SFS 2014:1344 Lag med kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningar

1

Svensk författningssamling

Lag
med kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-,
fartygs- och busspassagerarförordningar;

utfärdad den 20 november 2014.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs följande.

Tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningarna

1 §

I denna lag finns bestämmelser som kompletterar

1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1371/2007 av den

23 oktober 2007 om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer (tågpassage-
rarförordningen),

2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1177/2010 av den

24 november 2010 om passagerares rättigheter vid resor till sjöss och på inre
vattenvägar och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 (fartygspassa-
gerarförordningen), och

3. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 181/2011 av den

16 februari 2011 om passagerares rättigheter vid busstransport och om änd-
ring av förordning (EG) nr 2006/2004 (busspassagerarförordningen).

Tillsyn över att förordningarna följs

2 §

Den eller de myndigheter som regeringen bestämmer utövar tillsyn över

att de skyldigheter som följer av tåg-, fartygs- och busspassagerarförordning-
arna fullgörs.

3 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om avgifter för tillsyn enligt tåg-, fartygs- och busspassagerarför-
ordningarna.

Sanktioner

4 §

Skyldighet att lämna information föreskrivs för järnvägsföretag, biljett-

utfärdare, stationsförvaltare, researrangörer, transportörer, resebyråer, termi-
naloperatörer och hamnmyndigheter i

1. artiklarna 4, 8, 9.5, 18.1, 20, 22.3, 28.2 och 29 i tågpassagerarförord-

ningen,

1 Prop. 2013/14:239, bet. 2014/15:CU3, rskr. 2014/15:5.

SFS 2014:1344

Utkom från trycket
den 2 december 2014

2

SFS 2014:1344

2. artiklarna 8.5, 9.2–9.4, 10, 12.3, 13.3, 16, 22 och 23 i fartygspassagerar-

förordningen, och

3. artiklarna 10.2, 10.5, 11.2–11.5, 13.2, 14.5, 20, 24 och 25 i busspassage-

rarförordningen.

Om information inte lämnas enligt någon av de bestämmelser som anges i

första stycket, ska marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas, med undantag
av 29–36 §§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses vara
väsentlig enligt 10 § tredje stycket den lagen.

5 §

Andra skyldigheter än att lämna information föreskrivs för järnvägs-

företag, biljettutfärdare, stationsförvaltare, researrangörer, transportörer, rese-
byråer och terminaloperatörer i

1. artiklarna 9.1–9.4, 18.3–18.5, 19, 22.1, 23, 24, 27 och 28 i tågpassage-

rarförordningen,

2. artiklarna 4, 7–8.4, 9.1, 10–13.2, 15.4 och 24 i fartygspassagerarförord-

ningen, och

3. artiklarna 4, 8, 9, 10.1, 10.3, 10.4, 11.1, 13–15, 17.3, 26 och 27 i buss-

passagerarförordningen.

Den som inte fullgör en sådan skyldighet får åläggas att göra det. Åläggan-

det får förenas med vite. En talan om ett sådant åläggande väcks vid Mark-
nadsdomstolen av Konsumentombudsmannen.

I ett tillsynsärende om en skyldighet som avses i första stycket tillämpas

42–45 §§ marknadsföringslagen (2008:486) och det som i övrigt gäller enligt
den lagen vid tillämpning av de bestämmelserna.

6 §

I ett fall som inte är av större vikt får Konsumentombudsmannen med-

dela ett föreläggande om ett sådant åläggande som avses i 5 §. Bestämmel-
serna i 28 § marknadsföringslagen (2008:486) ska då tillämpas.

7 §

Den myndighet som utövar tillsyn över fullgörandet av de skyldigheter

som anges i artiklarna 10.1, 10.2, 10.4, 21 och 26 i tågpassagerarförord-
ningen, artikel 14 i fartygspassagerarförordningen och artikel 16.1 i busspas-
sagerarförordningen får meddela de förelägganden som behövs för att be-
stämmelserna ska följas.

Ett sådant föreläggande får förenas med vite.

Befogenhet att utse bussterminaler

8 §

Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, en statlig myndighet

eller de regionala kollektivtrafikmyndigheter som avses i lagen (2010:1065)
om kollektivtrafik får i det enskilda fallet besluta om att utse bussterminaler
där assistans för personer med funktionsnedsättning eller nedsatt rörlighet ska
tillhandahållas i enlighet med busspassagerarförordningen.

Överklagande

9 §

Tillsynsmyndighetens beslut om föreläggande enligt 7 § får överklagas

till allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller ett beslut av en statlig myn-
dighet eller en regional kollektivtrafikmyndighet om att utse en bussterminal
enligt 8 §.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

3

SFS 2014:1344

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

På regeringens vägnar

MARGOT WALLSTRÖM

MORGAN JOHANSSON
(Justitiedepartementet)

Norstedts Juridik AB/Fritzes

Elanders Sverige AB, 2014