SFS 1975:667

SFS 1975:667

Lag

^

Utkom från trycket

OHi ändring i brottsbalken;

den 1 sept. 1 975

>)lS

utfärdad den 26 juni 1975.

n

Enligt riksdagens beslut' föreskrives i fråga om brottsbalken^

" Prop. 1975:78. JuU 22, rskr 2 12.

^ Senaste lydelse av

20 kap. 12 § 1974:565

20 kap.13J 1974:565

1356

20 kap. 14 § 1974:565.

¬

dels att 17 kap. 3 och 14 §§ , 20 kap . 6-15 §§, 21 kap. 17 §, 32 kap .

SFS 1975:667

1 -5 §§, 34 kap. 14-17 §§ samt 35 kap. 2 § sk all upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 3 -5 §§, 5 kap. 5 §, 17 kap. 1, 2, 4, 5, 7, 8 och 15 §§, 20

kap. 1-5 §§, 21 kap. 18, 2 1 och 22 §§, 33 kap. 5 §, 35 kap. 4 § samt 38 kap.

4, 6, 8 och 9 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att rubriken till 20 kap. skall lyda "Om myndighetsmissbruk

m. m.",

dels att rubriken till 32 kap. skall lyda "Om disciplinstraff för krigs­

män",

dels att i balken skall införas två nya paragrafer, 32 kap. 8 § och 33 kap.

9 §, av nedan angivna lydelse.

1 kap.

3 § Med påföljd för brott förstås i denna balk:

de allmänna straffen böter och fängelse,
disciplinstraff för krigsmän, samt

villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsfängelse, internering och över­

lämnande till särskild vård.

4 § Om användningen av straffen gäller i allmänhet vad i bestäm melserna
om de särskilda bro tten är stadgat. Övriga påföljder må, enligt vad därom
är föreskrivet, tillämpas ändå att de ej äro nämnda i dessa bestämmelser.

I

Fängelse är att anse som svårare påföljd än böter och disciplinstraff.

5

Ej må dömas till flera påföljder för samma brott, med mindre annat är

stadgat.

5 kap.

5

Brott som avses i I -3 §§ må ej åtalas av annan än målsägande. Förtal

och grovt fö rtal, så ock förolämpning mot någon i eller för hans myndig­

hetsutövning må dock åtalas av åklagare, om målsägande angiver brottet

till åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Har förtal riktats mot avlid en, må åtal väckas av den avlidnes efterle­

vande make, bröstarvinge, fader, moder eller syskon samt, om åtal av sär­
skilda skäl finnes påkallat ur allmän synp unkt, av åklagare.

Innebär brott som avses i 1-3 §§, att någon genom förgripelse å främ­

mande makts statsöverhuvud som vistas här i riket eller å främmande

makts represe ntant här i riket kränkt den främmande makten, må brottet

åtalas av åklagare utan hinder av vad som stad gas i första stycket. Åtal får

dock ej ske utan förordnande av regeringen eller den regeringen bemyndi­
gat därtill.

' Ändringen innebär att andra stycket upphävs.

'• Senaste lydelse 1974: 565.

{357

¬

SFS 1975:667

17 kap.

1

Den som med våld eller hot om våld förgriper sig å någon i hans myn­

dighetsutövning eller för att tvinga honom till eller hindra honom från åt­

gärd där i eller hämnas för sådan åtgärd, domes för våld eller hot mot

tjänsteman till fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, till bö­

ter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma skall gälla, om någon så­
lunda förgriper sig mot den som tidigare har utövat myndighet för vad den­

ne däri gjort eller underlåtit.

2 § Den som. annorledes än i 1 § s ägs, för att tvinga eller hindra någon i

hans myndighetsutövning eller för att hämnas för åtgärd däri, otillbörligen

företager gärning, som för honom medför lidande, skada eller annan olä­
genhet, eller hotar därmed, dömes för förgripelse mot tjänsteman

till b öter eller fängelse i hö gst sex månader.

Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst fyra år.

4 § Den som, utan att fall är för handen som förut i detta kapitel är sagt,

genom att sätta sig till motvärn eller eljest med våld söker hindra någon i

hans myndighetsutövning, dömes för våldsamt motstånd till b öter

eller fängelse i hö gst sex månader.

5 § Vad i I, 2 och 4 §§ stadgas skall ock gälla, om någon på sätt som i

nämnda paragrafer sägs förgriper sig mot eller hindrar den, som enligt sär­
skild föreskrift skall åtnjuta samma skydd som är förenat med myndighets­

utövning eller som är eller har varit kallad att biträda förrättningsman vid

åtgärd som omfattas av sådant skydd.

7 § Den som till arbetstagare hos staten eller hos kommun eller till annan

som avses i 20 kap. 2 § lämnar, utlovar eller erbjuder muta eller annan otill­

börlig belöning för tjänsteutövningen, dömes för bestickning till böter

eller fängelse i hö gst två år.

8 § Den som vid val till allmän befattning eller vid annan utövning av röst­

rätt i allmänt ärende söker hindra omröstningen eller förvanska dess ut­

gång eller eljest otillbörligen inverka på omröstningen, dömes för

otillbörligt verkande vid röstning till böter eller fängelse i

högst sex månader.

Är brottet grovt, skall dömas till fängelse i högst fyra år. Vid bedömande

huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det förövats med våld
eller hot om våld eller innefattat missbruk av tjänsteställning.

Den som mottager, låter åt sig utlova eller begär otillbörlig förmån för att

i allmänt ärende rösta på visst sätt eller icke rösta, dömes, om det ej är

mutbrott, for tagande av otillbörlig förmån vid röstning till
böter eller fängelse i hö gst sex månader.

1358

15 § Giver någon sig obehörigen ut för att utöva myndighet, dömes för
föregivande av allmän ställning till böter eller fängelse i högst

sex månader. Detsamma skall gälla, om någon obehörigen bär uniform,
märke eller annat tjänstetecken som giver honom sken av att tillhöra för-

° Senaste lydelse 1974: 565. Ändringen innebär bl. a. att andra stycket uppli ävs.

¬

svarsmakten eller annan kår i det allmännas tjänst eller kår, vars verksam-

SFS 1975: 667

het avser allmän samfärdsel eller allmänhetens förseende med vatten, ljus,
värme eller kraft.

Är brottet med hänsyn till att det har medfört betydande men för det all­

männa eller för någon enskild eller eljest att anse som grovt, skall dömas
till fängelse i högst två år.

Om någon obehörigen giver sig ut för advokat, dömes för

föregivande av ställning såsom advokat till böter.

20 kap,

1 § Den som i myndighetsutövning åsidosätt er vad som till följd av lag el­

ler annan författning gäller för myndighetsutövningen dömes, om gärning­
en för det allmänna eller någon enskild medför förfång eller otillbörlig för­

mån som ej är ringa, för myndighetsmissbruk till böter eller fängel­

se i högst två år . Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst sex å r.

Begåi någon gärning som avses i första stycket av grov oaktsamhet, dö­

mes för vårdslös myndighetsutövning till böter eller fängelse i
högst ett år.

Den som är ledamot av beslutande statlig eller kommunal församling

skall ej för någon sin åtgärd i denna egenskap v ara underkastad ansvar en­

ligt första eller andra stycket.

Vad i första och andra styckena sägs skall ej heller äga tillämpning, om

gärningen eljest är särskilt belagd med straff.

2 § Om arbetstagare hos staten eller hos kommun mottager, låter åt sig ut­
lova eller begär muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutöv­

ning, dömes för m u t b r o 11 till böter eller fängelse i högst två år. Detsam­
ma skall gälla, om arbetstagaren begått gärningen innan han erhöll anställ­
ningen eller efter det han slutat densamma. Är brottet grovt, dömes till

fängelse i h ögst sex år.

Vad i första stycket sägs om arbet stagare äger motsvarande tillämpning

på

1. ledamot av s tyrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan sådan myn­

dighet som hör till staten eller till kommun,

2. den som utövar uppdrag åt staten eller åt kommun, om han valts till

uppdraget eller icke äger undandraga sig detta ävensom eljest om uppdra­

get är reglerat i författning,

3. krigsman eller annan som fullgör lagstadgad tjänsteplikt och

4. den som utan att inneha anställning eller uppdrag som nu har sagts ut­

övar myndighet.

Med kommun likställes allmän inrättning s om avses i 1 § andra stycket

kommunaltjänstemannalagen (1965:275).

3 § Yppar någon vad han till följd av lag eller anna n författning är pliktig

att hemlighålla eller utnyttjar han olovligen sådan hemlighet, dömes, om ej

gärningen eljest är särskilt belagd med straff, för brott mot

tystnadsplikt till böter eller fängelse i högst ett å r.

Den som av oaktsamhet begår gärning som avses i första stycket, dömes

till böter.

1359

^ > 'Sir:?

¬

SFS 1975:667

4 §0 Den som har valts till statligt eller kommunalt uppdrag med vilket föl­
jer myndighetsutövning må av rätten skiljas från uppdraget, om han har

begått brott för vilket är stadgat fängelse i två år eller däröver och han ge­
nom brottet har visat sig uppenbarligen ol ämplig att inneha uppdraget.

Skiljes uppdragstagare från uppdraget enligt första stycket, skall hänsyn

tagas därtill vid bestämmande av straff för brottet.

Med kommun likställes allmän inrättning som avses i 1 § andra stycket

kommunaltjänstemannalagen (1965; 275).

5 § Åklagare må, utan hinder av vad eljest må vara stadgat, åtala brott en­

ligt 1 och 2 §§ ävensom annat brott varigenom innehavare av anställning el­
ler uppdrag som avses i 2 § har åsidosatt vad honom åligger i utövni ngen
därav.

Utan hinder av vad i första sty cket sägs skall dock gälla

1. vad i denna balk stadgas att åt al ej må ske utan förordnande av rege­

ringen eller den regeringen har bemyndigat och

2. vad i annan lag eller författning är föreskrivet om åtal för gärning, för

vilken straff är stadgat allenast om den forövas av innehavare av anställ­
ning eller uppdrag som sägs i första stycket.

Är ej för visst fall annat stadgat, må åklagare åtala brott mot sådan tyst­

nadsplikt som gäller till förmån för enskild målsägande endast om denne

anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Om åtal för brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget begåtts av

riksdagsledamot, statsråd, justitieråd, regeringsråd eller innehavare av
tjänst eller uppdrag hos riksdagen eller dess organ gälla särskilda bestäm ­
melser.

21 kap.

18

Åsidosätter krigsman av försummelse, oförstånd eller oskicklighet

vad honom åligger enligt reglementen, instruktioner eller andra allmänna

bestämmelser, särskilda föreskrifter eller tjänstens beskaffenhet, dömes,

om ej gärningen eljest är särskilt belagd med straff, för tjänstefel till
disciplinstraff.

År felet grovt, dömes till fängels e i högst ett år .

Som tjänstefel an ses icke i något fall att krigsman, som ä r anställd vid

försvarsmakten, deltager i strejk eller därmed jämförli g stridsåtgärd.

21 §® Krigsman, som är anställd vid försvarsmakten, skall enligt vad rege­

ringen närmare föreskriver icke vara underkastad ansvar enligt detta kapi­
tel då han tjänstgör vid civil t statligt org an, vid militärt organ med arbets ­
uppgifter som i huvudsak äro av civil natur eller vid kommunal myndighet.

22 § I fråga om åtal för brott som avses i detta kapitel äger vad i 20 kap. 5 §

sägs motsvarande tillämpning.

1360

" Senaste lydelse 1965: 280.

^ Senaste lydelse 1965:280.

® Senaste lydelse 1972: 362.

¬

32 kap.

SFS 1975:667

8 § Krigsman som e j är underkastad ansvar enligt 21 kap. må ej ådömas

disciplinstraff,

I fråga om sådan krigsman som avses i första stycket äger 7 § andra styc­

ket motsvarande tillämpning.

33 kap.

5 §® Dömes någon till fängelse på viss tid, ungdomsfängelse eller interne­

ring eller förordnar rätten, med tillämpning av 34 kap. 1 § 1 , att sådan på­

följd skall avse ytterligare brott, och har den dömde med anledning av

misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, under en samman­

hängande tid av minst tjugofyra timmar varit berövad friheten som anhål­
len, häktad, tagen i förvarsarrest eller intagen på rättspsykiatrisk klinik en­
ligt 9 § lagen (1966: 301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål, skall

tiden för frihetsberövandet, till den del därunder icke samtidigt skett verk­
ställighet av dom i ann at mål, anses som tid un der vilken den ådömda på­

följden verkställts i anstalt. Domstolen skall i domen angiva det antal dagar

påföljden skall anses verkställd. Är den tid varmed ådömt fängelse översti­

ger frihetsberövandet ringa, må förordnas att fängelsestraffet skall anses

helt verkställt genom frihetsberöva ndet.

Undanröjes villkorlig dom eller skyddstillsyn och dömes i stället till

fängelse på viss tid, ungdomsfängelse eller internering, äger fö rsta stycket

tillämpning även i fråga om frihetsb erövande, som föregått den villkorliga

domen, domen på skyddstillsyn eller dom, varigenom förordnats att den

genom sådan dom ådömda påföljden skall avse även ytterligare b rott. Det­

ta gäller dock endast i den mån frihetsberövandet icke tillgodoräknats en­

ligt första eller tredje stycket.

Dömes någon till böter eller disciplinstraff och har han med anledning av

misstanke om brot t, som prövats genom dom i målet, varit berövad frihe­
ten på sätt som angives i första stycket, må förordnas att påföljden skall

anses helt eller delvis verkställd genom frihetsb erövandet.

9 § Vid bestämmande av straff för brott av arbetstagare må hänsyn tagas

till avskedande eller annan följd av brottet som är medgiven enligt arbets­

avtalet eller enligt författning, som gäller för anställningsförhållandet, och

må böter eller disciplinstraff som eljest skolat åd ömas helt eftergivas.

Med arbetstagare likställes den som utöva r uppdrag åt annan.

35 kap.

4

De i 1 § bestämda tiderna skola räknas från den dag brottet begicks.

Förutsättes för ådömande av påföljd att viss verkan av handlingen inträtt,
skall tiden räknas från den dag då sådan verkan inträdde.

I fall, som i 11 kap. 5 § sägs, skall tiden räknas från den dag då beslut om

egendomsavträde meddelades eller åtal eljest tidigast kunde s ke.

"Senaste lydelse 1973:43.

'"Senaste lydelse 1973:648.

1361

86-SFS 1975

¬

f-ri'.

C":

SFS 1975:667

38 kap.

4 §" Anmälan jämlikt 34 kap, 10 eller 12 § göres hos första domstoli något

av målen.

Ansökan jämlikt 34 kap. 13 § göres hos den rätt som först avgjort det mål

vari dömts till internering.

Anmälan jämlikt 34 kap. 18 § göres hos den rätt som först dömt i målet.

6 §^2 Nämnd skall deltaga vid und errätts avgörande av fråga, som av­
ses i 2 § eUer i 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 §, 30 kap. 8 § eUer 34 kap.

10 § andra stycket, 12 §, 13 § eller 18 §. Detsamma skall gälla i fråga

om undanröjande av påföljd enligt 34 kap. 1 § 3, förverkande av vill­

korligt medgiven frihe t eller annan åtgärd enligt 34 kap. 4 §, åtgärd en­

ligt 34 kap. 5 §, åtgärd" eller behandling enligt 34 kap. 6 § samt återin-

tagning i anstalt eller annan åtgärd enligt 34 kap. 8 eller 9 §.

Vid avgörande av fråga, som avses i 27 kap. 5 § andra stycket eller 28

kap. 11 §, är underrätt domför med en lagfaren domare.

8 §'M mål om åtgärd enligt 2 § eller 27 kap. 5 § andra stycket eller 6 §, 28

kap. 9 §, 30 kap. 8 § eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12 § eller 13 § skall un­

derrätt lämna den dömde tillfälle att yttra sig. Begär han att bliva muntligen

hörd. skall tillfä lle därtill beredas honom. I mål om åtgärd enligt 34 kap.
18 § skall den dömde lämnas tillfä lle att yttra sig där så är möjligt. Rättens

avgörande av saken sker genom beslut.

Åtgärd enligt 2 8 kap. 11 § må beslutas utan att tillfälle beredes den döm­

de att yttra sig.

9 §''^ Rättens beslut om åtgärd enligt 27 kap. 5 § andra stycket, 28 kap. 11 §
eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12 §, 13 § eller 18 § länder omedelbart till
efterrättelse om ej annorlunda förordnas. Detsamma gäller avgöranden en­

ligt 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 § eller 34 kap. 4, 5, 6 eller 8 § angående föreskrif­
ter. prövotid eller tid för ungdomsfängelse.

Avser beslut jämlikt 28 kap. 9 § andra stycket eller 34 kap. 6 § att någon

skall undergå behand ling varom stadgas i 28 kap. 3 §, äger rät ten, om för­

hållandena påkalla det, förordna att beslutet skall gå i verkställighet utan
hinder av att det ej vunnit laga kraft. Sådant förordnande må ock meddelas

i fråga om beslut jämlikt 34 kap. 8 § om återintagning i anstalt av den s om

undergår ungdomsfängelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

1362

Lagen (1948:491) om ämbetsansvar för vigselförrättare i vissa fa ll skall

samtidigt upphöra att gälla.

Till suspension och avsättning får ej dömas efter ikraftträdandet. Är frå­

ga om gärning, som har begåtts före ikraftträdandet och som är straffbe­
lagd enligt såväl äldre bestämmelse i 20 kap. 1, 2, 3 eller 4 § s om motsv a­

rande bestämmelse i d ess nya lydelse, dömes till det straff för gärninge n

" Senaste lydelse 1975: 293.

Senaste lydelse 1975: 293.

" Senaste lydelse 1975; 293.

" Senaste lydelse 1975: 293.

¬

som föreskrives i den nya bestäm melsen. Den äld re bestäm melsen skall

SFS 1975; 667

dock tillämpas, om den leder till lindrigare allmänt straff. I övrigt skall 5 §

första och andra styckena lagen (1964; 163) om införande av brottsbalken

äga motsvarande tillämpning.

Vad som föreskrive s i 20 kap. I § andr a stycket i dess nya lydelse skall

tills vidare ej äga tillämpning i fråga om beslut angående taxering som fat­
tas av taxeringsnämnd.

Finns i författn ing som gäller när denna lag träder i kraft föreskrift om

tystnadsplikt utan att straffansvar är föreskrivet för åsidosättande därav,

äger 20 kap. 3 § i dess nya lydelse ej tillämpning.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift, som

har ersatts genom ny bestämmelse, skall hänvisningen i stället avse den
nya bestämmelsen.

Har i författning, som tillkommit genom beslut av Kungl. Maj:t ensam,

meddelats särskild föreskrift om straff eller åtal för åsidosättande av för­
bud att yppa eller u tnyttja vad någon har erfarit i allmän tjänst eller un der

utövande av tjänsteplikt, får föreskriften upphävas eller ändras av rege­

ringen, om upphävandet eller ändringen innebär att 20 kap. 3 § och 5 §
tredje stycket i den nya lydelsen blir tillämlig a.

På regeringens vägnar

LENNART GEIJER

Per Jermsten
(Justitiedepartementet)

¬