SFS 1988:49

v

\

SFS 1988:49

Fartygssäkerhetslag;

Utkom från trycket

' • ^ V

den 16 februari 1988

Utfärdad den 28 januari 1988.

'''

Enligt riksdagens beslut' föreskrivs följande.

' .i/

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller alla fartyg som används till sj öfart inom Sveriges

sjöterritorium samt svenska fartyg som används till sjöfart utanför sjöterri­
toriet. Lagen skall dock inte tillämpas i den mån det är särskilt föreskrivet
eller följer av allmänt erkända folkrättsliga grundsatser.

Lagens bestämmelser gäller örlogsfartyg endast såvitt regeringen före­

skriver det.

Föreskrifter som avser förhållandet mellan enskilda eller som annars

måste meddelas i lag får inte meddelas med stöd av lagens bemyndiganden.

Definitioner

2 § Vad som sägs i denna lag om redare skall gälla även den som i

redarens ställe har befattning med fartyget.

Första stycket gäller inte vid tillämpning av 5 kap. 12 §.

'

3 § Med ombordanställd avses i de nna lag den som till följd av anställr

ning tjänstgör ombord på fartyget med huvudsaklig uppgift att utföra

fartygsarbete annat än som enbart tillfälliga göromål.

'

Med fartygsarbete avses i d enna lag a rbete för fartygets räkning söm

utförs ombord på fartyget eller på annat ställe av någon som följer me d

fartyget.

• i

Certifikat

n

4 § Ett fartyg skall ha certifikat i de fall som anges i denna lag. Certifikat

skall utfärdas för ett visst fartområde eller för en del av ett fartområde och

för bestämd tid, vilken får förlängas. I certifikatet får anges särskilda

villkor för att det skall vara giltigt.

' - ;

Ett fartyg som är försett med certifikat får inte användas i mer vidsträckt

fart än vad certifikatet avser.

j

5 § Certifikat utfärdas av sjöfartsverket, om regeringen inte föreskriver

något annat.

1

Bemyndiganden

i

6 § Certifikat som har utfärdats av följande utländska klassificeringssäll-'

skap, nämligen American Bureau of Shipping, Bureau Veritas, Det Norskt '

Veritas, Germanischer Lloyd, Lloyd's Register of Shipping, Registro Itali- •

ano Navale eller klassificeringssällskapet i De socialisti ska rådsrepublikcr- ,'

nas union (Register of Shipping of the USSR), har samma giltighet som om:

'30

' Prop. 1987/88:3, TU 4, rskr. 42.

¬

de utfärdats av sjöfartsverket, om det mellan staten och sällskapet har

SFS 1988:49

träffats avtal om utfärdande av certifikat för svenska fartyg.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, sjöfartsverket får

föreskriva eller fö r särskilda fall besluta att certifikat som utfärdas av en
sakkunnig och som bara avser utrustning till fartyg och personlig skyddsut­

rustning skall ha samma giltighet som certifikat som utfärdas av sjöfarts­

verket.

7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före­

skriva att fartyg, utöver certifikat som anges i denna lag, skall ha certifikat
avseende något visst förhållande som regleras i denna lag eller i föreskrif­

ter som utfärdas med stöd av lagen.

8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före­

skriva att utländska fartyg vid sjöfart inom Sveriges sjöterritorium skall
inneha ett certifikat utfärdat av behörig utländsk myndighet eller en mot­
svarande handling.

9 § Regeringen får meddela föreskrifter om vilka fartområden som skall
finnas och omfattningen av de olika områdena. Regeringen får också

meddela föreskrifter om rätt för sjöfartsverket att i särskilda fall bestämma

att ett fartygs fartområde skall ha annan omfattning än vad som följer av
första meningen.

2 kap. Fartygs sjövärdighet

Sjövärdighet

1 § Ett fartyg är sjövärdigt bara om det är så konstruerat, byggt, utrustat

och hållet i stånd a tt det med hänsyn till sitt ändamål och den fart som det
används i eller avses att användas i erbjuder betryggande säkerhet mot
sjöolyckor.

Fartcertifikat

2 § Ett fartcertifikat är ett bevis att ett fartyg vid tillsyn har befunnits
sjövärdigt.

3 § Ett svenskt fartyg skall ha fartcertifikat, om det har en bruttodräktig-

het av minst 100 eller om det är ett passagerarfartyg.

Ett fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som används

uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift behöver inte ha fart­
certifikat.

Sjöfartsverket får befria ett fartyg från skyldigheten att ha fartcertifikat,

om ett passagerarfartygscertifikat har utfärdats för fartyget enligt 4 kap.
'I,

4 § Sjöfartsverket skall förklara ett fartcertifikat ogiltigt, om

1. fartyget eller dess utrustning har ändrats så väsentligt att ändringen

kan antas ha betyde lse för sjövärdigheten,

2. fartyget eller dess utrustning har skadats på ett sätt som uppenbarli­

gen är av betydelse för sjövärdigheten och skadan inte avhjälps på det sätt
som sjöfartsverket bestämmer,

131

¬

\

SFS 1988:49

3. någon annan omständighet har förekommit som uppenbarligen käh ha

betydelse för fartygets sjövärdighet, eller

4. fartyget inte undergår föreskriven tillsyn.

/K i

Bemyndiganden

•

^

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med­
dela föreskrifter om hur ett fartyg skall vara konstruerat, byggt, utrustat
och hållet i stånd för att det enligt 1 § skall anses vara sjövärdigt.

6 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, sjöfartsverket får

meddela föreskrifter om rätt att använda fartyg till sjöfart utan hinder av
vad som sägs i d etta kapitel.

t

3 kap. Fartygs lastning

Lastning

1 § Ett fartyg får inte vara så lastat eller barlastat att dess stabilitet eller

bärighet äventyras eller att säkerheten för fartyget eller de ombordvarande

annars sätts i fara.

Fribordsmärken

2 § För fartyg som har en bruttodräktighet av minst 20 och som beford­

rar passagerare eller gods skall sjöfartsverket fastställa fartygets minsta
tillåtna fribord. Detta gäller dock inte lustfartyg.

Sjöfartsverket får medge att ett fartyg används till sjöfart trots att farty­

gets minsta tillåtna fribord inte har fastställts.

3 § Vaije fartyg för vilket minsta tillåtna fribord har fastställts skall på

vardera sidan ha fribordsmärken som utvisar minsta tillåtna fribord.

4 § Ett fartyg får inte lastas djupare än som anges av dess fribordsmär­

ken.

Fribordscertifikat

5 § Ett fribordscertifikat är ett bevis att ett fartygs fribordsmärken vid

tillsyn har befunnits anbragta på fartygets sidor på ett riktigt och varaktigt
sätt.

-It

6 § Ett fartyg som enligt 3 § skall ha fribordsmärken skall också ha ett
fribordscertifikat.

7 § Sjöfartsverket skall förklara ett fribordscertifikat ogiltigt, om

1. fartyget eller dess utrustning har ändrats på ett så väsentligt sätt att

fribordet bör ändras,

.

2. fartyget inte är i betry ggande skick såvitt rör något förhållande som

har betydelse för certifikatets innehåll, eller

3. fartyget inte undergår föreskriven tillsyn beträffande fribordsutmärk-

ning.

/

132

Hl.

¬

Bemyndiganden

SFS 1988:49

8 § Har minsta tillåtna fribord fastställts av något av de klassificerings­

sällskap som anges i 1 kap. 6 § första stycket och har det mellan staten och
sällskapet träffats avtal om sådan fastställelse för svenska fartyg, skall

fastställelsen ha samma giltighet som om den gjorts av sjöfartsverket.

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med­
dela ytterligare föreskrifter om minsta tillåtna fribord, fribordsmärken,
fribordscertifikat och lastning.

Utländska fartyg
10 § Bestämmelserna om fribordsmärken och fribordscertifikat gäller
inte utländska fartyg i vidare mån än regeringen föreskriver det.

11 § För ett utländskt fartyg får som fribordscertifikat godtas en annan

handling som anger fartygets minsta tillåtna fribord.

4 kap. Passagerarfartyg
Passagerarfartyg

1 § Med passagerarfartyg avses i denna lag fartyg som medför fler än

tolv passagerare.

Som passagerare räknas vaije person ombord utom
1. befälhavaren,

2. övriga ombordanställda,
3. andra som befinner sig ombord på grund av arbete för fartygets

räkning eller i offentlig tjänsteförrättning rörande fartyget,

4. bärgare eller bärgares medhjälpare som följer med fartyget sedan

detta drabbats av sjöolycka,

5. personer som förs in till hamn efter att ha räddats ur sjönöd, samt
6. barn som inte har fyllt ett år.

Passagerarfartygscertifikat

2 § Ett passagerarfartygscertifikat är ett bevis om att ett fartyg vid

tillsyn har befunnits lämpligt att transportera passagerare och om det

högsta antal passagerare som fartyget får medföra.

Det högsta tillåt na antalet passagerare skall bestämmas så, att säkerhe­

ten,för passagerama är betryggande. Avseende skall fästas särskilt vid

fartygets stabilitet och bärighet, vid de åtgärder som har vidtagits för

utrymning och övergivande av fartyget samt vid sk yddet mot ohälsa och

olycksfall ombord.

3 § Ett svenskt passagerarfartyg skall ha ett passagerarfartygscertifikat.

Ett utländskt passagerarfartyg skall ha ett certifikat eller en annan hand­

ling, som anger det högsta tillåtna antalet passagerare.

4 § Ett passagerarfartyg får inte medföra fler passagerare än som anges i
passagerarfartygscertifikatet eller, i fråga om ett utländskt fartyg, motsva­

rande handling.

133

¬

SFS 1988:49

5 § Bestämmelserna i 2 kap. 4§ om ogiltigförklaring av fartcertifikat

skall tillämpas även i fråga om passagerarfartygscertifikat.

'•

' ''

Bemyndiganden

6 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, sjöfartsverket far

meddela föreskrifter om rätt att använda passagerarfartyg till sjöfart utan
hinder av vad som sägs i detta kapitel.

5 kap. Fartygs bemanning

Bemanning

1 § Ett fartyg skall vara bemannat på ett betryggande sätt.

Skyldigheter för befäl

2 § Befälhavaren skall se till att han har den kännedom om fartyget som

han behöver för att kunna fullgöra sina skyldigheter beträffande säkerhe­

ten på fartyget.

Innan en resa påböijas, skall befälhavaren se till at t fartyget görs sjö-

klart.

När en ombordanställd tillträder sin befattning ombord, skall han genom

befälhavarens försorg få behövlig kännedom om fartyget samt om grund­

läggande säkerhetsbestämmelser och åtgärder vid sjöolycka.

3 § Maskinchefen är ansvarig för drift och underhåll av fartygets maski­

neri med tillh örande anordningar samt för fartygets brandsäkerhet.

Innan en resa påböijas, skall maskinchefen se till att maskineriet med de

anordningar som hör till detta är i behörigt skick, att brandskyddsanord-
ningama är klara till omedelbart bruk och att vad som behövs för maskine­
riets drift finns ombord.

Syn och hörsel

4 § Varje medlem av ett fartygs besättning skall ha så god syn och hörsel
som hans uppgifter kräver.

Bestämmelser om hälsoundersökning av sjömän finns i 18-21 §§ mönst­

ringslagen (1983:929).

Minimibe sättning

5 § För vaije passagerarfartyg och för vaije annat fartyg med en brutto-

dräktighet av minst 20 som transporterar gods eller passagerare skall

fastställas det minsta antalet besättningsmän i olika befattningar s om kan

anses vara betryggande från sjö säkerhetssynpunkt i den fart som fartyget
används i eller av ses att användas i (minimib esättning).

På begäran skall minimibesättning fastställas också för ett fartyg som

avses i fö rsta stycket och som är under byggnad eller projektering eller

som skall k öpas från någon annan.

6 § Ett fartyg för vilket minimibesättning skall fastställas enligt 5 § får

inte framföras innan ett sådant beslut har meddelats.

Ett fartyg för vilket minimibesättning har fastställts får inte framföras,

134

ofy, jnte besättning en har den storlek och den sammansättning i övrigt som

¬

anges i beslutet. Fartyget får inte heller framföras i annan fart än som

SFS 1988:49

anges i beslutet.

7 § Minimibesättning fastställs av sjöfartsverket.

För fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som används

uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift skall minimibesättning
fastställas av den myndighet som förvaltar fartyget, om inte regeringen
föreskriver eller för särskilda fall beslutar annat. Myndigheten skall samrå­
da med sjöfartsverket före beslutet.

8 § Innan sjöfartsverket meddelar ett beslut om minimibesättning, skall

verket samråda med organisationer som företräder redare och ombordan-
ställda.

En myndighet som med stöd av 7 § andra stycket beslutar om minimibe­

sättning skall före beslutet samråda med de organisationer som företräder
de anställda inom myndigheten.

Sjöfartsverket och andra myndigheter som fastställer minimibesättning

får meddela provisoriska beslut om minimibesättning utan att samråda

med organisationerna. Sådana provisoriska beslut får meddelas endast om

dröjsmål skulle medföra betydande kostnad eller annan avsevärd olägen­

het. Ett provisoriskt beslut gäller i högst två månader.

9 § Den myndighet som har meddelat ett beslut om minimibesättning får
återkalla beslutet

1. om fartyget eller dess utrustning har ändrats på ett sätt som kan antas

ha betydelse för minimibesättningens sammansättning, eller

2. om andra väsentliga förutsättningar för beslutet har ändrats.

10 § Ett fartygs befälhavare får besluta att fartyget skall framföras trots

att besättningen inte uppfyller kraven i b eslutet om minimibesättning un­

der förutsättning

att orsaken till att kraven inte uppfylls är att det inom besättningen har

inträffat ett plötsligt sjukdomsfall eller någon annan oförutsedd händelse,

att bristen inte kan avhjälpas före fartygets planerade avgång, och
att den besättning som finns på fartyget är tillfredsställande sammansatt

med hänsyn till fartygets säkra framförande och sjösäkerheten i övrigt.

Beslutet får inte innebära att fartyget framförs i någon annan fart än som

anges i beslutet om minimibesättning eller att detta beslut frångås såvitt
avser kvalifikationerna hos befälhavaren, radiotelegrafister eller radiotele­

fonister.

Beslutet får inte avse längre tid än en vecka eller, om resan till närmaste

destinationshamn tar längre tid i anspråk, den tid som behövs för resan dit.

I ett beslut om minimibesättning får befälhavarens rätt att fatta beslut

enligt första stycket inskränkas ytterligare.

11 § Innan befälhavaren fattar ett beslut enligt 10 § skall han samråda

med skydd skommittén eller, om det inte finns någon sådan på fartyget,
med skyddsombudet.

135

¬

SFS 1988:49

12 § Fartygets redare eller ägare skall anställa dem som ingår i minimibé-
sättningen och tillhör däcks- eller maskinpersonalen.

Om det finns särskilda skäl till det , får regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer medge att sådan personal anställs av någon
annan. Innan ett medgivande lämnas, skall samråd ske med organisationer

som företräder redare och ombordanställda.

Be man n ingsföreskrifter
13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får för e­

skriva eller i särskilda fall besluta att för fartyg, som inte enligt 5 § skall ha

minimibesättning fastställd, skall gälla andra krav i fråga om den beman­

ning som behövs från sjösäkerhetssynpunkt {bemanningsföreskrifter).

14 § Ett fartyg för vilket bemanningsföreskrifter gäller får framföras
endast om besättningen är så sammansatt att föreskrifterna är uppfyllda.

Bemyndiganden
15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela ytterligare föreskrifter om fartygs bemanning.

16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela ytterligare föreskrifter om syn- och hörselkraven enligt 4 § första

stycket samt om hälsoundersökning och läkarintyg avseende dessa krav.

17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före­

skriva eller för särskilda fall be sluta att minimibesättning skall fastställas
även för andra fartyg än sådana som avses i 5 §.

18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om anteckning av beslut enligt 10 § och om underrät­
telser om sådana beslut.

19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om behörighet att föra fartyg eller att ha befattning på

fartyg samt om avgifter till staten för utfärdande av behörighetsbevis och
för andra beslut som avser rätt att föra fartyg eller tjänstgöra på fartyg.

Utländska fartyg
20 § Bestämmelserna i 5-19 §§ gäller inte utländska fartyg.

Bestämmelserna i 2 och 3 §§ gäller utländska fartyg endast i den mån

regeringen föreskriver det.

6 kap. Arbetsmiljön

1 § Vid fartygsarbete skall arbetsmiljön vara tillfredsställande med hän ­

syn till sjösäkerhetens krav, arbetets natur samt den sociala och tekniska

utvecklingen i samh ället.

Arbetsförhållandena skall anpassas till människans förutsättningar i fy­

siskt och psykiskt avseende. Det skall eftersträvas att arbetet anordnas så,

136

att en arbetstagare själv kan påverka sin arbetssituation.

(

¬

2 § Fartygsarbete skall planläggas och anordnas så, att det kan utföras i

SFS 1988:49

sund och säker miljö.

Fartyget skall vara så utformat och inrett att det är lämpligt från arbets­

miljösynpunkt.

3 § De arbetshygieniska förhållandena, bland annat såvitt avser luft,

ljud, ljus och vibrationer, skall vara tillfredsställande.

Betryggande skyddsåtgärder skall vidtas mot skada genom väder eller

sjö eller genom fall, ras, brand, explosion, elektrisk ström eller liknande.

4 § Maskiner, redskap och andra tekniska anordningar skall vara så
beskaffade och placerade och användas på ett sådant sätt att betryggande
säkerhet ges mot ohälsa och olycksfall.

5 § Ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall får användas endast

under förhållanden som ger betryggande säkerhet.

6 § Kan betryggande skydd mot ohälsa eller olycksfall vid fartygsarbete
inte nås på annat sätt, skall personlig skyddsutrustning användas.

7 § Ett fartyg skall erbjuda de ombordanställda en tillfredsställande bo­
stads- och fritidsmiljö. Där skall i behövlig omfattning finnas sovrum,
dagrum, måltidsrum, kök eller motsvarande utrymmen för matlagning.

Utrymmen för personlig hygien, sjukrum och andra särskilt inrättade ut­
rymmen för de ombordanställdas personliga behov, bekvämlighet och

trevnad. Alla dessa utrymmen skall vara tillräckligt stora och inredda och

utrustade på lämpligt sätt.

8 § För att hjälp och vård vid olycksfall eller sjukdom skall kunna lämnas

ombord skall sådana åtgärder vara vidtagna som behövs med hänsyn till
antalet ombordanställda, fartygets beskaffenhet och den fart som det an­

vänds i.

9 § Den kost som tillhandahålls de ombordanställda skall vara tillräcklig
och av fullgod beskaffenhet.

Vatten för de ombordanställdas behov, såsom till dryck, personlig hygi­

en, matlagning och diskning, skall finnas lätt tillgängligt ombord i tillräcklig

mängd och av tillfredsställande beskaffenhet.

Bestämmelser om livsmedel och om utrymmen för hantering av livsme­

del finns i livsmedelslagen (1971:511).

10 § Bestämmelser om arbetstiden ombord finns i sjöarbetstidslagen

(1970:105).

Bestämmelser om minimiålder för fartygsarbete finns i sjömanslagen

(1973:282).

11 § Bestämmelserna i 3 -9 §§ gäller inte utländska fartyg i vi dare mån

än regeringen föreskriver det.

137

¬

SFS 1988:49

7 kap. Allmänna skyldigheter i fråga om arbetsmiyön

'

1 § Redaren och de ombordanställda skall samverka för att åstadkomma

en god arbetsmiljö.

2 § Redaren och befälhavaren skall vidta alla åtgärder som behövs för att
förebygga att någon som utför fartygsarbete utsätts för ohälsa eller olycks­
fall. De skall ägna uppmärksamhet åt att arbetet planläggs och anordnas
så, att en tillfredsställande arbetsmiljö skapas. Fartyget samt maskiner,
redskap, skyddsutrustning och andra tekniska anordningar skall Underhål­
las väl.

Den särskilda risk för ohälsa och olycksfall som kan följa av att en

arbetstagare utför arbete ensam skall beaktas.

Vad som sägs i denna paragraf om redaren skall gälla även annan

arbetsgivare åt den som utför fartygsarbete.

3 § Befälhavaren skall särskilt se till att ingen minderårig anlitas till
fartygsarbete på ett sätt som medför risk för olycksfall eller för överan­

strängning eller annan skadlig inverkan på den minderåriges hälsa eller
utveckling.

Med minderårig a vses i denna lag den som inte har fyllt 18 år.

4 § Redaren skall se till att de som utför fartygsarbete får god kännedom
om de förhållanden under vilka arbetet bedrivs och att de upplyses om de

risker som kan vara förbundna med arbetet. Redaren skall förvissa sig om

att arbetstagarna har den utbildning som behövs och vet vad de har att

iaktta för att undgå riskerna i arbetet. Redaren skall även i övrigt ta hänsyn
till en arbetstagares särskilda förutsättningar för arbetet.

Vad som sägs i första stycket om redaren gäller även annan arbetsgivare

åt den som utför fartygsarbete.

När fartygsarbete skall utföras med användande av personlig skyddsut­

rustning, svarar redaren för att lämplig sådan utrustning tillhandahålls, om

inte någon annan arbetsgivare, hos vilken arbetstagaren är anställd, har
åtagit sig detta ansvar.

5 § Redaren och andra arbetsgivare som samtidigt driver verksamhet på

samma fartyg skall samråda och gemensamt verka för att åstadkomma

tillfredsställande skyddsförhållanden på fartyget.

6 § Redaren är ansvarig för samordning av åtgärder till skydd mot ohälsa

och olycksfall på ett fartyg som är gemensamt arbetsställe för flera arbets­
givares anställda.

Om ett fartyg har tagits in på ett varv i Sverige, vilar ansvaret i stället på

den arbetsgivare som svarar för varvsdriften. Om det finns särskilda skäl,
får den myndighet som regeringen bestämmer medge att ansvaret överlåts

på redaren.

I fråga om et t fartyg i sven sk hamn vilar a nsvaret för sådan samordning

av skyddsåtgärder som påkallas av att fartyget är under lastning eller
lossning på den arbetsgivare som är ansvarig för detta arbete. Ansvaret

kan överlåtas till re daren.

138

¬

Den som har ansvar enligt denna paragraf skall se till att skyddsåtgärder-

SFS 1988:49

na på fartyget samordnas. Övriga arbetsgivare och de som arbetar på

fartyget eller annars för fartygets räkning skall följa de anvisningar som

han lämnar i detta syfte.

7 § Befälhavaren skall se till att kost och vatten i tillräcklig mängd och av .
fullgod beskaffenhet medförs på fartyget. Han skall även ha uppsikt över

bostads- och hälsovårdsförhållandena ombord.

8 § De som utför fartygsarbete skall medverka till att åstadkomma en

tillfredsställande arbetsmiljö. De skall följa givna föreskrifter samt använ­
da de skyddsanordningar och iaktta den försiktighet i övrigt som behövs
för att förebygga ohälsa och olycksfall.

9 § Om en arbetstagare finner att ett visst arbete innebär omedelbar och
allvarlig fara för liv ell er hälsa, skall han snarast underrätta en ansvarig
arbetsledare eller ett skyddsombud. Arbetstagaren är fri från ersättnings­
skyldighet för skada till följd av att han underlåter att utföra arbete i

avvaktan på besked om det skall fortsättas.

10 § Vad som sägs i detta kapitel skall iakttas i tillämpliga delar även när

en arbetsgivare utför arbete själv. Detsamma gäller när någon ensam eller

när två eller flera för gemensam räkning yrkesmässigt driver verksamhet

utan att ha någon arbetstagare anställd.

11 § Den som för användning på fartyg tillverkar, importerar, överlåter

eller upplåter en maskin, ett redskap, en skyddsutrustning eller någon
annan teknisk anordning skall se till att anordningen erbjuder betryggande
säkerhet mot ohälsa och olycksfall, när den avlämnas för att tas i bruk eller
ställs ut till försäljning eller i reklamsyfte. De anvisningar som behövs för
anordningens mon tering, användning och skötsel skall följa med vid av­
lämnandet. Anordningen skall vara tydligt märkt med de uppgifter som är
av betydelse för att förebygga ohälsa och olycksfall.

12 § Den som för användning på fartyg tillverkar, importerar eller över­
låter ett ämne som vid sådan användning kan föranleda ohälsa eller olycks­
fall skall vidta de åtgärder som behövs för att hindra eller motverka att

ämnets användning innebär risk från skyddssynpunkt. När ämnet avläm­

nas för att tas i bruk skall de anvisningar följa med som behövs för
hanteringen. Ämnet eller förpackning, kärl eller liknande, som det förvaras
i, skall vara tydligt märkt med de uppgifter som är av betydelse för att

förebygga ohälsa och olycksfall.

13 § Den som installerar en anordning som avses i 11 § på ett fartyg skall

se till att behövliga skyddsanordningar sätts upp och att i övrigt behövliga
skyddsåtgärder blir vidtagna.

14 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller utom i fråga om 9§ inte

utländska fartyg i vidare mån än regeringen föreskriver det.

139

¬

\

SFS 1988:49

8 kap. Bemyndiganden att meddela föreskrifter om arbetsmiyön

r-?i

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med|

dela ytterligare föreskrifter om arbetsmiljöns beskaffenhet och om allmän­

na skyldigheter i fråga om arbetsmiljön.

2 § Om det i f råga om fartygsarbete behövs från skyddssynpunkt, fåf

regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva

1. att en arbetsprocess eller en arbetsmetod får användas endast efter

tillstånd,

2. att en anordning som avses i 7 kap. 11 § endast efter godkännande far

användas eller avlämnas för att tas i bruk, varvid särskilda villkor far

uppställas som förutsättning för godkännandet,

3. att ett ämne som avses i 7 kap. 12 § får användas endast efter godkän­

nande eller under iakttagande av särskilda villkor.

Ett tillstånd eller ett godkännande kan förenas med villkor för använd­

ningen.

I anslutning till ett godkännande som avses i första stycket 2 far faststäl­

las krav på att monterings- och bruksanvisning skall följa med när en
anordning avlämnas för att tas i bruk.

Även utan samband med en föreskrift enligt första stycket far i den

ordning som anges där föreskrivas om kontroll, provning och fortlöpande
tillsyn vid användning av en anordning som avses där samt om undersök­

ning av de arbetshygieniska förhållandena i visst slag av verksamhet.

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före­

skriva

1. att en anordning som avses i 7 kap. 11 § skall ha en skylt eller annan

märkning, som upptar tillverkarens namn eller någon annan uppgift om

anordningen,

2. att ett ämne som avses i 7 kap. 12 § eller en föipackning, ett kärl eller

liknande, som ämnet förvaras i, skall vara märkt vid användningen,

,

3. att en förteckning skall föras över dessa anordningar eller ämnen.
I samma ordning får meddelas föreskrifter i fråga om installation av visst

slag av anordning som avses i 7 kap. 11 §.

u;t

4 § Är det av särskild betydelse från skyddssynpunkt, får regeringen

eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva förbud att i
fartygsarbete använda en arbetsprocess, en arbetsmetod, en anordnipg

som avses i 7 kap. Il § eller ett ämne som avses i 7 kap. 12 §.

.

5 § Om ett visst slag av fartygsarbete innebär risk för ohälsa eller olycks-r
fall, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer före­

skriva om skyldighet att föranstalta om läkarundersökning av dem som
sysselsätts eller skall sysselsättas i arbetet. Föreskrift får också medclelas

om förbud att till arbetet anlita den som vid läkarundersökning har företefl

någon sjuklighet eller svaghet som gör honom särskilt mottaglig för en
sådan risk.

, ^

"I

'Ä

140

¬

6 § Om ett visst slag av fartygsarbete medför särskild risk för vissa

SFS 1988:49

grupper av arbetstagare, får regeringen eller den myndighet som regering­
en bestämmer föreskriva förbud mot att arbetet utförs av arbetstagare som
tillhör en så dan grupp eller föreskriva att särskilda villkor skall gälla när
arbetet utförs av sådana arbetstagare.

Om ett visst slag av fartygsarbete medför påtaglig risk för minderåriga

arbetstagare, såsom olycksfall, överansträngning eller någon annan skadlig

inverkan på d eras hälsa eller utveckling, får i samma ordning föreskrivas
förbud mot eller villkor för att minderåriga anlitas till ett sådant arbete.

7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före­

skriva att redare, andra arbetsgivare eller andra som avses i 7 kap. 10 §

skall göra anmälan eller lämna uppgifter till myndighet eller förvara hand­

lingar som har betydelse från skyddssynpunkt.

8 § Regeringen far föreskriva skyldighet för läkare att göra anmälan till

myndighet om sjukdom som han far kännedom om i sin verksamhet och
som kan ha samband med fartygsarbete.

9 kap. Skyddsverksamhet

1 § Redaren och de ombordanställda skall bedriva en skyddsverksamhet

som är organiserad på lämpligt sätt.

Om någ on annan än redaren är arbetsgivare för ombordanställda, skall

även den arbetsgivaren delta i skyddsverksamheten, om det lämpligen kan
ske.

2 § På ett fartyg med minst fem ombordanställda skall bland dessa utses
ett eller flera skyddsombud. Skyddsombud skall utses även på andra
fartyg, om det behövs. Ersättare bör utses för vaije skyddsombud.

Skyddsombud utses av de ombordanställda. I val av skyddsombud

deltar inte befälhavaren, maskinchefen eller sådan ledamot av skyddskom­

mitté som har utsetts av en arbetsgivare.

Sjöfartsverket kan, om förhållandena kräver det, medge att ett eller flera

skyddsombud utses gemensamt för flera fartyg som har samma redare. Ett
sådant skyddsombud utses enligt samma grunder som ett annat skyddsom­

bud eller av företrädare för de ombordanställda på fartygen.

3 § Om fler än ett skyddsombud har utsetts på ett fartyg eller gemensamt
för flera fartyg, skall ett av ombuden utses att vara huvudskyddsombud

med uppgift att samordna skyddsombudens verksamhet.

4 § , Skyddso mbudet företräder de ombordanställda i skyddsfrågor och
skall veVka för tillfredsställande skyddsförhållanden. Ombudet skall inom
sitt skyddsområde vaka över skyddet mot ohälsa och olycksfall. Ombudet
skall i detta syfte delta vid planering som avser nya eller ändrade lokaler,

anordningar, ar betsprocesser eller arbetsmetoder ombord eller använd-

• ning där av ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall samt vid

planering av andra åtgärder av betydelse för säkerheten i arbetet. Ombudet

skall vidare övervaka att fartyget är vederbörligen bemannat.

141

¬

SFS 1988:49

Skyddsombudet skall försöka vinna arbetstagarnas medverkan i skydds-,

arbetet.

,

Redaren och i förekommande fall andra arbetsgivare samt de ombordan?

ställda svarar gemensamt för att skyddsombudet får behövlig utbildning, .

5 § Skyddsombudet har rätt att fullgöra sina uppgifter under arbetstid

med bibehållna anställningsförmåner. Ombudet skall ges tillfålle att om­
bord disponera en lämplig lokal eller något annat utrymme som behövs för

uppdraget.

6 § Redaren skall underrätta skyddsombudet om förändringar av bety­
delse för skyddsförhållandena på fartyget.

Skyddsombudet har rätt att ta del av de handlingar och få de upplysning­

ar i övrigt som behövs för ombudets verksamhet.

Vid tillsyn enligt denna lag skall tillsynsmyndigheten tillställa skyddsom­

budet kopia av de skriftliga meddelanden som gäller fartyget i skyddsfrå­

gor, om inte meddelandets innehåll framgår av fartygets tillsynsbok.

7 § Om visst fartygsarbete innebär omedelbar och allvarlig fara för nå­
gon ombordvarandes liv eller hälsa och rättelse inte genast kan uppnås
genom hänvändelse till befälhavaren, får skyddsombudet bestämma att
arbetet skall avbrytas.

Om det behövs från skyddssynpunkt och rättelse inte genast kan uppnås

genom hänvändelse till befälhavaren, får skyddsombudet avbryta arbete

som en arbetstagare utför ensam.

Om skyddsombudet finner att ett förbud enligt 11 kap. 1 § överträds, får

han avbryta arbete som avses med förbudet eller som behövs för att

fartyget skall kunna påböija eller fortsätta en förbjuden resa.

8 § Ett beslut av ett skyddsombud enligt 7 § gäller i fr åga om ett fartyg

som är förtöjt eller ligger till ank ars i svensk hamn till dess sjöfartsverket
har tagit ställning i saken.

I andra fall eller då det är fråga om räddningstjänst gäller skyddsombu­

dets beslut till dess befälhavaren har tagit ställning. Befälhavaren far

beordra arbete mot skyddsombudets beslut endast om han finner att beslu­
tet är ogrundat eller att arbetet är nödvändigt för att undanröja eller

förebygga en fara som han bedömer vara större än den risk som h.ar
föranlett skyddsombudets beslut. Innan befälhavaren beordrar arbete i

strid mot skyddsombudets beslut, skall han höra skyddskommittén, om
det finns en sådan ombord enligt 10 § första stycket och det inte föreligger

tvingande hinder.

u

9 § För skada till följd av en åtgärd som avses i 7 § är skyddsombudet fri
från ersättningsskyldighet.

10 § På ett fartyg vars besättning normalt uppgår till minst tolv persone r

skall det finnas en skyddskommitté, sammansatt av företrädare för redaren

och de ombordanställda. En skyddskommitté skall tillsättas även på ctt
annat fartyg, om de ombordanställda begär det.

iq

142

I skyddskommittén kan det ingå företrädare även för andra arbetsgivare

¬

än redaren. D e ledamöter av kommittén som inte företräder redaren eller

SFS 1988:49

någon annan arbetsgivare utses av de ombordanställda. I val av sådana
ledamöter de ltar inte befälhavaren, maskinchefen eller ledamot av kom­
mittén som före valet har utsetts av en arbetsgivare.

Sjöfartsverket kan, om förhållandena kräver det, medge att en skydds­

kommitté utses gemensamt för flera fartyg som har samma redare. En
sådan gemensam sk yddskommitté utses enligt samma grunder som andra
skyddskommittéer.

11 § Skyddskommittén skall planera och övervaka skyddsarbetet på far­

tyget. Den skall noga följa utvecklingen i frågor som rör skyddet mot
ohälsa och olycksfall, verka för tillfredsställande skyddsförhållanden i

fartygsarbetet och övervaka att fartyget är vederbörligen bemannat.
Skyddskommittén skall behandla frågor om de ombordanställdas häl­

sovård och om planering som avser nya eller ändrade lokaler, anordningar,
arbetsprocesser eller arbetsmetoder ombord eller användning där av
ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall samt vidare andra åtgär­
der av större betydelse för säkerheten i arbetet och frågor om upplysning
och utbildning rörande arbetsmiljön.

12 § Ett skyddsombud får inte hindras att fullgöra sina uppgifter.

Den som har utsetts till skyddsombud får inte ges försämrade arbetsför­

hållanden eller anställningsvillkor med anledning av sitt uppdrag. När
uppdraget upphör skall den som har haft det vara tillförsäkrad arbetsför­
hållanden och anställningsvillkor som överensstämmer med eller är likvär­

diga med dem som skulle ha rått om han inte hade haft uppdraget.

13 § Den som bryter mot 12 § skall ersätta därav uppkommen skada. Vid

bedöniande om och i vad mån skada har uppstått skall hänsyn tas även till
omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Om det är skäligt
med hänsyn till skadans storlek eller andra omständigheter, kan skadestån­

det sättas ned eller helt falla bort.

Är flera ansvariga för en skada, skall skadeståndsskyldigheten fördelas

mellan dem efter vad som ä r skäligt med hänsyn till omständigheterna.

14 § En avtalsuppsägning eller en annan sådan rättshandling som sker i

strid mot vad som sägs i 12 § är ogiltig.

Om ett skyddsombud gör gällande att han med anledning av uppdraget

att vara skyddsombud har blivit uppsagd från sin anställning eller har fått
sina arbetsförhållanden eller anställningsvillkor försämrade, har han rätt
att stå kvar i sin befattning under oförändrade arbetsförhållanden och
anställningsvillkor till dess frågan har prövats slutligt. På yrkande av

redaren får dock domstol förordna att vad som har sagts nu inte skall gälla.

Om ett skyddsombud efter det att anställningen upphört har väckt talan

om att anställningsförhållandet skall bestå på grund av att uppsägningen är

ogiltig enligt första stycket, får domstol på yrkande förordna att skyddsom­
budet skall få återgå i a rbetet för tiden till des s ett beslut eller en dom i
frågan vunnit laga kra ft. För den tid förordnandet gäller har skyddsombu­

det rätt till de anställningsvillkor som är förenade med hans tidigare b efatt-

ning.

J43

¬

SFS 1988:49

Vad som sägs i denna paragraf om rätt att stå kvar i befattning eller

återgå i arbetet utesluter inte tillämpning av 17 eller 18 § sjömanslagen
(1973:282).

15 § Den som vill fo rdra skadestånd enligt 13 § eller väcka talan som
avses i 14 § skall underrätta motparten om detta inom ett år och sex

månader från avslutandet av den åtgärd som anspråket grundas på. Har

inom den tiden förhandling rörande anspråket påkallats enligt lagen
(1976:580) om m edbestämmande i arbetslivet eller med stöd av kollektiv­

avtal, skall talan väckas inom sex månader efter det att förhandlingen
avslutades. I annat fall skall talan väckas inom två år från avslutandet av
den åtgärd som anspråket grundas på.

Första stycket skall tillämpas också i fråga om anspråk på anställnings­

förmåner enligt 5 §.

Iakttas inte vad som föreskrivs i första eller andra stycket, är rätten till

talan förlorad.

16 § Mål om tillämpningen av 12-14 §§ handläggs enligt lagen (1974:371)

om rättegången i arbetstvister. I fråga om talan mot arbetstagare gäller
dock vad som är föreskrivet om rättegång i allmänhet.

17 § Iförhållande till redaren eller annan arbetsgivare skall 4-9 och 12-

16 §§ bölja tillämpas när de som har utsett skyddsombudet har underrättat
redaren eller arbetsgivaren eller befälhavaren om valet.

18 § Vad som sägs i 5 och 12-17 §§ skall tillämpas också på ledamöterna

av en skyddskommitté.

19 § Beträffande ett skyddsombud och sådan ledamot av en skyddskom­

mitté som har utsetts av de ombordanställda skall lagen (1974:358) om

facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen tillämpas som om han

vore facklig förtroendeman utsedd av den lokala arbetstagarorganisation
han tillhör. Detta gäller dock inte i de n mån hans rättigheter enligt detta
kapitd därigenom skulle inskränkas.

20 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far

meddela föreskrifter om anteckning av beslut enligt 7 och 8 §§ samt om

underrättelser om sådant beslut.

21 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte utländska fartyg i vidare

mån än regeringen föreskriver det.

10 kap. Tillsyn
Tillsynsmyndigheter

1 § Tillsyn av fartyg och deras utrustning och drift enligt denna lag och

enligt föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen utövas av sjöfartsverket,
om något annat inte anges i lagen.

I frågor som avser arbetsmiljön skall tillsynen utövas i samverkan med

144

arbetarskyddsstyrelsen.

¬

Bestämmelser om tillsy n av livsmedelshanteringen finns i livsmedels-

SFS 1988:49

lagen (1971:511).

2 § Tillsyn av fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som

används för annat ändamål än att i allmän trafik befordra passagerare eller
gods utövas av den myndighet som fö rvaltar fartyget, om reg eringen inte

föreskriver något annat. Myndigheten skall samråda med sjöfartsverket.

3 § Regeringen får besluta att en svensk utland smyndighet skall utöva

tillsyn ut anför Sverige. Regeringen får vidare föreskriva att tillsynen av

vissa slag av fartyg, viss utrustni ng eller vissa fö rhållanden ombord skall
utövas av en särskilt förordnad tillsynsmyndighet.

4 § Sjöfartsverket och svenska utlandsm yndigheter som har förordna ts

att utöva tillsyn av fartyg får uppdra åt

1. svensk a sakkunniga att verkställa tillsynsförrättningar utanför Sveri­

ge.

2. svenska eller utländska sakkunniga att biträda vid sådana förrättning­

ar.

Ersättning åt sakkunniga som avses i denna paragraf betalas av redaren.

Tillsynsförrättningar

5 § Tillsynen av fartyg och deras utrustning och drift utövas vid tillsyns­
förrättningar. Sådana förrättningar utförs som besiktningar eller som in­

spektioner.

Besiktningar företas planmässigt. När det finns särskild anledn ing till

det, kan en besiktning företas även utom planen.

Besiktningar skall företas främst

för att undersöka om ett fartyg är sjö värdigt,

för att undersöka om det är lämpligt att användas som passagerarfartyg,

och

för att bestämma dess minsta tillåtna fribord.

Inspektioner företas när en tillsynsmyndighet finner det motiverat.

6 § Ett fartyg som byggs för en svensk bestä llare skall besik tigas innan

det används till sjöfart för undersökning om det är sjövärdigt.

Har ett utländskt fartyg blivit svenskt, skall besiktning beträffande

sjövärdigheten äga rum, om inte tillsynsmyndigheten finner det obehövligt

med hänsyn till fartygets beskaffenhet eller omständigheterna i övrigt.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller passagerarfartyg, oavsett dräk ­

tighet, och andra fartyg med en bruttodräktighet av minst 20.

7 § Ett fartyg som har besik tigats enligt 6 § skall besiktigas särskilt, om

det har genomgått någon större ombyggnad, reparation eller förnyelse eller
har lidit skada som kan inverka menligt på sjövärdigheten.

8 .§ Vid en inspektion skall, om förhållan dena inte föranleder annat,

undersökas

om arbetsmiljön är tillfredsställande,
om fartyget är behörigen lastat eller barlastat,

145

¬

SFS 1988:49

om fartyget är bemannat på betryggande sätt, och
om fartyget i övrigt är i behörigt skick.

9 § Tillsyn av utländska fartyg sker genom inspektion. När det gäller
förhållanden som omfattas av certifikat, skall inspektionen begränsas till

granskning av fartygets certifikat eller motsvarande handlingar enligt 1

kap. 8 §, om det inte finns grundad anledning att anta att fartyget eller dess
utrustning avviker från uppgifterna i certiflkaten eller handlingarna i något
väsentligt avseende.

På framställning av en myndighet i en främmande stat får dock sjöfarts­

verket besluta om en annan tillsynsförrättning än inspektion för ett fartyg
som hör hemma i den främmande staten och, om så erfordras, utfärda ett

certifikat eller en annan handling som avses i denna lag eller i föreskrifter
som utfärdas med stöd av lagen.

10 § Den som verkställer en tillsynsförrättning eller biträder vid en sådan

förrättning skall lämnas tillträde till fartyget. Han får där göra de undersök­

ningar och ta de prov som han behöver och ta del av de handlingar rörande

fartyget som finns ombord. För uttagna prov lämnas inte någon ersättning.

Vid förrättningarna skall såvitt möjligt undvikas att fartyget fördröjs

eller att någon annan olägenhet uppkommer.

11 § Polismyndigheter, tullmyndigheter, miljö- och hälsoskyddsnämnder

samt läkare är skyldiga att lämna tillsynsmyndigheterna det biträde och de
upplysningar som de behöver för att utöva tillsyn enligt denna lag eller

enligt föreskrifter som har utfärdats med stöd av lagen.

När en tullmyndighet på begäran enligt första stycket medverkar vid

tillsyn enligt denna lag, har tjänstemän vid tullverkets kustbevakning de
befogenheter att vidta åtgärder som anges i 2 och 4 §§ lagen (1982:395) om
tullverkets medverkan vid polisiär övervakning. Därvid gäller föreskrifter­
na i 5, 6, 8 och 9 §§ nämnda lag.

Skyldigheter för redare m.fl.

12 § Ett fartygs redare och ägare ansvarar för att fartyget undergår

tillsyn enligt denna lag och enligt föreskrifter som meddelas med stöd av
lagen.

Redaren samt befälhavaren och övrigt befäl ombord skall lämna tillsyns­

myndigheten det bistånd den behöver vid tillsynsförrättningar och lämna
varje upplysning som den begär vid sådana förrättningar.

13 § På anmodan av sjöfartsverket eller av annan tillsynsmyndighet som

regeringen bestämmer är redaren skyldig att låta undersöka ämnen och

material som används på fartyget eller ingår i dess last och att tillhandahål­
la prov för sådan undersökning. Samma skyldighet gäller i fråga om maski­

ner, redskap eller andra tekniska anordningar på fartyget.

I fråga om ämnen och material, vars inlastning är förestående men som

ännu inte har kommit under redarens vård, har lastägaren den skyldighet
som åvilar redaren enligt första stycket.

En undersökning enligt denna paragraf skall bekostas av den som har

146

ålagts att föranstalta om undersökningen eller att tillhandahålla prov for

¬

undersökningen, om inte myndigheten beslutar att kostnaden helt eller

SFS 1988:49

delvis skall ersättas av statsmedel.

Om någon underlåter att följa en anmodan enligt denna paragraf eller

inte kan u nderrättas om ett beslut med e n sådan anmodan utan dröjsmål
som äventyrar syftet med b eslutet, får tillsynsmyndigheten låta verkställa
åtgärderna på hans bekostnad. Detsamma gäller även i andra fall när ett

beslut har meddelats, om omedelbar åtgärd krävs men inte kan förväntas

bli vidtagen av den som avses med beslutet.

En anmodan enligt denna paragraf får förenas med vite.

14 § Den som använder en viss produkt vid fartygsarbete eller som har

uppdragit åt någon annan att utföra ett visst fartygsarbete är skyldig att på
anmodan av en tillsynsmyndighet lämna upplysning om vem som har

levererat produkten eller utför arbetet.

En anmodan enligt denna paragraf får förenas med vite.

Ritningar

15 § Om ett fartyg byggs eller byggs om för svensk räkning och fartyget

enligt denna lag eller föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen skall

undergå besiktning, skall ritningar till fartyget ges in till sjöfartsverket i god
tid innan det arbete påbörjas som ritningarna avser. I trängande fall f år
ritningarna sändas in snarast därefter.

Ritningar till ett utländskt fartyg som har blivit svenskt och därför skall

undergå besiktning i fråga om sjövärdigheten skall ges in till sjöfarts verket
så snart det kan ske.

16 § Ett fartygs redare eller beställare skall se till att ritningar som avses
i 15 § ges in till sjöfartsverket inom den tid som anges där.

17 § På begäran av en beställare, redare eller skeppsbyggare skall sjö­
fartsverket granska ritningar som avses i 15 § och avge det yttrande som

granskningen ger anledning till med hänsyn till bestämmelserna i denna lag
eller i föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen.

Ritningar till maskineri, utrustning eller särskilda anordningar ombord

skall granskas även på framställning av en tillverkare.

Tillsynsbok

18 § Ett svenskt passagerarfartyg, oavsett dräktighet, och ett annat

svenskt fartyg med en bruttodräktighet av minst 20 skall ha en tillsynsbok.

När en tillsynsförrättning har utförts, skall förrättningsmannen i tillsyns­

boken anteckna förrättningen, anmärkningar som har framkommit vid

förrättningen och åtgärder som har vidtagits med anledning av anmärk­
ningarna. Förrättningsmannen skall även underrätta tillsynsmyndigheten
och fartygets redare om det som har antecknats i tillsynsboken.

19 § Befälhavaren skall se till att fartygets tillsynsbok och de certifikat
som har utfärdats för fartyget enligt denna lag eller föreskrifter som har

utfärdats med stöd av lagen finns ombord och hålls tillgängliga vid tillsyns­

förrättningar.

147

¬

SFS 1988:49

Ingen får förvägras att ta del av innehållet i tillsynsboken, om han

behöver det för att kunna ta till vara sin rätt.

Bemyndiganden

20 § Undersökningar av fartyg och utrustning som företagits av de klas-
sificeringssällskap som anges i 1 kap. 6§ första stycket får godtas som
tillsynsförrättningar, verkställda av svensk myndighet, om det mellan sta­

ten och sällskapet har träffats avtal om tillsyn av svenska fartyg.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, sjöfartsverket far

föreskriva eller för särskilda fall besluta att undersökningar som bara avser

utrustning till fartyg och personlig skyddsutrustning och som företagits av

sakkunniga

godtas som tillsynsförrättningar verkställda av en tillsyns­

myndighet.

21 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela ytterligare föreskrifter om tillsynsförrättningar och om tillsyns­
böcker.

22 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om avgifter till staten för tillsyn av fartyg. Detsamma

gäller avgifter för provning och granskning av material och utrustning samt
för granskning av ritningar till fartyg.

23 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela de föreskrifter som behövs om granskning och godkännande av

ritningar och om vilka ritningar som skall ges in. Regeringen eller myndig­

heten får också föreskriva eller i särskilda fall medge undantag från skyl­
digheten att ge in ritningar till vissa typer av fartyg och till far tyg som

innehar klass i ett klassificeringssällskap.

11 kap. Inskränkningar i rätten att använda fartyg

Förbud

1 § Ett fartygs resa får förbjudas tills rättelse har skett, om det finns

skälig anledning att anta

att fartyget inte är sjövärdigt för resa i den avsedda farten,

att det i något väsentligt avseende har brister i fråg a om skyddet mot

ohälsa eller olycksfall,

att det inte är lastat eller barlastat på ett betryggande sätt,
att det medför passagerare utöver det högsta tillåtna antalet, eller
att det inte är bemannat på ett betryggande sätt för den avsedda resan.

Om det är fråga endast om brister i anordningar för arbetet eller i

arbetsredskap, får i stället användningen av anordningarna eller redskapen
förbjudas tills rättelse har skett.

Om det finns skälig anledning att anta alt användningen av en viss lokal,

arbetsprocess eller arbetsmetod eller av ett visst ämne innebär risk för
ohälsa eller olycksfall, får denna användning förbjudas tills rättelse har

skett.

Ett fartygs resa får också förbjudas, om fartyget inte hålls tillgängligt för

148

tillsynsförrättning eller om fartyget saknar ett certifikat eller en motsvaran-

¬

d? handling som fartyg et skall ha enligt den na lag eller enli gt föreskrifter

SFS 1988:49

isom har meddelats med stöd av 1 kap. 7 eller 8 §.

2 § Ett beslut enligt 1 § meddelas av sjöfartsverket eller av annan myn-
dighet som regeringen föreskriver.

Beslutet skall innehålla uppgifter om skälen för förbudet och om de

åtgärder som skall vidtas för rättelse.

3 § Den myndighet som har förbjudit ett fartygs resa skall, om fartyget

befinner sig inom Sveriges sjöterritorium, genast anmäla beslutet till polis-,
tull- och lotsmyndighetema.

Polismyndigheten skall vidta de åtgärder som behövs för att hindra att

förbudet överträds.

Lotsmyndigheten skall inställa de förrättningar för fartygets resa som

ankommer på den.

Om fartyget st år under tullkontroll, får tullmyndigheten inte tillåta det

att avgå. Tullmyndigheten far också tillfälligt ta hand om fartygets nationa­
litetshandling, när det behövs för att hindra fartygets avgång.

Om förbudet gäller ett svenskt fartyg som befinner sig utomlands, är

befälhavaren skyldig att på begäran av en svensk utlandsmyndighet lämna
den för fartyget gällande nationalitetshandlingen till myndigheten.

4 § För att säkerställa ett förbud enligt 1 § andra eller tredje stycket får
den myndighet som har meddelat beslutet även besluta om försegling eller
annan avstängning av anordningar eller utrymmen som är bristfälliga. Ett
sådant beslut verkställs genom myndighetens försorg.

Förelägganden

5 § Om det föreligger en brist som avses i 1 § men det inte finns tillräckli­

ga skäl att meddela ett förbud, får en niyndighet som enligt 2 § får meddela
ett förbud i stället förelägga fartygets redare eller ägare att avhjälpa bristen

inom viss tid.

Gentemot den s om har skyddsansvar enligt 7 kap. 2-13 §§ får en myn­

dighet som avses i 2§ meddela föreläggande som behövs för att bestäm­

melserna i 6 och^^kaf), eller föreskrifter som har meddelats ined stöd av 8
kap. skall efterlevas.

Om den som har fått ett föreläggande inte följer det eller om han inte kan

underrättas om föreläggandet utan sådant dröjsmål som äventyrar syftet
med d et, får myridigheten låta verkställa åtgärden på hans bekostnad.
Detsamma gäller även i andra fall när'ett-föreläggande har meddelats, om
omedelbar åtgärd krävs men inte kan förväntas bli vidtagen av den som
avses med föreläggandet.

Vite

6 § I ett beslut om förbud eller föreläggande enligt detta kajjitel får vite
sättas ut.

12 kap. Ansvarsbestämmelser

Påföljder

1 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms

¬

SFS 1988:49

1. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift ellöf

ett villkor som har meddelats med stöd av 8 kap. 2 eller 4 §,

"

2. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett förbud enligt

11 kap. 1 § mot ett fartygs resa eller mot användning av en anordning för

arbetet eller annat som nämns i andra eller tredje stycket av nämnda
paragraf,

3. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett föreläggande

som har meddelats med stöd av 11 kap. 5 §.

Om ett förbud eller föreläggande som avses i första stycket 2 eller 3 är

förenat med vite, skall den som bryter mot det inte dömas till ansvar.

2 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms

1. den som uppsåtligen lämnar oriktiga uppgifter för att få ett certifikat

som utfärdas enligt denna lag eller enligt en föreskrift med stöd av 1 kap.
7 § eller för att få giltighetstiden för ett sådant certifikat förlängd,

2. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet använ­

der ett fartyg till sjöfart utan att ha certifikat eller motsvarande handling
som skall ha utfärdats för fartyget eller dess utrustning enligt den na lag
eller enligt vad som har föreskrivits med stöd av 1 kap. 7 eller 8 §,

3. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet anyän-

der ett fartyg eller dess utrustning i strid mot någon bestämmelse i ett
certifikat eller en motsvarande handling som avses i 2,

4. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet använ­

der ett fartyg till sjöfart utan att det är försett med föreskrivna fribordsmär-
ken,

5. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlå­

ter att göra vad som skäligen kan fordras för att förhindra att den som ingår
i minimibesättningen och tillhör däcks- eller maskinpersonalen utan till­

stånd anställs av någon annan än redaren eller ägaren,

6. en befälhavare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet framför ett

fartyg i strid mot vad som gäller i fråga om minimibesättning eller beman­

ningsföreskrifter,

7. redare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att göra

vad som skäligen kan fordras för att förhindra att fartyget framförs i strid
mot vad som gäller i fråga om minimibesättnin g eller bemanningsföreskrif­

ter,

8. redare eller ägare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att

se till att fartyget undergår tillsyn enligt denna lag eller en föreskrift som

har meddelats med stöd av lagen, och

9. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att anlita lots, när

han är skyldig att göra det på grund av en särskild föreskrift.

3 § Till böter döms

1. befälhavare och maskinchef som uppsåtligen eller av oaktsamhet

underlåter att fullgöra vad han enligt 5 kap. 2 § andra stycket och 3 § andra

stycket ålagts att göra innan en resa påbörjas,

2. befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att se till

att nytillträdande ombordanställda får kännedom om fartyget, grundläg­

gande säkerhetsbestämmelser eller åtgärder vid sjöolycka enligt 5 kap.'2§

150

tredje stycket,

¬

3. befälhavare som av oaktsamhet framför ett fartyg i strid med vad som

SFS 1988:49

gäller i fråga om minimibesättning eller bemanningsföreskrifter, om inte
förseelsen är ringa,

4. redare som av oaktsamhet underlåter att göra vad som skäligen kan

fordras av honom för att förhindra att fartyget framförs i strid mot vad som
gäller i fråga om minimibesättning eller bemanningsföreskrifter, om inte
förseelsen är ringa,

5. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet tjänstgör på ett fartyg som

befälhavare, maskinchef eller ansvarig för vakt utan att inneha den behö­
righet som är föreskriven i minimibesättningsbeslutet eller i bemanningsfö-
reskriftema, dock inte om han har uppehållit befattningen på grund av ett

plötsligt sjukdomsfall eller en annan liknande händelse,

6. befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar sina

skyldigheter beträffande kost och vatten samt bostads- och hälsovårdsför­
hållanden enligt 7 kap. 7 §,

7. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utan giltigt skäl tar bort en

skyddsanordning eller sätter den ur funktion,

8. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift som

har meddelats med stöd av 8 kap. 3 eller 5-7 §§,

9. befälhavare som uppsåtligen beordrar arbete i strid mot ett beslut av

ett skyddsombud enligt 9 kap. 7 § utan att något sådant skäl som anges i 9

kap. 8 § föreligger, om därmed intresset av att skyddsarbetet ombord
bedrivs i behörig ordning uppenbart åsidosätts,

10. den som uppsåtligen e ller av oaktsamhet försummar sina skyldighe­

ter beträffande ritningar till ett fartyg enligt 10 kap. 16 § eller tillsynsbok

och certifikat enligt 10 kap. 19 §,

11. den som i andra fall än som sägs i 2 § 1 uppsåtligen eller av oaktsam­

het lämnar oriktiga uppgifter till en tillsynsmyndighet vid fullgörande av
skyldighet enligt 10 kap. 12 § andra stycket eller 14 § eller annars i fråga om
en åtgärd som har ålagts av myndigheten, och

12. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar att fullgöra

anmälningsskyldighet som har ålagts honom med stöd av 13 kap. 5 §.

4 § Bestämmelser om ansvar för den som överträder vad som sägs om
tystnadsplikt i 13 kap. 9 § finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.

5 § Ingen får dömas till ansvar enligt denna lag, om gärningen är belagd

med strängare stra'ff i brottsbalken eller sjölagen (1891: 35 s. 1).

Förverkande

6 § Har vid ett brott som avses i detta kapitel en anordning eller ett ämne
använts i strid mot ett förbud enligt 8 kap. 4§ eller 11 kap. 1 § andra och

tredje styckena, skall egendomen förklaras förverkad, om det inte är
Uppenbart oskäligt.

I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.

Behörig domstol

7 § Mål om ansvar och förverkande enligt denna lag eller enligt föreskrif­

ter som har meddelats med stöd av lagen handläggs av domstol som är
behörig enligt bestämmelserna i 336 och 338 §§ sjölagen (1891: 35 s. 1).

151

¬

SFS 1988:49

13 kap. Övriga bestämmelser

Beslut

1 § Ett beslut enligt denna lag skall gälla omedelbart, om det inte före-"

skrivs något annat i b eslutet eller den domstol eller myndighet som skall

pröva en underställning eller ett överklagande förordnar annat.

Underställning och överklagande

2 § Har ett beslut om förbud enligt 11 k ap. 1 § meddelats av en annan

myndighet än sjöfartsverket, skall det genast underställas verket.

Ett beslut som skall underställas sjöfartsverket får inte överklagas.

Detsamma gäller ett beslut som har meddelats inom sjöfartsverket och
som, enligt vad regeringen föreskriver, skall underställas någon inom
verket.

3 § Ett beslut enligt denna lag som inte skall underställas någon får

överklagas

1. hos sjöfartsverket, om beslutet har meddelats av en myndighet som

inte är central förvaltningsmyndighet,

2. hos regeringen, om beslutet avser ett fartygs bemanning eller ett

medgivande enligt 5 kap. 12 § andra stycket och har meddelats av en

central förvaltningsmyndighet,

3. hos kammarrätten i andra fall än som avses i 1 och 2.

Ett provisoriskt beslut om minimibesättning får inte överklagas.

4 § För att ta till vara arbetstagarnas intresse får ett beslut enligt denna
lag överklagas av ett huvudskyddsombud eller, om ett sådant ombud inte

finns, av ett annat skyddsombud. Även en arbetstagarorganisation får

överklaga ett beslut i den mån saken rör medlemmarnas intresse.

Bemyndiganden m. m.

5 § Bestämmelser om befälhavarens skyldighet att anmäla vissa händel­

ser ombord till sjöfartsverket finns i sjölagen (1891:35 s. 1).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskri­

va skyldighet för redare och befälhavare att anmäla^

1. inträffade olycksfall eller olyckstillbud eller sjukdomsfall utöver vad

som anges i sjö lagen,

2. uppkomna skador eller Vidtagna åtgärder som har betydelse för ett

fartygs sjövärdighet.

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med­
dela föreskrifter om skyldighet att anlita lots och om lotsavgift.

7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får be­

träffande fiskefartyg och andra fartyg som är av särskild beskaffenhet
meddela särskilda föreskrifter i de avseenden som lagen omfattar och i

enskilda fall medge undantag från lagens bestämmelser.

152

8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med­

dela särskilda föreskrifter för totalförsvaret med avvikelse från bestämmel­

serna i 6—9 kap. i den na lag.

¬

1.

:ji&b

Sekretess

SFS 1988:49

9 § Den som har tagit befattning med tillsyn enligt denna lag eller utsetts

till skyddsombud eller ledamot av skyddskommitté far inte obehörigen röja
eller utnyt tja vad han under uppdraget eller i sin tjänst har fått veta om
yrkeshemligheter eller arbetsförfaranden eller i övrigt om enskildas ekono­
miska eller personliga förhållanden eller förhållanden av betydelse för

rikets säkerhet.

I det allm ännas verksamhet tillämpas bestämmelserna i sekretesslagen

(1980:100) i stället för vad som sägs i första stycket. I fråga om den som är
skyddsombud eUer ledamot av skyddskommitté på fartyg i det allmännas

verksamhet tillämpas 14 kap. 7, 9 och 10 §§ sekretesslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988, då lagen (1965:719) om säkerhe­

ten på fartyg skall upphöra att gälla.

Bestämmelserna om pres kription i 9 kap. 15 § i den nya lagen tillämpas

endast om den åtgärd som anspråket grundas på har företagits efter ikraft­

trädandet. I annat fall tillämpas bestämmelserna om preskription i 3 kap.
11 § sjätte stycket i den gamla lagen.

Beslut som har meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre

bestämmelser.

En föreskrift som har meddelats med stöd av den gamla lagen och som

gäller vid ikraftträdandet skall fortfarande gälla och vid tillämpning av den

nya lagen anses ha meddelats enligt denna. I fråga om påföljd för överträ­
delse av en föreskrift som har meddelats med stöd av den gamla lagen

gäller dock alltid äldre bestämmelser, om dessa leder till lindrigare påföljd
eller frihet från påföljd.

Om det i en lag eller i en författning hänvisas till en föreskrift som har

ersatts genom en föreskrift i denna lag, tillämpas i stället den nya föreskrif­

ten.

^^13 På regeringens vägnar

KJELL-OLOF FELDT

ROINE CARLSSON
(Kommunikationsdepartementet)

¬