SFS 1971:943
Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.
Utkom från trycket
den 21 dec. 1971
SFS 1971:943 Lag
om ändring i lagen (1962; 381) om allmän försäkring;
given Stockholms slott den 10 december 1971.
V i GUSTAF ADOLF, med Guds nåde, Sveriges, Götes
och Vendes Konung, göra veterligt: att Vi, med riks-
dagen^, funnit gott förordna, att 11 kap. 4 §, 16 kap. 6 § samt 19 kap. 1
och 6 §§ lagen (1962: 381) om allmän försäkring skall ha nedan angivna
lydelse.
11 kap.
4 § Till grund för beräkningen av inkomst av anställning och inkomst
av annat förvärvsarbete under visst år skall läggas den försäkrades taxe
ring tiU statlig inkomstskatt avseende nämnda år. Avser taxeringen be
skattningsår som ej sammanfaller med kalenderår, skall inkomst under
beskattningsåret anses hava åtnjutits under det kalenderår, som när
mast föregått taxeringsåret.
Närmare bestämmelser rörande beräkningen av inkomst av anställ
ning och inkomst av annat förvärvsarbete beslutas av Konungen med
riksdagen.
Angående beräkningen av inkomst av anställning för försäkrad, som
är bosatt utomlands eller som eljest avses med förbindelse enligt 2 §
tredje eller fjärde stycket eller som har att erlägga sjömansskatt, stadgas
särskilt.
16 kap.
6 § Vad i 1 § första,'andra och fjärde styckena, 2 §, 3 § första stycket
samt 5 § andra och sista styckena stadgas skall äga motsvarande till-
lämpning i fråga om ökning ay förtidspension.
Ändring av pension i andra fall än i första stycket sägs skall gälla
från och med månaden näst efter den varunder anledning till ändringen
uppkommit.
Vad i denna paragraf stadgas skall ej äga tillämpning i fråga om änd
ring av pension i anledning av förändring av basbeloppet.
2194
19 kap.
1 §2 Arbetsgivare skall enligt vad nedan sägs för varje år erlägga av
gift dels till sjukförsäkringen, dels till försäkringen för tilläggspension.
Avgift till sjukförsäkringen utgår å summan av vad 'arbetsgivaren un
der året till arbetstagare hos honom i penningar eller naturaförmåner i
form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där fall som avses i 3
kap. 2 § andra stycket sista punkten är för handen, annan ersättning
för utfört arbete.
1 Prop. 1971: 136, SfU 42, rskr 282.
^ S enaste lydelse 1967:206.
¬
Avgift till försäkringen för tilläggspension utgår å summan av vad
arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar eller
naturaförmåner i form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där
fall som avses i 11 kap. 2 § andra stycket är för handen, annan ersätt
ning för utfört arbete, sedan från nämnda summa dragits ett belopp mot
svarande det vid årets ingång gäUande basbeloppet multiplicerat med
det beräknade genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren un
der året. Härvid skall arbetstagare, som under hela året varit anställd
med full arbetstid, räknas såsom en arbetstagare och arbetstagare, som
under året varit anställd i mindre omfattning, medräknas i motsvarande
mån. Genomsnittliga antalef arbetstagare beräknas med en decimal. Om
särskilda skäl föranleda därtill, må avgift beräknas på sätt som avviker
från vad nu stadgats men som giver i huvudsak samma resultat.
Vid beräkning av avgift enligt denna paragraf skall hänsyn icke tagas
till arbetstagare, vars lön under året ej uppgått till trehundra kronor,
och ej heller till arbetstagares lön eller ersättning i vad den för år räknat
överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbe
loppet. Vad gäller sjukförsäkringen skall vidare, där ej fall som avses
i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten är för handen, vid beräkning
av avgift bortses från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. Såvitt angår försäkringen för till-
läggspension skall bortses från arbetstagare, som vid årets ingång upp
nått sextiofem års ålder, så ock från arbetstagare i fall då lön eller an
nan ersättning till honom antingen enligt 11 kap. 2 § tredje eller fjärde
stycket icke räknas såsom inkomst av anställning eller, om arbetstagaren
icke är svensk medborgare och ej heller är bosatt härstädes, avser arbete
utom riket.
Om redares avgift för lön till vissa sjömän stadgas särskilt.
SFS 1971: 943
6 §3 Sjukförsäkringsavgift fastställes av riksförsäkringsverket efter den
allmänna försäkringskassans hörande. Sådan avgift utgår för varje av-
giftspliktig med visst belopp i hela kronor, varvid öretal bortfaller.
Avgift avseende utgifter för sjukvårdsersättning beräknas för hela
året, avgift avseende utgifter för grundsjukpenning för varje månad un
der vilken den försäkrade varit placerad i sjukpenningklass och avgift
avseende utgifter för tilläggssjukpenning för varje månad under vilken
den försäkrade varit placerad i sjukpenningklass nr 3 eller högre sjuk
penningklass.
Avgifterna avseende utgifter för sjukvårdsersättning, grundsjukpen
ning och tilläggssjukpenning skola var för sig vara avvägda så, att de i
förening med andra medel som äro tillgängliga för motsvarande del av
försäkringen förslå till bestridande av den allmänna försäkringskassans
utgifter för den delen samt till förvaltningskostnader och erforderlig
fondering.
Avgifterna avseende utgifter för sjukvårdsersättning och grundsjuk
penning skola var för sig vara lika stora för samtliga avgiftspliktiga för
säkrade i den allmänna försäkringskassan. Försäkrads avgifter för dessa
ändamål må för år räknat tillsammans icke överstiga ett belopp motsva
rande en tiondel av hans till statlig inkomstskatt beskattningsbara in-
3 Se naste lydelse 1971:274.
2195
¬
SFS 1971:943
komst vid taxering året närmast efter det år sjukförsäkringsavgiften av
ser. I första hand nedsättes avgiften avseende utgifter för sjukvårdser
sättning.
Avgifterna avseende utgifter för tilläggssjukpenning skola, till den del
sådan sjukpenning svarar mot inkomst av anställning, vara lika stora för
alla försäkrade i den allmänna försäkringskassan, som med avseende på
sådan inkomst tillhöra samma sjukpenningklass. Till den del tilläggs
sjukpenning svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete skola avgifterna
vara lika stora fÖr samtliga försäkrade i kassan, för vilka den nämnda
delen av sjukpenningen är lika stor och för vilka försäkringen är lika i
fråga om karenstid.
Är försäkrad på grund av vad i 4 kap. 3 § stadgas vid ingången av
månad, för vilken avgift avseende utgifter för grundsjukpenning eller
tilläggssjukpenning skall utgå, icke berättigad till sjukpenning för minst
nittio dagar, nedsättes avgiften tUl h älften av det belopp, vartill den el
jest skolat uppgå. Har försäkrad under visst år uppburit lön eller annan
gottgörelse som utgör beskattningsbar inkomst enligt förordningen
(1958: 295) om sjömansskatt, skall sådan avgift avseende utgifter för
grundsjukpenning eller tilläggssjukpenning, som hänför sig till samma
år, nedsättas med en tolftedel för varje period om trettio dagar, för vil
ken sådan lön eller gottgörelse uppburits. Avgift avseende utgifter för
tilläggssjukpenning skall icke erläggas av den som uppburit sådan lön
eller gottgörelse om vid taxering året närmast efter det år avgiften av
ser icke för honom beräknats till statlig inkomstskatt beskattningsbar
inkomst.
Den som fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst är befriad
från avgift avseende utgifter för grundsjukpenning eller tilläggssjukpen
ning f ör varje hel månad av tjänstgöringstiden.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
Det alla som vederbör hava sig hörsamligen att efterrätta. Till ytter
mera visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt
kungl. sigill bekräfta låtit.
Stockholms slott den 10 december 1971.
GUSTAF ADOLF
(L. S.)
SVEN ASPLING
(Socialdepartementet)
¬