sätt har fått kännedom om att det kan finnas skäl
att bereda någon tvångsvård.

Myndigheter som avses i 6 § första stycket är skyldiga att lämna länssty­

relsen alla uppgifter som kan vara av betydelse för en sådan utredning.

8 § När en fråga uppkommit om att bereda en missbrukare tvångsvård

skall socialnämnden lämna länsstyrelsen en redogörelse för missbrukarens
förhållanden samt för tidigare vidtagna och för planerade åtgärder. Social­
nämnden skall oc kså ange i vilket hem intagning kan ske och vilken vård
utanför hemmet som planeras, om intagning sker.

9 § Socialnämnden skall i samband med att redogörelsen enligt 8 § upp­

rättas utse en tjänsteman hos nämnden som skall svara för kontakterna
med missbrukaren och med olika vårdgivare.

10 § När utredningen har inletts skall länsstyrelsen, om det inte är up­

penbart obehövligt, besluta om läkarundersökning av missbrukaren samt

utse en läkare för undersökningen. Läkaren skall i ett intyg ange missbru­

karens aktuella hälsotillstånd.

11 § Anser länsstyrelsen efter utredning att det finns skäl att bereda

någon tv ångsvård, skall länsstyrelsen ansöka om sådan vård hos länsrät­

ten.

Till ansökan skall fogas de uppgifter socialnämnden lämnat enligt 8 §

och, om det inte möter synnerligt hinder, ett läkarintyg om missbrukarens
aktuella hälsotillstånd.

Om ansökan inte innehåller läkarintyg eller om det behövs av något

annat skäl, får rätten besluta om läkarundersökning.

12 § Har rätten beslutat om tvångsvård skall socialnämnden se till att

beslutet verkställs genom att missbrukaren bereds vård i ett hem som
avses i 22 § eller, i fall som avses i 24 § förs ta stycket, på sjukhus.

Rättens beslut upphör att gälla, om vården inte har påböijats inom fyra

veckor från den dag då beslutet vann laga kraft.

Beslutet upphör också att gälla om missbrukaren, sedan vården har

påböljats, under minst sex månader i följd antingen har vistats olovligen
utanför ett hem som avses i 22 § ell er varit intagen i hä kte eller kriminal­
vårdsanstalt.

1859

¬

background image

SFS 1988; 870

Omedelbart omhändertagande

13 § Socialnämnden eller polismyndigheten får besluta att en missbrukä-

re omedelbart skall omhändertas, om

1. det är sannolikt att han kan beredas vård med stöd av denna lag, och
2. rättens beslut om vård inte kan avvaktas på grund av att han kan antas

få sitt hälsotillstånd allvarligt försämrat, om han inte får omedelbar vård,
eller på grund av att det föreligger en överhängande risk för att han till följd
av sitt tillstånd kommer att allvarligt skada sig själv eller någon närstående.

Kan socialnämndens beslut om omhändertagande inte avvaktas, får

beslut om omhändertagande fattas av nämndens ordförande eller någon

annan ledamot som nämnden har förordnat. Beslutet skall anmälas vid

nämndens nästa sammanträde.

När länsstyrelsen har ansökt om tvångsvård, får även rätten besluta att

missbrukaren omedelbart skall omhändertas.

14 § En läkare skall göra anmälan till socialnämnden, om han i sin

verksamhet kommer i kontakt med någon som kan antas omedelbart
behöva tas om hand enligt denna lag och han bedömer att denne inte kan
beredas tillfredsställande vård eller behandling genom läk arens egen för­
sorg eller i övrigt inom hälso- och sjukvården.

15 § Har socialnämnden eller polismyndigheten beslutat om omedelbart

omhändertagande, skall beslutet genast underställas länsrätten eller, om
beslutet har fattats efter det att länsstyrelsen har ansökt om tvångsvård,
den rätt som prövar frågan om vård.

Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet. Har polismyndighe­

ten fattat beslutet, skall myndigheten genast underrätta socialnämnden om
sitt beslut.

16 § I samband med att ett beslut om omedelbart omhändertagande

underställs rätten skall den myndighet som fattat beslutet, om det inte

möter hinder, låta den omhändertagne få del av handlingarna i ärendet

samt underrätta honom om hans rätt att

1. yttra sig slcriftligt till rätten inom en viss angiven tid,
2. begära muntlig förhandling vid rät ten, och
3. av rätten erhålla rättshjälp genom offentligt biträde.

Myndigheten skall också upplysa honom om att rätten kan komma att

avgöra målet även om yttrande inte lämnas.

17 § Rätten skall så snart det kan ske och senast inom fyra dagar från det

att beslutet underställdes rätten eller, om beslutet inte är verkställt när det

underställs, från det att beslutet verkställdes, pröva om omhändertagandet

skall bestå. Denna tid får förlängas till en vecka , om det på grund av någ on

särskild omständighet är nödvändigt.

Om det inte finns skäl för omhändertagande, skall rätten genast upphäva

beslutet.

18 § Om omhändertagande har beslutats enligt 13 § första eller andra

1860

stycket, skall ansökan om tvångsvård ha kommit in till länsrätten inom en

¬

background image

vecka från det länsrätten meddelade beslut att omhändertagandet skulle

§FS 1988:870

bestå. Har ansökan inte kommit in inom denna tid eller finner länsrätten att

det inte längre finns skäl för omhändertagande, skall länsrätten upphäva

beslutet om omhändertagande.

Ett beslut om omhändertagande upphör att gälla när rätten avgör frågan

om vård enligt denn a lag eller om den omhändertagne häktas.

19 § Socialnämnden skall se till att den som är omhändertagen enligt 13 §

utan dröjsmål bereds vård i ett hem som avses i 22 § eller, i fall som avses i
24 § första stycket, på sjukhus.

Vårdtid
20 § Tvångsvården skall upphöra så snart syftet med vården är uppnått

och senast när vården har pågått i sex månader (vårdtid). Vården skall
anses påböijad när missbrukaren på grund av beslut om omedelbart om­

händertagande eller tvångsvård inställt sig vid eller förts till ett hem som

avses i 22 § eller ett sjukhus. Vården upphör genom beslut om utskrivning
enligt 25 §.

21 § Som vårdtid räknas inte den tid då missbrukaren

1. olovligen vistas utanför ett hem som avses i 22 § eller
2. är häktad eller intagen i krim inalvårdsanstalt.

Vården

22 § Tvångsvård lämnas genom hem som drivs av landstingskommuner
eller kommuner och som är särskilt avsedda att lämna vård enligt denna lag
(LVM-hem). Ett sådant hem skall ledas av en styrelse.

Styrelsen förestår vården vid hemmet i den mån uppgiften inte har

överlåtits på en särskild föreståndare.

23 § För missbrukare som behöver stå under särskilt noggrann tillsyn
skall det finnas LVM-hem som är anpassade för sådan tillsyn. Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, socialstyrelsen beslutar vilka hem
som skall vara sådana hem.

24 § Vården skall inledas på sjukhus, om förutsättningar för sjukhusvård
är uppfyllda och det anses lämpligt med hän syn till den planerade vården i
övrigt.

Om någon behöver sjukhusvård under vårdtiden, skall han beredas

tillfälle till sådan vård.

�verläkaren vid den sjukhusenhet där missbrukaren vårdas skall se till

att socialnämnden eller den som förestår vården vid LVM-hemmet genast

underrättas, om missbrukaren önskar lämna eller redan har lämnat sjukhu­

set. �verläkaren får besluta att missbrukaren skall hindras att lämna
sjukhuset under den tid som behövs för att säkerställa att missbrukaren

kan föras över till ett LVM-hem.

Iggj

/

¬

background image

\ \

SFS 1988:870

25 § Om intagning i och om utskrivning från ett LVM-hem beslutar den
som förestår vården vid hemmet.

Den som förestår vården vid ett LVM-hem får besluta att en intagen

skall flyttas till ett annat LVM-hem, om de t anses lämpligt från vårdsyn­

punkt och den som förestår vården vid de t andra hemmet samtycker till

överflyttningen.

26 § Den som förestår vården vid et t LVM-hem skall f ortlöpande hålla

socialnämnden underrättad om hur vården framskrider och samråda med

nämnden i alla frågor av vikt. Före överflyttning till ett annat hem och före
utskrivning skall samråd alltid ske.

27 § Den som förestår vården vid ett LVM-hem skall, så snart det kan

ske med hänsyn till den planerade vården, besluta att den intagne skall

beredas tillfälle att vistas utanför LVM-hemmet för vård i annan form.

Socialnämnden skall se till att sådan vård anordnas.
Om förutsättningar för vård i annan form inte längre föreligger, får den

som förestår vården vid LVM-hemmet besluta att missbrukaren skall
hämtas tillbaka till hemmet.

28 § Innan vård i annan form påböijas skall socialnämnden, i samråd
med den intagne och den som förestår vården vid LVM-hemmet, upprätta

en plan för den fortsatta vården.

29 § Har en intagen vistats i ett LVM-hem i tre månader utan att vård i
annan form kommit till st ånd, skall föreståndaren anmäla detta till hem­
mets styrelse och ange orsaken till det.

30 § Socialnämnden skall aktivt verka för att den enskilde efter vårdti­
den får bostad och arbete eller utbildning samt se till att han far personligt
stöd eller behandling för att varaktigt komma ifrån sitt missbruk.

Särskilda befogenheter
31 § Den som vårdas enligt denna lag i ett LVM-hem får inte inneha
alkoholhaltiga drycker, narkotika eller flyktiga lösningsmedel eller injek­
tionssprutor, kanyler eller andra föremål som är särskilt ägnade att använ­

das för missbruk av eller annan befattning med narkotika. Han får inte

heller inneha något annat som kan vara till men för vården eller ordningen
vid hemme t. Påträffas sådan egendom som nu angetts, får den omhänder­

tas.

32 § Om det anses påkallat, får den som vårdas enligt denna lag

kroppsvisiteras eller ytligt kroppsbesiktigas, när han kommer till

LVM-hemmet, för kontroll av att han inte bär på sig något som han inte får

inneha där. Detsamma gäller om det under vistelsen i hemmet uppkomme r
misstanke att sådan egendom skall påträffas hos honom.

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning får inte gör as mer ingående

1862

än vad ändamålet med åtgärden kräver. All den hänsyn som omständighe­

terna medger skall iaktt as. Om möjligt skall ett vittne närvara.

¬

background image

'

^

33 § Bestämmelserna i 31 och 32 §§ skal! gälla för alla som vårdas i ett

SFS 1988:870

LVM-hem, om det är nödvändigt för att genomföra vården och upprätthål­

la ordningen vid hemmet och regeringen eller, efter regeringens bemyndi­

gande, socialstyrelsen medger det.

34 § Den som vårdas enligt denna lag i e tt LVM-hem för särskilt nog­

grann tillsyn får hindras att lämna hemmet och i övrigt underkastas den

begränsning av rörelsefriheten som är nödvändig för att vården skall kunna

genomföras. Hans rörelsefrihet får också inskränkas när det behövs av

hänsyn till andra intagnas eller till perso nalens säkerhet.

35 § Försändelser till den som vårdas enligt denna lag i ett LVM-hem för
särskilt noggrann tillsyn får kontrolleras, om det behövs med hänsyn till
ordningen vid hemmet eller till den intagnes särskilda förhållanden. Om en
ankommande försändelse innehåller egendom som inte far innehas enligt
31 §, får egendomen omhändertas.

36 § Har alkoholhaltiga drycker, narkotika eller flyktiga lösningsmedel

omhändertagits enligt 31 eller 35 § eller påträffats inom ett LVM-hem utan
att det finns någon känd ägare till dem, skall den som förestår vården vid

hemmet låta förstöra eller försälja egendomen enligt bestämmelserna om
beslagtagen egendom i 2 § 1 första s tycket lagen (1958:205) om förverkan­

de av alkoholhaltiga drycker m. m. Belopp som erhålls vid försäljning
tillfaller staten.

Detsamma skall gälla i fråga om injektionssprutor, kanyler och andra

föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan

befattning med narkotika.

Bestämmelser om handläggningen

37 § Mål och ärenden enligt denna lag skall handläggas skyndsamt.

38 § I mål om beredande av tvångsvård, där omhändertagande har beslu­

tats enligt 13 § första eller andra stycket, skall länsrätten ta upp målet till

avgörande inom en vecka från den dag då ansökan om vård kom in eller,
om beslutet om omhändertagande har fattats efter det att länsstyrelsen har

ansökt om v ård, inom en vecka från den dag då underställningen skedde.

Om ett beslut om omedelbart omhändertagande inte är verkställt när det

underställs eller om länsrätten har beslutat om omedelbart omhänderta­

gande enligt 13 § tredje s tycket, skall målet tas upp till avgörande inom en

vecka från den dag då beslutet verkställdes.

Länsrätten får förlänga dessa tider, om det behövs ytterligare utredning

eller om någon annan särskild omständighet gör det nödvändigt.

39 § I mål om b eredande av tvångsvård skall länsrätten och kammarrät­

ten hålla muntlig förhandling, om detta inte är uppenbart obehövligt, I

andra mål enligt denna lag prövar rätten om det finns skäl att hålla muntlig
förhandling.

Om någon part begär muntlig förhandling, skall sådan hållas. Parterna

skall upplysas om sin rätt att begära muntlig förhandling.

/

i'

¬

background image

\

SFS 1988:870

Om en enskild part som har kallats vid vite att inställa sig personligen till

en förhandling uteblir, far rätten förordna att han skall hämtas till rätten
antingen omedelbart eller till en senare dag.

40 § Vid handläggning i kammarrätt av andra mål enligt denna lag än mål
om omedelbart omhändertagande skall nämndemän ingå i rätten .

41 § I mål och ärenden enligt denna lag får delgivning med den enskilde
inte ske med tillämpning av 12 eller 15 § delgivningslagen (1970:428).

42 § Om offentligt biträde och annän rättshjälp i mål och ärenden enligt
denna lag finns bestämmelser i rättsh jälpslagen (1972:429).

43 § Beslut om omhändertagande enligt 13 § gäller omedelbart.

Beslut om överflyttning enligt 25 § andra stycket får förordnas att gälla

omedelbart, om det behövs från vårdsynpunkt. Andra beslut av den som

förestår vården vid ett LVM-hem gäller omedelbart.

Rätten far förordna att beslut som rätten har meddelat skall gälla ome ­

delbart.

Bestämmelser om överklagande
44 § Beslut av den som förestår vården vid ett LVM-hem får �verklagas
av den enskilde hos länsrätten, om beslutet avser överflyttning enligt 25 §,
avslag på begäran om utskrivning eller förstörande eller försäljning av
egendom enligt 36 §.

Andra beslut enligt denna lag av den som förestår vården vid ett

LVM-hem får inte överklagas.

Beslut om läkarundersökning enligt 10 § eller 11 § tredje stycket får inte

överklagas.

Beslut om omhändertagande enligt 13 § första eller andra stycket får inte

överklagas. �verklagande av rättens beslut om omhändertagande enligt

13 § tredje stycket är inte inskränkt till viss tid.

Polishandräckning
45 § Polismyndigheten skall lämna biträde för att

1. på begäran av länsstyrelsen eller rätten föra en missbrukare till en

beslutad läkarundersökning,

2. på begäran av socialnämnden föra den som skall beredas vård eller

som är omedelbart omhändertagen enligt denna lag till ett LVM-hem eller
sjukhus,

3. på begäran av överläkaren i fall som avses i 24 § tredje stycket föra

den som skall beredas vård eller som är omedelbart omhändertagen enligt
denna lag till ett LVM-hem, samt

4. på begäran av den som förestår vården vid ett LVM-hem efterforska,

hämta eller förflytta någon som skall tas in i hemmet eller som vårdas där
med stöd av denna lag.

1864

¬

Viktiga lagar inom socialrätten

Viktiga lagar inom socialrätten

LSS
LVM
LVU
Socialtjänstlagen
JP Infonets socialrättsliga tjänster

JP Infonets socialrättsliga tjänster

Jobbar du med socialrätt? JP Infonet förser dagligen ett stort antal kunder med det juridiska underlag de behöver för att kunna fatta rättssäkra beslut. Vi kan tillgodose hela ditt behov av information och stöd oavsett om du arbetar inom kommunal socialtjänst, annan myndighet, domstol, advokatbyrå eller i privat verksamhet. Se allt inom socialrätt.