SFS 1971:948

710948.pdf

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

Väglag;

SFS 1971:948

given Stockholms slott den 10 december 1971.

Utkom frän trycket

den 21 dec. 1971

V i GUSTAF ADOLF, med Guds nåde, Sveriges, Götes

och Vendes Konung, göra veterligt: att Vi, med riks­

dagen^, funnit gott förordna som följer.

1 Prop. 1971; 123, TU 24 , rskr 31 6.

2199

¬

background image

SFS 1971: 948

Allmämia bestämmelser

1 § Denna lag gäller allmän väg.

Allmän väg är, förutom väg som anlägges enligt denna lag eller enligt

lagen förändras till allmän, sådan för allmän samfärdsel upplåten väg

som av ålder ansetts som allmän eller enligt äldre bestämmelser anlagts

som eller förändrats till allmän och som vid denna lags ikraftträdande
hålles av staten eller kommun.

Väg upphör att vara allmän, när vägen dragés in. �r kommun väghål­

lare, upphör väg att vara allmän, när vägen en ligt byggnadslagen (1947:
385) upplåtes eller skall vara upplåten till allmänt begagnande som gata.

Har väg upplåtits till allmänt begagnande som gata medan staten är väg­

hållare, upphör vägen att vara allmän, när kommunen övertar väghåll­
ningen.

2 § Till väg hör vägbana och övriga väganordningar.

Anordning, som stadigvarande behövs för vägens bestånd, drift eller

brukande och som kommit till stånd genom väghållarens försorg eller

övertagits av denne, är väganordning. Väganordning är också sådan till

väg ansluten brygga eller färja med färjläge som behövs för allmän sam­

färdsel eller annars kan antagas få synnerlig betydelse för det allmänna
och som kommit till stånd genom väghållarens försorg eller övertagits
av denne.

Konungen kan föreskriva ytterligare villkor för att anordning, brygga

eller färja skall räknas som väganordning.

3 § Vägområde utgöres av den mark, som tagits i anspråk för vägan­

ordning.

Väghållning

4 § Väghållning omfattar byggande av väg oc h drift av väg.

Vid väghållning skall tillbörlig hänsyn tagas till enskilda intressen och

till allmänna intressen, såsom trafiksäkerhet, miljöskydd, naturvård och

fornminnesvård.

5 § Staten är väghållare i den mån ej Konungen eller, efter Konung­
ens bemyndigande, statens vägverk förordnar att kommun i stället för
staten skall vara väghållare inom sitt område eller del därav. Sådant

förordnande får meddelas endast om det är lämpligt med hänsyn till

kommunens förutsättningar. Förordnande kan jämkas eller återkallas.

6 § Statens vägverk handhar väghållningen för statens räkning och

har tillsyn över k ommuns väghållning.

Väghållningsmyndighet är, då staten är väghållare, den till vägverket

hörande regionala förvaltning som Konungen bestämmer och, da kom­
mun är väghållare, den kommunala nämnd som kommunfullmäktige ut-

2200

ser därtill.

¬

background image

7 § �r staten väghållare inom område med stadsplan, skall kom-

SFS 1971:948

munen tillhandahålla den mark som behövs för väg inom området.

8 § Underlåter kommun att bygga väg, för vars byggande utgått stats­

bidrag, eller eftersätter kommun skyldighet i fråga om vägs drift, kan

statens vägverk förelägga kommunen att inom viss tid vidtaga rättelse
vid äventyr att verket låter utföra nödvändiga åtgärder på kommunens
bekostnad.

9 § Bestämmelserna i denna lag utgör ej hinder för kommun eller
landstingskommun att lämna bidrag till byggande av väg.

Byggande av väg

10 § Till byggande av väg räknas anläggning av ny väg, omläggning

av väg i ny sträckning samt ombyggnad och förbättring av väg.

Ny väg får anläggas, om vägen behövs för allmän samfärdsel eller an­

nars kan antagas få synnerlig betydelse för det allmänna.

Omläggning av väg i ny sträckning samt ombyggnad och förbättring

av väg får ske, när det är påkallat från allmän synpunkt.

11 § Fråga om byggande av väg prövas av statens vägverk efter sam­

råd med länsstyrelsen. Har vägverket och länsstyrelsen olika uppfatt­

ning, hänskjutes frågan till Konungens prövning.

Konungen kan förordna att fråga om byggande av väg i vissa fall

skall prövas av länsstyrelsen.

12 § Om skyldighet för staten att iordningställa och upplåta allmän

väg som gata inom sådant område med stadsplan, för vilket staten är
väghållare, finns bestämmelser i byggnadslagen (1947: 385).

13 § Vid byggande av väg skall tillses, att vägen får sådant läge och

utförande att ändamålet med vägen vinnes med minsta intrång och olä-

genhet utan oskälig kostnad.

14 § Inom område med fastställd generalplan eller med stadsplan eller

byggnadsplan skall väg byggas i överensstämmelse med planen. Gäller

annars särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning,
såsom regionplan, utomplansbestämmelser eller naturvårdsföreskrifter,
skall väg läggas så, att syftet med bestämmelserna icke motverkas.

Om särskilda skäl föreligger, kan undantag från planen eller bestäm­

melserna medges av Konungen eller myndighet som Konungen bestäm­
mer. �ven utan sådant medgivande får mindre avvikelse från plan gö­
ras, om åtgärden är förenlig med planens syfte.

15 § För byggande av väg skall upprättas arbetsplan. Arbetsplan får

uppdelas i förberedande och kompletterande arbetsplan.

I arbetsplan skall anges den mark som behöver tagas i anspråk för

företaget. Arbetsplan skall även innehålla för företagets genomförande
i övrigt behövliga uppgifter. I förberedande arbetsplan behöver uppgif­

ter av sistnämnt slag redovisas endast i huvuddrag.

2201

¬

background image

SFS 1971: 948

Förberedande arbetsplan skall fullständigas genom kompletterande ar­

betsplan så snart det kan ske.

16 § Vid utarbetande av arbetsplan skall samråd i fråga om vägens

sträckning och vägförslagets utformning i övrigt ske med berörda fastig­

hetsägare och myndigheter samt andra som kan ha ett väsentligt intresse
i saken.

Förfarandet enligt första stycket får efter omständigheterna förenklas

i fråga om arbetsplan för väg, som enligt fastställd generalplan eller en­
ligt stadsplan eller byggnadsplan skall ingå i trafikled eller annan all­

män plats, om ej avvikelse föreslås från vad som bestämts i sådan plan.

Avser arbets plan endast ombyggnad eller förbättring av väg, får för­

farandet enligt första stycket efter omständigheterna förenklas med iakt­

tagande av att ägare till fastighet, av vilken mark skall tagas i anspråk,
alltid skall beredas tillfälle att yttra sig. Vad som sagts nu gäller i fråga
om kompletterande arbetsplan även i andra fall samt äger vidare till-
lämpning på arbetsplan som innefattar endast ändring av arbetsplan för
ännu ej färdigställt vägbyggnadsföretag.

17 § Arbetsplan skall utställas för granskning.

Arbetsplan för väg, som enligt fastställd generalplan eller enligt stads­

plan eller byggnadsplan skall ingå i trafikled eller annan allmän plats,
behöver icke utställas, om den ej avviker från vad som bestämts i sådan
plan.

Ej heller behöver arbetsplan som avser endast ombyggnad eller för­

bättring av väg utställas, om ej mark behöver tagas i anspråk med våg­
rätt eller rätt som avses i 35 § eller om sådant ianspråktagande skrift­

ligen medgivits av berörda fastighetsägare och innehavare av nyttjande­

rätt eller servitutsrätt. Under samma förutsättningar kan utställelse un­
derlåtas i fråga om kompletterande arbetsplan även i andra fall samt i

fråga om arbetsplan som innefattar endast ändring av arbetsplan för
ännu ej färdigställt vägbyggnadsföretag.

18 § Arbetsplan fastställes av statens vägverk efter samråd med läns­

styrelsen. Har vägverket och länsstyrelsen olika uppfattning, hänskjutes
frågan om fastställelse av planen till Konungens prövning.

I fall då utställelse underlåtits med stöd av 17 § tredje stycket behöver

fastställelse ej ske.

Beslut om fastställelse av arbetsplan är förfallet, om ej inom fem år

från utgången av det år, under vilket beslutet vann laga kraft, vägens
sträckning blivit i sin helhet tydligt utmärkt på marken och i arbetspla­

nen angivet vägbyggnadsarbete påbörjats. Om synnerliga skäl föreligger,
kan Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, vägverket förlänga

tiden, varje gång med högst tre år.

19 § Byggande av väg f år påbörjas först sedan arbetsplan, som ej en­

dast är förberedande, upprättats och, i fall då så behövs, blivit fast ställd.

20 § Vid byggande av väg får endast oväsentlig avvikelse g öras från
arbetsplanen. Göres sådan avvikelse i fråga om den mark som enligt
arbetsplanen skulle tagas i anspråk för vägen, skall detta utan dröjs-

2202

mål anmärkas i tillägg till planen.

¬

background image

Enskild vägs förändring till allmän, m. m.

SFS 1971; 948

21 § Enskild väg får förändras till allmän, om vägen behövs för all­
män samfärdsel eller annars är av synnerlig betydelse för det allmänna.

22 § Fråga om förändring av enskild väg till allmän prövas av statens
vägverk efter samråd med länsstyrelsen. Har vägverket och länsstyrelsen
olika uppfattning, hänskjutes frågan till Konungens prövning.

Konungen kan förordna att fråga om förändring av enskild väg till

allmän i vissa fall skall prövas av länsstyrelsen.

23 § Gata inom sådant område med stadsplan, för vilket staten är
väghållare, kan under förutsättning som anges i 21 § förklaras tillika

vara allmän väg. Bestämmelserna i 22 § äger motsvarande tillämpning
på ärende om sådan förklaring.

Inrättande av särskild vinterväg

24 § Särskild vinterväg över mark som är täckt av snö eller is eller

över vatten som är täckt av is får inrättas som allmän väg, om vägen
behövs för allmän samfärdsel eller annars kan antagas få synnerlig be­
tydelse för det allmänna.

Bestämmelserna i 22 § äger motsvarande tillämpning på ärende om in­

rättande av särskild vinterväg.

Indragning av väg

25 § Väg får dragas in, om den efter tillkomsten av ny väg eller av
annat skäl ej längre behövs för det allmänna och åtgärden medför endast
ringa olägenhet för bygden.

Bestämmelserna i 22 § äger motsvarande tillämpning på ärende om

indragning av väg.

Drift av väg

26 § Väg skall hållas i ett för samfärdseln tillfredsställande skick ge­
nom underhåll, reparation och andra åtgärder.

Genom renhållning skall vägområde hållas i sådant skick att skäliga

sanitära hänsyn och trevnadshänsyn blir tillgodosedda. Detsamma gäller

i fråga om mark till en bredd av 25 meter intill parkeringsplats eller rast­
plats som är väganordning, i den mån allmänheten har tillträde till mar­
ken. I fråga om område med stadsplan eller byggnadsplan äger detta

stycke tillämpning endast på vägområde för motorväg eller motortrafik­

led.

De åtgärder som behövs för ändamål som anges i första och andra

styckena räknas till drift av väg. Om särskilda skäl föreligger, kan läns­
styrelsen medge inskränkning i skyldigheten att vidtaga sådana åtgärder.

Länsstyrelsen meddelar därvid de föreskrifter som behövs.

2203

¬

Viktiga lagar inom transport och trafik
JP Infonets tjänster inom transport och trafik

JP Infonets tjänster inom transport och trafik

Arbetar du med frågor som rör transport och trafik? I JP Infonets tjänster hittar du det juridiska grundmaterial du behöver som beslutsunderlag samt den senaste praxisutvecklingen snabbt analyserad och kommenterad. Se allt inom transport och trafik.