^]i7J
Lag
om ändring i lagen (1962:381) om al lmän försäkring;
given Stockholms slott den 5 juni 1973.
Vi GUSTAF ADOLF, med Guds nåde, Sveriges, Götes
och Vendes Konung, göra veterligt: att Vi, med riks-
dagen^, funnit gott förordna, att 1 kap. 3 §, 2 kap. 7 och 9 §§, 11 kap.
1 § och 19 kap. 1 och 4 §§ lagen (1962: 381) om allmän försäkring
skall ha nedan angivna lydelse.
1 kap.
3 §2 Försäkrade enhgt denna lag äro svenska medborgare, så ock de
som utan att vara svenska medborgare äro bosatta i riket.
Den som ej är svensk medborgare men är anställd i redarens tjänst
ombord på svenskt handelsfartyg är försäkrad för tilläggspension, även
om han ej är bosatt i riket. Detta gäller dock icke den som är anställd
uteslutande för fartygs iståndsättande eller uppläggning eller för tillsyn
eller betjäning vid fartygs uppehåll i hamn. Med svenskt handelsfartyg
likställes i denna lag utländskt handelsfartyg, som svensk redare förhyr
obemannat.
Såvitt angår försäkringen för tilläggspension är den som enligt 11 kap.
6 § tillgodoräknats pensionspoäng försäkrad, även om han ej längre
uppfyller förutsättningarna enligt första eller andra stycket.
SFS 1973:481
Utkom från trycket
den 20 juni 1973
1 Prop. 1973: 98, SfU 23, rskr 253.
2 Senaste lydelse 1967: 206.
¬
SFS 1973:481
2 kap.
7 §3 Har kommun genom att anställa eller eljest träffa avtal med lä
kare eller på annat sätt vidtagit åtgärder för att bereda medellösa eller
mindre bemedlade personer läkarvård, må allmän försäkringskassa på
framställning av kommunen förordna, att kommunen efter grunder som
fastställas av Konungen skall vara berättigad att av kassan erhålla er
sättning för kostnad för läkarvård, som sålunda beretts försäkrad. Så
dan ersättning må i varje särskilt fall utgivas allenast i den mån er
sättning i anledning av vården ej tillkommit den försäkrade själv samt
må ej överstiga vad som skolat utgivas till denne, därest han fått
vidkännas motsvarande kostnad.
Allmän försäkringskassa äger med arbetsgivare, som anordnar läkar
vård eller vidtager andra sjukvårdande åtgärder så att kassans utgifter
för sjukvårdsersättning kunna antagas minska, överenskomma om skä
lig gottgörelse för arbetsgivarens ifrågavarande kostnader.
Allmän försäkringskassa äger jämväl med kommun, landstingskom
mun eller transportföretag, som åtager sig att ombesörja transporter,
för vilka ersättning från sjukförsäkringen må utgivas, träffa överens
kommelse om skälig gottgörelse härför samt om avgifter, vilka kom
munen, landstingskommunen eller företaget må uttaga av de försäkrade
för utförda transporter.
�verenskommelse som avses i andra eller tredje stycket skall för att
vara gällande fastställas av riksförsäkringsverket.
Har arbetsgivare för sjöman jämlikt sjömanslagen (1973; 282) haft
att vid sjömans sjukdom vidkännas kostnad som avses i 2� 6 §§, äger
han hos allmän försäkringskassa erhålla gottgörelse för kostnaden en
ligt bestämmelserna i denna lag.
9 § Ersättning för sjukvård utom riket utgår endast i den utsträckning
Konungen föreskriver.
Har arbetsgivare för sjöman jämlikt sjömanslagen (1973: 282) haft
att för sjömans sjukvård utom riket vidkännas kostnad, som omfattas
av föreskrifter meddelade med stöd av första stycket, äger han från
allmän försäkringskassa i den ordning Konungen bestämmer erhålla
gottgörelse för kostnaden enligt nämnda föreskrifter.
Har genom utrikesförvaltningens försorg åt försäkrad lämnats ekono
miskt bistånd avseende sjukvård utom riket, äger utrikesförvaltningen
från allmän försäkringskassa erhålla gottgörelse därför enligt vad i andra
stycket sägs.
11 kap.
1 § Rätt till tilläggspension grundas på inkomst av förvärvsarbete.
För varje år, varunder någon varit försäkrad enligt 1 kap. 3 § första
eller andra stycket skall för honom enligt vad nedan sägs beräknas
pensionsgrundande inkomst på grundval av hans inkomst av anställning
och inkomst av annat förvärvsarbete under året. Sådan beräkning skall
icke göras för år före det då den försäkrade uppnår sexton års ålder,
ej heller för år då den försäkrade avlidit eller för år efter det då han
966
^ Senaste lydelse 1965: 144.
¬
fyllt sextiofem år eller för tidigare år, varunder han åtnjutit ålderspen-
SFS 1973: 481
sion eller förtidspension enligt denna lag.
19 kap.
1
Arbetsgivare skall enligt vad nedan sägs för varje år erlägga av
gift dels till sjukförsäkringen, dels till försäkringen för tilläggspension.
Avgift till sjukförsäkringen utgår å summan av vad arbetsgivaren un
der året till arbetstagare hos honom i penningar eller naturaförmåner i
form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där fall som avses i
3 kap. 2 § andra stycket sista punkten är för handen, annan ersättning
för utfört arbete.
Avgift till försäkringen för tilläggspension utgår å summan av vad
arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar eller
naturaförmåner i form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där
fall som avses i 11 kap. 2 § andra stycket är för handen, annan ersätt
ning för utfört arbete, sedan från nämnda summa dragits ett belopp mot
svarande det vid årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat med
det beräknade genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren
under året. Härvid skall arbetstagare, som under hela året varit anställd
med full arbetstid, räknas såsom en arbetstagare och arbetstagare, som
under året varit anställd i mindre omfattning, medräknas i motsvaran
de mån. Det antal arbetstimmar per år som i allmänhet skall anses mot
svara full arbetstid fastställes av Konungen efter förslag av riksför
säkringsverket. Genomsnittliga antalet arbetstagare beräknas med en
decimal. Om särskilda skäl föranleda därtill, må avgift beräknas på
sätt som avviker från vad nu stadgats men som giver i huvudsak sam
ma resultat.
Vid b eräkning av avgift enligt denna paragraf skall hänsyn icke tagas
till arbetstagare, vars lön under året ej uppgått till femhundra kronor,
och ej heller till arbetstagares lön eller ersättning i vad den för år räk
nat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande bas
beloppet. Vad gäller sjukförsäkringen skall vidare, där ej fall som avses i
3 kap. 2 § andra stycket sista punkten är för handen, vid beräkning av
avgift bortses från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. Såvitt angår försäkringen för till-
läggspension skall bortses från arbetstagare, som vid årets ingång upp
nått sextiofem års ålder, så ock från arbetstagare i fall då lön eller annan
ersättning till honom antingen enligt 11 kap. 2 § tredje eller fjärde
stycket icke räknas såsom inkomst av anställning eller, om arbetstagaren
icke är svensk medborgare och ej heller är bosatt härstädes, avser ar
bete utom riket.
Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för
vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del
lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare
äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 §.
^ Se naste lydelse 1973; 465. � ndringen innebär bl. a. att sjätte stycket upph ävs.
967
¬
SFS 1973:481
4 §ö Avgift till sjukförsäkringen enligt 1 § skall utgå med tre och
åtta tiondels procent av det belopp, varå avgiften skall beräknas. In
flutna avgifter fördelas mellan de allmänna försäkringskassorna i för
hållande till deras utgifter under året för sjukförsäkringsförmåner, in
beräknat de utgifter för läkemedel, som åvila kassorna, samt för för
valtning. Konungen äger förordna, att viss del av medlen skall ingå
till en fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden, vilken förvaltas
enligt grunder som fastställas i enahanda ordning.
I fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i 1 § första styc
ket förordningen (1958: 295) om sjömansskatt beräknas avgiften till
sjukförsäkringen enligt procentsats som Konungen fastställer. Procent
satsen skall för visst år utgöra bestämd andel av den i första stycket an
givna procentsatsen. Nämnda andel skall svara mot förhållandet mellan
antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handels
fartyg i medeltal f�r den 31 oktober under de tre år, som närmast
föregått det år då procentsatsen fastställes. Hänsyn tages härvid ej till
fartyg med en bruttodräktighet understigande trehundra registerton.
Procentsatsen beräknas med två decimaler.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974, då förordningen (1959:
555) angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän
försäkring upphör att gälla. De nya bestämmelserna i 2 kap. 7 och 9 §§
tillämpas dock för tid från och med den 1 juli 1973.
� ldre bestämmelser skall alltjämt gälla i fråga om avgift för tid före
ikraftträdandet.
För åren 1974� 1980 skall 2 § förordningen (1959: 555) angående
redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring fortfaran
de äga tillämpning i fråga om beräkningen av den procentsats, varmed
avgiften till försäkringen för tilläggspension skall utgå. Därvid skall dock
det med bestämmelsen åsyftade medelantalet svenska sjömän ökas, så
vitt gäller beräkningen av procentsatsen
för år 1974 med en åttondel,
för år 1975 med en fjärdedel,
för år 1976 med tre åttondelar,
för år 1977 med hälften,
för år 1978 med fem åttondelar,
för år 1979 med tre fjärdedelar,
för år 1980 med sju åttondelar,
av motsvarande medelantal utländska sjömän på svenska handelsfartyg.
Det alla som vederbör hava sig hörsamligen att efterrätta. Till ytter
mera visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt
kungl. sigill bekräfta låtit.
Stockholms slott den 5 juni 1973.
GUSTAF ADOLF
(L. S.)
SVEN ASPLING
(Socialdepartementet)
968
^ S enaste lydelse 1973: 465.
¬