SFS 1979:650
Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.
SFS 1979:650
Lag
Utkom från trycket
den lOjuli 1979
1662
om ändring i lagen (1962:381) om allmän f örsäkring;
utfärdad den 7 juni 1979.
Enligt riksdagens beslut' föreskrivs att 3 kap. 2 §, 11 kap. 2 § och 19
kap. 1 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring^ skall ha nedan angivna ly
delse.
3 kap.
2 § Sjukpenninggrundande inkomst är den inkomst i penninga r eller na
turaförmåner i form av kost, bostad eller bil, som försäkrad kan antagas
för år räknat komma att tills vidare åtnjuta av eget arbete, antingen såsom
arbetstagare i allmän eller enskild tjänst {inkomst av anställning) eller på
annan grund {inkomst av annat förvärvsarbete). Sjukpenninggrundande in
komst fastställes av försäkringskassan. Inkomst av anställning och in
komst av annat förvärvsarbete skola därvid var för sig avrundas till när
mast lägre hundratal kronor. För tid då undantagande från försäkringen för
tilläggspension enligt 11 kap. 7 § gäller för den försäkrade skall inkomst av
annat förvärvsarbete icke beaktas.
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från inkomst
av anställning och annat förvärvsarbete i den mån summan därav översti
ger sju och en halv gånger det vid å rets ingång gällande basbeloppet. Be
lopp. från vilket sålunda skall bortses, avräknas i första hand på inkom st
av annat förvärvsarbete. Ersättning i penningar eller naturaförmåner som i
' Prop. 1978/79: 202. SfU 25 . rskr 40'r
^ Lagen omtryckt 197 7:630.
I
ts
fl
f
2::(
SE
•-.T:;
C.Ä
sc
o r
fc-
's
t:
fe
¬
första stycket sagts för arbete som någon utför för annans räkning utan att
SFS 1979:650
vara anställd i den nes tjänst skall, om ersättningen under ett år uppgått till
minst femhundra kronor, anses såsom inkomst av anställning. Är ersätt
ningen att hänföra till inko mst av rörelse som bedrivits av den som utfört
arbetet eller av Jordbruksfastighet som denne brukat skall vad nu s agts gäl
la endast såvida denne och den som utgivit ersättningen äro ense därom, i
de fall som nu näm nts skall den som utfört arbetet anses såsom arbetstaga
re och den som utgivit ersättningen såsom arbetsgivare.
Beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall, där förhållandena ej
eljest äro kända för försäkringskassan, grundas på de upplysningar, som
kassan kan in hämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som
må kunna framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den för
säkrades inkomst. Inkomst av arbete för egen räkning må ej beräknas hög
re än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räk
ning. Utgöres inkomst helt eller delvis av naturaförmåner i for m av kost
och bos tad, skola dessa uppskattas efter de regler, som tillämpas vid be
räkning av preliminär skatt. Värdet av naturaförmån i form av bil skall
uppskattas enligt de grunder som gälla för värdering av förmånen vid debi
tering och uppbörd av arbetsgivaravgift till sjukförsäkringen.
11 kap.
2
Med inkomst av anställning avses den lön i p enningar eller natura
förmåner i form av kost, bostad eller bil, som försäkrad åtnjutit såsom ar
betstagare i all män eller enskild tjänst. Till sådan inkomst hänföres dock
icke från en och samme arbetsgivare åtnjuten lön som under ett år ej upp
gått till femhundra kronor. Såsom inkomst av anställning anses även
a) sjukpenning enligt d enna lag eller lagen (1976:380) om arbetsskade
försäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning
eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i
stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild
tjänst,
b) föräldrapenning,
c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §,
d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,
e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) o m kontant ar
betsmarknadsstöd,
f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning i form av dagpen
ning och stimulansbidrag,
g) timstudiestöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studie
stödslagen (1973:349),
h) delpension enligt lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring,
i) dagp enning till v ärnpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga och elever i bi
stånds- och katastrofutbildning under repetitionsutbildning, frivilliga som
genomgå utbildning under krigsförbandsövning eller särskild övning inom
värnpliktsutbildningen, läkare under försvarsmedicinsk tjänstgöring samt
civilförsvarspliktiga,
j) utbildningsbidrag för doktorander.
Senaste lydelse 1979:127.
1663
¬
SFS 1979:650
k) timersättning vid grundläggande utbildning för vuxna,
'
1) livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller motsväräiii-
de livränta som bestämmes med tillämpning av sagda lag,
,T
m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag
som ej är att hänföra till inkom st av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i de n
mån regeringen så förordnar.
1 fråga om ersättning i p enningar eller naturaförmåner som i första sty c
ket sägs för arbete som någon utfört för annans räkning utan att vara an
ställd i denn es tjänst skall vad i 3 kap . 2 § and ra stycket sägs äga motsva
rande tillämpning.
Vid ber äkning av inkomst av anställning skall hänsyn tagas till lön elle r
annan ersättning, som försäkrad åtnjutit från arbetsgivare, vilken är bosatt
utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den försäkrade
sysselsatts här i riket eller tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt han
delsfartyg. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till
svensk medborgare, såframt svenska staten eller, där lönen härrör från ut
ländsk juridisk person, svensk juridisk person, som äger ett bestämmande
inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av riksförsäk
ringsverket godtagen förbindelse har att svara för avgift till försäkringen
för tilläggspension enligt 19 kap. 1 §.
Hänsyn skall ej heller tagas till lön e ller annan ersättning från främman
de makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller från arbetsgi
vare, vilken tillhör beskickning eller konsulat som nu sagts och icke är
svensk medborgare. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla beträffande lön
till sven sk medborgare eller den som utan att vara svensk medborgare är
bosatt i rike t, såframt utländsk beskickning här i riket enligt av riksförsäk
ringsverket godtagen förbindelse har att svara för avgift till försäkrin gen
för tilläggspension enligt 19 kap. 1 §.
Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall an
ses såsom arbetsgivare.
1664
19 kap.
1 § Arbetsgivare skall enligt vad nedan sägs för varje år erlägga social
försäkringsavgift till sjukf örsäkringen, folkpensioneringen och försäkring
en för tilläggspension.
Avgift till sjukförsäkringen och till folkpen sioneringen utgår å summan
av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penning ar el
ler naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil utgivit såsom lön eller,
där fall som avses i 3 kap. 2 § an dra stycket sista punkten är för handen,
annan ersättning för utfört arbete.
Avgift till försäkringen för tilläggspension utgår å summan av vad ar
betsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar eller nat ura
förmåner i for m av kost, bostad eller bil utgivit såsom lön eller, där fall
som avses i 11 ka p. 2 § an dra stycket är för handen, annan ersättning för
utfört arbete, sedan från nämnda summa dragits ett belopp motsvarande
det vid årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat med det beräknade
genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren under året. Härvid
skall arbetstagare, som under hela året varit anställd med full arbetstid,
räknas såsom en arbetstagare och arbetstagare, som under året varit an-
¬
ställd i mindre omfattning, medräkn as i motsvara nde mån. Det antal ar-
SFS 1979:650
betstimmar per år som i allmänhet skall anses motsvara full arbetstid fast
ställes av regeringen efter förslag av riksförsäkringsverket. Genomsnittliga
antalet arbetstagare beräknas med en decimal. Om särskilda skäl föranleda
därtill, må avgift beräknas på sätt som avviker från vad nu stadgats men
som giver i huvu dsak samma resultat.
Vid berä kning av avgift enligt denna paragraf skall hänsyn icke tagas till
arbetstagare, vars lön under året ej uppgått till femhundra kronor. Vad gäl
ler sjukförs äkringen och folkpensioneringen skall vidare bortses från ar
betstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring, eller, där fråga är om arbete som utförts för annans
räkning utan att anställning förelegat, från arbetstagare som varit bosatt
utomlands och utfört arbetet utom riket. Såvitt angår försäkringen för till-
läggspension skall hänsyn icke tagas till arbetstagares lön eller ersättning i
vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång
gällande basbeloppet. Såvitt angår försäkringen för tilläggspension skall
vidare b ortses från arbetstagare, som vid årets ingång uppnått sextiofem
års ålder, så ock från arbetstagare i fall då lön eller annan ersättning till ho
nom antingen enligt 11 kap. 2 § tredje eller Qärde stycket icke räknas så
som inkomst av anställning eller, om arbetstagaren icke är svensk medbor
gare och ej heller är bosatt härstädes, avser arbete utom riket.
Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för
vård av barn eller med anledning av barns födelse till de n del lönen mot
svarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära
enligt 3 kap. 16 § eller 4 k ap. 12 §. Avgift e rlägges ej heller för lön som ar
betsgivare utgivit till barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de
fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen eller för ersättning
för vilken bevillningsavgift erlagts enligt lagen (1908:128 s. I) om bevill
ningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.
Bidrag som avses som i 11 kap. 2 § första stycket m) skall vid beräkning
av avgift enligt denna paragraf anses som lön. Den som utgivit bidraget
skall anses som arbetsgivare. Vid be räkning av avgift till försäkringen för
tilläggspension skall den som uppburit bidraget anses som arbetstagare,
som under hela året varit anställd med full arbetstid.
Denna lag träder i kraft d en 1 januari 1980.
Äldre bestä mmelser gäller fortfarande i fråga om avgift som belöper på
tid före ikraftträdandet.
På regeringens väg nar
GABRIEL ROMANUS
Björn Sjöberg
(Socialdepartementet)
1665
105-SFS 1979
¬