SFS 1993:357 Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring; utfärdad den 13 maj 1993. enligt riksdagens beslut 1 föreskrivs i fråga om lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring 2 dels att 3 kap. 4 - 6 och 8 §§ skall upphöra att gälla, 2 sfs 1993:357 utkom från trycket den 2 juni 1993 omtryck prop. 1992/93: 178, bet. 1992/93: sfu 17, rskr. 1992/93:335. lagen omtryckt 1977:264. senaste lydelse av 3 kap. 4 § 1990:163 3 kap. 5 § 1992:1704 3 kap. 5 a § 1991:1049 3 kap. 5 b § 1988:1538 3 kap. 5 c § 1989:220 3 kap. 5 d § 1990:158 3 kap. 6 § i 991:1049 3 kap. 8§ 1991:1642. 1 935 sfs 1993:357 dels att rubrikerna närmast före 3 kap. 1, 4 och 9 §§ skall utgå, dels att 3 kap. 1 - 3, 7, 9 och 10 §§, 6 kap. 4 § och 8 kap. 3 och 4 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 kap. 2 a §, av följande lydelse. lagen kommer därför att ha följande lydelse från och med den dag då denna lag träder i kraft. 1 kap. inledning 1 § den som förvärvsarbetar i verksamhet här i riket är försäkrad för arbetsskada enligt denna lag. försäkringen skall även gälla den som genomgår utbildning i den mån utbildningen är förenad med särskild risk för arbetsskada. regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter härom. annan förvärvsarbetande än arbetstagare är försäkrad under förutsättning att han är bosatt i sverige. första stycket gäller även arbete som en arbetstagare utför utomlands, om arbetet avses vara högst ett år och arbetstagaren är utsänd av en arbetsgivare med verksamhet här i riket. om regeringen inte föreskriver annat skall en arbetstagare som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning vara försäkrad för arbetsskada under hela utsändningstiden även om denna är avsedd att vara längre än ett år. första stycket gäller ej om en utländsk arbetsgivare sänder arbetstagare till sverige för arbete som avses vara högst ett år. lag (1984:1105). 2 § arbetsskadeförsäkringen handhas av riksförsäkringsverket, de allmänna försäkringskassorna och de lokala myndigheter som regeringen bestämmer. 2 kap. om arbetsskada 1 § med arbetsskada förstås i denna lag skada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet. med annan skadlig inverkan avses inverkan av en faktor som med hög grad av sannolikhet kan ge upphov till en sådan skada som den försäkrade har. som arbetsskada anses inte en skada av psykisk eller psykosomatisk natur som är en följd av en företagsnedläggelse, en arbetstvist, bristande uppskattning av den försäkrades arbetsinsatser, vantrivsel med arbetsuppgifter eller arbetskamrater eller därmed jämförliga förhållanden. olycksfall vid färd till eller från arbetsstället räknas som olycksfall i arbetet, om färden föranleddes av och stod i nära samband med arbetet. har skada som beror på annat än olycksfall framkallats av smitta, anses den som arbetsskada i den mån regeringen föreskriver det. lag (1992:1698). 2 § om en försäkrad har varit utsatt för olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet, skall skada som han har ådragit sig anses vara orsakad 936 av den skadliga inverkan, om övervägande skäl talar för det. lag (1992:1698). 3 § med skada avses i denna lag personskada och skada på protes eller annan liknande anordning som användes för avsett ändamål när skadan inträffade. 4 § skada till följd av annat än olycksfall anses ha inträffat den dag då skadan visade sig. 3 kap. ersättning vid sjukdom 1 §3 är den skadade sjukförsäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, har han vid arbetsskada rätt till samma förmåner från sjukförsäkringen som vid annan sjukdom. lag (1993:357). 2 §4 är någon som avses i 1 § inte berättigad till sjukpenning från sjukförsäkringen eller är den skadade inte sjukförsäkrad enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring, har han vid arbetsskada rätt till förmåner från arbetsskadeförsäkringen i enlighet med vad som skulle ha utgått om 2, 3 och 22 kap. lagen om allmän försäkring hade varit tillämpliga på honom. sjukpenning utgår dock inte till arbetstagare som enligt 3 kap. 16 § första stycket lagen om allmän försäkring har undantagits från rätt till sjukpenning vid sjukdom. lag (1993:357). 2 a § för en försäkrad som avses i 1 kap. 1 § andra stycket eller som i annat fall genomgår yrkesutbildning när skadan inträffar utges sjukpenning från arbetsskadeförsäkringen vid sjukdom som efter en tid av 180 dagar efter det att skadan inträffade sätter ned den försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete med minst en fjärdedel. sjukpenning enligt denna paragraf utges på grundval av den försäkrades livränteunderlag som anges i 4 kap. 9—11 §§ och beräknas enligt 3 kap. och 22 kap. lagen (1962: 381) om allmän försäkring. sjukpenningen utges dock endast i den mån ersättningen överstiger den sjukpenning den försäkrade är berättigad till enligt 1 eller 2 §. lag (1993:357). 3 § i den mån ersättning inte utges enligt 1 eller 2 § ersätter arbetsskadeförsäkringen nödvändiga kostnader för 1. sjukvård utom riket, 2. tandvård, 3. särskilda hjälpmedel. lag (1993:357). 4 — 6 §§ har upphävts genom lag (1993:35 7). sfs 1993:357 3 4 senaste lydelse 1991:1978. senaste lydelse 1991:1042. 937 sfs 1993:357 7 §5 medför en arbetsskada som har föranlett livränta enligt 4 kap. på nytt sjukdom, har den försäkrade rätt till sjukpenning enligt 1 -2 a §§, om sjukdomen sätter ned hans kvarstående förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete. lag (1993:357). 8 § har upphävts genom lag (1993:35 7). 9 §6 ersättning för tandvård enligt 3 § utges under förutsättning att tandvården lämnas inom den offentliga vården eller av tandläkare som är ansluten till sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. lag (1993:35 7). 10 §7 i kostnad för vård m. m. enligt 3 § räknas in nödvändiga utgifter för resor. är den skadade inte sjukförsäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring har han rätt till ersättning från arbetsskadeförsäkringen för resekostnader i samband med konvalescentvård i enlighet med vad som skulle ha utgetts om 2 kap. 6 § lagen om allmän försäkring hade varit tillämplig på honom. lag (1993:357). 4 kap. ersättning vid bestående nedsättning av arbetsförmågan allmänna grunder för ersättning 1 § försäkrad som till följd av arbetsskada har fått sin förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete nedsatt med minst en femtondel har, sedan den sjukdom som har förorsakats av skadan har upphört, rätt till ersättning i form av livränta för den inkomstförlust som uppkommer. livränta utgår dock ej, om förlusten för år räknat understiger en fjärdedel av det basbelopp som gällde vid början av det år då livräntan skulle börja utgå. har försäkrad genom arbetsskada fått sin arbetsförmåga nedsatt med mindre än en femtondel och drabbas han senare av ytterligare arbetsskada, skall livränta bestämmas på grundval av båda skadorna. 2 § livränta beräknas på den försäkrades livränteunderlag enligt 5 — 11 §§ och utgår med så stor andel av detta som motsvarar graden av nedsättning av hans förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete. 3 § den försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete skall bedömas med beaktande av vad som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till arbetsskadan, hans utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och andra sådana omständigheter. i fråga om äldre försäkrad skall främst tagas hänsyn till hans förmåga och möjlighet att skaffa sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som han har utfört tidigare eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för honom. 5 6 938 7 senaste lydelse 1987:225. senaste lydelse 1985:325. senaste lydelse 1990:163. 4 § livränta utgår längst till den månad under vilken den försäkrade fyller 65 år, om ej annat följer av andra stycket. från och med den månad som avses i första stycket utgår livränta endast i den mån den försäkrade ej har rätt till ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring med belopp som uppgår till minst 65 procent av livräntebeloppet. börjar ålderspension utgå tidigare eller senare än från och med den månad under vilken den försäkrade fyller 65 år, skall livränta enligt andra stycket utgå med det belopp som skulle ha utgivits, om hel ålderspension hade börjat uppbäras från och med nämnda månad. andra stycket har motsvarande tillämpning i fråga om ålderspension enligt utländskt system för social trygghet. livränteunderlag 5 § för den som är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring utgörs livränteunderlaget av hans sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. 2 § nämnda lag vid den tidpunkt från vilken livräntan skall utges eller den inkomst som då skulle ha utgjort hans sjukpenninggrundande inkomst, om försäkringskassan hade känt till samtliga förhållanden. lag (1993:331). 6 § för den som inte är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring men likväl har inkomst av förvärvsarbete utgörs livränteunderlaget av den inkomst som skulle ha utgjort sjukpenninggrundande inkomst för honom enligt 3 kap. 2 § nämnda lag, om han hade varit sjukpenningförsäkrad, dock lägst 6000 kronor. lag (1993:331). 7 § skall livränta börja utgå sedan avsevärd tid har förflutit efter det att den försäkrade var utsatt för skadlig inverkan i arbetet, får som livränteunderlag brukas annan högre inkomst av förvärvsarbete än den som anges i 5 eller 6 §, om särskilda skäl talar för det. 8 § i livränteunderlaget skall inräknas delpension enligt lagen (1979: 84) om delpensionsförsäkring, om pensionen utgick vid den tidpunkt från vilken livräntan skall utges och upphör när livräntan börjar utges. lag (1983:192). 9 § hade den försäkrade ej fyllt 25 år när skadan inträffade, skall livränteunderlaget för tiden efter det han uppnår den åldern utgöras av den inkomst som han med hänsyn till sin sysselsättning då skadan inträffade sannolikt skulle ha haft vid 25 års ålder, om skadan ej hade inträffat. första stycket har motsvarande tillämpning på försäkrad som när skadan inträffade ej hade fyllt 21 år beträffande livränteunderlaget för tiden mellan 21 och 25 års ålder samt på försäkrad som när skadan inträffade ej hade fyllt 18 år beträffande livränteunderlaget för tiden mellan 18 och 21 års ålder. 10 § för försäkrad som avses i 1 kap. 1 § andra stycket eller som i annat fall genomgick yrkesutbildning när skadan inträffade utgöres livränteun- sfs 1993:357 939 sfs 1993:357 derlaget för beräknad utbildningstid lägst av den inkomst som han sannolikt skulle ha fått, om han när skadan inträffade hade avbrutit utbildningen och börjat förvärvsarbeta. livränteunderlaget för tid efter utbildningstidens slut utgöres lägst av den inkomst av förvärvsarbete som den försäkrade då sannolikt skulle ha fått, om skadan ej hade inträffat. livränteunderlag enligt första stycket får ej beräknas till lägre belopp än vad som motsvarar två gånger basbeloppet för tid före 21 års ålder, två och en halv gånger basbeloppet för tid mellan 21 och 25 års ålder, tre gånger basbeloppet för tid från och med 25 års ålder. lag (1977:264). 11 § vid beräkning av livränteunderlag bortses från belopp som överstiger sju och en halv gånger basbeloppet vid början av det år då livräntan skall börja utgå. omprövning av livränta 12 § ett beslut om livränta skall omprövas, om ändring av betydelse har skett i de förhållanden som var avgörande för beslutet. livränta för förfluten tid får dock inte minskas eller dras in. lag (1993:331). 5 kap. ersättning vid dödsfall begravningshjälp 1 § har försäkrad avlidit till följd av arbetsskada, utgår begravningshjälp med belopp som motsvarar 30 procent av basbeloppet vid tiden för dödsfallet. livräntor till efterlevande 2 § om en försäkrad har avlidit till följd av arbetsskada, har hans efterlevande rätt till livränta enligt detta kapitel. livränta utges i form av barnlivränta till den försäkrades efterlevande barn och i form av omställningslivränta och särskild efterlevandelivränta till den försäkrades efterlevande make. med efterlevande make likställs i fråga om rätt till omställningslivränta och särskild efterlevandelivränta den som, utan att vara gift, stadigvarande sammanbodde med en icke gift försäkrad vid dennes död och som tidigare har varit gift med eller har eller har haft eller då väntade barn med den försäkrade. lag (1988:882). 3 § uppbar den försäkrade livränta enligt 4 kap. med anledning av förlust av arbetsförmågan till följd av skadan, grundas livränta efter honom på hans egen livränta. livränta efter annan försäkrad grundas på vad som enligt 4 kap. skulle ha utgjort livränta till honom vid förlust av arbetsförmågan, om sådan livränta skulle ha börjat utgå vid tiden för dödsfallet. till grund för beräkningen av livränta till efterlevande läggs även pension, livränta eller annan ersättning som utgick till den försäkrade med anledning av tidigare arbetsskada, i den mån det är skäligt. livränta till efterlevande får inte grundas på högre belopp än som motsvarar sju och en halv gånger basbeloppet vid den försäkrades död. lag (1988:882). 940 barn 4 § barn till en avliden försäkrad har rätt till livränta för tid till och med den månad då barnet fyller 18 år eller, under de förutsättningar som anges i 8 kap. 2 § andra och tredje styckena lagen (1962:381) om allmän försäkring, längst till och med juni månad det år då barnet fyller 20 år. bestämmelserna i 20 kap. 2 § fjärde stycket lagen om allmän försäkring tillämpas även i fråga om rätt till livränta enligt denna paragraf. lag (1988:882). 5 § livränta till ett efterlevande barn utges med belopp som för år räknat motsvarar 40 procent av det ersättningsunderlag som anges i 3 §. är flera barn berättigade till livränta efter den försäkrade, ökas det nämnda procenttalet med 20 för varje barn utöver det första och fördelas det sammanlagda livräntebeloppet lika mellan barnen. lag (1988:882). efterlevande make 6 § rätt till omställningslivränta har efterlevande make under de närmare förutsättningar och för den tid som anges i fråga om omställningspension i 8 kap. 4 och 5 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring. lag (1988:882). 7 § rätt till särskild efterlevandelivränta har efterlevande make under de närmare förutsättningar och för den tid som anges i fråga om särskild efterlevandepension i 8 kap. 6- 10 §§ lagen (1962: 381) om allmän försäkring. vad som sägs om särskild efterlevandepension i 16 kap. 2, 3 och 7 a §§ lagen om allmän försäkring tillämpas även i fråga om särskild efterlevandelivränta. lag (l 988.-882). 8 § omställningslivränta liksom hel särskild efterlevandelivränta utges med belopp som, när den försäkrade även efterlämnar barn som har rätt till livränta efter honom enligt denna lag, för år räknat motsvarar 20 och i annat fall 45 procent av det ersättningsunderlag som anges i 3 §. lag (1988:882). 9 § bestämmelserna i 8 kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän försäkring tillämpas även i fråga om särskild efterlevandelivränta enligt denna lag. minskning som där sägs skall, om den efterlevande samtidigt har rätt till särskild efterlevandepension enligt lagen om allmän försäkring, i första hand göras på den särskilda efterlevandelivräntan. lag (1988:882). gemensamma bestämmelser 10 § om en försäkrad har blivit borta under resa eller i annat sammanhang och det kan antas att han har avlidit till följd av arbetsskada, har hans efterlevande rätt till livränta. som villkor för utbetalning av livränta får dock krävas förklaring på heder och samvete av efterlevande att denne saknar varje underrättelse om den försäkrade. i fråga om omyndig får sådan förklaring krävas från förmyndaren. förklaring kan också infordras av en god man eller förvaltare som har förordnats enligt föräldrabalken. visar det sig sedermera att den försäkrade är vid liv eller att han har sfs 1993:357 941 sfs 1993:357 avlidit av någon annan orsak än arbetsskada, upphör rätten till livränta. lag (1988:882). 11 § överstiger livräntorna till de efterlevande efter en försäkrad sammantagna det ersättningsunderlag som anges i 3 §, sätts livräntorna ned proportionellt så att de tillsammans motsvarar detta underlag. bestämmelserna i 16 kap. 1 § första, tredje och femte styckena, 5 § femte och sjunde styckena samt 8 och 9 §§ lagen (1962: 381) om allmän försäkring tillämpas även i fråga om livränta enligt detta kapitel. lag (1988:882). 12 - 1 4 §§ har upphävts genom lag (1988:882). 6 kap. särskilda bestämmelser om ersättning 1 § är någon som har rätt till livränta enligt 4 eller 5 kap. samtidigt berättigad till folkpension eller tilläggspension i form av förtidspension eller efterlevandepension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring med anledning av den inkomstförlust som har föranlett livräntan, utgår livräntan endast i den mån den överstiger pensionen. har delpension utgått till någon som tillerkänns livränta enligt 4 kap. och avser livräntan samma inkomstförlust som delpensionen, får livränta för förfluten tid utges endast i den mån den överstiger den delpension som utgått för samma tid. första stycket gäller även i fråga om pension som enligt utländskt system för social trygghet utgår med anledning av arbetsskadan. om den försäkrade till följd av underlåten avgiftsbetalning ej har tillgodoräknats pensionspoäng enligt 11 kap. 6 § lagen om allmän försäkring för år efter det då arbetsskadan har inträffat, skall vid tillämpning av denna paragraf och 4 kap. 4 § hänsyn tas till den tilläggspension som skulle ha utgått om avgift hade erlagts. lag (1988:882). 2 § fastställd livränta anknytes till basbeloppet och omräknas vid förändring av detta. 3 § är arbetsgivare författningsenligt skyldig att utge ersättning vid arbetsskada, har han rätt att enligt närmare föreskrifter som regeringen meddelar erhålla sådan ersättning från arbetsskadeförsäkringen som för motsvarande ändamål tillkommer den försäkrade eller dennes efterlevande, i den mån ersättningen ej överstiger vad arbetsgivaren har utgivit. 4 § en försäkrad som på anmodan av allmän försäkringskassa eller med dess samtycke avhåller sig från arbetet i syfte att förebygga att en arbetsskada uppstår, återuppstår eller förvärras, har rätt att under tiden få skälig ersättning från arbetsskadeförsäkringen, motsvarande högst hel sjukpenning enligt bestämmelserna i 3 kap. 1 -2 a §§. lag (1993:357). 5 § under tid då den försäkrade är föremål för sådan behandling eller rehabilitering som avses i 3 kap. 7 b § eller 22 kap. 7 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring skall hans förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete 942 anses nedsatt även i den mån åtgärden hindrar honom att förvärvsarbeta. lag (1991:1979). 6 § ansökan om ersättning enligt denna lag skall göras inom sex år, beträffande sjukpenning och livränta från den dag ersättningen avser, beträffande begravningshjälp från dagen för dödsfallet, beträffande annan ersättning från den dag då den försäkrade har erlagt det belopp för vilket ersättning begäres. om detta försummas, är rätten till ersättning förlorad. 7 § bestämmelserna i 3 kap. 17 §, 10 kap. 4 § första stycket, 16 kap. 11 § och 20 kap. 3 - 7 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring om förmåner som sammanträffar, indragning och nedsättning av ersättning i vissa fall, återbetalningsskyldighet, preskription, utmätningsförbud och rätt till skadestånd har motsvarande tillämpning i fråga om ersättning från arbetsskadeförsäkringen. vad som sägs i 17 kap. 1 § lagen om allmän försäkring tillämpas även i fråga om ersättning från arbetsskadeförsäkringen. lag (1988:882). 7 kap. försäkringens finansiering 1 § om avgifter för finansiering av arbetsskadeförsäkringen föreskrivs i lagen (1981:691) om socialavgifter. för staten gäller särskilda bestämmelser som meddelas av regeringen. lag (1981:693). 2 § avgiften till arbetsskadeförsäkringen skall utgå efter en procentsats som skall vara så avvägd att avgifterna tillsammans med andra tillgängliga medel täcker 1. ersättningar enligt denna lag samt ersättningar på grund av obligatorisk försäkring enligt lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete, lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar och lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, 2. kostnader som föranleds av lagen (1955:469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m.m., lagen (1962:303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m.m., lagen (1967:919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m. m. och lagen (1977:268) om uppräkning av yrkesskadelivräntor m. m., 3. förvaltningskostnader, 4. behövlig fondbildning. med förvaltningskostnader enligt första stycket 3 avses omkostnader för riksförsäkringsverkets och de allmänna försäkringskassornas verksamhet beträffande arbetsskadeförsäkringen. den del av avgifterna som skall anses svara mot förvaltningskostnader fastställs genom särskild lag. beslut om procentsats och förvaltningskostnadsandel för ett visst år skall fattas senast under året dessförinnan. riksförsäkringsverket skall vart femte år föreslå procentsats och förvaltningskostnadsandel för de sju följande åren, i den mån beslut ej redan har fattats. lag (1981:693). 3 — 4 §§ har upphävts genom lag (1981:693). sfs 1993:357 943 sfs 1993:357 8 kap. övriga bestämmelser anmälan om arbetsskada 1 § underrättelse om arbetsskada skall beträffande arbetstagare omedelbart lämnas till den arbetsgivare hos vilken arbetstagaren var anställd när skadan inträffade. har skada till följd av annat än olycksfall visat sig först efter det den försäkrade har upphört att vara utsatt för inverkan som har orsakat skadan, skall underrättelse lämnas till den arbetsgivare hos vilken den försäkrade senast var utsatt för sådan inverkan. finns någon som på arbetsgivarens vägnar förestår arbetet, får underrättelsen i stället lämnas till denne. beträffande försäkrad som avses i 1 kap. 1 § andra stycket skall vad i detta kapitel sägs om arbetsgivare gälla rektor eller annan som förestår utbildningen. arbetsgivare eller arbetsföreståndare som genom underrättelse enligt första stycket eller på annat sätt har fått kännedom om inträffad arbetsskada är skyldig att omedelbart anmäla skadan till allmän försäkringskassa. annan försäkrad än arbetstagare skall själv anmäla arbetsskada till försäkringskassan. har han avlidit till följd av skadan, skall anmälan göras av den som har rätt att företräda dödsboet. anmälan enligt andra stycket skall göras enligt föreskrifter som meddelas av regeringen. nödvändiga utgifter för läkarutlåtanden ersättes i enlighet med vad regeringen föreskriver. lag (1977:264). 2 § anmälan enligt 1 § andra stycket skall göras till den allmänna försäkringskassa hos vilken den försäkrade är inskriven eller skulle ha varit inskriven, om han hade uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. är den skadade icke och skulle han ej heller under nämnda förutsättning ha varit inskriven hos allmän försäkringskassa, skall anmälan göras till försäkringskassa i den ort där skadan har inträffat eller visat sig. kan ej med stöd av vad här sagts avgöras till vilken försäkringskassa ärendet hör, skall anmälan göras till stockholms läns eller, när det gäller sjöman, till göteborgs allmänna försäkringskassa. även om det inte följer av första stycket får anmälan, när det gäller sjöman, alltid göras till göteborgs allmänna försäkringskassa. lag (1983:1065). bestämmande och utbetalning av ersättning 3 §8 den allmänna försäkringskassa som avses i 2 § första stycket skall så snart det kan ske bestämma den ersättning som skall betalas ut. denna försäkringskassa får dock uppdra åt en annan försäkringskassa att bestämma ersättningen. beträffande ersättning till arbetstagare hos staten gäller särskilda bestämmelser som meddelas av regeringen. frågan om den försäkrade har ådragit sig en arbetsskada skall endast prövas i den mån det behövs för att bestämma ersättning enligt denna lag. bestämmelsen i 20 kap. 2 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring om förordnande till dess slutligt beslut kan fattas gäller även i fråga om ersättning från arbetsskadeförsäkringen. beslut som meddelas enligt denna lag skall gälla omedelbart, om ej annat föreskrivs i beslutet eller bestäms av den myndighet som har att pröva beslutet. lag (1993:357). 944 8 senaste lydelse 1983:1065. 4 §9 ärende angående livränta till den försäkrade, i annat ärende uppkommen fråga huruvida den försäkrade har ådragit sig arbetsskada till följd av annat än olycksfall och ärende angående särskild efterlevandelivränta skall i försäkringskassa avgöras av socialförsäkringsnämnd. regeringen får dock meddela föreskrifter om behörighet för tjänsteman hos försäkringskassan att avgöra ärenden som är av enkel beskaffenhet och inte angår livränta till den försäkrade eller särskild efterlevandelivränta. omprövning av beslut skall göras av socialförsäkringsnämnd, om beslutet har fattats av tjänsteman och gäller 1. fråga som avses i 6 kap. 5 §, eller 2. beslut som tjänsteman fattat med stöd av föreskrifter av regeringen enligt första stycket. lag (1993:357). 5 § ersättning betalas ut i den ordning som regeringen föreskriver. bestämmelserna i 16 kap. 12 och 13 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring om utbetalning till annan än den förmånsberättigade och om utbetalning utom riket har motsvarande tillämpning i fråga om ersättning från arbetsskadeförsäkringen. lag (1981:1249). uppgiftsskyldighet m.m. 6 § den som har rätt till ersättning från arbetsskadeförsäkringen är skyldig att enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer lämna de uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av denna lag. är den förmånsberättigade omyndig eller har god man eller förvaltare enligt föräldrabalken förordnats för honom, skall uppgifterna lämnas av förmyndaren eller, om det kan anses följa av uppdraget, av gode mannen eller förvaltaren. lag (1988:1270). 7 § myndighet, arbetsgivare och uppdragsgivare är skyldiga att på begäran lämna domstol, riksförsäkringsverket, allmän försäkringskassa eller lokal myndighet som avses i 1 kap. 2 § uppgift om namngiven person rörande förhållande som är av betydelse för tillämpningen av denna lag. arbetsgivare och uppdragsgivare är även skyldiga att lämna sådan uppgift om arbetet och arbetsförhållandena som behövs för att bestämma ersättningsbelopp. lag (1991:221). 8 § domstol och allmän försäkringskassa har, i den mån det behövs för att bestämma ersättning enligt denna lag, rätt att hos myndighet som har att utöva tillsyn över arbetsgivares verksamhet begära undersökning av arbetsförhållanden eller att, om särskilda skäl föreligger eller det gäller annan försäkrad än arbetstagare, själva företa sådan undersökning. lag (1991:221). 9 § allmän försäkringskassa får i ärende angående arbetsskadeförsäkring begära att tingsrätt håller förhör med vittne eller sakkunnig. ingen är skyldig att inställa sig vid annan tingsrätt än den inom vars domkrets han vistas. om förhöret skall i tillämpliga delar gälla vad som föreskrives om bevisupptagning utom huvudförhandling. ersättning till den som har in9 sfs 1993:357 senaste lydelse 1991:1978. 945 sfs 1993:357 ställt sig för att höras utgår med skäligt belopp som rätten bestämmer och betalas av kassan. lag (1978:33). 10 § har upphävts genom lag (1980:23 7). a nsvarsbestämmelser 11 § den som underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet enligt 1 § andra stycket första meningen dömes till böter. till samma straff dömes arbetsgivare och uppdragsgivare som underlåter att fullgöra uppgiftsskyldighet enligt 7 §. den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktigt meddelande i uppgift som skall lämnas enligt denna lag dömes till böter, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken. lag (1977:264). besvär m. m. 12 § bestämmelserna i 20 kap. 10—13 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring om omprövning och ändring av försäkringskassas beslut samt överklagande av försäkringskassas och domstols beslut har motsvarande tillämpning i ärende enligt denna lag. lag (1991:221). 13 § bestämmelsen i 18 kap. 2 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring om riksförsäkringsverkets tillsyn över de allmänna. försäkringskassorna har motsvarande tillämpning i fråga om kassornas befattning med arbetsskadeförsäkringen. 14 § regeringen får träffa överenskommelse med främmande makt om utsträckt tillämpning av denna lag eller om undantag i vissa fall från lagens bestämmelser. 1. denna lag10 träder i kraft den 1 juli 1977, då lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring skall upphöra att gälla. i fråga om skada som har inträffat före ikraftträdandet gäller fortfarande äldre bestämmelser, dock med undantag av 13 § andra stycket nämnda lag såvitt avser avdrag på sjukpenning vid sjukhusvård. bestämmelserna i 3 kap. 5 § första stycket andra meningen och 6 § andra stycket andra meningen lagen om arbetsskadeförsäkring skall tillämpas på motsvarande sätt i fråga om sjukpenning enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. lag (1992:277). 2. förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen. 1. denna lag11 träder i kraft den 1 januari 1982. 2. äldre bestämmelser i 1 kap. 1 §, 3 kap. 6 §, 4 kap. 8 § och 6 kap. 1 § gäller fortfarande i fråga om skada som har inträffat före ikraftträdandet samt i fråga om försäkrade för vilka undantagande från försäkringen för tilläggspension enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring äger giltighet efter ikraftträdandet. 10 946 111 1976:380. 1981:693. 3. äldre bestämmelser i 7 kap. gäller fortfarande i fråga om avgifter som belöper på tid före ikraftträdandet. 1. denna lag1 träder i kraft den 1 januari 1990. 2. i fall då rätt till livränta till efterlevande grundas på dödsfall till följd av en arbetsskada som har inträffat före ikraftträdandet gäller fortfarande äldre bestämmelser om sådan livränta i den mån inte något annat sägs nedan. 3. de nya bestämmelserna om livränta till efterlevande barn i 5 kap. 4 § första stycket gäller även i fall då rätten till livränta grundas på dödsfall till följd av en arbetsskada som har inträffat före ikraftträdandet. om ett barn, som har fyllt 18 år vid ikraftträdandet, har rätt till livränta enligt 5 kap. vid utgången av år 1989 men inte uppfyller villkoren för rätt till sådan livränta enligt 5 kap. 4 § törsta stycket i dess nya lydelse, skall dock i stället för denna bestämmelse tillämpas 5 kap. 9 § första stycket i dess äldre lydelse. vid dödsfall efter ikraftträdandet gäller de nya bestämmelserna i 5 kap. 4 § andra stycket om rätt till livränta för ett utländskt barn som tagits emot här i landet i adoptionssyfte även om arbetsskadan inträffat före ikraftträdandet. 4. efterlämnar den avlidne änka eller med änka jämställd kvinna som är berättigad till livränta enligt äldre bestämmelser skall, även om den arbetsskada till följd av vilken den försäkrade avlidit inträffar efter ikraftträdandet, vid bestämmandet av livränta till barn efter den försäkrade tillämpas äldre bestämmelser i 5 kap. 10 § i stället för 5 kap. 5 § i dess nya lydelse. 5. i fråga om rätt till livränta för efterlevande kvinnor som är födda år 1944 eller tidigare gäller fortfarande äldre bestämmelser om livränta i 5 kap. 2 - 8 och 12— 14 §§ samt 6 kap. 1 § även om den arbetsskada till följd av vilken den försäkrade avlidit inträffar efter ikraftträdandet. i fråga om andra kvinnor än de som avses i 5 kap. 8 § i dess äldre lydelse är dock en förutsättning för detta att kvinnan vid utgången av år 1989 var gift med den man efter vilken livräntan skall utbetalas eller då sammanbodde med honom under sådana förhållanden som avses i 5 kap. 6 § i dess äldre lydelse. 6. i fall som avses i punkterna 2 och 5 tillämpas bestämmelserna i 10 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i detta lagrums lydelse vid utgången av år 1989. 7. är någon för samma månad berättigad såväl till livränta såsom efterlevande enligt äldre bestämmelser som till omställningslivränta eller särskild efterlevandelivränta, utges endast den sistnämnda förmånen samt, om efterlevandelivräntan enligt äldre bestämmelser är större, sådan livränta i den mån den överstiger omställningslivräntan eller den särskilda efterlevandelivräntan. 8. i fråga om livränta till kvinnor, som är födda år 1945 eller senare och som med stöd av punkt 6 i övergångsbestämmelserna till lagen (1988: 88,1) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring uppbär änkepension enligt lagen om allmän försäkring efter utgången av år 1989, gäller fortfarande 6 kap. 1 § i dess äldre lydelse, även om den arbetsskada till följd av vilken den försäkrade avlidit inträffar efter ikraftträdandet. 12 sfs 1993:357 1988:882. 947 sfs 1993:357 9. vid tillämpning av 6 kap. 1 § i dess äldre lydelse skall beträffande tilläggspension i form av änkepension hänsyn tas till änkepensionen före sådan samordning som avses i punkterna 8 och 9 i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring. 1. denna lag13 träder i kraft den 1 januari 1992. 2. äldre föreskrifter i 3 kap. 1 § gäller fortfarande i fråga om skada som visat sig före ikraftträdandet. denna lag14 träder i kraft den 1 januari 1993. äldre bestämmelser i 2 kap. 1 och 2 §§ gäller för arbetsskador som har inträffat före den dagen och som anmälts till allmän försäkringskassa senast den 30 juni 1993. denna lag15 träder i kraft den 1 juni 1993. en försäkrad som fått sitt livränteunderlag fastställt med tillämpning av de under tiden den 1 januari —den 31 maj 1993 gällande bestämmelserna har rätt att efter ansökan hos allmän försäkringskassa få sin livränta omprövad enligt de nya bestämmelserna. denna lag16 träder i kraft den 1 juli 1993. äldre föreskrifter skall fortfarande tillämpas i fråga om ersättning som avser tid före den dagen. bestämmelserna i 8 kap. 3 § andra stycket tillämpas inte på beslut som fattats före ikraftträdandet. på regeringens vägnar bo könberg karin laan (socialdepartementet) 13 14 1991:1978. 1992:1698. 1993:331. 16 1993:357. 15 948