SFS 1985:192

850192.pdf

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

Järnvägstrafiklag;

SFS 1985:192

Utkom från trycket

utfärdad den 11 april 1985.

den 25 april 1985

Enligt riksdagens beslut' föreskrivs följande.

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 § Denna lag tillämpas på järnvägstrafik på b ana inom Sverige eller på
svensk tågfärja. Vad som föreskrivs om järnväg i 1 kap., 2 kap. 1 -4 §§ och

5 kap. tillämpas också på tunnelbana och spårväg. Bestämmelserna i 6

kap. tillämpas också på tunnelbana och spårväg i d en utsträckning som

anges där.

Av 2 ka p. 3 § och 3 kap. 1 § följer att vissa bestämmelser i lagen kan

tillämpas även på befordran med annat transportmedel än som anges i

första stycket. I fall som avses i 2 kap. 3 § kan därvid bestämmelser i lagen

tillämpas på befo rdran även utom Sverige. Enligt 3 kap. 1 § och 4 kap. 1 §
skall lagen i vissa fall i nte tillämpas på befordran av gods eller inskrivet

resgods i trafik med utlandet.

Lagen tillämpas int e på postbefordran med järnväg.

2 § Bestämmelserna i denna lag får inte genom avtal åsidosättas till

nackdel för resande eller för avsändare eller mottagare av gods. Avtal som

avviker från bestämmelserna i 3 kap. får dock träffas, när godsets ovanliga
art eller andra särskilda omständigheter gör det skäligt.

Avtal om att framtida tvister med anledning av förhållanden som regle­

ras i denna lag skall avgöras av skiljemän får göras gällande endast i fråga

om tvister som r ör godsbefordran.

3 § Om järn vägen inte fullgör i lag eller annan författning föreskriven

befordringsskyldighet och om det därigenom uppkommer skada för någon
till vars förmån befordringsskyldigheten gäller, är järnvägen skyldig att

ersätta skadan.

Prop. 1983/84: 117 och prop. 1984/85: 33. LU 1984/85: 27, rskr 201 .

401

¬

background image

SFS 1985:192

4 § Järnvägens ansvar enligt d enna lag omfatta r också vad den som ä r

anställd hos järnvägen gör eller underlåter att göra i tjänsten samt vad den

som järnvägen annars anlitar för verksamheten gör eller underlåter att göra

vid utförandet av sitt uppdrag.

5 § Den som har en fordran på ersättning enligt denna lag eller en annan
fordran på betalning på grund av befordringsavtal som avses i lagen förlo ­

rar rätten att kräva ut sin fordran, om han inte väcker talan inom den
preskriptionstid som anges i andra eller tredje stycket.

Preskriptionstiden är

vid dödsfall

tre år från dödsfallet, dock inte längre än fem

år från den händelse som ledde till dödsfallet,

vid pe rsonskada som inte

tre år från den händelse som orsakade ska-

har lett till döden

dan,

vid sådan sakskada som

tre år från dödsfallet, dock inte längre än fem

avses i 2 kap. 2 §, om den

år från den skadevållande händelsen,

resande har avlidit till

följd av den skadevål­

lande händelsen

vid sakskada när ford-

ett år från dagen då godset eller resgodset

ringen rör avtal om be-

lämnades ut eller, om det inte har lämnats ut,

fordran av gods eller in-

från den dag då det senast skulle ha lämnats

skrivet resgods

ut,

vid sakskada i andra fall

tre år från den händelse som orsakade ska­

dan,

för annan fordran

ett år från det att fordringen uppkom.

När fordran avser sakskada och rör avtal om befordran av gods eller

inskrivet resgods eller när den avser annat än person- eller sakskada är

dock preskriptionstiden tre år, om järnvägen eller någon som järnvägen
ansvarar för enligt 4 § har orsakat skadan uppsåtligen eller genom grov

vårdslöshet.

Om tiden för talan har för suttits, får fordran inte heller göras gällande på

annat sätt, såsom genom genkäromål eller yrkande om kvittning.

De särskilda reglerna om preskription i denna paragraf gäller inte, om en

fordran görs gällande mot någon på grund av dennes brottsliga förfarande
och fordringen inte rör sådan internationell befordran som avses i 2 kap.

6 § Talan mot järnvägen om ersättning för skada som avses i denna lag

far väckas vid

1. den domstol som enligt annan lag är behörig att pröva sådan talan,
2. domstolen i avres e-, avsändnings- eller bestämmelseorten, om orten

ligger i Sverige och talan gäller ersättning enligt någon bestämmelse i 2 -4
kap.,

3. domstolen i ort på tågfärjelinje, om orten ligger i Sverige och talan

gäller skada som har inträffat i samband med trafik med svensk tågfärja på
linjen.

402

¬

background image

7 § Sådana bestämmelser i denna lag som anger särskild beräknings-

SFS 1985:192

grund för skadestånd eller som begränsar skadestånd till beloppet tilläm­

pas inte på ans pråk mot järnvägen, när järnvägen eller någon som järnv ä­

gen ansvarar för enligt 4 § har orsak at skadan uppsåtligen eller genom grov
vårdslöshet.

8 § Järnvägen får åberopa denna lags bestämmelser om fö rutsättningar

för eller begränsning av ansvarigheten för skada, även om anspråk på
ersättning som hade kunnat grundas på lagen görs gällande på annan
grund.

9 § Om ans pråk på ersättning för skada som järnvägen är ansvarig för
enligt denna lag riktas mot någon som är anställd hos järnvägen eller i
annan egenskap anlitas för järnvägsdriften, gäller i fråga om denne vad
som sägs i 7 och 8 §§ om järnvägen. Om a nspråket grundas på brottsligt

förfarande av den mot vilken anspråket riktas och detta inte rör sådan

internationell befordran som avses i 2 kap ., får han dock inte mot ansprå­
ket göra gällande att talan mot järnvägen gått förlorad på grund av pre­
skription enligt 5 §.

10 § Om järnvägen har en förfallen fordran för sin befattning med egen­

dom som den innehar med anle dning av ett befordringsavtal som avses i
denna lag, är järnvägen inte skyldig att lämna ut egendomen till den som är

betalningsskyldig fö r fordringen förrän fordringen har blivit betald eller

säkerhet har ställts för betalningen. När endast en del av en sändning

begärs utlämnad, får järnvägen dock inte hålla kvar delen, om värdet av

återstoden täcker fordringen.

Rätt att hålla kvar egendom till säkerhet för en sådan fordran som avses i

första stycket föreligger också, när tredje man har hand om egendomen för
förvaring på uppdrag av järnvägen eller när egendomen finns hos en annan

järnväg som har deltagit i utförandet av befordringsavtalet. Tredje man
som har hand om egendom för förvaring på uppdrag av järnvägen har
också rätt att hålla kvar egendomen till sä kerhet för en egen fordran på

betalning för förvaringen.

11 § Om atomskada gäller särskilda bestämmelser.

2 kap. Befordran av resande

Järnvägens ansvarighet

1 § Om en resande skadas till följ d av järnvägsdriften medan han uppe­

håller sig i eller stiger på eller av ett järnvägsfordon, skall järnvägen ersätta

skadan.

Järnvägen är fri från ansvarighet enligt första stycket, om skadan har

orsakats av omständigheter som inte kan hänföras till själva järnvägsdrif­

ten och som järnvägen inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av
även om den hade vidtagit alla åtgärder som rimligen hade kunnat krävas
av den.

403

¬

background image

SFS 1985:192

2 § Om egendom som den resande bär på sig eller har med sig som

handresgods helt ell er delvis går förlorad eller skadas I samband med att

den resande tillfogas sådan skada som järnvägen är ansvarig för enligt 1 §,
skall järnvägen ersätta också skadan på egendomen.

Om egendomen går förlorad eller skadas under befordrlngen I annat fall

än som avses i första stycket, är järnvägen ansvarig endast om fel eller

försummelse ligger järnvägen till last.

3 § Om jär nvägen blir tvun gen att tillfälligt avbryta järnvägsdriften och

befordrar eller låter befordra de resande med annat transportmedel och om

en resande till följd av denna befordran tillfogas personskada eller sådan
sakskada som avses I 2 §, är järnvägen ansvarig för skadan enligt de regler
som gäller för det använda befordringssättet. Bestämmelserna i 1 kap. 5

och 6 §§ skall dock tillämpas.

Ersättningens storlek m. m.

4 § I fråga om skadestånd enligt 1 eller 2 § gäller 5 kap. samt 6 kap. I och
3 §§ skadeståndslagen (1972: 207).

Vid sakskada som avses I 2 § är järnvägens ersättningsskyldighet be­

gränsad till ett belopp som för varje resande motsvarar hälften av basbe­

loppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för det år då den

händelse som orsakade skadan inträffade.

Särskilda bestämmelser om internationell befordran

5 § Bestämmelserna 16-13 §§ gäller endast I fråga om sådan färd enligt

Internationell befordrlngshandling som avses I bihang A till fördraget den 9

maj 1980 om Internationell järnvägstrafik (Internationell befordran).

6 § Vid Internationell befordran skall, I stället för 6 kap. 1 § skadestånds­

lagen (1972:207), gälla att skadestånd jämkas I den mån vållande på den
skadelidandes sida har medverkat till skadan.

7 § Ersättning för framtida Inkomstförlust eller förlust av underhåll fast­

ställs I form av ett engångsbelopp, om den ska delidande Inte begär annat.

8 § Om järnvägen vid Internationell b efordran har ådragit sig ersättnings­

skyldighet enligt 2 § första stycket och den resande varken var svensk

medborgare eller hade hemvist I Sver ige, skall vid tillämpningen av 4 §

andra stycket I stället för hälften av basbeloppet gälla ett belopp motsva­

rande 700 särskilda dragningsrätter. Med särskilda dragningsrätter förstås

de av Internationella valutafonden använda särskilda dragningsrätterna
(SDR).

Omräkning av SDR till sven skt mynt skall ske efter kursen den dag då

dom meddelas eller en annan dag som parterna har kommit överens om.

Kronans värde skall b estämmas I enlighet med den beräkningsmetod som
Internationella valutafonden den dagen tillämpar för sin verksamhet och

sina transaktioner.

9 § På en fo rdran som avser ersättning enligt 1 § eller 2 § första stycket

404

utgår ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635), om den resande var svensk

¬

background image

inedborgare eller hade hemvist i Sverige. I ann at fall utgår ränta med fem

SFS 1985:192

procent per år. Räntan utgår från och med den dag då det förfarande som

avses i 12 § inleddes eller, om något sådant förfarande inte har inletts, från
och med den dag då talan väcktes. Om ersättningen avser kostnader vid

personskada, inkomstförlust eller förlust av underhåll, utgår dock ränta

först från och med den dag då de omständigheter inträffade som läggs till
grund för beräkning av ersättningens belopp.

10 § Den som vill kräva ersättning för skada vid internationell befordran

skall inom tre månader från det att han fick kännedom om skadan lämna

meddelande om skadefallet.

Meddelandet skall lämnas till någon av följande järnvägar, förutsatt att

järnvägen har sitt säte i Sverige eller i en annan stat som är ansluten till den

konvention som nämns i 5 §:

1. järnväg som trafikerar den sträcka på vilken ska defallet inträffade,

2. järnväg i avrese orten,

3. järnväg i bes tämmelseorten,
4. järnväg i den re sandes hemort eller vanliga uppehållsort.
Har skadan orsakats genom vållande på järnvägens sida eller har någon

järnväg som trafikerar den sträcka på vilken skadefallet inträffade på annat
sätt fått kännedom om detta, behöver meddelande inte lämnas.

11 § Den som inte har iakttagit sin skyldighet enligt 10 § att lämna

meddelande om skadefallet har förlorat rätten till ersättning, om inte
underlåtenheten beror på förhållande som han inte kan lastas för.

12 § Den som utan att väcka talan vill kräva ersättning för skada vid
internationell befordran skall framställa kravet skriftligen hos någon av de
järnvägar som anges i 10 §. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om

handläggningen av sådana ersättningskrav.

Om någon framställer anspråk på ersättning enligt första stycket, skall i

preskriptionstiden för detta anspråk inte räknas in tiden från det att ansprå­

ket framställdes intill den dag då järnvägen skriftligen meddelar att den inte
medger anspråket och återsänder de handlingar som har sänts in med

framställningen. Om järnvägen medger anspråket till en del, fortsätter

preskriptionstiden att löpa endast för den återstående delen av anspråket.
Påstår någon att krav eller svar på detta har tagits emot av motparten eller

att handlingarna har återsänts, ankommer det på honom att bevisa detta.

Förnyade krav avseende samma skada medför inte något ytterligare uppe­
håll i berä kningen av preskriptionstiden.

13 § I sådana fall som avses i 3 § skall vid internationell befordran,
förutom 1 kap. 5 och 6 §§, även 2 kap. 10-12 §§ tillämpas.

405

¬

Viktiga lagar inom transport och trafik
JP Infonets tjänster inom transport och trafik

JP Infonets tjänster inom transport och trafik

Arbetar du med frågor som rör transport och trafik? I JP Infonets tjänster hittar du det juridiska grundmaterial du behöver som beslutsunderlag samt den senaste praxisutvecklingen snabbt analyserad och kommenterad. Se allt inom transport och trafik.