720719.pdf

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

Expropriationslag;

SFS 1972:719

given Stockholms slott den 19 december 1972.

Utkom från trycket

den 21 dec. 1972

V i GUSTAF ADOLF, med Guds nåde, Sveriges, Götes

och Vendes Konung, göra veterligt: att Vi, med riks-
dagen^, funnit gott förordna som följer.

1 kap. Inledan de bestämmelser

1 § Fastighet, som tillhör annan än staten, får tagas i anspråk genom

expropriation enligt denna lag med äganderätt, nyttjanderätt eller servi­
tutsrätt. Genom expropriation får även särskild rätt till fastighet upp­

hävas eller begränsas, om rättigheten tillkommer annan än staten.

2 § I denna lag förstås med särskild rätt till fastighet nyttjanderätt,
servitut och rätt till elektrisk kraft samt liknande rätt. Utan hinder av att
tomträtt enligt 13 kap. 26 § jordabalken vid expropriation är likställd
med fast egendom får sådan rätt upphävas eller begränsas genom expro­
priation. Bestämmelsen i 1 § om särskild rätt gäller ej renskötselrätt enligt
rennäringsiagen (1971: 437) eller vägrätt.

Bestämmelserna i denna lag om fastighet äger motsvarande tillämp­

ning i fråga om byggnad eller annan anläggning på annans mark.

3 § Exproprieras fastighet med äganderätt, upphör sådan särskild rätt

till fastigheten som tillkommit genom frivillig upplåtelse, om ej rättig­
heten skall lämnas orubbad på grund av förordnande i expropriations-

tillståndet eller överenskommelse som fastställts av domstolen. Förord­
nande att särskild rätt skall bestå får meddelas endast om det uppenbar­

ligen är utan betydelse för den rätt som tillkommer borgenär med pant­

rätt i f astigheten. �verenskommelse som nämnts nyss får fastställas en­
dast om de borgenärer som har panträtt i fastigheten eller fastighet som

^ Prop. 1972; 109, CU 34 , rskr 3 46.

1841

¬

background image

SFS 1972: 719

är gemensamt intecknad med de nna och vilkas rä tt beröres av åtgärdeii
har lämnat medgivande till fastställelsen. Medgivande fordras dock ej
av borgenär for vars rätt beståndet av rättigheten är väsentligen utan

betydelse.

Annan särskild rätt till fastigheten än som avses i första stycket består

efter expropriationen, om ej annat har förordnats i expropriations-

tillståndet.

Första och andra styckena gäller ej särskild rätt som tillkommer sta­

ten. Sådan rättighet rubbas icke genom expropriationen. Vad som sagts

nu gäller också v ägrätt som tillkommer annan än staten.

Genom expropriationen upphör fastighetens ansvar för fordran. Detta

gäller dock ej fordran som åtnjuter förmånsrätt enligt 6 § 1 förmåns­
rättslagen (1970: 979).

4 § Nyttjanderätt eller servitut, som har tillskapats genom expropria­
tion, har företräde framför annan rätt till fastigheten med undantag av

särskild rätt som har tillskapats genom expropriation eller annat tvångs­
förvärv eller vid fastighetsbildning eller på liknande sätt. Särskild rätt

som ti llkommer staten och vägrätt som tillkommer annan än staten rub­

bas dock icke i något fall genom expropriationen.

5 § Om särskild rätt till fastighet exproprieras eller rubbas genom
expropriation, gäller bestämmelserna om expropriation av fastighet i

tillämpliga delar, om ej annat anges.

Bestämmelserna i denna lag om sakägare gäller ej innehavare av

fordran för vilken fastigheten svarar.

6 § Om förbud att vid expropriation meddela föreskrift som inskränker
fastighetsägares rätt att för torrläggning av sin mark erhålla vattenavlopp
genom väg, järnväg eller spårväg finns bestämmelser i 7 kap. vattenlagen
(1918: 523).

7 § Uppkommer fråga om ersättning för skada eller intrång som har

uppstått efter det att expropriationsmålet har avgjorts och som ej kunnat

förutses i målet, är denna lag ej tillämplig.

2 kap. Expropriationsändamålen

1 § Expropriation får ske för att ge kommun möjlighet att förfoga

över mark som med hänsyn till den framtida utvecklingen kräves för

tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning eller fö r att an­
nars i kommunens ägo överföra mark för upplåtelse med tomträtt.

Expropriation för ändamål som anges i första stycket får avse endast

mark som är belägen inom kommunens eget område eller inom området

för det kommunblock som kommunen eller dess huvuddel tillhör.

Inom tätbebyggt område får expropriation ske endast om det med skäl

kan antagas att marken inom överskådlig tid kommer att beröras av
byggnads- eller anläggningsåtgärd, som är av väsentlig betydelse från
allmän synpunkt, eller om det till främjande av planmässigt byggnads­
skick eller av annan därmed jämförlig orsak är angeläget a tt kommunen

1842

får rådighet över marken.

¬

background image

Med motsvarande tillämpning av första�tredje styckena får expro-

SFS 1972: 719

priation ske till förmån för landstingskommun eller kommunalförbund,

som handh ar sådan angelägenhet som första stycket avser att främja.

2 § Expropriation får ske för att bereda utrymme för anläggning som

tillgodoser allmänt behov av samfärdsel, transport eller annan kommu­

nikation.

3 § Expropriation får ske för att tillgodose allmänt behov av elektrisk

kraft eller an nan drivkraft, vatten, värme eller likartad nyttighet eller av

att bortföra eller oskadliggöra avloppsvatten eller annan orenlighet.

Skall ledning för nyttighet som avses i första stycket eller för av­

loppsvatten eller annan orenlighet ingå i ledningsnät av betydelse för

riket eller för viss ort eller är intrånget av ledningen ringa i jämförelse

med nyttan därav, får expropriation ske även om allmänt behov av led­
ningen ej föreligger.

Första stycket gäller ej sådant ianspråktagande av fastighet för till­

godogörande av vattenkraft eller för gruvdrift varom bestämmelser finns
i annan lag.

4 § Expropriation får ske för att bereda utrymme åt näringsverksamhet

eller anläggning därför av större betydelse f�r riket eller orten eller för

viss befolkningsgrupp.

Första stycket gäller ej sådant ianspråktagande av fastighet för gruv­

drift varom bestämmelser finns i annan lag.

5 § Expropriation får ske för att upprätta skydds- eller säkerhetsom­

råde eller ber eda utrymme för särskild anordning, om området eller an­

ordningen behövs till skydd mot naturhändelse som är menlig från all­

män synpunkt, mot vatt en- eller luftförorening eller mot menlig inverkan
i övrigt från industri eller annan anläggning.

6 § Expropriation får ske för det militära försvaret eller för annat
ändamål som är av särskild betydelse för totalförsvaret.

7 § Expropriation får ske för att försätta eller hålla fastighet i till­
fredsställande skick, när grov vanvård föreligger eller kan befaras

uppkomma.

8 § Expropriation får ske för att bevara historiskt eller kulturhistoriskt

märklig bebyggels e eller märklig fast fornlämning eller bereda erforder­

ligt utrymme dä romkring.

9 § Expropriation får ske för att bevara område som nationalpark,

naturreservat eller naturminne eller för att annars tillgodose väsentligt

behov av mark eller anläggning för idrott eller friluftsliv, om marken

eller anläggningen är avsedd att hållas tillgänglig för allmänheten.

30 § �ven i annat fall än som avses i 1�9 § får expropriation ske

för att tillgodose behov av utrymme för byggnad, lokal eller annan an­
läggning för verksamhet som staten, kommun, landstingskommun eller

1843

¬

background image

SFS 1972: 719

kommunalförbund har att tillgodose eller som annars är av väsentlig

betydelse för riket eller orten eller för viss befolkningsgrupp.

11 § Skall genom statens, kommuns, landstingskommuns eller kom­

munalförbunds försorg inom visst område vidtagas byggnads- eller an­

läggningsåtgärd som kan föranleda expropriation enligt 1�10 § och

kan med skäl antagas att åtgärden medför väsentligt ökat värde för

fastighet i områdets omedelbara närhet eller avsevärt ökar möjlighe­

terna att utnyttja sådan fastighet, får fastigheten exproprieras av den
som vidtar åtgärden, om det med hänsyn till kostnaderna för åtgärden
och övriga omständigheter är skäligt. Vad som sagts nu om fastighet

äger motsvarande tillämpning på särskUd rätt till fastighet.

12 § Expropriationstillstånd skall icke meddelas, om ändamålet lämp­

ligen bör tillgodoses på annat sätt eller olägenheterna av expropriatio-
nen från allmän och enskild synpunkt överväger de fördelar som kan

vinnas genom den.

Expropriation till förmån för annan än staten, kommun, landstings­

kommun eller kommunalförbund får ske endast om den expropierande
på betryggande sätt kan svara för att den exproprierade egendomen

användes för avsett ändamål.

3 kap. Tillstånd till expropriation m. m.

1 § Fråga om tillstånd till expropriation prövas av Konungen.

Konungen kan dock �verlämna till länsstyrelsen eller, när särskilda

skäl föreligger, till annan myndighet att pröva fråga om tillstånd till
expropriation, om ansökningen ej har bestritts eller ärendet från allmän

och enskild synpunkt är av mindre vikt.

2 § Ansökan om expropriationstillstånd skall vara skriftlig och ange

1. yrkandet och de omständigheter på vilka det grundas,

2. fastighet som beröres av expropriationen,
3. namn och adress på samtliga för sökanden kända sakägare.

I övrigt skall sökanden inge den utredning som kan anses behövlig

i varje särskilt fa ll.

3 § Om den som ansöker om expropriationstillstånd har nyttjanderätt

till fastigheten och tillstånd beviljas, har sökanden rätt att utan hinder
av vad som annars skulle gälla nyttja fastigheten i samma omfattning
som tidigare till dess att expropriationen är fullbordad eller till den far-
dag som inträffar närmast efter tre månader från det att expropria-
tionstillståndet förföll eller expropriationsrätten förverkades. I avvaktan

på att tillståndsfrågan blir slutligt avgjord kan förordnas att sökanden
icke mot sitt bestridande får skiljas från fastigheten tidigare än på den

fardag som inträffar närmast efter tre månader från det att ansökan

prövades. Saknas bestämmelse om fardag, inträder i stället skyldighe­

ten att flytta när tre månader förflutit frän det att expropriationstill-

ståndet förföll eller expropriationsrätten förverkades eller från det att

expropriationsansökningcn prövades.

1844

Nyttjar sökanden med stöd av första stycket fastigheten utöver den

¬

background image

dag då nyttj and er ätten annars skulle ha upphört, har fastighetsägaren

SFS 1972: 719

rätt till skälig ersättning för det fortsatta nyttjandet. Kan överenskom­
melse om ersättningen ej träffas, bestämmes den av fastighetsdomsto­

len.

Kommer expropriation ej till stånd och är sökandens rätt att föra

bort egen byggnad eller annat från fastigheten begränsad enligt avtal
eller lag till viss ti d efter nyttj anderättens upphörande, skall tiden räk­

nas från den dag då sökanden enligt första stycket skall lämna fastig­
heten.

Första�tredje styckena äger motsvarande tillämpning på fall då sö­

kande har servitutsrätt till fastigheten.

4 § I expropriationstiiistånd skall bestämmas vad expropriationen

skall omfatta och med vilken rätt expropriationen skall ske.

Föreligger särskilda svårigheter för sökanden att, innan han börjat

utföra de åtgärder för vilka expropriation sökes, i detalj ange vad som

behöver tagas i anspråk, kan tillstånd ges till expropriation i huvudsak­

lig �verenss tämmelse med vad som angivits på karta eller på marken

eller på annat sätt.

5 § Om det behövs särskilda föreskrifter för att trygga att den expro­

prierade egendomen användes för det avsedda ändamålet, skall sådana
meddelas i samband med expropriationstillståndet. Det ankommer på
länsstyrelsen att se till att meddelade föreskrifter efterleves. Länsstyrel­
sen får därvid förelägga vite.

6 § I expropriationstiiistånd skall bestämmas viss tid inom vilken sa­

ken skall fullföljas genom ansökan om stämning till domstol. Förelig­

ger särskilda skäl, kan tiden förlängas. Ansökan om förlängning skall

göras före utgången av den löpande tidsfristen. Om fastighetsägaren

visar att hans olägenhet av att expropriationsfrågan hålles öppen har
ökat avsevärt, kan på hans begäran den bestämda tidsfristen förkortas.
Beslut om kortare tidsfrist får ej meddelas förrän ett år förflutit efter

det att expropriationstillståndet meddelades.

Bestämmelserna i 1 § äger motsvarande tillämpning beträffande

prövning av fråga om förlängning eller förkortning av tid inom vilken
saken skall fullföljas.

Om den som erhållit expropriationstiiistånd ej har väckt talan inom

den bestämda tiden, är tillståndet förfallet, såvida han icke inom sam­
ma tid har ansökt om förlängning av tidsfristen och ansökningen bi-

falles.

Har expropriationstillståndet förfallit enligt tredje stycket eller enligt

5 kap. 15 § andra stycket och begäres därefter nytt expropriationstiii­

stånd till egendomen av samme sökande och på samma expropriations-
grund som tidigare, kan sådant tillstånd beviljas endast om särskilda

skäl föreligger.

7 § Expropriationsrätt får övergå från innehavaren på annan endast

efter medgivande av den myndighet som har meddelat expropriations­

tillståndet.

1845

¬

background image

SFS 1972: 719

8 § Har expropriationstillstånd meddelats beträffande del av fastig­

het och lider en återstående del av fastigheten synnerligt men genom

expropriationen eller det sätt på vilket den exproprierade delen använ­

des, skall rätten förordna om expropriation av den del som lider sådant

men, om ägaren begär det. Skall nyttjanderätt eller servitut upplåtas

och vållar detta synnerligt men för fastigheten eller någon del av den,

skall rätten på begäran av ägaren förordna om expropriation av om­

råde som lider sådant men.

Skall endast del av fastighet exproprieras eller skall nyttjanderätt

eller servitut upplåtas, har den exproprierande rätt till sådan utvidg­
ning av expropriationen som avses i första stycket, om detta skulle
medföra endast en ringa höjning av den expropriationsersättning som

tillkommer fastighetsägaren och denne icke har ett beaktansvärt intres­

se av att behålla den återstående delen av fastigheten.

Vid tillämpning av andra stycket skall kostnaden för åtgärd som av­

ses i 4 kap. 1 § andra stycket räknas in i expropriationsersättningen.

9 § Har beslut i fråga som avses i detta kapitel meddelats av annan
förvaltningsmyndighet än Konungen, föres talan mot myndighetens be­

slut hos Konungen genom besvär.

4 kap. Expropriationsersättning

1 § För fastighet, som exproprieras i sin helhet, skall, i den mån ej

annat följer av vad som sägs nedan, betalas löseskilling med belopp
som motsvarar fastighetens marknadsvärde. Exproprieras del av fastig­
het, skall intrångsersättning betalas med belopp som motsvarar den
minskning av fastighetens marknadsvärde, som uppkommer genom ex­

propriationen. Uppkommer i övrigt skada för ägaren genom expropria­

tionen, skall även sådan skada ersättas.

Har den exproprierande åtagit sig att vidtaga åtgärd för att minska

skada, skall hänsyn tagas till det vid bestämmande av expropriations­

ersättning, om åtagandet är sådant att det skäligen bör godtagas av den

ersättningsberättigade.

Exproprieras fastighet till vilken den exproprierande har nyttjande­

rätt eller servitutsrätt, skall vid bestämmande av fastighetens värde hän­

syn icke tagas till förbättring, vilken fastigheten vunnit genom arbete
eller kostnad, som den exproprierande eller föregående innehavare,

vars rätt övergått till denne, nedlagt på fastigheten utöver vad som

ålegat honom.

2 § Har det företag för vars genomförande fastighet exproprieras
medfört inverkan av någon betydelse på fastighetens marknadsvärde,

skall löseskilling bestämmas på grundval av det marknadsvärde fastig­

heten skulle ha haft om sådan inverkan icke förekommit, dock endast
i den mån det finnes skäligt med hänsyn till förhållandena i orten eller

till den allmänna förekomsten av likartad inverkan under jämförliga

förhållanden. Avser expropriationen del av fastighet, skall vad som
sagts nu om beräkning av marknadsvärde tillämpas i fråga om värdet

1846

före expropriationen.

¬

background image

Exproprieras fastighet enligt 2 kap, 11 §, skall första stycket tilläm-

SFS 1972: 719

pas på värdestegring som beror på den åtgärd som utgör grund för

expropriationen.

3 § Vid bestämmande av löseskilling skall sådan ökning av fastig­
hetens marknadsvärde av någon betydelse som ägt rum under tiden
från dagen tio år före ansökningen om expropriation, dock högst fem­

ton år före talans väckande vid domstol, räknas ägaren tillgodo endast
i den mån det blir utrett, att den beror på annat än förväntningar om
ändring i markens tillåtna användningssätt. Avser expropriationen del

av fastighet, skall vad som sagts nu om beräkning av marknadsvärde

tillämpas i fråga om värdet före expropriationen. Värderingen skall ske

med hänsyn till fastighetens skick när ersättningsfrågan avgöres eller,
om fastigheten dessförinnan har tillträtts eller övergått på den expro­
prierande enligt 6 kap. 10 §, när tillträdet eller övergången skedde.

Har stadsplan eller byggnadsplan, enligt vilken marken avsetts för

enskilt bebyggande, fastställts före ansökningen om expropriation, skall
första stycket tillämpas endast på värdestegring som inträffat efter det

att planen fastställdes.

Avser expropriationen bebyggd fastighet som innehas i huvudsakligt

syfte att bereda bostad åt ägaren och honom närstående, gäller den

begränsningen för tillämpningen av första stycket att löseskillingen ej

i något fall får bestämmas till lägre belopp än som fordras för anskaff­

ning av annan likvärdig bostadsfastighet.

I den mån det blir utrett att värdestegringen utan att ha samband

med förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt beror
på inverkan av det företag för vars genomförande expropriation äger

rum, gäller 2 §.

4 § Har fastigheten i sin helhet tillträtts eller övergått på den expro­

prierande enligt 6 kap. 10 §, skall vid bestämmande av expropriations-
ersättningen hänsyn icke tagas till sådan ändring i fastighetens värde
som uppkommer därefter. Detsamma gäller i fall då fastigheten endast

delvis har tillträtts eller övergått på den exproprierande, om ej värde­

ändringen beror på att den återstående delens skick ändras.

Har höjning i allmänna prisläget skett efter det att fastigheten till­

träddes eller övergick på den exproprierande enligt 6 kap. 10 §, skall

ersättningen jämkas med hänsyn därtill.

5 § Har åtgärd vidtagits i uppenbar avsikt att höja den ersättning,

som den exproprierande har att erlägga, skall, om skäl föreligger till

det, ersättningen bestämmas så som om åtgärden icke vidtagits.

Exproprieras särskild rätt till fastighet, skall första stycket, i fall då

åtgärd vidtagits av fastighetens ägare i avsikt som anges där, tillämpas

så att den exproprierande erhåller gottgörelse genom minskning av den

ersättning som tillkommer ägaren.

5 kap. Rättegången i expropriationsmål m. m.

1§ Första domstol i expropriationsmål är fastighetsdomstol.

1847

¬

background image

SFS 1972: 719

2 § Expropriationsmål upptages av den fastighetsdomstol inom vars

område fastigheten är belägen.

Skall expropriation ske av fastigheter som är belägna inom olika

fastighetsdomstolars områden och bör fastigheterna vid bestämmandet

av expropriationsersättningen lämpligen behandlas som en enhet, upp­
tages frågan om expropriationen av den av fastighetsdomstolarna som
Konungen eller, efter Konungens förordnande, annan myndighet be­
stämmer.

3 § Sådant yrkande från den exproprierande eller sakägare som har
samband med expropriationen men rör rättsförhållande som ej skall

prövas enligt denna lag får prövas i expropriationsmålet, om det är

lämpligt.

4 § Talan i expropriationsmål får väckas av den som har sökt eller

erhållit tillstånd till expropriation. Har tillstånd meddelats och har fas­
tigheten eller del därav tillträtts av den exproprierande, får även fastig­
hetens ägare eller annan sakägare, vars rätt beröres av tillträdet, väcka

talan.

5 § Väckes talan av den exproprierande, skall han i stämningsansök­

ningen uppge

1. de omständigheter på vilka han grundar sin talan,

2. yrkande som framställes,

3. namn och adress på samtliga för honom kända sakägare,

4. den ersättning han erbjuder och de omständigheter varpå erbju­

dandet grundas,

5. de skriftliga bevis han åberopar,

6. den tidpunkt då han önskar tillträda egendomen eller, om till­

träde har skett, dagen för detta,

7. de omständigheter som betingar domstolens behörighet, om denna

ej framgår av vad som annars anföres.

Första stycket 1�3, 5 och 7 äger motsvarande tillämpning när talan

väckes av annan än den exproprierande,

6 § Avvisas ej stämningsansökan, skall fastighetsdomstolen, om an­
sökningen gjorts av den exproprierande, utfärda stämning på fastighets­
ägaren och övriga kända sakägare. Har ansökningen gjorts av annan,

skall domstolen utfärda stämning på den exproprierande och kalla öv­
riga kända sakägare att inträda som parter i rättegången. Kallelse del­

ges sakägare på sätt som är föreskrivet för stämning i tvistemål.

I stämning som utfärdas på den exproprierande skall han anmodas

att lämna uppgifter i de avseenden som anges i 5 § första stycket 3�6.

Stämning eller kallelse som avses i första stycket skall alltid utfärdas

på okända sakägare, som möjligen finns. Bestämmelserna om kungö-
relsedelgivning i delgivningslagen (1970: 428) äger därvid motsvarande
tillämpning. Kan det med fog antagas att okända sakägare icke finns, får
meddelande som avses i 17 § första stycket samma lag anslås i fastig­

hetsdomstolens lokal i stället för att införas i tidning.

7 § Fastighetsägaren skall, även om han ej ansökt om stämning, uppge

1848

sakägare som är kända för honom. Underlåter han det utan giltigt skäl

¬

background image

och uppstår skada för sakägare till följd av underlåtenheten, skall han

SFS 1972: 719

ersätta skadan. Fastighetsdomstolen skall erinra honom härom i stämning

eller kallelse eller på a nnat sätt.

8 § Har sakägare uppgivits eller annars blivit känd sedan stämning

utfärdats och har han ej kommit tillstädes, äger 6 § första stycket mot­
svarande tillämpning.

9 § Den exproprierande skall förete gravationsbevis beträffande fas­

tigheten. �r egendom som skall exproprieras samfälld för två eller
flera fastigheter med skilda ägare, behöver dock gravationsbevis företes

endast om domstolen begär det.

10 § Innebär expropriation att fastighetsindelningen ändras, skall den

exproprierande överlämna karta med beskrivning över området i två
exemplar till domstolen. Kartan och beskrivningen skall vara upprättade

av fastighetsbildningsmyndigheten med motsvarande tillämpning av vad

som är f öreskrivet för fastighetsbildningsförrättning. Ny gräns skall vara

utmärkt av fastighetsbildningsmyndigheten i enlighet med vad som är

föreskrivet beträffande gräns som tillkommer genom fastighetsbildning.

Innebär expropriationen att nyttjanderätt eller servitut bildas eller

begränsas, skall vad som i f örsta stycket sägs om karta med beskrivning
äga motsvarande tillämpning.

11 § Talan i expropriationsmål kan med laga verkan riktas mot den för

vilken lagfart senast är beviljad eller sökt, även om denne före talans
väckande har överlåtit fastigheten. Den till vilken fastigheten sålunda

överlåtits har i målet samma ställning som om överlåtelsen skett under

rättegången. Om tvist angående äganderätten är antecknad i fastighets­
boken, kan talan riktas mot den som innehar fastigheten med ägande­

rättsanspråk.

Ny ägare får ej rubba vare sig överenskommelse som förre ägaren

ingått eller annan åtgärd som vidtagits i målet och som är bindande för

förre ägaren.

12 § Fastighetsdomstolen skall under förberedelsen verka för att

utredningen i målet får den inriktning och omfattning som är lämplig

med hänsyn till målets beskaffenhet. Därvid skall domstolen såvitt möj­
ligt se till att onödig utredning icke förebringas i målet.

Om de t ej är uppenbart obehövligt, skall fastighetsdomstolen så snart

det kan ske genom särskilt beslut meddela parterna vilken utredn ing som
enligt domstolens mening bör förebringas i målet (utredningsbeslut). Har

utredningsbeslut medd elats beträffande viss del av målet, får nytt beslut

i samma del meddelas en dast om särskilda skäl föreligger.

13 § Undersökning enligt 9 § lagen (1969: 246) om fastighetsdomstol

skall verkställas, om det ej måste antagas att sådan undersökning saknar

betydelse.

14 § Domstolen får handlägga och avgöra målet utan hinder av parts

utevaro.

1849

¬

background image

SFS 1972: 719

15 § �&terkallas talan om expropriation helt eller delvis, skall målet

avskrivas i den delen. Aterkallelse är dock utan verkan, såvitt gäller
egendom som har övergått på den exproprierande enligt 6 kap. 10 §. �r
fråga om egendom som i annat fall har tillträtts av den exproprierande,
skall målet prövas utan hinder av återkallelsen, om sakägare vars rätt

beröres av tillträdet begär det. Detsamma gäller om sakägare återkallar
talan om expropriation och den exproprierande begär att målet prövas.

Avskrives målet helt eller delvis på grund av återkallelse av den

exproprierande, är expropriationstillståndet i den delen förfallet.

16 § Har skada uppstått för sakägare på grund av expropriationsan-

språk som återkallats och avskrives målet i den delen, skall den expro­

prierande ersätta skadan.

Första stycket äger motsvarande tillämpning när domstolen skiljer

målet från sig med a nledning av att tillstånd till expropriation vägrats.

Innan avskrivning sker p å grund av återkallelse av den exproprierande

skall han, om han har fått tillstånd till expropr iationen, hos länsstyrelsen
ställa säkerhet för ersättning som avses i första stycket, såvida icke

samtliga sakägare förklarat sig avstå från att yrka sådan ersättning.

17 § �r det av väsentlig betydelse för den exproprierande, får dom­

stolen genom beslut medge att egendom som skall avstås genom expro­

priation tillträdes utan hinder av att expropriationen ej har blivit full­
bordad (enkelt förhandstillträde). Under samma förutsättning får dom­

stolen genom dom medge att såda n egendom skall, innan lagakraftägande

dom i fråga om expropriationsersättningen föreligger, övergå till den
exproprierande med samma rätt som om expropriationen fullbordats

(kvalificerat förhandstillträde).

Om det ej är uppenbart att expropriationsersättningen blir obetydlig,

skall domstolen på yrkande av fastighetsägaren eller annan sakägare,

vars rätt beröres av tillträdet, som villkor för förhandstillträde föreskriva

att den exproprierande utger förskott på den expropriationsersättning

som slutligt fastställes.

Som villkor för förhandstillträde skall domstolen vidare föreskriva a tt

den exproprierande hos länsstyrelsen ställer säkerhe.t_iöj den slutliga

expropriationsersättningen, till den del den överstiger förskott som avses
j andra ^tycket, jämte deri r änta som kan komma att utgå enligt 6 kap.

16 § första stycket.

18 § I dom eller beslut om medgivande till förhandstillträde skall dom­

stolen ange när medgivandet tidigast får utnyttjas. Tiden skall bestäm­

mas så, att fastighetsägaren och annan, vars rätt beröres, får skäligt
rådrum. Medgivande får icke utnyttjas förrän den exproprierande har

fullgjort vad domstolen föreskrivit som villkor f�r förhandstillträdet.

Domstolen skall vidare ange den tid inom vilken den exproprierande

senast skall ha fullgjort de villkor som domstolen föreskrivit. Har den
exproprierande icke inom utsatt tid fullgjort villkoren, är medgivandet

till förhandstillträde förfallet.

Utnyttjas medgivande till enkelt förhandstillträde, är innehavare av

sådan särskild rätt till fastigheten som enligt 1 kap. 3 och 4 §§ rubbas

1850

¬

background image

genom expropri ationen icke längre berättigad att utöva rättigheten, i den

SFS 1972: 719

mån den avser egendom som omfattas av medgivandet.

19 § Fastighetsdomstolen får förordna att medgivande till enkelt för-

handstUlträde får utnyttjas utan hinder av att beslutet därom icke har

vunnit laga kraft. Sådant förordnande får meddelas endast under förut­
sättning a tt den exproprierande hos länsstyrelsen ställt säkerhet förjkt_
skadestånd som kan komma att utgå, om domstolens beslut ändras.

20 § Har den exproprierande tillträtt egendom som skall avstås genom
expropriation, får domstolen på yrkande av fastighetsägaren eller annan
sakägare, vars rätt beröres av tillträdet, föreskriva att förskott skall utgå

på den expropriationsersättning som slutligt fastställes. Sådan föreskrift

får dock ej meddelas, om det är uppenbart att förskottet blir obetydligt.

Har beslut i fråga om förskott meddelats på yrkande av viss sakägare,

får nytt yrkande av denne om förskott ej upptagas till prövning förrän

sex månader förflutit sedan det föregående beslutet vann laga kraft.

Förskott som avses i första stycket skall betalas inom en månad från

det beslutet därom vann laga kraft.

21 § Före avgörande av fråga som avses i 17�20 § skall parterna er­

hålla tillfälle att yttra sig. Fråga om kvalificerat förhandstillträde får av­
göras utan huvudförhandling.

Fråga om förhandstillträde får prövas utan hinder av att expropria­

tionsersättning i viss del har blivit slutligt bestämd. Frågan prövas i den
instans där fastighetsägaren är part eller, om fastighetsägaren slutligt

har skilts från målet, i den lägsta instans där någon del av målet är
anhängig. Frågan får väckas utan stämning.

22 § Mot beslut, som fastighetsdomstol meddelat under rättegången

i fråga som avses i 17,18 eller 20 §, föres talan särskilt.

Mot hovrättens avgörande i fråga som avses i 17�20 § får talan ej

föras.

23 § Ersättning skall bestämmas särskilt för varje sakägare. Löseskil-
ling, intrångsersättning och annan ersättning skall bestämmas var för

sig.

Avser expropriation samtliga delägares andel i samfällighet eller del

av denna och finns för samfälligheten känd styrelse eller förvaltare med
rätt att uppbära medel som härrör från samfälligheten, kan domstolen

utan hinder av första stycket bestämma gemensam ersättning för del­

ägarna i den mån nedsättning icke skall ske enligt 6 kap. 1 § första

stycket.

24 § När fastighet exproprieras, skall domstolen uppskatta såväl fas­

tighetens värde som värdet av särskild rätt som ej lämnas orubbad.

Medför särskild rätt minskning av värdet av fastighet som skall expro­
prieras, skall uppskattningen av fastighetens värde ske med hänsyn till
den värdeminskning för fastigheten som rättigheten innebär. Skall er­

sättning utgå till innehavare av sådan särskild rätt och svarar fastig-

1851

⬢ f' ⬢ t '""' ^

¬

background image

SFS 1972: 719

heten för beviljad eller sökt inteckning med bättre rätt, skall domstolen
uppskatta även det värde fastigheten har utan den särskilda rättigheten.

Särskild uppskattning enligt första stycket tredje punkten behövs ej,

om nedsättning enligt 6 kap. 1 § första stycket icke skall äga rum.

25 § Ersättning får icke bestämmas till högre belopp än den ersätt-

ningsberättigade har begärt.

Besväras fastigheten av beviljad eller sökt inteckning, får dock löse-

skilling och intrångsersättning ej sättas lägre än som föranledes av 4

kap., om det icke är väsentligen utan betydelse för borgenärernas rätt.

�r parterna överens om storleken av löseskilling eller intrångsersätt­

ning, får domstolen meddela dom i enlighet därmed, om medgivande
lämnats av samtliga borgenärer som har panträtt i fastighet en. Besväras

fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de medgivanden

från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 § jordabalken

föreskrivas för relaxation. Medgivande fordras dock ej av den för vars

rätt domstolens avgörande är väsentligen utan betydelse.

Bestämmelserna i andra och tredje styckena om löseskilling och in­

trångsersättning gäller ej ersättning till innehavare av särskild rätt, om
rättigheten upphör eller begränsas utan att fastigheten eller del av fas­

tigheten tages i anspråk med äganderätt, nyttjanderätt eller servituts­

rätt.

26 § Ersättning får ej bestämmas till lägre belopp än den exproprie­

rande erbjudit.

Har domstolen med stöd av denna lag förordnat om förskott, får den

slutliga ersättningen ej heller bestämmas till lägre belopp än det eller
de förskott som bestämts. Vad som sagts nu gäller icke förskott som

utgjort villkor för förhandstillträde, om medgivandet till förhandstill­

träde har förfallit.

27 § Ersättning skall bestämmas i pengar att betalas på en gång.

Domstolen får dock på yrkande av part hänvisa sakägare att i särskild

rättegång vid fastighetsdomstolen föra talan om ersättning för skada
eller intrång som ej lämpligen kan prövas i målet. Sådan talan skall
väckas genom ansökan om stämning inom den tid, högst tio år, som

domstolen bestämmer.

Yrkande som avses i första stycket får upptagas för sig och avgöras

särskilt. Mot beslut under rättegången i sådan fråga föres talan särskilt.

28 § Dom skall grundas på vad som förekommit vid syn eller annan

förhandling och vad handlingarna innehåller i övrigt.

29 § Högre rätt får, även om det ej följer av vad som i allmänhet
gäller, avgöra mål utan huvudförhandling, om huvudförhandling kan

antagas sakna betydelse och part ej begär sådan förhandling.

6 kap. Betalning av cxpropriationsersättning och fullbordande av
expropriation m. m.

1 § Löseskilling och intrångsersättning betalas genom nedsättning hos

1852

länsstyrelsen i det län där fastigheten är belägen. Avser expropriations-

¬

background image

ersättningen fastigheter i olika län, skall nedsättningen ske hos den

SFS 1972: 719

länsstyrelse som domstolen bestämmer.

Första stycket gäller ej ersättning till innehavare av särskild rätt, om

rättigheten upphör eller begränsas utan att fastigheten eller del av fas­

tigheten tages i anspråk med äganderätt, nyttjanderätt eller servituts­

rätt.

2 § Nedsättning enligt 1 § första stycket skall ej ske, om fastigheten
icke svarar för beviljad eller sökt inteckning eller om de borgenärer

som har panträtt i fastigheten medgivit att ersättningen utbetalas till

den ersättningsberättigade. Besväras fastigheten av gemensam inteck­

ning, gäller vad som sagts nu endast om dessutom de medgivanden
från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 § jordabal­
ken föreskrives för relaxation föreligger. Medgivande fordras dock ej

av den för vars rätt expropriation en är väsentligen utan betydelse.

3 § I samband med att domstolen bestämmer löseskilling och in­

trångsersättning skall den ange i vad mån nedsättning skall ske.

4 § Expropriationsersäiining som ej skall nedsättas utbetalas till den
ersättningsberättigade. Det åligger i sådant fall den exproprierande att
hos länsstyrelsen i det län där fastigheten är belägen anmäla och därvid

styrka att ersättningen har betalats. Avser ersättningen fastigheter i

olika län, äger 1 § första stycket andra punkten motsvarande tillämp­

ning.

5 § Bestämmelserna i 1�4 §§ äger motsvarande tillämpning på för­
skott.

6 § Vid nedsättning eller anmälan skall den exproprierande till läns­
styrelsen ge in domen eller beslutet samt lagakraftbevis och vid ned­
sättning dessutom gravationsbevis rörande fastigheten. Sker det ej, skall
länsstyrelsen anskaffa handlingarna på den exproprierandes bekostnad.

7 § Expropriationsersättning skall nedsättas och anmälan skall ske

inom tre månader från det att dom, som medfört att samtliga frågor

i s aken avgjorts, vunnit laga kraft.

Har fastigheten helt eller delvis tillträtts eller övergått på den expro­

prierande enligt 1 0 §, skall nedsättning eller anmälan ske inom en må­

nad efter det att den dom, varigenom ersättningen bestämdes, vann

laga kraft.

8 § Skall expropriationsersättning ej utgå eller överstiger den slutliga

ersättningen icke vad som har utgått i f orm av förskott, åligger det den

exproprierande att anmäla detta till länsstyrelsen sedan samtliga frågor
i saken slutligt avgjorts. Anmälan behöver icke ske beträffande egen­

dom som har övergått på den exproprierande enligt 10 §.

9 § Expropriationen är fullbordad, när samtliga frågor i saken slut­
ligt avgjorts och den exproprierande inom föreskriven tid har fullgjort

1853

¬

background image

SFS 1972: 719

vad som åligger honom enligt 1 § första stycket och 4 §. Detsamma

gäller, när den exproprierande gjort anmälan enligt 8 §. När expropria-

tionen är fullbordad, har den exproprierande rätt att genast tillträda

egendomen.

Exproprieras tillbehör till fastighet med äganderätt, upphör tillbehö­

ret efter expropriationens fullbordan att höra till fastigheten, även om
det ej skiljes från denna. �ndring av fastighetsindelningen på grund av

expropriation sker, när expropriationen är fullbordad.

10 § Anmäler den exproprierande hos länsstyrelsen att han vill ut­

nyttja medgivande till kvalificerat förhandstillträde och visar han där­
vid att domen om medgivande har vunnit laga kraft och att han inom

föreskriven tid har uppfyllt de villkor som knutits till medgivandet,

övergår egendomen genom anmälningen på den exproprierande med
samma rätt som om expropriationen hade fullbordats. Sker anmälan
före den dag då medgivandet tidigast får utnyttjas, övergår dock egen­

domen först nämnda dag.

När egendomen har övergått på den exproprierande enligt första

stycket, äger 9 § andra stycket motsvarande tillämpning.

11 § Försummar den exproprierande att inom föreskriven tid iakt­

taga vad som åligger honom enligt 1 § första stycket och 4 § och har
ej fastigheten helt eller delvis tillträtts eller övergått på den exproprie­

rande enligt 10 §, är expropriationsrätten förverkad.

Vill fastighetsägaren att expropriationen ändå skall fullbordas, har

han att inom tre månader efter förverkandet begära det hos länssty­
relsen. Vill han det ej, får han hos fastighetsdomstolen visa att expro­
priationsrätten är förverkad. Gör han det, skall domstolen anmäla för­

verkandet till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsbo­

ken. Vad som sagts nu om anteckning i fastighetsboken äger, när fråga

är om tomträtt, motsvarande tillämpning beträffande tomträttsboken.

12 § Har fastighetsägaren begärt att expropriationen skall fullbordas

utan hinder av att expropriationsrätten är förverkad enligt 11 § första
stycket och har ej anmälan enligt andra stycket i samma paragraf ägt
rum, skall länsstyrelsen låta uttaga expropriationsersättningen jämte
ränta enligt 16 § första stycket hos den exp roprierande.

13 § Har fastigheten helt eller delvis tillträtts eller övergått på den

exproprierande enligt 10 § och försummar han att inom föreskriven

tid betala förskott enligt 5 kap. 20 § eller slutlig expropriationsersätt-

ning, skall länsstyrelsen på begäran av den ersättningsberättigade låta

uttaga beloppet jämte ränta enligt 16 § första stycket.

14 § Vid begäran som avses i 11 § andra stycket eller 13 § skall fo­

gas domen eller beslutet samt lagakraftbevis.

I fråga om uttagande av ersättning jämte ränta äger bestämmelserna

i utsökningslagen (1877; 31 s. 1) om verkställighet av lagakraftägande
dom i tvistemål, varigenom betalningsskyldighet blivit någon ålagd,

motsvarande tillämpning.

1854

V-

¬

background image

15 § Föreligger fall som avses i 12 eller 13 § och har samtliga frågor

SFS 1972; 719

i saken slutligt avgjorts, är expropriationen fullbordad, när den slutliga

expropriationsersättningen har kommit in till länsstyrelsen.

16 § I den mån expropriationsersättning betalas efter utgången av

den i 7 § första stycket föreskrivna tremånadersfristen eller, om fastig­
heten dessförinnan helt eller delvis har tillträtts eller övergått på den
exproprierande enligt 10 §, efter tidpunkten härför, skall den expro­

prierande utge sex procent årlig ränta på ersättningen, i förra fallet

frän fristens utgång och i senare fallet från den dag då tillträdet eller

övergången skedde.

Expropriation fullbordas utan hinder av att ränta enligt första styc­

ket ej betalas.

17 § Medel som har nedsatts eller uttagits enligt detta kapitel skall

av länsstyrelsen utan dröjsmål insättas i bank mot ränta.

18 § Nedsatta eller uttagna medel skall jämte upplupen ränta utbe­

talas av länsstyrelsen till den som är berättigad till medlen.

Vid utbetalning av medel som enligt domstolens bestämmande skall

nedsättas äger, med de avvikelser som anges i tredje och fjärde styc­
kena, bestämmelserna om fördelning av köpeskilling for fast egendom

som sålts på exekutiv auktion motsvarande tillämpning. Om rätt för

innehavare av pantbrev att avstå från sin rätt till betalning och verkan
därav finns särskilda bestämmelser.

�r fastigheten, förutom av inteckning, besvärad av särskild rätt som

minskar fastighetens värde och har sämre rätt än inteckningen, skall
borgenär som har panträtt på grundval av inteckningen erhålla betal­

ning som om fastigheten icke besvärades av rättigheten, i den mån det
krävs för att han skall få full betalning f�r sin fordran. Ersättningen
för rättigheten skall minskas i motsvarande mån.

Har löseskilling eller intrångsersättning av domstolen bestämts till

högre belopp än fastighetens ägare har yrkat och uppstår efter betalning
av de fordringar som skall utgå ur ersättningen överskott som ej faller
inom det yrkade beloppet, skall överskottet återställas till den expro­

prierande.

19 § Sammanträde för fördelningen hålles så snart det kan ske. Kal­

lelse till sammanträdet sändes minst två veckor i förväg till fastighets­

ägaren, annan sakägare och kända innehavare av panträtt. De skall i

kallelsen uppmanas att anmäla sina anspråk senast vid sammanträdet.

Föreligger särskilda skäl, skall kungörelse om sammanträdet minst två
veckor i förväg också föras in i Post- och Inrikes Tidningar och tid­

ning inom orten.

20 § Har domstolen enligt 5 kap. 27 § hänvisat sakägare att föra
talan om ersättning för skada eller intrång i särskild rättegång, äger

1

13, 14 och 16�19 §§ motsvarande tillämpning i fråga om för­

skott eller ersättning som bestämmes i sådan rättegång.

1855

r

'

.i

¬

background image

SFS 1972: 719

7 kap. Särskilda bestämmelser

1 § Har expropriationstillstånd beviljats, skall den exproprierande

svara för samtliga kostnader som uppkommit i ärendet om tillstånd till

expropriation, i målet vid fastighetsdomstolen och i ärendet om expro-
priationsersättningens fördelning, allt i den mån ej annat följer av 18

kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken eller vid en motsvarande tillämpning
av något av dessa lagrum.

Har sakägare vid fastighetsdomstolen förebringat utredning i strid

med utredningsbeslut, ersättes kostnaden för sådan utredning endast
1 den mån utredningen haft betydelse för utgången i målet.

2 § Avslås ansökan om expropriationstillstånd eller återkallas ansök­

ningen innan tillstånd beviljats, skall sökanden svara för kostnaderna
i ärendet, i den mån ej annat följer vid en motsvarande tillämpning av
18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken.

3 § I högre rätt svarar den exproprierande för sina egna kostnader

och för kostnad som uppkommit för motpart genom att den expro­
prierande fullföljt talan, i den mån ej annat följer av 18 kap. 6 eller 8 §

rättegångsbalken. I övrigt gäller 18 kap. rättegångsbalken beträffande
skyldigheten att svara för kostnad i högre rätt.

4 § Fråga om ersättning för kostnad som avses i 1 eller 2 § prövas

av fastighetsdomstolen, även om frågan ej gäller kostnad vid domstolen.

5 § I avvaktan på att expropriationsmålet avgöres får fastighetsdom­

stolen förordna att förskott skall utgå på den ersättning för rättegångs­

kostnader vid domstolen som slutligt fastställes.

Första stycket äger motsvarande tillämpning på rättegångskostnader

i högre rätt som uppkommit för motpart genom att den exproprierande
fullföljt talan.

Innan förordnande meddelas att förskott på rättegångskostnad skall

utgå till part, skall motparten erhålla tillfälle att yttra sig. Mot beslut som

fastighetsdomstolen meddelat under rättegången i sådan fråga föres talan

särskilt. Mot hovrättens beslut i frågan får talan ej föras.

6 § Vill någon för expropriation upprätta karta över fastighet som

annan äger eller innehar eller annars undersöka fastigheten, får länssty­
relsen föreskriva att tillträde till fastigheten för sådan undersökning skall
lämnas under viss tid.

Undersökningsarbetet skall utföras så att minsta skada och intrång

vållas. I trädgård, liknande plantering eller park får träd ej skadas eller

fällas utan ägarens samtycke eller medgivande av länsstyrelsen. För
skada och intrång utgår ersättning. Talan om ersättning väckes vid den

fastighetsdomstol inom vars områ de fastigheten är belägen.

7 § Har säkerhet som skall ställas enligt denna lag ej godkänts av
den, till vars förmån den ställes, prövas säkerheten av länsstyrelsen.

Borgen får godkännas av länsstyrelsen endast om borgensman svarar

som för egen skuld och, om två eller flera tecknat borgen, de svarar
solidariskt.

1856

¬

background image

Staten, kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver ej

SFS 1972: 719

ställa säkerhet.

8 § Talan mot länsstyrelsens beslut i fråga som avses i 6 eller 7 § föres
hos Konungen genom besvär.

�vergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973.

2. Genom lagen upphäves lagen (1917: 189) om expropriation.
3. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift

som ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya

bestämmelsen.

4. Bestämmelsen om to mträtt i 1 kap. 2 § nya lagen äger motsvarande

tillämpning i fråga om vattenfallsrätt som avses i 12 § lagen (1970: 995)
om införande av nya jordabalken.

5. Bestämmelserna i denna lag om ägare till fastighet äger motsva­

rande tillämpning på den som innehar fastighet med ständig besittnings­
rätt eller med fideikommissrätt.

6. Löseskilling och intrångsersättning för fastighet som innehas med

fideikommissrätt får icke sättas lägre än som föranledes av 4 kap. nya
lagen. Ersättning som nämnts nu och som tillkommer innehavaren av
fideikommissegendomen skall alltid nedsättas hos länsstyrelsen och får
icke utbetalas, innan Konungen eller myndighet som Konungen bestäm­

mer har förordnat hur det skall förfaras med ersättningen.

7. Bestämmelserna i denna lag om fordran för vilken panträtt har

upplåtits i fastigheten äger motsvarande tillämpning på sådan fordran på
ogulden köpeskilling som åtnjuter företrädesrätt enligt 5 § lagen (1970:
995) om införande av nya jordabalken. Vad som sagts nu gäller även
i fråga om rätt till avkomst eller förmån som avses i 8 § lagen om infö­
rande av nya jordabalken, om rättigheten icke är att anse som särskild
rätt till fastighet.

8. �ldre bestämmelser om lösningsrätt skall alltjämt gälla beträffande

egendom som exproprierats på grund av ansökan före ikraftträdandet.

9. Beträffande egendom, som har exproprierats enligt 1 § första styc­

ket 7 lagen (1917: 189) om expropriation, skall 101 § samma lag fort­

farande gälla.

10. Beträffande egendom, som genom expropriation har tagits i an­

språk med n yttjanderätt för allmän väg på grund av ansökan före ikraft­
trädandet, skall 79 a § andra stycket lagen (1917: 189) om expropriation
fortfarande gälla.

11. När ansökan om expropriation gjorts före nya lagens ikraftträ­

dande, prövas frågan om tillstånd till expropriationen och handlägges
ärendet därom enligt äldre bestämmelser. Bestämmelserna i 3 kap. 3 §
nya lagen tillämpas dock även om ansökan om expropriation har gjorts
före ikraftträdandet.

12. Har tillstånd att expropriera fastighet med äganderätt meddelats

på grund av ansökan som g jorts före ikraftträdandet, äger äldre bestäm­
melser om inverkan av expropriationen på särskild rätt till fastigheten
fortfarande tillämpning.

1857

59�SFS 1972

¬

background image

SFS 1972: 719

13. I fråga om grunderna för bestämmande av expropriationsersätt-

ning gäller äldre bestämmelser, om talan vid domstol väckts före ikraft­
trädandet. Bestämmelserna i 4 k ap. 3 § gäller ej värdeökning som inträf­

fat före utgången av juni 1971.

14. Bestämmelserna i 5 kap. 12 § andra stycket, 5 kap. 25 och 26 §§

samt 7 kap. 1 § andra stycket nya lagen gäller ej expropriationsmål som
är anhängigt vid domstol vid ikraftträdandet. I stället för 5 kap. 25 och

26 §§ gäller motsvarande äldre bestämmelser. Vidare gäller äldre be­
stämmelser i fråga om talan mot hovrätts dom beträffande kvalificerat
förhandstillträde, om domen har meddelats före ikraftträdandet.

15. �ldre bestämmelser om betalning av expropriationsersättning och

förskott på sådan ersättning äger fortfarande tillämpning i fråga om

ersättning och förskott som har bestämts före ikraftträdandet.

Det alla som vederbör hava sig hörsamligen att efterrätta. Till ytter­

mera visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt
kungl. sigill bekräfta låtit.
Stockholms slott den 19 december 1972.

GUSTAF ADOLF

CARL LIDBOM

S_)

(Justitiedepartementet)

¬

Viktiga lagar inom transport och trafik
JP Infonets tjänster inom transport och trafik

JP Infonets tjänster inom transport och trafik

Arbetar du med frågor som rör transport och trafik? I JP Infonets tjänster hittar du det juridiska grundmaterial du behöver som beslutsunderlag samt den senaste praxisutvecklingen snabbt analyserad och kommenterad. Se allt inom transport och trafik.