SFS 1979:643 Lag
, n
.
Utkom från trycket
O"! ändring i luftfartslagen (1957:297);
den lOjuIi 1979
utfärdad den 14 juni 1979.
Enligt riksdagens besluU fö reskrivs att 2 kap. 2 och 8 §§ luftfartslagen
(1957: 297) skall ha nedan angivna lydelse. Till följd härav kommer lagen
att ha följande lydelse från och med den dag då denna lag träder i kraft.
F�RSTA AVDELNINGEN
Om civil luftfart
1 KAP.
Inledande bestämmelser
1 § Luftfart må här i riket äga rum allenast med de inskränkningar och
under de villkor, som följa av denna lag och med stöd därav meddelade fö
reskrifter eller som eljest stadgas i lag eller författning.
2 § Luftfart må ej äga rum med andra luftfartyg än sådana som hava
svensk nationalitet eller nationalitet i frä mmande stat, med vilken slutits
överenskommelse om rätt till luftfart inom svenskt område.
När särskilda skäl äro därtill, äger regeringen eller, efter regeringens be
myndigande, luftfartsverket medgiva att luftfart må äga rum utan hinder av
vad i f örsta stycket sägs, så ock bestämma villkoren därför.
2 a § Luftfart må ej inom svenskt område äga rum i överljudsfart.
När synnerliga skäl föreligga, äger regeringen eller, efter regeringens be
myndigande, luftfartsverket medgiva luftfart utan hinder av vad som sägs i
första stycket så ock bestämma villkoren därför.
3 § Regeringen äger att av militära skäl eller av hänsyn till allmän ord
ning och säkerhet inskränka eller förbjuda luftfart inom viss del av riket.
Efter regeringens bemyndigande må ock luftfartsverket av hänsyn till all
män ordning och säkerhet inskränka eller för högst två veckor förbjuda
luftfart inom visst område.
Under utomordentliga förhållanden eller då eljest hänsyn till allmän sä
kerhet kräver det äger regeringen tillfälligt inskränka eller förbjuda luftfart
inom hela riket.
4 § Denna lag skall, där ej annat följer av vad i lagen ä r stadgat, med av
seende å svenskt luftfartyg lända till efter rättelse jämväl vid luftfart utom
1624
' Prop. 1978/79:111 (bil. 5), TU 27, rskr 420.
¬
riket, såvitt det är förenligt med lag i främ mande stat som efter överens-
SFS 1979:643
kommelse eller eljest är tillämplig.
Bestämmelserna i 9 ka p. äro, ändå att luftfartyget icke är av svensk na
tionalitet, tillämpliga jämväl vid luftfart utom riket, i den mån det följer av
överenskommelse med främmande stat eller eljest av allmänna rättsgrund
satser.
5 § Om atomskada gälla särskilda bestämmelser.
2 KAP.
Om registrering av luftfartyg, dess nationalitet och märkning
Registrering
1 § �ver luftfartyg skall hos luftfartsverket föras re gister {luftfartygsre
gister) .
Om inskrivning av rätt till luftfartyg samt om vissa internationella förhål
landen beträffande rätt till luftfartyg är särskilt stadgat.
2
Ett luftfartyg får registreras i S verige bara om det ägs av svenska
staten, svensk kommun eller landstingskommun, svensk medborgare eller
av dödsbo, bolag, förening, samfällighet eller stiftelse som har svensk na
tionalitet.
Luftfartsverket får medge att ett luftfartyg får registreras i Sverige även
om nämnda krav inte är uppfyllda. Sådant medgivande får bara lämnas om
luftfartyget i regel an vänds med utgångspunkt i Sverige.
3 § Ej må luftfartyg, som är registrerat i främman de stat, registreras här i
riket, med mindre det avföres ur den främmande statens register.
4 § Luftfartyg må icke registreras med mindre det har luftvärdighetsbe
vis och, i den utsträckning regeringen eller efter regeringens bemyndigan
de lu ftfartsverket föreskriver, miljövärdighetsbevis. Bevis skall ha utfär
dats eller godkänts här i rike t.
5 § Ansökan om registrering av luftfartyg skall göras skriftligen av äga
ren och inne hålla för registreringen nödiga upplysningar rörande fartyget,
ägaren och dennes förvärv av fartyget. Ansökningen skall åtföljas av ut
redning till styrkande av att sökanden är ägare av fartyget och att i övrigt
de i 2 -4 §§ upptagna villkoren äro uppfyllda, så ock av handling som ut
märker när, var och av vem fartyget är byggt.
6 § Registret skall för varje luftfartyg innehålla fartyget tillkommande
nationalitets- och registreringsbeteckning, de uppgifter som äro nödiga för
att identifiera det, upplysning angående äganderätten till farty get och äga
rens fång samt huruvida fartyget är intecknat, hänvisning till fartygets luft-
Senaste lydelse 1976:11.
1625
¬
SFS 1979:643
värdighetsbevis och miljövärdighetsbevis ävensom anteckning om tidgfif'v
då fartyget införes i regis tret, ändring i ägander ätten registreras eller faftyi;
get avföres ur registret, så ock i övrigt vad regeringen eller, efter regering
ens bemyndigande, luftfartsverket föreskriver.
7 § Sker ändring i ägand erätten till luftfartyg som införts i registret eller
ändras ägarens nationalitet eller undergår fartyg efter registreringen änd
ring av betydelse för fartygets identifiering, vare ägaren skyldig att därom
ofördröjligen göra anmälan till luftfartsverket för införande i registret.
Samma skyldighet åligger vid ändrin g i ägand erätten jämväl den förutvar
ande ägaren.
Införes i registret ny ägare av intecknat luftfartyg, åligger det luftfarts
verket att ofördröjligen underrätta inskrivningsdomaren därom.
Anmäles ny ägare av luftfartyg men finnes utredningen ej vara sådan att
han kan inforas i registret, skola ändock däri anmärkas hans namn, det
uppgivna fånget och dagen då anmälan skedde.
8 §3 Ett luftfartyg skall föras ur registret i följande fall .
1. Om ägaren begär det.
2. Om kraven i 2 § inte är uppfyllda.
3. Om det har förolyckats eller förstörts.
4. Om det efter en flygning inte har hörts av på tre månader.
5. Om det inte har haft giltigt lu ftvärdighetsbevis eller miljövärdighets
bevis på tre år.
� garen är skyldig att anmäla om något har hänt som enligt första stycket
2-4 medför att ett luftfartyg skall avregistreras. När ett fall enligt första
stycket 5 inträffar, behöver luftfartyget inte avregistreras om ägaren inom
en viss tid som bestäms av luftfartsverket visar att luftfartyget är luftvär-
digt och miljövärdigt.
9 § Luftfartyg, som är intecknat, må ej på grund av äg arens begäran eller
annan i 8 § avsedd omständighet avföras ur registret, med mindre i äre ndet
företes bevis från inskrivningsdomaren, att inteckningshandlingen uppvi
sats för honom samt att inteckningshavaren samtyckt till åtgärden, men i
registret skall göras anmärkning om vad i äre ndet förekommit.
Avföres luftfartyg ur registret eller sker i registret anmärkning som i
första stycket sägs, skall inskrivningsdomaren ofördröjligen underrättas
därom.
10 § Innehaves luftfartyg på grund av köp utan att äganderätten övergått
å innehavaren, skola i registre t antecknas innehavarens namn och den rät t
som tillkommer honom. Det åligger dem som slutit avtalet att ofördröjligen
göra anmälan därom till luftfartsverket.
Upplåter någon luftfartyg för obestämd tid el ler för en tid av minst två
veckor till annan för att av denne nyttjas för egen räkning, skall på begäran
av upplåtaren eller innehavaren i reg istret göras anteckning om upplåtel
sen.
1626
^ Senaste lydelse 1976; 11.
¬
11 § Har å utrikes ort luftfartyg byggts för svensk räkning eller övergått i
SFS 1979: 643
svensk ägo och äro de i 2 och 3 §§ för registrering angivna villkoren upp
fyllda, må fartyget, i enlighet med bestämmelser som regeringen meddelar,
för viss tid a ntecknas i e tt särskilt bihang till luftfartygsregistret.
Nationalitet
12 § Sedan luftfartyg inforts i luftfar tygsregistret, äger det svensk natio
nalitet.
Om införandet i registret skall luftfartsverket utfärda bevis {nationali
tets- och registreringsbevis).
13 § Där luftfartyg avförts ur registret eller anmärkning skett enligt 9 §,
skall fartygets ägare eller, i fall då fartyget avförts ur registret till följd av
att det övergått till utländsk ägare, den förre ägaren ofördröjligen återställa
nationalitets- och registreringsbeviset till luftfartsverket. Har eljest änd
ring i förhållan de, varom beviset innehåller upplysning, införts i registret,
skall fartygsägaren ofördröjligen avlämna beviset till l uftfartsverket, som
antecknar ändringen å beviset eller, där så finnes lämpligare, utfärdar nytt
bevis.
14 § Luftfartyg, som antecknats i bihanget till luftfartygsregistret, äger
svensk nationalitet så länge anteckningen gäller.
Om antec kningen i bihanget skall luftfartsverket utfärda interimistiskt
nationalitets- och registreringsbevis.
15 § Svenskt luftfartyg skall, när det nyttjas till luftfart, hava svenskt na
tionalitets- och registreringsbevis.
Utländskt luftfartyg skall vid luftfart inom svenskt område hava motsva
rande bevis från främmande stat, med vilken slutits överenskommelse om
rätt till sådan lu ftfart.
Nyttjas luftfartyg jämlikt medgivande som avses i 1 kap. 2 § andra styc
ket, gäller vad r egeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfarts
verket föreskriver.
Märkning
16 § Luftfartyg, som införts i luftfartygsregistret eller antecknats i bi
hanget, skall märkas i enlighet med sin nationalitets- och registreringsbe
teckning. Märkena skola föras så länge fartyget kvarstår i regis tret eller bi
hanget.
Luftfartyg, som är registrerat i främm ande stat med vilken slutits över
enskommelse om rätt till luftfart inom sv enskt område, skall vid sådan luft
fart vara märkt i enlighet med föreskrifterna i hem landet.
Nyttjas luftfartyg jämlikt medgivande som avses i 1 kap. 2 § andr a styc
ket, gäller vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfarts
verket föreskriver,
1627
¬
SFS 1979:643
3 KAP.
s p;
Om luftvärdighet och miljövärdighet
1 § Luftfartyg skall, när det nyttjas till luftfa rt, vara luft värdigt och mii-
jövärdigt.
Ej må luftfartyg anses luftvärdigt, med mindre det är så konstruerat,
byggt, utrustat och vidmakthållet samt äger sådana flygegenskaper, att sä
kerhetens krav äro tillgodosedda.
Ej må luftfartyg anses miljövärdigt med mindre det är konstruerat,
byggt, utrustat och vidmakthållet så att luftfartyget ej vållar skada genom
buller, luftförorening eller likartad störning. Närmare föreskrifter för till-
lämpningen av detta stycke meddelas av regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, av luftfartsverket.
2 § Luftfartyg skall undergå besiktning enligt vad regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, luftfartsverket föreskriver, så ock i övrigt med
avseende å luftvärdigheten vara underkastat tillsyn av luftfartsverket.
Besiktning och tillsyn må enligt vad regeringen bestämmer av luftfarts
verket uppdragas åt särskild sakkunnig eller myndighet inom eller utom ri
ket.
3 § Sedan luftfartyg vid besiktning eller annorledes funnits vara luftvär
digt, skall luftfartsverket utfärda bevis därom (luftvärdighetsbevis). Bevi
set må ut färdas för viss tid och begränsas till att avse luftfart av viss art el
ler inom visst område. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
luftfartsverket äger föreskriva, att i beviset eller därvid fogad handling
skall angivas vad vid far tygets nyttjande skall iakttagas för att det skall an
ses luftvärdigt.
Luftvärdighetsbevis må förnyas, om fartyget finnes vara luftvärdigt en
ligt de krav som gälla då förnyelsen skall ske. Luftfartsverket äger åt sak
kunnig eller myndighet som avses i 2 § an dra stycket uppdraga att förnya
luftvärdighetsbevis.
4 § Svenskt luftfartyg skall, när det nyttjas till luftfart, hava svenskt eller
av luftfartsverket godkänt utländskt luftvärdighetsbevis.
Utländskt luftfartyg skall vid luftfart inom svenskt område hava luftvär
dighetsbevis som i först a stycket sägs eller i främmande stat utfärdat eller
godkänt bevis som enligt överenskommelse med den s taten skall erkännas
här i riket .
Luftfartsverket må enligt vad regeringen bestämmer medgiva, att luft
fartyg må nyttjas till luftfart utan h inder av vad i första och andra styckena
sägs.
5 § Där luftfartyg, för vilket luftvärdighetsbevis utfärdats här i riket, icke
undergår föreskriven besiktning eller med avseende å fartyget eller dess
utrustning vidtages ändring som må antagas hava betydelse för luftvärdig
heten. vare beviset, om ej luftfartsverket bestämmer annat, ogiltigt inti ll
dess fartyget förklarats luftvärdigt. Samma lag vare, där fartyget eller dess
utrustning lidit skad a som uppenbarligen är av betydelse för luftvärdighc-
1528
ten och skadan icke avhjälpts i den ordnin g luftfartsverket bestämmer.
¬
Förekommer eljest omständighet som må antagas hava betydelse för
SFS 1979:643
luftvärdigheten, äger luftfartsverket förklara beviset ogiltigt intill d ess far
tyget förklarats luft värdigt.
� r luf tvärdighetsbevis ogiltigt, skall det på anmaning ofördröjligen av
lämnas till l uftfartsverket.
6 § Vad i 3 och 5 §§ är stadgat om svenskt luftvärdighetsbevis skall äga
motsvarande tillämpning i fråga om godkännande av utländskt luftvärdig-
hetsbeyis samt förnyelse och ogiltighet av sådant godkännande.
7 § � gare av luftfartyg som nyttjas till luftfa rt eller, om annan i ägare ns
ställe brukar fa rtyget, denne skall vaka över fartygets luftvärdighet samt, i
enlighet med b estämmelser som meddelas av luftfartsverket, så snart ske
kan till verket anmäla omständighet av betydelse för luftvärdigheten, så
ock i övrigt lämna f ör tillsynen nödiga upplysningar.
8 § Luftfartsverket så ock den som erhållit uppdrag varom i 2 § andra
stycket sägs äger tillträde till luftfartyg för verkställande av förrättning en
ligt detta kapitel och må därvid påkalla erforderlig medverkan av fartygets
ägare eller, om annan i ägare ns ställe brukar fartyget, denne samt av dess
befälhavare och besättning. Förrättningen skall så utföras, att såvitt möj
ligt fartygets trafikförhållanden icke rubbas och i övri gt större olägenhet ej
förorsakas än som är oundvikligt.
9 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket
äger, för prövning av luftfartygs flygegenskaper eller eljest av särskild an
ledning, medgiva att luftfartyg må nyttjas till luftfart utan hinder av vad
förut i detta kapitel är stadgat.
10 § För rätt att bygga luftfartyg eller å sådant fartyg utföra underhålls-,
reparations- och ändringsarbeten må regeringen, där hänsyn till s äkerhe
ten k räver det, föreskriva att tillstånd erfordras av regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, av luftfartsverket. Vad nu sagts skall äga
motsvarande tillämpning beträffande tillbehör och reservdelar till luftfar
tyg-
10 a § Bestämmelserna i 2 -9 §§ om luftvärdighet och luftvärdighetsbe
vis gälla i tillämpliga delar även miljövärdighet och miljövärdighetsbevis.
4 KAP.
Om luftfartygs bemanning
1 § Luftfartyg skall vara bemannat på betryggande sätt.
Närmare föreskrifter om bemanningen meddelas av regeringen eller, ef
ter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket.
Fartygets ägare eller, om annan i ägare ns ställe brukar fartyget, denne
skall söija för att fartyget är behörigen bemannat.
1629
¬
I
SFS 1979: 643
2 § Luftfartygs bemanning skall vara underkastad tillsyn av luftfartsverk^
ket.
,�~t
Luftfartsverket må enligt vad regeringen bestämmer uppdraga åt sär
skild sakkunnig eller myndighet inom eller utom riket att biträda vid ti llsy
nen.
3 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket
meddelar föreskrifter om de villkor som, beträffande medborgarskap, ål
der, skicklighet, lämplighet och i övrigt, skola gälla för behörighet att
tjänstgöra å luftfartyg.
4 § För den som uppfyller fastställda villkor för behörighet att vara föra
re å luftfartyg eller därå förrätta annan tjänst som regeringen bestämmer
utfärdar luftfartsverket bevis därom {luftfartsceriifikat). Certifikatet skall
utfärdas för viss tid. Det må begränsas till att avse viss typ av luftfartyg el
ler till luftfart av viss art eller inom visst område.
Luftfartscertifikat må förnyas, om innehavaren finnes uppfylla de vill
kor som gälla då förnyelsen skall ske.
5 § Den som å luftfartyg förrättar tjänst som avses i 4 § skall hava
svenskt eller av luftfartsverket godkänt utländskt luftfartscertifikat eller i
främmande stat utfärdat eller godkänt certifikat som enligt överenskom
melse med den staten skall erkännas här i riket. I internationell luftfart
skall dock den som förrättar sådan tjänst å svenskt fartyg hava svenskt el
ler av luftfartsverket godkänt utländskt certifikat.
När skäl äro därtill, äger luftfartsverket bestämma att certifikat, som för
svensk medborgare utfärdats i främmande stat, ej må godtagas för luftfart
inom svenskt område.
Luftfartsverket må enligt vad regeringen bestämmer meddela tillstånd
att tjänstgöra å luftfartyg utan hinder av vad i första stycket första punkten
sägs.
6 § Svenskt luftfartscertifikat må av luftfartsverket återkallas for viss
tid, tills vidare eller för dess återstående giltighetstid, om innehavaren be
går förseelse i tjänsten eller av betydelse för denna eller om han eljest ick e
uppfyller de villkor som gälla för tjänsten.
Förekommer anledning antaga att förhållande som avses i första stycket
är för handen, må luftfartsverket omedelbart sätta certifikatet ur kraft intill
dess frågan om återkallelse prövats.
När certifikat blivit å terkallat eller satt ur kraft, skall det ofördröjligen
avlämnas till luftf artsverket.
7 § Vad i 4 och 6 §§ är stadgat om svenskt luftfartscertifikat skall äga
motsvarande tillämpning i fråga om godkännande av utländskt luftfartscer
tifikat samt förnyelse och återkallelse av sådant godkännande.
8 § Om skyldighet för innehavare av luftfartscertifikat att anmäla om
ständighet av betydelse för hans behörighet samt att underkasta sig under
sökningar och prov bestämmer regeringen eller, efter regeringens bemyn-
1630
digande, luftfartsverket.
¬
^.§ Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket
SFS 1979:643
äger, för utbildningsändamål eller eljest av särskild anledning, medgiva att
luftfartyg må nyttjas till luftfart utan hinder av vad förut i dett a kapitel är
stadgat.
5 KAP.
Om luftfartygs befälhavare och om tjänsten ombord
1 § �& svensk t luftfartyg skall, när det nyttjas till luf tfart, finnas befälha
vare.
Befälhavaren äger högsta myndighet ombord.
2 § Befälhavaren skall vaka över fartygets luftvärdighet ävensom tillse
att fartyget är behörigen utrustat, bemannat och lastat samt att luftfärd
jämväl i övrigt för beredes och genomföres i enlighet med gällande bestäm
melser.
Vad i 3 kap. 7 § stadgas om skyldighet att anmäla omständighet av bety
delse för luftvärdigheten och i övrigt lämna för tillsynen nödiga upplys
ningar äger motsvarande tillämpning beträffande befälhavaren.
3 § Det åligger befälhavaren att hava uppsikt över fartyget och dess be
sättning samt passagerare och gods.
När så prövas nödigt, må befälhavaren tillfälligt åläg ga medlem av be
sättningen att utföra annat arbete än det för vilket han anställts. Passagera
re skall noggrant iakttaga vad befälhavaren föreskriver i fråga om ordning
en ombord.
Befälhavaren må vägra att taga ombord och äger landsätta medlem av
besättningen, passagerare och gods, när omständigheterna kräva det.
4 § När det påkallas av hänsyn till luftfartygets säkerhet eller säkerheten
för ombordvarande person eller egendom eller för upprätthållande av lyd
naden och ordningen ombord, äger befälhavaren bruka det våld och vidta
ga de åtgärder i övri gt som kunna anses försvarliga med hänsyn till om
ständigheterna.
1 fall som a vses i förs ta stycket skall medlem av besättningen utan sär
skild anmaning lämna befälhavaren del bistånd han behöver. Efter anma-
ning av befälha varen äger även passagerare lämna sådant bistånd.
Om det till fö rebyggande av att luftfartygets säkerhet eller säkerheten
för person eller egendom ombord äventyras är nödvändigt att åtgärd som
avses i första stycket vidtages utan dröjsmål, äger medlem av besättningen
och pass agerare vidtaga åtgärden utan anmaning av befälhavaren.
5 § Förövas å fartyget svårare brott, skall befälhavaren såvitt möjligt
vidtaga för utredning i sak en nödiga åtgärder, som ej utan våda kunna upp
skjutas.
Befälhavaren skall, så långt omständigheterna medgiva, sörja för att den
brottslige ick e avviker och äger för sådant ändamål taga honom i för var.
Bestämmelserna i 4 § andra stycket äga motsvarande tillämpning. Den
1631
¬
SFS 1979:643
brottslige får ej utan eget samtycke hållas i för var längre än till dess H än
kan överlämnas till svensk polisman eller, utom riket, till behör ig utländsk
myndighet eller till svensk konsul.
f
Föremål som kan antagas äga betydelse för utredning om brottet får be
fälhavaren taga i förvar. Befälhavaren skall tillhandahålla polisman eller
myndighet som avses i andra stycket de upplysningar och de föremål i
hans besittning som kunna vara av betydelse för utredning om brottet.
6 § Befälhavaren skall tillse att föreskrivna fartygshandlingar finnas om
bord och föras i enlig het med givna bestämmelser.
7 § Råkar fartyget i nöd, vare befälhavaren pliktig att göra allt som står i
hans makt för att rädda ombordvarande samt bevara fartyg och gods. Mås
te fartyget övergivas, skall befälhavaren såvitt möjligt sörja för att fartygs
handlingarna bringas i säk erhet.
8 § Inträffar vid fa rtygets nyttjande olyckshändelse, som medför att nå
gon avlider eller får allvarlig kroppsskada eller att betydande skada upp
står å fartyget eller egendom som icke befordras därmed, skall befälh ava
ren ofördröjligen sörja för att luftfartsverket underrättas om händelsen och
snarast möjligt avgiva rapport till verket. Samma lag vare, när allvarlig fara
för sådan händelse förelegat eller något inträffat som tyder på väsentligt fel
hos fartyget eller markorganisationen.
� r befälhavaren ur stånd att uppfylla vad sålunda föreskrivits, skall det
fullgöras av fartygets ägare eller, om annan i ägarens ställe brukade farty
get, av denne.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger
begränsa underrättelseplikten ävensom utsträcka den till att åvila jämväl
medlem av besättningen, så ock föreskriva att underrättelse skall giva s
även annan än luftfartsverket.
9 § Envar som gör tjänst ombord skall noggrant efterkomma förmans or
der angående tjänsten, vederbörligen tillgodose ombordvarandes säkerhet
och bästa, sorgfälligt vårda fartyg och gods samt i övrigt med omsorg och
nit fullgöra sina åligganden.
10 § Ej må någon gö ra tjänst ombord, därest han på grund av påverkan
av starka drycker eller andra stimulerande eller bedövande ämnen eller till
följd av sjukdom eller uttröttning eller av annan sådan orsak icke kan på
betryggande sätt fullgöra vad honom åligger.
n § Regeringen bestämmer, i vad mån föreskrifterna i det ta kapitel sko
la tillämp as i fråga om utländskt luftfartyg vid luftfart inom svenskt områ
de.
1632
¬
6 KAP.
SFS 1979:643
Om flygplatser och markorganisationen i övrigt
Alimänna bestämmelser
1 § Flygplats så ock annan anläggning för luftfarten skall uppfylla säker
hetens krav.
Närmare bestämmelser om inrättande samt om underhåll och drift av så
dan anläggning och om tillsyn därå meddelas av regeringen eller, efter re
geringens bemyndigande, av luftfartsverket.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger
bestämma huruvida och under vilka förutsättningar, utan intrång i enskild
rätt, sjö eller annat område må nyttjas för luftfartygs landning och uppstig
ning utan att hava särskilt inrättats för ändamålet.
2 § Regeringen äger förordna om inrättande av luftled ävensom bestäm
ma annat område, inom vilket lufttrafiken skall vara underkastad särskild
reglering.
3 § Till tryggande och underlättande av luftfarten anordnas flygsäker
hetstjänst.
Om tillstånd i vis sa fall
4 § För inrättande och drift av flygplats till allmänt bruk {allmän flyg
plats) erfordras tillstånd av regeringen, såvida annan än staten skall utöva
driften.
Regeringen äger föreskriva, att allmän flygplats med hänsyn till dess art,
trafikens ringa omfattning eller kortvarighet eller andra särskilda omstän
digheter må in rättas eller drivas utan tillstånd varom i först a stycket sägs.
5 § Tillstånd att inrätta eller driva allmän flygplats må meddelas allenast
där hinder icke möter av hänsyn till det allmänna.
6 § Vid meddelande av tillstånd skola bestämmas de villkor som finnas
erforderliga. Regeringen må förordna luftfartsverket att i särskilda avseen
den bestämma villkoren.
Tillståndet må begränsas till viss tid och lösningsrätt förbehållas kronan.
7 § �&sidosätter innehavare av tillstånd i väsentli g mån för verksamheten
gällande föreskrifter eller måste det antagas att han är oförmögen att behö-
rigen fullgöra sina förpliktelser med avseende å anläggningen och dess
drift, må regeringen återkalla tillståndet.
8 § Regeringen äger bestämma, att för inrättande och drift av annan an
läggning för luftfarte n an allmän flygplats erfordras tillstånd av regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket.
Villkoren bestämmas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigan
de, av luftfartsverket,
1633
103-SFS 1979
¬
SFS 1979:643
Om godkännande
^
9 § Allmän flygplats så ock annan anläggning för luftfarten som regeringr
en bestämmer skall, innan den tages i bruk, godkännas i den ordning r ege
ringen förordnar. Vid godkännandet skola knytas erforderliga villkor.
Där fastställda villkor i väs entlig mån å sidosättas eller anläggningen el
jest, till följd av ändrade bestämmelser eller annan omständighet, icke upp-
fyller de krav som gälla för sådan anläggning, ankommer på den myndighet
som meddelat godkännandet att återkalla det.
Förekommer omständighet som kan medföra att kraven för godkännan
de ej längre äro uppfyllda, åligger det anläggningens innehavare att så snart
ske kan göra anmälan därom till luftfartsverket. � r omständigheten av be
skaffenhet att medföra fara vid anläggningens begagnande, skall innehava
ren, utan att avvakta vederbörande myndighets beslut, vidtaga de åtgärder
som påkallas för att hindra att anläggningen eller den del därav, varom frå
ga är, vidare användes.
Om luftfartshinder och expropriation
10 § Om förbud i viss a fall mot bebyggelse till hinder för luftfarten stad
gas i byggnadslagen.
Angående rätt att genom expropriation taga fastighet eller särskild rätt
till fastighet i anspråk för anläggning för den allmänna samfärdselns främ
jande förordnas i lagen om expropriation.
11 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket
äger meddela bestämmelser som, utan att avsevärt men tillskyndas ägare
av mark eller innehavare av särskild rätt därtill, äro ägnade att förebygga
att märken, belysningsanläggningar eller andra inrättningar så anordnas,
att trafiksäkerheten utsättes för fara. Regeringen äger föreskriva vilka åt
gärder som må v idtagas, därest sådana bestämmelser överträdas.
�vriga bestämmelser
12 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket
äger föreskriva vilka flygplatser som må nyttjas för internationell eller inri
kes luftfart eller eljest för olika slag av luftfart.
13 § För begagnande av allmän flygplats eller annan anläggning för luft
farten, som är upplåten till allmänt bruk, må avgift uppbäras enligt grunder
som bestämmas av regeringen.
Sådan avgift må, när den är förfallen till betalning, uttagas genom utmät
ning utan fö regående dom eller utslag.
14 § Allmän flygplats så ock annan anläggning för luftfarten, som är upp
låten till allmänt bruk, skall på enahanda villkor som för sv enska luftfartyg
i internat ionell fart vara öppen för utländska luftfartyg i motsvarande fart,
såvida de äro hemmahörande i sta t med vilken slutits överenskommelse
1634
om så dan förmån.
¬
15 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket
SFS 1979:643
1 äger fastställa villkor för behörighet att inom markorganisationen eller el-
' jest, annorstädes än å luftfartyg, förrätta tjänst varav trafiksäkerheten är
beroende, så ock meddela bestämmelser om certifikat för sådan tjänst.
t
[
16 § Vad i 5 k ap. 10 § stadgas skall äga mo tsvarande tillämpning i fråga
om trafikledare och flygmekaniker, så ock den som förrättar annan tjä nst
som regeringen med hänsyn till trafiksäkerheten bestämmer.
1 KAP.
Om tillstånd till luftfartsverksamhet
1 § Luftfart i regelbunden trafik (linjefart) i för värvssyfte må ej utövas
här i riket utan tillstånd av regeringen.
För annan luftfart i förv ärvssyfte inom riket erfordras tillstånd av rege
ringen eller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket. Regering
en må d ock bestämma, att sådan luftfart med hänsyn till dess art eller ringa
omfattning må ut övas utan tillstånd.
Regeringen ä ger föreskriva, att tillstånd av luftfartsverket erfordras för
luftfart som avser utbildning, för flyguppvisning eller flygtävling samt för
annan luftfartsverksamhet av särskild art, ändå att verksamheten icke äger
rum i förvä rvssyfte.
2 § Tillstånd må meddelas allenast där hinder icke möter av hänsyn till
det allmänna.
3 § Såvitt angår befordran av passagerare eller gods allenast från ort till
annan inom riket eller annan inrikes fart, må tillstånd meddelas endast
svenska staten, svensk kommun eller annan sådan menighet, svensk med
borgare eller svenskt dödsbo, svenskt aktiebolag, vars aktiebrev äro ställ
da till viss man, ävensom svenskt handelsbolag, vari ej finnes utländsk bo
lagsman, samt förening, annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrätt
ning här i riket, såframt styrelsens samtliga medlemmar äro svenska med
borgare. Tillstånd må dock icke meddelas aktiebolag, med mindre dess ak
tier till ett kapitalvärde och ett röstvärde av minst två tredjedelar tillkom
ma den, åt vilken tillstånd enligt denna paragraf må meddelas; är denne
svenskt aktiebolag, skall det svenska inflytandet däri vara säkerställt i
samma omfattning som i det tillståndssökande bolaget.
� ro de sålunda uppställda förutsättningarna ej längre för handen, vare
tillståndet förfallet, där icke rättelse sker inom tid, som bestämmes av den
myndighet vilken meddelat tillståndet.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger
medgiva undantag från vad i denn a paragraf stadgas, när särskilda skäl äro
därtill.
4 § Vid meddelande av tillstånd skola bestämmas de villkor so m fmnas
erforderliga. Ankommer det på regeringen att giva tillståndet, må regering
en förordna luftfartsverket att i särskild a avseenden bestämma villkoren.
Tillståndet må begränsas till viss tid och lösningsrätt förbehållas kronan.
1635
¬
\
SFS 1979: 643
5 § �&sidosätter innehavare av tillstånd i väsentlig mån för verksamhelejiV
gällande föreskrifter eller måste det antagas att han är oförmögen att behö-
rigen upprätthålla verksamheten, må den myndighet som meddelat tillstån
det återkalla det.
6 § Har regeringen genom överenskommelse med frä mmande stat med
givit luftfart inom svenskt område, vare, där regeringen så bestämmer, sär
skilt tillstånd enligt detta kapitel ej behövligt. Regeringen må i sådant fa ll
förordna luftfartsverket att meddela de närmare bestämmelser som finnas
erforderliga.
7 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket må
föreskriva, under vilka förutsättningar luftfartyg eller tillbehör eller reserv
delar till luftfa rtyg må upplåtas till annan för att av denne nyttjas för egen
räkning.
8 KAP.
Vissa bestämmelser för lufttrafiken
1 § Angående vad vid luftfärd skall iakttagas för att undvika samman
stötning eller annan olyckshändelse och för att i övrigt förebygga sk ada el
ler olägenhet förordnar regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
luftfartsverket.
2 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket
äger bestämma flygvägar som luftfartyg har att följa vid färd inom svenskt
område samt meddela särskilda föreskrifter beträffande färd över rikets
gräns, såsom angående var gränsen må p asseras och vilken flygplats som
skall brukas vid luftfar tygs avgång eller ankomst.
3 § När allmän ordning och säkerhet kräver det, må luftfartyg anma nas
att landa. Anmaningen skall ofordröjligen efterkommas. Har annan anvis
ning ej givits, skall fartyget landa på närmaste allmänna flygplats inom ri
ket, å vilken landning är möjlig. Inkommer luftfartyg i om råde, där luftfart
enligt I kap. 3 § är fö rbjuden, skall det omedelbart lämna området och an
mälan om vad som inträffat göras på snabbaste sätt. Fartyget skall, oman
nan anvisning ej givits, så snart ske kan landa såsom nyss sagts.
Eftersättes vad så lunda är stadgat, må fartygets färd hindras med erfor
derliga medel.
Regeringen eller den regeringen bemyndigar bestämmer vem som äg er
utöva befogenhet varom i fö rsta eller andra stycket sägs samt meddelar
närmare föreskrifter om till ämpningen i övrigt av vad där stadgas.
4 § Krigsmateriel må icke uta n medgivande av regeringen eller den rege
ringen bemyndigar befordras med lu ftfartyg. Vad i den na lag skall förstås
med kr igsmateriel bestämmer regeringen.
Regeringen eller den regeringen bemyndigar äger att av hänsyn till all
män ordning och säkerhet förbjuda befordran med luftfartyg av annat g ods
1636
än krigsmateriel eller meddela närmare bestämmelser om sådan befordran.
¬
' / Regeringen eller den regeringen bemyndigar äger ock bestämma, huru-
spg 1979: 643
vida och under vilka villkor fotografiapparat må medföras och brukas å
luftfartyg inom svenskt område.
5 § Såvitt ej i denna lag eller eljest förordnas annat, bestämmer regering
en eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket vilka fartygs
handlingar som skola finnas för luftfartyg, huruvida de skola medföras om
bord samt huru de skola upprättas, föras och förvaras.
6 § Ej må någon förvägras att taga del av innehållet i fartyg shandlingar,
såvitt hans rätt är beroende därav.
7 § Angående skyldighet för den som förrättar tjänst å luftfartyg att med
föra luftfartscertifikat eller annan handling förordnar regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, luftfartsverket.
8 § Luftfartsverket må, där så prövas nödigt, visitera luftfartyg samt
granska fartygshandlingarna och de handlingar som skola medföras av
dem som förrätta tjänst å fartyget.
9 § Om vad vid luftfärd sk all iakttagas i häls ovårds-, pass-, tull- och and
ra sådana hänseenden stadgas särskilt.
9 KAP.
Om befordran med luftfartyg
Bestämmelsernas tillämpningsområde
1 § Vad i de tta kapitel stadgas gäller befordran med luftfartyg av passa
gerare, resgods eller gods, vilken utföres mot vederlag eller av lufttrafikfö
retag verkställes vederlagsfritt.
I detta k apitel förstås med Warszawakonventionen den i Warszawa den
12 oktober 1929 u ndertecknade och genom det i Haag den 28 september
1955 avslutade protokollet reviderade konventionen om internationell luft
befordran samt med Guadalajarakonventionen den i Guadalajara den 18
september 1961 und ertecknade konventionen om internationell luftbeford
ran som utföres av annan än den avtalsslutande fraktföraren.
2 § Bestämmelserna i detta kapitel äga icke tillämpning å postbefordran.
Vad i 3 -9 §§ st adgas om befordringshandlingar skall icke gälla i fråga
om befordran, som utföres under osedvanliga förhållanden och faller utom
normal utövning av luftfartsverksamhet.
Befordringshandlingar
3 § Vid befordran av passagerare skall utfärdas biljett, innehållande:
a) uppgift å avgångsort och bestämmelseort;
b) där avgångsorten och bestämmelseorten äro belägna i samma stat
och en eller flera mellanlandningar avses skola äga rum i annan stat, upp
gift å platsen för minst en sådan mellanlandning; samt
1637
¬
SFS 1979: 643
c) meddelande att befordringen kan vara underkastad WarszawäkotiV
ventionen eller lag av motsvarande innehåll och att konventionen eller fe''
gen i regel begränsar fraktförarens ansvarighet i fråga om s kada på person
liksom då resgods förkommer, minskas eller skadas.
Biljetten skall, där ej annat styrkes, gälla såsom bevis om befordr ingsav
talets slutande och om villkoren för befordringen.
� r biljett ej utfärdad, har den ej föreskrivet innehåll eller har den for-
kommit, skall befordringsavtalet ändock gälla och vara underkastat be
stämmelserna i detta kapitel. Har passageraren med fraktförarens samtyc
ke gått ombord å luftfartyg utan att biljett utfärdats eller innehåller biljet
ten icke meddelande som avses i första stycket under c), äger fraktföraren
dock icke åberopa sådan begränsning av ansvarigheten som stadgas i 22 §.
4 § Vid befordran av inskrivet resgods skall utfärdas resgodsbevis. Har
beviset ej fogats vid biljett som uppfyller föreskrifterna i 3 § första st ycket
eller intagits i sådan biljett, skall det innehålla:
a) uppgift å avgångsort och bestämmelseort;
b) där avgångsorten och bestämmelseorten äro belägna i samma stat
och en eller flera mellanlandningar avses skola äga rum i annan stat, upp
gift å platsen for minst en sådan mellanlandning; samt
c) meddelande att befordringen kan vara underkastad Warszawakon
ventionen eller lag av motsvarande innehåll och att konventionen eller la
gen i regel begränsar fraktförarens ansvarighet då resgods förkommer,
minskas eller skadas.
Resgodsbeviset skall, där ej annat styrkes, gälla såsom bevis om resgod
sets inskrivning och om villkoren för befordringen.
� r resgodsbevis ej utfärdat, har det ej föreskrivet innehåll eller har det
förkommit, skall befordringsavtalet ändock gälla och vara underkastat be
stämmelserna i detta kapitel. Har fraktföraren mottagit resgodset i sin vård
utan att resgodsbevis utfärdats eller innehåller, i fa ll då beviset icke fogats
vid elle r intagits i biljett som uppfyller föreskrifterna i 3 § första stycket
under c), beviset ej meddelande som avses i första stycket under c) av fö
revarande paragraf, äger fraktföraren dock icke åberopa sådan begräns
ning av ansvarigheten som stadgas i 22 § andra stycket.
5 § Vid befordran av gods äger fraktföraren fordra, att avsändaren upp
rättar och avlämnar en befordringshandling, betecknad flygfraktsedel. Av
sändaren äger fordra, att sådan handling mottages av fraktföraren.
� r flygfraktsedel ej utfärdad, har den ej föreskrivet innehåll eller har den
förkommit, skall befordringsavtalet ändock gälla och, med det undanlag
som följer av 9 §, vara underkastat bestämmelserna i detta kapitel,
6 § Flygfraktsedeln skall upprättas av avsändaren i tre origin alexemplar
och avlämnas tillsammans med go dset. Det f örsta exemplaret skall förses
med beteckningen "för fraktföraren" och undertecknas av avsändaren.
Det andra exemplaret skall betecknas "för mottagaren"; det undertecknas
av avsändaren och fraktföraren samt åtföljer godset. Det tredje exemplaret
undertecknas av fraktföraren och återställes av honom till av.s ändaren ef
ter godsets mottagande,
1638
Fraktförarens underskrift skall tecknas innan godset tages ombord å
¬
luftfartyget; den kan ersättas med stämpel. Avsändarens underskrift kan
SFS 1979:643
vara tryckt eller ersättas med stämpel.
Har fraktföraren på a vsändarens begäran upprättat flygfraktsedeln, an
ses han, där ej annat styrkes, hava handlat för avsändarens räkning.
7 § Avser befordringen flera kolli, skall avsändaren, där fraktföraren be
gär det, upprätta särskilda flygfraktsedlar.
8 § Flygfraktsedeln skall innehålla:
a) uppgift å avgångsort och bestämmelseort;
b) där avgångsorten och bestämmelseorten äro belägna i samma stat
och en elle r flera mellanlandningar avses skola äga rum i annan stat, upp
gift å plats en för minst en sådan mellanlandning; samt
c) meddelande att befordringen kan vara underkastad Warszawakon
ventionen eller lag av motsvarande innehåll och att konventionen eller la
gen i regel b egränsar fraktförarens ansvarighet då gods förkommer, mins
kas eller skadas.
9 § Har gods med fraktförarens samtycke tagits ombord å luftfartyg utan
att flygfraktsedel utfärdats eller innehåller fraktsedeln icke meddelande
som avses i 8 § unde r c), äger fraktföraren icke åberopa sådan begränsning
av ansvarigheten som stadgas i 22 § andr a stycket.
10 § Avsändaren svarar för skada som fraktföraren eller annan, i förhål
lande til l vilken fraktföraren är ansvarig, lider till följd av att uppgifter rö
rande godset, vilka avsändaren upptagit i flygfr aktsedeln, ej hava föreskri
vet innehåll eller elje st äro oriktiga eller ofullständiga.
11 § Flygfraktsedeln skall, där ej annat styrkes, gälla såsom bevis om av
talets slutande, om mottagandet av godset och om villkoren för befordring
en.
Vad i flygfraktsedeln uppgives angående godsets vikt, mått, förpackning
och stycketal skall, där ej annat styrkes, äga vitsord. Annan uppgift i flyg
fraktsedeln om godsets myckenhet eller rymd samt uppgift i densamma om
godsets tillstånd äga däremot ej vitsord mot fraktföraren, med mindre han i
avsändarens närvaro undersökt uppgiften och tecknat intyg därom å flyg
fraktsedeln eller ock uppgiften avser godsets synliga tillstånd.
Rätt att förfoga över godset och godsets utlämnande
12 § Mot uppfyllande av sina förpliktelser på grund av befordringsavta
let äger avsändaren, där det kan ske utan skada för fraktföraren eller annan
avsändare, förfoga över godset genom att återtaga det å avgångs- eller be
stämmelseflygplatsen, stoppa det vid landning under resan, låta på be
stämmelseorten eller under resan utlämna det till annan än den i flygfrakt
sedeln angivne mottagaren eller begära dess återsändande till avgångs
flygplatsen. A vsändaren skall dock gälda kostnad som uppkommer därav.
Kan avsändarens order ej verkställas, skall fraktföraren omedelbart under
rätta honom d ärom.
Utför fraktföraren avsändarens order utan att det till denn e avlämnade
1639
¬
SFS 1979:643
exemplaret av flygfraktsedeln företes, är fraktföraren ansvarig för sk
som därigenom tillskyndas rätte innehavaren av flygfraktsedeln, fraktföra'.-.
ren obetaget att söka sitt åter av avsändaren.
Avsändarens rätt upphör, då mottagarens rätt inträder efter vad i 13 §
stadgas. Vägrar mottagaren att mottaga fraktsedeln eller godset eller är
han icke att träffa, går rätten att förfoga över godset åter till avsändaren.
13 § När godset framkommit till bestämmelseorten, äger mottagaren,
där ej annat föranledes av vad i 12 § stadga s, av fraktföraren utfå flygfrakt-
sedeln och godset, därest han gäldar vad denne äger fordra och i övr igt
fullgör de befordringsvillkor som angivits i flygfraktsedeln.
Där ej annat avtalats, skall fraktföraren, så snart godset framkommit,
underrätta mottagaren därom.
14 § Vidgår fraktföraren att godset förkommit eller har det ej framkom
mit sen ast inom sju dagar efter det godset bort anlända, äger mottagaren
mot fraktföraren göra gällande de rättigheter som härflyta ur befordrings
avtalet.
15 § Förbehåll, som innefattar avvikelse från bestämmelserna i 1 2, 13 el
ler 14 §, skall ej gälla, med mindre det intagits i flygfraktsedeln.
16 § Avsändaren är pliktig att lämna de upplysningar och att vid flyg
fraktsedeln foga de handlingar, som erfordras for att tull-, accis- och ord
ningsföreskrifter må kunna fullgöras före godsets avlämnande till mottaga
ren. Tillskyndas fraktföraren skada till följd av att sådan upplysning eller
handling saknas eller är oriktig eller ofullständig, är avsändaren pliktig att
ersätta skadan, utan så är att fel eller försummelse ligger fraktföraren eller
hans folk till last.
Fraktföraren är icke pliktig att undersöka, om dessa upplysningar och
handlingar äro riktiga eller fullständiga.
Fraktförarens ansvarighet
17 § Såvitt ej annat följer av vad nedan stadgas är fraktföraren ansvarig
för personskada, vilken drabbar passagerare till följd av händelse som in
träffar ombord å luftfartyget eller i samb and med att han går ombord å far
tyget eller lämnar detta. Skadeståndet skall bestämmas enligt de i str affla
gen stadgade grunderna.
18 § Förkommer, minskas eller skadas inskrivet resgods eller gods till
följd av händelse som inträffar medan det är i frakt förarens vård vare sig
på flygplats, ombord å luftfartyg eller, vid landning utanför flygplats, var
helst godset befinner sig, är fraktföraren, med nedan stadgade undantag,
ansvarig därför.
Har på grund av befordringsavtalet vid la stning, avlämnande eller om
lastning befordran verkställts till lands eller sjöledes utanför flygplats,
skall dock, där ej fraktföraren visar annat, skada som drabbat resgodset el
ler godset anses härröra av händelse som inträffat under den i fö rsta styc-
1640
ket av sedda tiden.
¬
'!{)(:§ För skada till följd av d röjsmål vid luftbefordran av passagerare, in-
SFS 1979: 643
skrivet resgods eller gods är fraktföraren ansvarig, där ej nedan annorlun
da stadgas.
20 § Fraktföraren är fri från ansvarighet, där han visar att han och hans
folk vidtagit alla nödiga åtgärder för att undvika skadan eller att det varit
omöjligt för dem att vidtaga åtgärderna.
21 § Visar fraktföraren att den som lidit skadan medverkat därtill genom
eget vå llande, gäller 6 kap. 1 § skadeståndslagen (1972: 207).
22 § Vid befordran av passagerare är fraktförarens ansvarighet för envar
av dem begränsad till sextontusensexhundra särskilda dragningsrätter; och
må förty, där ersättningen skall utgå i form av ränta, dennas kapitaliserade
värde icke överskrida sagda gräns. Utföres befordringen av svenskt luft
trafikföretag skall gränsen för ansvarigheten dock vara tvåhundrasjuttiotu-
sen kronor. Företaget skall i biljetten ell er i sina standardvillkor för beford
ran utfästa sig att tillämpa denna gräns för ansvarigheten. I f råga om be
fordran som en dast delvis utföres av svenskt lufttrafikföretag skall vad nu
sagts om an vändning av det högre begränsningsbeloppet och om skyldig
het att utfästa sig att tillämpa detta belopp gälla endast i fråga om den del
av befordringen som utföres av sådant företag. Avtal må träffas om högre
gräns för ansvarigheten än som föreskrives i detta stycke.
Beträffande inskrivet resgods eller gods är fraktförarens ansvarighet be
gränsad till sjutton särskilda dragningsrätter för kilogram. Har passagera
ren eller avsändaren vid godsets överlämnande till fraktföraren särskilt
uppgivit det intresse, som är förbundet med befordringen, och guldit före
skriven tilläggsavgift, gäller det uppgivna beloppet såsom gräns för fraktfö
rarens ansvarighet, där han ej visar att passagerarens eller avsändarens in
tresse är lägre. Har av inskrivet resgods eller gods viss del eller något av
dess innehåll förkommit, minskats, skadats eller fördröjts, skall vid be
stämmandet av gränsen för fraktförarens ansvarighet endast den samman
lagda vikten av det eller de kolli, om vilka fråga är, tagas i beräk ning; dock
att, om förlusten, minskningen, skadan eller dröjsmålet påverkar värdet av
andra kolli som omfattas av samma resgodsbevis eller flygfraktsedel, den
sammanlagda vikten jämväl av dessa kolli skall tagas i berä kning.
1 fråga om föremål, som passageraren behåller i sin vård, är ansvarighe
ten begränsad till trehundratrettiotvå särskilda dragningsrätter för envar
passagerare.
Skyldighet att gälda rättegångskostnad må åläggas fraktföraren utan hin
der av att de i denna paragraf stadgade gränserna för ansvarigheten därige
nom överskridas. Vad nu sagt s skall dock icke gälla, där fraktföraren inom
sex månader fr ån den händelse av vilken skadan härrör eller före det talan
väckts skriftligen erbjudit den skadelidande ersättning som frånsett rätte
gångskostnaden ej understiger vad som utdömes.
Med u ttrycket "särskilda dragningsrätter" avses i denna lag de av In ter
nationella valutafonden använda särskilda dragningsrätterna. Föres talan
om ersä ttning, skall omräkning från särskilda dragningsrätter till svenskt
mynt ske efter kursen den dag dom meddelas. Därvid skall kronans värde
bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod, som Internationella valu-
1641
tafonden sagda dag tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.
¬
SFS 1979:643
23 § Förbehåll, som innefattar inskränkning i fra ktförarens ansvarighet
eller bestämmer lägre gräns därför än i 22 § s ägs, är ogiltigt.
Vid be fordran av gods skall vad i först a stycket stadgas ej äga tillämp
ning å förbehåll, avseende förlust, minskning eller skada, som härrör av
godsets egen beskaffenhet eller fel i godset.
24 § De gränser för ansvarigheten som stadgas i 22 § skola ej äga til lämp
ning, där det visas att fraktföraren själv eller hans folk i tjäns ten orsakat
skadan uppsåtligen eller ock, med insikt att skada sannolikt skulle upp
komma, under grovt åsidosättande av tillbörlig aktsamhet och hänsyn.
25 § Föres talan mot någon av fraktförarens folk på den grund att han
vållat skada genom fel eller försummelse i tjänsten av ringare grad än i 24 §
sägs, må vad han och fraktföraren kunna förpliktas att sammanlagt utgiva i
ersättning icke överskrida den gräns för ansvarigheten som fraktföraren
äger åberopa.
Om jämkning i vissa fall a v skadeersättning stadgas i 10 kap. 3 §.
26 § Mottages inskrivet resgods eller gods utan anmärkning, skall god
set, där ej annat styrkes, anses avlämnat i oskadat skick och i övere ns
stämmelse med be fordringshandlingen.
Om skada eller minskning skall anmärkning göras hos fraktföraren ome
delbart efter upptäckten och senast, beträffande resgods, inom sju dagar
samt. beträffande gods, inom florton dagar från mottagandet. Vid dröjsmål
skall anmärkning framställas inom tjuguen dagar från den dag, då resgod
set eller godset ställdes till mot tagarens förfogande.
Anmärkning skall göras genom anteckning på befordringshandlingen el
ler eljest i skrift, avsänd inom tid som i andra stycket sägs.
27 § Har ej anmärkning enligt 26 § framställts inom tid som där sägs, är
rätten till talan mot fraktföraren förlorad, utan så är att han förfarit svikli-
gen.
28 § Talan om ansvarighet enligt detta kapitel skall föras vid rätten i den
ort. där fraktföraren har sitt hemvist, där hans huvudkontor eller det kon
tor finnes, genom vars medverkan avtalet slutits, eller ock på bestämmel
seorten.
Talan må icke föras annat än vid sve nsk domstol eller domstol i annan
till Warszawakonventionen ansluten stat, med mindre enligt avtalet av
gångsorten eller bestämmelseorten är belägen i stat som ej biträtt konven
tionen.
29 4} Väckes ej talan om ansvarighet inom två år från luftfartygets an
komst till best ämmelseorten eller från den dag. då det skolat anlända eller
dä befordringen avbröts, är rätten till talan förlorad.
30 § Skall befordran, som enligt vad därom avtalats är att anse såsom en
enhet, utföras av flera fraktförare var efter annan, är envar av dem, sedan
han mottagit passageraren, det inskrivna resgodset eller godset, ansvarig
1642
för den del av befordringen. vars utförande ankommer på hono m.
¬
Vid bef ordran av inskrivet resgods eller gods må avsändaren jämväl hål-
SFS 1979:643
la sig till den f örste fraktföraren och den som äger utfå godset till den siste,
ändå att förlusten, minskningen, skadan eller dröjsmålet inträffat medan
godset var i ann an fraktförares vård. � ro två fraktförare ansvariga eftei
vad nu sa gts, skola de svara en för båda och båda för en.
Befordran som utföres av annan än den avtalsslutande fraktföraren
31 § I fråga om befordran som helt eller delvis utföres av annan än den
som genom befordringsavtalet åtagit sig befordringen (den avtalsslutande
fraktföraren) äga 32-36 §§ tillämpning, om det ej visas att befordringen ut
förts utan den avtalsslutande fraktförarens bemyndigande. Bestämmelser
na i 33, 35 och 36 §§ til lämpas dock endast i fråg a om den del av beford
ringen som utföres av annan än den avtalsslutande fraktföraren.
32 § Både den avtalsslutande fraktföraren och den som utför befordring
en anses vid tillämpning av detta kapitel som fraktförare, den förre i fråga
om hela befordringen och den senare i fråga om den del av befordringen
som han utför.
33 § Vid tillämpning av bestämmelserna om fraktförarens ansvarighet
jämställas vardera fraktföraren och hans folk med den andre fraktförarens
folk. Detta medför dock icke att ansvarigheten för den som utför beford
ringen I den avtalsslutande fraktförarens ställe överskrider de i 22 § angiv
na gränserna.
Har den avtalsslutande fraktföraren åtagit sig längre gående förpliktelser
än som följer av detta kapitel eller har passagerare eller avsändare enligt
22 § andra stycket särskilt uppgivit det intresse som är förbundet med be
fordringen, är den som utför befordringen i den avtalsslutande fraktföra
rens ställe icke utan eget godkännande bunden härav.
34 § Anvisning eller anmärkning, som enligt bestämmelse i dett a kapitel
tillställes den ene fraktföraren, äger verkan även mot den andre. Sådan or
der som avses i 12 § äger dock verkan endast om den tillställes den avtals
slutande fraktföraren.
35 § Vad d e båda fraktförarna och deras folk kunna förpliktas att sam
manlagt utgiva i ers ättning må icke överskrida det högsta ersättningsbe
lopp som någon av fraktförama kan åläggas att utgiva. Varje skadestånds
skyldig är ansvarig endast intill den gräns som är tillämplig för honom.
36 § Talan om ansvarighet får, vare sig den riktas mot båda fraktförarna
eller en av d em, föras vid domstol som enligt 28 § är behörig vid talan mot
någon av fraktförarna.
Sammansatt befordran
37 § Där befordran skall utföras delvis med luftfartyg och delvis med an
nat befo rdringsmedel, gälla bestämmelserna i detta kapitel allenast beträf
fande luftbefordringen.
1643
¬
SFS 1979: 643
Villkor, som avser befordringen med annat befordringsmedel, må inta
gas i luftbef ordringshandlingen.
�vriga bestämmelser
38 § Göres i bef ordringsavtal eller eljest innan skada timat, med avvikel
se från vad i dett a kapitel stadgas, förbehåll om tillämplig lag eller om dom
stols behörighet, är förbehållet utan verkan.
Skiljeavtal i fråga om befordran av gods, vilket träffats innan skada ti
mat, gäller utan hinder av bestämmelsen i första stycket, om skiljemanna-
förfarandet skall äga rum inom en i 28 § avsedd domstols domvärjo och
tvistefrågan, i den mån Warszawakonventionen och Guadalajarakonven-
tionen äro tillämpliga därpå, skall prövas enligt konventionemas bestäm
melser.
39 § 1 fråga om befordringshandling som utfärdats utom riket eller som
avser internationell befordran skall i 3 § för sta stycket under c), 4 § första
stycket under c) eller 8 § under c) stadgad fordran å meddelande anses
uppfylld, när handlingen innehåller uppgift om att befordringen kan vara
underkastad Warszawakonventionen och att denna i regel begrän sar frakt
förarens ansvarighet i de fall, som angivas i det lagrum varom fråga är.
� r vid internationell luftbefordran den avtalade avgångsorten eller be
stämmelseorten belägen i stat som icke biträtt Warszawakonventionen,
äger fraktföraren, ändå att befordringshandlingen icke innehåller medde
lande som avses i första stycket, åberopa sådan begränsning av ansvarig
heten som stadgas i 22 §.
40 § Såvitt angår inrikes luftbefordran, vid vilken mellanlandning utom
riket ej avses skola äga rum, äger regeringen meddela bestämmelser, avvi
kande från vad i 3, 4, 8 och 9 §§ stadgas angående biljett, resgodsbevis och
flygfraktsedel.
41 § Har stat, då den biträdde den i Warszawa den 12 oktober 1929 avslu
tade konventionen om i nternationell luftbefordran, avgivit förklaring som
avses i tilläggs protokollet till sam ma konvention, skola bestämmelserna i
detta kapitel ej äga tillämpning å internationell luftbefordran, som utföres
omedelbart av den staten eller av territorium för vars utländska angelägen
heter den staten svarar.
Såframt en till den reviderade konventionen ansluten stat förklarat, att
konventionen icke skall gälla luftbefordran, som utföres för dess militära
myndigheter ombord å luftfartyg vilka äro registrerade i den staten och vil
kas hela lastförmåga reserverats av dessa myndigheter eller för deras räk
ning, skola bestämmelserna i det ta kapitel ej heller äga tillämpning å sådan
befordran.
1644
¬
10 KAP.
SFS 1979:643
Om ansvarighet för skada i följd av luftfart
1 § Om ansvarighet för skada, som i följd av luftfartygs begagnande i
luftfart tillfogas person eller egendom som icke befordras med fartyget,
stadgas i lagen a ngående ansvarighet för skada i följd av luftfart.
2 § För ansvarighet för skada som avses i 1 § skall, där regeringen så för
ordnar, finnas försäkring eller motsvarande säkerhet som regeringen be
stämmer.
3 § � r någon, vilken förrättar tjänst å luftfartyg, pliktig att ersätta skada
som i följd av luftfart uppkommit genom hans fel eller försummelse i tjäns
ten, äger rätten att, med hänsyn till felets eller försummelsens lindriga be
skaffenhet, skadans storlek eller omständigheterna i övrigt, nedsätta er
sättningen efter vad som prövas skäligt. Vad sålunda stadgats skall äga
motsvarande tillämpning beträffande den som inom markorganisationen
eller eljest, annorstädes än å luftfartyg, förrättar tjänst varav trafiksäker
heten är b eroende. I fråga om skadeståndsansvaret för den som är arbets
tagare gäller dock 4 kap. 1 § skadest åndslagen (1972: 207).
11 KAP.
Om flygräddningstjänst och bärgning samt om undersökning av luft
fartsolyckor
Flygräddningstjänst
1 § Föreskrifter angående åtgärder, då luftfartyg är saknat, förolyckat el
ler nödställt eller fara hotar lufttrafiken {flygräddningstjänst), meddelas av
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket.
Regeringen må ålägga äg are eller innehavare av luftfartyg samt dem som
göra tjänst å sådant fartyg eller vid flygplats eller annan anläggning för luft
farten skyldighet att medverka i flygräd dningstjänsten, så ock meddela be
stämmelser om ersättning av allmänna medel för sådan medverkan. I fråga
om ersättning vid p ersonskada gäller lagen (1977: 265) om statligt person
skadeskydd och lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada.
Bärgning
2 § Den som bärgar förolyckat eller nödställt luftfartyg eller ombordva
rande gods eller något, som hört till sådant fartyg eller gods, så ock envar
som medverkar vid bärgningen har rätt att. vare sig bärgningen ägt rum till
sjöss, på land eller i l uften, få bärgarlön i enl ighet med de grunder, som
jämlikt 225-227 §§ sjölagen gälla vid b ärgning av fartyg och gods. Till an
de) i lön som skall utgå för bärgningen vare ock den berättigad, vilken un
der den nöd som föranlett bärgningen räddat människor från fartyget eller
medverkat vid der as räddning. Har någon eljest för bevarande av luftfartyg
eller gods vidkänts särskilda kostnader, som varit oundgängliga för beva
randet av fartyg et eller godset, varde ock dessa honom ersatta.
Har gods eller något, som hört till gods, bärgats eller bevarats, häfte äga-
1645
¬
SFS 1979: 643
ren med det bärgade eller bevarade, men svare ej personligen.
Rätt till bärgarlön skall icke tillkomma den som medverkat vid bärg
ningsföretag trots uttryckligt och befogat förbud av fartygets befälhavare,
ägare eller innehavare. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande till-
lämpning beträffande kostnader för bevarande av fartyg och gods.
3 § Borgenär, som har fordran å bärgarlön eller å ersättning för kostnader
som avses i 2 §, njute i farty get eller godset luftpanträtt med förmånsrätt
enligt 4 § förmånsrättslagen (1970:979), såframt bärgarlönen eller ersätt
ningen hänför sig till åtgärder vilka slutförts här i riket.
1 första stycket avsedda fordringar skola, var i förhållande till fordring
ens belopp, njuta lika rätt om de härröra av samma händelse; eljest skall
yngre fordran äga företräde framför äldre.
Utan borgenärens samtycke må icke, innan betalning för dennes fordran
guldits eller säkerhet därför blivit s tälld, luftfartyget lämna det ställe, där
åtgärderna för bärgningen eller bevarandet slutfördes, eller godset av äga
ren tagas i besit tning.
4 § Luftpanträtt omfattar ej ersättning, som på grund av försäkring eller
eljest utgår för skada på luftfartyget eller godset.
5 § Försäljcs luftfartyg eller gods efter utmätning eller under konkurs i
den ordning som för försäljning av utmätt sådan egendom är stadgad, upp-
höre luftpanträtten i fartyge t eller godset, men borgenären äge få del i kö
peskillingen enligt vad därom är särskilt stadgat.
Lossas gods, som häftar för fordran, till avsändares eller lastemottaga
res förfogande, upphöre luftpanträtten i godset. Utlämnas godset utan bor
genärens tillstånd, vare den som mottager godset med kunskap om ford
ringen ansvarig för denna, dock icke utöver det värde godset hade vid loss
ningen.
6 § Luftpanträtt i luftfar tyg, som är registrerat här i rike t, upphöre efter
tre månader från det åtgärderna för bärgningen eller bevarandet av fartyget
avslutades, såvida icke inom nämnda tid borgenärens anspråk på panträtt
blivit anmält till i nskrivningsdomaren för anteckning i inskrivningsboken
för luftfartyg samt dessutom överenskommelse träffats om panträttens be
lopp eller talan om panträtten väckts i laga ordning.
� r fartyget registrerat i främmande stat, som biträtt den i Geneve den 19
juni 1948 a vslutade konventionen rörande internationellt erkännande av
rätt till luftfartyg, vare lag som i första stycket sägs, med iakttagande av att
anmälan skall ske hos den myndighet som för inskrivningsboken för farty
get.
1 fall <lå fartyge t icke är registrerat eller då det är registrerat i annan
främmande stat än i andra stycket sägs, upphöre luftpanträtten i farty get
efter ett år från det åtgärderna för bärgningen eller bevarandet avslutades,
såframt ej inom nämnda tid ö verenskommelse träffats om panträttens be
lopp eller talan om panträtten väckts i laga o rdning.
1646
¬
Undersökning av luftfartsolyckor
SFS 1979: 643
7 § Inträffar vid luftfartygs nyttjande olyclcshändelse, som medför att
någon avlider eller får allvarlig kroppsskada eller att betydande skada upp
står å fartyget eller egendom som icke befordras därmed, skall undersök
ning verkställas angående olyckshändelsen och dess orsaker samt upp
komna skador.
När allvarlig fara för sådan olyckshändelse förelegat eller något inträffat
som tyder på väs entligt fel hos fartyget eller markorganisationen, skall ock
undersökning äga rum.
8 § Undersökning varom i 7 § sägs skall verkställas av den myndighet re
geringen bestämmer.
Vid undersökningen skall erforderlig operativ, teknisk och juridisk sak
kunskap vara f öreträdd.
9 S-*
10 § På sä tt regeringen förordnar skall den myndighet som undersöker
olyckan underrätta dem saken kan angå samt bereda dem tillfälle att anföra
vad de akta nödigt till bevakande av sin rätt. De äga, såvitt det kan ske
utan men för utredningen, närvara vid undersökning å olycksplatsen samt
eljest vid utre dningsarbetet.
11 § Undersökning skall utföras i sam råd med polismyndighet eller åkla
gare, som i saken leder förundersökning jämlikt 23 kap. rättegångsbalken.
1 avvaktan på att undersökningen inledes har luftfartsverket att i samrå d
med polismyndighet e ller på annat lämpligt sätt företaga de åtgärder för sä
kerställande av utredningen, som finnas nödiga och icke utan våda kunna
uppskjutas.
12 § Den myndighet som undersöker olyckan må hålla förhör med envar
som autages kunna lämna upplysning av betydelse för utredningen samt
granska föremål s om kan antagas äga sådan betydelse.
Såframt undersökningen finnes eljest icke kunna behörigen fullföljas,
må myndigheten påkalla utredning genom polismyndighet. Vid sådan ut
redning skall vad i 23 k ap. rättegångsbalken är stadgat gälla i tilläm pliga
delar; tvångsmedel som avses i 24 -28 kap. rättegångsbalken må dock an
vändas allenast i den mån anledning förekommer att brott som hör under
allmänt åtal förövats.
Finner den myndighet som undersöker olyckan nödigt att vittne eller
sakkunnig höres vid doms tol eller att föreläggande meddelas någon att så
som bevis tillhandahålla skriftlig handling eller föremål, må myndigheten
göra framställning därom hos den allmänna underrätt, inom vars område
händelsen timat eller den vistas som skall höras eller åtgärden eljest angår.
Rätten skall ans tälla förhör eller meddela föreläggande, därest laga hinder
ej möter. Angående åtgärd som nu sagts skall i tillämpliga delar gälla vad
som är stadgat om bevisupptagning i rätteg ång utom huvudförhandling.
Paragrafen up phävd genom 1 978: 232.
1647
¬
SFS 1979: 643
13 § Anträffas luftfartyg eller gods, som befordrats med lu ftfartyg, ellöf
något,' som hör till sådant fartyg eller gods, och förekommer anledning an
taga att luftfartsolycka timat, må vad som anträffats icke avlägsnas eller
rubbas utan tillstånd av polismyndighet eller den myndighet som undersö
ker olyckan, med mindre det sker för att rädda människoliv eller eljest syn
nerliga skäl äro därtill.
Har någon tillvaratagit egendom som avses i första stycket, skall anmä
lan därom ofördröjligen göras hos myndighet som avses i förs ta stycket.
Myndigheten äger omhändertaga egendomen när det finnes påkallat.
12 KAP.
Särskilda bestämmelser
1 § Förekommer, då luftfärd skall anträdas, anledning antaga att luftfar
tyg icke är luftvärdigt eller behörigen bemannat eller att eljest för sådan
färd i denn a lag eller med stöd därav fastställda villkor ej äro uppfyllda, må
luftfärden förbjudas och fartyget hindras att avgå. Beslut härom meddelas
av luftfartsverket eller av den som erhållit verkets bemyndigande därtill. I
sistnämnda fall skall beslutet omedelbart underställas verkets prövning.
2 § Innehavaren av allmän flygplats må hindra luftfartyg att lämna flyg
platsen innan avgifter, som enligt 6 kap. 13 § skola utgå med anledning a v
fartygets senaste ankomst, uppehåll och avgång, blivit guldna eller säker
het st ällts.
Regeringen äger förordna, att vad i första s tycket sägs ej skall gälla inter
nationell fart som regeringen bestämmer.
3 § Angående frihet från kvarstad och skingringsförbud för vissa luftfar
tyg är särskilt stadgat.
4 § Regeringen f örordnar efter vilka grunder avgifter och övriga kostna
der för förrättningar enligt denna lag skola bestämmas.
Sådan kostnad må, när den är förfallen till be talning, uttagas genom ut
mätning utan föregående dom eller utslag.
5 § Om innehav och nyttjande av radioanläggning och radiomottagnings-
apparat å luftfartyg eller inom markorganisationen stadgas särskilt.
13 KAP.
Ansvarsbestämmelser
1 § �verträder någon förbud enligt I k ap. 2 a § eller villkor vid medgi
vande enligt detta lagrum eller förbud eller föreskrift som regeringen med
delat med stöd av I kap. 3 §, domes till fängelse i högst två år eller, om
brottet är ringa, till dagsböter.
�verträdelse av förbud eller föreskrift som eljest meddelats med stöd av
i kap. 3 § stra ffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.
1648
¬
2 § Lämnar någon oriktig uppgift vid ansökan om luftfartygs införande i
SFS 1979:643
luftfartygsregistret eller antecknande i b ihanget till registret eller vid annan
ansökan eller anmälan enligt 2 kap., straffes med dagsböter eller fängelse i
högst sex månader.
Framför någon luftfartyg, som är märkt med oriktig nationalitets- och re
gistreringsbeteckning eller eljest saknar i de nna lag el ler med stöd därav
föreskrivna märken, dömes till fängel se i hö gst två år eller, om brottet är
ringa, till dagsböter.
3 § Nyttjas luftfartyg utan lov till luftfart, ehuru det saknar luftvärdig
hetsbevis eller miljövärdighetsbevis eller eljest icke är luftvärdigt eller mil-
jövärdigt enligt vad i 3 ka p. sägs, dömes till dagsböter eller fängelse i högst
ett år.
Samma lag vare, om luftfartyg utan lov nyttjas till luftfart ehuru det icke
är bemannat enligt vad i 4 kap . sägs.
4 § Den som å luftfartyg förrättar tjänst varom i 4 k ap. 4 § sägs utan att
hava erforderligt luftfartscertifikat, dömes till dagsböter eller fängelse i
högst sex månader. Till samma straff dömes den som utan att hava erfor
derligt certifikat förrättar tjänst som avses i 6 kap . 15 §.
5 § Sätter sig någon som gör tjänst å luftfartyg upp mot befälhavaren och
vägrar honom ly dnad, dömes till d agsböter eller fängelse i högst ett år.
Till samma straff dömes befälhavare som försummar att, när luftfartyg
är i nöd, gör a vad på honom ankommer enligt 5 kap. 7 §,
6 § Den som vid föra nde av luftfartyg eller utövning av annan tjänst om
bord eller vid utö vning av tjänst som avses i 6 ka p. 16 § varit så påverkad
av starka drycker eller andra stimulerande eller bedövande ämnen som i 5
kap. 10 § sägs, dömes till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa,
till dagsböter, dock ej under tjugufem.
7 § Inrättar eller driver någon utan erforderligt tillstånd flygplats eller
annan anläggning som avses i 6 kap . eller upplåter eller driver någon sådan
anläggning utan att den är godkänd, där det kräves, straffes med dagsböter
eller fängelse i högst sex månader.
Till samma straff dömes den som utövar luftfart utan att hava tillstånd
enligt 7 kap. eller med åsidosättande av villkor som meddelats med stöd av
7 kap. 4 §.
8 § �&sidosätter någon vid utövning av tjänst å luftfartyg eller eljest tra
fikföreskrift som meddelats med stöd av 8 kap. 1 eller 2 §, e ller underlåter
någon att landa enligt vad i 8 kap. 3 § sägs, straffes med dagsböter eller
fängelse i högst ett år.
Samma lag vare, om krigsmateriel eller annat gods befordras med luft
fartyg i strid mot 8 kap. 4 § fö rsta eller andra stycket eller föreskrift som
meddelats med stöd därav.
9 § Nyttjas luftfartyg till luftfart utan att enligt 10 kap . 2 § föreskriven
försäkring eller säkerhet finnes, dömes till dagsböter eller fängelse i högst
ett år.
1649
104-SFS 1979
¬
SFS 1979: 643
Den som utför passagerarbefordran utan att i biljett eller standardvillkor
för befordran intaga utfästelse som föreskrives i 9 kap. 22 § för sta styckcti,
dömes till d agsböter.
10 § Försummar någon, i annat hänseende än förut sagts, vad enligt 1 -6
eller 8 kap. åligger honom, straffes med dagsböter.
Samma lag vare. där någon bryter mot vad i 11 kap. 13 § sägs.
11 § Straff enligt denna lag må e j ådömas, där gärningen skett av oakt-
samhet som var ringa.
12 § Till straf f enligt d enna lag må ej dö mas för gärning, som är särskilt
belagd med straff i bro ttsbalken.
13 § Förövar ägaren av luftfartyg eller någon som är i ha ns ställe uppsåt-
ligen gärn ing varom i 1 § förs ta stycket sägs eller medverkar därtill, må
luftfartyget förklaras förverkat till kro nan, såframt det är påkallat till före
byggande av brott eller eljest särskilda skäl föreligga och det ej är uppen
bart obilligt: finnes fartyget ej i beh åll, må i stället värdet förklaras förver
kat. Vad nu sa gts gälle dock ej mot den som i god tro förvärvat fartyget el
ler särskild rätt därtill.
Bestämmelserna i första stycket skola i tillämpliga delar gälla jämväl
krigsmateriel och gods som avses i 8 kap . 4 § andra stycket, såframt äga
ren därav eller någon som är i hans ställe förövar gärning som i 8 § andra
stycket i detta kapitel sägs eller medverkar därtill.
14 KAP.
Vissa bestämmelser om lagens tillämpning
1 § I fråga om lu ftfartyg som icke hava förare ombord eller som framdri
vas annorledes än med motor eller eljest äro av särskild beskaffenhet äger
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket att, där
hinder ej möter av hänsyn till trafiksäkerheten eller det allmänna, medgiva
undantag från vad i 2 -8 kap. stadgas, så ock meddela de särskilda före
skrifter som finnas erforderliga.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger
ock meddela föreskrifter om sådana för rörelse i luften inrättade föremål,
som icke äro att hänföra till luftfartyg.
2 § Talan mot sådant luftfartsverkets beslut i särskilt fall enligt denna la g
eller med stöd därav meddelade föreskrifter, som rör certifikat eller behö
righetsbevis för personal inom luftfarten, medgivande att utan certifikat
göra tjänst å luftfartyg, registrering av luftfartyg eller förbud mot luftfar
tygs avgång, föres hos kammarrätten genom besvär.
Mot annat beslut av luftfartsverket enligt denna lag föres talan hos rege
ringen genom besvär.
Beslut, som avses i denna p aragraf, skall omedelbart lända till efterrättel-
1650
se, om ej annorlunda förordnas.
¬
3 § Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna lag meddelas
SFS 1979:643
av regeringen e ller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket.
4 § Regeringen må bestämma, att vad i denn a lag sägs om luftfartsverket
skall i ett eller flera hänseenden i ställ et gälla annan myndighet som rege
ringen förordnar.
ANDRA AVDELNINGEN
Om militär luftfart och annan luftfart för statsändamål
15 KAP.
1 § I fråga om luftfart med svenska militära luftfartyg samt om militära
flygplatser och annan militär markorganisation meddelas, i de ämn en i vil
ka beträffande civil luftfart stadganden äro givna i den na lag, bestämmel
ser av regeringen eller den regeringen bemyndigar.
Vad i 9 kap. och 10 kap. 3 § ävep som 11 kap. 2 § för sta och tredje styc
kena samt 13 § är stadgat med avseende å civil luftfart skall dock gälla jäm
väl i fa ll som av ses i första stycket.
2 § Beträffande luftfart med svenska luftfartyg, som utan att vara militära
nyttjas uteslutande för statsändamål och icke för affärsdrift, gäller vad i
denna lag, med undantag av 11 kap . 3-6 §§, är stadgat om civil luftfart.
Regeringen eller den regeringen bemyndigar äger i fråga om luftfartyg
som avses i första stycket medgiva ytterligare undantag från vad som en
ligt denna lag gäller om civil luftfart, dock icke såvitt angår de i 1 § and ra
stycket angivna lagrummen, så ock meddela de särskilda föreskrifter som
finnas erforderliga.
3 § Huruvida och på vilka villkor främmande militära luftfartyg eller
andra främmande luftfartyg, som nyttjas uteslutande för statsändamål och
icke för affärsdrift, må vinna tillträde till svenskt område, bestämmer rege
ringen eller den regeringen bemyndigar.
Denna lag träder i kraft d en 1 januari 1980.
På regeringens vägna r
ANITHA BONDE STAM
Valter Nilsson
(Kommunikationsdepartementet)
1651
¬