SFS 2003:408 Lag om ändring i brottsbalken

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i brottsbalken;

utfärdad den 12 juni 2003.

Enligt riksdagens beslut

1

föreskrivs att 3 kap. 12 §, 5 kap. 5 § och 29 kap.

2 § brottsbalken skall ha följande lydelse.

3 kap.

12 §

2

Vållande till kroppsskada eller sjukdom får, om brottet inte är grovt,

åtalas av åklagare endast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal är
påkallat ur allmän synpunkt.

Angivelse från målsäganden krävs dock inte om brottet riktar sig mot nå-

gon som inte har fyllt arton år.

5 kap.

5 §

3

Brott som avses i 1–3 §§ får inte åtalas av annan än målsägande. Om

brottet riktar sig mot någon som är under arton år eller om i annat fall måls-
äganden anger brottet till åtal, får åklagaren väcka åtal om detta av särskilda
skäl anses påkallat ur allmän synpunkt och åtalet avser

1. förtal och grovt förtal,
2. förolämpning mot någon i eller för hans eller hennes myndighetsutöv-

ning,

3. förolämpning mot någon med anspelning på hans eller hennes ras, hud-

färg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse, eller

4. förolämpning mot någon med anspelning på hans eller hennes homo-

sexuella läggning.

Har förtal riktats mot avliden, får åtal väckas av den avlidnes efterlevande

make, bröstarvinge, fader, moder eller syskon samt, om åtal av särskilda skäl
anses påkallat ur allmän synpunkt, av åklagare.

Innebär brott som avses i 1–3 §§, att någon genom att förgripa sig på en

främmande makts statsöverhuvud som vistas i Sverige eller på en främ-
mande makts representant i Sverige har kränkt den främmande makten, får
brottet åtalas av åklagare utan hinder av vad som föreskrivs i första stycket.
Åtal får dock inte ske utan förordnande av regeringen eller den regeringen
har bemyndigat därtill.

1

Prop. 2002/03:53, bet. 2002/03:SoU15, rskr. 2002/03:225.

2

Senaste lydelse 1991:679.

3

Senaste lydelse 1998:393.

SFS 2003:408

Utkom från trycket
den 23 juni 2003

2

SFS 2003:408

Thomson Fakta, tel. 08-587 671 00

Elanders Gotab, Stockholm 2003

29 kap.

2 §

4

Såsom försvårande omständigheter vid bedömningen av straffvärdet

skall, vid sidan av vad som gäller för varje särskild brottstyp, särskilt beaktas

1. om den tilltalade avsett att brottet skulle få betydligt allvarligare följder

än det faktiskt fått,

2. om den tilltalade visat särskild hänsynslöshet,
3. om den tilltalade utnyttjat någon annans skyddslösa ställning eller sär-

skilda svårigheter att värja sig,

4. om den tilltalade grovt utnyttjat sin ställning eller i övrigt missbrukat

ett särskilt förtroende,

5. om den tilltalade förmått någon annan att medverka till brottet genom

allvarligt tvång, svek eller missbruk av dennes ungdom, oförstånd eller bero-
ende ställning,

6. om brottet utgjort ett led i en brottslig verksamhet som varit särskilt

noggrant planlagd eller bedrivits i stor omfattning och i vilken den tilltalade
spelat en betydande roll,

7. om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller en

annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller et-
niskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande om-
ständighet, eller

8. om brottet varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos ett barn i

dess förhållande till en närstående person.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.

På regeringens vägnar

THOMAS BODSTRÖM

Anders

Perklev

(Justitiedepartementet)

4

Senaste lydelse 2002:332.