SFS 2001:612 Lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott

Du är här: Start / Straffrätt / Lag (1957:668) om utlämning för brott / SFS 2001:612 Lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott
010612.PDF

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för
brott;

utfärdad den 28 juni 2001.

Enligt riksdagens beslut

1

föreskrivs i fråga om lagen (1957:668) om ut-

lämning för brott

dels

att 40 § skall upphöra att gälla,

dels

att 1, 2, 4, 6, 10, 14, 16, 26, 28 och 32 §§ skall ha följande lydelse,

dels

att rubrikerna närmast före 1 och 23 §§ skall placeras närmast före 2

respektive 24 §,

dels

att rubriken närmast före 2 § skall lyda ⬝Förutsättningar för utläm-

ning⬝,

dels

att det närmast före 23 § skall införas en ny rubrik som skall lyda

⬝Tvångsmedel i avvaktan på en framställning om utlämning⬝,

dels

att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 3�3 c, 12 a och

27 a §§, av följande lydelse.

1 §

2

Den som i en annan stat är misstänkt, tilltalad eller dömd för där

straffbelagd gärning och uppehåller sig här i riket får efter beslut av rege-
ringen utlämnas till den staten i enlighet med bestämmelserna i denna lag.

I 28�39 §§ finns särskilda bestämmelser om ett förenklat förfarande i

vissa fall vid utlämning till en medlemsstat i Europeiska unionen.

2 §

En svensk medborgare får inte utlämnas enligt denna lag i annat fall än

där det är särskilt föreskrivet.

3 §

3

En svensk medborgare får utlämnas till en medlemsstat i Europeiska

unionen för lagföring

1. om han eller hon vid tiden för brottet sedan minst två år stadigvarande

vistats i den ansökande staten, eller

2. om den gärning för vilken utlämning begärs motsvarar brott, för vilket

det enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i mer än fyra år.

Har gärningen i sin helhet begåtts i Sverige, får utlämning beviljas endast

om gärningen innefattar medverkan till ett brott som begåtts utom riket eller
om utlämning beviljas även för en gärning som begåtts utom riket.

1

Prop. 2000/01:83, bet. 2000/01:JuU26, rskr. 2000/01:281.

2

Senaste lydelse 1975:292.

3

Tidigare 3 § upphävd genom 1975:292.

SFS 2001:612

Utkom från trycket
den 10 juli 2001

background image

2

SFS 2001:612

Vid bedömningen av om utlämning skall beviljas i fall som avses i denna

paragraf skall särskilt beaktas möjligheterna till lagföring i Sverige.

3 a §

När utlämning beviljas i fall som avses i 3 § skall som villkor för ut-

lämningen ställas att den som begärs utlämnad skall återföras till Sverige för
verkställighet här av ett ådömt frihetsstraff eller annat frihetsberövande i an-
ledning av brottet. Detta villkor behöver dock inte ställas

1. om den som begärs utlämnad vid tiden för brottet sedan minst två år

stadigvarande vistats i den stat till vilken utlämning begärs, eller

2. om den som begärs utlämnad samtycker till att verkställighet sker i den

ansökande staten.

När verkställighet enligt första stycket skall ske i Sverige tillämpas 25 g §

lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av
brottmålsdom. Vid verkställigheten skall den dömde alltid räknas till godo
den tid av påföljden som avtjänats i den andra staten och den tid som han el-
ler hon med anledning av brott som avses med påföljden varit anhållen eller
häktad i den andra staten eller i Sverige.

3 b §

En svensk medborgare får utlämnas till en medlemsstat i Europeiska

unionen för verkställighet av frihetsstraff

1. om han eller hon vid tiden för brottet sedan minst två år stadigvarande

vistats i den ansökande staten, eller

2. om han eller hon samtycker till utlämning.

3 c §

Samtycke till verkställighet i den andra staten i fall som avses i 3 a

och 3 b §§ skall lämnas till den åklagare som verkställer utredning enligt 16
eller 31 §.

Om ett samtycke återkallas innan beslut om utlämning har verkställts,

skall återkallelsen beaktas.

4 §

4

Utlämning får beviljas endast om den gärning för vilken utlämning

begärs motsvarar brott, för vilket enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i
ett år eller mer. Utlämning till en medlemsstat i Europeiska unionen får dock
beviljas om den gärning för vilken utlämning begärs motsvarar brott, för vil-
ket enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i sex månader eller mer. Har
personen i den ansökande staten dömts för gärningen, får han utlämnas en-
dast om påföljden utgör minst frihetsstraff i fyra månader eller annat omhän-
dertagande på anstalt under motsvarande tid.

Skall utlämning ske till en annan stat för gärning som avses i första

stycket, får utlämning till den staten samtidigt beviljas även för annan gär-
ning som motsvarar brott enligt svensk lag.

Har personen i den ansökande staten dömts till gemensam påföljd för gär-

ning som avses i första stycket första eller andra meningen och för annan
gärning som motsvarar brott enligt svensk lag, får utlämning för gärningarna
beviljas, om den gemensamma påföljden utgör minst frihetsstraff i fyra må-
nader eller annat omhändertagande på anstalt under motsvarande tid.

4

Senaste lydelse 1975:292.

background image

3

SFS 2001:612

6 §

Utlämning får inte beviljas för ett politiskt brott.

Innefattar gärningen även ett brott som inte är politiskt, får utlämning be-

viljas för det brottet, om gärningen i det särskilda fallet övervägande har ka-
raktären av ett icke politiskt brott.

Första stycket gäller inte vid utlämning till en medlemsstat i Europeiska

unionen eller om ett avslag på denna grund skulle strida mot en internatio-
nell överenskommelse som gäller mellan Sverige och den ansökande staten.

Den som är svensk medborgare får inte utlämnas för ett politiskt brott.

10 §

5

Har i fråga om den som begärs utlämnad här i riket meddelats dom

beträffande det uppgivna brottet eller med stöd av 20 kap. 7 § rättegångsbal-
ken eller motsvarande bestämmelse i annan författning meddelats beslut att
inte åtala för brottet, får utlämning för det brottet inte beviljas.

Utlämning får inte heller beviljas, om straff för brottet skulle vara förfallet

enligt svensk lag. Detta gäller inte vid utlämning till en medlemsstat i Euro-
peiska unionen eller om ett avslag på denna grund skulle strida mot en inter-
nationell överenskommelse som gäller mellan Sverige och den ansökande
staten.

Den som är svensk medborgare får inte utlämnas om straff för brottet

skulle vara förfallet enligt svensk lag.

Har fråga om ansvar för brottet prövats genom lagakraftägande dom,

meddelad i en annan stat än den som gjort framställning om utlämning, och
är brottet förövat i den först nämnda staten eller har denna stat tillträtt den
europeiska utlämningskonventionen den 13 december 1957 eller en överens-
kommelse som avses i 2 kap. 5 a § fjärde stycket brottsbalken eller har den
staten slutit särskilt avtal med Sverige om utlämning för brott, får den som
begärs utlämnad inte utlämnas för det brottet,

1. om han eller hon har frikänts från ansvar,
2. om han eller hon har förklarats skyldig till brottet utan att påföljd har

ådömts,

3. om ådömd påföljd har verkställts i sin helhet eller verkställigheten på-

går, eller

4. om ådömd påföljd har bortfallit enligt lagen i den stat där domen med-

delats.

Fjärde stycket gäller inte i fråga om brott, som har förövats i den stat som

gjort framställning om utlämning eller mot denna stat eller menighet eller
allmän inrättning i den staten, eller brott, som avses i 2 kap. 3 § 6 eller 7
brottsbalken, såvida inte lagföringen har skett på begäran av den stat som
gjort framställning om utlämning eller efter det att den som begärs utlämnad
har utlämnats från denna stat för lagföring.

12 a §

Vid utlämning till en medlemsstat i Europeiska unionen eller när

det annars följer av en internationell överenskommelse som är bindande för
Sverige, får den som har utlämnats, utöver vad som följer av 12 § första
stycket 1,

1. åtalas eller straffas för annat brott som han eller hon har begått före ut-

lämningen, om han eller hon har lämnat sitt samtycke till det eller om det för

5

Senaste lydelse 1975:292.

background image

4

SFS 2001:612

brottet enligt lagen i den ansökande staten inte kan följa eller inte är utdömt
frihetsstraff eller någon annan åtgärd som innefattar frihetsberövande, och

2. vidareutlämnas till en annan medlemsstat i Europeiska unionen om han

eller hon har lämnat sitt samtycke till det.

Första stycket gäller inte om den som har utlämnats är svensk medbor-

gare.

14 §

6

En framställning om utlämning skall göras skriftligen. Den får över-

sändas per telefax eller, efter överenskommelse i det enskilda fallet, på annat
sätt. Framställningen skall ges in till Justitiedepartementet.

Vid framställningen skall fogas avskrift av häktningsbeslut eller dom som

åberopas eller, i fall som avses i 4 § andra stycket, annan utredning på vilken
framställningen grundas. I den mån det inte framgår av nämnda handlingar,
skall uppgift lämnas om personens nationalitet och hemvist, brottets beskaf-
fenhet, tid och plats för brottet samt i den ansökande staten tillämpliga
straffbestämmelser. Signalement skall om möjligt lämnas.

16 §

7

Riksåklagaren skall till grund för sitt yttrande verkställa erforderlig

utredning enligt vad som gäller vid förundersökning i brottmål.

Riksåklagaren eller åklagare som verkställer utredningen får under utred-

ningen begära kompletterande information av behörig myndighet i en med-
lemsstat i Europeiska unionen. Sådan direkt kommunikation får även ske om
det har avtalats i en internationell överenskommelse som är bindande för
Sverige eller om den andra staten tillåter det.

Om tvångsmedel gäller vad som i allmänhet är föreskrivet för brottmål.

Beslut av rätten gäller tills vidare intill dess ärendet har avgjorts eller, om ut-
lämning beviljas, intill dess denna har verkställts. Finner Högsta domstolen
att det finns hinder mot utlämning enligt 1�10 §§, upphör dock beslutet ge-
nast att gälla. Föreligger sådant hinder mot utlämning som avses i 11 § första
stycket, gäller beslutet inte under tid då personen med anledning av miss-
tanke om brott som där avses är berövad friheten som anhållen eller häktad
eller undergår fängelsestraff eller på annat sätt är omhändertagen på anstalt.

Beslut om tvångsmedel kan meddelas även efter det att utlämning har be-

viljats.

Rättens beslut i fråga om tvångsmedel överklagas till Högsta domstolen

utan inskränkning till viss tid.

Den som hålls häktad i utlämningsärendet kan begära att ny förhandling

skall äga rum inom tre veckor från det att beslut senast har meddelats.

26 §

8

Chefen för Justitiedepartementet får medge, att den som av en stat

utlämnas till en annan stat får föras genom riket, om denne inte är svensk
medborgare och det inte heller annars finns synnerliga skäl mot det. Fram-
ställning om detta ges in till Justitiedepartementet.

Medgivande får lämnas till att en svensk medborgare förs genom riket,

om hinder inte skulle ha förelegat för utlämning av honom eller henne till

6

Senaste lydelse 2000:567.

7

Senaste lydelse 1983:227.

8

Senaste lydelse 2000:567.

background image

5

SFS 2001:612

den mottagande staten enligt denna lag eller enligt 2 eller 4 § lagen
(1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge.

27 a §

Regeringen tillkännager de internationella överenskommelser som

avses i denna lag.

28 §

9

När någon som är eftersökt för utlämning till en medlemsstat i Euro-

peiska unionen samtycker till att bli utlämnad, får utlämningsfrågan prövas i
ett förenklat förfarande med de avvikelser från denna lag som framgår av
29�39 §§.

32 §

10

Den som eftersöks för utlämning skall så snart det kan ske tillfrågas

av åklagare om han samtycker till utlämning. I sådant fall skall han också
tillfrågas om han medger rätt för den ansökande staten att, utan särskilt med-
givande enligt 24 §, ställa honom till ansvar eller straffa honom för annat
brott som begåtts före utlämningen än som omfattas av eftersökningen och
att utlämna honom till någon annan medlemsstat i Europeiska unionen. Han
skall upplysas om innebörden av att samtycke och medgivande lämnas.

Samtycke och medgivande lämnas till åklagaren.
Första stycket andra meningen tillämpas inte när den som eftersöks är

svensk medborgare.

Den ansökande staten skall omedelbart underrättas om ett samtycke eller

ett medgivande. �r den eftersökte anhållen eller ålagd reseförbud eller an-
mälningsskyldighet och samtycker han inte, skall den ansökande staten un-
derrättas om detta inom tio dagar från beslutet om tvångsmedel. Detta hind-
rar dock inte att det förenklade förfarandet tillämpas även om samtycke läm-
nas efter denna tid.

Om ett samtycke eller medgivande återkallas innan beslut om utlämning

har verkställts, skall återkallelsen beaktas. Den ansökande staten skall ome-
delbart underrättas om återkallelsen.

Sådan underrättelse från rätten till chefen för Justitiedepartementet som

avses i 23 § andra stycket skall lämnas endast om den eftersökte inte sam-
tycker till att utlämnas eller om han inte inom tio dagar från den dag han an-
hölls eller ålades reseförbud eller anmälningsskyldighet lämnat sitt sam-
tycke till utlämningen eller om han återkallar ett sådant samtycke.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.

På regeringens vägnar

THOMAS BODSTR�M

Cecilia Bergman
(Justitiedepartementet)

9

Senaste lydelse 1997:209.

10

Senaste lydelse 1997:209.

background image

Fakta Info Direkt, tel. 08-587 671 00

Elanders Gotab, Stockholm 2001

Viktiga lagar inom straffrätten
JP Infonets straffrättsliga tjänster

JP Infonets straffrättsliga tjänster

Arbetar du med straffrätt? JP Infonets tjänster ger dig ett bra stöd i ditt arbete. Våra tjänster bevakar, förutom lagar och förarbeten, hela rättskedjan från tingsrätt till Högsta domstolen. Vi tar in alla relevanta avgöranden från JO och JK. Dessutom kan du ta del av expertanalyser som ringar in och besvarar olika aktuella rättsfrågor. Se allt inom straffrätt.