SFS 1995:370 Lag om ändring i järnvägstrafiklagen (1985:192)

Du är här: Start / Transport och trafik / Järnvägstrafiklag (2018:181) / SFS 1995:370 Lag om ändring i järnvägstrafiklagen (1985:192)
SFS 1995_370 Lag om ändring i järnvägstrafiklagen (1985_192)

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

599

SFS 1995:370

Utkom från trycket
den 25 april 1995

Lag
om ändring i järnvägstrafiklagen (1985:192);

utfärdad den 6 april 1995.

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs i fråga om järnvägstrafiklagen

(1985:192)

dels att 2 kap. 5 � 13 §§ skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 2 kap. 5 § skall utgå,
dels att nuvarande 2 kap. 1 � 4 §§ skall betecknas 2 kap. 2 � 5 §§,
dels att de nya 2 kap. 3 �5 §§ skall ha följande lydelse,
dels att rubrikerna närmast före 2 kap. 1 § och 4 § skall sättas närmast

före 2 kap. 2 § respektive 5 §,

dels att 1 kap. 1, 5 och 9 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 kap. 1 §, samt närmast

före paragrafen en ny rubrik av följande lydelse.

l kap.
1 §2
Denna lag tillämpas på järnvägstrafik på bana inom Sverige eller på

svensk tågfärja. Vad som föreskrivs om järnväg i 1 kap., 2 kap. 2 � 5 §§ och
5 kap. tillämpas också på tunnelbana och spårväg.

1

Prop. 1994/95: 11 K bet. 1994/95: LU17, rskr. 1994/95:198.

2

Senaste lydelse 1990: 1158.

background image

600

SFS 1995:370

Av 2 kap. 4 § och 3 kap. 1 § följer att vissa bestämmelser i lagen kan

tillämpas även på befordran med annat transportmedel än som anges i
första stycket. I fall som avses i 2 kap. 4 § kan därvid bestämmelser i lagen
tillämpas på befordran även utom Sverige. Enligt 2 kap. 1 §, 3 kap. 1 § och
4 kap. 1 § skall lagen i vissa fall inte tillämpas på befordran i trafik med

utlandet.

Lagen tillämpas inte på postbefordran med järnväg.

5 § Den som har en fordran på ersättning enligt denna lag eller en annan
fordran på betalning på grund av befordringsavtal som avses i lagen
förlorar rätten att kräva ut sin fordran, om han inte väcker talan inom den
preskriptionstid som anges i andra eller tredje stycket.

Preskriptionstiden är

vid dödsfall tre år från dödsfallet, dock inte

längre än fem år från den händelse
som ledde till dödsfallet,

vid personskada som inte har lett tre år från den händelse som orsa-

till döden kade skadan,

vid sådan sakskada som avses i 2 tre år från dödsfallet, dock inte
kap. 3 §, om den resande har avlidit längre än fem år från den skadevål-
till följd av den skadevållande hän- lande händelsen,
delsen

vid sakskada när fordringen rör av- ett år från dagen då godset eller res-
tal om befordran av gods eller in- godset lämnades ut eller, om det
skrivet resgods inte har lämnats ut, från den dag då

det senast skulle ha lämnats ut,

vid sakskada i andra fall tre år från den händelse som orsa-

kade skadan,

för annan fordran ett år från det att fordringen upp-

kom.

När fordran avser sakskada och rör avtal om befordran av gods eller

inskrivet resgods eller när den avser annat än person- eller sakskada är
dock preskriptionstiden tre år, om järnvägen eller någon som järnvägen

ansvarar för enligt 4 § har orsakat skadan uppsåtligen eller genom grov
vårdslöshet.

Om tiden för talan har försuttits, får fordran inte heller göras gällande på

annat sätt, såsom genom genkäromål eller yrkande om kvittning.

De särskilda reglerna om preskription i denna paragraf gäller inte, om en

fordran görs gällande mot någon på grund av dennes brottsliga förfarande.

9 § Om anspråk på ersättning för skada som järnvägen är ansvarig för
enligt denna lag riktas mot någon som är anställd hos järnvägen eller i
annan egenskap anlitas för järnvägsdriften, gäller i fråga om denne vad

som sägs i 7 och 8 §§ om järnvägen. Om anspråket grundas på brottsligt
förfarande av den mot vilken anspråket riktas, får han dock inte mot
anspråket göra gällande att talan mot järnvägen gått förlorad på grund av
preskription enligt 5 §.

background image

601

SFS 1995:370

2 kap.

Tillämpningsområde

1 § Detta kapitel tillämpas på befordran av resande med järnväg i all-
män inrikes trafik. På befordran i trafik med utlandet tillämpas kapitlet

endast om något annat inte följer av fördraget den 9 maj 1980 om interna-
tionell järnvägstrafik.

3 § Om egendom som den resande bär på sig eller har med sig som
handresgods helt eller delvis går förlorad eller skadas i samband med att
den resande tillfogas sådan skada som järnvägen är ansvarig för enligt 2 §,
skall järnvägen ersätta också skadan på egendomen.

Om egendomen går förlorad eller skadas under befordringen i annat fall

än som avses i första stycket, är järnvägen ansvarig endast om fel eller
försummelse ligger järnvägen till last.

4 § Om järnvägen blir tvungen att tillfälligt avbryta järnvägsdriften och
befordrar eller låter befordra de resande med annat transportmedel och
om en resande till följd av denna befordran tillfogas personskada eller
sådan sakskada som avses i 3 §, är järnvägen ansvarig för skadan enligt de
regler som gäller för det använda befordringssättet. Bestämmelserna i

1 kap. 5 och 6 §§ skall dock tillämpas.

5 § I fråga om skadestånd enligt 2 eller 3 § gäller 5 kap. samt 6 kap. 1 och
3 §§ skadeståndslagen (1972:207).

Vid sakskada som avses i 3 § är järnvägens ersättningsskyldighet begrän-

sad till ett belopp som för varje resande motsvarar hälften av basbeloppet
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för det år då den händelse
som orsakade skadan inträffade.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1995.

På regeringens vägnar

LAILA FREIVALDS

Göran Karlstedt
(Justitiedepartementet)

Viktiga lagar inom transport och trafik
JP Infonets tjänster inom transport och trafik

JP Infonets tjänster inom transport och trafik

Arbetar du med frågor som rör transport och trafik? I JP Infonets tjänster hittar du det juridiska grundmaterial du behöver som beslutsunderlag samt den senaste praxisutvecklingen snabbt analyserad och kommenterad. Se allt inom transport och trafik.