SFS 1979:643

SFS 1979:643 Lag

, n

.

Utkom från trycket

O"! ändring i luftfartslagen (1957:297);

den lOjuIi 1979

utfärdad den 14 juni 1979.

Enligt riksdagens besluU fö reskrivs att 2 kap. 2 och 8 §§ luftfartslagen

(1957: 297) skall ha nedan angivna lydelse. Till följd härav kommer lagen

att ha följande lydelse från och med den dag då denna lag träder i kraft.

FÖRSTA AVDELNINGEN

Om civil luftfart

1 KAP.

Inledande bestämmelser

1 § Luftfart må här i riket äga rum allenast med de inskränkningar och

under de villkor, som följa av denna lag och med stöd därav meddelade fö­
reskrifter eller som eljest stadgas i lag eller författning.

2 § Luftfart må ej äga rum med andra luftfartyg än sådana som hava

svensk nationalitet eller nationalitet i frä mmande stat, med vilken slutits

överenskommelse om rätt till luftfart inom svenskt område.

När särskilda skäl äro därtill, äger regeringen eller, efter regeringens be­

myndigande, luftfartsverket medgiva att luftfart må äga rum utan hinder av

vad i f örsta stycket sägs, så ock bestämma villkoren därför.

2 a § Luftfart må ej inom svenskt område äga rum i överljudsfart.

När synnerliga skäl föreligga, äger regeringen eller, efter regeringens be­

myndigande, luftfartsverket medgiva luftfart utan hinder av vad som sägs i

första stycket så ock bestämma villkoren därför.

3 § Regeringen äger att av militära skäl eller av hänsyn till allmän ord­

ning och säkerhet inskränka eller förbjuda luftfart inom viss del av riket.
Efter regeringens bemyndigande må ock luftfartsverket av hänsyn till all­
män ordning och säkerhet inskränka eller för högst två veckor förbjuda

luftfart inom visst område.

Under utomordentliga förhållanden eller då eljest hänsyn till allmän sä­

kerhet kräver det äger regeringen tillfälligt inskränka eller förbjuda luftfart
inom hela riket.

4 § Denna lag skall, där ej annat följer av vad i lagen ä r stadgat, med av­

seende å svenskt luftfartyg lända till efter rättelse jämväl vid luftfart utom

1624

' Prop. 1978/79:111 (bil. 5), TU 27, rskr 420.

¬

riket, såvitt det är förenligt med lag i främ mande stat som efter överens-

SFS 1979:643

kommelse eller eljest är tillämplig.

Bestämmelserna i 9 ka p. äro, ändå att luftfartyget icke är av svensk na­

tionalitet, tillämpliga jämväl vid luftfart utom riket, i den mån det följer av
överenskommelse med främmande stat eller eljest av allmänna rättsgrund­

satser.

5 § Om atomskada gälla särskilda bestämmelser.

2 KAP.

Om registrering av luftfartyg, dess nationalitet och märkning

Registrering
1 § Över luftfartyg skall hos luftfartsverket föras re gister {luftfartygsre­

gister) .

Om inskrivning av rätt till luftfartyg samt om vissa internationella förhål­

landen beträffande rätt till luftfartyg är särskilt stadgat.

2

Ett luftfartyg får registreras i S verige bara om det ägs av svenska

staten, svensk kommun eller landstingskommun, svensk medborgare eller
av dödsbo, bolag, förening, samfällighet eller stiftelse som har svensk na­
tionalitet.

Luftfartsverket får medge att ett luftfartyg får registreras i Sverige även

om nämnda krav inte är uppfyllda. Sådant medgivande får bara lämnas om
luftfartyget i regel an vänds med utgångspunkt i Sverige.

3 § Ej må luftfartyg, som är registrerat i främman de stat, registreras här i

riket, med mindre det avföres ur den främmande statens register.

4 § Luftfartyg må icke registreras med mindre det har luftvärdighetsbe­

vis och, i den utsträckning regeringen eller efter regeringens bemyndigan­

de lu ftfartsverket föreskriver, miljövärdighetsbevis. Bevis skall ha utfär­
dats eller godkänts här i rike t.

5 § Ansökan om registrering av luftfartyg skall göras skriftligen av äga­

ren och inne hålla för registreringen nödiga upplysningar rörande fartyget,

ägaren och dennes förvärv av fartyget. Ansökningen skall åtföljas av ut­

redning till styrkande av att sökanden är ägare av fartyget och att i övrigt

de i 2 -4 §§ upptagna villkoren äro uppfyllda, så ock av handling som ut­

märker när, var och av vem fartyget är byggt.

6 § Registret skall för varje luftfartyg innehålla fartyget tillkommande

nationalitets- och registreringsbeteckning, de uppgifter som äro nödiga för

att identifiera det, upplysning angående äganderätten till farty get och äga­

rens fång samt huruvida fartyget är intecknat, hänvisning till fartygets luft-

Senaste lydelse 1976:11.

1625

¬

SFS 1979:643

värdighetsbevis och miljövärdighetsbevis ävensom anteckning om tidgfif'v

då fartyget införes i regis tret, ändring i ägander ätten registreras eller faftyi;
get avföres ur registret, så ock i övrigt vad regeringen eller, efter regering­

ens bemyndigande, luftfartsverket föreskriver.

7 § Sker ändring i ägand erätten till luftfartyg som införts i registret eller
ändras ägarens nationalitet eller undergår fartyg efter registreringen änd­

ring av betydelse för fartygets identifiering, vare ägaren skyldig att därom

ofördröjligen göra anmälan till luftfartsverket för införande i registret.
Samma skyldighet åligger vid ändrin g i ägand erätten jämväl den förutvar­
ande ägaren.

Införes i registret ny ägare av intecknat luftfartyg, åligger det luftfarts­

verket att ofördröjligen underrätta inskrivningsdomaren därom.

Anmäles ny ägare av luftfartyg men finnes utredningen ej vara sådan att

han kan inforas i registret, skola ändock däri anmärkas hans namn, det

uppgivna fånget och dagen då anmälan skedde.

8 §3 Ett luftfartyg skall föras ur registret i följande fall .

1. Om ägaren begär det.

2. Om kraven i 2 § inte är uppfyllda.

3. Om det har förolyckats eller förstörts.

4. Om det efter en flygning inte har hörts av på tre månader.

5. Om det inte har haft giltigt lu ftvärdighetsbevis eller miljövärdighets­

bevis på tre år.

Ägaren är skyldig att anmäla om något har hänt som enligt första stycket

2-4 medför att ett luftfartyg skall avregistreras. När ett fall enligt första
stycket 5 inträffar, behöver luftfartyget inte avregistreras om ägaren inom

en viss tid som bestäms av luftfartsverket visar att luftfartyget är luftvär-

digt och miljövärdigt.

9 § Luftfartyg, som är intecknat, må ej på grund av äg arens begäran eller

annan i 8 § avsedd omständighet avföras ur registret, med mindre i äre ndet
företes bevis från inskrivningsdomaren, att inteckningshandlingen uppvi­

sats för honom samt att inteckningshavaren samtyckt till åtgärden, men i
registret skall göras anmärkning om vad i äre ndet förekommit.

Avföres luftfartyg ur registret eller sker i registret anmärkning som i

första stycket sägs, skall inskrivningsdomaren ofördröjligen underrättas
därom.

10 § Innehaves luftfartyg på grund av köp utan att äganderätten övergått

å innehavaren, skola i registre t antecknas innehavarens namn och den rät t

som tillkommer honom. Det åligger dem som slutit avtalet att ofördröjligen

göra anmälan därom till luftfartsverket.

Upplåter någon luftfartyg för obestämd tid el ler för en tid av minst två

veckor till annan för att av denne nyttjas för egen räkning, skall på begäran

av upplåtaren eller innehavaren i reg istret göras anteckning om upplåtel­
sen.

1626

^ Senaste lydelse 1976; 11.

¬

11 § Har å utrikes ort luftfartyg byggts för svensk räkning eller övergått i

SFS 1979: 643

svensk ägo och äro de i 2 och 3 §§ för registrering angivna villkoren upp­
fyllda, må fartyget, i enlighet med bestämmelser som regeringen meddelar,
för viss tid a ntecknas i e tt särskilt bihang till luftfartygsregistret.

Nationalitet

12 § Sedan luftfartyg inforts i luftfar tygsregistret, äger det svensk natio­

nalitet.

Om införandet i registret skall luftfartsverket utfärda bevis {nationali­

tets- och registreringsbevis).

13 § Där luftfartyg avförts ur registret eller anmärkning skett enligt 9 §,

skall fartygets ägare eller, i fall då fartyget avförts ur registret till följd av
att det övergått till utländsk ägare, den förre ägaren ofördröjligen återställa

nationalitets- och registreringsbeviset till luftfartsverket. Har eljest änd­
ring i förhållan de, varom beviset innehåller upplysning, införts i registret,

skall fartygsägaren ofördröjligen avlämna beviset till l uftfartsverket, som
antecknar ändringen å beviset eller, där så finnes lämpligare, utfärdar nytt

bevis.

14 § Luftfartyg, som antecknats i bihanget till luftfartygsregistret, äger
svensk nationalitet så länge anteckningen gäller.

Om antec kningen i bihanget skall luftfartsverket utfärda interimistiskt

nationalitets- och registreringsbevis.

15 § Svenskt luftfartyg skall, när det nyttjas till luftfart, hava svenskt na­

tionalitets- och registreringsbevis.

Utländskt luftfartyg skall vid luftfart inom svenskt område hava motsva­

rande bevis från främmande stat, med vilken slutits överenskommelse om
rätt till sådan lu ftfart.

Nyttjas luftfartyg jämlikt medgivande som avses i 1 kap. 2 § andra styc­

ket, gäller vad r egeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfarts­
verket föreskriver.

Märkning

16 § Luftfartyg, som införts i luftfartygsregistret eller antecknats i bi­

hanget, skall märkas i enlighet med sin nationalitets- och registreringsbe­
teckning. Märkena skola föras så länge fartyget kvarstår i regis tret eller bi­

hanget.

Luftfartyg, som är registrerat i främm ande stat med vilken slutits över­

enskommelse om rätt till luftfart inom sv enskt område, skall vid sådan luft­
fart vara märkt i enlighet med föreskrifterna i hem landet.

Nyttjas luftfartyg jämlikt medgivande som avses i 1 kap. 2 § andr a styc­

ket, gäller vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfarts­
verket föreskriver,

1627

¬

SFS 1979:643

3 KAP.

s p;

Om luftvärdighet och miljövärdighet

1 § Luftfartyg skall, när det nyttjas till luftfa rt, vara luft värdigt och mii-

jövärdigt.

Ej må luftfartyg anses luftvärdigt, med mindre det är så konstruerat,

byggt, utrustat och vidmakthållet samt äger sådana flygegenskaper, att sä­
kerhetens krav äro tillgodosedda.

Ej må luftfartyg anses miljövärdigt med mindre det är konstruerat,

byggt, utrustat och vidmakthållet så att luftfartyget ej vållar skada genom
buller, luftförorening eller likartad störning. Närmare föreskrifter för till-

lämpningen av detta stycke meddelas av regeringen eller, efter regeringens

bemyndigande, av luftfartsverket.

2 § Luftfartyg skall undergå besiktning enligt vad regeringen eller, efter

regeringens bemyndigande, luftfartsverket föreskriver, så ock i övrigt med

avseende å luftvärdigheten vara underkastat tillsyn av luftfartsverket.

Besiktning och tillsyn må enligt vad regeringen bestämmer av luftfarts­

verket uppdragas åt särskild sakkunnig eller myndighet inom eller utom ri­

ket.

3 § Sedan luftfartyg vid besiktning eller annorledes funnits vara luftvär­

digt, skall luftfartsverket utfärda bevis därom (luftvärdighetsbevis). Bevi­

set må ut färdas för viss tid och begränsas till att avse luftfart av viss art el­

ler inom visst område. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,

luftfartsverket äger föreskriva, att i beviset eller därvid fogad handling
skall angivas vad vid far tygets nyttjande skall iakttagas för att det skall an­

ses luftvärdigt.

Luftvärdighetsbevis må förnyas, om fartyget finnes vara luftvärdigt en­

ligt de krav som gälla då förnyelsen skall ske. Luftfartsverket äger åt sak­

kunnig eller myndighet som avses i 2 § an dra stycket uppdraga att förnya

luftvärdighetsbevis.

4 § Svenskt luftfartyg skall, när det nyttjas till luftfart, hava svenskt eller

av luftfartsverket godkänt utländskt luftvärdighetsbevis.

Utländskt luftfartyg skall vid luftfart inom svenskt område hava luftvär­

dighetsbevis som i först a stycket sägs eller i främmande stat utfärdat eller
godkänt bevis som enligt överenskommelse med den s taten skall erkännas

här i riket .

Luftfartsverket må enligt vad regeringen bestämmer medgiva, att luft­

fartyg må nyttjas till luftfart utan h inder av vad i första och andra styckena
sägs.

5 § Där luftfartyg, för vilket luftvärdighetsbevis utfärdats här i riket, icke

undergår föreskriven besiktning eller med avseende å fartyget eller dess

utrustning vidtages ändring som må antagas hava betydelse för luftvärdig­
heten. vare beviset, om ej luftfartsverket bestämmer annat, ogiltigt inti ll
dess fartyget förklarats luftvärdigt. Samma lag vare, där fartyget eller dess
utrustning lidit skad a som uppenbarligen är av betydelse för luftvärdighc-

1528

ten och skadan icke avhjälpts i den ordnin g luftfartsverket bestämmer.

¬

Förekommer eljest omständighet som må antagas hava betydelse för

SFS 1979:643

luftvärdigheten, äger luftfartsverket förklara beviset ogiltigt intill d ess far­
tyget förklarats luft värdigt.

Är luf tvärdighetsbevis ogiltigt, skall det på anmaning ofördröjligen av­

lämnas till l uftfartsverket.

6 § Vad i 3 och 5 §§ är stadgat om svenskt luftvärdighetsbevis skall äga

motsvarande tillämpning i fråga om godkännande av utländskt luftvärdig-

hetsbeyis samt förnyelse och ogiltighet av sådant godkännande.

7 § Ägare av luftfartyg som nyttjas till luftfa rt eller, om annan i ägare ns

ställe brukar fa rtyget, denne skall vaka över fartygets luftvärdighet samt, i

enlighet med b estämmelser som meddelas av luftfartsverket, så snart ske

kan till verket anmäla omständighet av betydelse för luftvärdigheten, så

ock i övrigt lämna f ör tillsynen nödiga upplysningar.

8 § Luftfartsverket så ock den som erhållit uppdrag varom i 2 § andra

stycket sägs äger tillträde till luftfartyg för verkställande av förrättning en­

ligt detta kapitel och må därvid påkalla erforderlig medverkan av fartygets

ägare eller, om annan i ägare ns ställe brukar fartyget, denne samt av dess

befälhavare och besättning. Förrättningen skall så utföras, att såvitt möj­

ligt fartygets trafikförhållanden icke rubbas och i övri gt större olägenhet ej

förorsakas än som är oundvikligt.

9 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket
äger, för prövning av luftfartygs flygegenskaper eller eljest av särskild an­

ledning, medgiva att luftfartyg må nyttjas till luftfart utan hinder av vad

förut i detta kapitel är stadgat.

10 § För rätt att bygga luftfartyg eller å sådant fartyg utföra underhålls-,

reparations- och ändringsarbeten må regeringen, där hänsyn till s äkerhe­
ten k räver det, föreskriva att tillstånd erfordras av regeringen eller, efter

regeringens bemyndigande, av luftfartsverket. Vad nu sagts skall äga
motsvarande tillämpning beträffande tillbehör och reservdelar till luftfar­

tyg-

10 a § Bestämmelserna i 2 -9 §§ om luftvärdighet och luftvärdighetsbe­

vis gälla i tillämpliga delar även miljövärdighet och miljövärdighetsbevis.

4 KAP.

Om luftfartygs bemanning

1 § Luftfartyg skall vara bemannat på betryggande sätt.

Närmare föreskrifter om bemanningen meddelas av regeringen eller, ef­

ter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket.

Fartygets ägare eller, om annan i ägare ns ställe brukar fartyget, denne

skall söija för att fartyget är behörigen bemannat.

1629

¬

I

SFS 1979: 643

2 § Luftfartygs bemanning skall vara underkastad tillsyn av luftfartsverk^

ket.

,„t

Luftfartsverket må enligt vad regeringen bestämmer uppdraga åt sär­

skild sakkunnig eller myndighet inom eller utom riket att biträda vid ti llsy­

nen.

3 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket

meddelar föreskrifter om de villkor som, beträffande medborgarskap, ål­

der, skicklighet, lämplighet och i övrigt, skola gälla för behörighet att

tjänstgöra å luftfartyg.

4 § För den som uppfyller fastställda villkor för behörighet att vara föra­

re å luftfartyg eller därå förrätta annan tjänst som regeringen bestämmer

utfärdar luftfartsverket bevis därom {luftfartsceriifikat). Certifikatet skall
utfärdas för viss tid. Det må begränsas till att avse viss typ av luftfartyg el­

ler till luftfart av viss art eller inom visst område.

Luftfartscertifikat må förnyas, om innehavaren finnes uppfylla de vill­

kor som gälla då förnyelsen skall ske.

5 § Den som å luftfartyg förrättar tjänst som avses i 4 § skall hava

svenskt eller av luftfartsverket godkänt utländskt luftfartscertifikat eller i

främmande stat utfärdat eller godkänt certifikat som enligt överenskom­

melse med den staten skall erkännas här i riket. I internationell luftfart

skall dock den som förrättar sådan tjänst å svenskt fartyg hava svenskt el­

ler av luftfartsverket godkänt utländskt certifikat.

När skäl äro därtill, äger luftfartsverket bestämma att certifikat, som för

svensk medborgare utfärdats i främmande stat, ej må godtagas för luftfart

inom svenskt område.

Luftfartsverket må enligt vad regeringen bestämmer meddela tillstånd

att tjänstgöra å luftfartyg utan hinder av vad i första stycket första punkten
sägs.

6 § Svenskt luftfartscertifikat må av luftfartsverket återkallas for viss

tid, tills vidare eller för dess återstående giltighetstid, om innehavaren be­

går förseelse i tjänsten eller av betydelse för denna eller om han eljest ick e

uppfyller de villkor som gälla för tjänsten.

Förekommer anledning antaga att förhållande som avses i första stycket

är för handen, må luftfartsverket omedelbart sätta certifikatet ur kraft intill
dess frågan om återkallelse prövats.

När certifikat blivit å terkallat eller satt ur kraft, skall det ofördröjligen

avlämnas till luftf artsverket.

7 § Vad i 4 och 6 §§ är stadgat om svenskt luftfartscertifikat skall äga

motsvarande tillämpning i fråga om godkännande av utländskt luftfartscer­

tifikat samt förnyelse och återkallelse av sådant godkännande.

8 § Om skyldighet för innehavare av luftfartscertifikat att anmäla om­

ständighet av betydelse för hans behörighet samt att underkasta sig under­
sökningar och prov bestämmer regeringen eller, efter regeringens bemyn-

1630

digande, luftfartsverket.

¬

^.§ Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket

SFS 1979:643

äger, för utbildningsändamål eller eljest av särskild anledning, medgiva att
luftfartyg må nyttjas till luftfart utan hinder av vad förut i dett a kapitel är
stadgat.

5 KAP.

Om luftfartygs befälhavare och om tjänsten ombord

1 § Å svensk t luftfartyg skall, när det nyttjas till luf tfart, finnas befälha­

vare.

Befälhavaren äger högsta myndighet ombord.

2 § Befälhavaren skall vaka över fartygets luftvärdighet ävensom tillse

att fartyget är behörigen utrustat, bemannat och lastat samt att luftfärd
jämväl i övrigt för beredes och genomföres i enlighet med gällande bestäm­

melser.

Vad i 3 kap. 7 § stadgas om skyldighet att anmäla omständighet av bety­

delse för luftvärdigheten och i övrigt lämna för tillsynen nödiga upplys­

ningar äger motsvarande tillämpning beträffande befälhavaren.

3 § Det åligger befälhavaren att hava uppsikt över fartyget och dess be­
sättning samt passagerare och gods.

När så prövas nödigt, må befälhavaren tillfälligt åläg ga medlem av be­

sättningen att utföra annat arbete än det för vilket han anställts. Passagera­

re skall noggrant iakttaga vad befälhavaren föreskriver i fråga om ordning­

en ombord.

Befälhavaren må vägra att taga ombord och äger landsätta medlem av

besättningen, passagerare och gods, när omständigheterna kräva det.

4 § När det påkallas av hänsyn till luftfartygets säkerhet eller säkerheten

för ombordvarande person eller egendom eller för upprätthållande av lyd­

naden och ordningen ombord, äger befälhavaren bruka det våld och vidta­

ga de åtgärder i övri gt som kunna anses försvarliga med hänsyn till om­
ständigheterna.

1 fall som a vses i förs ta stycket skall medlem av besättningen utan sär­

skild anmaning lämna befälhavaren del bistånd han behöver. Efter anma-

ning av befälha varen äger även passagerare lämna sådant bistånd.

Om det till fö rebyggande av att luftfartygets säkerhet eller säkerheten

för person eller egendom ombord äventyras är nödvändigt att åtgärd som
avses i första stycket vidtages utan dröjsmål, äger medlem av besättningen
och pass agerare vidtaga åtgärden utan anmaning av befälhavaren.

5 § Förövas å fartyget svårare brott, skall befälhavaren såvitt möjligt

vidtaga för utredning i sak en nödiga åtgärder, som ej utan våda kunna upp­

skjutas.

Befälhavaren skall, så långt omständigheterna medgiva, sörja för att den

brottslige ick e avviker och äger för sådant ändamål taga honom i för var.

Bestämmelserna i 4 § andra stycket äga motsvarande tillämpning. Den

1631

¬

SFS 1979:643

brottslige får ej utan eget samtycke hållas i för var längre än till dess H än
kan överlämnas till svensk polisman eller, utom riket, till behör ig utländsk
myndighet eller till svensk konsul.

f

Föremål som kan antagas äga betydelse för utredning om brottet får be­

fälhavaren taga i förvar. Befälhavaren skall tillhandahålla polisman eller

myndighet som avses i andra stycket de upplysningar och de föremål i
hans besittning som kunna vara av betydelse för utredning om brottet.

6 § Befälhavaren skall tillse att föreskrivna fartygshandlingar finnas om­

bord och föras i enlig het med givna bestämmelser.

7 § Råkar fartyget i nöd, vare befälhavaren pliktig att göra allt som står i

hans makt för att rädda ombordvarande samt bevara fartyg och gods. Mås­

te fartyget övergivas, skall befälhavaren såvitt möjligt sörja för att fartygs­

handlingarna bringas i säk erhet.

8 § Inträffar vid fa rtygets nyttjande olyckshändelse, som medför att nå­

gon avlider eller får allvarlig kroppsskada eller att betydande skada upp­
står å fartyget eller egendom som icke befordras därmed, skall befälh ava­

ren ofördröjligen sörja för att luftfartsverket underrättas om händelsen och

snarast möjligt avgiva rapport till verket. Samma lag vare, när allvarlig fara
för sådan händelse förelegat eller något inträffat som tyder på väsentligt fel

hos fartyget eller markorganisationen.

Är befälhavaren ur stånd att uppfylla vad sålunda föreskrivits, skall det

fullgöras av fartygets ägare eller, om annan i ägarens ställe brukade farty­
get, av denne.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger

begränsa underrättelseplikten ävensom utsträcka den till att åvila jämväl
medlem av besättningen, så ock föreskriva att underrättelse skall giva s

även annan än luftfartsverket.

9 § Envar som gör tjänst ombord skall noggrant efterkomma förmans or­

der angående tjänsten, vederbörligen tillgodose ombordvarandes säkerhet
och bästa, sorgfälligt vårda fartyg och gods samt i övrigt med omsorg och

nit fullgöra sina åligganden.

10 § Ej må någon gö ra tjänst ombord, därest han på grund av påverkan
av starka drycker eller andra stimulerande eller bedövande ämnen eller till
följd av sjukdom eller uttröttning eller av annan sådan orsak icke kan på

betryggande sätt fullgöra vad honom åligger.

n § Regeringen bestämmer, i vad mån föreskrifterna i det ta kapitel sko­

la tillämp as i fråga om utländskt luftfartyg vid luftfart inom svenskt områ­

de.

1632

¬

6 KAP.

SFS 1979:643

Om flygplatser och markorganisationen i övrigt

Alimänna bestämmelser

1 § Flygplats så ock annan anläggning för luftfarten skall uppfylla säker­

hetens krav.

Närmare bestämmelser om inrättande samt om underhåll och drift av så­

dan anläggning och om tillsyn därå meddelas av regeringen eller, efter re­
geringens bemyndigande, av luftfartsverket.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger

bestämma huruvida och under vilka förutsättningar, utan intrång i enskild
rätt, sjö eller annat område må nyttjas för luftfartygs landning och uppstig­
ning utan att hava särskilt inrättats för ändamålet.

2 § Regeringen äger förordna om inrättande av luftled ävensom bestäm­

ma annat område, inom vilket lufttrafiken skall vara underkastad särskild
reglering.

3 § Till tryggande och underlättande av luftfarten anordnas flygsäker­

hetstjänst.

Om tillstånd i vis sa fall

4 § För inrättande och drift av flygplats till allmänt bruk {allmän flyg­

plats) erfordras tillstånd av regeringen, såvida annan än staten skall utöva

driften.

Regeringen äger föreskriva, att allmän flygplats med hänsyn till dess art,

trafikens ringa omfattning eller kortvarighet eller andra särskilda omstän­
digheter må in rättas eller drivas utan tillstånd varom i först a stycket sägs.

5 § Tillstånd att inrätta eller driva allmän flygplats må meddelas allenast

där hinder icke möter av hänsyn till det allmänna.

6 § Vid meddelande av tillstånd skola bestämmas de villkor som finnas

erforderliga. Regeringen må förordna luftfartsverket att i särskilda avseen­
den bestämma villkoren.

Tillståndet må begränsas till viss tid och lösningsrätt förbehållas kronan.

7 § Åsidosätter innehavare av tillstånd i väsentli g mån för verksamheten
gällande föreskrifter eller måste det antagas att han är oförmögen att behö-

rigen fullgöra sina förpliktelser med avseende å anläggningen och dess

drift, må regeringen återkalla tillståndet.

8 § Regeringen äger bestämma, att för inrättande och drift av annan an­

läggning för luftfarte n an allmän flygplats erfordras tillstånd av regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket.

Villkoren bestämmas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigan­

de, av luftfartsverket,

1633

103-SFS 1979

¬

SFS 1979:643

Om godkännande

^

9 § Allmän flygplats så ock annan anläggning för luftfarten som regeringr
en bestämmer skall, innan den tages i bruk, godkännas i den ordning r ege­

ringen förordnar. Vid godkännandet skola knytas erforderliga villkor.

Där fastställda villkor i väs entlig mån å sidosättas eller anläggningen el­

jest, till följd av ändrade bestämmelser eller annan omständighet, icke upp-
fyller de krav som gälla för sådan anläggning, ankommer på den myndighet

som meddelat godkännandet att återkalla det.

Förekommer omständighet som kan medföra att kraven för godkännan­

de ej längre äro uppfyllda, åligger det anläggningens innehavare att så snart
ske kan göra anmälan därom till luftfartsverket. Är omständigheten av be­

skaffenhet att medföra fara vid anläggningens begagnande, skall innehava­

ren, utan att avvakta vederbörande myndighets beslut, vidtaga de åtgärder
som påkallas för att hindra att anläggningen eller den del därav, varom frå­
ga är, vidare användes.

Om luftfartshinder och expropriation

10 § Om förbud i viss a fall mot bebyggelse till hinder för luftfarten stad­

gas i byggnadslagen.

Angående rätt att genom expropriation taga fastighet eller särskild rätt

till fastighet i anspråk för anläggning för den allmänna samfärdselns främ­

jande förordnas i lagen om expropriation.

11 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket
äger meddela bestämmelser som, utan att avsevärt men tillskyndas ägare

av mark eller innehavare av särskild rätt därtill, äro ägnade att förebygga

att märken, belysningsanläggningar eller andra inrättningar så anordnas,

att trafiksäkerheten utsättes för fara. Regeringen äger föreskriva vilka åt­
gärder som må v idtagas, därest sådana bestämmelser överträdas.

Övriga bestämmelser

12 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket
äger föreskriva vilka flygplatser som må nyttjas för internationell eller inri­

kes luftfart eller eljest för olika slag av luftfart.

13 § För begagnande av allmän flygplats eller annan anläggning för luft­
farten, som är upplåten till allmänt bruk, må avgift uppbäras enligt grunder

som bestämmas av regeringen.

Sådan avgift må, när den är förfallen till betalning, uttagas genom utmät­

ning utan fö regående dom eller utslag.

14 § Allmän flygplats så ock annan anläggning för luftfarten, som är upp­

låten till allmänt bruk, skall på enahanda villkor som för sv enska luftfartyg

i internat ionell fart vara öppen för utländska luftfartyg i motsvarande fart,

såvida de äro hemmahörande i sta t med vilken slutits överenskommelse

1634

om så dan förmån.

¬

15 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket

SFS 1979:643

1 äger fastställa villkor för behörighet att inom markorganisationen eller el-
' jest, annorstädes än å luftfartyg, förrätta tjänst varav trafiksäkerheten är

beroende, så ock meddela bestämmelser om certifikat för sådan tjänst.

t

[

16 § Vad i 5 k ap. 10 § stadgas skall äga mo tsvarande tillämpning i fråga

om trafikledare och flygmekaniker, så ock den som förrättar annan tjä nst

som regeringen med hänsyn till trafiksäkerheten bestämmer.

1 KAP.

Om tillstånd till luftfartsverksamhet

1 § Luftfart i regelbunden trafik (linjefart) i för värvssyfte må ej utövas

här i riket utan tillstånd av regeringen.

För annan luftfart i förv ärvssyfte inom riket erfordras tillstånd av rege­

ringen eller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket. Regering­

en må d ock bestämma, att sådan luftfart med hänsyn till dess art eller ringa
omfattning må ut övas utan tillstånd.

Regeringen ä ger föreskriva, att tillstånd av luftfartsverket erfordras för

luftfart som avser utbildning, för flyguppvisning eller flygtävling samt för

annan luftfartsverksamhet av särskild art, ändå att verksamheten icke äger

rum i förvä rvssyfte.

2 § Tillstånd må meddelas allenast där hinder icke möter av hänsyn till

det allmänna.

3 § Såvitt angår befordran av passagerare eller gods allenast från ort till

annan inom riket eller annan inrikes fart, må tillstånd meddelas endast

svenska staten, svensk kommun eller annan sådan menighet, svensk med­
borgare eller svenskt dödsbo, svenskt aktiebolag, vars aktiebrev äro ställ­
da till viss man, ävensom svenskt handelsbolag, vari ej finnes utländsk bo­
lagsman, samt förening, annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrätt­

ning här i riket, såframt styrelsens samtliga medlemmar äro svenska med­
borgare. Tillstånd må dock icke meddelas aktiebolag, med mindre dess ak­
tier till ett kapitalvärde och ett röstvärde av minst två tredjedelar tillkom­
ma den, åt vilken tillstånd enligt denna paragraf må meddelas; är denne

svenskt aktiebolag, skall det svenska inflytandet däri vara säkerställt i
samma omfattning som i det tillståndssökande bolaget.

Äro de sålunda uppställda förutsättningarna ej längre för handen, vare

tillståndet förfallet, där icke rättelse sker inom tid, som bestämmes av den
myndighet vilken meddelat tillståndet.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger

medgiva undantag från vad i denn a paragraf stadgas, när särskilda skäl äro
därtill.

4 § Vid meddelande av tillstånd skola bestämmas de villkor so m fmnas
erforderliga. Ankommer det på regeringen att giva tillståndet, må regering­

en förordna luftfartsverket att i särskild a avseenden bestämma villkoren.

Tillståndet må begränsas till viss tid och lösningsrätt förbehållas kronan.

1635

¬

\

SFS 1979: 643

5 § Åsidosätter innehavare av tillstånd i väsentlig mån för verksamhelejiV
gällande föreskrifter eller måste det antagas att han är oförmögen att behö-

rigen upprätthålla verksamheten, må den myndighet som meddelat tillstån­

det återkalla det.

6 § Har regeringen genom överenskommelse med frä mmande stat med­
givit luftfart inom svenskt område, vare, där regeringen så bestämmer, sär­

skilt tillstånd enligt detta kapitel ej behövligt. Regeringen må i sådant fa ll
förordna luftfartsverket att meddela de närmare bestämmelser som finnas

erforderliga.

7 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket må
föreskriva, under vilka förutsättningar luftfartyg eller tillbehör eller reserv­

delar till luftfa rtyg må upplåtas till annan för att av denne nyttjas för egen

räkning.

8 KAP.

Vissa bestämmelser för lufttrafiken

1 § Angående vad vid luftfärd skall iakttagas för att undvika samman­
stötning eller annan olyckshändelse och för att i övrigt förebygga sk ada el­
ler olägenhet förordnar regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
luftfartsverket.

2 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket

äger bestämma flygvägar som luftfartyg har att följa vid färd inom svenskt
område samt meddela särskilda föreskrifter beträffande färd över rikets

gräns, såsom angående var gränsen må p asseras och vilken flygplats som

skall brukas vid luftfar tygs avgång eller ankomst.

3 § När allmän ordning och säkerhet kräver det, må luftfartyg anma nas

att landa. Anmaningen skall ofordröjligen efterkommas. Har annan anvis­

ning ej givits, skall fartyget landa på närmaste allmänna flygplats inom ri­

ket, å vilken landning är möjlig. Inkommer luftfartyg i om råde, där luftfart

enligt I kap. 3 § är fö rbjuden, skall det omedelbart lämna området och an­

mälan om vad som inträffat göras på snabbaste sätt. Fartyget skall, oman­

nan anvisning ej givits, så snart ske kan landa såsom nyss sagts.

Eftersättes vad så lunda är stadgat, må fartygets färd hindras med erfor­

derliga medel.

Regeringen eller den regeringen bemyndigar bestämmer vem som äg er

utöva befogenhet varom i fö rsta eller andra stycket sägs samt meddelar
närmare föreskrifter om till ämpningen i övrigt av vad där stadgas.

4 § Krigsmateriel må icke uta n medgivande av regeringen eller den rege­

ringen bemyndigar befordras med lu ftfartyg. Vad i den na lag skall förstås

med kr igsmateriel bestämmer regeringen.

Regeringen eller den regeringen bemyndigar äger att av hänsyn till all­

män ordning och säkerhet förbjuda befordran med luftfartyg av annat g ods

1636

än krigsmateriel eller meddela närmare bestämmelser om sådan befordran.

¬

' / Regeringen eller den regeringen bemyndigar äger ock bestämma, huru-

spg 1979: 643

vida och under vilka villkor fotografiapparat må medföras och brukas å
luftfartyg inom svenskt område.

5 § Såvitt ej i denna lag eller eljest förordnas annat, bestämmer regering­
en eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket vilka fartygs­

handlingar som skola finnas för luftfartyg, huruvida de skola medföras om­
bord samt huru de skola upprättas, föras och förvaras.

6 § Ej må någon förvägras att taga del av innehållet i fartyg shandlingar,

såvitt hans rätt är beroende därav.

7 § Angående skyldighet för den som förrättar tjänst å luftfartyg att med­
föra luftfartscertifikat eller annan handling förordnar regeringen eller, efter

regeringens bemyndigande, luftfartsverket.

8 § Luftfartsverket må, där så prövas nödigt, visitera luftfartyg samt

granska fartygshandlingarna och de handlingar som skola medföras av
dem som förrätta tjänst å fartyget.

9 § Om vad vid luftfärd sk all iakttagas i häls ovårds-, pass-, tull- och and­

ra sådana hänseenden stadgas särskilt.

9 KAP.

Om befordran med luftfartyg

Bestämmelsernas tillämpningsområde

1 § Vad i de tta kapitel stadgas gäller befordran med luftfartyg av passa­

gerare, resgods eller gods, vilken utföres mot vederlag eller av lufttrafikfö­

retag verkställes vederlagsfritt.

I detta k apitel förstås med Warszawakonventionen den i Warszawa den

12 oktober 1929 u ndertecknade och genom det i Haag den 28 september

1955 avslutade protokollet reviderade konventionen om internationell luft­

befordran samt med Guadalajarakonventionen den i Guadalajara den 18
september 1961 und ertecknade konventionen om internationell luftbeford­

ran som utföres av annan än den avtalsslutande fraktföraren.

2 § Bestämmelserna i detta kapitel äga icke tillämpning å postbefordran.

Vad i 3 -9 §§ st adgas om befordringshandlingar skall icke gälla i fråga

om befordran, som utföres under osedvanliga förhållanden och faller utom

normal utövning av luftfartsverksamhet.

Befordringshandlingar

3 § Vid befordran av passagerare skall utfärdas biljett, innehållande:

a) uppgift å avgångsort och bestämmelseort;

b) där avgångsorten och bestämmelseorten äro belägna i samma stat

och en eller flera mellanlandningar avses skola äga rum i annan stat, upp­
gift å platsen för minst en sådan mellanlandning; samt

1637

¬

SFS 1979: 643

c) meddelande att befordringen kan vara underkastad WarszawäkotiV

ventionen eller lag av motsvarande innehåll och att konventionen eller fe''

gen i regel begränsar fraktförarens ansvarighet i fråga om s kada på person

liksom då resgods förkommer, minskas eller skadas.

Biljetten skall, där ej annat styrkes, gälla såsom bevis om befordr ingsav­

talets slutande och om villkoren för befordringen.

Är biljett ej utfärdad, har den ej föreskrivet innehåll eller har den for-

kommit, skall befordringsavtalet ändock gälla och vara underkastat be­

stämmelserna i detta kapitel. Har passageraren med fraktförarens samtyc­

ke gått ombord å luftfartyg utan att biljett utfärdats eller innehåller biljet­
ten icke meddelande som avses i första stycket under c), äger fraktföraren

dock icke åberopa sådan begränsning av ansvarigheten som stadgas i 22 §.

4 § Vid befordran av inskrivet resgods skall utfärdas resgodsbevis. Har

beviset ej fogats vid biljett som uppfyller föreskrifterna i 3 § första st ycket

eller intagits i sådan biljett, skall det innehålla:

a) uppgift å avgångsort och bestämmelseort;

b) där avgångsorten och bestämmelseorten äro belägna i samma stat

och en eller flera mellanlandningar avses skola äga rum i annan stat, upp­
gift å platsen for minst en sådan mellanlandning; samt

c) meddelande att befordringen kan vara underkastad Warszawakon­

ventionen eller lag av motsvarande innehåll och att konventionen eller la­

gen i regel begränsar fraktförarens ansvarighet då resgods förkommer,

minskas eller skadas.

Resgodsbeviset skall, där ej annat styrkes, gälla såsom bevis om resgod­

sets inskrivning och om villkoren för befordringen.

Är resgodsbevis ej utfärdat, har det ej föreskrivet innehåll eller har det

förkommit, skall befordringsavtalet ändock gälla och vara underkastat be­
stämmelserna i detta kapitel. Har fraktföraren mottagit resgodset i sin vård

utan att resgodsbevis utfärdats eller innehåller, i fa ll då beviset icke fogats
vid elle r intagits i biljett som uppfyller föreskrifterna i 3 § första stycket

under c), beviset ej meddelande som avses i första stycket under c) av fö­
revarande paragraf, äger fraktföraren dock icke åberopa sådan begräns­
ning av ansvarigheten som stadgas i 22 § andra stycket.

5 § Vid befordran av gods äger fraktföraren fordra, att avsändaren upp­

rättar och avlämnar en befordringshandling, betecknad flygfraktsedel. Av­

sändaren äger fordra, att sådan handling mottages av fraktföraren.

Är flygfraktsedel ej utfärdad, har den ej föreskrivet innehåll eller har den

förkommit, skall befordringsavtalet ändock gälla och, med det undanlag
som följer av 9 §, vara underkastat bestämmelserna i detta kapitel,

6 § Flygfraktsedeln skall upprättas av avsändaren i tre origin alexemplar

och avlämnas tillsammans med go dset. Det f örsta exemplaret skall förses

med beteckningen "för fraktföraren" och undertecknas av avsändaren.
Det andra exemplaret skall betecknas "för mottagaren"; det undertecknas

av avsändaren och fraktföraren samt åtföljer godset. Det tredje exemplaret

undertecknas av fraktföraren och återställes av honom till av.s ändaren ef­
ter godsets mottagande,

1638

Fraktförarens underskrift skall tecknas innan godset tages ombord å

¬

luftfartyget; den kan ersättas med stämpel. Avsändarens underskrift kan

SFS 1979:643

vara tryckt eller ersättas med stämpel.

Har fraktföraren på a vsändarens begäran upprättat flygfraktsedeln, an­

ses han, där ej annat styrkes, hava handlat för avsändarens räkning.

7 § Avser befordringen flera kolli, skall avsändaren, där fraktföraren be­
gär det, upprätta särskilda flygfraktsedlar.

8 § Flygfraktsedeln skall innehålla:

a) uppgift å avgångsort och bestämmelseort;

b) där avgångsorten och bestämmelseorten äro belägna i samma stat

och en elle r flera mellanlandningar avses skola äga rum i annan stat, upp­
gift å plats en för minst en sådan mellanlandning; samt

c) meddelande att befordringen kan vara underkastad Warszawakon­

ventionen eller lag av motsvarande innehåll och att konventionen eller la­

gen i regel b egränsar fraktförarens ansvarighet då gods förkommer, mins­
kas eller skadas.

9 § Har gods med fraktförarens samtycke tagits ombord å luftfartyg utan

att flygfraktsedel utfärdats eller innehåller fraktsedeln icke meddelande
som avses i 8 § unde r c), äger fraktföraren icke åberopa sådan begränsning

av ansvarigheten som stadgas i 22 § andr a stycket.

10 § Avsändaren svarar för skada som fraktföraren eller annan, i förhål­

lande til l vilken fraktföraren är ansvarig, lider till följd av att uppgifter rö­

rande godset, vilka avsändaren upptagit i flygfr aktsedeln, ej hava föreskri­
vet innehåll eller elje st äro oriktiga eller ofullständiga.

11 § Flygfraktsedeln skall, där ej annat styrkes, gälla såsom bevis om av­

talets slutande, om mottagandet av godset och om villkoren för befordring­

en.

Vad i flygfraktsedeln uppgives angående godsets vikt, mått, förpackning

och stycketal skall, där ej annat styrkes, äga vitsord. Annan uppgift i flyg­
fraktsedeln om godsets myckenhet eller rymd samt uppgift i densamma om
godsets tillstånd äga däremot ej vitsord mot fraktföraren, med mindre han i
avsändarens närvaro undersökt uppgiften och tecknat intyg därom å flyg­
fraktsedeln eller ock uppgiften avser godsets synliga tillstånd.

Rätt att förfoga över godset och godsets utlämnande

12 § Mot uppfyllande av sina förpliktelser på grund av befordringsavta­

let äger avsändaren, där det kan ske utan skada för fraktföraren eller annan

avsändare, förfoga över godset genom att återtaga det å avgångs- eller be­
stämmelseflygplatsen, stoppa det vid landning under resan, låta på be­

stämmelseorten eller under resan utlämna det till annan än den i flygfrakt­
sedeln angivne mottagaren eller begära dess återsändande till avgångs­
flygplatsen. A vsändaren skall dock gälda kostnad som uppkommer därav.

Kan avsändarens order ej verkställas, skall fraktföraren omedelbart under­
rätta honom d ärom.

Utför fraktföraren avsändarens order utan att det till denn e avlämnade

1639

¬

SFS 1979:643

exemplaret av flygfraktsedeln företes, är fraktföraren ansvarig för sk

som därigenom tillskyndas rätte innehavaren av flygfraktsedeln, fraktföra'.-.
ren obetaget att söka sitt åter av avsändaren.

Avsändarens rätt upphör, då mottagarens rätt inträder efter vad i 13 §

stadgas. Vägrar mottagaren att mottaga fraktsedeln eller godset eller är

han icke att träffa, går rätten att förfoga över godset åter till avsändaren.

13 § När godset framkommit till bestämmelseorten, äger mottagaren,

där ej annat föranledes av vad i 12 § stadga s, av fraktföraren utfå flygfrakt-

sedeln och godset, därest han gäldar vad denne äger fordra och i övr igt

fullgör de befordringsvillkor som angivits i flygfraktsedeln.

Där ej annat avtalats, skall fraktföraren, så snart godset framkommit,

underrätta mottagaren därom.

14 § Vidgår fraktföraren att godset förkommit eller har det ej framkom­

mit sen ast inom sju dagar efter det godset bort anlända, äger mottagaren

mot fraktföraren göra gällande de rättigheter som härflyta ur befordrings­

avtalet.

15 § Förbehåll, som innefattar avvikelse från bestämmelserna i 1 2, 13 el­

ler 14 §, skall ej gälla, med mindre det intagits i flygfraktsedeln.

16 § Avsändaren är pliktig att lämna de upplysningar och att vid flyg­
fraktsedeln foga de handlingar, som erfordras for att tull-, accis- och ord­

ningsföreskrifter må kunna fullgöras före godsets avlämnande till mottaga­
ren. Tillskyndas fraktföraren skada till följd av att sådan upplysning eller
handling saknas eller är oriktig eller ofullständig, är avsändaren pliktig att

ersätta skadan, utan så är att fel eller försummelse ligger fraktföraren eller

hans folk till last.

Fraktföraren är icke pliktig att undersöka, om dessa upplysningar och

handlingar äro riktiga eller fullständiga.

Fraktförarens ansvarighet

17 § Såvitt ej annat följer av vad nedan stadgas är fraktföraren ansvarig
för personskada, vilken drabbar passagerare till följd av händelse som in­
träffar ombord å luftfartyget eller i samb and med att han går ombord å far­
tyget eller lämnar detta. Skadeståndet skall bestämmas enligt de i str affla­

gen stadgade grunderna.

18 § Förkommer, minskas eller skadas inskrivet resgods eller gods till
följd av händelse som inträffar medan det är i frakt förarens vård vare sig

på flygplats, ombord å luftfartyg eller, vid landning utanför flygplats, var­
helst godset befinner sig, är fraktföraren, med nedan stadgade undantag,

ansvarig därför.

Har på grund av befordringsavtalet vid la stning, avlämnande eller om­

lastning befordran verkställts till lands eller sjöledes utanför flygplats,
skall dock, där ej fraktföraren visar annat, skada som drabbat resgodset el­
ler godset anses härröra av händelse som inträffat under den i fö rsta styc-

1640

ket av sedda tiden.

¬

'!{)(:§ För skada till följd av d röjsmål vid luftbefordran av passagerare, in-

SFS 1979: 643

skrivet resgods eller gods är fraktföraren ansvarig, där ej nedan annorlun­
da stadgas.

20 § Fraktföraren är fri från ansvarighet, där han visar att han och hans

folk vidtagit alla nödiga åtgärder för att undvika skadan eller att det varit
omöjligt för dem att vidtaga åtgärderna.

21 § Visar fraktföraren att den som lidit skadan medverkat därtill genom

eget vå llande, gäller 6 kap. 1 § skadeståndslagen (1972: 207).

22 § Vid befordran av passagerare är fraktförarens ansvarighet för envar
av dem begränsad till sextontusensexhundra särskilda dragningsrätter; och

må förty, där ersättningen skall utgå i form av ränta, dennas kapitaliserade
värde icke överskrida sagda gräns. Utföres befordringen av svenskt luft­

trafikföretag skall gränsen för ansvarigheten dock vara tvåhundrasjuttiotu-

sen kronor. Företaget skall i biljetten ell er i sina standardvillkor för beford­

ran utfästa sig att tillämpa denna gräns för ansvarigheten. I f råga om be­

fordran som en dast delvis utföres av svenskt lufttrafikföretag skall vad nu

sagts om an vändning av det högre begränsningsbeloppet och om skyldig­

het att utfästa sig att tillämpa detta belopp gälla endast i fråga om den del

av befordringen som utföres av sådant företag. Avtal må träffas om högre
gräns för ansvarigheten än som föreskrives i detta stycke.

Beträffande inskrivet resgods eller gods är fraktförarens ansvarighet be­

gränsad till sjutton särskilda dragningsrätter för kilogram. Har passagera­
ren eller avsändaren vid godsets överlämnande till fraktföraren särskilt
uppgivit det intresse, som är förbundet med befordringen, och guldit före­
skriven tilläggsavgift, gäller det uppgivna beloppet såsom gräns för fraktfö­
rarens ansvarighet, där han ej visar att passagerarens eller avsändarens in­

tresse är lägre. Har av inskrivet resgods eller gods viss del eller något av

dess innehåll förkommit, minskats, skadats eller fördröjts, skall vid be­
stämmandet av gränsen för fraktförarens ansvarighet endast den samman­

lagda vikten av det eller de kolli, om vilka fråga är, tagas i beräk ning; dock

att, om förlusten, minskningen, skadan eller dröjsmålet påverkar värdet av
andra kolli som omfattas av samma resgodsbevis eller flygfraktsedel, den
sammanlagda vikten jämväl av dessa kolli skall tagas i berä kning.

1 fråga om föremål, som passageraren behåller i sin vård, är ansvarighe­

ten begränsad till trehundratrettiotvå särskilda dragningsrätter för envar

passagerare.

Skyldighet att gälda rättegångskostnad må åläggas fraktföraren utan hin­

der av att de i denna paragraf stadgade gränserna för ansvarigheten därige­

nom överskridas. Vad nu sagt s skall dock icke gälla, där fraktföraren inom

sex månader fr ån den händelse av vilken skadan härrör eller före det talan

väckts skriftligen erbjudit den skadelidande ersättning som frånsett rätte­

gångskostnaden ej understiger vad som utdömes.

Med u ttrycket "särskilda dragningsrätter" avses i denna lag de av In ter­

nationella valutafonden använda särskilda dragningsrätterna. Föres talan

om ersä ttning, skall omräkning från särskilda dragningsrätter till svenskt

mynt ske efter kursen den dag dom meddelas. Därvid skall kronans värde
bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod, som Internationella valu-

1641

tafonden sagda dag tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.

¬

SFS 1979:643

23 § Förbehåll, som innefattar inskränkning i fra ktförarens ansvarighet

eller bestämmer lägre gräns därför än i 22 § s ägs, är ogiltigt.

Vid be fordran av gods skall vad i först a stycket stadgas ej äga tillämp­

ning å förbehåll, avseende förlust, minskning eller skada, som härrör av

godsets egen beskaffenhet eller fel i godset.

24 § De gränser för ansvarigheten som stadgas i 22 § skola ej äga til lämp­

ning, där det visas att fraktföraren själv eller hans folk i tjäns ten orsakat
skadan uppsåtligen eller ock, med insikt att skada sannolikt skulle upp­
komma, under grovt åsidosättande av tillbörlig aktsamhet och hänsyn.

25 § Föres talan mot någon av fraktförarens folk på den grund att han

vållat skada genom fel eller försummelse i tjänsten av ringare grad än i 24 §

sägs, må vad han och fraktföraren kunna förpliktas att sammanlagt utgiva i
ersättning icke överskrida den gräns för ansvarigheten som fraktföraren

äger åberopa.

Om jämkning i vissa fall a v skadeersättning stadgas i 10 kap. 3 §.

26 § Mottages inskrivet resgods eller gods utan anmärkning, skall god­
set, där ej annat styrkes, anses avlämnat i oskadat skick och i övere ns­

stämmelse med be fordringshandlingen.

Om skada eller minskning skall anmärkning göras hos fraktföraren ome­

delbart efter upptäckten och senast, beträffande resgods, inom sju dagar

samt. beträffande gods, inom florton dagar från mottagandet. Vid dröjsmål

skall anmärkning framställas inom tjuguen dagar från den dag, då resgod­

set eller godset ställdes till mot tagarens förfogande.

Anmärkning skall göras genom anteckning på befordringshandlingen el­

ler eljest i skrift, avsänd inom tid som i andra stycket sägs.

27 § Har ej anmärkning enligt 26 § framställts inom tid som där sägs, är

rätten till talan mot fraktföraren förlorad, utan så är att han förfarit svikli-

gen.

28 § Talan om ansvarighet enligt detta kapitel skall föras vid rätten i den
ort. där fraktföraren har sitt hemvist, där hans huvudkontor eller det kon­

tor finnes, genom vars medverkan avtalet slutits, eller ock på bestämmel­

seorten.

Talan må icke föras annat än vid sve nsk domstol eller domstol i annan

till Warszawakonventionen ansluten stat, med mindre enligt avtalet av­

gångsorten eller bestämmelseorten är belägen i stat som ej biträtt konven­
tionen.

29 4} Väckes ej talan om ansvarighet inom två år från luftfartygets an­

komst till best ämmelseorten eller från den dag. då det skolat anlända eller

dä befordringen avbröts, är rätten till talan förlorad.

30 § Skall befordran, som enligt vad därom avtalats är att anse såsom en

enhet, utföras av flera fraktförare var efter annan, är envar av dem, sedan
han mottagit passageraren, det inskrivna resgodset eller godset, ansvarig

1642

för den del av befordringen. vars utförande ankommer på hono m.

¬

Vid bef ordran av inskrivet resgods eller gods må avsändaren jämväl hål-

SFS 1979:643

la sig till den f örste fraktföraren och den som äger utfå godset till den siste,
ändå att förlusten, minskningen, skadan eller dröjsmålet inträffat medan
godset var i ann an fraktförares vård. Äro två fraktförare ansvariga eftei

vad nu sa gts, skola de svara en för båda och båda för en.

Befordran som utföres av annan än den avtalsslutande fraktföraren

31 § I fråga om befordran som helt eller delvis utföres av annan än den

som genom befordringsavtalet åtagit sig befordringen (den avtalsslutande
fraktföraren) äga 32-36 §§ tillämpning, om det ej visas att befordringen ut­
förts utan den avtalsslutande fraktförarens bemyndigande. Bestämmelser­

na i 33, 35 och 36 §§ til lämpas dock endast i fråg a om den del av beford­
ringen som utföres av annan än den avtalsslutande fraktföraren.

32 § Både den avtalsslutande fraktföraren och den som utför befordring­
en anses vid tillämpning av detta kapitel som fraktförare, den förre i fråga
om hela befordringen och den senare i fråga om den del av befordringen
som han utför.

33 § Vid tillämpning av bestämmelserna om fraktförarens ansvarighet
jämställas vardera fraktföraren och hans folk med den andre fraktförarens
folk. Detta medför dock icke att ansvarigheten för den som utför beford­

ringen I den avtalsslutande fraktförarens ställe överskrider de i 22 § angiv­
na gränserna.

Har den avtalsslutande fraktföraren åtagit sig längre gående förpliktelser

än som följer av detta kapitel eller har passagerare eller avsändare enligt
22 § andra stycket särskilt uppgivit det intresse som är förbundet med be­

fordringen, är den som utför befordringen i den avtalsslutande fraktföra­

rens ställe icke utan eget godkännande bunden härav.

34 § Anvisning eller anmärkning, som enligt bestämmelse i dett a kapitel

tillställes den ene fraktföraren, äger verkan även mot den andre. Sådan or­

der som avses i 12 § äger dock verkan endast om den tillställes den avtals­
slutande fraktföraren.

35 § Vad d e båda fraktförarna och deras folk kunna förpliktas att sam­

manlagt utgiva i ers ättning må icke överskrida det högsta ersättningsbe­
lopp som någon av fraktförama kan åläggas att utgiva. Varje skadestånds­

skyldig är ansvarig endast intill den gräns som är tillämplig för honom.

36 § Talan om ansvarighet får, vare sig den riktas mot båda fraktförarna
eller en av d em, föras vid domstol som enligt 28 § är behörig vid talan mot

någon av fraktförarna.

Sammansatt befordran

37 § Där befordran skall utföras delvis med luftfartyg och delvis med an­

nat befo rdringsmedel, gälla bestämmelserna i detta kapitel allenast beträf­

fande luftbefordringen.

1643

¬

SFS 1979: 643

Villkor, som avser befordringen med annat befordringsmedel, må inta­

gas i luftbef ordringshandlingen.

Övriga bestämmelser

38 § Göres i bef ordringsavtal eller eljest innan skada timat, med avvikel­

se från vad i dett a kapitel stadgas, förbehåll om tillämplig lag eller om dom­
stols behörighet, är förbehållet utan verkan.

Skiljeavtal i fråga om befordran av gods, vilket träffats innan skada ti­

mat, gäller utan hinder av bestämmelsen i första stycket, om skiljemanna-
förfarandet skall äga rum inom en i 28 § avsedd domstols domvärjo och
tvistefrågan, i den mån Warszawakonventionen och Guadalajarakonven-

tionen äro tillämpliga därpå, skall prövas enligt konventionemas bestäm­
melser.

39 § 1 fråga om befordringshandling som utfärdats utom riket eller som

avser internationell befordran skall i 3 § för sta stycket under c), 4 § första

stycket under c) eller 8 § under c) stadgad fordran å meddelande anses

uppfylld, när handlingen innehåller uppgift om att befordringen kan vara

underkastad Warszawakonventionen och att denna i regel begrän sar frakt­

förarens ansvarighet i de fall, som angivas i det lagrum varom fråga är.

Är vid internationell luftbefordran den avtalade avgångsorten eller be­

stämmelseorten belägen i stat som icke biträtt Warszawakonventionen,

äger fraktföraren, ändå att befordringshandlingen icke innehåller medde­

lande som avses i första stycket, åberopa sådan begränsning av ansvarig­
heten som stadgas i 22 §.

40 § Såvitt angår inrikes luftbefordran, vid vilken mellanlandning utom

riket ej avses skola äga rum, äger regeringen meddela bestämmelser, avvi­
kande från vad i 3, 4, 8 och 9 §§ stadgas angående biljett, resgodsbevis och

flygfraktsedel.

41 § Har stat, då den biträdde den i Warszawa den 12 oktober 1929 avslu­

tade konventionen om i nternationell luftbefordran, avgivit förklaring som

avses i tilläggs protokollet till sam ma konvention, skola bestämmelserna i
detta kapitel ej äga tillämpning å internationell luftbefordran, som utföres
omedelbart av den staten eller av territorium för vars utländska angelägen­

heter den staten svarar.

Såframt en till den reviderade konventionen ansluten stat förklarat, att

konventionen icke skall gälla luftbefordran, som utföres för dess militära
myndigheter ombord å luftfartyg vilka äro registrerade i den staten och vil­
kas hela lastförmåga reserverats av dessa myndigheter eller för deras räk­
ning, skola bestämmelserna i det ta kapitel ej heller äga tillämpning å sådan

befordran.

1644

¬

10 KAP.

SFS 1979:643

Om ansvarighet för skada i följd av luftfart

1 § Om ansvarighet för skada, som i följd av luftfartygs begagnande i

luftfart tillfogas person eller egendom som icke befordras med fartyget,
stadgas i lagen a ngående ansvarighet för skada i följd av luftfart.

2 § För ansvarighet för skada som avses i 1 § skall, där regeringen så för­

ordnar, finnas försäkring eller motsvarande säkerhet som regeringen be­

stämmer.

3 § Är någon, vilken förrättar tjänst å luftfartyg, pliktig att ersätta skada

som i följd av luftfart uppkommit genom hans fel eller försummelse i tjäns­
ten, äger rätten att, med hänsyn till felets eller försummelsens lindriga be­
skaffenhet, skadans storlek eller omständigheterna i övrigt, nedsätta er­
sättningen efter vad som prövas skäligt. Vad sålunda stadgats skall äga

motsvarande tillämpning beträffande den som inom markorganisationen

eller eljest, annorstädes än å luftfartyg, förrättar tjänst varav trafiksäker­

heten är b eroende. I fråga om skadeståndsansvaret för den som är arbets­
tagare gäller dock 4 kap. 1 § skadest åndslagen (1972: 207).

11 KAP.

Om flygräddningstjänst och bärgning samt om undersökning av luft­
fartsolyckor

Flygräddningstjänst

1 § Föreskrifter angående åtgärder, då luftfartyg är saknat, förolyckat el­

ler nödställt eller fara hotar lufttrafiken {flygräddningstjänst), meddelas av
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket.

Regeringen må ålägga äg are eller innehavare av luftfartyg samt dem som

göra tjänst å sådant fartyg eller vid flygplats eller annan anläggning för luft­

farten skyldighet att medverka i flygräd dningstjänsten, så ock meddela be­
stämmelser om ersättning av allmänna medel för sådan medverkan. I fråga
om ersättning vid p ersonskada gäller lagen (1977: 265) om statligt person­
skadeskydd och lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada.

Bärgning

2 § Den som bärgar förolyckat eller nödställt luftfartyg eller ombordva­

rande gods eller något, som hört till sådant fartyg eller gods, så ock envar

som medverkar vid bärgningen har rätt att. vare sig bärgningen ägt rum till

sjöss, på land eller i l uften, få bärgarlön i enl ighet med de grunder, som
jämlikt 225-227 §§ sjölagen gälla vid b ärgning av fartyg och gods. Till an­

de) i lön som skall utgå för bärgningen vare ock den berättigad, vilken un­
der den nöd som föranlett bärgningen räddat människor från fartyget eller

medverkat vid der as räddning. Har någon eljest för bevarande av luftfartyg

eller gods vidkänts särskilda kostnader, som varit oundgängliga för beva­

randet av fartyg et eller godset, varde ock dessa honom ersatta.

Har gods eller något, som hört till gods, bärgats eller bevarats, häfte äga-

1645

¬

SFS 1979: 643

ren med det bärgade eller bevarade, men svare ej personligen.

Rätt till bärgarlön skall icke tillkomma den som medverkat vid bärg­

ningsföretag trots uttryckligt och befogat förbud av fartygets befälhavare,

ägare eller innehavare. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande till-
lämpning beträffande kostnader för bevarande av fartyg och gods.

3 § Borgenär, som har fordran å bärgarlön eller å ersättning för kostnader

som avses i 2 §, njute i farty get eller godset luftpanträtt med förmånsrätt

enligt 4 § förmånsrättslagen (1970:979), såframt bärgarlönen eller ersätt­

ningen hänför sig till åtgärder vilka slutförts här i riket.

1 första stycket avsedda fordringar skola, var i förhållande till fordring­

ens belopp, njuta lika rätt om de härröra av samma händelse; eljest skall
yngre fordran äga företräde framför äldre.

Utan borgenärens samtycke må icke, innan betalning för dennes fordran

guldits eller säkerhet därför blivit s tälld, luftfartyget lämna det ställe, där
åtgärderna för bärgningen eller bevarandet slutfördes, eller godset av äga­

ren tagas i besit tning.

4 § Luftpanträtt omfattar ej ersättning, som på grund av försäkring eller

eljest utgår för skada på luftfartyget eller godset.

5 § Försäljcs luftfartyg eller gods efter utmätning eller under konkurs i
den ordning som för försäljning av utmätt sådan egendom är stadgad, upp-

höre luftpanträtten i fartyge t eller godset, men borgenären äge få del i kö­
peskillingen enligt vad därom är särskilt stadgat.

Lossas gods, som häftar för fordran, till avsändares eller lastemottaga­

res förfogande, upphöre luftpanträtten i godset. Utlämnas godset utan bor­

genärens tillstånd, vare den som mottager godset med kunskap om ford­

ringen ansvarig för denna, dock icke utöver det värde godset hade vid loss­
ningen.

6 § Luftpanträtt i luftfar tyg, som är registrerat här i rike t, upphöre efter

tre månader från det åtgärderna för bärgningen eller bevarandet av fartyget

avslutades, såvida icke inom nämnda tid borgenärens anspråk på panträtt

blivit anmält till i nskrivningsdomaren för anteckning i inskrivningsboken
för luftfartyg samt dessutom överenskommelse träffats om panträttens be­

lopp eller talan om panträtten väckts i laga ordning.

Är fartyget registrerat i främmande stat, som biträtt den i Geneve den 19

juni 1948 a vslutade konventionen rörande internationellt erkännande av

rätt till luftfartyg, vare lag som i första stycket sägs, med iakttagande av att

anmälan skall ske hos den myndighet som för inskrivningsboken för farty­
get.

1 fall <lå fartyge t icke är registrerat eller då det är registrerat i annan

främmande stat än i andra stycket sägs, upphöre luftpanträtten i farty get
efter ett år från det åtgärderna för bärgningen eller bevarandet avslutades,
såframt ej inom nämnda tid ö verenskommelse träffats om panträttens be­

lopp eller talan om panträtten väckts i laga o rdning.

1646

¬

Undersökning av luftfartsolyckor

SFS 1979: 643

7 § Inträffar vid luftfartygs nyttjande olyclcshändelse, som medför att

någon avlider eller får allvarlig kroppsskada eller att betydande skada upp­

står å fartyget eller egendom som icke befordras därmed, skall undersök­

ning verkställas angående olyckshändelsen och dess orsaker samt upp­
komna skador.

När allvarlig fara för sådan olyckshändelse förelegat eller något inträffat

som tyder på väs entligt fel hos fartyget eller markorganisationen, skall ock

undersökning äga rum.

8 § Undersökning varom i 7 § sägs skall verkställas av den myndighet re­

geringen bestämmer.

Vid undersökningen skall erforderlig operativ, teknisk och juridisk sak­

kunskap vara f öreträdd.

9 S-*

10 § På sä tt regeringen förordnar skall den myndighet som undersöker

olyckan underrätta dem saken kan angå samt bereda dem tillfälle att anföra

vad de akta nödigt till bevakande av sin rätt. De äga, såvitt det kan ske

utan men för utredningen, närvara vid undersökning å olycksplatsen samt

eljest vid utre dningsarbetet.

11 § Undersökning skall utföras i sam råd med polismyndighet eller åkla­

gare, som i saken leder förundersökning jämlikt 23 kap. rättegångsbalken.

1 avvaktan på att undersökningen inledes har luftfartsverket att i samrå d

med polismyndighet e ller på annat lämpligt sätt företaga de åtgärder för sä­
kerställande av utredningen, som finnas nödiga och icke utan våda kunna
uppskjutas.

12 § Den myndighet som undersöker olyckan må hålla förhör med envar

som autages kunna lämna upplysning av betydelse för utredningen samt

granska föremål s om kan antagas äga sådan betydelse.

Såframt undersökningen finnes eljest icke kunna behörigen fullföljas,

må myndigheten påkalla utredning genom polismyndighet. Vid sådan ut­

redning skall vad i 23 k ap. rättegångsbalken är stadgat gälla i tilläm pliga

delar; tvångsmedel som avses i 24 -28 kap. rättegångsbalken må dock an­

vändas allenast i den mån anledning förekommer att brott som hör under
allmänt åtal förövats.

Finner den myndighet som undersöker olyckan nödigt att vittne eller

sakkunnig höres vid doms tol eller att föreläggande meddelas någon att så­
som bevis tillhandahålla skriftlig handling eller föremål, må myndigheten
göra framställning därom hos den allmänna underrätt, inom vars område

händelsen timat eller den vistas som skall höras eller åtgärden eljest angår.
Rätten skall ans tälla förhör eller meddela föreläggande, därest laga hinder

ej möter. Angående åtgärd som nu sagts skall i tillämpliga delar gälla vad

som är stadgat om bevisupptagning i rätteg ång utom huvudförhandling.

Paragrafen up phävd genom 1 978: 232.

1647

¬

SFS 1979: 643

13 § Anträffas luftfartyg eller gods, som befordrats med lu ftfartyg, ellöf

något,' som hör till sådant fartyg eller gods, och förekommer anledning an­
taga att luftfartsolycka timat, må vad som anträffats icke avlägsnas eller
rubbas utan tillstånd av polismyndighet eller den myndighet som undersö­
ker olyckan, med mindre det sker för att rädda människoliv eller eljest syn­
nerliga skäl äro därtill.

Har någon tillvaratagit egendom som avses i första stycket, skall anmä­

lan därom ofördröjligen göras hos myndighet som avses i förs ta stycket.

Myndigheten äger omhändertaga egendomen när det finnes påkallat.

12 KAP.

Särskilda bestämmelser

1 § Förekommer, då luftfärd skall anträdas, anledning antaga att luftfar­

tyg icke är luftvärdigt eller behörigen bemannat eller att eljest för sådan
färd i denn a lag eller med stöd därav fastställda villkor ej äro uppfyllda, må

luftfärden förbjudas och fartyget hindras att avgå. Beslut härom meddelas

av luftfartsverket eller av den som erhållit verkets bemyndigande därtill. I
sistnämnda fall skall beslutet omedelbart underställas verkets prövning.

2 § Innehavaren av allmän flygplats må hindra luftfartyg att lämna flyg­

platsen innan avgifter, som enligt 6 kap. 13 § skola utgå med anledning a v

fartygets senaste ankomst, uppehåll och avgång, blivit guldna eller säker­

het st ällts.

Regeringen äger förordna, att vad i första s tycket sägs ej skall gälla inter­

nationell fart som regeringen bestämmer.

3 § Angående frihet från kvarstad och skingringsförbud för vissa luftfar­

tyg är särskilt stadgat.

4 § Regeringen f örordnar efter vilka grunder avgifter och övriga kostna­

der för förrättningar enligt denna lag skola bestämmas.

Sådan kostnad må, när den är förfallen till be talning, uttagas genom ut­

mätning utan föregående dom eller utslag.

5 § Om innehav och nyttjande av radioanläggning och radiomottagnings-

apparat å luftfartyg eller inom markorganisationen stadgas särskilt.

13 KAP.

Ansvarsbestämmelser

1 § Överträder någon förbud enligt I k ap. 2 a § eller villkor vid medgi­

vande enligt detta lagrum eller förbud eller föreskrift som regeringen med­

delat med stöd av I kap. 3 §, domes till fängelse i högst två år eller, om

brottet är ringa, till dagsböter.

Överträdelse av förbud eller föreskrift som eljest meddelats med stöd av

i kap. 3 § stra ffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

1648

¬

2 § Lämnar någon oriktig uppgift vid ansökan om luftfartygs införande i

SFS 1979:643

luftfartygsregistret eller antecknande i b ihanget till registret eller vid annan

ansökan eller anmälan enligt 2 kap., straffes med dagsböter eller fängelse i

högst sex månader.

Framför någon luftfartyg, som är märkt med oriktig nationalitets- och re­

gistreringsbeteckning eller eljest saknar i de nna lag el ler med stöd därav

föreskrivna märken, dömes till fängel se i hö gst två år eller, om brottet är

ringa, till dagsböter.

3 § Nyttjas luftfartyg utan lov till luftfart, ehuru det saknar luftvärdig­

hetsbevis eller miljövärdighetsbevis eller eljest icke är luftvärdigt eller mil-

jövärdigt enligt vad i 3 ka p. sägs, dömes till dagsböter eller fängelse i högst
ett år.

Samma lag vare, om luftfartyg utan lov nyttjas till luftfart ehuru det icke

är bemannat enligt vad i 4 kap . sägs.

4 § Den som å luftfartyg förrättar tjänst varom i 4 k ap. 4 § sägs utan att

hava erforderligt luftfartscertifikat, dömes till dagsböter eller fängelse i
högst sex månader. Till samma straff dömes den som utan att hava erfor­

derligt certifikat förrättar tjänst som avses i 6 kap . 15 §.

5 § Sätter sig någon som gör tjänst å luftfartyg upp mot befälhavaren och

vägrar honom ly dnad, dömes till d agsböter eller fängelse i högst ett år.

Till samma straff dömes befälhavare som försummar att, när luftfartyg

är i nöd, gör a vad på honom ankommer enligt 5 kap. 7 §,

6 § Den som vid föra nde av luftfartyg eller utövning av annan tjänst om­

bord eller vid utö vning av tjänst som avses i 6 ka p. 16 § varit så påverkad

av starka drycker eller andra stimulerande eller bedövande ämnen som i 5

kap. 10 § sägs, dömes till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa,

till dagsböter, dock ej under tjugufem.

7 § Inrättar eller driver någon utan erforderligt tillstånd flygplats eller

annan anläggning som avses i 6 kap . eller upplåter eller driver någon sådan
anläggning utan att den är godkänd, där det kräves, straffes med dagsböter
eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff dömes den som utövar luftfart utan att hava tillstånd

enligt 7 kap. eller med åsidosättande av villkor som meddelats med stöd av

7 kap. 4 §.

8 § Åsidosätter någon vid utövning av tjänst å luftfartyg eller eljest tra­

fikföreskrift som meddelats med stöd av 8 kap. 1 eller 2 §, e ller underlåter

någon att landa enligt vad i 8 kap. 3 § sägs, straffes med dagsböter eller

fängelse i högst ett år.

Samma lag vare, om krigsmateriel eller annat gods befordras med luft­

fartyg i strid mot 8 kap. 4 § fö rsta eller andra stycket eller föreskrift som

meddelats med stöd därav.

9 § Nyttjas luftfartyg till luftfart utan att enligt 10 kap . 2 § föreskriven

försäkring eller säkerhet finnes, dömes till dagsböter eller fängelse i högst

ett år.

1649

104-SFS 1979

¬

SFS 1979: 643

Den som utför passagerarbefordran utan att i biljett eller standardvillkor

för befordran intaga utfästelse som föreskrives i 9 kap. 22 § för sta styckcti,
dömes till d agsböter.

10 § Försummar någon, i annat hänseende än förut sagts, vad enligt 1 -6
eller 8 kap. åligger honom, straffes med dagsböter.

Samma lag vare. där någon bryter mot vad i 11 kap. 13 § sägs.

11 § Straff enligt denna lag må e j ådömas, där gärningen skett av oakt-
samhet som var ringa.

12 § Till straf f enligt d enna lag må ej dö mas för gärning, som är särskilt

belagd med straff i bro ttsbalken.

13 § Förövar ägaren av luftfartyg eller någon som är i ha ns ställe uppsåt-

ligen gärn ing varom i 1 § förs ta stycket sägs eller medverkar därtill, må

luftfartyget förklaras förverkat till kro nan, såframt det är påkallat till före­

byggande av brott eller eljest särskilda skäl föreligga och det ej är uppen­
bart obilligt: finnes fartyget ej i beh åll, må i stället värdet förklaras förver­
kat. Vad nu sa gts gälle dock ej mot den som i god tro förvärvat fartyget el­

ler särskild rätt därtill.

Bestämmelserna i första stycket skola i tillämpliga delar gälla jämväl

krigsmateriel och gods som avses i 8 kap . 4 § andra stycket, såframt äga­
ren därav eller någon som är i hans ställe förövar gärning som i 8 § andra

stycket i detta kapitel sägs eller medverkar därtill.

14 KAP.

Vissa bestämmelser om lagens tillämpning

1 § I fråga om lu ftfartyg som icke hava förare ombord eller som framdri­

vas annorledes än med motor eller eljest äro av särskild beskaffenhet äger

regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket att, där
hinder ej möter av hänsyn till trafiksäkerheten eller det allmänna, medgiva
undantag från vad i 2 -8 kap. stadgas, så ock meddela de särskilda före­

skrifter som finnas erforderliga.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger

ock meddela föreskrifter om sådana för rörelse i luften inrättade föremål,

som icke äro att hänföra till luftfartyg.

2 § Talan mot sådant luftfartsverkets beslut i särskilt fall enligt denna la g

eller med stöd därav meddelade föreskrifter, som rör certifikat eller behö­

righetsbevis för personal inom luftfarten, medgivande att utan certifikat

göra tjänst å luftfartyg, registrering av luftfartyg eller förbud mot luftfar­

tygs avgång, föres hos kammarrätten genom besvär.

Mot annat beslut av luftfartsverket enligt denna lag föres talan hos rege­

ringen genom besvär.

Beslut, som avses i denna p aragraf, skall omedelbart lända till efterrättel-

1650

se, om ej annorlunda förordnas.

¬

3 § Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna lag meddelas

SFS 1979:643

av regeringen e ller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket.

4 § Regeringen må bestämma, att vad i denn a lag sägs om luftfartsverket
skall i ett eller flera hänseenden i ställ et gälla annan myndighet som rege­

ringen förordnar.

ANDRA AVDELNINGEN

Om militär luftfart och annan luftfart för statsändamål

15 KAP.

1 § I fråga om luftfart med svenska militära luftfartyg samt om militära

flygplatser och annan militär markorganisation meddelas, i de ämn en i vil­

ka beträffande civil luftfart stadganden äro givna i den na lag, bestämmel­

ser av regeringen eller den regeringen bemyndigar.

Vad i 9 kap. och 10 kap. 3 § ävep som 11 kap. 2 § för sta och tredje styc­

kena samt 13 § är stadgat med avseende å civil luftfart skall dock gälla jäm­

väl i fa ll som av ses i första stycket.

2 § Beträffande luftfart med svenska luftfartyg, som utan att vara militära

nyttjas uteslutande för statsändamål och icke för affärsdrift, gäller vad i

denna lag, med undantag av 11 kap . 3-6 §§, är stadgat om civil luftfart.

Regeringen eller den regeringen bemyndigar äger i fråga om luftfartyg

som avses i första stycket medgiva ytterligare undantag från vad som en­

ligt denna lag gäller om civil luftfart, dock icke såvitt angår de i 1 § and ra

stycket angivna lagrummen, så ock meddela de särskilda föreskrifter som
finnas erforderliga.

3 § Huruvida och på vilka villkor främmande militära luftfartyg eller

andra främmande luftfartyg, som nyttjas uteslutande för statsändamål och
icke för affärsdrift, må vinna tillträde till svenskt område, bestämmer rege­

ringen eller den regeringen bemyndigar.

Denna lag träder i kraft d en 1 januari 1980.

På regeringens vägna r

ANITHA BONDE STAM

Valter Nilsson

(Kommunikationsdepartementet)

1651

¬